Läs om Azas födelsevåndor

Vilken natt Jenni i Danmark har haft!
Första valpen föddes efter veterinärkonsultation på dennes trappa, nästa i bilen på hemvägen och sedan kommer det fyra valpar till så småningom, fem tikar och en hane. Läs om äventyret på http://www.gaardhunden.webbyen.dk/ - Aza blogger. (Och, jodå, ni förstår visst danska, försök bara...)
Grattis till alla valparna, sov lite nu! ;)

Sista kurstillfället i Allmänlydnad i VaBK

Får se om HC Andersen-citatet från Elddonet får Aza att börja valpa. Spännande är det...

Ikväll var det sista kurstillfället på VaBK och vi skulle testa Allmänlydnadspasset. Jag hade ingen förhoppning om att vi skulle klara alla delar, och det gjorde vi inte heller. Men det gick bättre än väntat inför vår helt okända domare:

1. Kvarsittande med störning - behöver träna mer
2. Möte med hundar på naturstig - gränsfall behöver träna mer/väl genomfört (han nosade - och kissade!)
3. Sitta tyst i bil med hundstörning utanför - mkt väl genomfört
4. Gå fint vid sidan/bakom - behöver träna mer (nosar, går framför; drog dock inte, så en bit på väg har vi kommit här)
5. Hantering/visitation - gränsfall väl genomfört/mkt väl genomfört (mycket glad hund som ville slicka domaren i ansiktet)
6. Inkallning utan störning - mkt väl genomfört (superfint, skrev domaren!)
7. Inkallning med störning - väl genomfört (ville ta den rullande bollen, men jag lyckades hejda honom med rösten)
8. Stoppkommando - behöver träna mer (domaren skrev att jag höll emot i koppel - det var helt omedvetet, detta borde vi ha klarat, får helt ta på mig det misstaget)
9. Passivitetskontroll - väl genomfört (orolig)
10. Nosaktivering - mkt väl genomfört
11. Valfritt moment: jag valde backa - mkt väl genomfört

Vi fick också veta hur det gått på Kulprovet förra veckan. Kasper och jag hade full pott på alla moment utom Tystnadsövningen. Där fick vi 6 poängs avdrag, vilket var tillräckligt för att bli underkända (man fick ha max 3 poängs avdrag). Övriga moment var Bordsvisning, Koppelvana, Möte med folk, Inkallning, Balansgång och Mattesök.

Vi får fundera lite på vad vi ska träna mer på nu, eller snarare hur vi ska prioritera momenten. Passivitet ligger rätt högt upp på listan, känns det som. Det kommer väl att aktualiseras imorgon när vi ska börja träna handling hos Cattlin.

Aza ska valpa

Kaspers halvsyster Azahara (från första Sunnakullen) ska till och valpa när som helst. Det är spännade att följa http://www.gaardhunden.webbyen.dk/ - Aza bloggar.
Lycka till därnere i Danmark!

Steg 2 del 2(5) i Frösunda

Bilden är från senaste Drottningholmsbesöket.
Vi hade ett par mycket intensiva timmar igår. Det var ganska länge sen första kurstillfället och med allt annat hade det hunnit sjunka rätt långt bak. Nu ska man givetvis träna mellan gångerna, och det har vi gjort till viss del, men på de andra kurserna fungerar det inte alltid att låta jättearg. På allmänlydnaden får man till exempel inte prata med hunden för att korrigera den att gå fint, vilket gör att jag där har noll nytta av denna kurs. Men, men...
Iallafall började vi just med hårdkörning av koppelgående. Eva sade att enmetersradien (som vi är rätt stolta över att ha uppnått, Kasper och jag) inte duger längre, utan nu ska kraven skärpas och det är intill benet som gäller. Det blev rätt tufft för Kasper en stund med många korrigeringar. Särskilt nyttigt var det när Eva gick bakom med långlina och jag med rösten hela tidien korrigerade Kasper så snart han gjorde minsta lilla felsteg. Att byta från mörk till ljus röst blir rätt påfrestande på stämbanden (särskilt det mörka har jag svårt för) så jag känner mig lätt hes idag. Kasper fick inte nosa på gräset utan bara gå vid mig, stanna när jag stannade osv. Gick faktiskt allt bättre, även om det inte var helt perfekt.

Sen körde vi agility i en timme. Vi fick testa att låta hundarna gå över en smal spång som gick snett upp, planade ut, sen snett ned. På platån var hundarna ungefär i midje-/brösthöjd på förarna. Det gick bra. Kasper ville gå lite fort först, men när jag sade Vänta lydde han, gick sakta och tittade på mig. Okej, kanske lite fel kommandoval, men det fick avsedd verkan.

I övrigt var det lite låga hinder (inga problem) och tunnlar av olika slag. Kasper gillar verkligen tunnlar nu. Vi fick prova en kort släptunnel igen och nu tar han den till och med med släpet nedfällt. Den är dock hemgjord med kortare längd och lättare material, inte nån tävlingsmodell, så lite enklare att passera. Enzo testade ett par gånger att hoppa upp på den runda tunneln, såg kul ut.

Vi fick en serie på tre hinder, en tunnel, ett hinder och godisskål. Jag kopplade loss Kasper för att kopplet inte skulle vara i vägen, och de första hindren gick bra. När han kom ut ur tunneln fick han spel, drog iväg åt sidan och kutade runt som en galen rodeohingst - över hinder, genom tunnlar, runt, runt. Vid ett tillfälle stannade han för att kissa, och då passade Eva på att kasta en skrammelburk på honom. Han ruskade av sig och fortsatte. Någon varv senare drog han ner på farten, jag kallade in och han kom. Det var svårt att vara arg på honom för han såg så lycklig ut, hade jättekul. Provade samma sak en gång till, men då drog han igen, fast en kortare runda denna gång. Sen fick det bli med koppel på, vilket inte alls blir samma fart och stuns i banan. Min och hans fart är inte riktigt densamma, om man säger så.

Vid fikat hade vi turen att få se Evas man ha visseldemonstration med sin border collie, en fårtacka och ett par smålamm. Kul!

Sen var det dags för svåra nej-övningar. Vi fick gummibandskoppel till hundarna och då inser man snabbt hur mycket man normalt styr hunden med kopplet. Gula godisskålar betydde varsågod, röda godisskålar betydde förbud. Efter nån misslyckad runda gick det bättre och vi klarade oss runt. Sen försvårades momentet med människor som röda skålar. Eva och husse Lasse satt på huk med godis i handen och talade med ljus, vänlig röst till hundarna. Jag slet som ett djur för att med rösten och kroppen hindra Kasper från att gå fram, lyckades med nån cm till godo. Det svåraste var inte att stoppa hunden, utan att sedan locka den med snäll röst att följa med förbi människan utan att den då plockade åt sig godisbiten på vägen. Man fick växla mellan mörk och ljus oavbrutet och verkligen jobba sig förbi, men det gick! Så glad att vi klarade denna svåra bana.
Vi avslutade med inkallning, och samma personer satt då likadant och pratade med godis och ljus röst. Denna gång sade jag varsågod, men Kasper var vid det här laget så rädd för Eva att vi gick vidare till Lasse. Jag lämnade honom mumsandes där, backade kanske fem meter och kallade in med ljus, glad röst. Han kom på direkten! Tror han var glad att slippa de där elaka människorna.

Kurser - VaBK och Cattlin

VaBK 7(8)
I måndags var det näst sista gången på VaBK-kursen. Vi gjorde något de kallar kulprovet. Det var ganska enkelt och jag tror att Kasper klarade samtliga moment utom ett: att sitta kvar bunden vid ett träd medan jag gick kanske 10 meter bort, fortfarande inom synhåll. Han blir som tokig. Jag vet att vi borde ha tränat detta, men man hinner inte allt... Definitivt något för framtiden. Däremot personsök (jag gömde mig uppe i skogen bakom en gran medan någon höll Kasper och sen släppte honom) gick klockrent.
Sen var det prova-på-agility. Kasper har ju testat lite förut och hinderhoppning gjorde han jättefint lös. Jag satte honom på ena sidan, gick runt och sade Hopp. Han kom in suveränt bra. Sen var det tunnlar, en kortare blå som han klarade fint, sen en längre röd. Inga problem. Till sist en sån där släptunnel (vet inte vad de kallas) där bortre öppningen är nedfälld. Ledaren höll upp den öppningen och jag satte Kasper vid öppningen. Han sprang in, men vände om och sprang ut vid sidan om. Jag hann få undan korvbiten och ledde tillbaka honom. Nu fick en person hålla honom i öppningen och då gick det bra. Vi körde inte den nåt mer sen, utan höll oss till den röda, som går kanonfint utan assistans.
Cattlin 8(8)
Sista gången hos Cattlin var i tisdags. Då fick vi testa rallylydnad (utan tid). Det gick riktigt bra för Kasper, han var relativt uppmärksam och klarade flertalet moment (om än inte perfekt). Det som brast rejält var läggande under gång, men det är rätt avancerat, så det känns inte så hårt. Även Cattlin tyckte att rallylydnad var mer Kaspers grej än vanlig traditionell lydnad - det är mer omväxning och händer saker lite snabbare.
På slutet tränade vi lite inkallning och då stack han två gånger. Inte till någon annan hund, vilket man kunde tro, utan till en viss, osedvanligt väldoftande fläck. Därifrån fick jag då plocka tillbaka honom ett par gånger. Tyvärr foch vi inte chansen att avsluta med en lyckad inkallning eftersom nästa grupps kursdeltagare började anlända, och då tyckte vi att frestelsen skulle bli alltför stor att han skulle dra bort till dessa nya intressanta hundar. Cattlins tips är iallafall att öva inkallning på lite olika avstånd, ibland inte alls kalla in utan gå tillbaka till hunden, ibland ge en externbelöning så att föraren blir mindre intressant (godis eller leksak på burklock eller så ute på gräsmattan) och dessutom att vänta ett tag före inkallning så han inte tror att min vändning = frihet att springa.

DSG-träff på Drottningholm igen

Vi hade otrolig tur med vädret igår, vilket syns på de lite överexponerade bilderna.
Det kom säkert 20-30 dansksvenskar till hundöarna. Man hade arrangerat med lite aktiviteter för hundarna, men det var bortkastat på åtminstone Kasper. Vadå korv i strumpa, strumpor har vi hemma, ju. Jag vill leka och busa! Fler bilder kommer att finnas på http://www.bufo.se/gardshund/ vad det lider.

Kasper träffar en av många gårdshundar.
Peter och Sotis uppvaktas av några andra gårdisar.
Kasper har tid att hälsa ett par sekunder innan han far vidare ut i hundvimlet.
Kasper, okänd gårdshund och Sotis framför Peter och gårdshundsmatte.
Tre rätt liktecknade gårdshundar. Hunden med kaninöron är Kasper.
Kasper träffade ett par retrievers han gillade skarpt.
Särskilt den ettåriga ljusa goldentiken var himla kul att leka med.
Enligt matten är tiken normalt inte så leksugen, men hon och Kasper hade jätteroligt tillsammans en lång stund.

Tjusig vinthund sprang också av sig i vårsolen.

Alltför tyst...

Det var alltför tyst vid middagen ikväll. Kasper var nere i källaren, istället för att röja runt i köket. Hm, men i källaren finns ju inget han kan demolera...
Oj. På vår balustrad hade husse tillfälligt lagt lillmattes jättemjuka, gosiga prydnadskatt som besökande tvååring lekt med igår. Och Kasper har aldrig rört något på balustraden. Han når inte ens upp utan att hoppa rätt högt.
Men medan vi mumsade lördagsmiddag hade han smygtagit den utan att vi hörde det och försvunnit ned i källaren med sitt byte.
Kvarvarande skelett påminner rätt mycket om en kinesisk nakenhund... nä, ...katt.

MH på VaBK

I morse var jag och tittade på MH (http://www.sbk.nu/templates/Page____664.aspx).
Kasper är ju för ung ännu, men det var jätteintressant att gå med och titta som åskådare på hur andra hundar beter sig i olika situationer. Utan att själv ha en egen att hålla reda på, Kasper fick vackert stanna hemma. Jag var med på de tre första hundarna för dagen, en spaniel, en whippet och en svensk lapphund.
Spanieln var väl rätt genomgående en trea, reagerade i mitt tycke sunt på allting, lagom av allt. Whippeten var helt annorlunda, inte så konstigt, men en otroligt intressant jämförelse - mycket mer reserverad och direkt rädd för en del grejer, som den upphoppande overallen. Den svenska lapphunden har också lite rädslor men inte alls som whippeten, utan låg närmare spanieln i många moment.
Ingen av raserna hör väl till mina egna favoriter, men det var en mycket lärorik förmiddag. Fick frågan om jag själv skulle kunna tänka mig att bli figurant, och det låter faktiskt rätt kul. Kaspers mamma har ju genomgått MH med detta resultat:

1a.Kontakt hälsning: 4
1b.Kontakt samarb.: 4
1c.Kontakt hantering: 3
2a.Lek 1 leklust: 3
2b.Lek 1 gripande: 4
2c.Lek 1 grip/dragk: 3
3a 1.Förföljande: 1
3a 2.Förföljande: 1
3b 1.Gripande: 1
3b 2.Gripande: 1
4.Aktivitet: 2
5a.Avst.lek intresse: 3
5b.Avst.lek hot/aggr: 2
5c.Avst.lek nyfiken: 3
5d.Avst.lek leklust: 1
5e.Avst.lek samarb.: 1
6a.Överr. rädsla: 3
6b.Överr. hot/agg: 3
6c.Överr. nyfikenhet: 2
6d.Överr. kv. rädsla: 3
6e.Överr. kv. intr.: 2
7a.Ljud rädsla: 3
7b.Ljud nyfikenhet: 2
7c.Ljud kv. rädsla: 1
7d.Ljud kv. intresse: 1
8a.Spöken hot/agg: 3
8b.Spöken kontroll: 3
8c.Spöken rädsla: 3
8d.Spöken nyfikenhet: 2
8e.Spöken kontakt: 4
9a.Lek 2 leklust: 3
9b.Lek 2 gripande: 3
10.Skott: 3

Min gissning är att Kasper skulle få ungefär samma bedömning, fast kanske lite högre för gripande och avståndslek.

Längst ned på den här sidan finns en mängd raser där statistik slagits samman för hela rasen - dsg finns med, och självklart brukshundsraserna som detta egentligen tillkommit för. Väldigt stora skillnader på olika raser, riktigt intressant! http://www.genetica.se/mh_data.htm

Imorgon är det dsg-träff i Drottningholm igen, vi ska försöka ta oss dit. Hoppas på fint väder!

Vardagslydnad bar frukt

Tur man har lite vardagslydnad på hunden iallafall.
Igårkväll skulle vi ut på sista kvällskissningen, och jag satte Kasper innanför dörren i vanlig ordning. När jag sen öppnade dörren låg grannens gamla röda katt där på Kaspers dörrmatta.
Kasper satt nån meter in, så han märkte ingenting. Jag väste till och katten försvann som ett skott. Då blev Kasper lite nyfiken, men det var ju så dags...

Idag har vi cyklat i solskenet. Kasper ville först inte alls cykla, så han fick åka cykelkorg en bit. Sedan gick det bättre och han verkade tycka det var kul. Tror att selen är så intimt förknippad med att åka bil att han inte alls ville ställa om till cykel. Bilen har ju tagit oss till massor med jätteroliga träningsställen den senaste tiden.

Lugn hemmaträning

Idag körde jag lite lugn träning på hemmaplan med långlina. Läggande under gång gick allt bättre, även om han lägger sig snett och inte är världens snabbaste. Men han fattar vad han ska göra! Det här med snett gäller för övrigt flertalet moment och känns som en senare fråga. Min prio nu är att han vet vad han ska göra på de olika kommandona. Stilpoäng kan vi skaffa senare...
Vi körde några ligg och stanna kvar på kanske fyra meters avstånd. Han ligger superfint utan störning. Första gången jag klickade på avstånd kom han fram, men när jag visade tillbaka honom och lade honom innan han fick belöningen så fattade han gångerna därefter. Jättekul!
Stå är svårast, han har nog ingen klar bild av vad det egentligen innebär. Och jag har alltid tyckt det varit svårt att träna det, eftersom det är ett slags icke-moment.
Sen körde vi hopphindret några varv, och nu får han bara belöning efter tillbakahoppet. Jag måste fortfarande säga åt honom att sätta sig på andra sidan, men bortsett från det (och alla sneda positioner) så har han fattat vad som gäller där.
Nu är han ute i sin lina en stund och jag blev tvungen att gå upp och kika varför han skällde. Var det grannhunden Simba? Nej, en matte med sin vita ulltuss till hund stod halvvägs in i häckentrén och tittade på Kasper på avstånd. Tro fan att han skäller! De gör intrång på hans mark och han når inte fram till dem. Hur fan kan man vara så korkad? Inte sade de något heller när jag kom ut och ropade på Kasper, utan de gick bara. Vad ville de egentligen?

Cattlins kurs 7(8)

Det känns som Kasper kör nån slags varannangångsteknik. För att reta mig, antagligen. Igår var han ju urjobbig, och ikväll hos Cattlin när jag förväntat mig en superjobbig hund var han riktigt bra. Ja, jag fick ju slita för det, men säg att han var kontaktbar minst halva tiden hos Cattlin mot normala kanske tio minuter av hela timmen.

Han har svårt med stadgan vid ligg, han ville inte alls förstå läggande under gång och han kan stanna men verkar helt ha glömt bort stå kvar. Då antingen sätter han sig eller går iväg.

Men till det positiva hör att han faktiskt låg kvar flertalet gånger lös med mig på ett par meters avstånd, han satt väldigt stadigt, han kom på inkallning trots andra lösa hundar intill. Och bäst av allt - han gick bredvid mig och följde med när jag gick och vände åt olika håll. Blev så till mig av detta att jag inte alls hörde att Cattlin sade att hundarna skulle sitta eller ligga eller vad det var. ;)

När vi skulle öva på apportbockarna kom det några nybörjarkursare och den störningen blev för stor för Kasper. Men nu vet jag hur vi ska träna vidare på apportbiten. Han har kommit så långt att han bär apportbocken en eller ett par meter, men sen kastar den med en huvudsnärt mot mig och tycker han har gjort sitt. Jag ska inte längre klicka för det, utan kräva att han tar upp den igen och lägger den i min öppna hand.

Oj, det känns som om vi har så mycket att träna på, här gäller det att prioritera vad som känns viktigast just nu. Blanda den svåra, tråkiga delen av träningen med lite roligare moment så vi inte bara gör endera.

Hårt ikväll på VaBK (6(8)

Vi var först på plan, Skönt att kunna nosa av i lugn och ro. Det gick riktigt bra att få kontakt och gå fint vid sidan.
Men sen kom den svarta labradortiken. Hon har slutat löpa, men luktade så supergott att Kasper blev som tokig. Han stod mer på bakbenen än på alla fyra, kändes det som.
Jag fick jobba stenhårt hela kvällen, och ändå med mediokra resultat. Ibland är det bara alltför tufft.
Jag har märkt flera gånger nu att Kasper verkligen inte är mogen att lämnas på längre avstånd än kanske fyra meter innan man gör inkallning. Han blir osäker och reser sig. Ledaren menar att jag måste träna mer stadga på korta avstånd, så vi lägger väl det till den redan gedigna träningslistan.
Vi hade sitt och stanna kvar med lektant som störande inslag på nån meters avstånd. Kasper ville ju dit till henne, men jag lyckades hindra honom med rösten. Det var nog det bästa den här kvällen.
Hälsade lite på den vita herdehunden när vi hade teoripass. Hon är skällig, men väldigt fin. Som en riktig schäfer, liksom.
Nästa gång blir det agilitytest och kulprovet (undrar om vi har chans på det?). Och så ska jag berätta lite om dsg-rasen. Sista gången är det allmänlydnadsprov, och där har vi inte en chans att klara alla moment, känns det som nu.

Några bilder från hundpromenaden

Det damp ned några bilden från hundpromenaden härom helgen, den dag då Kasper blev biten i halsen. De tre bilderna illustrerar precis svårighetsgraden på den här träffen:
Alla hundar skulle ligga i början på promenaden. Syns Kasper? Nej, just det, han klarade inte att ligga så tätt inpå de övriga.
En lång rad med hundar och förare i skogen. Någon ställer/sätter/lägger sin hund vid sidan av stigen och övriga går förbi. Jättesvårt för Kasper med alla dessa okända och intressanta hundar så när inpå.
Mot slutet får alla ligga igen för fotografering. Nu går det mycket bättre för Kasper som klarar detta mandomsprov. Eh, hunddomsprov?

Idag har jag tränat uppbindning. Han har ju lite svårt för det, inte utanför lilla affären, men i skogen, så jag valde en mittemellanmiljö - mc-klubbens tomma gårdsplan. Band honom tre gånger för sökruta, och leksaksuppletande. Tredje gången lade jag ut min mobiltelefon också (vad gör man inte för hunden?) och han hittade den, nosade och tittade på mig. Själva uppbindningen gick också bra. Ska testa i skogen nästa gång.

Mest vila och lite träning

Idag har vi mest haft vilodag, men gick ut på en liten träningsrunda nu ikväll. Vi gick till en liten asfalterad parkeringsplats som ligger mellan en gång-/cykelväg som trafikeras av rätt många hundekipage och en gräsmatta kantad av en å där det finns rätt mycket fågel och småvilt. Lite distraheringspotential, alltså.
Jag tränade mörk röst/ljus röst: Kasper satt och stannade kvar. Jag lade kopplet på marken och backade kanske fyra meter. Med ljus röst fick han sen komma in till ett litet vitt lamm som enbart är träningsleksak. Jättekul att kampa med det och sen byta mot godis. Vi körde detta kanske fyra gånger, gick kanonfint varje gång i olika riktning. Yes!
På tillbakavägen försökte jag med Stanna. Det gör han ju, när jag stannar. Men om jag sen fortsätter gå så antingen följer han med, eller - om jag hindrar honom med rösten - så sätter han sig. Hmmm. Stå funkar inte längre, det var längesen vi tränade det, och det var ju uppenbart hos Cattlin sist att det inte fanns kvar i hans medvetande. Måste nog börja om här... Ska kika lite i någon bok (Kontaktkontraktet?) om jag hittar nåt bra träningstips på detta.
Sedan bestämde jag mig för att se om Kasper klarade att gå ca 100 meter i slakt koppel. Jo, nästan, om man accepterar att han ibland befinner sig nån halvmeter framför mig. Lite dov morrning nån gång från min sida så gick det. Vi kanske, kanske har chansen att klara detta moment till den 28 april (testdagen på VaBK). Om vi försöker skärpa oss och tränar detta konsekvent lite varje dag tills dess...
Vi avslutade med att hoppa ett par gånger över vårt lilla hinder. Har ju hittills lagt en godis på targetplattan på andra sidan. Tog bort den nu efter en hoppning och han nosade runt lite förvånat, men satte sig sedan på uppmaning. Han hoppade inte tillbaka med samma entusiasm, dock. Jag glömde använda lilla lammet här, det hade kanske gjort susen. Får tänka på det nästa gång... Ett annat problem är att han gärna sätter sig snett i förhållande till hindret för att bättre kunna hålla koll på de som passerar på nån av gatorna utanför häcken. Han känner väl att han ska vakta tomten, och det får då prioritet över vårt träningsaktivitet.

Steg 2 del 1(5) i Frösunda

I morse var vi hos veterinären och tog dränet. Sedan bar det av raka spåret till Frösunda där Steg 2-kursen hos Eva började. Lite mycket nu, med tre parallella kurser och bitskadad hund... Men det är främst den här veckan som kurserna kör ihop sig, så det ska nog gå bra.
Vi började med lite Steg 1-repetition, att backa med utsträckt godishand till hunden utmed raden av andra hundar, likadant utan godishand - bara med hjälp av rösten, och en tredje variant där vi med rösten skulle se till att hunden stannade medan vi själva fortsatte backa och sen med ljus röst kallade till oss hunden. Den sista varianten var svårast, jag hade svårt att få till en tillräckligt mörk och dov röst för att Kasper ska stanna kvar. När jag backar fortsätter han att följa med mig, tittar och så, men stannar inte. Till saken hör att vi fick inte använda kommando utan enbart röstläge. Får försöka träna detta med djupare röst.
Sen gick vi bort till en äng där vi testade personsök. Personen ska gömma sig i den vindriktningen så att hunden kan få upp vittringen på personen (kan vara helt främmande människa, men kan också köras med familjemedlemmar). Man går med hunden parallellt mot den egentliga sökriktningen, stannar ofta och tittar noga på hundens reaktioner. Man ser på nosen när den fått upp en vittring. Sen kan man för övnings och triggnings skull gå nåt varv till innan man släpper hunden mot sökdoften. När hunden hittar figuranten leker hon eller han med hunden (man lämnar över leksak i förväg) och när föraren sen kommer fram leker man mer och ger godis. Kasper hade inga som helst problem med att hitta en annan av kursdeltagarna bakom en sten.
På slutet blev det lekstund, men antagligen på graund av incidenten med Kasper förra helgen släppte vi bara några hundar i taget. Kasper, Enzo och en storpudel fick leka först, sedan kallade vi in utan problem och en grupp större hundar fick leka: två schäfrar, en labrador och en stor lurvig sak (kanske old english sheepdog?). En border collie fick förbli kopplad, det var en omplacering som bara varit hos sin nya matte en vecka än.
På hemvägen körde vi lite gå, stanna, titta, belöna. Funkade fint.

Kasper och Robban Robomop

Nu är Kasper definitivt lite piggare.
Husse kör vårt coola hembiträde, Robban Robomop, och Kasper vet inte riktigt vad han ska tro. Nåt att jaga? Nåt att leka med? Hmmm...

Fin valpberättelse hos Jenni i Danmark

Jenni, vilken fin valpberättelse med bilder du har!
http://www.gaardhunden.webbyen.dk/ (Hvalpe NU)
Jag tycker Jorum påminner mycket om Kasper.

Undrar förresten hur lång tid det tar för nedrakad päls att växa ut igen på en gårdshund?
Två månader?

Kasper bättre

Tack alla som kommenterat i bloggen!
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper...
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick - så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den...

Kasper till veterinären

Igår skrev jag ju att Kasper var bättre på halsen, men gnällde till nån gång. Idag var det större och mycket ömmare. Han har sovit mycket. Jag ringde veterinären och fick en tid på eftermiddagen. Jo, som befarat behövdes det drän och antibiotika.

Jag hade någon vag föreställning om att man som "anhörig" skulle få sitta i väntrummet och vänta medan de gjorde jobbet. Men icke.

Han fick en sövningsspruta och sen fick jag lägga honom på golvet. Sen gick alla ut, medan jag satt där och tittade på hur Kasper blev vingligare och vingligare. Trodde ett tag att han skulle falla rakt åt sidan, men så lade han sig och slocknade.

Efter en rätt lång stund kom de in och kollade att han sov. Medan han rakades höll jag en hand över örat och en över nosen, ifall han skulle rycka till. Och det gjorde han ett par gånger. När pälsen kom bort fick vi se att det fanns fler jack efter andra tänder, jack jag inte sett tidigare.

Veterinären kom och öppnade upp såren och körde ned ett instrument i fickorna som bildats under skinnet. Fickorna uppkommer när den attackerande hunden hugger tag i pälsen och drar till. Sedan är det tandbakterierna som kan orsaka var. Veterinären öppnade ett nytt hål i underkant på den djupaste fickan och lade sedan ett drän där efter att ha sprutat in koksaltlösning. Sedan sydde hon fast dränet med ett stygn på vardera sidan. Hela tiden stod jag och höll huvudet. Parkettplats.

Kasper fick en strumpa på vänster bakben för att inte klia upp dränet. Dessutom hann vi få klorna klippta när han ändå var sövd. Något positivt mitt i alltihopa. Han fick ett par sprutor: smärtstillande, antibiotika och en för uppvakning. Vi hann knappt få ner honom på golvet förrän han vingligt reste sig upp. Nu går han som om det var benet han hade ont i...

På lördag ska vi tillbaka och få dränet borttaget. En bild på den lille patienten:

VaBK 5(8) och Cattlin 6(8)

Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol - allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.

Träningspromenad i Frösunda

Ytterligare en bild från Drottningholm igår.

Idag var det hundpromenad i Frösunda. Idel nya hundar, en bekant matte - Bobs matte som var där med sin äldre bc. Kasper var jobbig, hade svårt att koncentrera sig med så många främmande hundar. Vi var 14-15 hundar, Kasper var yngst och klart jobbigast, även om en del andra också hade svårt att ha hundra pli på sina hundar.

Det var mycket nyttig träning utmed promenaden, som att gå förbi alla de andra, att sitta eller ligga när andra passerade, sitt och inkallning osv.

Det var fri lek vid fyra tillfällen. Jag släppte rätt sent så när Kasper kutade framåt var jag i slutet av flocken. Rätt var det var hördes ett hjärtskärande skrik. Det var Kasper! Jag såg ju aldrig vad som hände, men när jag kom fram hade Eva lyft upp honom, och vad jag förstod hade en rottis hoppat över honom i leken, dunkat i så Kasper ramlade och skrek. Jag har ju hört honom gnälla till många gånger när jag varit nära att trampa på honom, men det här var mycket mer utdraget och mycket gällare. Rottisen backade visst undan direkt, men istället kom två andra hundar fram och attackerade - en amstaff och, tror jag, border collien. Kasper verkade iallafall okej, och Eva släppte ned honom efter en kort stund.

Efter fikat kom vi ut på en ljus äng och då såg jag att Kasper hade ett litet sår bakom vänster öra. En tand eller möjligen en klo hade gjort ett hål som blött lite. Hällde vatten över såret.

Nästan släpp var han mycket mer vaksam vad han hade bakom sig för något, och höll sig generellt mycket närmare mig. Han kom direkt på varje inkallning. Allt detta kan man bara tolka som att han var lite skakad...

Han hittade lite nya lekkompisar, bland annat en beagle. En steriliserad Jack Russeltik var också kul att nosa i rumpan.

Väl hemma har jag desinficerat såret och han ligger nu och tar igen sig.

Race på Drottningholm igen

Solig vårdag och Kasper har inte fått sträcka ut ordentligt på ett tag tack vare sitt koppeltvång, så vi tog en tur till Drottningholm. Bilderna får tala för sig själva - han njöt i fulla drag!

Förkärleken för schäfrar - härstammar den från Marklanda?
Tittut!

En del hundar passade på att ta ett dopp.
Liten terrier och stor grand danois.
Vi träffade gårdshunden Robin, 1 år. Han var rätt mycket större än Kasper.
Tvärniiiit!
Den amerikanska bulldoggen var kul, kolla fejset...
Tro inte att jag lagt mig för gott...

Två mot bulldoggen var mer rättvist. Greyhoundmixen var lite raggig och älskade att bada.

På eftermiddagen tog Sara och jag en härlig cykeltur, vår Granarunda på 27 km - Kasper fick sova hemma.

Mitt alldeles egna lammben

Rätt kass mobilbild... Kasper får lite hjälp med det stora fina lammbenet.
Kolla, Hippi!

Cattlins kurs 5(8)

Det står helt klart - Cattlins gräsmatta är den svåraste utmaning vi har med Kasper. Han gick ju bra i måndags på VaBK, han var suverän på hemmaplan igår förmiddag. Men på kvällen var han åter mycket svår att hålla kontakt med.
Vi körde Ligg och stanna kvar, och fick väl till nåt halvdussin ligg. Sen var det läggande under gång, det var svårt.
På inkallning utan lina sprang han först kanonfint mot mig, sen vände han i en elegant båge rakt mot den andra gårdshunden som stod bredvid. Nästa inkallning - med lina - gick kanonbra. Han är listig och opålitlig, den rackaren.
Hopp ut och hopp tillbaka gick bra var för sig. Att han ska sätta sig där på andra sidan har han däremot inte fattat än, och att ge sittkommando på distans funkade inte. Men det är ju något vi kan träna hemma med nya hindren.

Idag var det soligt och fint och Kasper har varit ute i lina och gonat sig länge i solen. Vid lunchtid tränade vi hinder ett par gånger, och tog oss en cykeltur. Det var ju ett tag sen. Det är lite knepigt att få igång honom, men när han väl fått fart travar han hur glatt som helst där bredvid. I uppförsbacken satte han till och med sån fart att det kändes som om han drog mig där jag trampade i maklig takt för att inte överanstränga honom. Fick öka tempot lite...

Morgonträning

Måste skriva ett inlägg och berömma Kasper! Var just ute på förmiddagspromenad, och han gick så fint hela tiden. Ibland sade jag Fri och lät honom gå och nosa, och det verkar som om han vid nästa gång han ska gå fint klarar det mycket bättre då. Lite givande, lite tagande...
Körde lite Stanna under gång och vågade mig på att testa lite Ligg under gång. Nu har det ju blivit lite varmare så även det gick bra! Man får tänka på att det är en hundras utan underull, så det är kanske inte så konstigt om han vägrat under de kallaste månaderna. Han är inte jättesnabb vid läggandet, men han gör det!
Fortsatte träna lite när vi kom in igen, först lite apportbock: den gula tar han nu från golvet och backar jag något steg hänger han med nån halvmeter innan han släpper den. Kanon! Bytte sen till träbocken, som varit svårare. Jag lade den på golvet för att se om han skulle ta den. Han kikade lite busigt på mig, tog den och stack nerför trappan till vardagsrummet. ;) Han tappade taget om den ett par gånger, men tog upp den igen. Okej, inte så bra att han drog iväg med den, men kanon att han bar den! Bytte mot massor av godis.
Vi gick tillbaka till köket och provade igen. Jag lade ned den på golvet, backade en meter och han tog den och gick mot mig. Inte ända fram, men han visade sin goda vilja. Då tyckte jag det var dags att avsluta för den här gången. Jag är så nöjd!
Sen körde vi lite mer läggande under gång och jag tyckte han blev lite snabbare inomhus. Efter att ha smulat sönder en tablettask med hundgodis har han nu somnat. Ikväll har vi Cattlin-kurs, får se om han är på lika bra humör då.