Idag hade vi avslutning på viltspårkursen från i höstas – betänkligt försenad på grund av den långa vintern. Jag hade dagen till ära bakat en kladdkaka och bjöd i skogen med vispgrädde.
I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.
Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar