Om dansk-svenske gårdshunden Kasper och när han fick en stor lillebror, jaktlabradoren Lakrits.
Senaste inläggen
Visar inlägg med etikett lek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lek. Visa alla inlägg
fredag 3 juni 2011
lördag 11 december 2010
söndag 5 december 2010
onsdag 18 augusti 2010
Han kan leka!
Morgonträning med Lakrits. Han går tamejfan fint i fritt följ. Nu behöver jag någon granskare som kan hjälpa mig att peta i detaljer, sånt jag inte ser själv.
Vi lekte i tre omgångar med Kaspers gosiga långtax – och han leker FINT nu! Ett bra grepp, kampar lite och släpper när jag vill. Jag lät honom vinna flera gånger och backade med targethand mitt på, och han hänger med mot mig. Avlämningar gör han nästan också, fast inte medvetet. Nån gång ramlar leksaken bredvid, nån gång får jag den i handen och nån gång springer han förbi med den. Men det är otroliga framsteg jämfört med en hund som inte leker alls utan bara sitter och tittar efter godis!
Vi avslutade med att ta lite hjälp av husse. Han fick hålla min godispåse framför sig, väl synlig. Sedan ställde vi upp i utgångsposition några meter bort, och jag pekade på husse och sade Titta! När Lakrits tittade ditåt belönade jag. Detta gjorde vi två gånger, sen fick det räcka för den här gången. Tanken med detta är att få ett kommando som innebär att titta inte så där följsamt på mig utan titta rakt fram och observera vad som händer i din omgivning (för jaktsammanhang). Andra gången funkade bättre än första, men det här kan nog vara görbart att bygga vidare på.
Vi lekte i tre omgångar med Kaspers gosiga långtax – och han leker FINT nu! Ett bra grepp, kampar lite och släpper när jag vill. Jag lät honom vinna flera gånger och backade med targethand mitt på, och han hänger med mot mig. Avlämningar gör han nästan också, fast inte medvetet. Nån gång ramlar leksaken bredvid, nån gång får jag den i handen och nån gång springer han förbi med den. Men det är otroliga framsteg jämfört med en hund som inte leker alls utan bara sitter och tittar efter godis!
Vi avslutade med att ta lite hjälp av husse. Han fick hålla min godispåse framför sig, väl synlig. Sedan ställde vi upp i utgångsposition några meter bort, och jag pekade på husse och sade Titta! När Lakrits tittade ditåt belönade jag. Detta gjorde vi två gånger, sen fick det räcka för den här gången. Tanken med detta är att få ett kommando som innebär att titta inte så där följsamt på mig utan titta rakt fram och observera vad som händer i din omgivning (för jaktsammanhang). Andra gången funkade bättre än första, men det här kan nog vara görbart att bygga vidare på.
tisdag 27 juli 2010
Morgonträning
Ofta börjar jag morgonen med att ta ut Lakrits i trädgården och träna något, så han blir lite trött innan jag tar Kasper på promenad.
Idag började vi med lek (kaninskinnet). Det gick verkligen jättebra! Det märks stor skillnad sedan jag började träna det för några veckor sedan. Han griper villigt och följer inte längre bara med, eller släpper, utan försöker dra emot lite. Och framför allt har tiden ökat. Innan kunde han också hålla emot lite, men bara korta stunder. Inte för att jag kör något jättelångt pass, men det märks klar skillnad. Och nu är det jag som bryter och inte han som släpper. Kanonnöjd!
Efter lek tränade jag Sitt med kommando och utökade tiden någon sekund, varvat med att flytta på mig till utgångsposition och tillbaka till framförstående. Någon gång gick jag någon meter bort, men se där gick gränsen. Det här måste vi såklart bygga mycket på, men jag tycker vi kommit en liten bit på väg redan jämfört med i söndags.
Det sista vi gjorde var Anitas kontaktövning. Jag hade turen att få någon förbikörande bil som störning och det gick jättebra. Han är verkligen en riktig kontaktpojke. Avslutade med att ställa mig bredvid honom utan att kika för mycket nedåt, tycker jag klarade det också. ;)
På Kaspers promenad körde jag en inkallning med kaninskinnet. Åh, vad kul!
Sedan testade jag kontaktövningen eftersom jag hade den i färskt minne, och fasiken vad mycket svårare det var med Kasper. Nu stod vi ju på svårare ställe med mera störningar, men ändå. Det är tur att jag har åtminstone en hund som behöver träna det här. ;)
Idag började vi med lek (kaninskinnet). Det gick verkligen jättebra! Det märks stor skillnad sedan jag började träna det för några veckor sedan. Han griper villigt och följer inte längre bara med, eller släpper, utan försöker dra emot lite. Och framför allt har tiden ökat. Innan kunde han också hålla emot lite, men bara korta stunder. Inte för att jag kör något jättelångt pass, men det märks klar skillnad. Och nu är det jag som bryter och inte han som släpper. Kanonnöjd!
Efter lek tränade jag Sitt med kommando och utökade tiden någon sekund, varvat med att flytta på mig till utgångsposition och tillbaka till framförstående. Någon gång gick jag någon meter bort, men se där gick gränsen. Det här måste vi såklart bygga mycket på, men jag tycker vi kommit en liten bit på väg redan jämfört med i söndags.
Det sista vi gjorde var Anitas kontaktövning. Jag hade turen att få någon förbikörande bil som störning och det gick jättebra. Han är verkligen en riktig kontaktpojke. Avslutade med att ställa mig bredvid honom utan att kika för mycket nedåt, tycker jag klarade det också. ;)
På Kaspers promenad körde jag en inkallning med kaninskinnet. Åh, vad kul!
Sedan testade jag kontaktövningen eftersom jag hade den i färskt minne, och fasiken vad mycket svårare det var med Kasper. Nu stod vi ju på svårare ställe med mera störningar, men ändå. Det är tur att jag har åtminstone en hund som behöver träna det här. ;)
Etiketter:
dsg,
jaktlabrador,
kontakt,
lek,
sitt
söndag 4 juli 2010
Hundlek
Vi köpte ett nytt parasoll, och kartongen visade sig vara så kul som rutschbana att den får ligga kvar ett tag ...
Jag tror aldrig att den förra lilla filmsnutten från när Lakrits varit här bara ett dygn lades upp här. Så här kommer den som liten jämförelse:
Jag tror aldrig att den förra lilla filmsnutten från när Lakrits varit här bara ett dygn lades upp här. Så här kommer den som liten jämförelse:
lördag 3 juli 2010
Valpkurs 1(2) för Carina Persson
Vi var idag på valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldts företag) och jag kan ge både ris och ros åt lillen. Sammanfattningsvis så går ros till att han är så kontaktbenägen och redan kan gå så fint i koppel. Ris går till att han konstant gnällde. Jag blev jätteförvånad, för det har jag inte märkt något av alls hemma, här kan han koppla av coollugnt. Men på kursen var det så mycket att hålla koll på att han inte alls kunde koppla av. Dels var han ju i koppel hela dagen, det är han inte van vid, och hade därmed väldigt begränsad rörelsefrihet, särskilt då vi satt inne och hade teori. Sen var det de andra hundarna, särskilt de båda på varsin sida, som drog. En kompis som var med som observatör tror att han kanske saknade Kasper. Han har ju alltid varit van att ha någon annan hund hos sig, först hos kenneln och sen här hemma. Stunderna utan Kasper har hittills varit korta.
Nu sov han ungefär en halvtimme strax före lunch, bortsett från det var han vaken hela tiden. Och det är klart att han då blev övertrött och fick ännu svårare att koppla av. Vi måste alltså träna massor av passivitet på andra ställen än hemma.
Carinas tips är ryggsäcken med några godisar framför nosen, som man får ta del av på villkor att man slappnar av först. Ska köra det den här veckan så hoppas jag att han är mer avkopplingsbenägen nästa lördag.
Annars inledde vi med lekövningar. Där fick jag med mig att Lakrits hade svårt att komma igång och leka när han vet att jag har massor av godis i fickorna. Vi behöver träna att lek ger godis, helt klart. Höja leken som en bra belöning. Det är, förutom passivitet, vår stora läxa tills nästa vecka. Vi ska även prova att springa som belöning (skippade det idag).
Det var någon hund som hade kontaktproblem. Det har ju definitivt inte Lakrits, men jag tänkte på hur Kasper var som valp, så jag plitade ned även detta tips:
Ge ingen mat alls i matskålen, utan portionera ut maten genom att belöna kontakt ute på promenaden. Anette tipsade om att ger man färskfoder/mjuk mat så kan man köra med burk med skruvlock: kasta ut burken, låt hunden jaga efter den och hämta in den. Då hunden inte kan öppna burken själv söker den så småningom sig till matte och så kan de öppna burken tillsammans. Kontakten belönas då med lite mat ur burken. Så gör man om det hela tills portionen är slut, lite då och då under promenaden. Det där skulle jag ha velat att nån tipsat mej om när Kasper var liten...
När hunden spontant plockar upp saker (även sånt man inte egentligen uppskattar) ska man INTE säga Nej!, utan Bra! Släng en godis på hunden. När hunden så släpper grejen för att ta godiset byter man lätt ut det dumma. Annars kanske hunden äter upp grejen som ren försvarsmekanism. Tipset gällde särskilt labbar... :)
För oss med flera hundar hemma: när vi tränar, belöna passivitet hos den andra hunden. (Det gör jag redan, men det förtjänar att påpekas ändå – den andra hunden ska känna sig duktig och delaktig också.)
Koppelträning: Carina introducerade två små lätta, korta handledsryck = uppmärksamhet = godis. Lakrits går ju så urbra i koppel, så jag hade svårt att få nytta av det – tills vi passerade en annan hunds filt där det låg leksak och tuggben! Vips var han 100 fokuserad på den filten, och vips fick jag träna pimpling av liten hund. Det var ganska effektivt. Vi tränade sedan samma sak med utplacerade matskålar. Lakrits tyckte det var svårt att gå förbi, men det gick bättre och bättre. Ibland belönade jag ur handen, ibland genom att ge varsågod till skålen. Duktig plutt!
Nästa steg i koppelträning var att stanna plötsligt. Hunden skulle då stanna innan koppellängden tog slut. Hon var också noga att påpeka att det är vi som startar gåendet, inte hunden. Inget jätteproblem för oss.
Ryggsäcken:
Ta in hunden i ryggsäcken genom att leda in den med en godis.
Lägg en liten hög med godisar framför er.
Håll händerna på hundens bringa och hindra den från att sticka fram till godiset (eller någon annanstans).
När hunden är helt lugn, plocka en godis från högen och ge hunden. Är hunden jätteduktig kan man ju ge en jackpott genom att släppa fram den till hela högen...
Anette påpekade här att jag skulle kunna testa att ligga ner med hunden på golvet för att ge mer närhet och trygghet. Det kanske skulle gå lättare att koppla av då. Får se hur träningen går i veckan, får kanske testa det, även om det blir svårare att hålla fokus på vad som sägs och anteckna om man ligger utfläkt på golvet...
Läxa till nästa lördag: (mina kommentarer i rött)
- Belöna genom spontan kontakt (inga problem)
- Lek i olika miljöer/situationer (trädgården, promenaden i närmiljön, Lidls parkering, Vallentuna centrum, skogen)
- Geniövning som ges kommando (hon kallade vanlig shejping för geniövning). Lakrits kom rätt snart på att han kunde nospuffa på min knutna högerhand. Efter ett tag slutade jag belöna det, eftersom det rätt mycket liknar handtarget, som vi redan infört. Sen körde han en del med huvudvändning, vi får se vad vi får till här. Ser inte detta som något problem att få till heller.
- Koppelträning (inga problem)
- Ryggsäcken (se ovan, vi behöver träna mycket passivitet)
- Variera belöningarna – lek, spring, närsök av godis, godisträd, klappa om hunden ordentligt
Etiketter:
jaktlabrador,
koppel,
lek,
passivitet,
ryggsäcken,
valp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)