Hund 2008 i Älvsjö

Idag hade jag hundfri förmiddag. Eller hundfri, jag åkte ju till Älvsjömässan och tittade på Hund2008. Kasperfri borde jag väl säga. Bara jag, hur skönt som helst, ingen som hade åsikter om vad som skulle tittas på eller hur länge man skulle stanna.

Det tog längre tid att köa för p-biljett än att komma in utan hund på mässan. De flesta stod ju med hund och skulle passera veterinärkontrollen.

Där fanns mängder av utställningsringar, rasmontrar och givetvis försäljningsmontrar. Jag kikade en liten stund på agilityn, men den var svårfotad.

Ett besök i gårdshundsmontern var ju givet, och där var det fullt av besökare den stund jag var där. Pompe står ut med att bli klappad på huvudet.

Jag tittade på när Barbro Börjesson gav tips åt en matte med en blandras som ville valla bilar, och hon pratade mycket om att använda rösten på rätt sätt. Kändes lite som Eva i Frösunda. Fick inte alls så negativa vibbar som man hört att folk har om B.B. Lite åt det gammaldags hållet kanske, men å andra sidan varade det bara 20 minuter, så man fick ju inte hela bilden.

Sen var det rasparad: en ras i taget fick steppa in med en speaker som berättade i korta ordalag om rasen. Lite kul att se vissa ovanliga raser jag bara hört talas om, men aldrig sett i verkliga livet.

På gårdshundssidan hade man satsat på gammaldags bondgårdsutstyrsel. Hunden var väldigt pigg och verkade gilla att visa upp sig.

Vit herdehund var noggranna med att visa på sitt schweiziska ursprung. Läste i deras infomaterial om bakgrunden: det var 1933 som vita schäfrar förbjöds i Tyskland. Ringer det några klockor?

Rasdifferentiering skedde alltså på fler plan än bara bland människor.

Fina är de iallafall, och rakare rumpor än många av dagens schäfrar har de också. Det här är den första korthåriga herdehunden jag sett (långhårig finns längre ned).

Labradorerna visade på sin bakgrund inom jakt och fågelapportering.

Lite ovanligare var den ungerska kuvaszen, en mycket gammal herdehundsras.

Bergamascon är en italiensk vallhund, inte en rastafrillad jycke som diggar Marleymusik.

Flera hundar fick visa på sin dragförmåga: här en landseer.

Och här en alaskan malamute.

Sen pratade jag med folk om flera intressanta raser. Försvarsmaktens hundtjänstenhet var till exempel på plats och pratade om fodervärdskap åt schäfervalpar. Undrar hur det skulle vara som en förövning till en brukshund? Den har man i ca 15–18 månader, sen tar Försvaret tillbaka de hundar man vill satsa på. Kan ju bli hårt att skiljas, förstås. Ca 20–30 % gallras ut vid MH/korning. De som inte platsar får fodervärden chans att köpa.

Några raser som jag kikade lite extra på:

Den vackra vita herdehunden, långhårig. Mot herdehunden talar skällighet och mycket hårfällande. Annars verkar det vara en mycket trevlig brukshund.

Gul labrador hör till de vanligare raserna. Skulle jag nån gång skaffa en sån ska det vara en jaktvariant eller möjligen en dp. De flesta labbarna på utställningen var alltför grova (feta), den här hörde till de smalare. Unghund?

Jag gillar deras lyhördhet och träningsvilja. Mot talar väl mest vanligheten, och att det kanske är svårt att få köpa en jaktlabbe om man inte jagar.

Kromfohrländer har jag ju alltid gillat. Det skulle ställas tre stycken, men den här tiken var den enda jag såg. Hon var importerad från Finland och var inte alls så reserverad som rasen ofta omtalas. Hon hanterade den ganska tuffa miljön mycket fint.

Det kanske inte blir nästa hund, men nån gång vill jag ha en kromie.

Mor och dotter beauceron. Killen i montern talade sig varm för rasen. Det var hans första brukshund och han tyckte absolut man kunde ha en sån som nybörjare inom bruks. Han hade köpt sin hund från en kennel 23 mil härifrån och hade god och regelbunden kontakt med dem, med träffar, kurser och sånt.
Det skulle jag också uppskatta – en sån här lite svårare ras behöver man nog rätt mycket tips och råd med.

Båssarna finns också i merle, en färg jag normalt inte gillar, men den här var snygg.

Och som en sista, lite outsider: korthårig collie. Jag pratade inte med någon om rasen, men har tidigare läst att den hör till de lite lättare bruksraserna och mer arbetsvillig än den långhåriga.
Inte så ful som jag tänkt mig, även om jag har lite svårt för den långsmala nosen.

Störningsträning i centrum

Idag tränade vi störning och skvaller i Vallentuna Centrum. På vägen dit kom jag på att jag behövde köpa några band i sybehörsaffären som ligger alldeles i utkanten av centrum, så vi gick dit först. Därinne betedde sig Kasper som en alldeles vildsint hund, skulle hoppa och dra, och det gick inte att få honom att sitta still med än några sekunder i taget. Jaha, hur skulle den här träningen gå mitt i centrum?

–Den här hunden behöver tränas, sade expediten. Suck. Hoppas hon har möss i butiken och det är därför han beter sig så här, tänkte jag elakt.

Nästa stopp var utanför Swedbanks uttagsautomat. Där stod det några människor i kö, och andra passerade förbi. Inga hundar inom synhåll, så jag började träna lite med Kasper där på torget. Att träna fotposition har han börjat tycka är superkul, så det gjorde vi en hel del. Han brydde sig över huvud taget inte om att folk gick förbi. En del tittade lite åt vårt håll, men det bjöd vi på. När jag sen satte honom och skulle ställa mig framför för att träna lite backande hände något oväntat. Han hängde med, och ställde sig vid min vänstra sida... Gulligt! Jag fick köra Sitt och Vänta för att han skulle förstå att nu var det inte fotposition som gällde. Det är ju helt kanon att han hängde med spontant så där!

Det gick förbi två hundar medan vi var på det nedre torget, men Kasper var så upptagen av träningen att han helt ignorerade dem! Wow! Den andra hunden ville jag att han skulle uppmärksamma, så jag avbröt träningen, gick några steg och ruskade lite på mig så han skulle förstå att nu var det inte uppställning som gällde. Först då tittade han till på den andra hunden. Jag klickade och belönade. Första gången någonsin jag velat uppmärksamma honom på en hund...

Vi gick upp till passagen mellan Konsum och ICA, där det rörde sig lite mer folk. Det stod en husse med hund inne i värmeslussen till Konsum, så vi ställde oss mittemot och började träna. Kasper kastade bara nåt ögonkast åt den andra hunden, och valde sen att träna med mig istället. När hunden sedan kom ut passerade vi den, och jag klickade och belönade Kasper säkert fyra–fem gånger för att han inte skulle bry sig om den hunden. Det gick jättebra.

Jag passade också på att skvallerträna på några småbarn som gick förbi väldigt nära. Så länge de går ett par meter bort är det ingen fara, men kommer de på nån meters avstånd har Kasper en tendens att hoppa mot dem i hälsningsiver. Med klick och utkastad belöning (kombinerat med nån varnande morrning från min sida) fick jag honom att avstå från att kasta sig över smågluttarna.

På hemvägen stötte vi på en vit liten pudel med husse som väntade utanför leksaksaffären. Där är det en gång på kanske 2,5 meter innan det blir buskage, och normalt hade jag valt att gå runt buskarna. Men nu tänkte jag att nej, vi ska gå förbi mellan butiken och hundekipaget. Den hunden visade sig vara det svåraste idag. Så länge vi var på kanske tre meters avstånd gick det bra med klick och belöning, men när vi kom närmare gav Kasper ett par gläfs ifrån sig och började med lekinviter. Jag fick neja ett par gånger och sedan intensivt klicka + belöna oss förbi dem. Egentligen borde jag ha vänt och passerat ett par gånger till, men nu bar jag en tung hundmatspåse i handen, så det fick anstå.

Den här typen av träning behövs en masse, men jag tycker ändå Kasper var jätteduktig idag, undantaget sybehörsaffären och kanske den vita pudeln.

Hemma däremot har Kasper börjat ta sig friheter. Måste skärpa upp övervakningen av honom, tror jag, för på sistone har han börjat med saker han inte gjort någonsin tidigare, typ ta pennor och annat intressant som ligger på bord. I början trodde jag han hittat grejen på golvet, men nu har jag insett att han faktiskt tar dem från skrivbord, soffbord osv. Vattenspruta fungerade ju kanon när han var valp, ska nog ta till det igen. Får också se till att han har lite roliga alternativa leksaker tillgängliga framme.

Bollrejs

Idag blev det inte mycket träning, men lite rejs i trädgården med frusen boll. Jättelajbans!
Haha, matte, du kan inte ta den!

Jäklar, måste ta den före matte...

Men... oj då, nu var jag för snabb...

Finns det nåt som inte är suddigt på den sista bilden? Ändå gillar jag den helskarpt.

Bra träningspromenad

Vi gick ungefär samma runda som igår, för jag ville kolla om bollen låg kvar där jag kastat den. Jodå. Satte Kasper i backen ovanför och visade nedåt: Sök bollen. Han for iväg och kom tillbaka med den! :) Avståndet var väl 5–6 meter, så ingen jättedistans, men iallafall.
Sen fick han bära den bort till en liten plan där vi lekte lite med den. Sen lade jag den vid sidan av planen och ställde upp mig. Som vanlig provade han ett par beteenden, men när jag flyttade lite på mig åt höger (som vid klossträning) fattade han plötsligt att han skulle in vid min sida. Sen tränade vi fotposition en stund. Jätteduktig! Nu börjar jag behöva någon inspektör som kan se om han sitter rakt eller snett, för nu börjar han kunna grundmomentet och jag vill inte lära in sned position så det sitter för hårt sedan. Har inga golvspeglar att öva mot, tyvärr... När jag tyckte vi tränat det klart fick han ett varsågod att springa till bollen.
Sen kom det ut några barn på gården (skola där), så då gick vi vidare. Han gick hela tiden med släpande koppel och gick så fint att jag nästan ryser över hela kroppen. Dit hade jag nästan gett upp hoppet om att vi skulle nå... Men några köttbullar i fickan gjorde susen.
Vi gick upp till grusplanen. Den vet han är så kul att han ville springa före, men jag nejade och fick honom att gå vid mig. Gick lite zickzack och snirkligt och till sist var vi uppe vid planen utan att han hade dragit i förväg. Då fick han springa iväg som belöning.
Där lattjade vi lite med tussen, jag gjorde någon inkallning, sitt med lekstörning, körde lite mer fotposition och så fick han springa runt och nosa för resten.
Hela tillbakavägen gick han också lös med släpande koppel. En hel promenad utan koppel! Nu var det ju inte jättestörande miljö, men halvstörig, skulle jag vilja kalla den: barn, träd och buskar med intressanta dofter, roliga grusplanen. Dock inga hundar, och bra var väl det, så han fick lyckas. Han är dessutom lite snuvig (hoppas inte noskvalster) sen någon vecka tillbaka, fast jag tror det håller på att ge sig. Hittills i höst har vi hållt jämna sjukdomssteg, han och jag, men det måste väl ändå vara en slump?

Liggande med störning

Märks det på bloggaktiviteten att jag börjat piggna till från Skåneresan med påföljande magsjuka? ;)
Var just på en promenad- och träningsrunda med Kasper. På vägen hittade vi en tennisboll och jag kunde inte motstå att kasta iväg den åt honom. Han hämtade så fint flera gånger utan att tokrusa!
Sen hamnade vi på en grusplan där jag körde lite Nej-träning med köttbulle på lock. Gick finfint. Lite Nära med släpande koppel. Lika fint. En inkallning från Sitt med fårskinnstussen. Hur bra som helst.
Sista momentet blev Ligg där jag gick på andra sidan plan, väntade kanske en halv minut, sen gick tillbaka med snörboll dinglande i handen. Han hade kopplet på sig och för säkerhets skull trampade jag på det medan jag slängde bollen rakt framför nosen åt vänster. Som väntat blev det för stor frestelse och han försökte sticka efter den. Jag sade Ligg igen, hämtade bollen, gick bara ett par meter bort, dinglade, gick tillbaka, trampade på kopplet och kastade likadant. Nu låg han still som ett ljus och tittade på mig. Som belöning fick han kuta efter bollen. Kanonbra!

Spontant krypande

Sedan jag spelade in den lilla krypövningsfilmen har vi tränat kryp ett par gånger till med target stick. Vi har kommit så långt att Kasper kryper två–tre steg, men emellanåt får han fortfarande upp rumpan, så jag har inte avancerat mera.
Så kom han upp till mig idag efter att ha legat och sovit på förmiddagen. Jag tog fram klickern och lite godis och tänkte passa på att träna utgångsposition. Först ville jag se vad han bjöd frivilligt när jag ställde upp mig. Ett ligg fick jag. När jag inte klickade på det så kröp han ett steg!
Då var jag ju bara tvungen att klicka, och sen körde vi spontankryp och klick hela passet.
Helt otroligt att han redan bjöd på detta helt spontant, trots att vi tränat det så lite och det var över en vecka sen sist. Visserligen tycker han att det räcker med ett krypsteg, men vi får avancera så smått med högre krav, nu tyckte jag att det gott räckte för att få belöning.

Grym störningsträning

Varför är galleriorna hundförbjudna här uppe?

Första advent i Skåne

Vi tog en långhelg och åkte ned till Skåne. På Hammenshögs Gästgiveri kan man bo med hund, och maten var riktigt bra, nån slags franskinspirerad crossover.


Fina gamla hus i Simrishamn.

Kasper spanar in Ale stenar i regn och blåst.Nej matte, jag har inte förtjänat skamstocken!

Kasper börjar maffa till sig till en riktigt ståtlig gårdshund.

Bestigning och undersökning av Stenshuvud.

Husse och Kasper ovanför Ale hamn.

Tjoho, jag kan också klättra i träd! Där fick du, Bardur!

Lek i snön

Mitt när jag klickertränade för hundskvaller släppte ägarna till en jrt fram honom, och det var inte mycket annat att göra än att låte dem leka lite.

Inkallning från husse...

Stilstudie i snöig språngmarsch...

Fler bilder från viltspåravslutningen

En härlig brasa sprakade redan då vi kom. Korvgrillning i rena julkortsstämningen var helt suveränt!

Jaktlabben med matte får tiprpromenadsinstruktioner.

Men vad är svaret på den här tipsfrågan?

Tollaren gjorde sig kanonbra på bild.

Korven är varm...

Boxern och borderterriern. Ser ut som hon har ätit vispgrädde...

Porträttbild på den fina jaktlabbetiken.

Curly i snöväder.

Rena fjällstämningen.

Borderterriern Rutan.

Porträttbild av boxern.

Samlingsbild på alla som var med på avslutningen. Saknas gör en svart labbe och Liston, blandrasen med border collie och golden i sig.

Sista tillfället på viltspårkursen 5(5)

Igår snöade det decimetervis och vi som skulle på sista spårtillfället ute i bushen! Vi körde försiktigt och lyckades passera en dikeskörd SL-buss. Instruktörerna hade lagt spår åt oss – korta, enkla, raka på grund av snön. Men vi började med tipspromenad...
Jag vill ju också läsa tipslappen på trädet! Hmmm, ett X på den, tror jag...

Våra instruktörer Pia och Eva berättar om hur anlagsspåren läggs.

Dags att sätta på spårselen och linan. Linan är verkligen jättebra även i kylan, till skillnad från flera av de andra deltagarnas. Tack för den, Teba!

Kasper i spårningsaction. En mycket koncentrerad herre...

Men... nu har det allt trasslat till sig... hur går spåret egentligen?

Återgång till spåret. För en gångs skull kom Kasper bort sig och vi fick gå tillbaka. Så snart vi kom dit började Kasper spåra igen utan att jag behövde säga till honom. Kanske nåt färskt vilt som passerat där och störde ut?

Framme vid målet. Noggrann undersökning.

Matte, ser du, jag har hittat den!

Kasper bär stolt skanken tillbaka. Eller, ja, tills han tröttnar...

Prisutdelning från tipspromenaden – Kasper och jag vann! Måste berott på Kaspers insats på första frågan... Lite goda dentaltuggisar blev fint pris.
Nästan surrealistiskt svävande stuga inbäddad i all snö. Kaspers varma täcke kom väl till pass. Även boxern hade täcke, så vi var inte ensamma.

Viltspårträning i regn

Lade ett spår på förmiddagen och lurade Enzo med mattar att hänga med när det skulle gås. Men vid det laget regnade det rejält, ca +3 grader, så ingen sinekur.
Kasper missade en del för en gångs skull. Första svårigheten var det färskspår jag lagt genom att låna med mig Enzo och gå tvärs över spåret på ett blodfritt ställe. Kasper virrade runt där och jag fick neja och visa vidare. Sen hade jag gått över en bäck och hamnat (utan avsikt) mitt i värsta våtmarkerna, och det var ganska svårt. Inte minst för oss människor att gå i ...
Kasper missade även någon vinkel där han gick rakt fram, plus att jag tror han hittade något annat tvärgående spår som han gärna ville följa. Spåret hade legat drygt tre timmar, men regn och blåst gjorde uppgiften väl svår idag.

Hittade lite nyttiga träningstips:
Träna fotgående mellan 2 skålar: Lägg 1 godis i varje skål som står placerade ca 5-6 meter ifrån varann. Starta i positionen när hunden sitter vid vänster sida. Belöna med ett varsågod till skålen (eller kanske hellre ur handen?) när hunden går i rätt position och blicken riktad framåt. Skulle hunden gå framför – vänd bara om och gå mot andra skålen.

Träna passivitet: Stå med foten på kopplet och kasta iväg en godisbit. När hunden står tyst och avslappnad – ge ett varsågod eller belöna och gå vidare.

Viltspårkurs 4(5)

I lördags var vi på kurstillfälle fyra, och då kom jag på att jag glömde skriva att förra gången testade vi med blodspårkäppar istället för vanlig flaska. Det var ingen skillnad för Kaspers del, men ett annat ekipage fick problem pga. att käppen släppte ut för lite blod. Det är lite svårare att ha kontroll över blodmängden med käpp än med flaska, men å andra sidan får man ju en praktisk gångstav på köpet, så det är både plus och minus med den metoden.
I lördags lade vi spår åt varandra, så jag fick gå ett ganska långt spår (gissar på minst 200 meter) som en labbeägare lagt och jag lade i min tur ett spår åt en jaktlabbe. Dessutom fick vi gå med och titta på andras hundar, så jag kollade på den jaktlabbe jag lagt åt. Mycket intressant att se hur olika de beter sig.
Kasper brydde sig inte om att det var flera andra människor som hängde på därbak. Han var helt fokuserad på att jobba! Nån gång tappade han spåret, men redde ut det galant. Flera gånger hamnade linan på fel sida buskar och träd, men jag hann fånga upp den utan problem på andra sidan. Den här gången gick han rakt på skanken och intresserade sig för den. Duktig hund!
Jaktlabbens lina hade oturen att trassla in sig flera gånger i pinnar och ris på marken, så matte fick stoppa henne och reda ut trasslet innan de fortsatte. Kanske det påverkade, för hunden hade lite problem vid bloduppehållet och en av vinklarna. Matte fick rätta och visa på spåret igen. I övrigt gick det riktigt bra.
Lite intressant var att jag (som plockade snitslarna efter jaktlabben) tyckte att de gick lugnare och långsammare i skogen än vad vi hade gjort, medan labbens matte tyckte tvärtom. Jag frågade instruktören, och hon sade att det nog gått ungefär lika fort. ;) Det är nog för att vi är så otroligt fokuserade på det vi håller på med som vi tycker att det går så fort för oss själva.
Vi fick också en demo på hur man kan dra en färsk störning över spåret strax innan man går ut med hunden. Det förvirrade verkligen för den hund som vi testade med, och hon fick Neja och visa rätt flera gånger innan det redde ut sig. Detta ska jag försöka testa under veckan.
Nästa gång är sista kurstillfället. Då ska instruktörerna lägga spår åt oss i förväg, så de får ligga lite längre, sen ska vi ha korvgrillning innan vi går spåren. Vi får också en bedömning av om hunden kan klara ett anlagsprov eller inte. Min tro är att Kasper ligger bra till för det.

Kasper har börjat lära sig krypa

Ja, vi är ju absolut inte där än, men jag vill visa en liten filmsnutt som visar hur långt man kan komma med shejping på några få minuter. Innan detta träningspass har han gjort en omgång där han fått klick och belöning för att enbart sträcka fram nosen liggandes på golvet.
Nu ville jag att han även skulle sticka fram minst en tass utan att få upp rumpan i luften (början till kryp) för att få belöning. Filmen är nedklippt, men hela träningspasset omfattar max fem minuter, och jag tycker man ser en klar skillnad i hans beteende på den korta tiden.

Viltspår- och timeout-träning igen

Väder: +4 grader, mulet, ganska vindstilla, blött i markerna
Spår: Lade spåret i ”fårtickeskogen” efter bäcken, som var rejält lerig att ta sig över. Inte bara hästar, utan även någon crosshoj, hade passerat där. Väl borta ifrån stigen var terrängen mycket bättre.
Rakt fram, högervinkel vid bergknalle, över en stig, vänstervinkel, bloduppehåll, högervinkel, spårslut vid stor sten och liten gran. Längd: cirka 140-150 meter. Liggetid: ska försöka låta det ligga cirka 3-4 timmar. Återkommer...
Hittade förresten två fina gula kantareller mitt i spårläggningen – blir perfa i min lunchomelett!
Spårning: Spåret fick ligga längre än planerat, 4 timmar och en kvart, ungefär. Svårare än någonsin tidigare för honom, alltså! Kan bara säga att det gick kanonbra. Första vinkeln tog han som om det var motorvägsskyltat. Vid andra vinkeln befann jag mig lite nedanför i en stenig slänt och hade fullt upp med att se var jag satte fötterna, så jag har inte full koll på hur han gick, men när jag kom upp hade han redan tagit av åt rätt håll, så nån större miss kan det inte ha varit. Tredje vinkeln genade han lite i, någon meter eller så. Sen var han för en gångs skull rakt på klöven och intresserade sig för den när jag hann fram.
Lysande duktig pojke!

Passade på att träningsgå lite med honom, och även om jag fick säga till/stanna honom ett antal gånger försökte han verkligen behärska sig, särskilt på tillbakavägen. I det snåriga partiet förbi kraftledningen kommenderade jag Bakom, och det funkade faktiskt. Jag plockade fram tre olika leksaker som han däremot inte intresserade sig alls för: handske i snöre, ulltuss i snöre, rosagrön pajas à la McD. Köttbullar kan han ta, men annars är det som sagt nosa som gäller i skogen. Bättre belöning kan man inte få!