Med sikte på öppen klass

Med sikte på öppen klass – så hette kursen i helgen med de två glada värmländska instruktörerna Kicki och Bolly, sex andra kursdeltagare samt värdparet Peter och Jill med stor gästfrihet och underbar mat. Kasper var med och det funkade riktigt bra att bo i härbret med båda hundarna, som fick sova innanför kompostgaller på natten.

Vi började med att presentera oss och lyfta fram varsitt problem. Endast ett problem var, en bra regel som gjorde att alla höll sig kort och konkret i sina respektive presentationer. Jag valde självklart pipet i passivitet, som ju är det som hindrar oss från att gå vidare upp i öppen klass.

Resultatet: Lör fm – lite lågmält pipande av och till på ungefär samma ljudnivå som tar ned oss ett pinnhål på proven. Lör em – i princip tyst, något enstaka pipande. Sön – helt tyst hela dagen!

Exakt varför Lakrits var tyst är ju svårt att säga innan jag testat av vissa grejer nu i efterhand. Kanske var det en kombo av att han vande sig vid miljön och hundarna/förarna och värmen, men jag hoppas också att det har att göra med det tydligare kroppsspråk både jag och Lakrits lärde oss under helgen. För Lakrits del att få stå när han jobbade, men sitta när han inte jobbade, för min del att stå mer aktivt framåt i arbete, mer tillbakalutad vid vila/när andra hundar jobbade. Likaså lite skarpare tillsägelser av mig vid några tillfällen på lördagen följt av täta beröm när han gjorde rätt. Sen har jag fortsatt med vad jag börjat med redan tidigare: undvika ögonkontakt och andas djupt och fint själv när han verkar börja jaga upp sig. Framtiden får utvisa om detta håller i längden.

Ett försök att sammanfatta vilka övningar vi gjorde (med reservation för att jag fått något om bakfoten, då vissa övningar var rätt komplexa i många steg):

Stadga
Vi började med lite stadgeövningar:

• Fotgående med korrigering och beröm – nolltolerans mot nosande och täta Duktig när han gick rätt.
• Cirkel, gå runt bland deltagarna (vanlig övning, men jag gillar den, får hundarna att nosa in varandra).
• Inkallning med ryggen mot utan att ge några kroppssignaler, bara pipan (alla fick tre försök). Det lät ju lätt, men det var bara två som klarade den på första försöket. Lakrits tog den på tredje, rätt många inte alls.

Linje
Vi ställde upp på en linje. Ekipage 1 längst till höger fick ett skott och en markering som vi ignorerade, sen en markering till. Den gick vi runt i löst fotgående utan att ta upp, sen tillbaka till utgångspunkten varifrån vi skickade på första markeringen. Jag och Lakrits var ekipage 2 och han hade inte sett var markering 2 föll (utmed linjen åt vänster), så jag försökte dirigera honom dit. Det blev lite svårt, så vi löste upp det med en kastad dummy.
Hela början av helgen återföll han till sitt gamla nästan bortglömda beteende att hoppa upp på mig för att lämna av, något som löste sig på söndagen med lägre händer och ett bestämt nejande – vips var han tillbaka som den fint avlämnande hunden igen. Jag förstår inte riktigt vad som triggar detta beteende, måste vara nån överslagshandling när det händer mycket runt omkring. Nu vet jag iallafall hur jag ska hantera det om han gör så igen.

Triangelövning 
Triangelövningen fungerade ungefär som dirigeringsfyrkanten. Man gick ut till en pinne B, stannade ett par meter ifrån och kastade apporten sista biten, sneddade vidare till nästa ben, samma där vid C och tillbaka till utgångspunkten A. Om jag minns rätt skickade vi först på en rak dirigering ut till B varpå Kicki lade tillbaka en dummy där. Sen på nästa skick blåste vi stopp halvvägs ut och skickade höger. Sist ett rakt skick till för att laga linjen. Detta gick hur bra som helst för Lakrits.

Stoppövning
Detta var en ganska komplex övning, hoppas jag plitat ner den rätt. Den går dessutom att bygga ut så den blir ännu komplexare, men jag beskriver den så långt Lakrits och jag kom.
Steg 1: Stå vid A. Medhjälparen kastar dummy rakt ut vid B. Rikta men skicka inte. Medhjälparen tar upp dummyn igen. Medhjälparen går tillbaka till ekipaget, därefter skickas hunden. Blås Stopp. Medhjälparen kastar belöningsdummy.
Steg 2: Som ovan, men ingen belöning. Medhjälparen kastar istället en dummy vid A. Nu är det dags för stadga och tid! Gå runt åt vänster till C med stopphand, skicka åt höger till A.
Steg 3: Som ovan, men ytterligare en retningsdummy vid D. Den tas bort, skicka sedan som ovan till A.
Steg 4: Som ovan, men ta bort retning A istället för D. Gå till C och skicka Back till D.
Sen kan man bygga vidare med fler steg. På sikt: 8–9 steg i följd innan apporten kommer som belöning.
Lakrits hade glömt bort Back, så vi avbröt där och koncentrerade oss på att träna det som brast, dvs Back-kommandot. Jag gick närmare och skickade Back. När han grejat det backade jag tillbaka till C och provade att skicka Back igen, men det var fortfarande för svårt. Det var ett tag sen vi tränade Back, så den biten får vi ta tag i.
Det är just det som gör övningen så bra: man stannar där man märker att det brister, oavsett om det är höger, vänster, back eller som i vissas fall, tiden (att gå från A till C med höjd hand). Sen tränar man det enklare och enklare tills hunden grejar det, och provar därefter att göra om detta från den ursprungliga positionen. Ett bra sätt att hela tiden ha koll på bristerna och inte gå varken för fort eller för långsamt fram.

Ständigt återkommande mantra:
Tänk hela tiden på vad vi tränar på!

Närsöksövning
Kickis tips för att skilja på korta avstånd (snäva områden) och långa avstånd (större områden):
Korta närsök: bara hand
Långa närsök: bara pipa (typ 5 m radie)

Här gjorde vi ett enkelt närsök med bara pipa. 
Sätt en bit bort. Inkallning, stopp, störningskast åt vänster, söksignal (dummyn nertrampad åt höger på andra sidan ett litet dike).
Funkade bra för Lakrits.

Försvåra närsöksövningen på egen hand:
Tänk på vinden!
Göm en närsöksdummy i medvind utan att hunden ser. Sätt hunden och gå 50–100 m bort i medvind. Kasta störningsboll med slev, inte ta den. Istället söksignal. Tänk på sökradien 5 m. Störningsbollen måste hamna väl utanför detta område.


Olika inkallningssignaler:
Inkallning som inte ska ända fram: pipa och utbredda händer
Inkallning som ska ända fram: pipa och händer vid låren (apportberedd)


Passivitetsträning – tips 1
Börja med en aktivitet, t.ex. sök, som blåser ur lite.
Sen passivitet.
När hunden är lugn, gå till bilen. INTE belöna med aktivitet!
Gör om upprepade gånger. Kan ta ut hunden ur bilen igen efter en stund och köra detta igen vid samma tillfälle.

Passivitetsträning – tips 2
Låt hunden stå i arbete, sitta i vila.
Stå själv på särskilt sätt i vila (tillbakalutad, avkopplad, stödja på ena benet), på annat sätt i arbete (rakare, mer framåt, mer fokuserad, stödja på båda benen).

Markering – kroppsposition och kommandon
Luta fram som beredd inför markeringen. Titta på skytten (kastaren).
Säg kommandot Titta – när apporten är i luften, inte innan den kastas/skjuts.
Säg kommandot Där med fokus på markeringen/markeringarna.

Säg kommandot Där igen för att få fokus på den markering som ska hämtas. När hunden låst fast på rätt position säger jag Feldy vid själva skicket.
Vid dubbelmarkering: flytta något steg/vinkelposition inför nr 2.
Flytta tillbaka när nr 1 ska tas. Med Där får man tillbaka fokus på denna.
När det inte är den egna hundens tur att ta apporten, luta tillbaka kroppen och ta därmed bort fokus.
Vi övade lite på kroppsförflyttningarna och kommandoorden ovan i en kort linje (3 eller 4 ekipage) där vinklarna i förhållande till linjen blev rejält snäva och ställde stora krav på att vi bytte position riktigt snabbt och tydligt för hunden. Den som markerade bäst skickades.

Markera i linje
Det här gjorde vi en i taget. Det kastades först en storvinklad dubbelmarkering som det inte var några problem att markera och ta in. Sedan flyttade vi oss till en allt snävare vinkel, och till sist så att båda kasten kom i linje efter varann, först längst bort, sen närmast.
Ta in närmaste först oavsett i vilken ordning de kastas.
Här fick Lakrits problem i den sista fasen när de var helt i linje. Man kan ju bara markera en gång med kroppen eftersom båda kasten går i samma linje, och två gånger sprang han förbi den närmaste för att gå vidare ut till den först kastade längst bort. Första gången blåste jag stopp utan att tänka mig för, andra gången felade jag istället. Vi löste det hela med att han fick en enkelmarkering på det korta avståndet.

Pararbete
Vi jobbade två och två: en dirigering snett åt höger, en dirigering snett åt vänster.
Vi markerade båda med riktad hand och kommandoordet Där. Sedan ställde vi oss upp igen som tecken på att det inte var dags nu.
Det sköts en lång markering åt endera sidan.
Någon skulle ta in dirigeringen närmast markeringen, sen skulle markeringen tas in.

Det tog dock lite tid med dirigeringen och påföljande snack, så Lakrits kom inte ihåg var markeringen låg. Han sprang inte rakt i linje, utan snett åt höger där den gamla dirigeringen legat. Ett stopp och Back fungerade inte. Jag blåste stopp och gick ut med höjd hand för att åtgärda backproblemet. Sedan skickade jag Back från närmare håll, och tog emot dummyn.

Steg två blir att sätta på samma ställe igen, kasta ut marleringen, vända om hunden och låta den vänta.
Gå tillbaka och skicka Back från första stället igen. Nu kunde han ta Back även från det längre avståndet.

Sedan lite eftersnack om det här med att Lakrits gick snett ut istället för rakt: Kicki undrade om jag skickat så med flit (hade varit en bra strategi), men det hade jag ju inte, utan han gick snett. Tränar man linje gör man om tills det blir rakt, tänka på det nästa gång.

Bolly och Kickis fem ord:
Vind, Väg, Väntan, Fokus, Kommando.
Egentligen hette Väntan Tid, men eftersom vi frenetiskt jagade ord som började på V gjorde vi om det till Väntan. Vänster var ett förslag som lockade till skratt hela helgen.

Dirigeringssökområde
Den sista övningen vi gjorde var en linje med tre områden att hålla ordning på:
Först gick Bolly rakt åt vänster från linjen bort till en skogskulle där han kastade ut sju dummys i ett sökområde medan vi markerade dem med riktad hand och Där.
Sedan sköts två markeringsskott snett vänster tvärs över fältet respektive snett höger upp i skogsbacken medan vi alla markerade dem och sedan ställde oss upp igen.
Det var de tre personerna längst till höger i linjen som fick jobba:
1 tar sista markeringen.
2 kliver ut från linjen och skickar på söket som en dirigering.
3 tar första markeringen som en dirigering.
Nr 1 ställer sig sist i linjen. Nu fick person nummer två ta rollen som 1 osv tills alla gjort alla tre uppgifterna.

Vi stod som nummer tre och fick därmed börja med den svåra dirigeringen, den dummy som sköts först (tog en bra stund med två jobb och efterföljande snack däremellan). Skulle han komma ihåg?
Jag skickade Ut och han sprang rakt och bra den långa sträckan, men hamnade lite för långt åt höger, även om vinden låg rätt. Jag blåste Stopp och sedan Vänster, och se där – han fick vittring och plockade in den fint. Här blev jag riktigt stolt, för avståndet var på flera hundra meter (gissar jag med kasst sinne för avståndsbedömning) och hela övningen kändes som rätt mycket över hans förmåga.
Nästa jobb för oss blev ju att skicka på sökområdet som en dirigering. Den tog han plättlätt. Här var jag inte lika förvånad, den uppgiften kändes mer bekant och avståndet var aningen kortare.
Vår sista uppgift var att ta den sist skjutna markeringen. Han sprang rakt ut efter att ha fokuserat väl på markeringen, sökte runt en del i skogsbacken (full av sten och nedfallna grenar och annat ris) och kom tillbaka med den rimligt snabbt. Vid det här laget hade avlämningarna dessutom blivit riktigt fina igen så hela övningen var ett mycket lyckosamt slut på kurshelgen. Resten av tiden stod vi som passivt ekipage i linjen, och till sist lade sig Lakrits ned. Han brydde sig inte ens då en hund skulle skickas en meter utanför hans huvud!

Nu ska det bli jättekul att försöka omsätta alla dessa lärdomar i praktiken!
Tummar hållna och fingrar korsade för att vi även fått fungerande redskap att bli av med pipandet genom tydligare kroppshållning för både hund och förare.