Ny tvåa på Råbyprovet

Vi startade tvåa idag, så det blev riktigt tidig uppstigning. Väl framme var frågan om jag skulle hänga med fram och titta på första ekipaget eller gå tillbaka och förbereda Lakrits? Eftersom det även den här gången var med en domaraspirant valde jag att stanna nästan hela första ekipaget, i förvissning om att det skulle ta extra tid efteråt. Och det funkade ju såtillvida att jag hann tillbaka i tid och hann sitta lite passiv på stolsryggan med honom. Kanske hade det varit bättre med mer tid där, svårt att säga.
Det var två enkelmarkeringar med kort promenad emellan dem. Lakrits var lite väl taggad och hade lite svårt att hålla fotposition, fick säga till honom ett par gånger, men i övrigt korrigerade han sig själv. Första kråkan var en rätt taskig avlämning just för att han var så taggad, men han kom rakt på och plockade upp den. Nästa sprang han rakt mot, men missade och gjorde en cirkelrunda som väl var lite väl stor. På tillbakavägen fick han vittring på den där den hamnat bakom ett gammalt fällt träd/grenar.
Söket gick riktigt bra, han följde mina anvisningar och han sökte sig bra åt sidorna och utåt. Åt höger fanns vattnet med en and, åt vänster en liten brant med en and till (har jag för mig). Den tog han genom att klättra upp på brantaste stället. I den glesa skogen rakt fram fanns en kråka och en kanin och i bakkant skulle man byta terräng ut i ett hygge så fanns den femte fågeln där (kan det ha varit en and till, kanske?). Ingen trut den här gången.
Sen var det två enkelmarkeringar i vatten, en rakt ut på blankvatten och en där vi hade gles vass och alltså lite sämre sikt. Inga problem att spika någon av dem och snygga avlämningar i hand före skakning.
Passiviteten, då. På första var han tyst men tuggade lite gräs. Domaraspiranten bad mig att försöka få honom att sitta helt upprätt på andra enkelmarkeringen, och efter en liten stund hördes ett tyst pip. Attans, där sprack den ettan!
Protokollet, då:

Kritik:
Samarbetsvilja: Lätt att påverka i arbete och vid väntan. 5
Sökarbete: Söker med bra intresse. Täcker marken väl i både bredd och djup och visar bra effektivitet. 5 + 4
Fart: Välanpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Utmärkt. Används väl. 5
Dirigerbarhet: Räcker för klassen. 5
Markeringsförmåga: Registrerar samtliga, ena landmarkeringen lite stort. 4
Skottreaktion: Lugn och uppmärksam. 5
Stadga: Fast och följsam. Gnisslar vid väntan. 5 + 3
Apporteringslust: Stor, snabba upptag och inlevereringar. 5 + 5
Apportgrepp: Mjukt, lugnt grepp, snygga avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Simmar effektivt. 5
Vattenarbete: Går i och jobbar villigt. 5 + 5
Hundtolerans: Stör men störs ej. 6

Sammanfattande kritik: En tilltalande arbetsvillig hund som genomför prövningen och visar fina egenskaper. Snygg apport. Bra sök och vatten. Oro under passiviteten sänker prisvalören.
Domare: Mikael Rönnbäck

Nu har vi alltså fyra ganska samstämmiga B-provsprotokoll som alla berättar det jag redan vet: jag har en fantastisk hund som borde lära sig hålla käften. Nu är det ju svårt att jämföra olika gånger, men mitt subjektiva intryck är att han ändå blir allt tystare. Men helt klart borde vi träna detta mera på något sätt. Kanske vi kunde vara med som passiva ekipage på lite pangiga och actionfyllda ökl-/elitträningar?
Och sen borde jag ha nån mer uttänkt strategi för hur långt innan jag ska ta ut honom och vad vi ska göra. Förra gången var han ute på tok för länge (i kombination med värmen), idag var det nog med facit i hand för kort tid.
Nu är vi inte anmälda till något mer prov och anmälningstiden lär ha gått ut på de flesta. Det finns ett prov i Rimbo i slutet av juli (kan vara riktigt läskiga vilt då med massor av flugor och så, om vi har otur), men sen missar vi i princip hela höstsäsongen i och med att vi är i Frankrike.