Var tvungen på morgonpromenaden att testa om han fortfarande mindes Snurra runt. Jag gjorde först ett par med fingertarget, och väntade sedan ut honom. Backa, Hoppstå, Utgångsposition, Snurra runt. Jajamensan, där kom den!
Det är så kul när han fattar, när poletten ramlar ner. Det är då träningen är som roligast. Själva nötandet, finslipet, är inte alls lika kul, utan det är aha-upplevelserna som är härligast att vara med och uppleva.
Idag har vi tre barn här, två stora och en snart femåring. Jag tror med andra ord att Kasper kommer att få en rätt kul dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar