Koka kaffe

Det är intressant med hundar.
Lakrits är så klart den stora vattenälskaren här i huset, medan Kasper milt sagt är måttligt förtjust och går i spat på sommaren högst till knäna. Hans knän, dårå.
Ibland, särskilt om sommaren, när jag velat få Kasper att dricka vatten, har jag lagt en godis i vattnet och så får han fiska upp den. För att fiska upp den måste en bra bit av nosen ner i vattnet, och då blåser han ut luft genom  näsborrarna à la leken Koka kaffe. Han grejar alltid biffen och verkar tycka att det är rätt kul.
När jag så försöker göra samma grej med Lakrits kan man tycka att det borde vara en baggis. Näppeligen.

Jag lade i en riktigt god ostbit i vattenskålen här hemma:
Han stirrar ner på godisen i tron att han ska få upp den med hypnos. När det inte fungerar börjar han dricka vatten. Okej, det fungerar ju på sikt, och det är såklart bra om mitt syfte var att få honom just att dricka vatten. :) Men om målet är att äta ostbiten så är det ett ganska opraktiskt sätt att först pimpla i sig närmare litern vatten innan man får tag i den rackarns ostbiten.

Och han ska vara en vattenälskande retriever? Hur tänker hundar egentligen? Blir norpad på konfekten av en rackarns liten gårdshund.