Lydnadsträning på klubben

Ikväll var det tävlingslydnad som tema på klubben. Passade utmärkt eftersom vi verkligen kunde behöva ett genrep innan söndagen.

Direkt när vi kom testade jag apport med en riktigt stor apportbock, har bara en mellanstor hemma. Den luktade konstigt, sade Lakrits först, men sen tog han den. Inte helt komfortabelt, men det gick. Upprepade några gånger. Får hoppas på en apportbock som han tar utan tvekan.

Vi var tre lite mer rutinerade ekipage (ha, att jag kan räkna oss dit i lydnadssammanhang låter nästan skrattretande!) och fyra rena nybörjare. Vi började med gemensam platsliggning och Terese, som höll i det hela med den äran, såg till att de fyra nya stod kvar vid sina hundar och höll dem kopplade. Jag valde att ställa mig närmast dem för att få maximal störning. Jo, helt naturligt var det lite oroligt i den ändan men Lakrits låg ändå som en staty de dryga två minuter jag stod en bit bort. Sen gick jag tillbaka och satte upp honom på Tereses kommendering, medan min granne åt höger väntade en minut till innan hon gick tillbaka. Denna del kunde alltså inte ha suttit bättre!

Terese fick också göra tandvisning några gånger på honom. Det gick inte helt bra, men bättre än vid tidigare försök, så jag hoppas på ett skapligt uppträdande på söndag. Inte vårt bästa moment...

Sen varvade jag lite fritt följ, linförighet, läggande under gång, inkallning, ställande under gång och hopp över hinder. Det som inte satt helt hundra är fortfarande ställandet. Nu ställde han sig i och för sig fint, men sen satte han sig ner för tidigt, innan jag gett kommandot. När jag så repeterade detta moment ett antal gånger för att få in att han ska vänta på min signal började han istället förutse att jag skulle be honom att ställa sig, varpå han ställde sig efter bara ett par steg, långt före mitt kommando. Suck.

Får träna detta lite till de kommande dagarna, men inte nöta alltför mycket. Och framför allt måste jag variera, och tänja, tiden före både kommandot Stå och kommandot Sitt. Bättre att han vänjer sig vid att det dröjer länge tills jag säger det, och så kommer det snabbare på tävlingen, än att riskera att han tar saken i egna tassar.

Bortsett från att jag inte ser helt hur hans position är när vi går så sitter övriga moment fint. Jag är alltså försiktigt optimistisk. Men på tävling kan allt hända. Lite tummar och tassar behöver alltså hållas på söndag eftermiddag.

Kurs i Fritt följ

Instruktören Monika Lindblom.

Redan för typ ett kvartal sen anmälde jag mig och Lakrits till ett kursblock i Fritt följ. Det var VaBK som anordnade en helgkurs med fyra block, och jag tyckte övriga block lät alldeles för avancerade för oss, särskilt med tanke på att Lakrits skulle komma upp i slyngelåldern och man aldrig visste hur han skulle vara då. eftersom det gick att anmäla oss till enskilda block valde jag Fritt följ, som jag tyckte vi kunde ha nytta av i många sammanhang, inte bara lydnadstävlingsmässigt, även om kurstänket var upplagt så.

Igår förmiddag var det dags, och det visade sig vara ett kanonbra upplägg!

Vi var fem–sex deltagare som stod på olika nivå, allt från valp till unghund till ekipage som tävlade i lkl 2. Monika körde en timmes teori och därefter ungefär en kvart med oss var medan övriga tittade på, frågade och kommenterade. Mycket lärorikt. Det gav dessutom utmärkta möjligheter till passivitetsträning tillsammans med okända hundar som stundvis var aktiva.

Lakrits var i princip helt tyst. Någon pipantydan kväste jag, och sen var det bra. Vi har ju tränat klossen och stolpen redan tidigare, vilket innebar att Lakrits kan ingångar (även om han inte alltid hamnar riktigt rakt, jag har haft dålig tillgång till speglar). Däremot upptäckte Monikas skarpsynta öga genast att han tolkat kommandot Fot som ingångsrörelsen, inte att sitta och titta med kontakt på föraren! Om jag sade Fot en gång till när han redan satt hos mig så flyttade han sig lite inåt benet. Mitt fel såklart, eftersom jag har rätt dimmiga begrepp om tävlingslydnadens alla detaljer. Så första uppgiften blev att rätta till detta. Monika lånade min klicker och med Lakrits sittande vid min sida sade jag Fot och blixtsnabbt klickade hon när han tittade upp innan han hann börja röra sig. Vi hann så långt att han nog börjat få en förståelse för att det är titta som gäller, inte röra sig. Mängdträning på detta väntar framöver. 

Nästa steg var att öka tiden och att lägga på störning. Ganska snabbt var han relativt störningsokänslig och höll kvar blicken när Monika började röra sig. Vi kom dock aldrig så långt som att störa med hund som går runt i närheten. Ett bra tips var att gå ut och träna detta invid en fotbollsplan eller vid ett köpcenter för att få gratis störning. 

Nästa steg var att ta ett halvt steg framåt utan att hunden dippar ner med huvudet. Det tränade jag bara någon gång, men det gick bra. Det fanns en annan hund som kommit längre än oss, men som regelmässigt dippade huvudet i början av framåtgåendet. Det var nyttigt att se deras träning, gav en del idéer om hur vi kommer vidare sen. 

När man ska börja med vänstersvängar kör Monika med något hon kallade glasslocket. Hunden satt kvar medan föraren tog ett steg 90 grader vänster (samma som man gör i rally fortsättningsklass) varpå hunden fick kommandot Fot och gick in och satte sig. Den biten kan Lakrits redan. Högervinklar tränade vi inte, men en annan hund gjorde det och hade svårt att hänga med runt. Denna hund klarade däremot Helt om mycket bättre. Snabbt kom en lösning på plats: sakta in precis före högersvängen så hunden fick en chans att bli uppmärksam och hinna svänga med. Nu gick det kanon för dem. Här tänkte jag också på Eva Bodfäldts huvudrörelser, att man själv vrider huvudet lite innan man svänger vänster eller höger, så att hunden får en liten hjälp på traven.

Senare ska man träna tempoväxlingar: sakta, normal marsch, språngmarsch och ytterligare längre fram stegförflyttningar där man själv ska vara vänd rakt framåt och hunden ska följa parallellt.

Vi fick ytterligare ett konkret tips: om hunden har tendenser att ploga går man in i en långsam vänstercirkel istället för att bryta och fela. En riktigt långsam cirkel där man tar ett steg, väntar tills hunden söker sig in med rumpan, ett steg till, rumpan in osv. När detta ser bra ut återgår man till att gå rakt fram. Börjar hunden ploga igen blir det en ny långsamcirkel. Skulle hunden sätta sig i denna långsamma cirkelgång struntar man bara i det, det är inte relevant just nu.

Om hunden ljudar i startpositionen kan man skippa utgångspositionen ett tag och ta in hunden vid sidan i farten och säga Fot där. Ofta är det startförväntan som genererar ljuden.

Detta pass var så bra och Lakrits var så alert och med att det var en fröjd. När jag fick höra av Monika att det fanns platser kvar till block 2 och 3 bestämde jag mig alltså direkt att hoppa på. Den härliga solen gjorde beslutet ännu enklare – vi hade en hel underbar vårdag.

Lacke och Eva

Hittade en bild på Lakrits där Eva Bodfäldt demonstrerar hur man ska smeka hunden in till sin sida:

Vad fin han är! Och varför tycker jag att det där är så svårt att få till?

Lakrits har tränat platsliggning

Egentligen hade jag inte tid att träna en hund till när jag kom hem efter en heldag med Kasper, men jag fick för mig att ändå ta en snabbis till klubbens öppna träning.
Han var jättetyst och fin när vi började med att bara titta på, så jag tänkte att vi tränar väl lite annat än bara passivitet. Vi körde lite Fritt följ och frivilliga Sitt och Ligg. Sedan skulle jag backa och få honom att bara följa med – då erbjöd den gullungen frivilliga Läggande under gång (backandes då)! Det är något jag borde tränat med Kasper, men glömt ta tag i. Och så bara GÖR Lakrits det! Jag är mållös.
Så när alla ville göra Platsliggning sade jag att vi kan vara med (fast på vår nivå förstås). Jag fick ena flanken så att vi bara hade hund på ena sidan, och så stod jag kvar och matade godis under de tre minuterna. Och bortsett från ett uppsitt så låg han fint hela tiden. Och framför allt var han inte det minsta störd av de andra hundarna. Kändes kanon!
Jag avslutade med lite klossträning och musmatta. Den sista godisen bestämde jag skulle läggas i en godisskål för en Ut-dirigering. Och så går det förbi en hund och äter upp den ... Som tur var fick vi en korvbit av ett annat ekipage så jag kunde genomföra övningen. Avståndet kan ha varit kanske 8 meter och med andra hundar väldigt nära. Men han gjorde det så bra!
Avslutade med att bara stå och titta lite (ja, Agneta H kom och tittade på tänder också, fast då ålade han sig som en orm, det där måste vi träna mer). Han pep en aning, men när han väl tystnat gick vi till bilen och åkte hem. Bara en halvtimme, men en BRA halvtimme!

Han kan leka!

Morgonträning med Lakrits. Han går tamejfan fint i fritt följ. Nu behöver jag någon granskare som kan hjälpa mig att peta i detaljer, sånt jag inte ser själv.
Vi lekte i tre omgångar med Kaspers gosiga långtax – och han leker FINT nu! Ett bra grepp, kampar lite och släpper när jag vill. Jag lät honom vinna flera gånger och backade med targethand mitt på, och han hänger med mot mig. Avlämningar gör han nästan också, fast inte medvetet. Nån gång ramlar leksaken bredvid, nån gång får jag den i handen och nån gång springer han förbi med den. Men det är otroliga framsteg jämfört med en hund som inte leker alls utan bara sitter och tittar efter godis!
Vi avslutade med att ta lite hjälp av husse. Han fick hålla min godispåse framför sig, väl synlig. Sedan ställde vi upp i utgångsposition några meter bort, och jag pekade på husse och sade Titta! När Lakrits tittade ditåt belönade jag. Detta gjorde vi två gånger, sen fick det räcka för den här gången. Tanken med detta är att få ett kommando som innebär att titta inte så där följsamt på mig utan titta rakt fram och observera vad som händer i din omgivning (för jaktsammanhang). Andra gången funkade bättre än första, men det här kan nog vara görbart att bygga vidare på.

Kvällspromenad

Igår gick Lakrits och jag en kvällspromenad, kopplad först, men efter en bit fick han gå lös på skolgården. Jag försökte gömma mig bakom ett bollplank, men han är så himla uppmärksam att det är svårt att lyckas, även om jag sticker dit medan han är upptagen av nosande nånstans.
Vi tränade fritt följ med svängar och böjar och lite Sitt och vänta. provade något Ligg också, men det var för svårt så där på främmande mark.
På tillbakavägen var han lös hela vägen, och rätt var det var mötte vi två personer. Lakrits var på väg fram till dem, men det var inget problem att kalla tillbaka honom med visselpipan. De stannade upp och pratade och jag lät honom sitta fint innan jag gav varsågod att hälsa. De visade sig ha haft tjocklabbe en gång och hade träffat på ett par jaktlabbar på Östermalm häromsistens. De var mycket imponerade av den lilla sextonveckorspojken och tyckte han var ett mycket fint exemplar. Sånt sörplar man ju gärna i sig!

Träning i följsamhet

Häromdagen bad jag husse spela in Lakrits och mig när vi tränade följsamhet i trädgården.
Filmen spelades in med en iPhone som råkade hållas uppochned, det blev en massa motljus och skakningar. Äkta dogma, alltså. :) Men jag har mekat och åtminstone lyckats vända filmen rätt, även om jag inte har verktyg för att fixa ljuset.
Första filmsnutten gick träningen precis som den brukar gå när man ska visa för nån – åt pipan. Men istället för att plocka bort valde jag att ta med det klippet, för om inte annat ger det en god bild av hur vår träning har utvecklats. Andra halvan av filmsnutten går det mycket bättre!
Visst kan ni nästan inte hålla er? Här kommer filmen:

Springande killar och skinkost

Jag tror att Kasper kanske har fått upp ögonen för sambandet mellan att springa iväg från matte och att inte få belöning. Iallafall går det framåt.

Det började med att vi på promenade gick förbi en bil med öppen baklucka, några människor och en hund. När vi dök upp framgick det tydligt att någon i gruppen tyckte det var ett utmäkt tillfälle att träna hunden, så jag sade att jag kan komma förbi en gång till. Skinkosten halades fram ur fickan och vi passerade bakluckan några gånger alldeles galant. Det var inte superfin fotgång, men fokus var på mig och skinkosten istället för på hunden. Har inte så bra koll på hur det gick för deras träning, men jag tyckte hunden var lugnare tredje gången vi passerade. De var iallafall glada att vi ställde upp. Vad gör man inte för att själv få lite störningsträning? :)

Sen hamnade vi på grusplanen, jag kopplade loss och vi började träna fritt följ. Det gick bra tills tre skolgrabbar sneddande springandes över plan. Kasper tyckte de var helkul och sprang efter, vände framme vid dem och kom tillbaka. Jag visade honom osttuben och lade tillbaka den i fickan. Tji ost för det.

Sen tränade vi vidare, lite läggande under gång, lite mer fritt följ. Då kom det två killar till, denna gång på väg till just grusplanen för att lira boll. Kasper sprang bort till den ena killen, rundade och tillbaka till mig. ”Han rundade konen!”, sade den andra killen. Jag skrattade och höll med, visade Kasper osttuben och stoppade undan den igen. Killarna började sparka bollen och jag tänkte att nu kommer Kasper att sticka dit igen. Att spela fotboll är hans favoritgren på bollsidan. Men, nej. Han höll sig hos mig och vi fortsatte träna läggande under gång och ett par inkallningar. Inga problem. Skinkosten lockade mer än fotbollen. Vad kul!

Lite lydnadsträning på gröna ängen

Vi tog en förmiddagspromenad till gröna ängen, där vi var helt ensamma.
Jag körde lite fritt följ, inkallning, läggande under gång och det gick ganska bra.
Varje gång han började snooza under momenten harklade jag mig lite och fick för det mesta tillbaka uppmärksamheten. När han tappade uppmärksamhet och började snooza mellan momenten hoppade jag och tjoade lite, och då kom han springande.
Det tipset var ju bra här hemma, med andra ord. Men jag är mer tveksam över effekten på ställen med stor hundstörning...

I eftermiddag kommer Enzo och ska köra agility med oss. Kul!

Träning på gröna ängen

Gick ett pass till gröna ängen igen och körde ungefär samma övningar som förra gången.
Rutan: Kasper springer in väldigt fint med targetmattan på plats, även på kanske femton meters håll. Måste kolla upp hur långt avstånd som gäller ... Plockar jag bort targetmattan och går närmare går det lite segare in, inte samma schvung. När jag belönade med kastad repboll in i Rutan blev det lite bättre. Provade att gå tillbaka till Rutan efter att ha kört andra moment, och utan targetmatta, men då hade han ingen koll på vad kommandot Rutan betydde. Måste helt klart träna momentet mycket mer, både med och utan targetmatta, för att få en störe förståelse för vad som menas.
Apportering: Hade med mig två apportbockar, en i trä och en i gul plast, och kastade ut dem åt olika håll. Kasper tittade på och hade fokus på den sist kastade. Jag kallade på hans uppmärksamhet och skickade honom till den först kastade. Första gången sprang han först åt fel håll, vände vid nejandet och fortsatte i rätt klen fart till den rätta bocken. Sen gick det bättre. Fick till flertalet riktigt fina avlämningar.
Spårpinnen: Körde lite kort apportering med den också ett par gånger, på ca fem meters håll. Någon gång ville han lägga sig och tugga på den, men på det hela taget gick det bättre, även om avlämningarna var lite halvdana. Han vänjer sig nog snart vid den.
Fritt följ: Körde lite fritt följ runt de rutuppställda konerna. Gick ganska bra, men emellanåt tappade han fokus och skulle nosa på någon intressant fläck istället.
Platsliggning: Lade honom och gick uppskattningsvis 25 meter bort, väntade i knappt två minuter, klickade och gick tillbaka. Han låg jättefint, bara en gång vred han huvudet åt något ljud.
En gång under träningspasset kom postbilen på villagatan intill, och då stack han för att undersöka. Min arga röst bet inte. Suck. När han såg var det var, tvärvände han och sprang förbi mig i en runda med ett kroppsspråk som tydligt visade att han visste att han just gjort något otillåtet.
Han fick gå hela vägen hem okopplad och höll sig fint Nära.

Hemma har jag börjat att träna in Gå och lägg dig (i bädden i köket) när det ringer på dörren. Vi har två dörrar det kan komma folk genom och jag har börjat med den lättaste, köksdörren med ringklocka. Vi har kommit en bit på väg där. Den andra dörren, med knackkläpp, är svårare i och med ett högre ljud som till och med får mig att hoppa till, så den tar vi senare.

Lite fler bilder från Neapel finns upplagda om någon är intresserad.

Förmiddagsträning på gröna ängen

Igår tog vi det rätt lugnt och var mest ute i trädgården. Kasper tyckte det var lite kul när matte grävde i jorden och planterade blommor, men fick själv nöja sig med att lattja lite med ett par plastkrukor. För säkerhets skull åkte kompostgallren tillbaka framför rabatten, annars kanske blommorna skulle bli uppgrävda snabbt igen av mattes lille medhjälpare.

Var träningssugen idag och plockade med lite attiraljer bort till gröna ängen på förmiddagen. Bäst att passa på innan det blir för varmt. Storpudel Frejas husse höll på att klippa häcken som vetter mot gröna ängen, så jag anade att Freja fanns i närheten. Bra, lite externstörning. ;)

Jag började med att sätta ut fyra koner till Rutan och lade en musmatta strax bortom mittpunkten som target. Sen repeterade vi target ett par gånger inne i rutan. Jovisst mindes Kasper vad det handlade om! Jag backade till strax utanför rutan, och sen backade jag successivt bortåt meter för meter. Hela tiden hade han bra fart in till target och stannade fint. Jag kastade in godis som belöning.
När jag tog bort targeten minskade vi avståndet igen för att öka successivt. Han sprang fortfarande in, men inte med samma schvung. Jag inser nu att jag borde testat att kasta in leksak som belöning för att få mer schvung, men då tänkte jag lite fel och provade istället med att ställa ut ett lock med godis på som externbelöning vid sidanav rutan. resultatet blev att han sprang snett genom rutan mot godiset istället för att på kommandot först springa in och ställa sig i rutan och sedan få tillåtelse att ta godiset, som var min tanke. Det blev helt uppenbart för svårt. Positivt i det hela var att han stannade och avbröt på mitt Nej. ;)

Jag bestämde mig för att göra ett uppehåll i rutan-träningen och tog istället fram apportbocken. Jag gjorde tre apporteringar på 10–20 meters håll (ökade successivt). Den första springningen var lite halvlam, men de båda efterföljande blev det bättre fart i. Det bästa var att han kom tillbaka in till min sida och gjorde väldigt fina avlämningar. Jag höll inne klicket någon sekund innan jag tog bocken från honom och han höll kvar och väntade på mig. Kanonhund! Som belöning kastade jag kampleksaken så han fick lattja runt lite.

På bus- och lekkursen tidigare i vår fick jag en spårpinne av Anette, och den hade jag med nu. Jag lät Kasper nosa lite på den, han har bara sett den en gång tidigare på kursen, så den är helt ny för honom. Sen kastade jag ut den kanske 5 meter och bad honom apportera in den. Han sprang dit och tog den, men sen ville han inte riktigt komma in med den. Han lade sig nån meter framför mig och ville uppenbart börja tugga på den. Jag nejade och lockade honom. När han närmade sig backade jag så han fick springa ifatt mig för att lämna av den. Vi körde så ett par gånger till, med ungefär samma resultat. Med tanke på hans ovana vid denna pinne tycker jag det gick riktigt skapligt. Han började aldrig tugga och han kom in med den vid tillsägelse.

Sen körde vi lite konslalom med fritt följ. Gick halvbra, ibland stannade han till och halkade efter om där fanns någon intressant doft. När jag sade till honom kom han dock ifatt och stundvis gick han fint. Kanske lite väl långt ut, men det är svårt att se när man inte har någon medhjälpare som kan kika åt en.

Jag flyttade tilbaka konerna till Rutan och så körde vi ett par avslutande rutor med musmattan åter på plats, och istället lite längre avstånd. Jag ville att han skulle få en positiv och lyckad avslutning på det momentet, och det fick vi till.

Nu var vi rätt varma och trötta båda två, så jag tänkte avsluta med lite lek. Längst bort på ängen låg en gammal fotboll och skräpade, så vi gick dit och lattjade med bollen en stund. Urkul att spela fotboll med matte, tycker Kasper. Han har inte så höga krav... ;)

Nästan hela tiden hade Freja suttit och tittat på innanför sin symboliska kompostgrind. Hon skulle hur enkelt som helst ha kunnat kuta ut genom häcken istället, men hon är en mycket väluppfostrad dam som vet vad som gäller. Mer förvånansvärt – och kanonbra! – är att Kasper inte heller sprang fram för att leka. Han tittade intresserat dit ett par gånger under träningens gång, men jag sade till honom att nu tränade vi och lyckades få tillbaka hans fokus. Ingen är mer positivt förvånad än jag.

På hemväg tänkte jag först låta honom få gå lös. Men så i den lilla grusvägsbacken såg vi några barn i förskoleåldern som höll på att träna på att cykla upp och ner för denna lilla backe. Nja, tänkte jag, bäst jag kopplar honom så det inte sker en olycka. Vilken tur att jag gjorde det! Sekunden efter att kopplet kommit på susade en katt förbi tio meter framför oss. Kasper gjorde ett misslyckat försök att rusa efter. Jag var lite sen och nejade samtidigt som kopplet tog slut, och han vände om till mig. Svårt att veta vad som hänt utan koppel, kanske hade han lytt och kommit in ändå. Men jag är glad att jag slapp den chansningen...

Nästan hemma stötte vi på fler barn, bland annat en liten flicka som så gärna ville klappa Kasper. Jag sade att han kanske hoppar för att slicka henne i ansiktet. Men det gjorde inget sade hon, så då lät jag dem få leka lite. Det slutade med att flickan låg skrattandes på gatan med Kasper slickade förtjust ovanpå henne. Något av barnens mamma kom mot oss, aningen förskräckt, gissar jag, men som tur var insåg hon att allt bara var väldigt lekfullt och ingen höll på att komma till skada. Barnen fick varsin godis att ge Kasper, och alla skiljdes åt mycket nöjda.

Väl hemma igen fick Kasper lite gott laxskinn, och nu njuter han av livet i solen.