Stabilitetsträning i Projekt Pipsvängen

Kan väl sammanfatta som att det gick lysande ikväll.
Jag och Kasper började med att lägga ut ett sök med en tungdummy längst ut, sen tre 500-grams och tre 250-grams dummisar. Jag bytte hund och in kom en liten, en mellan, de övriga två små, den tunga och de två sista mellanstora. En väldigt bra sökordning med tanke på hur jag lagt ut dem.
Vi åkte vidare till samlingsplatsen och jag hann fika lite medan Lakrits tog sig ett dopp.
Upplägget var sedan en drive med en massa pangande och dummykastande fölt av en walkup med markeringar varvat med dirigeringar till redan utlagda målområden.

Lakrits pep en gång när han fick syn på Anita, den ack så roliga kennelmamman, men var sedan i princip tyst. På de närmare två timmarna vi var med pep han vid ett par tillfällen, mycket tyst, och var i övrigt helt lugn. Mot slutet var han rent av ointresserad. Lite trött, tror jag.
Det gjorde därför alls inget att vi avvek när mina fötter började protestera alltför mycket mot det ojämna underlaget på hygget. Vid ungefär halvtid fick han hämta in en kaninboll som jag kastat så han såg det vid några granar efter att driven lämnat detta område. Den hämtades in snabbt och effektivt, minnesbilden satt bra trots att det gått kanske en halvtimme sedan den lades ut. Sen lade jag ut kaninbollen igen när vi lämnade de andra på återvägen till bilen, och den hämtades åter in mycket effektivt och fint.

Så ett stort tack till Åsa som planerare och skyttarna och kastarna Anita, Peter, Mia och Peter! Och så alla som gick på linjen och gjorde livet intressant för en lakritsrem.

Bilderna har lånats av Åsa Eckerrot, som inte bara planerade, utan även antecknade och fotade. Bra jobbat där!

Projekt Pipsvängen

Ikväll är det dags för ett varv med Projekt Pipsvängen. Ja, det är ju dit pipet ska förpassas.

Häromsistens pratade Annika och jag om det där med passivitet, närmare bestämt passivitetsträning. Vi är båda överens om att passivitetsträning egentligen är fel benämning – hur passiv är en hund då egentligen? Inte passiv alls. Passiv är man när man ligger fint hoprullad på en filt bredvid mattes ryggsäck och gör ingenting. Hur ska en passiv jakthund vara? Den ska vara med på noterna, se vad som händer runt omkring, men vara lugn och tyst. Det är själva sinnesstämningen vi är ute efter, inte en hund som ligger och sover.
Här lånar jag åter lite från Annikas utmärkta blogg:

Vill man ha en sån hund på jakten? Det är väl ändå rätt skönt att den är med på noterna och ser vart fåglarna ramlar ner även om det är på grannhundens apporteringsavsnitt. Rätt vad det är så kanske den ändå måste dit och hjälpa till?
Hur tränar man då en hund som lätt går upp i varv och får alltför hög förväntan? Olika åsikter finns här om man ska vara med på träning, bara gå fot tillsammans med de hundar som jobbar eller sitta på ryggsäcken, contra att hunden får vara med, träna fotgående och titta på vad som händer. När den är lugn och balanserad kan den t ex få skickas bakåt mot ett tidigare lagt målområde. Tillbaka till sidan. Noggrann med fotgående och inte skicka på något om den inte är lugn.
Ska hunden totalt avhabituera sin förväntan så krävs det nog att man är med på en mängd träningstillfällen då inte hunden får göra något. Men vad händer den dagen som den får göra något? Är man tillbaka till hög förväntan då eller blir hunden bara lite lagom förväntansfull? Nja, det är en balansgång. Jag tror på ”lagom är bäst”. Att vänja hunden vid att alla apporter verkligen inte är ämnade åt just den, men om man är lugn, hörsam och koncentrerad så kan det hända att man belönas med att få hämta någon apport ibland.
Man ”passivitetstränar” knappast sin hund om man t ex går på en walkup-linje där det händer mycket, oavsett att hunden inte får apportera. En passiv hund markerar ju inte nedslagen utan går i stort sett och blundar. En sån hund vill man väl inte ha? Det borde alltså finnas ett annat ord för sådan träning. Kanske ”balansträning”? Jag vill ju att min hund ska vara i god balans med sina nerver. Inte komma upp i stress, inte komma in i ”tiggbeteende” utan känna sig lugn, vara i harmoni och uppmärksam mot sin förare likaväl som uppmärksam på vad som händer utåt.
Jag vet att det finns delade meningar om detta, men jag tror här på Eva Bodfäldts tankesätt, att belöna även den livliga hunden med aktivitet. När den ”avstår”, alltså blir lugnare/”tänker bakåt” – då blir den skickad. Det blir knappast någon rolig träning för vare sig hund eller förare om man bara ska gå och traggla fot vid sidan om roligheterna?
/.../
Att avancera långsamt från att göra korta träningspass själv, byta miljö, lägga till lagom med störningar och konkurrens allteftersom och hela tiden vara uppmärksam på hur hunden beter sig, det tror jag på. Många gånger blir vi alltför lätta att avläsa för hundarna. Dom vet att när vi åker till just det här stället så blir det minsann träning av. Ett annat ställe genererar aldrig i något kul. Jag tror vi ska vara lite mer oförutsägbara. Hunden lär sig t ex jättesnabbt att när vi tragglar fotgående på egen promenad så är matte petnoga, men när vi transporterar oss tillsammans med träningsgruppen så verkar det inte vara lika noga, för framåt det ska vi! Att vara konsekvent är nog det ideala, men inte alltid så lätt.

Jag håller med om mycket av detta tänk. Om det som Bolly och Kicki hävdade på kursen för ett par veckor sedan är bäst att man INTE belönar passivitet med aktivitet eller om istället Eva Bodfäldts linje är bäst, har jag ännu inte erfarenhet nog att bedöma. Men det ligger mycket i att det kanske blir en alltför dramatisk skillnad för hunden om vi ena gången är helt passiva (läs: tråkiga) och nästa gång är med och deltar av hjärtans lust. Det viktiga är att man hela tiden kan bibehålla hundens sinnesstämning. Och det tror jag man gör bäst genom att vara lyhörd för hundens reaktioner och genom att vara flexibel. Inte upprepa det man gjorde förra veckan av slentrian, utan att känna sig för: vad passar bäst just nu? Har han en sådan sinnesstämning att jag vill släppa iväg honom på något kul? Eller är det bättre att bara ignorera honom, undvika ögonkontakt och avvakta?
Och sen det här med vad vi ska kalla denna träning. Balansträning får mig att tänka på balanshinder. Sinnesstämningsträning är ju vad det är, men det blir lite väl klumpigt. Sinnesträning blir fel. Stadgeträning är när man tränar hunden att inte sticka till det roliga förrän man gett tillåtelse. Vad sägs om stabilitetsträning?  Man tränar hunden att vara stabil i sinnet och i situationen. Ha ett stabilt lynne.
Vi får se ikväll hur det går för oss i vår stabilitetsträning i Projekt Pipsvängen.

Ny tvåa på Råbyprovet

Vi startade tvåa idag, så det blev riktigt tidig uppstigning. Väl framme var frågan om jag skulle hänga med fram och titta på första ekipaget eller gå tillbaka och förbereda Lakrits? Eftersom det även den här gången var med en domaraspirant valde jag att stanna nästan hela första ekipaget, i förvissning om att det skulle ta extra tid efteråt. Och det funkade ju såtillvida att jag hann tillbaka i tid och hann sitta lite passiv på stolsryggan med honom. Kanske hade det varit bättre med mer tid där, svårt att säga.
Det var två enkelmarkeringar med kort promenad emellan dem. Lakrits var lite väl taggad och hade lite svårt att hålla fotposition, fick säga till honom ett par gånger, men i övrigt korrigerade han sig själv. Första kråkan var en rätt taskig avlämning just för att han var så taggad, men han kom rakt på och plockade upp den. Nästa sprang han rakt mot, men missade och gjorde en cirkelrunda som väl var lite väl stor. På tillbakavägen fick han vittring på den där den hamnat bakom ett gammalt fällt träd/grenar.
Söket gick riktigt bra, han följde mina anvisningar och han sökte sig bra åt sidorna och utåt. Åt höger fanns vattnet med en and, åt vänster en liten brant med en and till (har jag för mig). Den tog han genom att klättra upp på brantaste stället. I den glesa skogen rakt fram fanns en kråka och en kanin och i bakkant skulle man byta terräng ut i ett hygge så fanns den femte fågeln där (kan det ha varit en and till, kanske?). Ingen trut den här gången.
Sen var det två enkelmarkeringar i vatten, en rakt ut på blankvatten och en där vi hade gles vass och alltså lite sämre sikt. Inga problem att spika någon av dem och snygga avlämningar i hand före skakning.
Passiviteten, då. På första var han tyst men tuggade lite gräs. Domaraspiranten bad mig att försöka få honom att sitta helt upprätt på andra enkelmarkeringen, och efter en liten stund hördes ett tyst pip. Attans, där sprack den ettan!
Protokollet, då:

Kritik:
Samarbetsvilja: Lätt att påverka i arbete och vid väntan. 5
Sökarbete: Söker med bra intresse. Täcker marken väl i både bredd och djup och visar bra effektivitet. 5 + 4
Fart: Välanpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Utmärkt. Används väl. 5
Dirigerbarhet: Räcker för klassen. 5
Markeringsförmåga: Registrerar samtliga, ena landmarkeringen lite stort. 4
Skottreaktion: Lugn och uppmärksam. 5
Stadga: Fast och följsam. Gnisslar vid väntan. 5 + 3
Apporteringslust: Stor, snabba upptag och inlevereringar. 5 + 5
Apportgrepp: Mjukt, lugnt grepp, snygga avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Simmar effektivt. 5
Vattenarbete: Går i och jobbar villigt. 5 + 5
Hundtolerans: Stör men störs ej. 6

Sammanfattande kritik: En tilltalande arbetsvillig hund som genomför prövningen och visar fina egenskaper. Snygg apport. Bra sök och vatten. Oro under passiviteten sänker prisvalören.
Domare: Mikael Rönnbäck

Nu har vi alltså fyra ganska samstämmiga B-provsprotokoll som alla berättar det jag redan vet: jag har en fantastisk hund som borde lära sig hålla käften. Nu är det ju svårt att jämföra olika gånger, men mitt subjektiva intryck är att han ändå blir allt tystare. Men helt klart borde vi träna detta mera på något sätt. Kanske vi kunde vara med som passiva ekipage på lite pangiga och actionfyllda ökl-/elitträningar?
Och sen borde jag ha nån mer uttänkt strategi för hur långt innan jag ska ta ut honom och vad vi ska göra. Förra gången var han ute på tok för länge (i kombination med värmen), idag var det nog med facit i hand för kort tid.
Nu är vi inte anmälda till något mer prov och anmälningstiden lär ha gått ut på de flesta. Det finns ett prov i Rimbo i slutet av juli (kan vara riktigt läskiga vilt då med massor av flugor och så, om vi har otur), men sen missar vi i princip hela höstsäsongen i och med att vi är i Frankrike.

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Lördag, pass 1–2

Vi var sex hundar i vår grupp för Lisa Falck. På fredagskvällen träffades vi och berättade om våra hundar och hur långt vi hade kommit, vad vi ville ha hjälp och tips med. På lördagen började vi sedan med ett antal grundläggande övningar för att Lisa skulle se lite var vi stod. Här följer lite kortfattade anteckningar från helgen:

Pipande: Lakrits största problem. Ställ dig framför, kräv uppmärksamhet och ge tyst beröm. Sitt i utkanten av gruppen vid start av träning i grupp.

Apportering genom linje: var inte svårt för någon hund.

Närsök:

1.       Sätt hunden att titta

2.       Lägg ut: dutta runt med apport och lägg ut någonstans, fortsätt dutta

3.       Vänd hunden så ryggen är mot apportstället

4.       Ge enbart närsökssignal, ingen verbal signal och ingen handgest. Tanken är att få en användbar funktion till närsök bakåt sedan.

5.       Kommunicera med pipan vid behov

Försvåra:

1.       Lägg ut enligt ovan

2.       Vänd runt och gör en markering åt andra hållet.

3.       Gå tillbaka och ta närsöket

Försvåra mera: träna detta med höger/vänster

Öka tempot hem: Om man har en hund som är alltför långsam in med apporten kan man kasta en apport på en grusväg, skicka hunden och sedan cykla iväg så hunden måste axa för att hinna ifatt och lämna av.

Avlämningar: Eftersom Lakrits och jag har så bra avlämningar vill Lisa att jag ska ta händerna närmare kroppen och räta på mig, så det ser mer avslappnat och trevligt ut. har aldrig reflekterat över detta, ska försöka ta det till mig.

Lära in höger-/vänsterdirigering:

Hitta en grusvägskorsning eller liknande ställe som man kan använda många gånger (göra platsen till ett bekant område). Tänk en väg som delar sig typ V, N, Ö, S.

Börja med t.ex. Höger åt V. Man kan starta på 30–50 m om hunden ser målet. Då slipper man fastna på att hunden bara kan springa t.ex. fem meter, och sen inte förstår när man vill försvåra till tio meter.

Byt sedan väg till t.ex. N men fortsätt med höger.

Gör samma övning hela varvet runt med Ö och S, dvs. åt alla fyra hållen, men hela tiden höger.

Sen gör man samma sak hela varvet runt med bara Vänster.

Sen samma sak med bara ut (Back).

När hunden börjar bli säker på alla dessa är det dags att börja blanda, och se hur väl ordinlärningen gått.

Stopp: Tänk på stopphanden! Jag var erbarmligt dålig på att sätta upp handen i stoppsignal när jag skulle stoppa. Jag är van att få smyga med bollen, så jag har blåst och sen kastat utan att göra stopp med handen. Detta kan jag behöva öva lite på Rolf. :)

Avvakta längre och längre tid innan belöningen kommer.

Försvåra: skapa en störning med människa som lockar, gör ett fejkat närsök och blås stopp, och avancera så småningom till ett linjetag med stoppblås.

På eftermiddagen ökade vi störningarna för hundarna genom att göra flera saker samtidigt.

Två moment parallellt:

Linjetag till stenen + markering i vattnet

Störning av någon som gick och lade ut apport när förra hunden sprang in med sin apport.

Ingen av hundarna stördes av dessa parallella aktiviteter.

Träna vattenavlämning: börja nere vid vattenbrynet. När avlämningen sitter bra ska hunden kunna lämna av bra högre upp på land också.

Lakrits och jag backade tillbaka 30 m och skickade. Stödinkallningssignal vid vattenbrynet gav fin avlämning med skak efteråt. Visserligen skakade han sig även halvvägs upp, men behöll dummy och fortsatte springa. Jag blev väldigt nöjd!

Vi gjorde om samma sak men med vänster-/högerdirigering denna gång. Jag satte Lakrits vid stigen och blåste stopp och en vänster-dirigering ut till vattenmarkeringen. Jag fick ge dubbelkommando innan han förstod och stack ut. Det är väldigt längesen vi tränade dirigeringar, så det är inte konstigt alls. Inlevereringen blev riktigt bra!

Bekanta områden:

Skapa ett antal områden hemma som man kan använda till allt möjligt (dirigeringar, närsök osv.). Ha flera relativt nära varann för samutnyttjande.

Gerd M kikade på Lakrits på kvällen och kom med en del bra tips om passivitet. Hålla i/nära halsbandet och inte tillåta annan position än sidan. Lära hunden taktil stimulering (först hemma, sen ute), dvs. att stryka hunden lugnande. Samma vid ryggsäcksstolen.

Hon tyckte att vi kommit en bra bit på väg. Och det har vi ju: på FART2 fick vi på Ljud2 konstant högt pip eller gnäll (utan någon lydnad) medan idag skulle jag ge oss 4 positioner lägre – återkommande lågt pip eller gnäll – i början och sporadiskt lågt pip eller gnäll i slutet av dagen. Han t.o.m. sov lite en stund.

Söndag, pass 3–4

Närsök:

Vi skapade ett nytt bekant område genom att lägga ut två närsök var samtidigt runt en stor gran. Vi gick medsols runt granen och bytte ingångsriktning, och i nästa steg ökade vi avståndet till granområdet.

Dirigering:

Vi skulle välja vad vi ville göra med våra bekanta områden (liljekonvaljerna respektive granen).

Jag valde att sätta Lakrits i korsningen och dirigera Höger.

Han stack på stoppsignalen. Jag kallade tillbaka (dumt, men jag hade visselpipan i munnen och tänkte inte på att istället bara fela). Obs! Fela nästa gång istället för att göra inkallning. Sen ville han inte längre gå åt höger. Som en konsekvens av detta gick han sedan fel 2 gånger bakåt. Jag gick närmare granen med honom och skickade Höger. Till slut fungerade det. Som väntat har han svårt med vänster-/höger-orden.

Bollkastare:

Vi gjorde en övning med lösa hundar samtidigt som vi skickade en på markering. Det gick bra med alla skick utom det sista då Speja skulle hämta in. Då brast jag nog i koncentration och Lakrits försökte sticka. Som tur var kunde jag stoppa honom, men säkert störde det Speja en del.

Dubbelmarkering:

Vi avslutade med en längre markering utmed stranden samt en markering ut i vattnet. Sen satte vi samman detta till en dubbelmarkering. Förutom att jag schabblade med en mottagning från vattnet (också trötthet, tror jag) så gick denna vår första större dubbelmarkering riktigt bra. Han gick bra att vända mellan områdena och han var uppmärksam på den markering han riktades mot. Jättekul!

Sök:

Sök tog vi upp endast teoretiskt. Lisa menar att sök kan man behöva motivera upp efter viss tid beroende på ork och koncentration. Är det en hund som inte går längst ut (som Lakrits) så kan man motivera upp längst ute genom att knäcka en gren, gå runt lite koncentrerat, helt enkelt göra området intressantare. Man kan också dra sökspår med vilt in i en buske så man får hunden att följa vittringen. Det gör övningen lite mer realistiskt eftersom skadade fåglar kan tänkas bete sig så.

Passiviteten blev klart bättre allt eftersom, och på söndagen märktes bara något enstaka pipande.

Totalt sett en fullproppad helg, alltså. Hela måndagen låg bägge hundarna (även Kasper som mest agerat statist) som zombier.

Tyvärr kajkade bildkortet ihop för Rolf, så av söndagens bilder blev det inget. De bilder och filmer som blev läggs upp senare, när ork och tid finns.

Lullat och markeringstränat

Vi trotsade snöandet och gav oss ut och träffade Annika och Tindra. Hon hade i förväg lagt ut några dummies till linjetag åt Tindra, men vi började med att promenera lite. Vi lullade längs en grusväg och sedan i obanad terräng. Lakrits var inte världsbäst på lullande idag, men han var ändå lugn och fin, inget pipig. Så när vi lullat en stund hade Annika ett förslag till upplägg på jättebra markeringsövning.
Hon gick och lade ut min lilla bruna fickdummy utan att Lakrits såg det. Sedan vände vi upp och jag sade Titta när Annika kastade en stor dummy rakt på den gömda. Sen vände vi runt medan hon plockade bort den stora igen, vände tillbaka och så fick Lakrits gå ut på kommandot Feldy. Vi gjorde den första på ganska kort och lätt avstånd eftersom vi försvårat genom att byta stora dummyn mot en liten. Detta oväntade byte klarade han snabbt ut och kom in fint med lilldummyn.
Vi gjorde om samma övning på ett nytt ställe med lite längre avstånd. Nu sprang han rakt förbi nedslagszonen och gick ut i ett större sök. Jag blåste in honom direkt.
Annika kastade på nytt, men samma sak hände. Han sprang förbi, rakt ut. Vi tyckte att han kunde få en chans ändå, och han sprang nu ungefär som tre blomblad runt nedslagszonen innan han riktigt gick ned med nosen och tog upp vittringen och fick fatt i lilldummyn.
Vi gjorde om en tredje gång, men med Annikas fingervantar hopsatta till en boll istället för lilldummyn. Nu vände jag runt mycket kortare varv och kortare tid och den här gången stannade han kvar i rätt zon och sökte. Det tog en liten stund innan han fick kläm på fingervantarna, men strax var de inne hos mig.
Antagligen tog det lite för lång tid mellan markering och ivägskick de gånger då han sprang för långt ut. Sedan säger Annika att jag också skickade en gång när Lakrits inte fokuserade på markeringspunkten, och hon har säkert rätt, även om jag själv inte är medveten om det. Det är guld att ha observanta medhjälpare!
Nu tyckte jag att Lakrits tränat klart. Han var fortfarande lugn och fin och jag ville behålla honom så. Så vi lullade efter Annika och Tindra och tittade på medan de tog fyra linjetag, plus ett omtag på grund av lite väl självständigt arbete vid en tänkt nittiograders dirigering som snarare blev fyrtiofemgraders. Annars är hon väldigt duktig, Tindra.
Vi hittade ett mysigt krypin under ett par granar där vi kunde slå ner våra stolsryggor. Ingen snö nådde in dit. Precis bredvid låg en stor barskrapad ryggrad och frestade. Hjort? Älg rentav? Hundarna fick iallafall inte tillfredsställa sin nyfikenhet där.
Under fikat blev Lakrits lite rastlös och det kom flera tendenser till pip. Annars skötte han sig riktigt bra och 3,5 i pipbetyg kan han få.
Jo, jag fick kika på hennes nya fasanskrudsklädda dummy också, och det såg inte alls svårt ut att fästa skruden på ett bra sätt med buntband på dummyn. Så bara Paw behagar skicka sin leverans till mig nångång så kan vi varva lite med sådan träning också.

Rallypremiär

Det var kallt ikväll när vi hade rallypremiär. Då torsdagsansvarige uteblivit var det tur att Carola och jag var där, för det kom flera nya. Både såna som ville köra rally och såna som egentligen tänkt träna annat, men som drogs in i rallyträsket. Så vi hade riktigt kul. Det började dock med skvallerträning då Lakrits blev supertaggad på de andra hundarna och fick lugnas med smaskig baconost.
Kasper tyckte dock det var KALLT. Carola hade förberett en 15-skyltars nybörjarbana, och jag gick den ett varv med vardera hund. Jag började med Kasper medan Lakrits fick sitta uppbunden på altanen. Tyst och fin.
Det var svårt att få Kasper med mig riktigt, tror det var kylan. Han halkade efter, särskilt i början. Ett moment var särskilt svårt: Sitt och Stå. Där provade han ett ligg istället. Vi gjorde om och då gick det bra. Efter banan fick han gå och lägga sig i bilen med en fleecefilt över sig.
Lakrits tur. Han har ju bara fått göra lite enkla övningar i köket så det var spännande att se hur han skulle reagera på en bana. Skyltarna både intresserade och avskräckte. Skylt nummer 3 var Fronten, sedan vänster ingång och gå vidare. Att få honom att göra Fronten så han hamnade bredvid skylten var svårt. Han satte sig snett och ville undvika skylten. Vid tredje försöket kom han istället för nära så han välte skylten. På fjärde försöket blev det skapligt och jag belönade med baconosten. Nu var det inga problem sedan att hamna bredvid skylten. Några skyltar bort fanns Fronten, sedan höger ingång och gå vidare. Nemas problemas. Vid momentet Sitt och Stå hjälpte jag honom lite genom att ta ett steg fram vid Stå, för det kommandot kan han ännu inte ordentligt. Sitt och gå runt gick bra, liksom övriga skyltar som handlade mer om olika typer av svängar. Jag är riktigt nöjd med honom med tanke på att det är första försöket på en rallybana.

Ja, just det, Lakrits kissade inne på ett draperi också. Pinsamt! Var inte det minsta beredd på nåt sådant. Jag torkade upp så gott det gick och hade på nåt rengöringsmedel, men strax var han där igen. Nu blev jag riktigt arg på honom och sen fjäskade han runt mig en stund. Hoppas att tillsägelsen räcker för att han ska låta bli detta i framtiden.
Vi avslutade med gemensam fika och satt och snackade en stund. Lakrits fick hänga med in och passivitetsträna tillsammans med fyra okända hundar. Det gick jättebra, är väldigt nöjd med den biten.

Sikta mot stjärnorna 3(4)

Börjar med att slänga in mina iPhone-anteckningar från idag.
Får uttyda dem senare, nu är det På spåret. :)


Passivitet:
Lakrits var riktigt bra idag, knappt ett enda pip. Tips: Ta ned huvudet vid sidligg (Tippa), med fast vänlig hand.

Stå:
Geniövning för att få in Stå. Sitt ned med Lakrits framför mig, klicka när han ställer sig upp, kasta godis åt alla håll. Just nu framför allt bakom mig eftersom han har en tendens att sätta sig snabbt. Detta kan dock komma att ändras, variera en del.

Ingång:
Börja om vid fel med ”tack för försöket” istället för bara tystnad.

Träna stadga vid sidan:
Jag ska från sittande kunna ställa mig upp, ta upp leksak, gosa med hunden utan han går upp från liggande. Gäller samma om han sitter vid min sida i utgångsposition, eller om han har apport i munnen.

Vi ska akta oss för att bara bli godisautomater, prata vid belöningen,  låt det ta tid.
Förändring av belöning kan öka inlärningen. Variera belöningen!

Avsluta belöningen med relationsbyggande – det får ta tid.

När vi lägger på kommando: inget godiskast – det kedjar isåfall rörelsen. Istället ska vi ge godiset i munnen.
Inte säga ”Bra” och ge godis, då kopplar vi ordet Bra till godisbelöning istället för bara muntligt beröm.

Följsamhet kan vi träna hemma med varsågodskålar. Typ ha 4 stycken och gå slalombana, kolla diskriminering av Bra, Bus, Varsågod.

Störningspersoner!

Apport:
Tugg försvinner ofta i och med externbelöningen.

Lägg en godis på golvet. Låt hunden ta en apport. Smek beröm – vid varsågod får hunden släppa apporten och ta godiset.

Träna smek och godis före apportsläpp och varsågod.
Händerna ska inte betyda loss – smeka utan loss, utan tugg. Här märkte jag en tendens att tugga lite när jag smekte Lakrits, det här behöver vi träna. Nyckeln är att använda en externbelöning, vilket ger hållfast utan tugg.

Följsamhet, diskrimering av signaler - Bra, Bus, Varsågod, apport i kombination

Vi ska tänka på att göra tidiga generaliseringar – byta hand, byta miljö, lägga in olika störningar, byta belöning.

Läxa:
Kedja 1–2 minuter före belöning. Här funderar jag på att göra nån rallykombination.

Någon sitter med matskål, typ tävlingsledare, som sitter som varsågodare. Träna detta hemma!

Passivitet på rallyn

För att fortsätta passivitetstemat så fick Lakrits hänga med på rallysektormöte på klubben ikväll. Nu ska väl snart snön vara borta och då drar rallyn igång igen. Den 24 mars är första träningstillfället tänkt att gå av stapeln. Ska bli kul att göra nåt konkret med Kasper igen.
Iallafall var det Lakrits som fick äran att hänga med på mötet. Han behöver ju passivitetstränas. Och han var hur tyst och duktig som helst. Ett par yttepyttepip var allt på hela tiden från 18.30 till strax efter 21.
Det är helt klart svårare ute i skogen än inne på klubben.

Passivitet på jaktträning

Vi hängde med Annika med tre jycks och Pia med två jycks ut på jaktträning idag. Med hängde stolsryggan, svarta fällen och lite fika. Jag hade också optimistiskt nog tagit med mig några apporter, men Lakrits kvalade inte in att få använda dem.
Han pep nåt alldeles förskräckligt idag. Jag tycker att han har lugnat sig den senaste tiden, men nu var han uppe på sommarens nivåer igen. Jag körde omväxlande med metoderna sitta ryggsäck och ignorera. Dessutom undvek jag ögonkontakt för att inte belöna och ytterligare dra igång honom.
Promenaddelen är jag iallafall nöjd med. Han gick ganska lugnt och fint efter lite inledande oro kring de nya hundarna.
Sen vid Tindras första skick flådde han en bit skinn av mig. Jag undvek ju att titta på honom för att minimera gnället, och såg därför inte att han satsade järnet på att följa efter Tindra ut på fältet. Det var mer tur än skicklighet att jag lyckades hålla fast honom, men han höll på att dra ner mig i backen. Klarade mig med nöd och näppe, men det smala retrieverkopplet flådde av en bit hud på pekfingret. Skönt iallafall att han INTE fick tillfredsställelsen att lyckas!
Vi slog ner våra bopålar vid en stig med fält på båda sidor om. De andra lade ut dummies för långa linjetag medan jag höll Lakrits så nedvarvad jag kunde. Längre bort på andra sidan ena fältet satt en man med bäbis och grillade korv, det passerade ett par hästar och ytterligare något hundekipage. Inte bara vi som passade på idag. Det var mysigt att sitta ute och fika, gnället till trots. Det var helt enkelt en härligt solig söndag!
Rätt var det var upptäckte Annika att Alpha börjat löpa. Det KAN ju bidra till att förklara Lakrits pipighet, jag vet inte. Men han behöver ju öva på såna dofter också.
Eftersom han aldrig tystnade blev det inte något spring och röj för hans del, varken med de andra hundarna eller efter nån dummie. Trött blev han iallafall, för han slocknade som en sten när vi kommit hem.

Stadsvisit

Lakrits och jag åkte in till stan idag. Roslagsbanan hade han åkt förut, var en baggis, tyckte han. Han fick börja med att sitta ryggsäck, men snart lade han sig ned på golvet. Nästa etapp blev tunnelbana från Tekniska högskolan till Östermalmstorg. Det blev till att åka kisshiss på båda stationerna. Finns det nåt äckligare? Nå, jag brydde mej mer än Lakrits, som ju är intränad på hiss hos min redovisningsbyrå. I själva tunnelbanetåget stod vi eftersom det bara var två hållplatser, och att vara där invid dörren som åkte upp och igen flera gånger var ju lite nytt. Under Åhléns vid Östermalmstorg gick vi ut genom en butiksgång innan vi kom upp i gatunivå. I princip alla butikerna hade dörrar som gled upp med ett väsande när man passerade dem. Detta var ju högintressant. Det var tillräckligt många sådana för att nyhetens behag skulle börja lägga sig när vi nådde trappan upp. 

Sedan promenerade vi i solskenet bort till Humlegården och strosade i sakta mak genom den. Fick som planerat några hundmöten, men på lagom avstånd. De var intressanta, men han klarade av dem utan att låsa sig alldeles. Sedan promenerade vi vidare upp till Valhallavägen. Jag åt ett par rätt äckliga korvar i en grill (Lakris var inte lika kinkig) och så var det dags att åka hem igen. Vi missade precis ett tåg, men det var rätt bra. Jag satte mig på en solig bänk med Lakrits i ryggsäck. Han kopplade av rätt bra, men det kommer små pip som jag inte ens tror han är medveten om. Inte stressgnällpipen, utan nån annan typ, kan man kalla dem vilopip? I vår vagn hem fanns en golden i andra änden av vagnen, men det vet jag inte ens om Lakrits märkte. Samma sak hem: ryggsäcken, och sen lade han sig ned. Han låg till och med på rygg ett tag. Men småpipen kom av och till trots att han kändes avslappnad i kroppen.

Nu har han däckat, måste väl smälta detta intensiva stadsbesök.

Promenadträning

Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!

Ridhusträning med Lakrits

Gissa om det var okul att vakna till -22 och inse att man ska vara i ett ridhus idag… I och för sig bara en timme, men jag har redan släppt tanken på att ta med Kasper. Hade egentligen tänkt ta med båda och varva. Tog istället Lakrits, betalade mina 40 kr och gick in och körde först och främst lite allmän miljöträning tillsammans med fyra andra hundar från VaBK. Som tur var hade temperaturen framåt lunchtid stigit till -11, och vi hade kanske -5 – -7 därinne. Inte alls så farligt.


Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.

Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.

Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!

Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.

Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.

Sikta mot stjärnorna 2(4)

I fredags var det dags för andra kurstillfället av Sikta mot stjärnorna hos Eva Bodfäldt. Lakrits var mycket lugnare den här gången, och låg tyst långa stunder på sin svarta filt. Emellanåt mot slutet pep han lite, men det har klart minskat.

Ryggsäcken fungerar bra och det blir allt lättare att få in honom mellan benen när jag sitter på stolsryggan. Hade med den nu istället för vanlig stol. Det blir bättre, eftersom man sitter längre ned, närmare hunden, och kan klappa eller hålla en hand på honom. Svårare blev det när Carina Persson kom förbi och störde med lock och pock, tappad toffla och godis. :) Det är en läxa till nästa gång: plocka in en person som är glad, och som försöker plocka av en hunden. I förlängningen: tävlingsledare, skytt, sökperson.
Jag fick ett extratips för Lakrits: Tippa. Sitt på golvet, och få genom smekning hunden att lägga sig på sidan med huvudet på golvet. Nu ligger han, oftast tyst, men är ofta inte helt avkopplad.

Vi körde en geniövning (samma som för Carina i somras). Det är på nåt sätt en motsats till shejping, där man istället för att plocka den rörelse man vill ha och bygga vidare på den, klickar för helt olika rörelser för att locka fram initiaivförmåga hos hunden. Lakrits bjöd många små fina rörelser och tyckte det var kul. Här ska vi tänka på och belöna framför allt rörelser bakåt. Att premiera hundens tänk bakåt och kasta belöning bakåt gör det sedan lättare att få till ett snyggt Stå och ett snyggt Sitt, till exempel. Jag fick tipset att variera min belöning mer, inte bara mata med godis, utan varva med beröm, Bus och externbelöning. Det är lätt hänt att man blir en godismaskin.

Jag hade glömt leksakerna hemma, men det gjorde inte så mycket, eftersom Lakrits på Bus hemskt gärna hoppar upp på mig och knuffas och har sig. Det är ju suveränt eftersom glömska jag lätt kan komma att glömma leksaker även i framtiden. :)

Ingångsposition och följsamhet
Några olika övningar:

• Vi ska tänka på att våra ögon ska vara positionsförstärkare snarare än bevakare. Titta alltså inte på hunden, hunden ska titta på och bevaka föraren. Sen kan man ge ett och annat ögonkast, som en förberedelse på Bus. Då bygger man upp att hunden bevakar en – när ska det där buset komma? Man ska också tänka på att säga kommandot Bus först, innan man agerar.
• Stå i tävlingsposition, och backa med hunden mitt emot dig, belöna vid sidan.
• Sätt hunden, lägg en godis framför, ställ dig i tävlingsposition bredvid hunden och vifta med händerna à la gångmarsch. När hunden tittar på dina ögon och inte på händerna: belöna vid vänster sida.
• Gör ingångar med social smekning och externbelöning. Använd spegel!
• Ändra din huvudriktning medan du går/klappar, beroende på vilken riktning du ska vika av mot. 
• Så fort det blir motstånd i klappandet ska du belöna när hunden slappnar av. 

Belöningsplacering är mycket viktigt!

Jaktlydnad hos Anita

Anita N, vår stöttepelare, ställde upp extra för Anita W och Acke, och mig och Lakrits i torsdags. Det kändes jätteskönt att inte behöva missa just första träffen eftersom Anita gick igenom en mängd termer och begrepp – egentligen i sammandrag allt en apportör behöver kunna under sin livstid.
Vi började ute medan det var ljust och fick träna fotgående i slalombana mellan tallar. Först en och en, men sedan båda ekipagen samtidigt. Det gick lite knackigt i början, men det blev bättre efterhand. Jag körde först kopplat, men efter stund stund övergick jag till lös hund. Jag klickade med tungan och belönade med godis när han gick rätt.
Vi ska gå rakt, normalt, utan att hela tiden kika ner på hunden. Vi ska också vara observanta på egna tics som handklappningar på benet, onödiga ord (det räcker med Nära och Bra) osv.
Det här är det Anita ser som prio 1 att vi alla tränar på framöver.

Vi fick också träna Sitt och bli kvar. Vi satte hundarna mitt emot varandra på cirka fem meters avstånd. Vi stod kvar vid hundarna medan Anita och Speys gick runt oss i åtta. Sedan fick vi gå in i mitten och ställa oss medan Anita och Speys tog ett nytt varv runt. När vi var klara slappnade jag nog av medan jag pratade lite med Anita innan jag återvände till hunden, för då – men inte tidigare – reste sig Lakrits upp. Jag satte honom och gjorde om tillbakagången igen. Men jag är nöjd med honom, för hundstörning har vi verkligen inte tränat mycket.

Sedan kollade hon av hur det står till med inkallningsstatusen. Vi gick en bit bort från de andra, så sade jag Fri och strosade vidare i en halvcirkel medan Lakrits skuttade bortåt. På väg tillbaka till de andra visslade jag inkallning och vips var han uppe vid min sida. Så duktigt!

Nästa grej var markeringar. Den som inte körde tränade passivitet en bit bort. Först kastade Anita en markering framför en granbuske. Jättelätt, tyckte Lakrits. Men istället för att kuta rakt tillbaka till mig med den sprang han först bort till Anita, sen vidare till Speys som satt i Anitas närhet. Jag var helt handfallen. Oftast är det ju bara han och jag som tränar, nån gång har husse kastat en dummy, men det har aldrig vart något problem. Så jag stod helt handfallen tills Anita frågade varför jag inget gjorde. Bra fråga! Jag ropade hans namn och fick upp visselpipan och visslade inkallning. Då kom han direkt.
Nästa gång kastade hon bakom samma gran. Då var jag beredd med pipan i munnen! Men jag behövde inte ta till den, utan han kastade en blick åt Anita men kom sedan in direkt. Sådärja. Det där ska inte behöva hända igen på grund av borttappad matte iallafall.
Instruktion vid markeringar: Stå rakt upp, inte böjd över hunden som vid linjetag. Inga pekande eller fladdrande händer, utan ha hellre händerna på visselpipan. Då vet man var man har dem och är dessutom beredd att sätta den i munnen så fort hunden gått ut. Man kan ha samma kommando Ut som på linjetag, eller Ja eller liknande. Låt hunden lösa problemet själv, styr INTE.

Avlämnandet av apporterna gick skapligt. Inte lika bra som hemma, men jag backade lite extra och fick in honom okej. Här tror jag att det är miljön som gör det svårare för Lakrits att göra lika rätt som han gör i sin vanliga miljö. Allt är lite mer spännande. Det kommer nog med tiden när vi fått träna lite mer tillsammans med andra ekipage i skogen, och inte bara tränar ensamma.

Lakrits bästa gren var annars tystnaden. Ute hördes knappt ett pip från honom. När vi kom in i köket sen och körde teori, gnällde han lite emellanåt. Jag är glad att denna del iallafall går framåt.

Inomhusteorin:
Vi fick ett sammanfattande dokument över allt en apportör behöver kunna.
Del 1 handlade om grunderna som fotgående, sitt, inkallning, passivitet, stadga, passivitet, apportering, hantera vilt.
Del 2 handlade om det förarkontrollerade arbetet.
Linjetag – INTE linje ut, sedan sök själv. Ta isåfall in hunden och underlätta genom att 1) stå och titta ut där apporten ligger, 2) gå fram lite, 3) gå fram och klappa om apporten och gå tillbaka till hunden och skicka om. Vi ska också tänka på att variera avstånd och byta plats (så inte hunden lär sig att där borta vid björken ligger den medan vi tror att den kan klara ett jättelångt linjetag).
Stopp: görs mellan varje annan signal.
Kommando för Längre ut: Gör hellre ett tjejkast med låtsasboll än ett killkast med låtsasboll. Orsak: Handen syns bättre om den stannar ovanför huvudet än om den stannar i brösthöjd. Kommandoord: Ut eller Back är vanligt. Börja lära in detta genom att lägga en dummie tillsammans med hunden, plocka med och sätt hunden halvvägs, gå vidare till startstället. Ge tecknet och ordet. Använder man Ut kan hunden i början komma in till utgångsposition eftersom det är där Ut brukar börja, men detta löser sig snart.
Välj hand att låtsaskasta med beroende på terräng och viltsituation. Om t.ex. det ligger vilt till höger som hunden INTE ska ta: stoppa hunden och skicka den sedan ut med vänster hand. Detta för att hunden oftast vänder upp åt det håll man visar med handen och hamnar då automatiskt IFRÅN det håll man vill undvika.
Kommando för Låt bli: Förslag på kommandoord: Inte nu, Låt bli, Leave it, Nej. Ordet ska betyda inte nu, men kanske sen, vilket kan vara en anledning att undvika Nej. Nej kan ibland ge problem och göra att hunden undviker området om man vill skicka dit senare.
Man ska visa jättetydligt mot det håll där det förbjudna finns, säga sitt Låtbli-kommando och rikta om hunden åt det håll man tänkt sig att skicka.
Kommando för Över: Förslag: Över, Over, Hopp.
Del 3 handlade om hundens självständiga arbete.
Stötta inför markering: Titta ut själv och visa att det händer något. Ha gärna kommandoord för detta: Mark, Titta, Pass på, Häng med. (I övrigt, se ovan.)
Sök påminner om uppletande snarare än personsök. För att skilja på kommanoorden om man kör både jaktsök och bruksuppletande kan man ha Leta = uppletande och Sök = jaktsök.
Hunden ska söka sig utåt från föraren i vänster-höger-spiral. Använd låg vänsterhand med spretande fingrar som man viftar med. Lägre hand = närmare, högre hand = längre ut.
Sök är det viktigaste momentet i nybörjarklass. Det är ett moment som bör tränas separat från allt annat.
Närsök: använd vänster hand om hunden ska söka åt det hållet, höger hand om den ska söka ditåt.

Slutligen kom då del 4, vattenarbete, men det är ungefär samma moment som på land.

KTK - sista helgen, sön

Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit... :D

Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.

Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.

Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.

När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.

I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.

Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare...

En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.

Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.

Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.

KTK - sista helgen, lör

Idag gjorde de som kunde sitt praktiska prov. Själv anlände jag och Lakrits lagom till teoridelen och han fick vara med inne i klassrummet som passivitetsträning. Medan vi pratade om baklängeskedjning låg han tyst och fint i hela två timmar! Jag droppade godis emellanåt. Han var uppe och rörde på sig två gånger på hela tiden, tror jag, men pep ingen gång. Suveränt bra träning!
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.

Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.

På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.

Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.

Sikta mot stjärnorna 1(4)

Det är skönt och tidsbesparande när kursledaren sjäv bloggar om gårdagens kursdag. Lacke är med på bild där.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan  att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.

Avslappning

Åsa hade ett mycket intressant inlägg idag. Hon klickade en av sina hundar på kriteriet avslappning.
Jag citerar från hennes blogg:

Chili är en ganska livlig hund och eftersom han även är rätt mesig/osäker på sig själv så blir det lätt frustration i form av pip och ”fladder” om han tror att det inte var rätt. Jag har varit dålig på att träna stadga med honom, eller ja… jag har gjort det i vissa moment men inte rent generellt. Idag beslöt jag mig för att klicka alla signaler jag såg om att han var avslappnad och inte så uppe i varv, t.ex. att svansen stannade – den viftar ofta väldigt mycket när vi jobbar och det är väl trevligt men ofta är han alldeles för uppvarvad då. Och nu var det ju det här med magi… på 5-6 klick så började han inse vad som gav utdelning och svansen stannade och hela hunden satt koncentrerad men lugn och tittade på mig! Åh, det är så häftigt att jag blir helt till mig… 

Vi testade även det när han stod upp – med kriterierna stilla svans, stilla tassar, stilla huvud samt inget pip – och jäklar… det enda jag ångrar är att jag inte kände till det här när han var yngre för det hade varit så himla bra för honom! Även liggande kunde han slappna av och i slutet kunde jag sitta framför honom när han låg ner och sen kunde jag hastigt sträcka händerna rakt upp i vädret och han rörde inte en fena! DET är bra gjort av Chili för egentligen vill han nog bara fara upp och pussa på mig när jag gör sådana rörelser som tolkas som bus eller glädjeyttring – Chili är en väldigt ”pussig” och glad hund. 

Sen kom husse gående och jag fick chansen att se om Chili kunde slappna av trots att han blev jätteglad över att se husse och helst ville gå och hälsa. Visst kunde han det, två gånger och andra gången fick han gå till husse som belöning. Så coolt att se det här!

Det pratas ibland om att hundarna blir så ”triggade”, uppvarvad och hetsiga när man kör med klicker, men det handlar förmodligen bara om att man som tränare satt fel kriterier och belönat fel saker. Belönar man avslappnat beteende så får man avslappnat beteende. En bra artikel om det kan du läsa här.

Jag känner verkligen att det här kan vara något för både Kasper och Lakrits. Verkar ju vara en himla bra vinteraktivitet, dessutom. Tack för det tipset, Åsa!

Hopp med Åttans frestelser

Anette var så schysst att jag fick ta igen en del av det jag missade på förra rallykurstillfället. Vi byggde en minibana med Start – Sitt, sväng höger, 1 steg, kalla in, sitt – Hopp – Åttans frestelse med kattmat – Mål.

Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.

Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. :)

Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till  kattmatsburkarna.

Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.

Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. :)

Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.

Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.

Passivitetsträning i skogen

Passade på att utnyttja det fina vädret till en skogstur. Först fick båda hundarna en promenad, varpå jag lade Kasper i bilen. Det räcker med en hund i taget som kan gnälla.
Med ryggsäcken och kopplad Lakrits bar det åter in i skogen till första bästa soliga plätt där man kunde ställa ned stolsryggan. Jag läste dagens tidning och fikade medan Lakrits hade tråkigt.
Jag skrev en liten logg:
Ställe 1
11.56 Start. Smågnällig, orolig, stod mkt, tittade sig omkring mkt.
12.01 Lade sig ner. Började pipa, satte sig upp igen.
12.06 högljuddare, vill hoppa upp på mig (når ej). Lade sig igen kort stund, upp igen,pep hela tiden.
12.09 Belönade tystnad utan att prata, L satt upp.
12.12 Belönade tystnad
12.14 Belönade tystnad. Då hördes hundskall i fjärran. L skällde till.
12.15 Belönade tystnad.

Ställe 2
12.18 satt, smågnällig.
12.20 stod, nosade, satt, gnällde.
12.22 Tyst o uppmärksam. Började gnälla igen.
12.23 Tog pinne och bet lite i den. Lade sig, satt sig igen.
12.26 Belönade tystnad.
12.28 Belönade tystnad. Något småpip mellan dessa.
12.29 Belönade tystnad.
12.30 Belönade tystnad med handfull godis, avslutade.

Tja, vad ska man säga? Måste övas mer. Men hade inte tid just nu, och vi hade överskridit Lakrits lunchtid med en halvtimme, vilket kan ha påverkat pipandet. Han ska få följa med till rallyträningen i eftermiddag så får vi se om det kan bli mer passivitetsträning då.

Förresten, precis när vi avslutat så dök det upp en pudelvalp med husse som ville hälsa. Jag sade att jag inte ville det eftersom vi just tränat passivitet genom att ha tråkigt i skogen och jag ville inte varva upp hunden igen. Detta motsades givetvis av redan uppvarvad hund i andra änden av kopplet ...