Kasper på Rasdata

Ta en titt på nya fina Rasdata som ingen mindre än Jörgen Norrblom har fixat åt rasklubben. Känner ni igen det fina huvudet på förstasidan? Jomenvisst, det är ingen annan än herr Götängens Bonus Kasper himself. Visst blev han fin där? Fotot har Rolf Sävström tagit.

Koka kaffe

Det är intressant med hundar.
Lakrits är så klart den stora vattenälskaren här i huset, medan Kasper milt sagt är måttligt förtjust och går i spat på sommaren högst till knäna. Hans knän, dårå.
Ibland, särskilt om sommaren, när jag velat få Kasper att dricka vatten, har jag lagt en godis i vattnet och så får han fiska upp den. För att fiska upp den måste en bra bit av nosen ner i vattnet, och då blåser han ut luft genom  näsborrarna à la leken Koka kaffe. Han grejar alltid biffen och verkar tycka att det är rätt kul.
När jag så försöker göra samma grej med Lakrits kan man tycka att det borde vara en baggis. Näppeligen.

Jag lade i en riktigt god ostbit i vattenskålen här hemma:
Han stirrar ner på godisen i tron att han ska få upp den med hypnos. När det inte fungerar börjar han dricka vatten. Okej, det fungerar ju på sikt, och det är såklart bra om mitt syfte var att få honom just att dricka vatten. :) Men om målet är att äta ostbiten så är det ett ganska opraktiskt sätt att först pimpla i sig närmare litern vatten innan man får tag i den rackarns ostbiten.

Och han ska vara en vattenälskande retriever? Hur tänker hundar egentligen? Blir norpad på konfekten av en rackarns liten gårdshund.

Viltsök och vattenmarkeringar

Igår åkte Annika och jag till ett nytt ställe med ganska öppen slymark och tränade viltsök. Vi stod uppe på en platå och skickade med utsikt över slyområdet som sedan övergick i skog. Alla tre hundarna jobbade väldigt bra trots värmen. Biltermometern uppmätte 24 grader, rena sommaren, och ingen skugga.

Det var många viltslag: trutar, and, kråkor, korp, kanin och duva. Allt apporterades in med fina grepp.

Annika skriver så här om finurligaste viltstället: ”Jag hade lagt en kråka uppe på en lutande tall med rotvälta som syntes bra bakom slyområdet eftersom det var uppe på en bergsknalle. Cheysie sprang förbi den ett par gånger. Man såg hur hon sniffade till i luften, men när hon inte hittade något så lämnade hon området. Bråttom, bråttom… Lakrits och Tindra löste det på helt annat sätt. När de fick en liten sniff så saktade de ner tempot, stannade upp och pejlade in vart kråkan eller duvan låg och hittade den snart. När jag gick och la ut Tindras sök så fick Cheysie följa med fot. Satte henne en liten bit ifrån och smög upp en duva på trädstammen. Skickade henne att söka reda på den och nu hittade hon den förstås eftersom hon ganska säkert sett vart jag la den. Men jag tänkte att hon skulle få erfarenheten av att söka även upp på träd. Tänker leta efter sådana tillfällen längre fram.”

Nästa övning var markeringar som snabbt doldes av slybuskagen. Vi ställde oss som dolda kastare i det ca 2–3 meter höga slyområdet utan att hundarna såg det. När kastaren hörde att föraren sa ”Duktig hund” var det dags att kasta, för då satt hunden beredd uppe på platån och tittade ut över området. Under tiden som hunden kom in med första fågeln flyttade sig kastaren en bit så att nästa kast hamnade åt ett annat håll. Lakrits letade runt lite på första truten, men spikade korpen bra. Cheysie var superduktig på andra pippin korpen, som blev en fullpottare: ur rakt på, tvärnit, snabbt upplock och rejs tillbaka. Det var en fröjd att se!

Vi avslutade med att åka till vatten i närheten där hundarna fick lite markeringar i vass och bredvid flytpontonbrygga. Det blev enkel- och dubbelmarkeringar. Skönt för dem att få svalka sig, och till och med Kasper gick i till knäna.

Ny Back-träning på gröna ängen

Körde ett nytt pass Back-träning idag enligt ungefär samma recept som igår. Idag behövdes bara ett enkelt test för att se att han mindes vad Back var. Och det gjorde han. Idag kunde jag köra lite svårare störningsbollar. En gång sprang han fel, men då räckte det att jag pekade från startplatsen vilken boll jag menade innan vi ställde upp igen, så gick det fint. Nu kan jag inte köra just den övningen igen, nu får jag klura ut nåt nytt.

Filmtajm 2 – rally med Lakrits

Och här kommer filmen på Lakrits som gör sin första tävling med godkända poäng. Lite förbättringspotential kan man se, men han är duktig, har ju knappt tränat något.

Filmtajm - rally med Kasper

Här kommer filmen på rallytävlingen den 17 maj i Märsta med Kasper. Kolla särskilt på momentet 1-2-3-back, är jag så otydlig med fötterna där? Lite snabb, kanske, men otydlig?

Backträning på gröna ängen

Tog med en bunt bollar och spagettisleven för lite backträning. Kasper fick några godissök under tiden.
Jag började med några vanliga enkla Back-övningar. Kanske tio meter synligt och inga störningar. När jag kände att han sprang konfident ut till dem tog jag fram spagettisleven.
Jag lade ut en ny likadan,  tio meter synligt, klockan 12, men innan han fick springa på den kastade jag med sleven ut en störning klockan 5. Ingen tvekan att ta in rätt boll.
Jag vände honom så att han nu hade den utslevade bollen klockan 5 i ryggen och slevade ut en ny störning klockan 1. Lite tajtare vinkel, alltså, och dessutom längre avstånd till bollen. Själv stod jag på ungefär samma avstånd till honom, kanske tio meter. Inga problem nu heller.
Nu vände jag honom så han hade slevbollen klockan 1 i ryggen och slevade ut nästa störning till klockan 11. Nu blev det för svårt och han försökte flera gånger springa till den. Jag förenklade för honom genom att flytta honom lite närmare bollen så att vinkeln blev större, men när även det var för svårt lät jag honom behålla det avståndet men gick ut och visade på bollen. Nu gick det kanon.
Som avslutning fick han ta störningen klockan 11 på ännu längre avstånd, men helt utan störning. Jodå, visst mindes han den. Det känns som att han nu börjar få tillbaka minnesbilden av vad Back är för något. Får fundera ut vad nästa dirigeringsövning ska bli.
Jag hade en liten plastburk med mig och avslutade med att göra några närgodissök i plastburk i ett tätt snår. Varvade Kasper och Lakrits på den övningen, som båda tycker är kul. Det bästa är ju att burken måste tillbaka till matte innan man kan få belöningen, något som är väldigt bra för en självständig liten gårdshund.

Promenad i stenskogen

Tog båda hundarna på en promenad i stenskogen idag. Myggen börjar komma med solen och värmen, än så länge rätt få, men man får börja ha med myggmedel i ryggan.
Lakrits fick mest lufsa omkring efter helgens ansträngningar, men eftersom jag insett att han glömt bort ordet Back körde vi iallafall några sådana korta, grundläggande Back-övningar. Var tvungen att ge ordentlig retning för att han skulle förstå. Blir mera sånt framöver.
Kasper fick nöta fotgående, hoppa upp på hög godissten och söka ett godisträd.

Med sikte på öppen klass

Med sikte på öppen klass – så hette kursen i helgen med de två glada värmländska instruktörerna Kicki och Bolly, sex andra kursdeltagare samt värdparet Peter och Jill med stor gästfrihet och underbar mat. Kasper var med och det funkade riktigt bra att bo i härbret med båda hundarna, som fick sova innanför kompostgaller på natten.

Vi började med att presentera oss och lyfta fram varsitt problem. Endast ett problem var, en bra regel som gjorde att alla höll sig kort och konkret i sina respektive presentationer. Jag valde självklart pipet i passivitet, som ju är det som hindrar oss från att gå vidare upp i öppen klass.

Resultatet: Lör fm – lite lågmält pipande av och till på ungefär samma ljudnivå som tar ned oss ett pinnhål på proven. Lör em – i princip tyst, något enstaka pipande. Sön – helt tyst hela dagen!

Exakt varför Lakrits var tyst är ju svårt att säga innan jag testat av vissa grejer nu i efterhand. Kanske var det en kombo av att han vande sig vid miljön och hundarna/förarna och värmen, men jag hoppas också att det har att göra med det tydligare kroppsspråk både jag och Lakrits lärde oss under helgen. För Lakrits del att få stå när han jobbade, men sitta när han inte jobbade, för min del att stå mer aktivt framåt i arbete, mer tillbakalutad vid vila/när andra hundar jobbade. Likaså lite skarpare tillsägelser av mig vid några tillfällen på lördagen följt av täta beröm när han gjorde rätt. Sen har jag fortsatt med vad jag börjat med redan tidigare: undvika ögonkontakt och andas djupt och fint själv när han verkar börja jaga upp sig. Framtiden får utvisa om detta håller i längden.

Ett försök att sammanfatta vilka övningar vi gjorde (med reservation för att jag fått något om bakfoten, då vissa övningar var rätt komplexa i många steg):

Stadga
Vi började med lite stadgeövningar:

• Fotgående med korrigering och beröm – nolltolerans mot nosande och täta Duktig när han gick rätt.
• Cirkel, gå runt bland deltagarna (vanlig övning, men jag gillar den, får hundarna att nosa in varandra).
• Inkallning med ryggen mot utan att ge några kroppssignaler, bara pipan (alla fick tre försök). Det lät ju lätt, men det var bara två som klarade den på första försöket. Lakrits tog den på tredje, rätt många inte alls.

Linje
Vi ställde upp på en linje. Ekipage 1 längst till höger fick ett skott och en markering som vi ignorerade, sen en markering till. Den gick vi runt i löst fotgående utan att ta upp, sen tillbaka till utgångspunkten varifrån vi skickade på första markeringen. Jag och Lakrits var ekipage 2 och han hade inte sett var markering 2 föll (utmed linjen åt vänster), så jag försökte dirigera honom dit. Det blev lite svårt, så vi löste upp det med en kastad dummy.
Hela början av helgen återföll han till sitt gamla nästan bortglömda beteende att hoppa upp på mig för att lämna av, något som löste sig på söndagen med lägre händer och ett bestämt nejande – vips var han tillbaka som den fint avlämnande hunden igen. Jag förstår inte riktigt vad som triggar detta beteende, måste vara nån överslagshandling när det händer mycket runt omkring. Nu vet jag iallafall hur jag ska hantera det om han gör så igen.

Triangelövning 
Triangelövningen fungerade ungefär som dirigeringsfyrkanten. Man gick ut till en pinne B, stannade ett par meter ifrån och kastade apporten sista biten, sneddade vidare till nästa ben, samma där vid C och tillbaka till utgångspunkten A. Om jag minns rätt skickade vi först på en rak dirigering ut till B varpå Kicki lade tillbaka en dummy där. Sen på nästa skick blåste vi stopp halvvägs ut och skickade höger. Sist ett rakt skick till för att laga linjen. Detta gick hur bra som helst för Lakrits.

Stoppövning
Detta var en ganska komplex övning, hoppas jag plitat ner den rätt. Den går dessutom att bygga ut så den blir ännu komplexare, men jag beskriver den så långt Lakrits och jag kom.
Steg 1: Stå vid A. Medhjälparen kastar dummy rakt ut vid B. Rikta men skicka inte. Medhjälparen tar upp dummyn igen. Medhjälparen går tillbaka till ekipaget, därefter skickas hunden. Blås Stopp. Medhjälparen kastar belöningsdummy.
Steg 2: Som ovan, men ingen belöning. Medhjälparen kastar istället en dummy vid A. Nu är det dags för stadga och tid! Gå runt åt vänster till C med stopphand, skicka åt höger till A.
Steg 3: Som ovan, men ytterligare en retningsdummy vid D. Den tas bort, skicka sedan som ovan till A.
Steg 4: Som ovan, men ta bort retning A istället för D. Gå till C och skicka Back till D.
Sen kan man bygga vidare med fler steg. På sikt: 8–9 steg i följd innan apporten kommer som belöning.
Lakrits hade glömt bort Back, så vi avbröt där och koncentrerade oss på att träna det som brast, dvs Back-kommandot. Jag gick närmare och skickade Back. När han grejat det backade jag tillbaka till C och provade att skicka Back igen, men det var fortfarande för svårt. Det var ett tag sen vi tränade Back, så den biten får vi ta tag i.
Det är just det som gör övningen så bra: man stannar där man märker att det brister, oavsett om det är höger, vänster, back eller som i vissas fall, tiden (att gå från A till C med höjd hand). Sen tränar man det enklare och enklare tills hunden grejar det, och provar därefter att göra om detta från den ursprungliga positionen. Ett bra sätt att hela tiden ha koll på bristerna och inte gå varken för fort eller för långsamt fram.

Ständigt återkommande mantra:
Tänk hela tiden på vad vi tränar på!

Närsöksövning
Kickis tips för att skilja på korta avstånd (snäva områden) och långa avstånd (större områden):
Korta närsök: bara hand
Långa närsök: bara pipa (typ 5 m radie)

Här gjorde vi ett enkelt närsök med bara pipa. 
Sätt en bit bort. Inkallning, stopp, störningskast åt vänster, söksignal (dummyn nertrampad åt höger på andra sidan ett litet dike).
Funkade bra för Lakrits.

Försvåra närsöksövningen på egen hand:
Tänk på vinden!
Göm en närsöksdummy i medvind utan att hunden ser. Sätt hunden och gå 50–100 m bort i medvind. Kasta störningsboll med slev, inte ta den. Istället söksignal. Tänk på sökradien 5 m. Störningsbollen måste hamna väl utanför detta område.


Olika inkallningssignaler:
Inkallning som inte ska ända fram: pipa och utbredda händer
Inkallning som ska ända fram: pipa och händer vid låren (apportberedd)


Passivitetsträning – tips 1
Börja med en aktivitet, t.ex. sök, som blåser ur lite.
Sen passivitet.
När hunden är lugn, gå till bilen. INTE belöna med aktivitet!
Gör om upprepade gånger. Kan ta ut hunden ur bilen igen efter en stund och köra detta igen vid samma tillfälle.

Passivitetsträning – tips 2
Låt hunden stå i arbete, sitta i vila.
Stå själv på särskilt sätt i vila (tillbakalutad, avkopplad, stödja på ena benet), på annat sätt i arbete (rakare, mer framåt, mer fokuserad, stödja på båda benen).

Markering – kroppsposition och kommandon
Luta fram som beredd inför markeringen. Titta på skytten (kastaren).
Säg kommandot Titta – när apporten är i luften, inte innan den kastas/skjuts.
Säg kommandot Där med fokus på markeringen/markeringarna.

Säg kommandot Där igen för att få fokus på den markering som ska hämtas. När hunden låst fast på rätt position säger jag Feldy vid själva skicket.
Vid dubbelmarkering: flytta något steg/vinkelposition inför nr 2.
Flytta tillbaka när nr 1 ska tas. Med Där får man tillbaka fokus på denna.
När det inte är den egna hundens tur att ta apporten, luta tillbaka kroppen och ta därmed bort fokus.
Vi övade lite på kroppsförflyttningarna och kommandoorden ovan i en kort linje (3 eller 4 ekipage) där vinklarna i förhållande till linjen blev rejält snäva och ställde stora krav på att vi bytte position riktigt snabbt och tydligt för hunden. Den som markerade bäst skickades.

Markera i linje
Det här gjorde vi en i taget. Det kastades först en storvinklad dubbelmarkering som det inte var några problem att markera och ta in. Sedan flyttade vi oss till en allt snävare vinkel, och till sist så att båda kasten kom i linje efter varann, först längst bort, sen närmast.
Ta in närmaste först oavsett i vilken ordning de kastas.
Här fick Lakrits problem i den sista fasen när de var helt i linje. Man kan ju bara markera en gång med kroppen eftersom båda kasten går i samma linje, och två gånger sprang han förbi den närmaste för att gå vidare ut till den först kastade längst bort. Första gången blåste jag stopp utan att tänka mig för, andra gången felade jag istället. Vi löste det hela med att han fick en enkelmarkering på det korta avståndet.

Pararbete
Vi jobbade två och två: en dirigering snett åt höger, en dirigering snett åt vänster.
Vi markerade båda med riktad hand och kommandoordet Där. Sedan ställde vi oss upp igen som tecken på att det inte var dags nu.
Det sköts en lång markering åt endera sidan.
Någon skulle ta in dirigeringen närmast markeringen, sen skulle markeringen tas in.

Det tog dock lite tid med dirigeringen och påföljande snack, så Lakrits kom inte ihåg var markeringen låg. Han sprang inte rakt i linje, utan snett åt höger där den gamla dirigeringen legat. Ett stopp och Back fungerade inte. Jag blåste stopp och gick ut med höjd hand för att åtgärda backproblemet. Sedan skickade jag Back från närmare håll, och tog emot dummyn.

Steg två blir att sätta på samma ställe igen, kasta ut marleringen, vända om hunden och låta den vänta.
Gå tillbaka och skicka Back från första stället igen. Nu kunde han ta Back även från det längre avståndet.

Sedan lite eftersnack om det här med att Lakrits gick snett ut istället för rakt: Kicki undrade om jag skickat så med flit (hade varit en bra strategi), men det hade jag ju inte, utan han gick snett. Tränar man linje gör man om tills det blir rakt, tänka på det nästa gång.

Bolly och Kickis fem ord:
Vind, Väg, Väntan, Fokus, Kommando.
Egentligen hette Väntan Tid, men eftersom vi frenetiskt jagade ord som började på V gjorde vi om det till Väntan. Vänster var ett förslag som lockade till skratt hela helgen.

Dirigeringssökområde
Den sista övningen vi gjorde var en linje med tre områden att hålla ordning på:
Först gick Bolly rakt åt vänster från linjen bort till en skogskulle där han kastade ut sju dummys i ett sökområde medan vi markerade dem med riktad hand och Där.
Sedan sköts två markeringsskott snett vänster tvärs över fältet respektive snett höger upp i skogsbacken medan vi alla markerade dem och sedan ställde oss upp igen.
Det var de tre personerna längst till höger i linjen som fick jobba:
1 tar sista markeringen.
2 kliver ut från linjen och skickar på söket som en dirigering.
3 tar första markeringen som en dirigering.
Nr 1 ställer sig sist i linjen. Nu fick person nummer två ta rollen som 1 osv tills alla gjort alla tre uppgifterna.

Vi stod som nummer tre och fick därmed börja med den svåra dirigeringen, den dummy som sköts först (tog en bra stund med två jobb och efterföljande snack däremellan). Skulle han komma ihåg?
Jag skickade Ut och han sprang rakt och bra den långa sträckan, men hamnade lite för långt åt höger, även om vinden låg rätt. Jag blåste Stopp och sedan Vänster, och se där – han fick vittring och plockade in den fint. Här blev jag riktigt stolt, för avståndet var på flera hundra meter (gissar jag med kasst sinne för avståndsbedömning) och hela övningen kändes som rätt mycket över hans förmåga.
Nästa jobb för oss blev ju att skicka på sökområdet som en dirigering. Den tog han plättlätt. Här var jag inte lika förvånad, den uppgiften kändes mer bekant och avståndet var aningen kortare.
Vår sista uppgift var att ta den sist skjutna markeringen. Han sprang rakt ut efter att ha fokuserat väl på markeringen, sökte runt en del i skogsbacken (full av sten och nedfallna grenar och annat ris) och kom tillbaka med den rimligt snabbt. Vid det här laget hade avlämningarna dessutom blivit riktigt fina igen så hela övningen var ett mycket lyckosamt slut på kurshelgen. Resten av tiden stod vi som passivt ekipage i linjen, och till sist lade sig Lakrits ned. Han brydde sig inte ens då en hund skulle skickas en meter utanför hans huvud!

Nu ska det bli jättekul att försöka omsätta alla dessa lärdomar i praktiken!
Tummar hållna och fingrar korsade för att vi även fått fungerande redskap att bli av med pipandet genom tydligare kroppshållning för både hund och förare.

Rallytävling för Kasper och Lakrits i Märsta

Igår tävlade jag med båda hundarna på rallylydnadstävlingen i Märsta. Vi hade tur med vädret: först mulet och sedan uppsprickande sol.
Lakrits hade startnummer 13 medan Kasper gick som 37. Efter att ha gått med båda kändes det helt okej, jag trodde nog att jag klarat 70-gränsen med båda två. Men när prisutdelningen kom och vi fick tillbaka protokollen visade det sig att Kasper snöpligt nog hamnat 3 poäng under gränsen. Varför? Tydligen hade jag schabblat med fötterna på hinder nummer 12 (se banbild) där man går bakåt med hunden frontad 1–2–3 steg. Nu råkar detta närmast vara Kaspers och min paradgren, så jag är jätteförvånad. Med Lakrits minns jag att jag tänkte noggrannare på hur vi gjorde, för han är inte så van vid den, men med Kasper har jag tränat den så mycket att detta borde vara omöjligt. Men, tja, det är bara att acceptera. Får kika på filmen sen, för husse var med och filmade bägge rundorna.
Så här blev alltså resultatet:
Lakrits
Skylt 5: 2 mindre nosningar, 1 bristande kontakt
Skylt 8: 1 mindre förarfel, 1 fel övning – Lakrits gör Snujjen istället för att bara ställa sig upp.
Skylt 11: 1 större nosning
Skylt 12: 1 mindre nosning
Skylt 15: sent utförande
23 poängavdrag på momenten, 1 avdrag på helheten, totalt 76 poäng.
Helhetsintryck: Jättefint och speciellt i starten. Synd på ställandet.

Kasper
Skylt 1: 1 mindre nosning
Skylt 2: 1 mindre nosning, 1 mer än 0,5 m från skylten (aj då, lite onödigt i den 270-graderssvängen)
Skylt 3: 1 sent utförande
Skylt 4: 3 mindre nosningar
Skylt 5: 1 bristande kontakt, 1 större nosning
Skylt 6: 1 mindre nosning
Skylt 8: 2 sned position, 1 rör sig i sin position (ja, på ställandet ställde han sig rakt ut från mig)
Skylt 12: fel övning (se ovan)
Skylt 15: 1 mindre nosning, 1 mindre bristande kontakt

33 poängavdrag på momenten, 0 avdrag på helheten, totalt 67 poäng.
Helhetsintryck: Trevligt. Fint jobbat. Matte lite otydliga steg (skylt 12).
Domare: Sofia Angleby


Nu har jag iallafall två hundar med varsitt Godkänd i nkl. Vi får se när vi försöker skramla ihop fler sådana. Ingen brådska, men trevligt att tävla med båda hundarna vid samma tillfälle, blir inte så lång väntan då. Trevligt mingel var det också.

Bana

Ny tvåa på Råbyprovet

Vi startade tvåa idag, så det blev riktigt tidig uppstigning. Väl framme var frågan om jag skulle hänga med fram och titta på första ekipaget eller gå tillbaka och förbereda Lakrits? Eftersom det även den här gången var med en domaraspirant valde jag att stanna nästan hela första ekipaget, i förvissning om att det skulle ta extra tid efteråt. Och det funkade ju såtillvida att jag hann tillbaka i tid och hann sitta lite passiv på stolsryggan med honom. Kanske hade det varit bättre med mer tid där, svårt att säga.
Det var två enkelmarkeringar med kort promenad emellan dem. Lakrits var lite väl taggad och hade lite svårt att hålla fotposition, fick säga till honom ett par gånger, men i övrigt korrigerade han sig själv. Första kråkan var en rätt taskig avlämning just för att han var så taggad, men han kom rakt på och plockade upp den. Nästa sprang han rakt mot, men missade och gjorde en cirkelrunda som väl var lite väl stor. På tillbakavägen fick han vittring på den där den hamnat bakom ett gammalt fällt träd/grenar.
Söket gick riktigt bra, han följde mina anvisningar och han sökte sig bra åt sidorna och utåt. Åt höger fanns vattnet med en and, åt vänster en liten brant med en and till (har jag för mig). Den tog han genom att klättra upp på brantaste stället. I den glesa skogen rakt fram fanns en kråka och en kanin och i bakkant skulle man byta terräng ut i ett hygge så fanns den femte fågeln där (kan det ha varit en and till, kanske?). Ingen trut den här gången.
Sen var det två enkelmarkeringar i vatten, en rakt ut på blankvatten och en där vi hade gles vass och alltså lite sämre sikt. Inga problem att spika någon av dem och snygga avlämningar i hand före skakning.
Passiviteten, då. På första var han tyst men tuggade lite gräs. Domaraspiranten bad mig att försöka få honom att sitta helt upprätt på andra enkelmarkeringen, och efter en liten stund hördes ett tyst pip. Attans, där sprack den ettan!
Protokollet, då:

Kritik:
Samarbetsvilja: Lätt att påverka i arbete och vid väntan. 5
Sökarbete: Söker med bra intresse. Täcker marken väl i både bredd och djup och visar bra effektivitet. 5 + 4
Fart: Välanpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Utmärkt. Används väl. 5
Dirigerbarhet: Räcker för klassen. 5
Markeringsförmåga: Registrerar samtliga, ena landmarkeringen lite stort. 4
Skottreaktion: Lugn och uppmärksam. 5
Stadga: Fast och följsam. Gnisslar vid väntan. 5 + 3
Apporteringslust: Stor, snabba upptag och inlevereringar. 5 + 5
Apportgrepp: Mjukt, lugnt grepp, snygga avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Simmar effektivt. 5
Vattenarbete: Går i och jobbar villigt. 5 + 5
Hundtolerans: Stör men störs ej. 6

Sammanfattande kritik: En tilltalande arbetsvillig hund som genomför prövningen och visar fina egenskaper. Snygg apport. Bra sök och vatten. Oro under passiviteten sänker prisvalören.
Domare: Mikael Rönnbäck

Nu har vi alltså fyra ganska samstämmiga B-provsprotokoll som alla berättar det jag redan vet: jag har en fantastisk hund som borde lära sig hålla käften. Nu är det ju svårt att jämföra olika gånger, men mitt subjektiva intryck är att han ändå blir allt tystare. Men helt klart borde vi träna detta mera på något sätt. Kanske vi kunde vara med som passiva ekipage på lite pangiga och actionfyllda ökl-/elitträningar?
Och sen borde jag ha nån mer uttänkt strategi för hur långt innan jag ska ta ut honom och vad vi ska göra. Förra gången var han ute på tok för länge (i kombination med värmen), idag var det nog med facit i hand för kort tid.
Nu är vi inte anmälda till något mer prov och anmälningstiden lär ha gått ut på de flesta. Det finns ett prov i Rimbo i slutet av juli (kan vara riktigt läskiga vilt då med massor av flugor och så, om vi har otur), men sen missar vi i princip hela höstsäsongen i och med att vi är i Frankrike.

Spårhelgen mer i detalj

Vi var sex förväntansfulla VaBK:are (Annika/Cheysie, Terese/Keeto, Eva/Lakrits, Monica/SveaHund, Martina/Rut och Sofia/Spike) som mötte upp i byggarbetsplatsen Hundskolan i Roslagen i Finsta, alldeles invid Heliga Birgittas bönegrotta. Att det var byggarbetsplats märktes tydligt med drivor av sågspån på golvet, tidvis bankanden över våra huvuden och en toalett som saknade el och var minst sagt smutsig. Trots dessa världsliga ting hade vi en mycket givande helg, vilket förstärktes enormt av det otroligt fina vädret som nästan gav försommarkänsla.

Vi samlades och diskuterade efter varje spår.

Vi ägnade en ganska stor del av förmiddagen på lördagen åt presentationer. Lite väl lång tid, kanske. Jag är av åsikten att presentationer ska vara korta, koncisa och enbart beröra ämnet. Inga utsvävningar, alltså. Detta kompenserades i det här fallet av att de utsvävningar som gjordes faktiskt var belysande för ämnet. Mari berättade till exempel om minhundar som utbildats på hemmaplan i Sverige, var klockrena i sitt sökarbete, men som sedan på plats i krigsland inte hittade en enda mina. De togs hem och allt fungerade klockrent igen. Mycket huvudbry. Till slut hade man analysen klar: hundarna sökte inte efter sprängämnet, utan efter de o-ringar som tätade de svenska minorna, men som saknades i de utländska varianterna.

Med detta ville Mari klargöra för oss hur viktigt det är att gå ner på detaljnivå i spårträningen. Många av oss, inklusive Mari själv, hade tidigare betraktat spårning som ett enda stort sjok av tid: man lägger ut spåret, väntar en viss tid, och går ut och går spåret. Det blir som till ett helt projekt som man kanske får svårt att få rum med i sitt tajta tidsschema i vardagen. Den här helgen gick åt att visa för oss hur man istället kan bryta ner spårarbetet i smådelar och köra små korta teknikträningspass. Varvat, såklart, med vanliga längre spårningar för att stämma av hur utvecklingen går.

Dag 1 ägnade sig Cheysie åt frisök i lina, som Mari så träffande uttryckte det.

Resten av dagen ägnades åt varsitt eget spår på den nivå ekipaget befann sig. Lite grovt var vi två grupper: en med kortare nybörjarspår och en med längre spår med längre liggetid. När alla gått spåren utvärderades resultatet. Trots olika problem skulle tre hundar nästa dag få samma lösning, köra korta godisspår på gräsmatta, medan två hundar skulle få köra lite längre spår, i ett fall med lite roliga oväntade händelser i spåret. Den sjätte hunden skulle Mari fundera på.

Tre av oss övernattade på Jägarhyddan och hade en trevlig tacoskväll med en massa hundsnack.

Nästa dag visade det sig att ytterligare en ville köra godisspår i gräsmattan. Den sjätte hunden fick lösningen ”riktigt rolig lek med leksak eller pinne vid varje påträffad pinne”.

Godisspår i gräsmattan

1. Låt hunden sitta och titta på, eventuellt med medhjälpare som håller.

Jag lägger ut startgodis medan Lakrits och hundhållare Terese tittar på.

2. Ha vinden i ryggen.
3. Lägg ut godishög med mjukt godis.
4. Se ut ett bra riktmärke rakt framåt och gå ut cirka 20–25 meter. Inget godis här!
5. Lägg en ny godishög.
6. Gör en återgång i vid båge och tänk på vinden.
7. Ta hunden och sätt den en halvmeter från första godishögen.
8. Håll i halsbandet och vänta tills hunden är lugn.
9. Peka med handen rakt ner på godiset.

Keeto är med på noterna när Terese visar godiset.

10. Släpp halsbandet och håll ett kort koppel så du hela tiden har kontakt med hunden.
11. Avvakta tills hunden själv börjar nosa sig iväg i den riktning du gått. Häng på med sträckt koppel.

SveaHund nosar lite till vänster om spårkärnan. Monica har koll med sträckt koppel.

12. Viker hunden av från spårkärnan eller höjer huvudet – stanna och vänta.
13. När hunden tar ner huvudet igen hänger du på och låter den fortsätta framåt.
14. Tål den att du pratar med den utan att avbryta sig kan du berömma lite tyst här.
15. Står den bara still och avvaktar tar du ner handen och pekar på spårkärnan samtidigt som du tar något steg framåt i rätt riktning. Se om hunden hänger på.
16. När hunden nått fram till godishög två berömmer du och låter den äta upp. Fortsätt sedan att berömma/leka bakåt i spåret.
17. Gå ur spåret när ni är klara.

Lägga på kommando

1. 
   1. Lägg ut en godis hemma där hunden inte ser.
   2. Ta fram hunden en halvmeter framför godiset.
   3. Vänta tills hunden är lugn och stilla.
   4. Ta ner handen och peka rakt ner på godiset.
   5. Säg det kommandoord du tänkt ut.
   6. Låt hunden ta godiset.
   7. När detta sitter ordentligt, flytta ut till spår.

Dela in spåret i mindre delar

Istället för att se spåret som ett stort sjok betonade Mari vikten av att dela in spårandet i olika mindre delar:

v  Upptag

Ø  Söka rätt på spåret (öka svårighetsgraden genom upptag från olika vinklar)

Från enklaste påsläppsvinkeln (1) till svåraste (3).

Ø  Riktningsbestämning

v  Följa spåret

Ø  Rakt fram

Ø  Vinklar (tänk alltid på vinden)

Vinden påverkar hur hunden tar vinklarna. Enligt Mari är hundarna också höger- eller vänstervridna.

Ø  På olika underlag

v  Hitta saker

Ø  Markera föremål (kopplad på föremålsstig, jobba bakåt och belöna)

Ø  Eventuellt: komma in med föremål

v  Hantera linan

Ø  Träna hinder (låtsas ramla osv. på mycket enkla spår)

v  Avsluta (ta loss lina och sele, ta på koppel, kommando ”slut”, ”färdigt”, lek, byt föremålet mot godis eller leksak)

Allt detta ska göras OBEROENDE AV YTTRE PÅVERKAN: fumlig förare, andra spår, trasslig lina, väder och vind, terräng, andra störningar.

Man ska inte se spåret som 7 pinnar och 1 slut, utan som 8 spår. Ta loss linan, avsluta och lek. Släpp sedan på direkt på spår 2, linan visar då hur spåret går.

Underlag

Kör teknikspåren i denna ordning:

1. gräsmatta
2. hårda underlag (asfalt, betong)
3. grus
4. lite högre vegetation
5. skogen, riktigt hög vegetation

Faraohunden Rut ville gärna markera vimplarna i skogen. Här lite strategisnack med Mari.

Först när hunden behärskar alla underlag börjar man med terrängbyten. Man ska undvika vägar och istället använda stora grusplaner, asfaltsplaner och liknande. Något man kan testa när hunden börjar bli duktig: gå från skogen ut på grusplan, vinkla efter två meter. Likaså kan man lägga in störningar med människor som gått tvärs över spåret.

Bananspår

Lägg flera småspår utmed en grusväg. Markera ut varje spårstart med snitslar. Lägg ett föremål vid varje spårslut. Gör ordentliga spårslut efter varje banan (ta loss linan, belöna ordentligt, gå ur spåret osv.)

Lägg bananspåren som separata småspår.

Längre fram kan man försvåra genom att valla mycket på grusvägen efter läggning så att spåret mellan bananerna blir smittat. Detta ger förutsättningar att träna att gå över smittat område och följa hela bananspåret.

Lägga in föremål i spåret

Börja med att lära in upptag eller markering av föremål separat på en föremålsstig. Gå och lägg ut föremål (leksaker, pinnar) och gå sedan med kopplad hund och belöna så fort hunden hittar ett föremål. Öka värdet i föremålen genom bra belöningar.

Gå sedan bananspår, dvs. 5–6 korta spår med ett föremål i varje spår med separata avslut.

Gå sedan vanliga spår med 3–4 föremål i samma spår. Öka efterhand.

Loop

Vad vill man att hunden ska göra när den kommer till en loop?

Det är inte givet hur hunden ska bete sig i en loop.

Bruksspår, militära och polisiära sammanhang: följa loopen runt, det kan finnas föremål där.

Viltspår, eftersök på människor: gena i korsningen, eftersom det spåret är färskare. Snabbast till mål gäller.

Roliga saker man kan lägga in i spåren

När hunden blivit spårvan kanske den börjar tröttna lite och inte längre spårar med samma entusiasm. Då kan man göra spåren lite roligare:

·         Slalom

·         Spiral

·         Loop

·         Tändsticka i stubbe

·         Apport hängande ovanför upphängd i tråd

·         Gå på alla fyra en bit

·         Rulla runt en bit

Termer

Term	Förklaring
Teknikspår	Korta spår där man renodlar träningen av en viss detalj i spårningen, till exempel en vinkel, att gå i spårkärnan osv.
Smittad mark	Mark där man lagt spår och där andra människor och/eller djur rört sig på spåret.
Föremålsstig	Stig man lagt ut olika föremål på och som sedan gås med kopplad hund för att via belöningar lära denne att föremål är värdefulla.
Bananspår	Flera småspår på båda sidor utmed grusväg.

Läser just Eva Bodfäldts senaste blogginlägg där hon skriver flera tänkvärda saker, bl.a.

Skytten framför betyder i Zakks värld "gå fot" vid min sida. Självklart lyssnar Zakk även på signalen när jag klappar mig själv på vänsterbenet men det finns många vinster med att lära hunden externa signaler: som att skytten kan bli en signal till att gå fot.

Det där skulle man ju kunna bryta ut och träna separat, kanske rentav klicka in. Det vore ju rätt skönt att just i en skarp situation (prov eller jakt) när skytten kommer och hunden blir ivrigare, så sluter den tätare intill föraren istället för att börja sidosteppa som en tvåtaktsmotor.

Att köra närsök som lugnande avreagerande aktivitet har jag själv varit inne på, men just nu prioriterar vi Lugnet. Sist kombinerade vi med ett kort godisspår, kan nog jämställas med godisnärsök. Vi får se hur vi hamnar där för bästa balans.

Säsongens första cykeltur utan hund gick till Lindholmen

Hela rummet fyllt av arom och glas

Whiskyprovning

B-prov i Veckholm

Idag var det dags för B-prov i Veckholm. Vi startade som sjunde ekipage, men skulle vara där till samlingen kl 07.45. Domare Åke Liedgren visade runt på de olika stationerna tillsammans med domareleven Bitte Sjöblom. Extra kul var att det visade sig att Bitte Wallin var skytt, det var längesen vi sågs och hon kunde berätta om nyanlända valpar.
Jag hade svårt att bedöma när jag skulle plocka ut Lakrits ur bilen. Så här i efterhand kan man väl anta att jag plockade ut honom för tidigt, efter tredje ekipaget. I Bro för en dryg vecka sen tog varje ekipage ungefär 20 minuter och man körde 9 hundar före lunch. Det var den statistiken jag gick på nu. Men jag tog inte med i beräkningen att domareleven gjorde att varje ekipage tog 30 minuter på grund av långt eftersnack, och dessutom bröt man plötsligt för lunch efter hund 6. Detta gjorde att vi startade drygt två timmar efter bilutplock.
Under dessa timmar började vi med lite rastning såklart, sen lade jag ett kort godisspår nere på en gräsäng. Det gjorde jag mest för att få bort lite av hans energi eftersom jag ville ha en lugn och fin hund med tanke på passiviteten. Spåret gick riktigt bra, lite väl fort, men jag ville inte hindra honom när han nu fått korn på spåret. Stor skillnad mot igår. Sen fick han känna lite på vattnet, plaskade i till magen. Passivitet var annars ledordet för denna väntetid. Mest satt jag på stolsryggan i solen och njöt. Det blåste ganska mycket uppe på den kulle där vi fick vänta med hundarna (till skillnad från nere i provområdet, som låg i en svacka där det var mycket mer lä). Jag krävde tysthet och lugn av Lakrits och i utbyte ramlade det ner en och annan godis. Emellanåt stod jag upp med honom sittandes vid sidan, i samma position som vi senare skulle utföra passivitetsmomentet. Även här belönades lugn och tystnad med godis i oregelbundna intervaller. Några gånger bröt vi denna träning och lufsade runt och pinkade och nosade lite. Ett stort tack till matten till ekipage 4, Ulrika Järdin Aronsson, som bjöd mig på en tunnbrödsmacka. Jag hade nämligen tänkt handla lunch vid Ekolssund, men bara för att det var 1 maj öppnade de 8 istället för normala 7, och jag hade bara kaffe, vatten och lite jordnötter med mig.
Efter lunch var det så dags för vår start. Det hela inleddes med två enkelmarkeringar upp i en backe med lite sten och lite nedfallna trädgrenar. De båda kråkorna hamnade alltså lite lätt dolt. Redan när Lakrits sprang iväg på första märkte jag att han var slö och loj, inte alls sitt vanliga raska jag. Och kråkan ställde han sig och nosade på i flera sekunder, så jag blåste inkallningssignal för att han skulle plocka upp den och ta med in. Och då tog han den. Även nästa var lite samma sak, men där nöjde jag mig med nåt uppmuntrande rop att han var duktig. Shit, tänkte jag här, han har suttit ute i solen i flera timmar och inte fått dricka nåt vatten. Det kunde mycket väl vara orsaken till denna lojhet. Nu efteråt har jag funderat lite mer och tänker att även den två timmar långa passivitetsträningen kan ha tröttat ut lite väl mycket.
Sedan var det dags för söket. Första viltet, en duva, var inne väldigt raskt. Sen kom tre vilt till i skaplig takt: en and, en kanin och en trut. På truten sade domaren efteråt att Lakrits stått och nosat även på den lite (jag såg inte på grund av granar) så han gick fram några steg mot Lakrits varpå fågeln plockades upp och bärgades hem. Enligt Jörgens tidtagning var det dock inte förrän på femte viltet, en kråka, som inhämtningsfarten gick ner ordentligt. Han kom tillbaka tom någon gång och var sen nere vid stranden och letade. Domaren bad mig skicka om honom uppåt sluttningen och då kom kråkan in. Sen fanns det ett till vilt ute, men domaren tyckte det räckte för honom.
Avslutningsvis var det två enkelmarkeringar på vatten, och det var visst skönt för det gick med bra fart och fina avlämningar. Avlämningarna var för övrigt fina hela tiden, men det kan ju vara lite knepigare med vatten. Den första vattenapporten gick ut i sjön mellan båten och en vassrugge, medan den andra kastades närmare land så att vissa hundar sprang tillbaka landvägen med fågeln. Lakrits simmade dock in även med denna.
Domaren sammanfattade vårt arbete ungefär som jag tänkt, att tempot var lite lojt och sökarbetet inte riktigt effektivt, så därmed åkte vi ner till andrapris. Dock kvarstod passiviteten.
Man skulle stå passiva under nästa ekipages båda enkelmarkeringar. På den första stod han absolut knäpptyst. Jag hann tänka att det här går nog vägen. Till den andra markeringen kom domaren så och ställde sig precis bredvid Lakrits, varpå han klart blev störd, gjorde en ansats att hoppa upp på honom och pep till när jag beordrade honom att sitta igen. Vips var vi nere i en trea.
Det här är jag rätt sur över. Det är väl en sak om domaren bestämmer sig för att testa hundens stadga genom att ställa sig provocerande precis invid hunden, MEN då ska man göra det för alla ekipage, inte bara ett fåtal. Jag hörde att han gjort samma för några andra (som då också pipit), men han gjorde det inte för alla. Detta till trots är jag mycket nöjd med Lakrits fina passivitet idag, provokationen till trots.
Så här står det i protokollet:

Samarbetsvilja: Visar upp en mycket bra samarbetsvilja under arbete och förflyttningar. 5

Sökarbete: Pendlar något i sin söklust. Inleder på ett relativt effektivt sätt och tar med sig marken. Tappar där efter något av sin inledande effektivitet. Finner fem av sex vilt. 3 + 4

Fart: Pendlar i fart och intensitet i sökets slutfas. 4

Uthållighet: Mattas något under sökets slutfas. 4

Näsa: Används väl i förhållande till terräng och vind. 5

Dirigerbarhet: Låter sig villigt styras och påverkas av sin förare. 5

Markeringsförmåga: Markerar fallet vilt och följer upp dessa på ett utmärkt sätt. 5

Skottreaktion: Uppmärksam, spelar bra med i händelserna. 5

Stadga: Fast (struket: och tyst, uppträder föredömligt). Enstaka lågmälda pip i passivitet. 5 + 3

Apporteringslust: Spontana upptag, direkta inlevereringar. Något långsamma upptag på inledande kråka och trut. 4 + 5

Apportgrepp: Mjuk mun, lämpligt grepp, bra avlämningar. 5 + 5 + 5

Simteknik: Simmar vägvinnande. 5

Vattenarbete: Arbetar villigt och glatt i vatten. 5 + 5

Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas av annan hund. 5

Sammanfattande kritik: En hund som visar upp många goda retrieveregenskaper såsom sin markeringsförmåga och samarbetsvilja. Helhetsintrycket dras ned av den något bristande söklusten, samt att hunden pendlar något i sin fart och intensitet i sökets slutfas.

Pris: 3

Hur ska då detta arbetas med till nästa gång i Råby 11 maj? Jag är som sagt mycket nöjd med hans passivitet totalt sett och ser att vi fick en 3:a här medan vi i Bro fick en 4:a på detta. Det känns lite orättvist, han var tystare idag, och den vissheten får jag bära med mig. Tror att vi är på rätt spår i detta.
Dock: att ta ut hunden så tidigt var dumt, och helt felkalkylerat av mig. Jag trodde att vi därmed skulle få vänta kanske en dryg timme, inte två. Nästa gång startar vi dock tvåa, så denna problematik blir inte aktuell. Istället får jag köra ett kortare passivitetspass och hinner såklart inte se något ekipage innan det är vår tur. Jag vet ju att det jag såg arbetsmässigt idag inte alls motsvarar hans vanliga kapacitet, så den biten är jag inte orolig för. Hinner jag så ska jag träna på nån kråka innan nästa prov, men egentligen vet jag att han kan detta. Det blev bara lite för mycket av passivitet, värme och kanske vattenbrist före start. Men vi kommer igen.
Till sist en liten vädjan till de domare som möjligen läser det här:

• Gör lika för alla hundar (så gott ni kan). Hårt men rättvist är min melodi.
• Säg inte inför passiviteten att  ”ni får ett X-pris bara hunden håller helt knäpptyst nu”. Att påminnas om detta, att ha ett i princip utlovat pris (oavsett valör), gör bara föraren extra nervös. Nervositeten påverkar såklart hunden, som kanske då piper just för att denna fras uttalats. Det är bättre att bara neutralt säga att nu är det dags för passiviteten. 

I övrigt var detta ett mycket trevligt arrangerat prov, jättefina marker och utsiktsplatser som fungerade väl även för åskådarna. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Kan man vänta på ett vackrare ställe?

Hund 1 tar andra vattenapporten

Genomgång inför provstart

Domare Åke Liedgren