Kasper – en mignon

Fre 12 juni 2009
Sista skoldagen i Sancerre. Lite tråkigt att skiljas från alla nyfunna vänner, man kan ju hoppas på sporadisk kontakt med någon, kanske. Har redan fått mejl på franska från en.
Kasper gillar det franska livet med middag nere i trädgården. Ofta slutar den med att han får sitta medan vi kastar ut små ostkanter och sedan får han en kulinarisk sökstund. En gång råkade husse byta ostkantskastning mot köttbitskastning utan att berätta det för Kasper. Kasper sökte och sökte i kastriktningen. Jag sade till sist till husse att kalla in och låt Kasper lukta på det nya. Då sade det swosh, så sprang han ut och hittade biten. Detta tolkar jag som att han är extremt bra på luktdiskriminering – han vet exakt vilken doft han är ute efter för stunden och ignorerar helt alla andra dofter, trots att han bokstavligen snubblar över dem.
Vi gick alla en riktig långpromenad som husse och Kasper hittat och som leder ut genom byn, ned till nästa lilla husklunga (by är för mycket sagt, snarast en hameau), sen genom en lummig skog där traktorvägen var som en lövad långsmal sal – jättehäftigt nu i skymningen. Sista halvan av slingan gick mellan ängar och fält, och vi såg en bock springa iväg. Kasper såg den inte! Han var för övrigt kopplad då, men hade varit lös en liten stund tidigare och kutat av sig den värsta överskottsenergin.
Lör 13 juni 2009
På förmiddagen åkte vi till Auxerre. Det hade vi bestämt för ett par dagar sedan, när Rolf trodde han skulle behöva byta bromsklossar på cykeln. Därefter lyckades han hitta och åtgärda felet – det var nåt litet metallfragment, antagligen från fälgen, som bitit sig in i gummit och gjorde att bromsen inte tog. Så något egentligt behov att åka in till stan hade vi inte, men vi ville ändå kika på stan som vi tidigare bara åkt igenom som hastigast.
Eftersom det var lördag var det lite svårparkerat, men jag hade tur och hittade en lucka lagom till en lång Saab. Det var fullt av konstnärsstånd på gågatorna, och mycket folk med franska landsbygdsögon mätt. Jag hittade en bok- och pappershandel där jag gick in och köpte ett antal fichierkort, såna där hårda kartotekskort som brukar vara apdyra i Sverige. De ska jag ha bl.a. att skriva glosor på, svenska på ena sidan och franska på andra. Sen kan man ta korten som i en kortlek och slumpa upp. Sen letade jag efter Le Grand Robert et Collins, men den fanns bara i pappersformat (tung som attan, i två band). Jag har bett dem beställa hem den som dvd åt mig och de ska ringa på måndag. Hoppas de kan fixa det.
Vi åt lunch på ett brasserie nere vid floden Yonne, och sedan tog vi bilen söderut till en liten ort där man hade en asfalterad cykelbana utmed kanal Nivernais. Jag hittade en otillåten, men superbra, parkering i djup skugga, så Kasper kunde stanna i bilen medan vi cyklade en tvåmilarunda. Det var 27 grader idag, så även om det fläktade lite vid vattnet hade även en kortare cykelrunda varit lite väl kämpig för Kasper. I alla fall kände Rolf plötsligt igen ett slusshus. Vi kollade kartan och, jovisst, vi hade passerat där till cykel på vår Parisrundcykling 2002!
Väl tillbaka vid bilen bestämde sig Rolf för att cykla hem. Jag och Kasper åkte och handlade mat och tillbringade sedan någon timme i skuggan i trädgården läsandes respektive märgbenstuggandes.
Sön 14 jun -09
Det var inte lika fint väder som igår, och man hade varnat för regn och kanske åska framåt kvällen. Vi bestämde oss för att åka runt lite i trakten med bil och ta ett par cacher, och sen kika på fête de tilleul och vide grenier i Lainsecq.
Första stället var ett gammalt oxdragarhus med nyrenoverat tak, där jag hittade mikrocachen. En hund kom fram från grannhuset, så Kasper åkte för säkerhets skull in i bilen. Hunden visade sig leksugen och han och jag lattjade med en platt sten en stund. Han hade ett väldigt tydligt kroppsspråk på vad det var han ville.
Vi hittade ännu ett av alla dessa gamla slott som gömmer sig bland träden lite överallt. I Tyskland ser man dem oftast stolt tronande uppe på nån höjd, men här gömmer de sig gärna i nån dal, och framför allt inne i nån skogsdunge. Kommer man inte från exakt rätt vinkel ser man dem inte överhuvudtaget.
Sen besökte vi två lavoirer, varav vi åt medhavd picniclunch vid den ena. Det duggregnade så taket kom väl till pass. Kasper har nu tagit årets första bad upp till armbågarna. Rolf hittade mikrocacherna vid båda lavoirerna. Vi bestämde oss för en fjärde cache, som skulle ligga där Yonne och Nivernais möts. På vägen dit passerade vi ett stängt E. Leclerc och passade på att tvätta bilen. Superbra och lättskött anordning för bara 3,50 €.
Det visade sig vara närmare 2 km att gå enkel resa från parkeringsstället till cachen, så vi bestämde oss för att passa den nu och kanske ta den per cykel en annan gång. Vi tog en liten promenad längs kanalen i alla fall fram till närmaste sluss. Även här cyklade vi 2002.
Lindblomsfesten i Lainsecq såg vi inga spår av, och vide grenieren var mycket avslagen. Vi köpte tre ölglas för 1 euro och en bit god ost, St Nectairs.

Jag sov en stund på eftermiddagen och efter middag gick Kasper och jag på en runda runt byn. Han fick gå med löst släpande koppel nästan hela vägen. Bara förbi några hus där jag vet att det finns ilsket skällande hundar tog jag kopplet. Vid några kor fick han ligga och vänta, plus att jag gjorde en inkallning. Vid vårt lilla träningsfält fick han sedan vänta på en bänk tills jag kallade in. Sen kastade jag repleksaken ett par gånger och han kutade runt strålande av glädje över den. I övrigt hade han mycket fin kontakt och det kändes helt lugnt att gå runt i byn med honom i princip lös. En gammal man som stängde sina förnsterluckor hälsade och sade att hunden var en mignon. Oui, sade jag utan att riktigt veta vad han menade. Men med tanke på att filet mignon är ett fint stycke kött borde det väl vara nåt positivt, tänkte jag. Jodå: söt, gullig, rar, näpen står det i uppslagsboken. Så en mignon är han, gullungen.

Som vanligt svårt att få över bilder. De kanske kommer...