Holland och Thorsvi

Åkte ju till Holland i torsdags. Hade beställt minsta, billigaste hyrbilen – och fick en Volvo!

Bodde hos Ans, en gammal före detta kollega till mig, och hennes man Hein. Hit kom även Heidrun, en annan före detta kollega, och Jürgen, hitresta från Tyskland. Det var jättekul att ses igen. Notera den fina palmen som alltså klarar sig i Holland.

Ans och Hein har tagit sig an en hittehund från Spanien. Enda bilden på honom är tagen genom ett fönster. Balto är någon blandning mellan husky och malamute och kanske något mer. Han är 7–8 år och brukar skälla på besökare. Mig var han knäpptyst mot, även när jag kom ner ensam till honom i köket en arla morgon och famlade efter lysknappen.

På fredagen åkte jag och hälsade på en kund i Utrecht. Det regnade hela förmiddagen.

I det här fina huset, före detta bibliotek, huserar kunden.
På lördagen åkte Heidrun, Jürgen och jag till Delft och kikade på porslin och charmig stad. Vi undslapp regnet som istället höll till hemma hos Ans.

Friluftsaktivitet på en av kanalerna.

 Delftse Pauw hette porslinsfabriken. Pauw betyder påfågel.

 Man hade illustrerat hur målningen går till – från vit tallrik till stencilmarkerat, till ifyllt med svart färg, till målning av de ljusare partierna, till målning av de mörkare partierna, till övertäckning av vit glasyr före bränningen, till genomskinlig glasyr och svart färg som förvandlats till blå efter bränningen.

 Ytterligare en illustration av processen med pågående arbeten på porslinsaskar.

 De senaste två åren har man kunnat skrinna på kanalerna. Undrar hur det blir i vinter?

 Vegetarisk ost, någon? Vi googlade på detta märkliga och fick fram att det är ostlöpen som ersatts av modifierad jäst med samma enzym som i ostlöpen. Inte för att jag vet om jag hellre äter något genmodifierat, förstås...

Fågelrik kanal i Delft.

På lördagkvällen var det stor fest arrangerad av Ans med liveband och ett femtiotal gäster. Särskilt inbjuden gäst var Blondie Chaplin, känd bland annat som bakgrundsspelare i Rolling Stones och Beach Boys med flera.

 Blondie Chaplin välkomnas av Ans och Hein.

 Blondie och Derk Jans trio har aldrig spelat ihop tidigare, men Blondie improviserade friskt.

 Trummisen gillade helskarpt att spela ihop med den berömda gästen.

 Hela bandet in action.

 Blixten fyrades inte av, med rätt koolt resultat.

Blondie Chaplin har kommit igång rejält.

Efter denna natt var det tufft att stiga upp klockan sex för att köra tillbaka till Schiphol. Flyget var dock i tid, och vi landade till och med aningen före schemat. Rolf hämtade upp med hundarna och så for vi direkt till Thorsvi. Hundarna var tokiga att se mig och Lakrits var rätt rejält tänd när vi skyndade in i skogen.

Där hade man lagt ett viltspår till Lakrits och testat att apportera lite fågel innan vi kom. Vi hann titta på några som ännu inte gått sina spår och sedan var det Lakrits tur. Till skillnad från flera av de andra hundarna hade han aldrig gått ett enda spår förut, så han var rejält förvirrad i början. Mitt på försökte han be mig och Anita om råd, men när vi inte gav honom något försökte han lösa uppgiften själv. Och plötsligt lossnade det. Vid målslutet var han inne i fel buske och rotade och snurrade in sig så att jag fick koppla loss honom. Han tog då klöven direkt medan jag fick trassla loss linan.

Till skillnad från de andra fick han inte behålla klöven så länge eftersom han sedan skulle apportera fågel. Anita trodde det kunde ge honom idén att även de var till för att tugga på. Haren som använts av tidigare hundar var alltför sladdrig nu, men kråka, knipa och gräsand hämtades hem. Det var inte lika självklart att lämna av direkt till mig som det brukar vara med dummiesarna, men när han fått kråma sig lite runt mig med dem så gick det bra att ta dem från honom i utbyte mot godis.

 Svårfotat då det mörknade fort i skogen. Inget fel på uppmärksamheten över kråkan iallafall, även om det fanns godare fågeldofter i skogen som Lakrits hellre ville välja. Anita fick leka fram ett intresse för just kråkan innan han ville apportera in den.

Här apporteras gräsanden med god fart.

Därefter bjöds god och värmande soppa inne hos Anita och Jörgen varpå Anita visade hur vi ska börja träna avlämningar på ett bra sätt: först gripanden, sedan gripanden lite längre tid, sedan hålla tills föraren säger Tack. För att få till längre tid kan man gärna backa med händerna välkomnande i lårhöjd. Belönande ord ska komma under gripandet, inte efteråt.

Viltspår igen

Idag hade vi avslutning på viltspårkursen från i höstas – betänkligt försenad på grund av den långa vintern. Jag hade dagen till ära bakat en kladdkaka och bjöd i skogen med vispgrädde.

I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.

Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.

Bilder från viltspårslutet

Jag tog ett par inte alldeles bra bilder i motljuset med iPhonen. Har mekat lite med bilden i Photoshop, så nu är bilden iallafall tolkningsbar.

Här ser man slutsnitseln i vänster förgrund. Där Kasper står finns den andra skanken, den av naturen ditlagda. Visst är det en enastående slump att dessa båda skulle hamna så nära varandra?

Här är naturskanken, Kaspers fina fynd. Man ser tydligt allt det avgnagda, ingen människa skulle släpat runt en så lång skank.

Lagt årets första viltspår åt Kasper

Åkte till en ny liten skog här i trakten och drog ett ganska enkelt U-format spår. Två vanliga vinklar, det var allt. Det är ganska blåsigt ute, dock inte fullt så mycket inne i skogen. Vindriktningen var västlig, det vill säga från bottnen i U:et.
För första gången drog jag sedan störningsklöven (vildsvinet) direkt. Jag hade markerat ut lämpliga passageställen, fyra stycken. Tidigare har jag alltid dragit störningsklöven omedelbart före spårningen, men nu vill jag se om denna förändring gör att det blir lite enklare för honom att välja rätt spår. Man vet ju aldrig när i tiden vilt passerar över ens spår, och på detta sätt hinner mina egna dofter lägga sig lite i skogen innan det är dags.
Ska bli mycket intressant det hela, nu är det ju närmare ett halvår sen han spårade.

På söndag ska vi ha avslutning i viltspårkursen, och det kan ju vara kul att ha spårat någon gång själv dessförinnan.

Spårningsresultatet:
Vi gick spåret ca 4,5 timmar efter läggning. Tyckte det räckte efter ett halvårs uppehåll.
Innan vi ens hade börjat, medan jag höll på att lägga ut spårlinan så den inte skulle sno ihop sig, kom det förbi en kille med en svart hund. Han hejade och passerade på 3–4 meters avstånd. Hans hund började skälla på Kasper, och, tyckte jag att jag anade i ögonvrån där jag stod med ryggen till, började dra mot Kasper. Men Kasper satt blick still! Detta är högst olika Kasper som i vanliga fall högst gärna vill hälsa på andra hundar, så jag kan bara tolka det som att nu satt han och väntade på att få börja arbeta. Även en liten odåga växer tydligen till sig!
Spårstart: klockrent åt rätt håll
Vildsvinsstörning 1: passerade klockrent
Vildsvinsstörning 2: passerade klockrent
Högervinkel 1: här fick han problem, ville först gå vänster, sedan rakt fram. Det kan möjligen ha varit killen med hunden som passerat förbi nära här, men det är ju ingen ursäkt...
Högervinkel 2: här hade han också problem. Ville gå rakt fram.
Vildsvinsstörning 3: här ville han vika av både åt vänster och höger (jag hade passerat från vänster åt höger)
Vildsvinsstörning 4: passerade klockrent
Spårslut: här rundade han på utsidan av spårslutet i en halvcirkel och ville fortsätta framåt. Jag stoppade honom och väntade. Då tog han ett par steg tillbaka och när jag så släppte efter på linan eftersom det var rätt böjde han sig plötsligt ner och började gnaga – på en helt annan klöv! Detta var ingen klöv någon människa knutit fast i en buske, utan vad som en gång varit ett helt ben, fast det nu var avgnagt till mer än hälften. ”Bravo, vad duktig du är!” fick jag ur mig lite häpet, medan min blick irrade tillbaka till snitslarna som avslöjade var spårslutet fanns. Jodå, min klöv låg där så fint fastknuten i en krypen. Jag knöt loss den och visade Kasper att även matte hittat en skank. ”Duktig matte”, tror jag han tänkte. ”Det brukar ju vara jag som hittar dom där.”
Summa summarum: jag tycker det gick bättre än i höstas. Undantaget vinklarna då, men det kanske man kan tolka som spårovana? Jag tror jag ska lägga nåt utan störningar, och  kanske med kortare liggtid, och bara se hur han spårar sånt, få honom att komma igång igen. Typ anlagsklass.

Nu hemkomna igen hittade jag årets första fästing krypande på honom. Undrar om jag verkligen vill ha på nåt medel på honom i år, när vi ska ha lillvalp här hemma. Tror jag avvaktar ett tag iallafall och okulärbesiktigar så noggrant jag kan istället. Fast jag minns att viltspårdomare Leif hade nåt hemmamedel han rekommenderade. Om jag bara kunde komma ihåg vad det bestod av... Skrev jag upp det, månne?

Gott nytt år!

En önskan om en ny skön sommar...

2009
I början av året fick vi en pensionär i familjen varpå jag bjöd honom till Napoli och vi klättrade upp på mäktiga Vesuvius. Framåt sommaren tog vi den utrotningshotade Saaben ner till Bourgogne för sex härliga avkopplande veckor och intensiva franskstudier. Kasper fick sin första etta i viltspår, men också sin första nolla; Eva och jag höll kurs i viltspår; och Kasper klarade sig bra i KM i rallylydnad.
2010
Året börjar med ett par månader i Skåne och sedan ser jag fram emot en avancerad klickertränarkurs som pågår hela året. Ett träningsläger med VaBK står också på schemat i maj. Kanske åker vi en vecka till Grekland, och sedan ser jag fram emot en svart skönhet i huset.
Kasper behöver få ordning på viltspårningen så han kan starta i öppen klass igen. Dessutom skulle det vara kul att testa en rallytävling i skarpt läge. Kasper behöver dessutom utvecklas till att bli en bra storebror.

Viltspårträning

Igår eftermiddags lade jag ett viltspår som vi gick i morse när det ljusnat. Liggetid ca 16 timmar. Hade egentligen velat ha lite kortare liggetid, men det är svårt nu med mörkret som faller tidigt och försvinner sent.

Spåret var rätt kort, en vanlig vinkel och en harlycka, två bloduppehåll. Vädret var kanske 3–4 plusgrader, regn tidigare i morse innan vi begav oss ut, knappt någon vind.

Kasper var okoncentrerad i början. Trots våra vanliga rutiner med spårsele och spårlina är det som att han vill ut och skutta var som helst i skogen, och inte alls nödvändigtvis följa spåret. På typ tredje eller fjärde försöket kom han dock rätt och började spåra. Fler gånger kommer han ur spår och vill sticka åt annat håll. Jag håller emot och väntar och så småningom kommer han tillbaka.

Vid harlyckan fick han problem, och jag fick visa på. Trots det hamnar han fel rätt snart. Jag trodde han skulle gena lite och lät honom hållas tills det blev uppenbart jättefel. Vi gick tillbaka till ett ställe där jag visste att det fanns blod och han fick starta om. Därefter gick han på egen hand, även om det skuttades lite hit och dit så tog han sig fram till skanken till sist där han belåtet började gnaga.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det är som om jag har en helt annan hund i andra änden av snöret. Han gick ju kanonbra på försommaren, men efter semestern är det som att han inte har koncentrationen längre alls. Vi får fortsätta att träna den här typen av spår, varvat med några med kortare liggetid, tror jag, så får vi se var vi hamnar.

Det bästa med dagens träning var att jag snubblade över rejält med trattisar på tillbakavägen till bilen. I december! Dags att gå och rensa dem inför middagen.

Rallyavslutning + viltspårkurs

Idag var det en hektisk dag. Som tur var har Kasper hunnit krya på sig och vi har hunnit träna lite mer rallymoment de senaste dagarna. Nu är han lite övertränad på Ligg, visade det sig, för han erbjöd frivilliga sådana när han egentligen skulle sitta. :)

Rallyavslutningen hölls med både blå och röd grupp, så vi var väl runt 16 ekipage. Vi fick börja med att bygga varsin bana (röd + blå), två av dem vi ritat ihop på teorikvällen. Dessutom gick vi tipspromenad med ett rallymoment + fråga per skylt. Anette hade varit tidsoptimist och trodde vi skulle hinna köra två banor, men det blev till slut bara den röda som kördes, så fick de som ville köra den blå efteråt. Eftersom jag behövde dra vid 13 bad jag att få börja köra röda banan som första ekipage.
Vi gjorde såklart lite småmissar, några små nosanden, några sträckta koppel. Men på det hela taget är jag jättenöjd. Jag lekte igång honom före start, så vi hade finkontakt när vi gick in på banan och den behöll vi hela vägen igenom. På något ställe lade han sig istället för att sätta sig framför mig, och ett moment fick vi ta om pga min otydlighet. Men totalt sett kändes det som en helt okej runda. Tyvärr har jag inte fått nån feedback av Anette, eftersom hon körde vidare resten av ekipagen medan jag gick in till mikron och värde min medhavda matlåda. Den åt jag sen på verandan med utsikt över rallyplanen. Hann se alla ekipage, men sedan skulle de gå in och avsluta och då blev jag tvungen att istället åka.

Kasper fick hänga med till viltspårkursen och vi hann gå en kort promenad innan alla dök upp. Det var kul att träffa den dsg som är med på kursen. Likaså hade vi en ny tollare som också var en kul bekantskap. Kursen gick bra även idag, men jag får ta på mig att tina blodet ännu längre i förväg (hade ändå tinat sen 8 på morgonen) + ha med tratt till nästa gång. Nåväl, det löste sig.

Jag har anmält oss till VaBK:s KM i rally som hålls den 14 november. Då är det dags att hålla alla tummar och tassar på riktigt!

Nu får Kasper en hussevecka, för själv åker jag och en kompis till Barcelona för att njuta av lite spansk höst, tapas, Gaudi-arkitektur och vad annat man kan hitta på i denna katalanska metropol. Får se om det blir nåt fjärrbloggande, inte helt säkert.

Klart störd

Madelen, tack, men jag skulle ändå inte ha klarat ett helt älgben i frysen. :D

Gick spåret i morse vid 9 (18 timmars liggetid) efter att först ha dragit mina störningsspår med vildsvin respektive rådjur.

Måste säga att han blir väldigt störd av dessa störningsspår. Börjar fundera på om det är min doft som finns överallt, både i det riktiga spåret och i det U-spår som jag gick med störningarna, som bidrar till förvirringen. Han har ju tidigare varit så spårnoggrann, men liknade nu mest en virrhöna.

Han vek av direkt i spårkorsningen, först i ”vildsvinets” framspår, sedan i dess bakspår. Som jag blivit rådd nejade jag så snart han vek av fel. Är dock inte helt säker på att det är rätt väg att neja här, men nu har jag ju provat lite olika varianter redan. Tror ändå att nejande bidrog till att han stannade upp förvirrad och inte förstod vad matte ville egentligen – skulle vi inte spåra? Att ta upp spåret igen i rätt riktning gick inte av sig själv, utan jag måste visa honom rätt. Samma sak när vi kom till ”rådjurs”-korsningen.

Normalt är jag tyst i spåret, men nu var han så uppenbart förvirrad att jag, förutom nejandet, valde att belöna med ett Bra när jag såg att han väl tog upp spåret ordentligt igen.

Nästa gång ska jag göra på annat sätt: inga störningsspår alls som kan förvirra, utan ett ganska enkelt och relativt rakt spår som snitslas tätt och dessutom gps:as. Det ska ligga så här länge, över natten, för det är då problemen kommer. Sedan ska jag vänta ut honom om han viker av och uppmuntra med Bra när jag ser att han ligger rätt och är noggrann med djup nos. Inga nejanden.

Nytt viltspårsförsök

Har ju fortfarande inte fått fatt i någon älgklöv, men jag lade ändå ett kort viltspår nu på eftermiddagen vid 15. Jag har markerat ut två störningsställen som jag tänker dra imorgon bitti, ett med vildsvin och ett med en annan rådjursskank. Har dessutom lagt in spåret på gps:en så jag bör kunna se exakt hur han går i förhållande till spårdragningen. Därtill ganska tät snitsling.

Ska ha med lite skinkost, tror jag, som extra belöning efteråt. Han gillar ju skanken, men har gått förbi den de senaste gångerna i sin iver att gå på färskare spår istället. Håll tummarna att det ska gå bättre imorgon!

Allt är inte godis som rullar. Kaspiskt ordspråk

Kursstart

Det var jätteroligt att köra igång viltspårkursen. Det var fyra ekipage på teorin, men pga sjukdom endast tre ekipage på praktiken. Det femte ekipaget hoppas vi se nästa gång. Vi körde två korta spår till dem var, och det visade sig jättebra. Första spåret var de rätt fundersamma över vad de skulle göra, andra spåret gick mycket mer målmedvetet och med mer fokus. Då hade pengen ramlat ned.
Det är så kul att se hur olika hundarna beter sig, och hur de löser problemen.
Vädret var väl så där. Vi hade tur med lite sol medan vi fikade efter spårläggningen, men det blåste en del. Precis när vi skulle börja gå spåren började det regna rejält. Som tur var avtog det ganska snart, och när mina fyra spår var avklarade duggade det bara.

Sunnie fick 1 med HP idag

Vår träningskompis Sunnie går från klarhet till klarhet. Idag på det fasta provet, som vi avstod, fick hon två viltslag med färsk älg, klarade dem och fick en etta med HP av domaren. Så kul!
Enda kruxet var att domaren missat att hon redan gått för honom två gånger. Hon hade alltså förväntat sig att få en annan domare nu på det fasta provet, men det hade han missat.
Så även om hon nu har tre pinnar måste hon få till ett rörligt prov till för att bli champion.
Jaja, rörligt prov är enklare att organisera, så det ska nog gå under oktober månad. Vi håller tummarna att den sista pusselbiten faller på plats!

Rörligt viltspårprov – älgklöv efterlyses!

Idag gick vi då ett nytt rörligt viltspårprov uppe i Roslagen. Det gick aningen bättre än sist, men Kasper är fortfarande mycket störd av färska viltspår. Han klarar alla lagda svårigheter bra med vinklar, återgångar osv, men de färska spåren är alltså mycket roligare än det lagda spåret. Vi landade på en 3:a idag.

Därmed gav jag återbud till söndagens inplanerade fasta prov. Vi behöver mer tid att träna störningar. Vildsvin tror jag vi har klarat av nu, och idag fick jag ytterligare en råddjursklöv, så vi kan träna på den typen av störningar med. Men i närheten hade domaren sett både spår och spillning av älg, och han trodde nog att det var det Kasper gick på. Särskilt på slutet, då var det färska spåret intressantare än klöven, som han bara markerade förstrött på innan han åter ville dra på det färska. Jag försökte leka igång honom på klöven genom att retas med den rakt framför nosen. Inte en tillstymmelse till intresse, det vara bara det riktiga spåret som gällde.

Lekte lite med klöven här hemma på tomten nu, och då var den ju kul igen. Ska nog ha med den några gånger bara som lekobjekt för att få upp det intresset lite mera. Leka med klöv, och belöna leken med skinkost.

Men sen behöver jag få tag i en älgklöv också. Helst från kalv, min frys börjar säga ifrån... ;)
Är det någon som har en sån, eller kan fixa nu i jakttider? Hör av er, jag behöver den verkligen!

Ang kursen har vi nu fem anmälningar, så nu ska vi bara slipa om schemat. Ska bli jättekul!

Fler anmälningar inkomna

Vad kul, nu börjar det lossna på anmälningssidan till viltspårkursen!
Det var bra att vi hade is i magen och sköt upp istället för att ställa in, för nu tror jag att vi har det minimiantal vi föresatt oss. Kanske rentav fler droppar in ...

På tal om kurser så ska jag ikväll se om en svårare nivå på franska är bättre för mig än den nivå jag börjat på nu. Den känns lite i underkant av min förmåga. Svårt att hitta rätt nivå när man hoppar in mitt i.

Och på torsdag morgon ska Kasper och jag gå ett rörligt viltspårprov igen. Ska bli mycket intressant.

Viltspårkursen

Trist nog har vi hittills endast två anmälningar till kursen och riskerar att få ställa in. Vi har satt upp lappar lite överallt, spridit infon på diverse webbplatser osv. Det kanske ändå beror på för dålig marknadsföring från vår sida, men den här typer av kurser växer inte på träd och brukar spridas från mun till mun.
Vi gör nu så att vi skjuter upp start en vecka och får se om ytterligare anmälningar droppar in. Vi ligger numera ute även på SSRK:s webbplats, och de brukar vara aktiva med den här typen av aktivitet. I annat fall får vi avvakta till våren och se om intresset ökar då.
Under tiden jobbar Kasper och jag vidare med störningsproblemen. Jag ska nog övergå till att lägga störningsspår med rådjursklöv nu när han lärt sig ignorera vildsvinsklöven.

2 viltspår idag

Idag besökte vi Tullingeskogen på förmiddagen. Bitte hade varit hygglig och lagt två spår igår eftermiddag, ett åt Kasper och ett åt Sunnie. I morse började vi med att lägga två kortare spår till. Kaspers båda spår störningsdrogs med vildsvinsklöven och Sunnie fick sitt andraspår med vildsvin istället för rådjur.

Kasper fick gå det spår som legat i närmare 17 timmar. Han sprang väldigt mycket åt sidorna på spåret och ville helt klart istället följa färskvilt som passerat under natten. Även första störningskorsningen drogs han till, åt båda håll. Jag stod still och väntade, och i de fall jag tydligt såg på honom att han var färskivrig sade jag lugnt Nej och väntade ut honom tills han till slut hittade tillbaka till rätt spår. Nästa störningskorsning passerade han bra, men mot slutet fanns fler färskspår. Bitte sköt med apportkastaren bara ett par meter från Kasper, varpå han hoppade till. Så nära "skottplats" har han aldrig varit tidigare. Jag ignorerade och sen spårade han vidare. Tror inte han egentligen blev berörd av det. Han var dock helt bortkollrad vid spårslutet, och missade skanken flera gånger. Jag undrar vad som luktade så mycket starkare att han kunde gå förbi skanken på ett par meter utan att plocka den?

Sunnie gick riktigt bra på det gamla spåret, förutom att hon var alltför snabb på slutet och hittade klöven innan matte hunnit sätta henne för att jag skulle skjuta med apportkastaren.

Sen åkte vi bort till de korta nylagda spåren, fikade lite i solen medan vi väntade lite till på att spåren skulle lägga sig. När jag sen gick med Kasper hade det nog legat närmare tre timmar iallafall.

Nu spårade han mycket noggrannare, gick rakt över alla tre störningsställena. Jag valde bort apportkastarskott den här gången, onödigt att tynga honom för mycket med sådana starka ljud. Vi hade ändå kontinuerliga skott i bakgrunden från en närbelägen skjutbana. men sen missade han skankslutet igen! Bitte sade att det brukar gå mycket rådjur just där, de har visst ett stråk förbi där precis. Visst, det kan ju ha passerat ett djur, men ändå, att missa skanken så? Till saken hör att precis de sista 10–20 metrarna ställde han sig på bakbenen flera gånger, nosade upp mot trädstammar (eller så såg det ut, nosade så högt han nådde upp i luften iallafall). Så det kanske verkligen var nåt djur väldigt nära.
Jag blev tvungen att stanna, vänta ut honom och låta honom ringa några varv, ta tillbaka honom till en säker punkt och låta honom börja spåra om. Först då tog han till sist skanken. Trött också, kanske? Det är första gången han fått gå två spår så nära inpå varandra.

Sunnie hade inga som helst problem att spåra vildsvinsklöven istället för rådjur. Hon fick lite problem vid en cirkelrund tillbakagång och gick där ett par tre varv innan hon plockade upp fortsättningen. Sen hade jag problem att få apportkastaren att skjuta, men till sist kom ett skott och hon kunde gå direkt på klöven. Den var rolig att bära trots den annorlunda lukten.

Andra spåret var iallafallklart mycket bättre för Kasper. Beror det på den kortare liggetiden eller på att han tröttats ut lite och koncentrerade sig bättre på spår 2?

Nu ska båda hundarna gå rörligt prov på torsdag morgon i Roslagen. Håll tummarna!

Lagt viltspår igen

Lina, jag förstår att du inte kan pendla ända till Stockholm, även om du vill gå viltspårkurs!

Nu på förmiddagen har jag lagt ett nytt störningsspår. Inga krångligheter alls, ganska rakt och runt en bergknalle och tillbaka mot vägen. Jag har sett ut tre ställen att korsa med vildsvinsklöv, ska göra det innan jag släpper på Kasper på spåret ikväll. Den här marken har jag inte lagt på tidigare. De flesta människor rör sig nog på andra sidan vägen där skogen är glesare och trevligare. Jag lade på den snårigare sidan och hittade en del djurstigar. Ska ha samma taktik som förra gången: stanna och hålla emot om han viker av på vildsvinsspåret, neja lite lugnt om det behövs. Sen bara avvakta tills han löser problemet. Hoppas verkligen det går bättre än sist!

Återkommer ...

Sådärja, efter ungefär sex timmar har vi nu gått spåret. Först lämnade jag honom i bilen medan jag och vildsvinsklöven promenerade iväg en extrarunda och korsade spåret på tre ställen. Som tur var mindes jag rätt väl hur jag hade tänkt och vilka avstånd det handlade om, för skogen var så tät att snitslarna syntes först på rätt nära håll.

I första korsningen ville Kasper vika av längs vildsvinsspåret, sedan bakåt i störningsspåret, precis som förra gången. Det var rejält risigt just där, så linan snodde in sig rätt ordentligt av hans krumbuktningar. Jag sade nej en gång och stod i övrigt och bara väntade ut honom samtidigt som jag redde ut linan ideligen. Efter ett antal minuter valde han så rätt väg och vi fortsatte till korsning två som kom ganska snart.

Där gjorde han bara en ringning, sen fortsatte vi att följa spåret. Ett klart framsteg! En ganska lång sträcka följde utan störningar från min sida och han följde spåret snabbt och noggrant.

Strax före, och för den delen efter, korsning tre höll han på och ville följa andra spår. Jag gjorde likadant som vid själva korsningen: stod stilla och höll i, samt trasslade upp linan igen. Det hade nog passerat något annat där, för det tog ett bra tag innan han åter var på rätt spår.

Efter tredje och sista korsningen var det raka spåret fram till klöven.

Jag kan inte säga att jag är nöjd, men det är iallafall tydliga framsteg sedan förra gångerna. Ett par träningar till så hoppas jag att han är tillbaka i sitt duktiga, noggranna spårande som jag ju vet att han har i sig.

På söndag hoppas jag att träningen hos Bitte i Tullinge blir av. En helt ny skog kan vi behöva.

Intresse av viltspårkurs

Vill slå ett litet slag för den planerade viltspårkursen. Känner du någon som kan tänkas vara intresserad, eller som i sin tur känner nån som kan tänkas vara intresserad? Skicka dem genast till den här länken:
Viltspårkurs i norra Stockholm

Förutom undertecknad som ju med varierande resultat tävlar i viltspår, öppen klass, är det en mycket erfaren lärare i viltspår som kommer att hålla i kursen. Jag tror inte att det direkt vimlar av viltspårkursen i norra Stockholm, särskilt inte under hösten, så passa på och anmäl nu!

Lade störningsspår

Vid tolvtiden lade jag ett välsnitslat störningsspår åt Kasper. Jag gjorde det inte särskilt svårt rent tekniskt sett, två vinklar bara. Tanken är att jag strax innan han får gå det ska passera över spåret på några ställen dragandes vildsvinsskanken och markera ut dessa ställen med gul (avvikande) färg på snitlslarna. Under tiden får han sitta uppbunden en bit bort utom synhåll och ha tråkigt.
Jag tänkte gå spåret efter middagen, då lär det ha legat cirka sju timmar. Rapport kommer med resultatet.

Senare:
Vi gick spåret efter 6,5 timmar. Jag satte Kasper vid ett träd medan jag gick vidare för att dra viltklöven. Oj, vad han gnällde. Innan jag kom tillbaka hade han dock tystnat, så jag kunde klicka, gå fram och belöna.

Drog vildsvinsklöven så att den passerade spåret fyra gånger, alla gånger tydligt utmärkt med gul snitsel.

Första passagen ville Kasper direkt följa vildsvinsklöven åt vänster. Jag stannade och väntade. Han vände efter att ha insett hur lönlöst det var att försöka fortsätta när matte bara höll emot. Då gick han åt motsatt vildsvinshåll. Bakspårning, alltså. Jag fortsatte att hålla emot. Så där höll det på ett bra tag, fram och tillbaka. Att ens tänka att rakt fram kunde vara rätt fanns inte. Så småningom gick han bakåt och ringade det gamla spåret. Bra, tänkte jag, nu löser det sig nog. Men i korsningen vek han direkt åt vänster. Till slut fick jag ta in honom och visa riktningen igen: Sök spår. När han till sist valde rätt sade jag högt Bra! Då blev han så förvånad att han stannade till och tittade bakåt på mig. Bestämde mig snabbt för att hålla inne beröm för att inte störa...

De följande tre passagerna blev ungefär likadana. Särskilt vid passage tre, som låg ganska nära en stig, var han otroligt envis på att rätt väg var åt vänster (vildsvinsklövens riktning). Fjärde övergången gick aningens snabbare, men inte på något sätt bra.

Sedan höll han på att missa klöven, men vände tillbaka efter fem meter eller så och tog den till slut.

Det kan ju givetvis också vara mina spår han vill följa, det är ju så klart förvirrande med så många ovidkommande mattespår. Men jag tror ändå på att träna detta mera och se om jag inte kan få pengen att ramla ner till slut.

På hemvägen skulle jag bara förbi VaBK:s klubbstuga för att sätta upp en kurslapp. Kasper fick hänga med för lite miljöträning, men i övrigt hade jag inte alls planerat att träna. Förutom modellflyg och riktiga flyg var det ett dussin hundar på den stora gräsplanen. Jag träffade en bekant och stod och snackade lite. Basenjin med matte ska vara med på samma rallylydnadskurs som vi, skojigt! Precis när jag bara tänkte ta en runda runt alla hundar på plan och återvända till bilen ropade någon att vill inte alla vara med på platsliggning. Hm, inte förberedd alls på det, hade EN godis kvar i fickan, och bara vanligt koppel. Dessutom var Kasper fortfarande rätt tänd på att undersöka plan, vi hade ju inte alls varit där länge, och innan han vant sig lite är han rätt odräglig, riktigt PÅ och ska nosa på allt. Helst hälsa också, om han bara finge.
Nå, jag tänkte att vi är väl med och så går jag bara ut i kopplets längd. Alla gick lite olika långt beroende sin hund. Kasper gnällde, så jag delade min ynka godis i två delar och belönade två gånger när han tystnat. Han hade svårt att ligga kvar när jag återvände, och var lite allmänt jojig. Efter platsliggningen fick det bli lite lek och nosande, för nu hade jag ju inget godis kvar... Det var lite för svåra förutsättningar för honom, och jag tycker nog att det gick ungefär så som jag kunde förvänta mig med de förutsättningarna. De kände ju övriga på plan inte till, så de tyckte antagligen han var apkass... Sedan åkte vi hem och nu sover han redan, var nog en rätt jobbig kvällstripp.

Vidsvinsklöv

Ett stort tack till Tina som släppte ifrån sig en vildsvinsklöv till mig och Kasper!
Freddie ville nog dock gärna behållt den och lattjat med ...

Idag har Kasper fått vara ensam hemma i uppemot fyra timmar. Därför blir bloggandet inte långt, utan nu ska vi ut och njuta lite av det fina vädret innan solen hinner gå ner helt. Imorgon ska jag allt lägga ett spår till honom och nyttja vildsvinsklöven som störning.

Gick åt pipan

Det var inte vår dag idag. Det började bra – inga problem att hitta och vädret var perfekt. Vi fick en domare som skulle ha fem hundar, men det kom bara tre till start, och vi drog andra stickan.

Så här i efterhand tror jag att träningen häromsistens satt hårt i mitt minne, trots att jag gjort mitt bästa att försöka lägga det åt sidan. Jag var iallafall osedvanligt observant på Kaspers beteende och när han på sträcka två betedde sig annorlunda harklade jag mig. Han sprang genast tillbaka och bytte riktning. Den visade sig vara fel och domaren fick återföra oss. Efteråt sade Göran Hagman att Kasper genat genom en vinkel och precis hade funnit spåret på nytt när jag lade mig i. Förbaskat klantigt av mig.

Men jag tror inte Kasper klarat sig ändå, för det färskvilt som antagligen gått där jag ingrep gick tvärs över vårt spår på två sträckor och Kasper växlade ideligen över till det. Viltet hade antagligen varit på väg till den mosse även vi hamnade i utkanten av, och där Kasper passade på att dricka vatten. Även efter vattendrickandet tror jag han vek av fel sedan. I protokollet står det 4 återkallningar. Själv tappade jag räkningen efter att ha insett att loppet var kört, jag gick bara vidare som en vanlig träning efter det. Och andra halvan av spåret gick riktigt bra. Där hade det väl inte varit något störning.

Attans. Har funderat hela eftermiddagen på hur jag nu ska lägga upp träningen. Ska nog lägga korta, ganska enkla spår med noggrann snitsling och en eller flera preparerade störningar. Kasper fick med den infångade klöven hem, så nu har vi iallafall två igen. Om jag lägger spåret med den ena och sedan drar störningar med den andra, och snitslar vad jag gjort, så får vi se hur det går. Fördelen med det är ju att jag bestämt kan neja varje gång han växlar fel, så kanske han lär sig att hela tiden följa det första spåret. Tina, den där vildsvinsklöven vore inte helt dum nu... ;)

Stannade iallafall kvar till slutet så jag fick protokollet med mig hem. Det var cirka 60 startande, kanske ett halvdussin blev champions, och några fick HP, ganska många ettor, men även en hel del nollor förutom vi. Kändes ju lite tröstande. Kasper var enda dsg:n, sen var det en Parson Russell, en bassett, en drever och en stabyhoun (den sistnämnda var med i min grupp). Resterande var inte förvånande retrievrar och spaniels, det var ju deras klubb som anordnat det hela.

Protokollet, då:
Väder: lätt vind, 17 grader (det var riktigt varmt inne i skogen, 17 grader känns klart i underkant. Jag hade 19 grader på biltermometern och inne i skogen tror jag det var några grader till. )
Terräng: blandskog, hygge, myr-mossmark (samt, ej i protokollet, granithällar med vitmossa som låg som ett gungfly efter de kraftiga regn som varit i trakten – ashalt!)
Start/sträcka 1: OK
Vinkel 1: OK
Sträcka 2: återförs av domare 2 ggr
Vinkel 2: OK
Sträcka 3: återförs av domare
Vinkel 3: OK
Sträcka 4: OK
Vinkel 4: återförs av domare
Sträcka 5/spårslut: OK
Bloduppehåll: raksträcka 4, vinkel 4, återgång v2
Spårningsförmåga: mindre god
Arbetstempo: lämpligt
Skottprövning: godkänd (hagelbössa med blå skott, sköts ner i hällen)
Spårtid: 32 min
Allmänt omdöme: En hund som idag störs av vilt men spårar andra halvan på spåret mycket bra.
Pris: 0

Jaja, lusläser man protokollet ser man alltså att Kasper klarade alla svårigheter som vinklar, bloduppehåll och skott. Det är viltet vi behöver lägga krutet på.

Vårt nästa prov är 24 sep, så tills dess vill det till att träna viltstörning...