Igår var det ungdomarnas sista dag här och vi åkte iväg för att åka dressin, eller cyclorail som det kallas här. Egentligen hade vi tänkt ta ett spår som gick på en kilometerlång bro över Loire, men den banan var fullbokad av en skolklass. Istället fick vi tillgång till en ny bana lite längre norrut och hade den i gengäld alldeles för oss själva.
Det var sommarens hittills varmaste dag på 30 grader eller mer.
Vi trampade till en picnicplats där vi åt medhavd lunch och kokade kaffe på gaslåga. Mysigt!
Vid picnicplatsen gick ån Oanne, som Kasper var intresserad av. Annars gillade han nog att åka dressin, om det inte varit för att det luktade så himla gott överallt av allt småvilt i trakten. Han pep mest hela tiden i sin iver att få hoppa av och nosa rätt på det där intressanta. En gång såg vi en typ iller hoppa över spåret framför oss och jag nejade Kasper rejält när han ville sätta efter. Inte för att han kunde, för han var givetvis fast förankrad i dressinen, men mer för att försöka få in i den lilla skallen att sånt är vi inte intresserade av. Funkar? Nja, kanske inte sådär omedelbart, men man får ju passa på med de chanser man får...
Några km efter picnicplatsen vände vi tillbaka, tyckte vi ansträngt oss nog i värmen. Att vända detta ekipage var skojigt. I Sverige är dressinerna två-personers och man vänder dem ganska lätt manuellt. De här var tyngre pjäser och fyrapersoners - två som cyklar och två som sitter i en vilstol mittpå - och ingen lek att försöka rubba manuellt.
Det medföljde en slags metallrörskon som man ställer på en träsyll. Sedan lyfter man upp bakdelen på vagnen och rullar den bakåt tills konen är mittunder vagnen. Där finns ett fäste som passar ovanpå konen. Sedan balanserar man hela vagnen uppe på konen och snurrar runt den 180 grader. Man sätter ned framhjulen på rälsen och lyfter av bakdelen från konen. Voilà!
Vad händer annars i den lilla byn?
I lördags hade man modellflygsuppvisning, det var 40-årsjubileum för den lokala modellflygklubben. Imponerande duktiga var de att manövrera planen över fälten.
Och igår började man skörda vetet. Redan i slutet av juni, det känns konstigt. Full aktivitet är det nu på många fält i trakten. Det ska bli intressant att se om vi hinner vara med om vad de gör härnäst på åkrarna. De lär ju hinna med en skörd till, undrar bara vad? Har förresten sett ett äppelträd i byn där äpplena börjar bli nästan knytnävsstora och grönröda. Kanske dags att plocka dem om ett par veckor...
Bilder kommer som vanligt nån gång framöver.
tisdag 30 juni 2009
söndag 28 juni 2009
Orolig förmiddag
Kasper och jag gick på förmiddagspromenad. Jag hade med en burk och tänkte plocka smultron på en avsides äng en bit bort. Där på ängen släppte jag Kasper för att han skulle få rusa av sig lite. Han drog iväg men kom tillbaka andfådd av uppförsbacke och värme några minuter senare. Sen höll han sig hos mig medan jag plockade. Ett tag.
Ibland äter han smultron direkt på plantan. Men inte idag, det var tydligen roligare att ge sig ut på ytterligare en utflykt. Han var redan trött och varm, och hade kopplet på sig, så jag var inte orolig att han skulle dra långt. Men minuterna gick. Och gick.
Vid ett tillfälle hörde jag ett välbekant stånkande på andra sidan en nästan ogenomtränglig häck till det intillliggande vetefältet. Jag ropade, men fick förutom stånkandet inget svar.
Ett bra tag senare var jag rätt orolig och bestämde mig för att gå hem och hämta visselpipa och vatten. Bytte till långbyxor och gympaskor också, så jag kunde gå i lite oländigare terräng.
Rolf satte sig på cykeln för att kunna täcka ett större område i byn och så. Vi hade båda hört ett par hundar vrålskälla vid ett tillfälle, och det kunde ju ha varit Kasper som susat förbi dem.
Jag återvände till smultronstället, men ingen hund. Omväxlande ropandes, visslandes och promenerandes gick jag runt de ängar och fält som han rimligen kunde ha passerat. Det växer täta häckar och skogar på många ställen som begränsar springandet, vilket jag var rätt tacksam för nu.
Men ingen hund.
Tankarna flög genom huvudet: överkörd av en bil (vägarna är visserligen glest trafikerade), tagen av en hök (såg en under promenaden, de är bra mycket mer förekommande här än hemma) eller huggen av en hund eller räv (rävar förekommer också ymnigt, ger de sig på en sån som Kasper?).
Till slut, närmare två timmar senare, hade jag gått runt och var tillbaka vid smultronen. Slängde mig i gräset och vilade och ropade. Inget svar. Reste mig så till sist för att traska hemåt och fundera över plan B när mobilen ringer.
”Äntligen! Din j-a Nokia! Jag har ringt jättelänge! Kasper är hemma!”
Min mobil hade säkert varit i mastskugga nere i de dalar jag följt. Medan jag hämtade mig från glädjechocken berättade husse att han hittat Kasper sittandes bakom bilen i garagets svala skugga. Vi vet inte hur länge han suttit där (inte hela tiden, för husse har varit förbi flera gånger) eller vad han gjort, men otroligt skönt är det att han hittade tillbaka till sitt tillfälliga hem.
Resten av dagen har jag totalignorerat hunden. Egentligen ville jag ju krama om honom, men har istället dissat helt. Och Kasper har förstått budskapet och varit mycket spak hela dagen.
Ibland äter han smultron direkt på plantan. Men inte idag, det var tydligen roligare att ge sig ut på ytterligare en utflykt. Han var redan trött och varm, och hade kopplet på sig, så jag var inte orolig att han skulle dra långt. Men minuterna gick. Och gick.
Vid ett tillfälle hörde jag ett välbekant stånkande på andra sidan en nästan ogenomtränglig häck till det intillliggande vetefältet. Jag ropade, men fick förutom stånkandet inget svar.
Ett bra tag senare var jag rätt orolig och bestämde mig för att gå hem och hämta visselpipa och vatten. Bytte till långbyxor och gympaskor också, så jag kunde gå i lite oländigare terräng.
Rolf satte sig på cykeln för att kunna täcka ett större område i byn och så. Vi hade båda hört ett par hundar vrålskälla vid ett tillfälle, och det kunde ju ha varit Kasper som susat förbi dem.
Jag återvände till smultronstället, men ingen hund. Omväxlande ropandes, visslandes och promenerandes gick jag runt de ängar och fält som han rimligen kunde ha passerat. Det växer täta häckar och skogar på många ställen som begränsar springandet, vilket jag var rätt tacksam för nu.
Men ingen hund.
Tankarna flög genom huvudet: överkörd av en bil (vägarna är visserligen glest trafikerade), tagen av en hök (såg en under promenaden, de är bra mycket mer förekommande här än hemma) eller huggen av en hund eller räv (rävar förekommer också ymnigt, ger de sig på en sån som Kasper?).
Till slut, närmare två timmar senare, hade jag gått runt och var tillbaka vid smultronen. Slängde mig i gräset och vilade och ropade. Inget svar. Reste mig så till sist för att traska hemåt och fundera över plan B när mobilen ringer.
”Äntligen! Din j-a Nokia! Jag har ringt jättelänge! Kasper är hemma!”
Min mobil hade säkert varit i mastskugga nere i de dalar jag följt. Medan jag hämtade mig från glädjechocken berättade husse att han hittat Kasper sittandes bakom bilen i garagets svala skugga. Vi vet inte hur länge han suttit där (inte hela tiden, för husse har varit förbi flera gånger) eller vad han gjort, men otroligt skönt är det att han hittade tillbaka till sitt tillfälliga hem.
Resten av dagen har jag totalignorerat hunden. Egentligen ville jag ju krama om honom, men har istället dissat helt. Och Kasper har förstått budskapet och varit mycket spak hela dagen.
lördag 27 juni 2009
Stora staden Bourges
Idag gjorde vi en utflykt till den ganska stora staden Bourges. Det visade sig vara en trevlig stad med medeltida korsvirkeshus och en stooooor katedral som är skyddad av UNESCO. Vi åt trevlig lunch på en skuggig uteservering och Kasper skötte sig otroligt bra. Både där och inne på en bar fick han vatten att dricka, på baren behövde jag inte ens säga till! Annars är reglerna att man ska vara tretton år för att få bli serverad vatten och läsk på bar i Frankrike, men det verkar inte gälla hundar. Eller räknar de kanske hundåren * 7? Då är han ju fjorton nu. ;)
Kasper har också smakat på vattnet i Loire och svalkat tassarna lite där. Det är en varm dag idag, runt 27 grader, och det får även en gårdshund att flämta lite ibland.
Ikväll tänkte vi åka till Lainsecq och gå på restaurang medan ungdomarna är kvar här.
Kasper har också smakat på vattnet i Loire och svalkat tassarna lite där. Det är en varm dag idag, runt 27 grader, och det får även en gårdshund att flämta lite ibland.
Ikväll tänkte vi åka till Lainsecq och gå på restaurang medan ungdomarna är kvar här.
Michael Jackson och andra
Mitt minne av Michael Jackson är den lille negerpojken som var med i Jackson 5 och som sen började leka att han var vit. Vitare och vitare gjorde han sig, och sen började näsfixandet. Vid det laget var han borta ur mitt musikmedvetna.
Hans dödsfall får mig snarast att påminna mig om hur jag råkat lyssna på Radio Luxemburg den natten då Elvis Presley dog, hur de spelade hans låtar natten lång. Och ja, sen fortsatte väl det i flera veckor.
Mitt andra dödsminne av stor artist är givetvis när John Lennon mördades. Då befann jag mig på kibbutz i Israel, och alla ungdomar där tog det oerhört hårt. Han var verkligen stor, för alla nationaliteter. Några kibbutznikar anordnade ett disko i Lennons ära: allt var svartdekorerat och hans musik spelades natten lång. Det är ett minne som verkligen sitter kvar i själen.
Stafettpinne: era minnen av stora artisters död?
Hans dödsfall får mig snarast att påminna mig om hur jag råkat lyssna på Radio Luxemburg den natten då Elvis Presley dog, hur de spelade hans låtar natten lång. Och ja, sen fortsatte väl det i flera veckor.
Mitt andra dödsminne av stor artist är givetvis när John Lennon mördades. Då befann jag mig på kibbutz i Israel, och alla ungdomar där tog det oerhört hårt. Han var verkligen stor, för alla nationaliteter. Några kibbutznikar anordnade ett disko i Lennons ära: allt var svartdekorerat och hans musik spelades natten lång. Det är ett minne som verkligen sitter kvar i själen.
Stafettpinne: era minnen av stora artisters död?
fredag 26 juni 2009
Läskig bilincident
Rolf har lagt upp lite fler bilder här: http://evrodoc.se/vecka3/album/index.html
De senaste dagarna har bilen låtit skummare och skummare. Ett brummande ljud som ökar i högre farter, och som hörs mer då man släpper på gasen. Vi hörde med värdinnan och fick ett tips om en verkstad i Saints. Närmaste Saab-verkstad ligger typ 15 mil bort, så dit hoppades vi slippa åka.
Slumpen ville sig att vi på eftermiddagen bokat in ett rendez-vous med min konversationstant i just Saints. Vi skulle besöka en kvarn med tillhörande naturskyddade träsk.
Perfekt, alltså. Vi åkte till verkstaden och lämnade in bilen medan vi besökte kvarnen. Väl tillbaka på verkstaden hade man hittat problemet: vänster framhjul saknade två muttrar! Det hade medfört att ytterligare en mutter hade gett sig i gängorna, och de andra verkade också vara på gång att ge sig. Tänk, vilken olycka vi kunde ha råkat ut för!
Man undrar ju hur två muttrar kan lossna på ett och samma hjul, efter att ha rullat kanske 700 mil utan problem sedan vi bytte till sommardäck. Alla muttrar hade dessutom efterdragits innan vi reste till Frankrike. Vår misstanke är att någon försökt stjäla aluminiumfälgen när vi stått parkerade någonstans, men et kan vi givetvis inte veta med säkerhet.
I alla fall, skönt att problemet upptäckts i tid. Nu handlade det bara om att lösa det. Verkstaden hittade en mutter på lager som fungerade att montera dit, och vi fick åka hem lite provisoriskt lagade med en flyttad mutter från vardera bakhjulen.
I förmiddags ringde jag verkstaden och fick veta att man lyckats hitta två muttrar till, så nu ska vi åka dit igen och få bilen lagad ordentligt. Puh!
De senaste dagarna har bilen låtit skummare och skummare. Ett brummande ljud som ökar i högre farter, och som hörs mer då man släpper på gasen. Vi hörde med värdinnan och fick ett tips om en verkstad i Saints. Närmaste Saab-verkstad ligger typ 15 mil bort, så dit hoppades vi slippa åka.
Slumpen ville sig att vi på eftermiddagen bokat in ett rendez-vous med min konversationstant i just Saints. Vi skulle besöka en kvarn med tillhörande naturskyddade träsk.
Perfekt, alltså. Vi åkte till verkstaden och lämnade in bilen medan vi besökte kvarnen. Väl tillbaka på verkstaden hade man hittat problemet: vänster framhjul saknade två muttrar! Det hade medfört att ytterligare en mutter hade gett sig i gängorna, och de andra verkade också vara på gång att ge sig. Tänk, vilken olycka vi kunde ha råkat ut för!
Man undrar ju hur två muttrar kan lossna på ett och samma hjul, efter att ha rullat kanske 700 mil utan problem sedan vi bytte till sommardäck. Alla muttrar hade dessutom efterdragits innan vi reste till Frankrike. Vår misstanke är att någon försökt stjäla aluminiumfälgen när vi stått parkerade någonstans, men et kan vi givetvis inte veta med säkerhet.
I alla fall, skönt att problemet upptäckts i tid. Nu handlade det bara om att lösa det. Verkstaden hittade en mutter på lager som fungerade att montera dit, och vi fick åka hem lite provisoriskt lagade med en flyttad mutter från vardera bakhjulen.
I förmiddags ringde jag verkstaden och fick veta att man lyckats hitta två muttrar till, så nu ska vi åka dit igen och få bilen lagad ordentligt. Puh!
tisdag 23 juni 2009
Bildskörd
Hoppas nu få upp lite bilder här istället för direkt på blogspot:
http://evrodoc.se/Bourgogne_090617-22/album/index.html
Helguppdatering
Som vanligt är det svårt med bilder...
I söndags åkte vi alihop till Billy och gick på en lite bättre vide grenier än de tidigare. De hade även lite matstånd. Vi kom hem med en torkad vildsvinsskinka (och fick en korv på köpet), fyra flaskor Irancyvin, tre muggar och fyra-fem småskålar som gjorda för crème brulée.
På eftermiddag åkte S+S, Kasper och jag till Guédelon, det slott man håller på att bygga i 1200-talsstil med 1200-talsmetoder. Slottet/fortet var förvånansvärt litet och kompakt, det var nästan så att väggarna ibland var tjockare än det rum de inneslöt.
Det hela var ganska pedagogiskt gjort, med alla de hantverkare runtomkring som behövs för att bygga ett gammalt slott: stenhuggare, snickare, smeder, repmakare osv. Dessutom hade man småhagar med lantdjur: grisar, får, getter, kor och åsnor. Det kändes som ett miniskansen. Kasper var otroligt intresserad av djuren, och slickade en get på mulen!
Igår hade R och jag en riktigt bra cykling. Vi tog bilen till Donzy i Nièvres och cyklade därifrån till Puilly, där vi åt omelettlunch och tog oss en titt på Loire. Dess sandbankar syns tydligt och det är alltså relativt lågt vattenstånd. Det är ju annars en flod som lätt svämmar över sina bredder.
På hemvägen hade vi ganska skaplig motvind och jag var rätt trött när vi nådde Donzy efter 41 km och unnade oss en välförtjänt fika på en bar.
Under tiden hade S+S tagit Kasper på en tvåtimmarspromenad och verkade ha det ganska gott i trädgården när vi kom hem.
Kasper fick vomburgare i födelsedagspresent. Uppskattades!
I söndags åkte vi alihop till Billy och gick på en lite bättre vide grenier än de tidigare. De hade även lite matstånd. Vi kom hem med en torkad vildsvinsskinka (och fick en korv på köpet), fyra flaskor Irancyvin, tre muggar och fyra-fem småskålar som gjorda för crème brulée.
På eftermiddag åkte S+S, Kasper och jag till Guédelon, det slott man håller på att bygga i 1200-talsstil med 1200-talsmetoder. Slottet/fortet var förvånansvärt litet och kompakt, det var nästan så att väggarna ibland var tjockare än det rum de inneslöt.
Det hela var ganska pedagogiskt gjort, med alla de hantverkare runtomkring som behövs för att bygga ett gammalt slott: stenhuggare, snickare, smeder, repmakare osv. Dessutom hade man småhagar med lantdjur: grisar, får, getter, kor och åsnor. Det kändes som ett miniskansen. Kasper var otroligt intresserad av djuren, och slickade en get på mulen!
Igår hade R och jag en riktigt bra cykling. Vi tog bilen till Donzy i Nièvres och cyklade därifrån till Puilly, där vi åt omelettlunch och tog oss en titt på Loire. Dess sandbankar syns tydligt och det är alltså relativt lågt vattenstånd. Det är ju annars en flod som lätt svämmar över sina bredder.
På hemvägen hade vi ganska skaplig motvind och jag var rätt trött när vi nådde Donzy efter 41 km och unnade oss en välförtjänt fika på en bar.
Under tiden hade S+S tagit Kasper på en tvåtimmarspromenad och verkade ha det ganska gott i trädgården när vi kom hem.
Kasper fick vomburgare i födelsedagspresent. Uppskattades!
måndag 22 juni 2009
Midsommarvalpar igen
Snabbinfo: Götängens har för tredje året i rad fått midsommarvalpar, se marklanda.blogg.se.
Kasper grattar sina småsläktingar!
Husse och jag ska nu passa på att cykla medan lillmatte får ta hand om Kasper ett tag.
Kasper grattar sina småsläktingar!
Husse och jag ska nu passa på att cykla medan lillmatte får ta hand om Kasper ett tag.
söndag 21 juni 2009
Kaspers ölshow
Idag åkte vi på utflykt österut på förmiddagen. Längs många slingrande småvägar i ett böljande landskap nådde vi Noyers, som enligt Lonely Planet skulle vara något extra. Tja, det var en liten medeltida stad, med en mur runt, som delvis var intakt. Många hus var charmigt sneda i korsvirkesstil. Men särskilt utmärkande, nja, jag vet inte. Hur många medeltida småstäder finns det inte i Europa? Det där var väl amerikaners sätt att se på pittoreskhet. Trevligt var det i alla fall. Vi fortsatte sedan norrut till Torrennes, en stad vi cyklat igenom det berömda året 2002. Den gången såg vi inget av stan, så nu gick vi en runda, och fick än en gång veta att Kasper är en mignon. Vi besökte Fosse Dianne, ett märkligt ställe som byggts över en naturlig källa. Den är 61 meter djup och omgiven av en vid rund lavoir (än en gång; detta är tydligen lavoirernas resa) på några hundra meter i omkrets. Vattnet i källans mitt lyste märkligt grönaktigt av alger.
Vi åt kebablunch, och jag fick en så stor kebabtallrik att det även räckte lite åt Kasper.
Klockan två skulle vi möta Sara och Simon på stationen i Auxerre, så vi hann med ett kort stopp i Chablis, ännu en cykelstad från 2002. Där fikade vi och kände igen oss lite, men såg inte hotellet där vi bott tidigare. Däremot åkte det förbi en karaktäristisk vintraktor, de ser så söta ut med sin höga frigång.
Tåget från Paris kom in i tid och vi lastade in ryggsäckarna i bilen och åkte till E. Leclerc för att helghandla. Hemkomna till huset fick ungdomarna plocka körsbär till efterrätt. Jag hade tänkt tillaga köttfärssås, men köttfärsen var så fast och ihopsittande att intensiva delningsförsök med stekspaden bara resulterade i klumpigt formade köttbullar. Så det serverades Auxerriska köttbullar i tomatsås. Gott, det med.
Jag tog Kasper och ungdomarna på en byrundpromenad, och senare på kvällen åkte vi till Druyes för att titta på firandet av St Jean med brasa. De hade ett par mat- och öltält uppsatta, men i övrigt var det rätt händelselöst. Jag körde och drack därför bara ett glas öl. Det blev Kasper så intresserad av att han hoppade som en galning för att komma åt det. Vet inte om han var törstig eller om ölet luktade gott. Jag sänkte ölglaset så han kunde nosa och då stod han riktigt länge som en cirkusprins och luktade på ölet (och försökte sticka ner tungan…). Flera fransmän tittade fascinerat på detta skådespel, som var bra mycket intressantare än det övriga som pågick. Sara och Simon gick på promenad i mörket. Elden tändes och brann ner ganska raskt. När vi började bli färdiga för hemåkning syntes ungdomarna fortfarande inte till. Vi fick stå och vänta ganska länge, och hann bli lite oroliga för var som kunde ha hänt i det franska beckmörkret innan de kom gåendes till slut. Kvällens behållning va Kaspers ölshow.
Vi åt kebablunch, och jag fick en så stor kebabtallrik att det även räckte lite åt Kasper.
Klockan två skulle vi möta Sara och Simon på stationen i Auxerre, så vi hann med ett kort stopp i Chablis, ännu en cykelstad från 2002. Där fikade vi och kände igen oss lite, men såg inte hotellet där vi bott tidigare. Däremot åkte det förbi en karaktäristisk vintraktor, de ser så söta ut med sin höga frigång.
Tåget från Paris kom in i tid och vi lastade in ryggsäckarna i bilen och åkte till E. Leclerc för att helghandla. Hemkomna till huset fick ungdomarna plocka körsbär till efterrätt. Jag hade tänkt tillaga köttfärssås, men köttfärsen var så fast och ihopsittande att intensiva delningsförsök med stekspaden bara resulterade i klumpigt formade köttbullar. Så det serverades Auxerriska köttbullar i tomatsås. Gott, det med.
Jag tog Kasper och ungdomarna på en byrundpromenad, och senare på kvällen åkte vi till Druyes för att titta på firandet av St Jean med brasa. De hade ett par mat- och öltält uppsatta, men i övrigt var det rätt händelselöst. Jag körde och drack därför bara ett glas öl. Det blev Kasper så intresserad av att han hoppade som en galning för att komma åt det. Vet inte om han var törstig eller om ölet luktade gott. Jag sänkte ölglaset så han kunde nosa och då stod han riktigt länge som en cirkusprins och luktade på ölet (och försökte sticka ner tungan…). Flera fransmän tittade fascinerat på detta skådespel, som var bra mycket intressantare än det övriga som pågick. Sara och Simon gick på promenad i mörket. Elden tändes och brann ner ganska raskt. När vi började bli färdiga för hemåkning syntes ungdomarna fortfarande inte till. Vi fick stå och vänta ganska länge, och hann bli lite oroliga för var som kunde ha hänt i det franska beckmörkret innan de kom gåendes till slut. Kvällens behållning va Kaspers ölshow.
torsdag 18 juni 2009
Kasper på resto
Satt och jobbade i trädgården på förmiddagen, i skuggan, för redan då var det för varmt i solen. Efter lunch pluggade jag lite franska och sen var det dags att åka till konversationstanten. Rolf hängde med och cyklade en sväng medan jag konverserade om kroppens olika sinnen, bland annat. Tanten har en gul labrador på åtta år, Auguste, och jag kanske tar med mig Kasper dit någon gång, så kan de leka i trädgården medan vi konverserar. Får se…
På kvällen skulle vi gå på restaurang. Vi hade planerat en resto i St Colombe, som jag frågat häromdagen om den var öppen. Jo, alla dagar utom måndag, blev svaret. När vi nu kom dit visade det sig att de inte hade öppet på kvällen… Suck. Vi åkte tillbaka till Lainsecq, men vid den restaurangen stod våra holländska grannars bil, och tanken på att konversera med dem hela middagen tilltalade inte (de är gamla; tanten pratar halvknackigare franska än jag, och mannen pratar knappt alls sedan han drabbats hårt av MS och sitter i rullstol. Alla muskler har påverkats, inklusive talorganen. Mycket synd om honom, men som sagt, inget muntert middagssällskap…) så vi beslutade att istället åka åt andra hållet, till Druyes. Totalt en bilresa fram och tillbaka åt alla håll och kanter på ca 3,6 mil, det hade vi inte riktigt räknat med. Tur att vi inte tog cyklarna.
Vi åt en trerätters middag, och Kasper skötte sig rätt bra. Han gnällde lite tyst i början, men lade sig sedan. Varje gång servitrisen kom reste han sig dock i hopp om att hon skulle intressera sig för honom. Hon frågade ”varför gråter han?” men förstod sen att det var för att han var kopplad.
Jag åt en god sallad till förrätt, sen en skaplig men inte exceptionell coq à la bière och avslutade med en fromage blanc. Jag körde, så jag lyxade med en enda öl medan Rolf fick gott lättdrucket vin med en ton åt körsbärshållet.
Kasper fick som belöning för att han var tyst små bitar av den brioche jag inte åt. Tror han gillar fransk mat allt mer…
Efteråt gick vi en promenad i den park där Kasper träffat hundkompisar häromsistens. Inga andra hundar där idag, men han fick vara lös och springa av sig lite. Vi har tittat på ytterligare en lavoir, den absolut finaste hittills finns i just Druyes.
På kvällen skulle vi gå på restaurang. Vi hade planerat en resto i St Colombe, som jag frågat häromdagen om den var öppen. Jo, alla dagar utom måndag, blev svaret. När vi nu kom dit visade det sig att de inte hade öppet på kvällen… Suck. Vi åkte tillbaka till Lainsecq, men vid den restaurangen stod våra holländska grannars bil, och tanken på att konversera med dem hela middagen tilltalade inte (de är gamla; tanten pratar halvknackigare franska än jag, och mannen pratar knappt alls sedan han drabbats hårt av MS och sitter i rullstol. Alla muskler har påverkats, inklusive talorganen. Mycket synd om honom, men som sagt, inget muntert middagssällskap…) så vi beslutade att istället åka åt andra hållet, till Druyes. Totalt en bilresa fram och tillbaka åt alla håll och kanter på ca 3,6 mil, det hade vi inte riktigt räknat med. Tur att vi inte tog cyklarna.
Vi åt en trerätters middag, och Kasper skötte sig rätt bra. Han gnällde lite tyst i början, men lade sig sedan. Varje gång servitrisen kom reste han sig dock i hopp om att hon skulle intressera sig för honom. Hon frågade ”varför gråter han?” men förstod sen att det var för att han var kopplad.
Jag åt en god sallad till förrätt, sen en skaplig men inte exceptionell coq à la bière och avslutade med en fromage blanc. Jag körde, så jag lyxade med en enda öl medan Rolf fick gott lättdrucket vin med en ton åt körsbärshållet.
Kasper fick som belöning för att han var tyst små bitar av den brioche jag inte åt. Tror han gillar fransk mat allt mer…
Efteråt gick vi en promenad i den park där Kasper träffat hundkompisar häromsistens. Inga andra hundar där idag, men han fick vara lös och springa av sig lite. Vi har tittat på ytterligare en lavoir, den absolut finaste hittills finns i just Druyes.
Apoteket, konversationstant och frisör
Häromdagen gick jag till Apoteket för att köpa hostmedicin eftersom vi har fått torrhosta om nätterna. Hon frågade om jag ville ha tabletter eller flytande. Med svenska Noskapin i tankarna svarade jag tabletter och hon plockade fram strepsils! Nej, nej, jag har inte ont i halsen, det är bara hosta om natten. Hade jag feber? Nej. Diabetes? Nej. Och mer i den stilen... Var jag helt frisk för övrigt? Jo.
Till slut kunde då en flaska Clarix plockas fram. Får inte intas av småbarn och innehåller små mängder alkohol. Puh, vilken franskövning. För en ynka flaska hostmedicin. Funkar den då? Jotack, man sover riktigt bra på den.
Har nu varit en gång hos min konversationstant. Hon bor närmare 40 km bort i en annan liten charmig by, med en liten rivière som flyter vid tomtgränsen. Vi satt i trädgården och drack te och pratade. Jag har nu fått lite öron- och näs-relaterade glosor att arbeta med tills nästa tillfälle, i eftermiddag. Vi hade en trevlig timme och förstod varandra ganska bra. Hon har en annan franskelev också, en chilenare, och kanske kommer vi att prata i grupp framöver. Kanonkul!
Igår bokade jag ett rendez-vous hos frisören. Ska dit imorgon eftermiddag och tills dess måste jag fundera ut a) hur jag vill ha det och b) hur jag ska framföra detta på franska. Önska mig lycka till...
Pratade med dottern igår. De var i Heidelberg, som var trevligt. Hamburg hade varit läskigt. Och idag skulle de vidare till Paris. De närmar sig...
Till slut kunde då en flaska Clarix plockas fram. Får inte intas av småbarn och innehåller små mängder alkohol. Puh, vilken franskövning. För en ynka flaska hostmedicin. Funkar den då? Jotack, man sover riktigt bra på den.
Har nu varit en gång hos min konversationstant. Hon bor närmare 40 km bort i en annan liten charmig by, med en liten rivière som flyter vid tomtgränsen. Vi satt i trädgården och drack te och pratade. Jag har nu fått lite öron- och näs-relaterade glosor att arbeta med tills nästa tillfälle, i eftermiddag. Vi hade en trevlig timme och förstod varandra ganska bra. Hon har en annan franskelev också, en chilenare, och kanske kommer vi att prata i grupp framöver. Kanonkul!
Igår bokade jag ett rendez-vous hos frisören. Ska dit imorgon eftermiddag och tills dess måste jag fundera ut a) hur jag vill ha det och b) hur jag ska framföra detta på franska. Önska mig lycka till...
Pratade med dottern igår. De var i Heidelberg, som var trevligt. Hamburg hade varit läskigt. Och idag skulle de vidare till Paris. De närmar sig...
måndag 15 juni 2009
Fler bilder från husse
http://evrodoc.se/Vecka2/album/index.html
Idag har det annars regnat hela dagen, så det har mest blivit jobb. En utflykt till St Sauveur hanns dock med. Dessutom har jag ringt min konversationstant och bokat möte med henne imorgon eftermiddag. Hennes by ligger nån halvtimme härifrån.
Idag har det annars regnat hela dagen, så det har mest blivit jobb. En utflykt till St Sauveur hanns dock med. Dessutom har jag ringt min konversationstant och bokat möte med henne imorgon eftermiddag. Hennes by ligger nån halvtimme härifrån.
Lite bilder från helgen
Auxerre.
Kostnärer fyllde gågatorna.
En del fina och skeva gamla korsvirkeshus.
Kasper sitter fint vid katedralen.
Utsikt över Yonne, katedralen och några andra kyrkor i Auxerre.
Kasper och jag vilar på bron.
Hittade en leklysten hund när vi skulle leta cache.
Detta fina oxdragarskul hyste cachen. Hunden ville att vi skulle leka med en platt sten.
Fint, anonymt och igenbommat franskt slott in the middle of nowhere.
I denna fina lavoir letade vi cache och åt picniclunch medan Kasper utforskade tvättmöjligheterna.
Hmm, här rinner vattnet ut, om man skulle ta och följa efter?
En annan slags lavoir. En suveränt enkel anordning med slangfäste i taket. Samma munstycke användes till a) schamponering, b) sköljning och c) finputsning. Allt detta för 3,50 €.söndag 14 juni 2009
Kasper – en mignon
Fre 12 juni 2009
Sista skoldagen i Sancerre. Lite tråkigt att skiljas från alla nyfunna vänner, man kan ju hoppas på sporadisk kontakt med någon, kanske. Har redan fått mejl på franska från en.
Kasper gillar det franska livet med middag nere i trädgården. Ofta slutar den med att han får sitta medan vi kastar ut små ostkanter och sedan får han en kulinarisk sökstund. En gång råkade husse byta ostkantskastning mot köttbitskastning utan att berätta det för Kasper. Kasper sökte och sökte i kastriktningen. Jag sade till sist till husse att kalla in och låt Kasper lukta på det nya. Då sade det swosh, så sprang han ut och hittade biten. Detta tolkar jag som att han är extremt bra på luktdiskriminering – han vet exakt vilken doft han är ute efter för stunden och ignorerar helt alla andra dofter, trots att han bokstavligen snubblar över dem.
Vi gick alla en riktig långpromenad som husse och Kasper hittat och som leder ut genom byn, ned till nästa lilla husklunga (by är för mycket sagt, snarast en hameau), sen genom en lummig skog där traktorvägen var som en lövad långsmal sal – jättehäftigt nu i skymningen. Sista halvan av slingan gick mellan ängar och fält, och vi såg en bock springa iväg. Kasper såg den inte! Han var för övrigt kopplad då, men hade varit lös en liten stund tidigare och kutat av sig den värsta överskottsenergin.
Lör 13 juni 2009
På förmiddagen åkte vi till Auxerre. Det hade vi bestämt för ett par dagar sedan, när Rolf trodde han skulle behöva byta bromsklossar på cykeln. Därefter lyckades han hitta och åtgärda felet – det var nåt litet metallfragment, antagligen från fälgen, som bitit sig in i gummit och gjorde att bromsen inte tog. Så något egentligt behov att åka in till stan hade vi inte, men vi ville ändå kika på stan som vi tidigare bara åkt igenom som hastigast.
Eftersom det var lördag var det lite svårparkerat, men jag hade tur och hittade en lucka lagom till en lång Saab. Det var fullt av konstnärsstånd på gågatorna, och mycket folk med franska landsbygdsögon mätt. Jag hittade en bok- och pappershandel där jag gick in och köpte ett antal fichierkort, såna där hårda kartotekskort som brukar vara apdyra i Sverige. De ska jag ha bl.a. att skriva glosor på, svenska på ena sidan och franska på andra. Sen kan man ta korten som i en kortlek och slumpa upp. Sen letade jag efter Le Grand Robert et Collins, men den fanns bara i pappersformat (tung som attan, i två band). Jag har bett dem beställa hem den som dvd åt mig och de ska ringa på måndag. Hoppas de kan fixa det.
Vi åt lunch på ett brasserie nere vid floden Yonne, och sedan tog vi bilen söderut till en liten ort där man hade en asfalterad cykelbana utmed kanal Nivernais. Jag hittade en otillåten, men superbra, parkering i djup skugga, så Kasper kunde stanna i bilen medan vi cyklade en tvåmilarunda. Det var 27 grader idag, så även om det fläktade lite vid vattnet hade även en kortare cykelrunda varit lite väl kämpig för Kasper. I alla fall kände Rolf plötsligt igen ett slusshus. Vi kollade kartan och, jovisst, vi hade passerat där till cykel på vår Parisrundcykling 2002!
Väl tillbaka vid bilen bestämde sig Rolf för att cykla hem. Jag och Kasper åkte och handlade mat och tillbringade sedan någon timme i skuggan i trädgården läsandes respektive märgbenstuggandes.
Sön 14 jun -09
Det var inte lika fint väder som igår, och man hade varnat för regn och kanske åska framåt kvällen. Vi bestämde oss för att åka runt lite i trakten med bil och ta ett par cacher, och sen kika på fête de tilleul och vide grenier i Lainsecq.
Första stället var ett gammalt oxdragarhus med nyrenoverat tak, där jag hittade mikrocachen. En hund kom fram från grannhuset, så Kasper åkte för säkerhets skull in i bilen. Hunden visade sig leksugen och han och jag lattjade med en platt sten en stund. Han hade ett väldigt tydligt kroppsspråk på vad det var han ville.
Vi hittade ännu ett av alla dessa gamla slott som gömmer sig bland träden lite överallt. I Tyskland ser man dem oftast stolt tronande uppe på nån höjd, men här gömmer de sig gärna i nån dal, och framför allt inne i nån skogsdunge. Kommer man inte från exakt rätt vinkel ser man dem inte överhuvudtaget.
Sen besökte vi två lavoirer, varav vi åt medhavd picniclunch vid den ena. Det duggregnade så taket kom väl till pass. Kasper har nu tagit årets första bad upp till armbågarna. Rolf hittade mikrocacherna vid båda lavoirerna. Vi bestämde oss för en fjärde cache, som skulle ligga där Yonne och Nivernais möts. På vägen dit passerade vi ett stängt E. Leclerc och passade på att tvätta bilen. Superbra och lättskött anordning för bara 3,50 €.
Det visade sig vara närmare 2 km att gå enkel resa från parkeringsstället till cachen, så vi bestämde oss för att passa den nu och kanske ta den per cykel en annan gång. Vi tog en liten promenad längs kanalen i alla fall fram till närmaste sluss. Även här cyklade vi 2002.
Lindblomsfesten i Lainsecq såg vi inga spår av, och vide grenieren var mycket avslagen. Vi köpte tre ölglas för 1 euro och en bit god ost, St Nectairs.
Jag sov en stund på eftermiddagen och efter middag gick Kasper och jag på en runda runt byn. Han fick gå med löst släpande koppel nästan hela vägen. Bara förbi några hus där jag vet att det finns ilsket skällande hundar tog jag kopplet. Vid några kor fick han ligga och vänta, plus att jag gjorde en inkallning. Vid vårt lilla träningsfält fick han sedan vänta på en bänk tills jag kallade in. Sen kastade jag repleksaken ett par gånger och han kutade runt strålande av glädje över den. I övrigt hade han mycket fin kontakt och det kändes helt lugnt att gå runt i byn med honom i princip lös. En gammal man som stängde sina förnsterluckor hälsade och sade att hunden var en mignon. Oui, sade jag utan att riktigt veta vad han menade. Men med tanke på att filet mignon är ett fint stycke kött borde det väl vara nåt positivt, tänkte jag. Jodå: söt, gullig, rar, näpen står det i uppslagsboken. Så en mignon är han, gullungen.
Som vanligt svårt att få över bilder. De kanske kommer...
Sista skoldagen i Sancerre. Lite tråkigt att skiljas från alla nyfunna vänner, man kan ju hoppas på sporadisk kontakt med någon, kanske. Har redan fått mejl på franska från en.
Kasper gillar det franska livet med middag nere i trädgården. Ofta slutar den med att han får sitta medan vi kastar ut små ostkanter och sedan får han en kulinarisk sökstund. En gång råkade husse byta ostkantskastning mot köttbitskastning utan att berätta det för Kasper. Kasper sökte och sökte i kastriktningen. Jag sade till sist till husse att kalla in och låt Kasper lukta på det nya. Då sade det swosh, så sprang han ut och hittade biten. Detta tolkar jag som att han är extremt bra på luktdiskriminering – han vet exakt vilken doft han är ute efter för stunden och ignorerar helt alla andra dofter, trots att han bokstavligen snubblar över dem.
Vi gick alla en riktig långpromenad som husse och Kasper hittat och som leder ut genom byn, ned till nästa lilla husklunga (by är för mycket sagt, snarast en hameau), sen genom en lummig skog där traktorvägen var som en lövad långsmal sal – jättehäftigt nu i skymningen. Sista halvan av slingan gick mellan ängar och fält, och vi såg en bock springa iväg. Kasper såg den inte! Han var för övrigt kopplad då, men hade varit lös en liten stund tidigare och kutat av sig den värsta överskottsenergin.
Lör 13 juni 2009
På förmiddagen åkte vi till Auxerre. Det hade vi bestämt för ett par dagar sedan, när Rolf trodde han skulle behöva byta bromsklossar på cykeln. Därefter lyckades han hitta och åtgärda felet – det var nåt litet metallfragment, antagligen från fälgen, som bitit sig in i gummit och gjorde att bromsen inte tog. Så något egentligt behov att åka in till stan hade vi inte, men vi ville ändå kika på stan som vi tidigare bara åkt igenom som hastigast.
Eftersom det var lördag var det lite svårparkerat, men jag hade tur och hittade en lucka lagom till en lång Saab. Det var fullt av konstnärsstånd på gågatorna, och mycket folk med franska landsbygdsögon mätt. Jag hittade en bok- och pappershandel där jag gick in och köpte ett antal fichierkort, såna där hårda kartotekskort som brukar vara apdyra i Sverige. De ska jag ha bl.a. att skriva glosor på, svenska på ena sidan och franska på andra. Sen kan man ta korten som i en kortlek och slumpa upp. Sen letade jag efter Le Grand Robert et Collins, men den fanns bara i pappersformat (tung som attan, i två band). Jag har bett dem beställa hem den som dvd åt mig och de ska ringa på måndag. Hoppas de kan fixa det.
Vi åt lunch på ett brasserie nere vid floden Yonne, och sedan tog vi bilen söderut till en liten ort där man hade en asfalterad cykelbana utmed kanal Nivernais. Jag hittade en otillåten, men superbra, parkering i djup skugga, så Kasper kunde stanna i bilen medan vi cyklade en tvåmilarunda. Det var 27 grader idag, så även om det fläktade lite vid vattnet hade även en kortare cykelrunda varit lite väl kämpig för Kasper. I alla fall kände Rolf plötsligt igen ett slusshus. Vi kollade kartan och, jovisst, vi hade passerat där till cykel på vår Parisrundcykling 2002!
Väl tillbaka vid bilen bestämde sig Rolf för att cykla hem. Jag och Kasper åkte och handlade mat och tillbringade sedan någon timme i skuggan i trädgården läsandes respektive märgbenstuggandes.
Sön 14 jun -09
Det var inte lika fint väder som igår, och man hade varnat för regn och kanske åska framåt kvällen. Vi bestämde oss för att åka runt lite i trakten med bil och ta ett par cacher, och sen kika på fête de tilleul och vide grenier i Lainsecq.
Första stället var ett gammalt oxdragarhus med nyrenoverat tak, där jag hittade mikrocachen. En hund kom fram från grannhuset, så Kasper åkte för säkerhets skull in i bilen. Hunden visade sig leksugen och han och jag lattjade med en platt sten en stund. Han hade ett väldigt tydligt kroppsspråk på vad det var han ville.
Vi hittade ännu ett av alla dessa gamla slott som gömmer sig bland träden lite överallt. I Tyskland ser man dem oftast stolt tronande uppe på nån höjd, men här gömmer de sig gärna i nån dal, och framför allt inne i nån skogsdunge. Kommer man inte från exakt rätt vinkel ser man dem inte överhuvudtaget.
Sen besökte vi två lavoirer, varav vi åt medhavd picniclunch vid den ena. Det duggregnade så taket kom väl till pass. Kasper har nu tagit årets första bad upp till armbågarna. Rolf hittade mikrocacherna vid båda lavoirerna. Vi bestämde oss för en fjärde cache, som skulle ligga där Yonne och Nivernais möts. På vägen dit passerade vi ett stängt E. Leclerc och passade på att tvätta bilen. Superbra och lättskött anordning för bara 3,50 €.
Det visade sig vara närmare 2 km att gå enkel resa från parkeringsstället till cachen, så vi bestämde oss för att passa den nu och kanske ta den per cykel en annan gång. Vi tog en liten promenad längs kanalen i alla fall fram till närmaste sluss. Även här cyklade vi 2002.
Lindblomsfesten i Lainsecq såg vi inga spår av, och vide grenieren var mycket avslagen. Vi köpte tre ölglas för 1 euro och en bit god ost, St Nectairs.
Jag sov en stund på eftermiddagen och efter middag gick Kasper och jag på en runda runt byn. Han fick gå med löst släpande koppel nästan hela vägen. Bara förbi några hus där jag vet att det finns ilsket skällande hundar tog jag kopplet. Vid några kor fick han ligga och vänta, plus att jag gjorde en inkallning. Vid vårt lilla träningsfält fick han sedan vänta på en bänk tills jag kallade in. Sen kastade jag repleksaken ett par gånger och han kutade runt strålande av glädje över den. I övrigt hade han mycket fin kontakt och det kändes helt lugnt att gå runt i byn med honom i princip lös. En gammal man som stängde sina förnsterluckor hälsade och sade att hunden var en mignon. Oui, sade jag utan att riktigt veta vad han menade. Men med tanke på att filet mignon är ett fint stycke kött borde det väl vara nåt positivt, tänkte jag. Jodå: söt, gullig, rar, näpen står det i uppslagsboken. Så en mignon är han, gullungen.
Som vanligt svårt att få över bilder. De kanske kommer...
torsdag 11 juni 2009
Sammanfattning av de senaste dagarna
Mån 8 juni 2009
Vi åkte på geocachingtur och hittade både källan till la rivière Loing och den cache som lagts där. Nästa cache hittade vi dock inte, men vi fick däremot njuta av en gammal tvättstuga (lavoir) från 1600-talet som var i bruk ända tills byn skaffade tvättmaskiner 1963. Fram till dess rullades tvätten uppifrån byn ner till tvättstugan kanske 500 meter bort i skottkärror, och tillbaka upp igen. Snacka slavgöra!
Tis 9 juni 2009
Jag var kvar i Sancerre även på eftermiddagen eftersom vinprovningen äntligen skulle bli av. Förra veckan blev den inställd pga. för få deltagare, men nu var vi sju plus Gérard. Vi åkte till vigneronen Henri Bourgeois i Chavignol och kikade på buteljering av flaskor som skulle exporteras till Oslo, på bulkiga ekfat, dammiga flaskor som bedömts värda att spara (den äldsta från 1934, tror jag). Till sist var det så dégustation, förstås. Vi började med röda Pinot noir och kom via ett rosé, också Pinot noir, över till de vita Sauvignon blanc, som Sancerre är mest känt för. Jag köpte några flaskor, bl.a. en åttaårig Sauvignon blanc som odlats på flinstens-terroir och en otrolig Vendange från 2005. Dessa två tas nog hem, sen finns där ett par billigare som kan drickas här. Tyvärr skulle jag ju köra de 60 km hem efteråt, så jag fick glatt spotta det mesta.
Ons 10 juni 2009
På hemvägen plockade jag upp Rolf som cyklat nästan fram till motorvägen, dvs. ca 3,5 mil. Han cyklar långt nästan varje dag nu, och jag ligger långt efter på den fronten. Å andra sidan förkovrar jag mig mycket i franska, får trösta mig med det.
Kasper och husse går också långa promenader, nästan varje dag får jag höra om nån ny runda, chemin eller stig som de har hittat. På fästingfronten ser det bra ut, har hittills hittat en krypande och en fastsatt (armhålan) fästing sedan jag applicerade Frontline-medlet. Nu har man dessutom klippt gräsen längs alla vägrenar på alla de hundratals småvägar som labyrintlikt slingrar sig fram här på landsbygden, vilket gör det mer lättsprunget för Kasper.
Även vår nyfunna träningsäng hade blivit klippt och vi körde en ganska bra träningsrunda. Det finns ett par bänkar där som jag utnyttjar till Balansera, Sitt och Ligg, och vi kör en del fotgående och läggande under gång. Det märks att det har blivit mycket läggande under gång, för ibland spontanlägger han sig nu när jag stannar och tyst inväntar att han ska sätta sig vid min sida. Tja, kan inte klaga på det eftersom en gårdshund sällan spontanlägger sig i Sverige om det inte är osedvanligt varmt ute…
Vi fick lite störningar i form av ett par bilar som kom förbi samt några cyklande flickor. Särskilt flickorna var svåra för Kasper, då var det svårt att få hans fulla uppmärksamhet. Jag fick i alla fall till ett par inkallningar också och ingen gång drog han åt nåt annat håll än dit han skulle.
Det är lite intressant att titta på Kaspers kroppshållning när vi passerar skällande fransk hund. Istället för att ivrigt vilja dra dit går han med extra stolt hållning vid min sida och liksom utstrålar att här går jag med min matte. Givetvis belönar jag när vi gått förbi skällobjektet. Det här är något helt nytt, och jag hoppas det leder till något gott i andra hundstörningssammanhang.
Tor 11 jun -09
På hemvägen passade jag på att shoppa på Auchan. Letade länge efter en burk impregneringsspray till våra cykeljackor och till slut hittade jag den längst in, högst upp på en otillgänglig hylla. Botaniserade också bland ostarna, vi försöker hitta ett par nya varje gång och för en lista över vilka vi smakat och vad vi tycker om dem.
Idag var det äntligen lite varmt och skönt igen efter några ostadiga dagar, och jag satt ute och jobbade med datorn i trädgården en stund på eftermiddagen. Kasper gnagde av hjärtans lust på ett märgben som gosat till sig i trädgården de senaste regndagarna och sen kampade vi lite. Det var otroligt kul, och det är inga problem att lyfta honom i trasan, så bra bitgrepp har han.
Husse och Kasper hade plockat mer körsbär när jag kom hem. Det här är ett utmärkt ställe med outsinliga körsbärsträd. Vi får plocka hur mycket vi vill, de hinner inte ta reda på allt!
Får se när det kan komma upp lite nya bilder; Internet är inte alltid med oss, och nu får min mobiltelefon inte kontakt med datorn. Suck. Men det kommer vad det lider...
Vi åkte på geocachingtur och hittade både källan till la rivière Loing och den cache som lagts där. Nästa cache hittade vi dock inte, men vi fick däremot njuta av en gammal tvättstuga (lavoir) från 1600-talet som var i bruk ända tills byn skaffade tvättmaskiner 1963. Fram till dess rullades tvätten uppifrån byn ner till tvättstugan kanske 500 meter bort i skottkärror, och tillbaka upp igen. Snacka slavgöra!
Tis 9 juni 2009
Jag var kvar i Sancerre även på eftermiddagen eftersom vinprovningen äntligen skulle bli av. Förra veckan blev den inställd pga. för få deltagare, men nu var vi sju plus Gérard. Vi åkte till vigneronen Henri Bourgeois i Chavignol och kikade på buteljering av flaskor som skulle exporteras till Oslo, på bulkiga ekfat, dammiga flaskor som bedömts värda att spara (den äldsta från 1934, tror jag). Till sist var det så dégustation, förstås. Vi började med röda Pinot noir och kom via ett rosé, också Pinot noir, över till de vita Sauvignon blanc, som Sancerre är mest känt för. Jag köpte några flaskor, bl.a. en åttaårig Sauvignon blanc som odlats på flinstens-terroir och en otrolig Vendange från 2005. Dessa två tas nog hem, sen finns där ett par billigare som kan drickas här. Tyvärr skulle jag ju köra de 60 km hem efteråt, så jag fick glatt spotta det mesta.
Ons 10 juni 2009
På hemvägen plockade jag upp Rolf som cyklat nästan fram till motorvägen, dvs. ca 3,5 mil. Han cyklar långt nästan varje dag nu, och jag ligger långt efter på den fronten. Å andra sidan förkovrar jag mig mycket i franska, får trösta mig med det.
Kasper och husse går också långa promenader, nästan varje dag får jag höra om nån ny runda, chemin eller stig som de har hittat. På fästingfronten ser det bra ut, har hittills hittat en krypande och en fastsatt (armhålan) fästing sedan jag applicerade Frontline-medlet. Nu har man dessutom klippt gräsen längs alla vägrenar på alla de hundratals småvägar som labyrintlikt slingrar sig fram här på landsbygden, vilket gör det mer lättsprunget för Kasper.
Även vår nyfunna träningsäng hade blivit klippt och vi körde en ganska bra träningsrunda. Det finns ett par bänkar där som jag utnyttjar till Balansera, Sitt och Ligg, och vi kör en del fotgående och läggande under gång. Det märks att det har blivit mycket läggande under gång, för ibland spontanlägger han sig nu när jag stannar och tyst inväntar att han ska sätta sig vid min sida. Tja, kan inte klaga på det eftersom en gårdshund sällan spontanlägger sig i Sverige om det inte är osedvanligt varmt ute…
Vi fick lite störningar i form av ett par bilar som kom förbi samt några cyklande flickor. Särskilt flickorna var svåra för Kasper, då var det svårt att få hans fulla uppmärksamhet. Jag fick i alla fall till ett par inkallningar också och ingen gång drog han åt nåt annat håll än dit han skulle.
Det är lite intressant att titta på Kaspers kroppshållning när vi passerar skällande fransk hund. Istället för att ivrigt vilja dra dit går han med extra stolt hållning vid min sida och liksom utstrålar att här går jag med min matte. Givetvis belönar jag när vi gått förbi skällobjektet. Det här är något helt nytt, och jag hoppas det leder till något gott i andra hundstörningssammanhang.
Tor 11 jun -09
På hemvägen passade jag på att shoppa på Auchan. Letade länge efter en burk impregneringsspray till våra cykeljackor och till slut hittade jag den längst in, högst upp på en otillgänglig hylla. Botaniserade också bland ostarna, vi försöker hitta ett par nya varje gång och för en lista över vilka vi smakat och vad vi tycker om dem.
Idag var det äntligen lite varmt och skönt igen efter några ostadiga dagar, och jag satt ute och jobbade med datorn i trädgården en stund på eftermiddagen. Kasper gnagde av hjärtans lust på ett märgben som gosat till sig i trädgården de senaste regndagarna och sen kampade vi lite. Det var otroligt kul, och det är inga problem att lyfta honom i trasan, så bra bitgrepp har han.
Husse och Kasper hade plockat mer körsbär när jag kom hem. Det här är ett utmärkt ställe med outsinliga körsbärsträd. Vi får plocka hur mycket vi vill, de hinner inte ta reda på allt!
Får se när det kan komma upp lite nya bilder; Internet är inte alltid med oss, och nu får min mobiltelefon inte kontakt med datorn. Suck. Men det kommer vad det lider...
måndag 8 juni 2009
söndag 7 juni 2009
Körsbär och boules
Sön 7 jun -09
Idag hade vi sovmorgon till halv nio, jätteskönt. Sedan var vi hemomkring på förmiddagen, jag gjorde lite av franskläxorna och Rolf pulade med bilder. Vi chansade på att vädret skulle hålla sig medan vi hängde ut en maskin tvätt. Efter lunch fick Kasper vara hemma medan vi tog en cykeltur. I Druyes delade vi på oss, Rolf ville cykla långt medan jag hade både läxor och jobb kvar som väntade. Jag hittade den gamla nedlagda järnvägen som numera går utmärkt att cykla på, även om den är lite stenig och gropig, och körde den via le viaduc de Druyes tillbaka hemåt i Les Roches svängde jag av och fortsatte uppför backen hem till vår lilla by.
Strax innan vi kom hem mötte jag en pojke och hans lösa hund som båda glädjestrålande körde i full fart nerför backen. Det såg härligt ut!
Tittade på tennisfinalen medan jag jobbade, men Söderling hade inte stor chans mot Federer. Före maten skulle Kasper och jag gå på träningspromenad, men fick frågan av vår värdinna om vi inte ville plocka lite körsbär. Jovisst! Träden som skulle plockas låg inne i en inhägnad trädgård och jag släppte lös Kasper. Strax kom värdinnan tillbaka med bouleklot och sade att vi gärna fick spela pétanque på deras sandbana. En liten stund senare när jag stod uppe på stegen med huvudet långt in i trädet hörde jag på nytt ett ljud vid grinden. Det var Kasper som stod UTANFÖR grinden och ville in! Hmmm, hur tog han sig ut? Jag kastade iväg en leksak åt honom och nu verkade han fullkomligt nöjd att vara innanför grinden.
Efter körsbärsplockandet gick vi i alla fall iväg till den gräsplan jag sett ut till vår träning. Började med att göra en godisruta på 1 × 1 meter. Oj, vad han nosade noggrant i gräset som var rätt högt trots att jag försökt gå ner det. Körde lite fotgående som gick bra, följt av läggande under gång. Som vanligt gick det långsamt i början, men bättrade sig lite efter hand. När han låg jättefint lämnade jag honom och gick 3–4 meter, väntade och gick tillbaka och belönade. Jag lämnade honom igen och gick längre bort och gjorde en inkallning från liggande som gick suveränt bra. Han fick kampleksaken som belöning.
Efter middagen gick alla tre bort för att spela pétanque. I början var Kasper intresserad av den lilla röda kulan, men snart var den kastade repleksaken och trädgården roligare. En gång råkade jag kasta in hans repleksak på granntomten och tvingades gå in och hämta den. Vet inte om nån såg mig, men det var lite pinsamt. Som tur var hörde detta hus inte till dem som har en vrålskällande hund som kastar sig mot grinden när man närmar sig. Husse vann bouletävlingen med 12–9 (vi körde först till tio poäng).
Idag hade vi sovmorgon till halv nio, jätteskönt. Sedan var vi hemomkring på förmiddagen, jag gjorde lite av franskläxorna och Rolf pulade med bilder. Vi chansade på att vädret skulle hålla sig medan vi hängde ut en maskin tvätt. Efter lunch fick Kasper vara hemma medan vi tog en cykeltur. I Druyes delade vi på oss, Rolf ville cykla långt medan jag hade både läxor och jobb kvar som väntade. Jag hittade den gamla nedlagda järnvägen som numera går utmärkt att cykla på, även om den är lite stenig och gropig, och körde den via le viaduc de Druyes tillbaka hemåt i Les Roches svängde jag av och fortsatte uppför backen hem till vår lilla by.
Strax innan vi kom hem mötte jag en pojke och hans lösa hund som båda glädjestrålande körde i full fart nerför backen. Det såg härligt ut!
Tittade på tennisfinalen medan jag jobbade, men Söderling hade inte stor chans mot Federer. Före maten skulle Kasper och jag gå på träningspromenad, men fick frågan av vår värdinna om vi inte ville plocka lite körsbär. Jovisst! Träden som skulle plockas låg inne i en inhägnad trädgård och jag släppte lös Kasper. Strax kom värdinnan tillbaka med bouleklot och sade att vi gärna fick spela pétanque på deras sandbana. En liten stund senare när jag stod uppe på stegen med huvudet långt in i trädet hörde jag på nytt ett ljud vid grinden. Det var Kasper som stod UTANFÖR grinden och ville in! Hmmm, hur tog han sig ut? Jag kastade iväg en leksak åt honom och nu verkade han fullkomligt nöjd att vara innanför grinden.
Efter körsbärsplockandet gick vi i alla fall iväg till den gräsplan jag sett ut till vår träning. Började med att göra en godisruta på 1 × 1 meter. Oj, vad han nosade noggrant i gräset som var rätt högt trots att jag försökt gå ner det. Körde lite fotgående som gick bra, följt av läggande under gång. Som vanligt gick det långsamt i början, men bättrade sig lite efter hand. När han låg jättefint lämnade jag honom och gick 3–4 meter, väntade och gick tillbaka och belönade. Jag lämnade honom igen och gick längre bort och gjorde en inkallning från liggande som gick suveränt bra. Han fick kampleksaken som belöning.
Efter middagen gick alla tre bort för att spela pétanque. I början var Kasper intresserad av den lilla röda kulan, men snart var den kastade repleksaken och trädgården roligare. En gång råkade jag kasta in hans repleksak på granntomten och tvingades gå in och hämta den. Vet inte om nån såg mig, men det var lite pinsamt. Som tur var hörde detta hus inte till dem som har en vrålskällande hund som kastar sig mot grinden när man närmar sig. Husse vann bouletävlingen med 12–9 (vi körde först till tio poäng).
Lite bilder från igår
Vi tog en promenad i regnet utmed kanalen i Clamecy.
I Vézelay besökte vi en porslinsbutik. Var lite nervös, men Kasper skötte sig bra.
Denna utsmyckning på basilikan i Vézelay tolkar jag som en apporterande fågelhund.
Utsikt från basilikans trädgård.
Kaspers nyfunna lekkamrater i parken i Druyes.
Taxen och Kasper var på ungefär samma leknivå, medan den tjockpälsade större hunden tog det lite lugnare.
Så småningom vilade även småhundarna.
Kasper var törstig efter hundleken.
Det var inga problem att gå över den smala dammövergången.
Den ena svanen väste lite åt Kasper, men alla djur höll sig i skinnet medan vi passerade.
Husse och Kasper i gamla fortbyn uppe i Druyes.
Vackert symmetriskt fält på vår cykling till kvällens begivenhet i Taingy.lördag 6 juni 2009
På upptäcktsfärd i Yonne
Lör 6 jun -09
Nationaldagen startade med regn. Kasper tyckte inte alls det var nån bra idé att gå ut. Han pinkade lite snabbt och ville in igen. Jag tittade förbi vår värdinna angående att vårt bredband inte fungerat sedan igårkväll. Men hennes fungerade bra, och hon drog ut och satte in wifi-mojängen igen i eluttaget. Hon sade nåt om att den kunde bli för varm och kanske måste dras ut ibland, så vi testade det. Efter en vila på ca fem minuter fick vi så igång det. Vi får ta för vana att dra ut wifi-mojängen varje gång vi sticker ut, så den är sval och fin tills vi är tillbaka.
Vi tog bilen till Clamecy, en ort Rolf och jag bodde i när vi cyklade runt Paris 2002. De höll på att bygga om vårt gamla hotell de la Poste, men vi kunde identifiera skjulet nere vid kanalen där vi fått ställa in cyklarna över natten. Vi promenerade lite längs kanalen. En annan gång när det inte regnar ska vi ta med cyklarna och ta en tur åt det håll vi hittills inte cyklat längs denna kanal.
Rolf köpte lite hostmedicin. Han försökte få tag i Frankrikes motsvarighet till Noskapin i tablettform, men de hade bara sirop. Fick duga. Jag och Kasper passade på att gå in i en tidningsaffär och köpa en tidning som jag ska hitta ett par artiklar i att återberätta på tisdag. Vi har ingen tidningsförsäljare i vår by, så det vara lika bra att passa på. Kasper skakade av sig regnet därinne, vet inte om det uppskattades…
Vi fortsatte till Vézelay. Jag trodde att vi redan varit här med 2002, men det var nog bara en ort vi tänkt oss i planeringsstadiet, för på den här kullen har vi definitivt inte varit förut. Högst upp låg en basilika, och i backen fanns ett antal konstnärsgallerier. Vi åt lunch på ett brasserie, en helt underbar omelett med skinka och ost. Kasper fick hänga med in.
Sen åkte vi och handlade på en stor F.Leclerc innan vi tog vägen över Druyes på hemvägen. Tanken var att ta en cache, men gps:en dog precis när vi var några hundra meter ifrån. Får bli en annan gång, stället ligger mindre än en mil från vår gîte. Däremot fanns det ett fik i dammparken med två tillhörande hundar. Kasper lekte med dem medan vi tog varsin god espresso. Sedan åkte vi upp och kikade lite på 1200-talsfortet som dock inte var öppet. Vi såg skyltar om midsommareld där på kvällen den 20 juni. Kan man ju nästan inte missa.
Vi åkte hem och lämnade av trött hund och några matkassar. Sedan tog vi cyklarna trots att regnet hängde i luften och cyklade till festivalen i Taingy ca en mil bort. Där fanns blåsorkester, parad, monsterdans och stånd med mat och dryck. Det regnade bara någon kort skur, så vi hade tur. Jag unnade mig en öl efter den långa uppförsbacken på flera kilometer. Efter att ha roat oss där en stund tog vi hojarna tillbaka hem och lagade en god middag.
Bilder kommer...
Nationaldagen startade med regn. Kasper tyckte inte alls det var nån bra idé att gå ut. Han pinkade lite snabbt och ville in igen. Jag tittade förbi vår värdinna angående att vårt bredband inte fungerat sedan igårkväll. Men hennes fungerade bra, och hon drog ut och satte in wifi-mojängen igen i eluttaget. Hon sade nåt om att den kunde bli för varm och kanske måste dras ut ibland, så vi testade det. Efter en vila på ca fem minuter fick vi så igång det. Vi får ta för vana att dra ut wifi-mojängen varje gång vi sticker ut, så den är sval och fin tills vi är tillbaka.
Vi tog bilen till Clamecy, en ort Rolf och jag bodde i när vi cyklade runt Paris 2002. De höll på att bygga om vårt gamla hotell de la Poste, men vi kunde identifiera skjulet nere vid kanalen där vi fått ställa in cyklarna över natten. Vi promenerade lite längs kanalen. En annan gång när det inte regnar ska vi ta med cyklarna och ta en tur åt det håll vi hittills inte cyklat längs denna kanal.
Rolf köpte lite hostmedicin. Han försökte få tag i Frankrikes motsvarighet till Noskapin i tablettform, men de hade bara sirop. Fick duga. Jag och Kasper passade på att gå in i en tidningsaffär och köpa en tidning som jag ska hitta ett par artiklar i att återberätta på tisdag. Vi har ingen tidningsförsäljare i vår by, så det vara lika bra att passa på. Kasper skakade av sig regnet därinne, vet inte om det uppskattades…
Vi fortsatte till Vézelay. Jag trodde att vi redan varit här med 2002, men det var nog bara en ort vi tänkt oss i planeringsstadiet, för på den här kullen har vi definitivt inte varit förut. Högst upp låg en basilika, och i backen fanns ett antal konstnärsgallerier. Vi åt lunch på ett brasserie, en helt underbar omelett med skinka och ost. Kasper fick hänga med in.
Sen åkte vi och handlade på en stor F.Leclerc innan vi tog vägen över Druyes på hemvägen. Tanken var att ta en cache, men gps:en dog precis när vi var några hundra meter ifrån. Får bli en annan gång, stället ligger mindre än en mil från vår gîte. Däremot fanns det ett fik i dammparken med två tillhörande hundar. Kasper lekte med dem medan vi tog varsin god espresso. Sedan åkte vi upp och kikade lite på 1200-talsfortet som dock inte var öppet. Vi såg skyltar om midsommareld där på kvällen den 20 juni. Kan man ju nästan inte missa.
Vi åkte hem och lämnade av trött hund och några matkassar. Sedan tog vi cyklarna trots att regnet hängde i luften och cyklade till festivalen i Taingy ca en mil bort. Där fanns blåsorkester, parad, monsterdans och stånd med mat och dryck. Det regnade bara någon kort skur, så vi hade tur. Jag unnade mig en öl efter den långa uppförsbacken på flera kilometer. Efter att ha roat oss där en stund tog vi hojarna tillbaka hem och lagade en god middag.
Bilder kommer...
fredag 5 juni 2009
Svensk är bra nu
Det är vansinnigt spännande i matchen på Roland Garros mellan Gonzalez och Robän Soder'ling. Det är helt jämnt, en nagelbitare. Oavsett hur det slutar har Sverige åter gjort sig ett namn i fransmännens ögon. Det är bra att vara svensk här just nu. ;)
***
OOOUUUIII!!!
Söderling vann! Nu är det final på söndag, det är helt otroligt!
***
OOOUUUIII!!!
Söderling vann! Nu är det final på söndag, det är helt otroligt!
Getter, idiothund och skolavslutning
Sancerre ligger högt uppe på en kulle, omgivet av vingårdar. Några elever cyklar upp till skolan varje morgon. Bon courage!Ons 3 juni 2009
Skola på förmiddagen, sen hem för en snabb lunch och lite jobb framför datorn i trädgården. Sen åkte husse och jag tillbaka till Sancerre och hämtade Moira och Jack som vi lovat skjutsa till chèvreriet. De är egentligen amerikaner, men bor för närvarande i Abu Dabi. Trots att vi har runt 24 grader här om dagarna tyckte Moira att det var kallt. Jack, hennes son på cirka 13 år, var jätteduktig i franska och verkade tycka att det var skönt att slippa sandöknen ett tag. Han gillar djur och verkade sakna sin golden retriever hemma i USA.
Getfarmen var rätt intressant. Vi köpte en liten mellanlagrad getost (demi-sec) och jag provade att mjölka en get. Det var bra mycket enklare än en ko, det krävdes inte alls lika mycket tryck på spenen.
Dags för kvällsmjölkningen.
Olika lagringsgrad på chèvre-ostarna: från höger le doux, den minst lagrade (upp till ett par dagar), le demi-sec (någon vecka) och sec (någon månad). Vi föredrog demi-sec-varianten.På hemvägen shoppade vi mat på Carrefour i Cosne (uttalas utan -s-). Cosne är en stad vi cyklade igenom på vår Parisrundcykling 2002. Det finns andra städer här i närheten vi också passerade på den rundan, får se om vi besöker dem igen vad det lider. På Carrefour frågade jag efter os à moelle. Tanten bakom disken skrattade och sade att det gick man ju till slaktaren för, det här var charkuteriet. Jag tittade dit hon pekade och precis intill fanns ytterligare en köttdisk. Exit moi.
Tor 4 jun -09
Idag på lektionen gjorde vi ett studiebesök nere på marknaden i St Satyr. Jag kunde inte motstå två fantastiskt stora och fina artichauts, de ska kokas endera dagen. Jag gick, trots gårdagens motgångar, fram till ytterligare en slaktare och frågade efter os à moelle, men den här slaktaren hade bara hästkött. Bakom mig, sade han, så jag styrde kosan till ett annat köttstånd längre bort. Här gick det bättre, och när jag sade att märgbenen var till hunden tog han fram två klumpar nerifrån ett underskåp. Det var de enda han hade och dem bjöd han på. Kasper tackar honom på distans.
Slutligen köpte jag en korv av salamityp som hette fromage de chèvre. Jag frågade hur det kom sig att korven fått detta namn, och kvinnan förklarade att det berodde på att korven var tillverkad av getkött från chèvreostproducerande djur. Gott smakar den i alla fall.
Väl hemma igen gjorde jag klart ett jobb ute i solen, och sen kom husse hem från en lång cykeltur. Vi fixade middag och jag jobbade med läxorna ett tag innan jag och Kasper tog en skön kvällscykeltur.
Husse berättade att Kasper varit katastrofal idag. Tydligen hade han varit lös i trädgården på framsidan (inte vår egen, utan på den delade gårdsplanen) eftersom den var helt tom och grinden var stängd. Nåväl, rätt var det var kom holländskan hem med sin hund efter en morgonpromenad, och Kasper sprang fram och ville leka innan husse hann hindra honom. Terry är ju nio år och tycker inte det är så kul att leka med unga spolingar, så han avvisade inviterna. Då blev tydligen Kasper plötsligt asförbannad och gav sig på den stackars holländska hunden. Jag försökte få reda på vad som hänt innan dess, men det kunde husse inte riktigt svara på. Han hade i alla fall fullt schå att få tag i Kasper och Terry sprang och gömde sig bland buskarna. Usch, sånt här vill man ju inte höra om sin hund. Nu tycker jag kanske det var lite klantigt att ha Kasper lös på en gårdsplan som inte är vår egen, och jag har ju ingen aning om vilka signaler som sändes ut från någondera hunden. Men klart otrevligt var det att få höra detta i efterhand.
Fre 5 juni 2009
Idag var det sista skoldagen för två i vår grupp, så nu är vi fyra tappra kvar till nästa vecka. Det blir hårt. Jag har blivit ombedd att berätta lite om Stieg Larsson och hans böcker/film. Får ta mig an detta i helgen, inte alldeles enkelt med komplicerade intriger, terminologi och så. Fick dock hjälp av lärarinnan att en hacker på franska heter un hacker. ;)
Sara hade skolavslutning idag, så nu är första gymnasieåret avklarat. Grattis till det! Får se när vi ser Sara och Simon nerdimpandes här i vår lilla by.
Vagnslidret med trappan upp till vår våning. Dörren med glasfönster leder till vår privata lilla trädgård.
Det är ett långt hus som är knappt tvåhundra år gammalt, byggt i kalksten. Närmast i bild vagnslidret med vår ingång. Nästa dörr leder till holländarnas bottenvåning. Den här delen av huset var tidigare ekonomidel.
Närmast grinden bor värdparet i den ursprungliga boningsdelen av huset. onsdag 3 juni 2009
Naturbilder
Idag gick det att få upp de bilder som trilskades igår, se inlägget nedan.
I övrigt består dagens inlägg av några naturbilder.
I övrigt består dagens inlägg av några naturbilder.
tisdag 2 juni 2009
Franskkursen har startat
Hund i Sancerre – inte helt olik en gårdshund.Mån och tis 1–2 juni 2009
Känner att jag måste revidera det jag sade om synen på hundar härnere. Min tidigare syn på fransmän och hundägande är att de är väldigt måna om sina tou-tous (vovvar). De ska putsas och fejas bra mycket mer än i Sverige, de ska med på restaurangen och de går lugnt lösa på den största boulevard. Den synen härrör främst från städer som Nice och Paris. Det är antagligen en avsevärd skillnad på att vara hundägare i stan (sällskapsdjur) och på landet (nyttodjur, antagligen främst vakthund och ibland jakthund). Rätt ska vara rätt, jag tycker fortfarande att fransmän i gemen har en bra hundsyn, och de har ofta bra mycket bättre pli på sina hundar än vi. Kasper skulle till exempel aldrig kunna gå lös på Boulevard St Michel…
Min skola i Sancerre.
Nu har min franskkurs börjat, vilket betyder att jag har mindre tid med bloggande. Jag har ca 60 km enkel resa till skolan, vilket tar en knapp timme på dessa småvägar. Jag har hamnat i en bra klass där vi alla ligger mer eller mindre på ungefär samma nivå. Jag är den enda europén bland eleverna, övriga kommer från USA och Australien. Dagens vinexkursion blev tyvärr inställd på grund av för få deltagare (hoppas på nästa vecka istället) men på torsdag blir det besök på chèvrerie, och då ska husse få följa med också. Kasper får väl mutas med en god vomburgare eller så.
När jag är i skolan hänger Kasper med husse på cykeltur eller långpromenad eller skuttar omkring i trädgården, som har gott om skugga. Oftast börjar han dock med att sola som den gårdshund han är, och först efter nån timme eller två lägger han sig en stund på magen i skuggan.
Vi har intermittenta nätverksproblem, vilket påverkar mitt arbete. Det känns lite surt då tio minuters arbete kan resultera i en eller ett par timmars vedermödor. Det kan därför gå ett tag mellan varven då jag uppdaterar här.
Känner att jag måste revidera det jag sade om synen på hundar härnere. Min tidigare syn på fransmän och hundägande är att de är väldigt måna om sina tou-tous (vovvar). De ska putsas och fejas bra mycket mer än i Sverige, de ska med på restaurangen och de går lugnt lösa på den största boulevard. Den synen härrör främst från städer som Nice och Paris. Det är antagligen en avsevärd skillnad på att vara hundägare i stan (sällskapsdjur) och på landet (nyttodjur, antagligen främst vakthund och ibland jakthund). Rätt ska vara rätt, jag tycker fortfarande att fransmän i gemen har en bra hundsyn, och de har ofta bra mycket bättre pli på sina hundar än vi. Kasper skulle till exempel aldrig kunna gå lös på Boulevard St Michel…
Min skola i Sancerre.Nu har min franskkurs börjat, vilket betyder att jag har mindre tid med bloggande. Jag har ca 60 km enkel resa till skolan, vilket tar en knapp timme på dessa småvägar. Jag har hamnat i en bra klass där vi alla ligger mer eller mindre på ungefär samma nivå. Jag är den enda europén bland eleverna, övriga kommer från USA och Australien. Dagens vinexkursion blev tyvärr inställd på grund av för få deltagare (hoppas på nästa vecka istället) men på torsdag blir det besök på chèvrerie, och då ska husse få följa med också. Kasper får väl mutas med en god vomburgare eller så.
När jag är i skolan hänger Kasper med husse på cykeltur eller långpromenad eller skuttar omkring i trädgården, som har gott om skugga. Oftast börjar han dock med att sola som den gårdshund han är, och först efter nån timme eller två lägger han sig en stund på magen i skuggan.
Vi har intermittenta nätverksproblem, vilket påverkar mitt arbete. Det känns lite surt då tio minuters arbete kan resultera i en eller ett par timmars vedermödor. Det kan därför gå ett tag mellan varven då jag uppdaterar här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)