Ikväll var det tävlingslydnad som tema på klubben. Passade utmärkt eftersom vi verkligen kunde behöva ett genrep innan söndagen.
Direkt när vi kom testade jag apport med en riktigt stor apportbock, har bara en mellanstor hemma. Den luktade konstigt, sade Lakrits först, men sen tog han den. Inte helt komfortabelt, men det gick. Upprepade några gånger. Får hoppas på en apportbock som han tar utan tvekan.
Vi var tre lite mer rutinerade ekipage (ha, att jag kan räkna oss dit i lydnadssammanhang låter nästan skrattretande!) och fyra rena nybörjare. Vi började med gemensam platsliggning och Terese, som höll i det hela med den äran, såg till att de fyra nya stod kvar vid sina hundar och höll dem kopplade. Jag valde att ställa mig närmast dem för att få maximal störning. Jo, helt naturligt var det lite oroligt i den ändan men Lakrits låg ändå som en staty de dryga två minuter jag stod en bit bort. Sen gick jag tillbaka och satte upp honom på Tereses kommendering, medan min granne åt höger väntade en minut till innan hon gick tillbaka. Denna del kunde alltså inte ha suttit bättre!
Terese fick också göra tandvisning några gånger på honom. Det gick inte helt bra, men bättre än vid tidigare försök, så jag hoppas på ett skapligt uppträdande på söndag. Inte vårt bästa moment...
Sen varvade jag lite fritt följ, linförighet, läggande under gång, inkallning, ställande under gång och hopp över hinder. Det som inte satt helt hundra är fortfarande ställandet. Nu ställde han sig i och för sig fint, men sen satte han sig ner för tidigt, innan jag gett kommandot. När jag så repeterade detta moment ett antal gånger för att få in att han ska vänta på min signal började han istället förutse att jag skulle be honom att ställa sig, varpå han ställde sig efter bara ett par steg, långt före mitt kommando. Suck.
Får träna detta lite till de kommande dagarna, men inte nöta alltför mycket. Och framför allt måste jag variera, och tänja, tiden före både kommandot Stå och kommandot Sitt. Bättre att han vänjer sig vid att det dröjer länge tills jag säger det, och så kommer det snabbare på tävlingen, än att riskera att han tar saken i egna tassar.
Bortsett från att jag inte ser helt hur hans position är när vi går så sitter övriga moment fint. Jag är alltså försiktigt optimistisk. Men på tävling kan allt hända. Lite tummar och tassar behöver alltså hållas på söndag eftermiddag.
Visar inlägg med etikett apportbock. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett apportbock. Visa alla inlägg
torsdag 25 oktober 2012
söndag 20 februari 2011
Ridhusträning med Lakrits
Gissa om det var okul att vakna till -22 och inse att man ska vara i ett ridhus idag… I och för sig bara en timme, men jag har redan släppt tanken på att ta med Kasper. Hade egentligen tänkt ta med båda och varva. Tog istället Lakrits, betalade mina 40 kr och gick in och körde först och främst lite allmän miljöträning tillsammans med fyra andra hundar från VaBK. Som tur var hade temperaturen framåt lunchtid stigit till -11, och vi hade kanske -5 – -7 därinne. Inte alls så farligt.
Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.
Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.
Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!
Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.
Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.
Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.
Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.
Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!
Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.
Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.
söndag 30 januari 2011
KTK - sista helgen, sön
Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit... :D
Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.
Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.
Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.
När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.
I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.
Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare...
En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.
Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.
Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.
Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.
Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.
Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.
När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.
I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.
Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare...
En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.
Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.
Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.
lördag 9 januari 2010
Runt, runt, runt ...
Jag lärde ju Kasper att gå i cirkel runt mig häromsistens. Så, någon dag senare, läste jag i Eva Bodfäldts blogg om att hon lärt Zakk att gå runt bord, stolar osv.
Nu ikväll blåser det en så rejäl nordostan att Kasper valde att gå bakom mig när vi gick i motvind på kvällspromenad. Inte heller jag tyckte det var direkt skönt, så promenaden blev kort.
Istället tänkte jag att jag fortsätter träningen med Evas metod. Och två pass senare går han runt en stol på golvet på kommandot Runt. :D
Dessutom har jag de senaste dagarna tränat mer fasthållning av apportbocken, och han blir säkrare och säkrare på det. Det har sina fördelar med taskigt utomhusväder – jag får ändan ur och tränar vissa behövliga bitar inomhus istället.
Nu ikväll blåser det en så rejäl nordostan att Kasper valde att gå bakom mig när vi gick i motvind på kvällspromenad. Inte heller jag tyckte det var direkt skönt, så promenaden blev kort.
Istället tänkte jag att jag fortsätter träningen med Evas metod. Och två pass senare går han runt en stol på golvet på kommandot Runt. :D
Dessutom har jag de senaste dagarna tränat mer fasthållning av apportbocken, och han blir säkrare och säkrare på det. Det har sina fördelar med taskigt utomhusväder – jag får ändan ur och tränar vissa behövliga bitar inomhus istället.
torsdag 7 januari 2010
Bitande nordan
Men det går klart framåt, ska köra det här momentet några gånger till.
Huset där vi bor med utsikt över nejden.
Vacker solitär på Revinge hed.
tisdag 19 maj 2009
Apportträning och framförmapp
Lite trist väder idag så det fick bli apportträning i köket. Det var ett bra tag sen sist och när jag plockade fram träapport, plastapport, spårpinne och en färgglad gummibatong som legat i skåpet hur länge som helst (köpte den när han var mindre och han var då helt ointresserad av den) blev Kasper hur lycklig som helst.
Startade i samma ordning som ovan och till och med den annars lite tråkiga träapporten fick sig ett ärevarv i köket, så kul tyckte han det var.
De första avlämningarna var kaotiska, to say the least ... Lite lekinviter med apport i munnen, lite hoppa upp med framtassarna på matte – jamen, se den nu då, ser du inte att jag har apporten i munnen, hallå där, titta på mig, är jag inte duktig??? – men efter tredje, fjärde avlämningen började han sansa sig lite.
Plastapporten gick jättebra, spårpinnen över förväntan. Han gjorde en ansats att ta den till dörrmattan för en liten gnagséjour, men ett harklande från min sida fick honom på bättre tankar. Avlämningen av spårpinnen var inte jättebra, men ett klart framsteg jämfört med förra gången vi tränade detta.
Gummibatongen var ju hur kul som helst. Jag började med att klicka att han bara greppade den i munnen. Den var lite tung, så han fick byta grepp någon gång på ingången, och sen ville han inte gärna lämna av den första varvet. Andra apporteringen gick det bättre, och han tyckte det var bra synd när den stoppades undan igen.
Ett avslutande varv med träapporten som nu fungerade riktigt bra.
Allt ser än så länge bra ut på frontlinefläcken. Skulle han reagera borde han väl göra det ganska snart, nu är det ju som mest koncentrerat.
Förresten, så körde jag lite spontan framförmapp också. Först blev det Stå, vilket jag gärna förstärkte genom att belöna det flera gånger i rad. Sedan ett Backa följt av ett antal Fot. Det var helt oväntat och jättekul! Jag fick verkligen anstränga mig att stå slarvigt med breda ben för att jag därefter skulle få fram något annat än fler Fot. Gullplutten! Så småningom fick jag fram Backa, Ligg och sent omsider Sitt. Att Sitt satt så långt inne förvånade mig en del. På slutet kom det faktiskt även ett kort (halvmeter–meterlångt) spontant Kryp. Efter det körde jag några Kryp till medan han ändå hade det i huvudet.
Startade i samma ordning som ovan och till och med den annars lite tråkiga träapporten fick sig ett ärevarv i köket, så kul tyckte han det var.
De första avlämningarna var kaotiska, to say the least ... Lite lekinviter med apport i munnen, lite hoppa upp med framtassarna på matte – jamen, se den nu då, ser du inte att jag har apporten i munnen, hallå där, titta på mig, är jag inte duktig??? – men efter tredje, fjärde avlämningen började han sansa sig lite.
Plastapporten gick jättebra, spårpinnen över förväntan. Han gjorde en ansats att ta den till dörrmattan för en liten gnagséjour, men ett harklande från min sida fick honom på bättre tankar. Avlämningen av spårpinnen var inte jättebra, men ett klart framsteg jämfört med förra gången vi tränade detta.
Gummibatongen var ju hur kul som helst. Jag började med att klicka att han bara greppade den i munnen. Den var lite tung, så han fick byta grepp någon gång på ingången, och sen ville han inte gärna lämna av den första varvet. Andra apporteringen gick det bättre, och han tyckte det var bra synd när den stoppades undan igen.
Ett avslutande varv med träapporten som nu fungerade riktigt bra.
Allt ser än så länge bra ut på frontlinefläcken. Skulle han reagera borde han väl göra det ganska snart, nu är det ju som mest koncentrerat.
Förresten, så körde jag lite spontan framförmapp också. Först blev det Stå, vilket jag gärna förstärkte genom att belöna det flera gånger i rad. Sedan ett Backa följt av ett antal Fot. Det var helt oväntat och jättekul! Jag fick verkligen anstränga mig att stå slarvigt med breda ben för att jag därefter skulle få fram något annat än fler Fot. Gullplutten! Så småningom fick jag fram Backa, Ligg och sent omsider Sitt. Att Sitt satt så långt inne förvånade mig en del. På slutet kom det faktiskt även ett kort (halvmeter–meterlångt) spontant Kryp. Efter det körde jag några Kryp till medan han ändå hade det i huvudet.
onsdag 29 april 2009
Träning på gröna ängen
Gick ett pass till gröna ängen igen och körde ungefär samma övningar som förra gången.
Rutan: Kasper springer in väldigt fint med targetmattan på plats, även på kanske femton meters håll. Måste kolla upp hur långt avstånd som gäller ... Plockar jag bort targetmattan och går närmare går det lite segare in, inte samma schvung. När jag belönade med kastad repboll in i Rutan blev det lite bättre. Provade att gå tillbaka till Rutan efter att ha kört andra moment, och utan targetmatta, men då hade han ingen koll på vad kommandot Rutan betydde. Måste helt klart träna momentet mycket mer, både med och utan targetmatta, för att få en störe förståelse för vad som menas.
Apportering: Hade med mig två apportbockar, en i trä och en i gul plast, och kastade ut dem åt olika håll. Kasper tittade på och hade fokus på den sist kastade. Jag kallade på hans uppmärksamhet och skickade honom till den först kastade. Första gången sprang han först åt fel håll, vände vid nejandet och fortsatte i rätt klen fart till den rätta bocken. Sen gick det bättre. Fick till flertalet riktigt fina avlämningar.
Spårpinnen: Körde lite kort apportering med den också ett par gånger, på ca fem meters håll. Någon gång ville han lägga sig och tugga på den, men på det hela taget gick det bättre, även om avlämningarna var lite halvdana. Han vänjer sig nog snart vid den.
Fritt följ: Körde lite fritt följ runt de rutuppställda konerna. Gick ganska bra, men emellanåt tappade han fokus och skulle nosa på någon intressant fläck istället.
Platsliggning: Lade honom och gick uppskattningsvis 25 meter bort, väntade i knappt två minuter, klickade och gick tillbaka. Han låg jättefint, bara en gång vred han huvudet åt något ljud.
En gång under träningspasset kom postbilen på villagatan intill, och då stack han för att undersöka. Min arga röst bet inte. Suck. När han såg var det var, tvärvände han och sprang förbi mig i en runda med ett kroppsspråk som tydligt visade att han visste att han just gjort något otillåtet.
Han fick gå hela vägen hem okopplad och höll sig fint Nära.
Hemma har jag börjat att träna in Gå och lägg dig (i bädden i köket) när det ringer på dörren. Vi har två dörrar det kan komma folk genom och jag har börjat med den lättaste, köksdörren med ringklocka. Vi har kommit en bit på väg där. Den andra dörren, med knackkläpp, är svårare i och med ett högre ljud som till och med får mig att hoppa till, så den tar vi senare.
Lite fler bilder från Neapel finns upplagda om någon är intresserad.
Rutan: Kasper springer in väldigt fint med targetmattan på plats, även på kanske femton meters håll. Måste kolla upp hur långt avstånd som gäller ... Plockar jag bort targetmattan och går närmare går det lite segare in, inte samma schvung. När jag belönade med kastad repboll in i Rutan blev det lite bättre. Provade att gå tillbaka till Rutan efter att ha kört andra moment, och utan targetmatta, men då hade han ingen koll på vad kommandot Rutan betydde. Måste helt klart träna momentet mycket mer, både med och utan targetmatta, för att få en störe förståelse för vad som menas.
Apportering: Hade med mig två apportbockar, en i trä och en i gul plast, och kastade ut dem åt olika håll. Kasper tittade på och hade fokus på den sist kastade. Jag kallade på hans uppmärksamhet och skickade honom till den först kastade. Första gången sprang han först åt fel håll, vände vid nejandet och fortsatte i rätt klen fart till den rätta bocken. Sen gick det bättre. Fick till flertalet riktigt fina avlämningar.
Spårpinnen: Körde lite kort apportering med den också ett par gånger, på ca fem meters håll. Någon gång ville han lägga sig och tugga på den, men på det hela taget gick det bättre, även om avlämningarna var lite halvdana. Han vänjer sig nog snart vid den.
Fritt följ: Körde lite fritt följ runt de rutuppställda konerna. Gick ganska bra, men emellanåt tappade han fokus och skulle nosa på någon intressant fläck istället.
Platsliggning: Lade honom och gick uppskattningsvis 25 meter bort, väntade i knappt två minuter, klickade och gick tillbaka. Han låg jättefint, bara en gång vred han huvudet åt något ljud.
En gång under träningspasset kom postbilen på villagatan intill, och då stack han för att undersöka. Min arga röst bet inte. Suck. När han såg var det var, tvärvände han och sprang förbi mig i en runda med ett kroppsspråk som tydligt visade att han visste att han just gjort något otillåtet.
Han fick gå hela vägen hem okopplad och höll sig fint Nära.
Hemma har jag börjat att träna in Gå och lägg dig (i bädden i köket) när det ringer på dörren. Vi har två dörrar det kan komma folk genom och jag har börjat med den lättaste, köksdörren med ringklocka. Vi har kommit en bit på väg där. Den andra dörren, med knackkläpp, är svårare i och med ett högre ljud som till och med får mig att hoppa till, så den tar vi senare.
Lite fler bilder från Neapel finns upplagda om någon är intresserad.
söndag 22 februari 2009
Smart gårdshund
Igår var det meningen att vi skulle på kurstillfälle 2 av Bus och lek, men matte låg däckad i av dottern ärvd förkylning. Till min stora tacksamhet kom Kasper ut först på en långpromenad med husse och sen på en något kortare promenad med lillmatte med boyfriend.
Idag känns det mycket bättre, och jag planerar att gå på föreläsningen i eftermiddag om Amichien bonding. Återkommer med rapport.
De senaste dagarna har jag använt matskålen som externbelöning och gått fritt följ i köket med Ligg under gång. Han är ju inte snabb som en border collie på detta, direkt, utan segar sig ned lite tveksamt. Det var det jag tänkte försöka förbättra genom externbelöningen. Nåväl, har väl fått till ett par skapligt snabba Ligg på detta sätt, varpå jag klickat (ibland med tungan när jag inte fått klickern med mig, funkar också), klappat om där han ligger och sen gett varsågod. Det är nu gårdshundens smarthet kommer in i bilden... När han märker att detta är på gång (matskålen åker ned på golvet och jag säger till honom att följa med mig) så har han börjat spontanlägga sig efter ett par meter! Den gullungen! Nå, det vill jag ju inte, så då har han fått masa sig upp igen och följa med ett extra varv runt köket. Det här visar iallafall på vikten av att variera sig som tränare, för en gårdshund snappar bra fort vad man är ute efter.
Idag har vi tränat lite apportstadga där jag håller och han håller emot. Det går allt bättre. Några gånger lyckades jag klicka in att han satt med apporten i mun också, men han verkar inte riktigt ha fattat än varför jag klickade då, för efter det började han lägga sig framför mina fötter med apporten framför sig. Hur mycket jag än sade Sitt så lade han sig, så vi fick övergå till att grundträna lite Sitt igen. Men gick iallafall ett par små steg framåt, och jag tror nog vi kan få ihop en bra apportkedja så småningom.
Idag känns det mycket bättre, och jag planerar att gå på föreläsningen i eftermiddag om Amichien bonding. Återkommer med rapport.
De senaste dagarna har jag använt matskålen som externbelöning och gått fritt följ i köket med Ligg under gång. Han är ju inte snabb som en border collie på detta, direkt, utan segar sig ned lite tveksamt. Det var det jag tänkte försöka förbättra genom externbelöningen. Nåväl, har väl fått till ett par skapligt snabba Ligg på detta sätt, varpå jag klickat (ibland med tungan när jag inte fått klickern med mig, funkar också), klappat om där han ligger och sen gett varsågod. Det är nu gårdshundens smarthet kommer in i bilden... När han märker att detta är på gång (matskålen åker ned på golvet och jag säger till honom att följa med mig) så har han börjat spontanlägga sig efter ett par meter! Den gullungen! Nå, det vill jag ju inte, så då har han fått masa sig upp igen och följa med ett extra varv runt köket. Det här visar iallafall på vikten av att variera sig som tränare, för en gårdshund snappar bra fort vad man är ute efter.
Idag har vi tränat lite apportstadga där jag håller och han håller emot. Det går allt bättre. Några gånger lyckades jag klicka in att han satt med apporten i mun också, men han verkar inte riktigt ha fattat än varför jag klickade då, för efter det började han lägga sig framför mina fötter med apporten framför sig. Hur mycket jag än sade Sitt så lade han sig, så vi fick övergå till att grundträna lite Sitt igen. Men gick iallafall ett par små steg framåt, och jag tror nog vi kan få ihop en bra apportkedja så småningom.
onsdag 18 februari 2009
Lycka!
Husse har stått för dagens promenader, så jag kunde fokusera på lite inomhusträning. Jag gjorde fem perfekta apporteringar på raken inne i köket. Så härligt! Det var flera veckor sen sist, och det märks en tydlig förbättring. Det där med att sova på saken är inte alls dumt.
Ska se om någon vill filma oss också, så jag kan se vilka detaljer vi behöver slipa mer på. Återkommer...
Ska se om någon vill filma oss också, så jag kan se vilka detaljer vi behöver slipa mer på. Återkommer...
Okej, här kommer den, inte med bästa kameran, men iallafall. Givetvis gick det inte riktigt lika bra nu som tidigare idag, men så är det ju alltid när man ska filma. Ser fram emot synpunkter. Måste han till exempel sitta vid avlämnandet, eller godkänns det om han står vid min vänstra sida? Alla förbättringsidéer mottages gärna...
tisdag 20 januari 2009
Kryp, ingångsposition, apportbock
Har tränat lite olika delmoment i köket:
Kryp – svårt att komma förbi ca tre krypsteg. Sen stannar han upp och tittar på mig. Varför klickar du inte? Om jag bara avvaktar kryper han tre igen, och stannar. Eller så reser han sig upp helt eller med rumpan. Fast jag kanske inte ska oroa mig för det – här skriver man att krypmomentet ska få ta sin tid. Några tips på hur jag ska gå vidare med min egen position snarare än sträckan (fast jag använder ju target stick istället för hand): ”Kom ihåg, ju högre huvud fram, desto lägre bak. Ser det bra ut och hunden kan krypa en dryg halvmeter är det dags att börja jobba in sig så man hamnar bredvid hunden. Med din hand ser du till att hunden kryper rakt medan du själv sakta ändrar position så du till slut hamnar bredvid hunden. Låt hunden krypa max 70-80 cm vid varje tillfälle innan belöning och gå gärna tillbaka där du bara belönar en tass framåt osv. Sakta men målmedvetet ska du till slut kunna sitta på knä bredvid din hund när den kryper. För att minimera risken för ett snett kryp kan du sätta upp vänster ben så det bildar en ”mur” som hindrar hunden att dra sig åt höger.”
Ingångsposition – han börjar bli rätt duktig på detta, både ute och inne. Har nu börjat göra små försiktiga vänstervändningar, och visserligen ser jag inte hur det ser ut, men när vi vänt klart är han i rätt position. Måste se om jag kan ta till spegeln igen för att se hur han beter sig i vänstervändningen. Åt höger hamnar han ibland fel, oftast då lite snett bakom mig. Tänk min vänsterhäl med riktning klockan tio. Givetvis nollar jag det. Totalt sett har det dock gått bra framåt.
Apportbock – lade ned en bok till hjälp för att köra apportbocksträning à la klossträning. Han fattade rätt snabbt att han skulle ta apportbocken med sig runt till mig. Men sen släpper han den nästan omedelbart. Måste klura ut hur han ska fatta att han ska hålla fast den. Ett tag blev han väldigt förvirrad när han kom runt med apportbocken, slängde ner den på golvet och sen inte fick någon belöning. Då tjurade han ett tag, lade sig och tittade på mig och gnällde lite. Jag bröt för att fixa mej en kaffe och då kom han gående med apportbocken till mig... sötnos.
Klickerklok skriver så här om ett bra gripande: ”Här kan det vara en stor fördel att belöna med kamplek och hålla ett högt tempo i träningen. Det kan till och med vara en bra idé att ha kampleksaken i ena armhålan och apporten i andra. Då kan du snabbt växla mellan repetition och belöning och se till att hunden behåller den intensitet och lust att gripa som väcks med kampleken.”
Och lite längre ner, för att träna stadgan i detta moment: ”Nu kan du prova samma sak med apportbocken. Låt hunden hålla apporten, presentera en öppen hand med godbitar. Om hunden släpper apporten försvinner handen och ni gör om övningen. Så for hunden håller fast apporten trots att du lockar med godbit, tar du tag i apporten, säger ”tack” och belönar. Öka tiden som du lockar hunden innan du belönar. Du kan också göra samma sak med leksaker. Plocka fram en leksak och belöna om hunden fortfarande håller fast apporten. Om han skulle släppa, försvinner leksaken och ni gör om övningen. Det brukar inte ta lång tid innan du kan kasta leksaker runt dig och lägga godbitar på näsan, medan hunden fortfarande håller apporten i ett fast grepp.”
Lite senare: Testade att varva kamp med handske och hålla apportbock, och då blev det lite roligare, även om han ju inte alls håller så hårt om bocken som om handsken. Men jag kunde backa ett antal meter med apportbocken utan att han släppte taget. Ninni, för att kunna träna som du beskriver måste han ju kunna kommandot Håll fast, och det kan han inte. Jag provade lite med Vänta, och det verkar funka, även om det känns konstigt att säga så i det här sammanhanget. Men för honom betyder ju Vänta att fortsätta göra det han gör, så kanske det är en väg att gå... bara under en övergångsperiod.
Angående HD så har jag inte tänkt göra det på Kasper. Det ingick ju i min ursprungsplan, men eftersom han har fel på tänderna och ändå inte kan avlas på har jag svårt att motivera den utgiften. De pengarna lägger jag hellre på en rolig kurs som vi båda kan ha kul av... Trist på Bond, men Billy är förhoppningsvis en A-kille.
Kryp – svårt att komma förbi ca tre krypsteg. Sen stannar han upp och tittar på mig. Varför klickar du inte? Om jag bara avvaktar kryper han tre igen, och stannar. Eller så reser han sig upp helt eller med rumpan. Fast jag kanske inte ska oroa mig för det – här skriver man att krypmomentet ska få ta sin tid. Några tips på hur jag ska gå vidare med min egen position snarare än sträckan (fast jag använder ju target stick istället för hand): ”Kom ihåg, ju högre huvud fram, desto lägre bak. Ser det bra ut och hunden kan krypa en dryg halvmeter är det dags att börja jobba in sig så man hamnar bredvid hunden. Med din hand ser du till att hunden kryper rakt medan du själv sakta ändrar position så du till slut hamnar bredvid hunden. Låt hunden krypa max 70-80 cm vid varje tillfälle innan belöning och gå gärna tillbaka där du bara belönar en tass framåt osv. Sakta men målmedvetet ska du till slut kunna sitta på knä bredvid din hund när den kryper. För att minimera risken för ett snett kryp kan du sätta upp vänster ben så det bildar en ”mur” som hindrar hunden att dra sig åt höger.”
Ingångsposition – han börjar bli rätt duktig på detta, både ute och inne. Har nu börjat göra små försiktiga vänstervändningar, och visserligen ser jag inte hur det ser ut, men när vi vänt klart är han i rätt position. Måste se om jag kan ta till spegeln igen för att se hur han beter sig i vänstervändningen. Åt höger hamnar han ibland fel, oftast då lite snett bakom mig. Tänk min vänsterhäl med riktning klockan tio. Givetvis nollar jag det. Totalt sett har det dock gått bra framåt.
Apportbock – lade ned en bok till hjälp för att köra apportbocksträning à la klossträning. Han fattade rätt snabbt att han skulle ta apportbocken med sig runt till mig. Men sen släpper han den nästan omedelbart. Måste klura ut hur han ska fatta att han ska hålla fast den. Ett tag blev han väldigt förvirrad när han kom runt med apportbocken, slängde ner den på golvet och sen inte fick någon belöning. Då tjurade han ett tag, lade sig och tittade på mig och gnällde lite. Jag bröt för att fixa mej en kaffe och då kom han gående med apportbocken till mig... sötnos.
Klickerklok skriver så här om ett bra gripande: ”Här kan det vara en stor fördel att belöna med kamplek och hålla ett högt tempo i träningen. Det kan till och med vara en bra idé att ha kampleksaken i ena armhålan och apporten i andra. Då kan du snabbt växla mellan repetition och belöning och se till att hunden behåller den intensitet och lust att gripa som väcks med kampleken.”
Och lite längre ner, för att träna stadgan i detta moment: ”Nu kan du prova samma sak med apportbocken. Låt hunden hålla apporten, presentera en öppen hand med godbitar. Om hunden släpper apporten försvinner handen och ni gör om övningen. Så for hunden håller fast apporten trots att du lockar med godbit, tar du tag i apporten, säger ”tack” och belönar. Öka tiden som du lockar hunden innan du belönar. Du kan också göra samma sak med leksaker. Plocka fram en leksak och belöna om hunden fortfarande håller fast apporten. Om han skulle släppa, försvinner leksaken och ni gör om övningen. Det brukar inte ta lång tid innan du kan kasta leksaker runt dig och lägga godbitar på näsan, medan hunden fortfarande håller apporten i ett fast grepp.”
Lite senare: Testade att varva kamp med handske och hålla apportbock, och då blev det lite roligare, även om han ju inte alls håller så hårt om bocken som om handsken. Men jag kunde backa ett antal meter med apportbocken utan att han släppte taget. Ninni, för att kunna träna som du beskriver måste han ju kunna kommandot Håll fast, och det kan han inte. Jag provade lite med Vänta, och det verkar funka, även om det känns konstigt att säga så i det här sammanhanget. Men för honom betyder ju Vänta att fortsätta göra det han gör, så kanske det är en väg att gå... bara under en övergångsperiod.
Angående HD så har jag inte tänkt göra det på Kasper. Det ingick ju i min ursprungsplan, men eftersom han har fel på tänderna och ändå inte kan avlas på har jag svårt att motivera den utgiften. De pengarna lägger jag hellre på en rolig kurs som vi båda kan ha kul av... Trist på Bond, men Billy är förhoppningsvis en A-kille.
tisdag 16 december 2008
Apportbocken
Idag fick vi - kanske - ett litet genombrott med apportbocken. Jag är ju bergsäker på att vi fått problem bara för att jag behandlat apportbocken annorlunda mot vanliga leksaker. Det var det jag fick höra - släpp inte ifrån dig apportbocken så den blir en leksak, så att hunden börjar tugga på den eller så. Istället har Kasper alltid betraktat den som en tung, konstig, främmande sak som man inte vill bära i munnen längre än nödvändigt.
Idag gjorde jag så här:
Höll fram apportbocken så han fick ta den i munnen, klickade och belönade, så att han fick bekanta sig med den igen. Försökte dra lite i den för att se om jag kunde väcka kamplusten. Men nej, han släppte direkt. Drog den lite fram och tillbaka på golvet och snurrade runt med den lågt ner vid golvet, och då väcktes intresset lite för den. Sen lade jag den ner på golvet, gick nån meter bort. Genast tog han den men spottade ut den innan han var framme vid mig. Samma som förut, alltså.
Då prövade jag att istället visa att jag hade godis och klicker i handen och gå långsamt ifrån honom. Då plockade han upp apportbocken och följde efter. När jag såg i ögonvrån att han höll den i munnen klickade jag och belönade. Så gick vi runt i köket, jag före och han efter med apportbocken i munnen. Yes! På slutet försökte jag hinna böja mig ned och klicka samt fånga den snett bakom mig innan han släppte den på golvet. Gick ungefär varannan gång.
Jag är jättenöjd, känns som ett stort framsteg. Får jag honom bara van att bära omkring på den är jag säker på att vanlig apportering av den också ska gå, det är han ju som sagt van vid redan med andra föremål.
Idag gjorde jag så här:
Höll fram apportbocken så han fick ta den i munnen, klickade och belönade, så att han fick bekanta sig med den igen. Försökte dra lite i den för att se om jag kunde väcka kamplusten. Men nej, han släppte direkt. Drog den lite fram och tillbaka på golvet och snurrade runt med den lågt ner vid golvet, och då väcktes intresset lite för den. Sen lade jag den ner på golvet, gick nån meter bort. Genast tog han den men spottade ut den innan han var framme vid mig. Samma som förut, alltså.
Då prövade jag att istället visa att jag hade godis och klicker i handen och gå långsamt ifrån honom. Då plockade han upp apportbocken och följde efter. När jag såg i ögonvrån att han höll den i munnen klickade jag och belönade. Så gick vi runt i köket, jag före och han efter med apportbocken i munnen. Yes! På slutet försökte jag hinna böja mig ned och klicka samt fånga den snett bakom mig innan han släppte den på golvet. Gick ungefär varannan gång.
Jag är jättenöjd, känns som ett stort framsteg. Får jag honom bara van att bära omkring på den är jag säker på att vanlig apportering av den också ska gå, det är han ju som sagt van vid redan med andra föremål.
lördag 1 november 2008
Apport
Och så tredje och sista filmen för dagen.
Ni får hemskt gärna kommentera vad som ser konstigt ut och som kan förbättras (gäller alla tre filmerna). Även om jag är medveten om vissa brister själv, är det inte säkert jag ser alla...
Ni får hemskt gärna kommentera vad som ser konstigt ut och som kan förbättras (gäller alla tre filmerna). Även om jag är medveten om vissa brister själv, är det inte säkert jag ser alla...
Vi tränar fortfarande med taggiga repbollen, och den här gången gäller det apportering. Det som syns mycket tydligt är ju att han ännu inte kan lämna av apporten på ett snyggt sätt, men han lägger den åtminstone vid mina fötter, och än så länge är jag nöjd med det. Vanliga apportbockar har vi inte tränat lika mycket med, och dem har han en tendens att tappa och plocka upp igen en eller ett par gången under ingången.
tisdag 15 april 2008
Cattlins kurs 7(8)
Det känns som Kasper kör nån slags varannangångsteknik. För att reta mig, antagligen. Igår var han ju urjobbig, och ikväll hos Cattlin när jag förväntat mig en superjobbig hund var han riktigt bra. Ja, jag fick ju slita för det, men säg att han var kontaktbar minst halva tiden hos Cattlin mot normala kanske tio minuter av hela timmen.
Han har svårt med stadgan vid ligg, han ville inte alls förstå läggande under gång och han kan stanna men verkar helt ha glömt bort stå kvar. Då antingen sätter han sig eller går iväg.
Men till det positiva hör att han faktiskt låg kvar flertalet gånger lös med mig på ett par meters avstånd, han satt väldigt stadigt, han kom på inkallning trots andra lösa hundar intill. Och bäst av allt - han gick bredvid mig och följde med när jag gick och vände åt olika håll. Blev så till mig av detta att jag inte alls hörde att Cattlin sade att hundarna skulle sitta eller ligga eller vad det var. ;)
När vi skulle öva på apportbockarna kom det några nybörjarkursare och den störningen blev för stor för Kasper. Men nu vet jag hur vi ska träna vidare på apportbiten. Han har kommit så långt att han bär apportbocken en eller ett par meter, men sen kastar den med en huvudsnärt mot mig och tycker han har gjort sitt. Jag ska inte längre klicka för det, utan kräva att han tar upp den igen och lägger den i min öppna hand.
Oj, det känns som om vi har så mycket att träna på, här gäller det att prioritera vad som känns viktigast just nu. Blanda den svåra, tråkiga delen av träningen med lite roligare moment så vi inte bara gör endera.
Han har svårt med stadgan vid ligg, han ville inte alls förstå läggande under gång och han kan stanna men verkar helt ha glömt bort stå kvar. Då antingen sätter han sig eller går iväg.
Men till det positiva hör att han faktiskt låg kvar flertalet gånger lös med mig på ett par meters avstånd, han satt väldigt stadigt, han kom på inkallning trots andra lösa hundar intill. Och bäst av allt - han gick bredvid mig och följde med när jag gick och vände åt olika håll. Blev så till mig av detta att jag inte alls hörde att Cattlin sade att hundarna skulle sitta eller ligga eller vad det var. ;)
När vi skulle öva på apportbockarna kom det några nybörjarkursare och den störningen blev för stor för Kasper. Men nu vet jag hur vi ska träna vidare på apportbiten. Han har kommit så långt att han bär apportbocken en eller ett par meter, men sen kastar den med en huvudsnärt mot mig och tycker han har gjort sitt. Jag ska inte längre klicka för det, utan kräva att han tar upp den igen och lägger den i min öppna hand.
Oj, det känns som om vi har så mycket att träna på, här gäller det att prioritera vad som känns viktigast just nu. Blanda den svåra, tråkiga delen av träningen med lite roligare moment så vi inte bara gör endera.
tisdag 1 april 2008
Morgonträning
Måste skriva ett inlägg och berömma Kasper! Var just ute på förmiddagspromenad, och han gick så fint hela tiden. Ibland sade jag Fri och lät honom gå och nosa, och det verkar som om han vid nästa gång han ska gå fint klarar det mycket bättre då. Lite givande, lite tagande...
Körde lite Stanna under gång och vågade mig på att testa lite Ligg under gång. Nu har det ju blivit lite varmare så även det gick bra! Man får tänka på att det är en hundras utan underull, så det är kanske inte så konstigt om han vägrat under de kallaste månaderna. Han är inte jättesnabb vid läggandet, men han gör det!
Fortsatte träna lite när vi kom in igen, först lite apportbock: den gula tar han nu från golvet och backar jag något steg hänger han med nån halvmeter innan han släpper den. Kanon! Bytte sen till träbocken, som varit svårare. Jag lade den på golvet för att se om han skulle ta den. Han kikade lite busigt på mig, tog den och stack nerför trappan till vardagsrummet. ;) Han tappade taget om den ett par gånger, men tog upp den igen. Okej, inte så bra att han drog iväg med den, men kanon att han bar den! Bytte mot massor av godis.
Vi gick tillbaka till köket och provade igen. Jag lade ned den på golvet, backade en meter och han tog den och gick mot mig. Inte ända fram, men han visade sin goda vilja. Då tyckte jag det var dags att avsluta för den här gången. Jag är så nöjd!
Sen körde vi lite mer läggande under gång och jag tyckte han blev lite snabbare inomhus. Efter att ha smulat sönder en tablettask med hundgodis har han nu somnat. Ikväll har vi Cattlin-kurs, får se om han är på lika bra humör då.
Körde lite Stanna under gång och vågade mig på att testa lite Ligg under gång. Nu har det ju blivit lite varmare så även det gick bra! Man får tänka på att det är en hundras utan underull, så det är kanske inte så konstigt om han vägrat under de kallaste månaderna. Han är inte jättesnabb vid läggandet, men han gör det!
Fortsatte träna lite när vi kom in igen, först lite apportbock: den gula tar han nu från golvet och backar jag något steg hänger han med nån halvmeter innan han släpper den. Kanon! Bytte sen till träbocken, som varit svårare. Jag lade den på golvet för att se om han skulle ta den. Han kikade lite busigt på mig, tog den och stack nerför trappan till vardagsrummet. ;) Han tappade taget om den ett par gånger, men tog upp den igen. Okej, inte så bra att han drog iväg med den, men kanon att han bar den! Bytte mot massor av godis.
Vi gick tillbaka till köket och provade igen. Jag lade ned den på golvet, backade en meter och han tog den och gick mot mig. Inte ända fram, men han visade sin goda vilja. Då tyckte jag det var dags att avsluta för den här gången. Jag är så nöjd!
Sen körde vi lite mer läggande under gång och jag tyckte han blev lite snabbare inomhus. Efter att ha smulat sönder en tablettask med hundgodis har han nu somnat. Ikväll har vi Cattlin-kurs, får se om han är på lika bra humör då.
torsdag 27 mars 2008
Cattlins kurs 4(8)
Har ingen träningsbild just nu, men den här är väl fin nog. Önskar att Kasper varit lika uppmärksam på mig och kursmomenten som han är på den här bilden...
Kursen gick så där mitt emellan. Vissa saker gjorde han ganska bra, exempelvis låg han ned minst ett halvdussin gånger. Att få en gårdshund att ligga på kallt underlag, på vissa ställen snötäckt, är inte alldeles enkelt, det vet nog de flesta gårdshundsägare. Han gillar också att hoppa, och även om vi missat att träna det hemma gick väl hoppningen ganska bra. Däremellan var han dock okontaktbar, ville bara gå och nosa på gräset och all den annars så goda korven och blodpuddingen var mindre intressant. Kämpade med följ, egentligen skulle vi träna läggande under gång, men det var för avancerat för honom där.
Våra hemläxor:
Läggande under gång - går så klart bättre inomhus, även om man inte kan anklaga honom för att vara snabbast i stan...
Hoppa ut - vi har byggt upp ett litet symboliskt hinder på två plastburkar och ett kvastskaft med en matskål med godis på andra sidan. Jag sätter honom på min vänstra sida och säger Hopp och han hoppar ut jättefint. När det är saker han gillar så är han otroligt lättlärd!
Ta apportbocken - här står vi lite och stampar. Han biter tag (bäst i den gula plastbocken, den i trä är han mer tveksam till) när jag håller i den, men släpper nästan genast. Jobbar nu på att sänka den längre och längre ned. Den gula har han tagit någon gång från golvet, men han håller bara någon sekund. Ska träna hållandet lite mer och försöka förlänga det några sekunder.
Hoppas att våra koner med mera ska anlända snart så att vi kan träna lite annat, som zickzack mellan koner och att springa in i ruta med en target placerad i bortre änden.
onsdag 12 mars 2008
Kaspers måndags- och tisdagsträning
VaBK - första praktiktillfället (mån)
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.
Cattlins fortsättningskurs - andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt...
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.
Cattlins fortsättningskurs - andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)