Tog fram cykeln sommartiden till ära. Som tur var räckte det att pumpa däcken lite, så var den redo för nya säsongen. Kasper fick hänga med på premiärturen. Vi tog en långsam runda på 3,5 km bara, gäller ju att ta det lite lugnt med honom i början. Han verkade tycka det var kul. När jag gjorde ett par stopp för att han skulle få kissa lite tittade han undrande på mig. Varför kör vi inte, matte?
När vi kom hem gjorde jag misstaget att släppa honom ett par meter framför huset. Tänkte att nu är han trött och går fram till dörren i väntan på att bli insläppt. Det jag hade missat var nån människa nere i korsningen som antagligen hade en hund med sig, för så snart jag släppt satte han av i full karriär ner dit. Jag skyndade in efter visselpipan och satte igång att blåsa. Vips var han tillbaka igen och fick godisströssel på golvet. Felbedömning från min sida... Skönt ändå att visselsignalen satt idag.
söndag 28 mars 2010
lördag 27 mars 2010
Fotbollen
Nu när vi kom hem hade plötsligt den gamla avdankade fotbollen dykt upp ur snön. Gissa om Kasper var på och skulle ha fram den ur snön. Han lyckades och sprang lycklig in med den. :)
Nå, inne vill jag ju inte ha den, så han fick sitta vid dörren medan jag kastade ut den. Första gången fick han hämta in den igen, andra gången fick den ligga kvar ute.
Sen var det baddags. Han såg mer ut som peppar-och-salt, så två schamponeringar krävdes. En för att få bort gruset, och en för att få honom vit och fin igen. Nu vill han nog mysa lite med matte i sängen och hjälpa till att läsa lite i Skjut inte hunden!
Nå, inne vill jag ju inte ha den, så han fick sitta vid dörren medan jag kastade ut den. Första gången fick han hämta in den igen, andra gången fick den ligga kvar ute.
Sen var det baddags. Han såg mer ut som peppar-och-salt, så två schamponeringar krävdes. En för att få bort gruset, och en för att få honom vit och fin igen. Nu vill han nog mysa lite med matte i sängen och hjälpa till att läsa lite i Skjut inte hunden!
Mer funderingar kring träningssituationer
Tack för alla bra och konstruktiva kommentarer! Det är såna som gör det kul att fortsätta blogga, och inte bara plita på egen kammare.
Jag känner att det plötsligt lät som om Kasper vore en jätteoträningsvillig hund, men det stämmer ju inte alls. Det är bara i vissa situationer det blir så här. Ska försöka bena ut det lite:
Jag ska botanisera i charkdisken efter fler belöningar, t.ex. lever. Kan prova att ta med nån inneleksak och se om den är roligare än de jag brukar ha i fickan, även om kaninskinnet i snöre och gummigrejen med rep brukar vara superkul i andra situationer. Om jag är stel och tråkig i leken? Tja, det kan inte jag själv bedöma, men det kanske Kasper tycker. Ibland har någon extern lektant lyckats få fart på honom med mina leksaker, så det kan ligga något i det. Vet dock inte hur jag ska utveckla det på egen hand.
Jag känner att det plötsligt lät som om Kasper vore en jätteoträningsvillig hund, men det stämmer ju inte alls. Det är bara i vissa situationer det blir så här. Ska försöka bena ut det lite:
Träningsplats | Belöning | Kommentar |
Inne | Matkulor, torrgodis, köttbulle, korv, blodpuddig; boll, dragkamp, jaga grej m.m. | Allt fungerar jättebra, han tycker det är kul att träna och kommer ofta tillbaka efter mer. |
Trädgården | Köttbulle, korv, blodpuddig; fotboll, dragkamp, jaga grej | Tristare godis funkar sämre, liksom liten boll. Fotboll är jättekul att jaga och bita i (gammal halvuppblåst). Blir lätt störd av grannar och förbipasserande. Roligast när det är fart på aktiviteterna. |
Promenadvägar, bollplaner, gräsmattor i närområdet | Köttbulle, korv, blodpuddig, tubost; dragkamp, jaga grej; nosande. | Har tidigare varit svårare, men blivit bättre. På promenader brukar jag använda nosande som belöning efter att ha gått rimligt bra i koppel ett tag. |
Appellplan, skogen | Köttbulle, korv, blodpuddig, tubost; dragkamp, jaga grej; nosande. | Fungerar ibland, i varierande utsträckning. Är han lös i skogen går han ofta på helspänning att få sticka iväg (ibland tjuvar han), där kan ”löftet” om Fri fungera som belöning. Svårt i år pga. snön. På appellplan kan det vara svårt att få fram leken, istället står han och tittar eller börjar nosa (svårhindrat). Svårast är det med långsamma moment. Det är här jag behöver hitta en lösning. |
Jag ska botanisera i charkdisken efter fler belöningar, t.ex. lever. Kan prova att ta med nån inneleksak och se om den är roligare än de jag brukar ha i fickan, även om kaninskinnet i snöre och gummigrejen med rep brukar vara superkul i andra situationer. Om jag är stel och tråkig i leken? Tja, det kan inte jag själv bedöma, men det kanske Kasper tycker. Ibland har någon extern lektant lyckats få fart på honom med mina leksaker, så det kan ligga något i det. Vet dock inte hur jag ska utveckla det på egen hand.
torsdag 25 mars 2010
Seg träning men bra apportering
Åkte till öppna träningen ikväll. Där fanns bara ansvarige Agneta H som skottade bort snö från altanen. Jag hade en träningsplan med mig, väldigt basic, med fokus på fokus:
Han var jätteseg, ville mest gå och nosa. Belöningar: köttbulle, blodpudding samt roliga kaninkampgrejen. Var de kul? Inte så där över sig ikväll. Då kom jag ändå dit med omatad hund. Hur i jösse namn ska jag få upp hans fokus och intresse mera när inte dessa favoriter fungerar? Korta gnistor kunde man se ibland, särskilt om det var moment med lite rörelse i. Var det stillastående/-sittande moment tappade han intresset väldigt fort. Nu var det ju kallt och blött, inte hans favoritväder, men ändå...
Sen kom en större hund, men då hade vi redan hållit på en timme. Jag passade dock på att be Agneta kika på Kaspers apportering, när vi ändå hade tillgång till henne. Jag lånade en sprillans ny apportbock och så gick vi upp på altanen. Det var såklart svårare på altanen än hemma, Kasper sprang ut ytterst långsamt, lite ointresserad. Jag skippade då utspringsdelen. Lyckades jobba upp intresset genom att retas med honom med apportbocken. Sen tog han den riktigt bra och kom in med den och lämnade av fint. Jag brydde mig inte om hans position, däremot flyttade jag mig hela tiden så att han fick hänga på efter mig. Det gjorde han fint utan att tappa den. Agneta tyckte han var duktig med tanke på att han är en dsg (hon har golden och aussie att jämföra med) och tycker jag ska ta det långsamt framåt i allt svårare miljöer. Jag är rätt nöjd med tanke på miljöomständigheterna ikväll.
Moment | Kriterium | R/F | Kommentar |
Fokus | Titta 1 sek framifrån | 5/5 | |
Fokus | Titta o följa efter vid backning | 0/5 | Följer utan att titta upp, bör kanske backa till att bara ta ett steg bakåt, inne först |
Utgångs-ställning | Med fokus, ta 1 steg framåt | 2/5 | Tittar i utgång, sen tittar han fram och upp när vi går; vill få bort framtitten |
Sitt framför | Med fokus, tid 3–10 sek | – | |
Sätt upp framför (mata ner) | Med flyt (3–6 sek mellan varje efter svalt godiset) | 2/5 | Lite långsam, inte direkt flyt, men det var blöt plan |
Targetstick | Repetition, 1–3 sek | 5/5 | |
Snurra runt | Med targetstick | 3/5 | Del 1: lätt halvböj av huvudet åt sidan. Försöker man längr börjar backa och åla sig ur. Köra detta inne ett tag. |
Rygga intill vägg | Börja prova lite | – | |
Target | Gå fram till musmatta, tass på | 5/5 | Började nära, belönade ifrån mattan, ökade avstånd, bytte vinkel. |
Han var jätteseg, ville mest gå och nosa. Belöningar: köttbulle, blodpudding samt roliga kaninkampgrejen. Var de kul? Inte så där över sig ikväll. Då kom jag ändå dit med omatad hund. Hur i jösse namn ska jag få upp hans fokus och intresse mera när inte dessa favoriter fungerar? Korta gnistor kunde man se ibland, särskilt om det var moment med lite rörelse i. Var det stillastående/-sittande moment tappade han intresset väldigt fort. Nu var det ju kallt och blött, inte hans favoritväder, men ändå...
Sen kom en större hund, men då hade vi redan hållit på en timme. Jag passade dock på att be Agneta kika på Kaspers apportering, när vi ändå hade tillgång till henne. Jag lånade en sprillans ny apportbock och så gick vi upp på altanen. Det var såklart svårare på altanen än hemma, Kasper sprang ut ytterst långsamt, lite ointresserad. Jag skippade då utspringsdelen. Lyckades jobba upp intresset genom att retas med honom med apportbocken. Sen tog han den riktigt bra och kom in med den och lämnade av fint. Jag brydde mig inte om hans position, däremot flyttade jag mig hela tiden så att han fick hänga på efter mig. Det gjorde han fint utan att tappa den. Agneta tyckte han var duktig med tanke på att han är en dsg (hon har golden och aussie att jämföra med) och tycker jag ska ta det långsamt framåt i allt svårare miljöer. Jag är rätt nöjd med tanke på miljöomständigheterna ikväll.
onsdag 24 mars 2010
Kort rallyträning
Tog med mig Kaspers matskål med färskfoder ut till vändplan i morse. Hade preppat med en liten minirallybana nedklottrad på en fusklapp, så jag skulle veta var nånstans det skulle bli bra att ställa ner skålen som externbelöning. Kasper tyckte det var mycket intressant att promenera iväg med matskålen så där...
Han hade iallafall sinnesnärvaro att göra toalettbestyren på vägen dit, så jag satte ut skålen och så ställde vi upp oss. Det blev precis lagom mycket störning med en barnfamilj som skulle hoppa in i bilen ett par hus bort.
Vi startade med fokus. Jag satte honom och gick ett varv runt (det moment vi fick tio minuspoäng på i höstas). Den här gången gick det jättebra. Han kikade lite bortåt matskålen/barnen (samma riktning), men satt kvar. Sen gjorde vi en 360-graders högersväng följt lite längre fram av en 270-graders vänstersväng. Där tappade han lite position och jag kände att kopplet sträcktes lite.
En högervinkel följt av en 180-graderssväng ledde till det avslutande momentet Fronten, som nu gick jättebra sedan jag börjat med targethand. Jag flyttade kopplet till vänster hand strax före momentet, kör handtarget u-svängen runt så han sätter sig framför mig. Sedan ett steg, sitt, två steg, sitt, tre steg, sitt där jag backar och han går framåt. Det momentet satt osedvanligt bra för att vara utomhus. Nu var det rak bana till matskålen, så jag klickade och sade varsågod. Snacka rusning bort till matskålen!
Han hade iallafall sinnesnärvaro att göra toalettbestyren på vägen dit, så jag satte ut skålen och så ställde vi upp oss. Det blev precis lagom mycket störning med en barnfamilj som skulle hoppa in i bilen ett par hus bort.
Vi startade med fokus. Jag satte honom och gick ett varv runt (det moment vi fick tio minuspoäng på i höstas). Den här gången gick det jättebra. Han kikade lite bortåt matskålen/barnen (samma riktning), men satt kvar. Sen gjorde vi en 360-graders högersväng följt lite längre fram av en 270-graders vänstersväng. Där tappade han lite position och jag kände att kopplet sträcktes lite.
En högervinkel följt av en 180-graderssväng ledde till det avslutande momentet Fronten, som nu gick jättebra sedan jag börjat med targethand. Jag flyttade kopplet till vänster hand strax före momentet, kör handtarget u-svängen runt så han sätter sig framför mig. Sedan ett steg, sitt, två steg, sitt, tre steg, sitt där jag backar och han går framåt. Det momentet satt osedvanligt bra för att vara utomhus. Nu var det rak bana till matskålen, så jag klickade och sade varsågod. Snacka rusning bort till matskålen!
måndag 22 mars 2010
Strålande morgonpromenad
Först några kommentarer och tankar kring KT-kursen. När jag tänker tillbaka på de båda dagarna så är det mest negativa att det blev så litet praktisk hundtränartid, och den tid som fanns till det var så komprimerad att man inte hade tid att i lugn och ro ta ut hunden, kissa av den och jobba upp lite kontakt innan själva träningen tog vid. Det blev alltför mycket för Kasper runt ikring för att han skulle kunna koncentrera sig ordentligt. Den aktiva träningstiden kanske räckte till, för Kasper verkade bra trött efteråt, men just det där runt ikring blev alltför tajt. Sen underlättades det ju inte av ett evigt flyttande på bilar, eftersom vi pga. att vi hade hundarna i bilarna stod och blockerade för alla andra hela tiden. För mycket snö fortfarande för att vi skulle kunna köra undan till bättre plats och ändå vara nära huset.
Annars känns kursen kul och det gäller att komma igång direkt nu. Jag har fortfarande inte brutit ner hemläxan i mindre moment, men det står högt på listan.
Tina, det känns verkligen spännande med både kurs och eventuell valp. Anita rapporterar just att ultraljudet säger att det finns en normalstor kull i magen på Guinness! :)
Anna, det var kul att höra av dej. Vad har du för hund, också en dsg? Titta gärna förbi igen och kommentera det du läser. Du har ingen egen blogg som jag kan kika in på och följa er?
Jag tyckte det var bra surt igår med all nysnö. Det känns dock mycket bättre idag när solen lyser på allt det gnistrande vita, och den gamla smutsiga snön har dolts av det nya täcket. Kasper var otroligt lyhörd och fin på morgonpromenaden, så jag vågade till och med ha honom lös på gatan (liten lokalgata) en bit och han gick Nära och följde mig när jag vände runt, zickzackade och så vidare. Ett par korta inkallningar och ett Stopp gick också bra. När vi närmade oss stigen in mot gröna ängen ökade han i aktivitet, så innan han fick för sig att dra iväg kallade jag in med en leksak som vi kampade med, och sen kopplade jag upp. Satte honom först så han fick varva ner à la Anitas apportavslutning i förrgår, sen på med kopplet. Tror det var en riktigt bra grej på lille herrn.
Annars känns kursen kul och det gäller att komma igång direkt nu. Jag har fortfarande inte brutit ner hemläxan i mindre moment, men det står högt på listan.
Tina, det känns verkligen spännande med både kurs och eventuell valp. Anita rapporterar just att ultraljudet säger att det finns en normalstor kull i magen på Guinness! :)
Anna, det var kul att höra av dej. Vad har du för hund, också en dsg? Titta gärna förbi igen och kommentera det du läser. Du har ingen egen blogg som jag kan kika in på och följa er?
Jag tyckte det var bra surt igår med all nysnö. Det känns dock mycket bättre idag när solen lyser på allt det gnistrande vita, och den gamla smutsiga snön har dolts av det nya täcket. Kasper var otroligt lyhörd och fin på morgonpromenaden, så jag vågade till och med ha honom lös på gatan (liten lokalgata) en bit och han gick Nära och följde mig när jag vände runt, zickzackade och så vidare. Ett par korta inkallningar och ett Stopp gick också bra. När vi närmade oss stigen in mot gröna ängen ökade han i aktivitet, så innan han fick för sig att dra iväg kallade jag in med en leksak som vi kampade med, och sen kopplade jag upp. Satte honom först så han fick varva ner à la Anitas apportavslutning i förrgår, sen på med kopplet. Tror det var en riktigt bra grej på lille herrn.
söndag 21 mars 2010
Backlash
Snacka backlash på vädret. Idag har vi fått i storleksordningen tio cm snö!
Kasper vänder i dörren, så vi har nöjt oss med ett par korta promenader.
Tränade lite inne istället:
Kasper vänder i dörren, så vi har nöjt oss med ett par korta promenader.
Tränade lite inne istället:
- repeterade targetstick – fungerade bra.
- överförde targetstick till handtarget – fungerade bra.
- frivilligt sättande, gick ifrån och visade fram handtarget – fungerade ganska bra, men ett par gånger reste han sig och följde efter.
- provade att göra Fronten med hjälp av handtarget – svängen runt gick bra, men några gånger missade han att sätta sig när jag ställde mig upp framför honom (efter att ha varit böjd med targethanden).
lördag 20 mars 2010
På besök på Wij
Idag kopplade jag av egen hundträning genom att åka och titta på andras hundträning. Vårdagjämning, sol och sju plusgrader till trots blåste det snålt vid parkeringen, men när vi gick in i skogen blev det genast bättre. Det märks att snön smälter undan i rask takt nu, snart kan man börja viltspåra igen.
Idag skulle jag kika på Thorsvis M-kull. Där fanns sex elva månader gamla labbar på plats, tre hanar och tre tikar, varav en löpte. Gruppindelningen på hanar och tikar kändes därför naturlig, och jag hängde med tikarna som började hos Anita med inkallning med lätt störning. Det gick jättebra för samtliga, även om Mackan knappt ville lämna sin husse. :)
Innan dess fick jag i egenskap av okänd person känna igenom hundarna för att vänja dem vid hantering av främmande. Det var hur mysigt som helst.
Jag följde med tikgruppen till Peter som hade förberett ett litet terrängspår där förare och hund skulle träna fotgående i terräng. Det var lite svårare. Några hundar ville gärna hamna något steg framför föraren och i en sandig uppförsbacke tog de gärna ett språng upp före föraren istället för att förbli i position bredvid.
Moment tre handlade om avslutning på apportering. Man satte en apport i den kopplade hundens mun, backade med händerna mottagningsberedda, tog tillbaka apporten, satte hunden. Man höll fortfarande apporten synlig, rörde lite på den för att behålla hundens fokus men ändå få den att lugna ner sig. När hunden satt lugnt och fokuserat åkte apporten bakom ryggen, föraren gick och ställde sig i fotposition (inte hunden) och ekipaget vände runt och gick tillbaka. Att föraren och inte hunden skulle gå i position berodde på att Anita ville behålla hundens lugn hela tiden. När man sedan har en äldre och van hund kan man göra tvärtom. Denna övning ska framför allt leda till ett lugnt fokus, men även fina avlämningar utan tappande på vägen. Den här övningen var helt ny för deltagarna, och de fick en fyrstegstrappa att träna: först bara själva för att få in snitsen, sen själva med koppel, sen med hund och till sist även med apport. :)
Vi värmde oss med lite lunchfika och sedan avslutade hela gruppen med linjetag. Det var först enkla apporter en bit bort på en stig medan ytterligare en hund arbetade bakom ryggen på den första. Övriga hundar stod och väntade. Sedan var det dubbla apporter, en bakom och en framför. Hunden skickades till den framför.
Som allra sista grej testades stopp med visselpipa. De flesta körde medan hunden var på väg bort, medan en körde när hunden var på väg till henne. Direkt efter vissling kastades boll bakom hunden. Här hade man hunnit lite olika långt, så det var givande att titta på.
Efteråt talades Anita och jag vid lite om Guinness. Hon är ganska säker på att det finns valpar i magen och ska åka och ultraljuda på måndag morgon. Vi får hoppas att det blir lagom många valpar så att det finns en liten svarting där till mig.
Idag skulle jag kika på Thorsvis M-kull. Där fanns sex elva månader gamla labbar på plats, tre hanar och tre tikar, varav en löpte. Gruppindelningen på hanar och tikar kändes därför naturlig, och jag hängde med tikarna som började hos Anita med inkallning med lätt störning. Det gick jättebra för samtliga, även om Mackan knappt ville lämna sin husse. :)
Innan dess fick jag i egenskap av okänd person känna igenom hundarna för att vänja dem vid hantering av främmande. Det var hur mysigt som helst.
Jag följde med tikgruppen till Peter som hade förberett ett litet terrängspår där förare och hund skulle träna fotgående i terräng. Det var lite svårare. Några hundar ville gärna hamna något steg framför föraren och i en sandig uppförsbacke tog de gärna ett språng upp före föraren istället för att förbli i position bredvid.
Moment tre handlade om avslutning på apportering. Man satte en apport i den kopplade hundens mun, backade med händerna mottagningsberedda, tog tillbaka apporten, satte hunden. Man höll fortfarande apporten synlig, rörde lite på den för att behålla hundens fokus men ändå få den att lugna ner sig. När hunden satt lugnt och fokuserat åkte apporten bakom ryggen, föraren gick och ställde sig i fotposition (inte hunden) och ekipaget vände runt och gick tillbaka. Att föraren och inte hunden skulle gå i position berodde på att Anita ville behålla hundens lugn hela tiden. När man sedan har en äldre och van hund kan man göra tvärtom. Denna övning ska framför allt leda till ett lugnt fokus, men även fina avlämningar utan tappande på vägen. Den här övningen var helt ny för deltagarna, och de fick en fyrstegstrappa att träna: först bara själva för att få in snitsen, sen själva med koppel, sen med hund och till sist även med apport. :)
Vi värmde oss med lite lunchfika och sedan avslutade hela gruppen med linjetag. Det var först enkla apporter en bit bort på en stig medan ytterligare en hund arbetade bakom ryggen på den första. Övriga hundar stod och väntade. Sedan var det dubbla apporter, en bakom och en framför. Hunden skickades till den framför.
Som allra sista grej testades stopp med visselpipa. De flesta körde medan hunden var på väg bort, medan en körde när hunden var på väg till henne. Direkt efter vissling kastades boll bakom hunden. Här hade man hunnit lite olika långt, så det var givande att titta på.
Efteråt talades Anita och jag vid lite om Guinness. Hon är ganska säker på att det finns valpar i magen och ska åka och ultraljuda på måndag morgon. Vi får hoppas att det blir lagom många valpar så att det finns en liten svarting där till mig.
Klickertränarkurs 2(8)
Igår var vi på kursdag 2. Även idag var det mycket sova i bilen för hundarna och Kasper fick täcke på sig hela dagen, plus en gosig fleecefilt och gosa in sig i. Kikar man in genom bilrutan ser man inte ens att det ligger en hund där, så bra kopplar han av i bilen. Skönt!
Vi började med teori, sen fick vi två praktikpass på bägge sidor om lunchtimmen. Innan praktiken började fick vi ut långa listor på vilka tre nivåer vi kan välja inför examineringen. Jag valde nybörjarnivå, för även om jag har hållit på med klickerträning ett bra tag har jag använt andra tekniker parallellt, och sådant som läggande under baklänges marsch har vi aldrig provat alls. Att notera är ju att alla moment ska utföras frivilligt och inte på kommando. Det innebär att även moment han egentligen kan måste tränas ut så de kan utföras frivilligt av honom. Likaså kan ligg 1 minut på 20 m avstånd bli tillräckligt svårt, nästa nivå där är gemensamt ligg i 3 minuter. Gemensamt ligg har Kasper ytterst sällan ens provat på. Sen kan det vara kul att nosa på mellannivån om vi får tid till det, det får vi se.
Praktiken gick sedan givetvis ut på att börja öva några av dessa grundfärdigheter. Jag valde att börja med fokus, för det har vi haft problem med ända sedan Kasper var liten. Mycket roligare att nosa runt än att fokusera på föraren. Det kan ju vara en belöningsfråga, men nu hade jag min gott-och-blandat-påse, så vanlig fokus stillastående rakt framifrån gick bra. När jag provade att backa några steg märkte jag att han först tittade ner, gick några steg och sedan tittade upp på mig. Så vill jag ju inte ha det, utan jag började kräva uppåttitt hela tiden från stillastående och när första stegen togs. Här har jag helt klart fallerat tidigare, så det här behöver vi nöta mycket och antagligen inleda varje pass med lite sådant för att successivt tänja ut tiden och antalet steg.
Nästa pass valde jag klossträning. Detta kan ju Kasper mycket väl inomhus, men jag har aldrig provat ute förut. Nu fanns det en träkloss till hands. Det tog någon minut innan han fattade att man skulle sätta tassen på, men sen gick det fort. När sen jag väl fattade (tack, Christina!) att jag borde ställa mig till höger om klossen också för att ge plats åt honom till vänster om mig uppe på den blev det jättebra. Innan dess klev han ner från klossen för att ställa sig jämte mig. Gullnosen.
Efter lunch var det praktikdags igen. Min tanke var att påminna honom om nostarget och sedan föra över den till handen. Handtarget har vi nämligen aldrig tränat. Men då var det som förgjort. Han var absolut inte intresserad av något annat än att nosa omkring. Ett frivilligt backande uppför trappa fick jag, det var allt. Bara att hiva in honom i bilen igen och byta till collien.
Instruktören Grete kom förbi och tyckte att nu var hundarna så pass trötta att vi kunde träna frivillig inkallning så de bara fick springa av sig lite. Jag höll collien medan matte gick bort en bit. När jag släppte sprang hunden och fick halvvägs ett klick, när farten var som högst. Efter tre inkallningar bytte vi till Kasper och det här var ju kul! Inga motivationsproblem alls. Kändes bra att avsluta med detta, till skillnad från förra okonstruktiva övningspasset.
Vi fick en gedigen lista med hemläxor, så nu blir det till att schemalägga träningen fram till månadsskiftet maj/juni. Nästa kursdagar är mån–tis vecka 22. Ska fundera igenom det och försöka få upp en träningsplan i bloggen. Har börjat använda Hundtränaren nu under kursdagarna, det kändes bra. Flera blev intresserade av boken, Lina. ;)
Vi började med teori, sen fick vi två praktikpass på bägge sidor om lunchtimmen. Innan praktiken började fick vi ut långa listor på vilka tre nivåer vi kan välja inför examineringen. Jag valde nybörjarnivå, för även om jag har hållit på med klickerträning ett bra tag har jag använt andra tekniker parallellt, och sådant som läggande under baklänges marsch har vi aldrig provat alls. Att notera är ju att alla moment ska utföras frivilligt och inte på kommando. Det innebär att även moment han egentligen kan måste tränas ut så de kan utföras frivilligt av honom. Likaså kan ligg 1 minut på 20 m avstånd bli tillräckligt svårt, nästa nivå där är gemensamt ligg i 3 minuter. Gemensamt ligg har Kasper ytterst sällan ens provat på. Sen kan det vara kul att nosa på mellannivån om vi får tid till det, det får vi se.
Praktiken gick sedan givetvis ut på att börja öva några av dessa grundfärdigheter. Jag valde att börja med fokus, för det har vi haft problem med ända sedan Kasper var liten. Mycket roligare att nosa runt än att fokusera på föraren. Det kan ju vara en belöningsfråga, men nu hade jag min gott-och-blandat-påse, så vanlig fokus stillastående rakt framifrån gick bra. När jag provade att backa några steg märkte jag att han först tittade ner, gick några steg och sedan tittade upp på mig. Så vill jag ju inte ha det, utan jag började kräva uppåttitt hela tiden från stillastående och när första stegen togs. Här har jag helt klart fallerat tidigare, så det här behöver vi nöta mycket och antagligen inleda varje pass med lite sådant för att successivt tänja ut tiden och antalet steg.
Nästa pass valde jag klossträning. Detta kan ju Kasper mycket väl inomhus, men jag har aldrig provat ute förut. Nu fanns det en träkloss till hands. Det tog någon minut innan han fattade att man skulle sätta tassen på, men sen gick det fort. När sen jag väl fattade (tack, Christina!) att jag borde ställa mig till höger om klossen också för att ge plats åt honom till vänster om mig uppe på den blev det jättebra. Innan dess klev han ner från klossen för att ställa sig jämte mig. Gullnosen.
Efter lunch var det praktikdags igen. Min tanke var att påminna honom om nostarget och sedan föra över den till handen. Handtarget har vi nämligen aldrig tränat. Men då var det som förgjort. Han var absolut inte intresserad av något annat än att nosa omkring. Ett frivilligt backande uppför trappa fick jag, det var allt. Bara att hiva in honom i bilen igen och byta till collien.
Instruktören Grete kom förbi och tyckte att nu var hundarna så pass trötta att vi kunde träna frivillig inkallning så de bara fick springa av sig lite. Jag höll collien medan matte gick bort en bit. När jag släppte sprang hunden och fick halvvägs ett klick, när farten var som högst. Efter tre inkallningar bytte vi till Kasper och det här var ju kul! Inga motivationsproblem alls. Kändes bra att avsluta med detta, till skillnad från förra okonstruktiva övningspasset.
Vi fick en gedigen lista med hemläxor, så nu blir det till att schemalägga träningen fram till månadsskiftet maj/juni. Nästa kursdagar är mån–tis vecka 22. Ska fundera igenom det och försöka få upp en träningsplan i bloggen. Har börjat använda Hundtränaren nu under kursdagarna, det kändes bra. Flera blev intresserade av boken, Lina. ;)
fredag 19 mars 2010
Mer om klickertränarkursen
Snart ska vi iväg till dag 2.
Kom på att vi gjorde ytterligare en praktikgrej igår, fast utan hundar. Vi fick jobba parvis där den ena klickades och den andra skulle klura ut varför den klickades (eller inte). Vi lekte hund, alltså. Det var rätt kul och visade på hur frustrerande det blir när man absolut inte förstår nånting.
Jag fick ämnet gå runt ett varv och tänd lampan. Gå runt ett varv knäckte jag snabbt, men sen skulle hon försöka få mig att titta på lysknappen och det var som förgjort. Jag trodde jag skulle titta på henne, och sen fastnade vi.
Min klickerkompis fick ämnet gå in i rummet, stå på ett ben och klappa händerna. Att gå in i rummet och stå på ett ben gick blixtsnabbt, men att få henne att klappa händer var omöjligt. Hon var hela tiden så fokuserad på sina ben och sprattlade åt alla möjliga håll.... :) Jag försökte glömma bort allt annat och bara fokusera på händerna. Skulle de närma sig varandra det allra minsta skulle jag klicka, tänkte jag. Någon gång gjorde de det, jag klickade, och hon trodde att det hade något med hennes benposition att göra. Hon höll armarna utåt nästan hela tiden för att balansera... ;)
Med tiden hade vi säkert fått till det, genom att bryta och börja om igen senare. Men nu hade vi bara tio minuter var, och nådde alltså ungefär 2/3 av vägen. Men kul och nyttigt var det!
Kom på att vi gjorde ytterligare en praktikgrej igår, fast utan hundar. Vi fick jobba parvis där den ena klickades och den andra skulle klura ut varför den klickades (eller inte). Vi lekte hund, alltså. Det var rätt kul och visade på hur frustrerande det blir när man absolut inte förstår nånting.
Jag fick ämnet gå runt ett varv och tänd lampan. Gå runt ett varv knäckte jag snabbt, men sen skulle hon försöka få mig att titta på lysknappen och det var som förgjort. Jag trodde jag skulle titta på henne, och sen fastnade vi.
Min klickerkompis fick ämnet gå in i rummet, stå på ett ben och klappa händerna. Att gå in i rummet och stå på ett ben gick blixtsnabbt, men att få henne att klappa händer var omöjligt. Hon var hela tiden så fokuserad på sina ben och sprattlade åt alla möjliga håll.... :) Jag försökte glömma bort allt annat och bara fokusera på händerna. Skulle de närma sig varandra det allra minsta skulle jag klicka, tänkte jag. Någon gång gjorde de det, jag klickade, och hon trodde att det hade något med hennes benposition att göra. Hon höll armarna utåt nästan hela tiden för att balansera... ;)
Med tiden hade vi säkert fått till det, genom att bryta och börja om igen senare. Men nu hade vi bara tio minuter var, och nådde alltså ungefär 2/3 av vägen. Men kul och nyttigt var det!
torsdag 18 mars 2010
Klickartränarkurs 1(8)
Idag var första gången på Canis stora klickertränarkurs. Laddad till tänderna med småhackat godis (kassler, köttbullar, blodpudding i en gott-och-blandat-påse) och lite leksaker i fickan åkte vi dit.
Det visade sig att vi fick kennelhostevarning med påföljd att alla hundar som hade tillgång till bil fick ligga där mest hela dagen. Lite antiklimax, då jag hoppats på att kunna träna lite burträning de här dagarna.
Trött verkar han ha blivit ändå, för nu ligger han i sängen och småkvittrar i sömnen.
Det var mest teori idag. Kasper har aktivt tränat 3 × 10 minuter, det var inte riktigt vad jag väntat mig. I och för sig tror jag inte det fanns något klickerförkunskapskrav på kursen, så det är kanske behövligt för att alla ska få samma grund att stå på. När vi höll presentationsrundan höll jag på att ramla under bordet eller så, för alla (utom jag och någon till) var så otroligt hundvana: en var inne på sin sextonde hund och hade börjat med sin första hund något år innan jag föddes, och fem eller sex personer antingen redan var eller höll på att utbilda sig till instruktörer.
Under praktiken blev jag dock lite lugnare. De personer jag tittade på hade inte hunnit längre i sitt klickertänk än jag, så även om de har gedigen hunderfarenhet står vi nog ungefär på samma nivå klickermässigt. Skönt!
Första praktikpasset gick ut på att i halvgrupp visa varsin instruktör var vi står klickermässigt, hur vi tränar idag. Där fick jag till min förvåning uppleva att Kasper inte alls ville leka eller kampa. Godis funkade, men leken fick vi bakläxa på. Leksakerna behöver helt uppenbart generaliseras mera. Jag som trodde att vi kommit en bra bit på väg där...
Andra och tredje praktikpasset handlade om shejping. Vi fick välja övning från en lista. Klossträning stod överst, men det kan han ju som ett rinnande vatten, så jag valde backa runt föraren. På 2 × 10 minuter kom vi så långt att han backar från utgångsposition runt till ungefär motsvarande position på andra sidan. Inte i ett svep, utan i kanske två–tre steg, men ändå. Att få till sista svängen backa framför mig funkar dock inte än. Oftast backar han då snett utåt (tänk klockan två), och någon gång vände han istället upp och gick med huvudet först tillbaka till utgångsposition. Jag provade att använda en vinkel på huset som stopp, men det var takrinn där, så Kasper var inte så intresserad att traska runt därunder.
Ska se om vi kan få till nåt träningspass här hemma ikväll, anar en fortsättning på detta imorgon.
Det visade sig att vi fick kennelhostevarning med påföljd att alla hundar som hade tillgång till bil fick ligga där mest hela dagen. Lite antiklimax, då jag hoppats på att kunna träna lite burträning de här dagarna.
Trött verkar han ha blivit ändå, för nu ligger han i sängen och småkvittrar i sömnen.
Det var mest teori idag. Kasper har aktivt tränat 3 × 10 minuter, det var inte riktigt vad jag väntat mig. I och för sig tror jag inte det fanns något klickerförkunskapskrav på kursen, så det är kanske behövligt för att alla ska få samma grund att stå på. När vi höll presentationsrundan höll jag på att ramla under bordet eller så, för alla (utom jag och någon till) var så otroligt hundvana: en var inne på sin sextonde hund och hade börjat med sin första hund något år innan jag föddes, och fem eller sex personer antingen redan var eller höll på att utbilda sig till instruktörer.
Under praktiken blev jag dock lite lugnare. De personer jag tittade på hade inte hunnit längre i sitt klickertänk än jag, så även om de har gedigen hunderfarenhet står vi nog ungefär på samma nivå klickermässigt. Skönt!
Första praktikpasset gick ut på att i halvgrupp visa varsin instruktör var vi står klickermässigt, hur vi tränar idag. Där fick jag till min förvåning uppleva att Kasper inte alls ville leka eller kampa. Godis funkade, men leken fick vi bakläxa på. Leksakerna behöver helt uppenbart generaliseras mera. Jag som trodde att vi kommit en bra bit på väg där...
Andra och tredje praktikpasset handlade om shejping. Vi fick välja övning från en lista. Klossträning stod överst, men det kan han ju som ett rinnande vatten, så jag valde backa runt föraren. På 2 × 10 minuter kom vi så långt att han backar från utgångsposition runt till ungefär motsvarande position på andra sidan. Inte i ett svep, utan i kanske två–tre steg, men ändå. Att få till sista svängen backa framför mig funkar dock inte än. Oftast backar han då snett utåt (tänk klockan två), och någon gång vände han istället upp och gick med huvudet först tillbaka till utgångsposition. Jag provade att använda en vinkel på huset som stopp, men det var takrinn där, så Kasper var inte så intresserad att traska runt därunder.
Ska se om vi kan få till nåt träningspass här hemma ikväll, anar en fortsättning på detta imorgon.
måndag 15 mars 2010
Snart klickertränarkurs
Nu börjar jag bli rätt rejält less på vintern. Här blir det mest koppelpromenader och det är svårt att få till gnistan att träna så mycket, tycker jag. Stigarna är inte uppgångna och skaren är förrädisk. Till och med Kasper brakar igenom med ojämna mellanrum nu.
På torsdag och fredag har vi den första etappen i klickertränarkursen. Känner mig hemskt ur form och är rädd att Kasper bara ska balla ur i ren glädje över att det äntligen händer något.
Efter två heldagar kommer vi att känna oss totalt möra, har jag en känsla av.
På torsdag och fredag har vi den första etappen i klickertränarkursen. Känner mig hemskt ur form och är rädd att Kasper bara ska balla ur i ren glädje över att det äntligen händer något.
Efter två heldagar kommer vi att känna oss totalt möra, har jag en känsla av.
tisdag 9 mars 2010
Boquerones en vinagre – experiment, del 4
Då var det spanska experimentet avsmakat, då. Ger det en fyra av fem möjliga. Tror inte man kan få det så mycket bättre med svensk fisk istället för spansk.
Rätten blev lite gråare, den spanska fisken är vitare i köttet. Eller så finns det olika färg på sherryvinägern, min var rätt whiskyfärgad.
Smaken var bra, aningen sur, men jag minns den spanska som rätt syrlig också. Får den ligga en dag till i olja kanske den mildar på sig lite.
Men alla andra modiga som gillar denna fantastiska tapasrätt kan nu med gott mod sätta igång sina inläggningar. Rapportera gärna här isåfall hur det gick!
Rätten blev lite gråare, den spanska fisken är vitare i köttet. Eller så finns det olika färg på sherryvinägern, min var rätt whiskyfärgad.
Smaken var bra, aningen sur, men jag minns den spanska som rätt syrlig också. Får den ligga en dag till i olja kanske den mildar på sig lite.
Men alla andra modiga som gillar denna fantastiska tapasrätt kan nu med gott mod sätta igång sina inläggningar. Rapportera gärna här isåfall hur det gick!
måndag 8 mars 2010
Boquerones en vinagre – experiment, del 3
Två dygn senare är det dags för del 3 av detta kulinariska experiment.
Jag börjar med att skölja alla filéer i vatten.
Sen drar jag bort skinnet där det går och delar därmed filéerna i halvor. Det blir gärna så alldeles automatiskt när man tar bort skinnet. De bredaste filéerna skär jag dessutom en gång på längden så de blir så där smala och fina.
Jag lägger filéerna successivt på ett fat. När första lagret är fullt lägger jag över finhackade vitlöksklyftor, sedan fortsätter jag med lager två. Det blir tre medelstora klyftor vitlök totalt.
Jag häller på generöst med olivolja och avslutar med rätt mycket finklippt persilja, säg 1/3 kruka.
Receptet säger inget om ytterligare vila, men van vid inlagd sill låter jag rätten stå iallafall ett dygn övertäckt i kylskåp före servering.
Jag provsmakade lite på en filé och det hela verkar mycket lovande.
Jag börjar med att skölja alla filéer i vatten.
Sen drar jag bort skinnet där det går och delar därmed filéerna i halvor. Det blir gärna så alldeles automatiskt när man tar bort skinnet. De bredaste filéerna skär jag dessutom en gång på längden så de blir så där smala och fina.
Jag lägger filéerna successivt på ett fat. När första lagret är fullt lägger jag över finhackade vitlöksklyftor, sedan fortsätter jag med lager två. Det blir tre medelstora klyftor vitlök totalt.
Jag häller på generöst med olivolja och avslutar med rätt mycket finklippt persilja, säg 1/3 kruka.
Receptet säger inget om ytterligare vila, men van vid inlagd sill låter jag rätten stå iallafall ett dygn övertäckt i kylskåp före servering.
Jag provsmakade lite på en filé och det hela verkar mycket lovande.
lördag 6 mars 2010
Boquerones en vinagre – experiment, del 2
Dags att grava strömmingarna. Jag har halverat det spanska receptet, som baserades på 1 kg hela ansjovisar.
Gravning av Boquerones en vinagre
350 g strömmingsfiléer (frys in och tina först om du vill ha full koll på mikroorganismerna)
2,5–3 dl sherryvinäger 7 %
1,25 dl vatten
2 tsk salt
Blanda vinäger, vatten och salt ordentligt, tills saltet lösts upp.
Nu är det dags att prova om blandningen håller rätt surhetsgrad/sälta:
Lägg i en strömmingsfilé och kolla vad som händer. Du har rätt blandning om fisken lägger sig mitt i vätskan.
Sjunker den har du för mycket vinäger (tillsätt då lite salt). Flyter den på ytan har du för mycket salt (tillsätt lite vinäger). I mitt fall var den på gränsen till för högflytande, så jag tillsatte lite mer vinäger, därav den högre mängden i receptet ovan.
När firren simmar som den ska lägger du i resten av filéerna.
Täck skålen med plast och ställ i kylen 1–2 dygn.
Fortsättning med del 3 följer.
Boquerones en vinagre – experiment, del 1
Jag har sedan jul haft tanken att prova att göra den excellenta spanska tapasrätten Boquerones en vinagre, fast med strömmingsfiléer. Nu ska man ju inte tampra för mycket med gravad fisk, så jag jämför först mitt spanska recept med ett svenskt gravningsrecept på strömming. Under tiden ligger mina nyinköpta strömmingsfiléer i frysen för att bli av med eventuella mikroorganismer.
Det spanska receptet är lite ungefärligt. Man mäter t.ex. med ”vattenglas” istället för dl. Jag uppskattar ett vattenglas till ca 2,5 dl. Syran kommer från sherryvinäger, som i mitt fall är 7-procentig (vet inte om det skiljer sig mellan olika märken). När man beräknar andelen sherry och vatten får man en syrahalt på ca 4,7 %. Till 7,5 dl vätska ska man ha 4 tsk salt.
Det svenska receptet använder 12-procentig ättikssprit, vilket ger en utspädd syrahalt på 2 %. De 6 dl vätska ska blandas med 1 msk (dvs. 3 tsk) salt. Saltmängden är alltså i stort sett densamma.
Efter denna beräkning och förberedande infrysning av fisk känns det rätt tryggt att gå vidare med det spanska receptet, trots annan fiskråvara.
Återkommer med del 2, gravningen. Till dess får ni håll tillgodo med en lånad bild av hur resultatet förhoppningsvis ska se ut:
Det spanska receptet är lite ungefärligt. Man mäter t.ex. med ”vattenglas” istället för dl. Jag uppskattar ett vattenglas till ca 2,5 dl. Syran kommer från sherryvinäger, som i mitt fall är 7-procentig (vet inte om det skiljer sig mellan olika märken). När man beräknar andelen sherry och vatten får man en syrahalt på ca 4,7 %. Till 7,5 dl vätska ska man ha 4 tsk salt.
Det svenska receptet använder 12-procentig ättikssprit, vilket ger en utspädd syrahalt på 2 %. De 6 dl vätska ska blandas med 1 msk (dvs. 3 tsk) salt. Saltmängden är alltså i stort sett densamma.
Efter denna beräkning och förberedande infrysning av fisk känns det rätt tryggt att gå vidare med det spanska receptet, trots annan fiskråvara.
Återkommer med del 2, gravningen. Till dess får ni håll tillgodo med en lånad bild av hur resultatet förhoppningsvis ska se ut:
Oväntad apport
Vi satt och njöt av fredagsmiddagen när jag hörde hur det tuggades på något misstänkt metallföremål.
– Kasper, kom hit! Oskyldig hund dök upp, utan något i munnen.
– Var är grejen? Hämta grejen!
Hunden snodde runt för att återkomma med något litet i munnen. Föremålet byttes raskt mot en bit ost (han har ju varit i Frankrike). Nämen, titta, ett litet AAA-batteri.
En kort stund senare hördes ett klinkande metalliskt ljud igen.
– Kasper, kom hit med grejen!
Han dök snabbt upp med nästa batteri i förvissning om en ny god ostbit.
Vi vet fortfarande inte riktigt var batterierna kom ifrån, eller hur de hamnade på golvet. Men det är tur att han tuggar så försiktigt på vissa saker och inte okritiskt bara sväljer...
– Kasper, kom hit! Oskyldig hund dök upp, utan något i munnen.
– Var är grejen? Hämta grejen!
Hunden snodde runt för att återkomma med något litet i munnen. Föremålet byttes raskt mot en bit ost (han har ju varit i Frankrike). Nämen, titta, ett litet AAA-batteri.
En kort stund senare hördes ett klinkande metalliskt ljud igen.
– Kasper, kom hit med grejen!
Han dök snabbt upp med nästa batteri i förvissning om en ny god ostbit.
Vi vet fortfarande inte riktigt var batterierna kom ifrån, eller hur de hamnade på golvet. Men det är tur att han tuggar så försiktigt på vissa saker och inte okritiskt bara sväljer...
torsdag 4 mars 2010
Hemma i Vallentuna
I tisdags kväll kom vi hem till Vallentuna igen. Att parkera på vår vanliga vinterparkering var inte att tänka på, grindarna var fastisade och innanför har ingen skottat alls de senaste två månaderna. På sommarparkeringen gick det efter lite lätt avskottning att ställa sig (där finns ingen el, så det är inte optimalt så här års). Men allra först backade jag till hålet i häcken, vilket visade sig vara lättaste sättet att baxa in allt bagage till huset. Den vägen var nämligen välskottad av ungdomarna. Tack!
Kasper fick spel när vi packade in väskorna med öppen ytterdörr och tog sig ett frivarv bort till grannarna. Överlycklig över att vara hemma och färdig med allt bilåkande. Det slutade med att han fick ta igen sig i badrummet en stund.
Både igår och idag har hans tillvaro fyllts av att lukta ikapp sig på alla dofter här på hemmaplan och se till att hans egna dofter får göra sig gällande igen. Alla hundar ska veta att snyggingen är hemma igen.
Jag försökte träna lite rallymoment på långpromenaden, men han kunde absolut inte koncentrera sig. Några tappade handskar blev iallafall upplockade av den lille vildingen och när jag fick syn på en tappad vante på gångvägen kom jag på att jag kunde slänga min egen handske bredvid och se vilken han plockade upp.
Han nosade i förbigående på den frusna vanten och tog sedan min handske utan tvekan. Känns ju lite kul, för det där med doftdiskriminering har vi inte alls tränat en endaste gång.
Igår började jag på vinterparkeringen, lyckades med spett och spade hacka bort isen till ena grindhalvan och sen skottade jag en bred gång till ytterdörren. Idag gav sig R på den andra grinden. Jag trodde han skulle ge upp för dagen efter den bedriften, för den var mer insnöad än den första, men rätt var det var kom han och sade att hela uppfarten var färdigskottad. Bingo!
Vi hjälptes åt att frakta bort grindarna till garaget och nu står bilen på rätt ställe – som om det varit dess parkering hela vintern. Suveränt!
Kasper fick spel när vi packade in väskorna med öppen ytterdörr och tog sig ett frivarv bort till grannarna. Överlycklig över att vara hemma och färdig med allt bilåkande. Det slutade med att han fick ta igen sig i badrummet en stund.
Både igår och idag har hans tillvaro fyllts av att lukta ikapp sig på alla dofter här på hemmaplan och se till att hans egna dofter får göra sig gällande igen. Alla hundar ska veta att snyggingen är hemma igen.
Jag försökte träna lite rallymoment på långpromenaden, men han kunde absolut inte koncentrera sig. Några tappade handskar blev iallafall upplockade av den lille vildingen och när jag fick syn på en tappad vante på gångvägen kom jag på att jag kunde slänga min egen handske bredvid och se vilken han plockade upp.
Han nosade i förbigående på den frusna vanten och tog sedan min handske utan tvekan. Känns ju lite kul, för det där med doftdiskriminering har vi inte alls tränat en endaste gång.
Igår började jag på vinterparkeringen, lyckades med spett och spade hacka bort isen till ena grindhalvan och sen skottade jag en bred gång till ytterdörren. Idag gav sig R på den andra grinden. Jag trodde han skulle ge upp för dagen efter den bedriften, för den var mer insnöad än den första, men rätt var det var kom han och sade att hela uppfarten var färdigskottad. Bingo!
Vi hjälptes åt att frakta bort grindarna till garaget och nu står bilen på rätt ställe – som om det varit dess parkering hela vintern. Suveränt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)