Snart ska vi iväg till dag 2.
Kom på att vi gjorde ytterligare en praktikgrej igår, fast utan hundar. Vi fick jobba parvis där den ena klickades och den andra skulle klura ut varför den klickades (eller inte). Vi lekte hund, alltså. Det var rätt kul och visade på hur frustrerande det blir när man absolut inte förstår nånting.
Jag fick ämnet gå runt ett varv och tänd lampan. Gå runt ett varv knäckte jag snabbt, men sen skulle hon försöka få mig att titta på lysknappen och det var som förgjort. Jag trodde jag skulle titta på henne, och sen fastnade vi.
Min klickerkompis fick ämnet gå in i rummet, stå på ett ben och klappa händerna. Att gå in i rummet och stå på ett ben gick blixtsnabbt, men att få henne att klappa händer var omöjligt. Hon var hela tiden så fokuserad på sina ben och sprattlade åt alla möjliga håll.... :) Jag försökte glömma bort allt annat och bara fokusera på händerna. Skulle de närma sig varandra det allra minsta skulle jag klicka, tänkte jag. Någon gång gjorde de det, jag klickade, och hon trodde att det hade något med hennes benposition att göra. Hon höll armarna utåt nästan hela tiden för att balansera... ;)
Med tiden hade vi säkert fått till det, genom att bryta och börja om igen senare. Men nu hade vi bara tio minuter var, och nådde alltså ungefär 2/3 av vägen. Men kul och nyttigt var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar