Spårhelgen mer i detalj

Vi var sex förväntansfulla VaBK:are (Annika/Cheysie, Terese/Keeto, Eva/Lakrits, Monica/SveaHund, Martina/Rut och Sofia/Spike) som mötte upp i byggarbetsplatsen Hundskolan i Roslagen i Finsta, alldeles invid Heliga Birgittas bönegrotta. Att det var byggarbetsplats märktes tydligt med drivor av sågspån på golvet, tidvis bankanden över våra huvuden och en toalett som saknade el och var minst sagt smutsig. Trots dessa världsliga ting hade vi en mycket givande helg, vilket förstärktes enormt av det otroligt fina vädret som nästan gav försommarkänsla.

Vi samlades och diskuterade efter varje spår.

Vi ägnade en ganska stor del av förmiddagen på lördagen åt presentationer. Lite väl lång tid, kanske. Jag är av åsikten att presentationer ska vara korta, koncisa och enbart beröra ämnet. Inga utsvävningar, alltså. Detta kompenserades i det här fallet av att de utsvävningar som gjordes faktiskt var belysande för ämnet. Mari berättade till exempel om minhundar som utbildats på hemmaplan i Sverige, var klockrena i sitt sökarbete, men som sedan på plats i krigsland inte hittade en enda mina. De togs hem och allt fungerade klockrent igen. Mycket huvudbry. Till slut hade man analysen klar: hundarna sökte inte efter sprängämnet, utan efter de o-ringar som tätade de svenska minorna, men som saknades i de utländska varianterna.

Med detta ville Mari klargöra för oss hur viktigt det är att gå ner på detaljnivå i spårträningen. Många av oss, inklusive Mari själv, hade tidigare betraktat spårning som ett enda stort sjok av tid: man lägger ut spåret, väntar en viss tid, och går ut och går spåret. Det blir som till ett helt projekt som man kanske får svårt att få rum med i sitt tajta tidsschema i vardagen. Den här helgen gick åt att visa för oss hur man istället kan bryta ner spårarbetet i smådelar och köra små korta teknikträningspass. Varvat, såklart, med vanliga längre spårningar för att stämma av hur utvecklingen går.

Dag 1 ägnade sig Cheysie åt frisök i lina, som Mari så träffande uttryckte det.

Resten av dagen ägnades åt varsitt eget spår på den nivå ekipaget befann sig. Lite grovt var vi två grupper: en med kortare nybörjarspår och en med längre spår med längre liggetid. När alla gått spåren utvärderades resultatet. Trots olika problem skulle tre hundar nästa dag få samma lösning, köra korta godisspår på gräsmatta, medan två hundar skulle få köra lite längre spår, i ett fall med lite roliga oväntade händelser i spåret. Den sjätte hunden skulle Mari fundera på.

Tre av oss övernattade på Jägarhyddan och hade en trevlig tacoskväll med en massa hundsnack.

Nästa dag visade det sig att ytterligare en ville köra godisspår i gräsmattan. Den sjätte hunden fick lösningen ”riktigt rolig lek med leksak eller pinne vid varje påträffad pinne”.

Godisspår i gräsmattan

1. Låt hunden sitta och titta på, eventuellt med medhjälpare som håller.

Jag lägger ut startgodis medan Lakrits och hundhållare Terese tittar på.

2. Ha vinden i ryggen.
3. Lägg ut godishög med mjukt godis.
4. Se ut ett bra riktmärke rakt framåt och gå ut cirka 20–25 meter. Inget godis här!
5. Lägg en ny godishög.
6. Gör en återgång i vid båge och tänk på vinden.
7. Ta hunden och sätt den en halvmeter från första godishögen.
8. Håll i halsbandet och vänta tills hunden är lugn.
9. Peka med handen rakt ner på godiset.

Keeto är med på noterna när Terese visar godiset.

10. Släpp halsbandet och håll ett kort koppel så du hela tiden har kontakt med hunden.
11. Avvakta tills hunden själv börjar nosa sig iväg i den riktning du gått. Häng på med sträckt koppel.

SveaHund nosar lite till vänster om spårkärnan. Monica har koll med sträckt koppel.

12. Viker hunden av från spårkärnan eller höjer huvudet – stanna och vänta.
13. När hunden tar ner huvudet igen hänger du på och låter den fortsätta framåt.
14. Tål den att du pratar med den utan att avbryta sig kan du berömma lite tyst här.
15. Står den bara still och avvaktar tar du ner handen och pekar på spårkärnan samtidigt som du tar något steg framåt i rätt riktning. Se om hunden hänger på.
16. När hunden nått fram till godishög två berömmer du och låter den äta upp. Fortsätt sedan att berömma/leka bakåt i spåret.
17. Gå ur spåret när ni är klara.

Lägga på kommando

1. 
   1. Lägg ut en godis hemma där hunden inte ser.
   2. Ta fram hunden en halvmeter framför godiset.
   3. Vänta tills hunden är lugn och stilla.
   4. Ta ner handen och peka rakt ner på godiset.
   5. Säg det kommandoord du tänkt ut.
   6. Låt hunden ta godiset.
   7. När detta sitter ordentligt, flytta ut till spår.

Dela in spåret i mindre delar

Istället för att se spåret som ett stort sjok betonade Mari vikten av att dela in spårandet i olika mindre delar:

v  Upptag

Ø  Söka rätt på spåret (öka svårighetsgraden genom upptag från olika vinklar)

Från enklaste påsläppsvinkeln (1) till svåraste (3).

Ø  Riktningsbestämning

v  Följa spåret

Ø  Rakt fram

Ø  Vinklar (tänk alltid på vinden)

Vinden påverkar hur hunden tar vinklarna. Enligt Mari är hundarna också höger- eller vänstervridna.

Ø  På olika underlag

v  Hitta saker

Ø  Markera föremål (kopplad på föremålsstig, jobba bakåt och belöna)

Ø  Eventuellt: komma in med föremål

v  Hantera linan

Ø  Träna hinder (låtsas ramla osv. på mycket enkla spår)

v  Avsluta (ta loss lina och sele, ta på koppel, kommando ”slut”, ”färdigt”, lek, byt föremålet mot godis eller leksak)

Allt detta ska göras OBEROENDE AV YTTRE PÅVERKAN: fumlig förare, andra spår, trasslig lina, väder och vind, terräng, andra störningar.

Man ska inte se spåret som 7 pinnar och 1 slut, utan som 8 spår. Ta loss linan, avsluta och lek. Släpp sedan på direkt på spår 2, linan visar då hur spåret går.

Underlag

Kör teknikspåren i denna ordning:

1. gräsmatta
2. hårda underlag (asfalt, betong)
3. grus
4. lite högre vegetation
5. skogen, riktigt hög vegetation

Faraohunden Rut ville gärna markera vimplarna i skogen. Här lite strategisnack med Mari.

Först när hunden behärskar alla underlag börjar man med terrängbyten. Man ska undvika vägar och istället använda stora grusplaner, asfaltsplaner och liknande. Något man kan testa när hunden börjar bli duktig: gå från skogen ut på grusplan, vinkla efter två meter. Likaså kan man lägga in störningar med människor som gått tvärs över spåret.

Bananspår

Lägg flera småspår utmed en grusväg. Markera ut varje spårstart med snitslar. Lägg ett föremål vid varje spårslut. Gör ordentliga spårslut efter varje banan (ta loss linan, belöna ordentligt, gå ur spåret osv.)

Lägg bananspåren som separata småspår.

Längre fram kan man försvåra genom att valla mycket på grusvägen efter läggning så att spåret mellan bananerna blir smittat. Detta ger förutsättningar att träna att gå över smittat område och följa hela bananspåret.

Lägga in föremål i spåret

Börja med att lära in upptag eller markering av föremål separat på en föremålsstig. Gå och lägg ut föremål (leksaker, pinnar) och gå sedan med kopplad hund och belöna så fort hunden hittar ett föremål. Öka värdet i föremålen genom bra belöningar.

Gå sedan bananspår, dvs. 5–6 korta spår med ett föremål i varje spår med separata avslut.

Gå sedan vanliga spår med 3–4 föremål i samma spår. Öka efterhand.

Loop

Vad vill man att hunden ska göra när den kommer till en loop?

Det är inte givet hur hunden ska bete sig i en loop.

Bruksspår, militära och polisiära sammanhang: följa loopen runt, det kan finnas föremål där.

Viltspår, eftersök på människor: gena i korsningen, eftersom det spåret är färskare. Snabbast till mål gäller.

Roliga saker man kan lägga in i spåren

När hunden blivit spårvan kanske den börjar tröttna lite och inte längre spårar med samma entusiasm. Då kan man göra spåren lite roligare:

·         Slalom

·         Spiral

·         Loop

·         Tändsticka i stubbe

·         Apport hängande ovanför upphängd i tråd

·         Gå på alla fyra en bit

·         Rulla runt en bit

Termer

Term	Förklaring
Teknikspår	Korta spår där man renodlar träningen av en viss detalj i spårningen, till exempel en vinkel, att gå i spårkärnan osv.
Smittad mark	Mark där man lagt spår och där andra människor och/eller djur rört sig på spåret.
Föremålsstig	Stig man lagt ut olika föremål på och som sedan gås med kopplad hund för att via belöningar lära denne att föremål är värdefulla.
Bananspår	Flera småspår på båda sidor utmed grusväg.

Läser just Eva Bodfäldts senaste blogginlägg där hon skriver flera tänkvärda saker, bl.a.

Skytten framför betyder i Zakks värld "gå fot" vid min sida. Självklart lyssnar Zakk även på signalen när jag klappar mig själv på vänsterbenet men det finns många vinster med att lära hunden externa signaler: som att skytten kan bli en signal till att gå fot.

Det där skulle man ju kunna bryta ut och träna separat, kanske rentav klicka in. Det vore ju rätt skönt att just i en skarp situation (prov eller jakt) när skytten kommer och hunden blir ivrigare, så sluter den tätare intill föraren istället för att börja sidosteppa som en tvåtaktsmotor.

Att köra närsök som lugnande avreagerande aktivitet har jag själv varit inne på, men just nu prioriterar vi Lugnet. Sist kombinerade vi med ett kort godisspår, kan nog jämställas med godisnärsök. Vi får se hur vi hamnar där för bästa balans.

Säsongens första cykeltur utan hund gick till Lindholmen

Hela rummet fyllt av arom och glas

Whiskyprovning

B-prov i Veckholm

Idag var det dags för B-prov i Veckholm. Vi startade som sjunde ekipage, men skulle vara där till samlingen kl 07.45. Domare Åke Liedgren visade runt på de olika stationerna tillsammans med domareleven Bitte Sjöblom. Extra kul var att det visade sig att Bitte Wallin var skytt, det var längesen vi sågs och hon kunde berätta om nyanlända valpar.
Jag hade svårt att bedöma när jag skulle plocka ut Lakrits ur bilen. Så här i efterhand kan man väl anta att jag plockade ut honom för tidigt, efter tredje ekipaget. I Bro för en dryg vecka sen tog varje ekipage ungefär 20 minuter och man körde 9 hundar före lunch. Det var den statistiken jag gick på nu. Men jag tog inte med i beräkningen att domareleven gjorde att varje ekipage tog 30 minuter på grund av långt eftersnack, och dessutom bröt man plötsligt för lunch efter hund 6. Detta gjorde att vi startade drygt två timmar efter bilutplock.
Under dessa timmar började vi med lite rastning såklart, sen lade jag ett kort godisspår nere på en gräsäng. Det gjorde jag mest för att få bort lite av hans energi eftersom jag ville ha en lugn och fin hund med tanke på passiviteten. Spåret gick riktigt bra, lite väl fort, men jag ville inte hindra honom när han nu fått korn på spåret. Stor skillnad mot igår. Sen fick han känna lite på vattnet, plaskade i till magen. Passivitet var annars ledordet för denna väntetid. Mest satt jag på stolsryggan i solen och njöt. Det blåste ganska mycket uppe på den kulle där vi fick vänta med hundarna (till skillnad från nere i provområdet, som låg i en svacka där det var mycket mer lä). Jag krävde tysthet och lugn av Lakrits och i utbyte ramlade det ner en och annan godis. Emellanåt stod jag upp med honom sittandes vid sidan, i samma position som vi senare skulle utföra passivitetsmomentet. Även här belönades lugn och tystnad med godis i oregelbundna intervaller. Några gånger bröt vi denna träning och lufsade runt och pinkade och nosade lite. Ett stort tack till matten till ekipage 4, Ulrika Järdin Aronsson, som bjöd mig på en tunnbrödsmacka. Jag hade nämligen tänkt handla lunch vid Ekolssund, men bara för att det var 1 maj öppnade de 8 istället för normala 7, och jag hade bara kaffe, vatten och lite jordnötter med mig.
Efter lunch var det så dags för vår start. Det hela inleddes med två enkelmarkeringar upp i en backe med lite sten och lite nedfallna trädgrenar. De båda kråkorna hamnade alltså lite lätt dolt. Redan när Lakrits sprang iväg på första märkte jag att han var slö och loj, inte alls sitt vanliga raska jag. Och kråkan ställde han sig och nosade på i flera sekunder, så jag blåste inkallningssignal för att han skulle plocka upp den och ta med in. Och då tog han den. Även nästa var lite samma sak, men där nöjde jag mig med nåt uppmuntrande rop att han var duktig. Shit, tänkte jag här, han har suttit ute i solen i flera timmar och inte fått dricka nåt vatten. Det kunde mycket väl vara orsaken till denna lojhet. Nu efteråt har jag funderat lite mer och tänker att även den två timmar långa passivitetsträningen kan ha tröttat ut lite väl mycket.
Sedan var det dags för söket. Första viltet, en duva, var inne väldigt raskt. Sen kom tre vilt till i skaplig takt: en and, en kanin och en trut. På truten sade domaren efteråt att Lakrits stått och nosat även på den lite (jag såg inte på grund av granar) så han gick fram några steg mot Lakrits varpå fågeln plockades upp och bärgades hem. Enligt Jörgens tidtagning var det dock inte förrän på femte viltet, en kråka, som inhämtningsfarten gick ner ordentligt. Han kom tillbaka tom någon gång och var sen nere vid stranden och letade. Domaren bad mig skicka om honom uppåt sluttningen och då kom kråkan in. Sen fanns det ett till vilt ute, men domaren tyckte det räckte för honom.
Avslutningsvis var det två enkelmarkeringar på vatten, och det var visst skönt för det gick med bra fart och fina avlämningar. Avlämningarna var för övrigt fina hela tiden, men det kan ju vara lite knepigare med vatten. Den första vattenapporten gick ut i sjön mellan båten och en vassrugge, medan den andra kastades närmare land så att vissa hundar sprang tillbaka landvägen med fågeln. Lakrits simmade dock in även med denna.
Domaren sammanfattade vårt arbete ungefär som jag tänkt, att tempot var lite lojt och sökarbetet inte riktigt effektivt, så därmed åkte vi ner till andrapris. Dock kvarstod passiviteten.
Man skulle stå passiva under nästa ekipages båda enkelmarkeringar. På den första stod han absolut knäpptyst. Jag hann tänka att det här går nog vägen. Till den andra markeringen kom domaren så och ställde sig precis bredvid Lakrits, varpå han klart blev störd, gjorde en ansats att hoppa upp på honom och pep till när jag beordrade honom att sitta igen. Vips var vi nere i en trea.
Det här är jag rätt sur över. Det är väl en sak om domaren bestämmer sig för att testa hundens stadga genom att ställa sig provocerande precis invid hunden, MEN då ska man göra det för alla ekipage, inte bara ett fåtal. Jag hörde att han gjort samma för några andra (som då också pipit), men han gjorde det inte för alla. Detta till trots är jag mycket nöjd med Lakrits fina passivitet idag, provokationen till trots.
Så här står det i protokollet:

Samarbetsvilja: Visar upp en mycket bra samarbetsvilja under arbete och förflyttningar. 5

Sökarbete: Pendlar något i sin söklust. Inleder på ett relativt effektivt sätt och tar med sig marken. Tappar där efter något av sin inledande effektivitet. Finner fem av sex vilt. 3 + 4

Fart: Pendlar i fart och intensitet i sökets slutfas. 4

Uthållighet: Mattas något under sökets slutfas. 4

Näsa: Används väl i förhållande till terräng och vind. 5

Dirigerbarhet: Låter sig villigt styras och påverkas av sin förare. 5

Markeringsförmåga: Markerar fallet vilt och följer upp dessa på ett utmärkt sätt. 5

Skottreaktion: Uppmärksam, spelar bra med i händelserna. 5

Stadga: Fast (struket: och tyst, uppträder föredömligt). Enstaka lågmälda pip i passivitet. 5 + 3

Apporteringslust: Spontana upptag, direkta inlevereringar. Något långsamma upptag på inledande kråka och trut. 4 + 5

Apportgrepp: Mjuk mun, lämpligt grepp, bra avlämningar. 5 + 5 + 5

Simteknik: Simmar vägvinnande. 5

Vattenarbete: Arbetar villigt och glatt i vatten. 5 + 5

Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas av annan hund. 5

Sammanfattande kritik: En hund som visar upp många goda retrieveregenskaper såsom sin markeringsförmåga och samarbetsvilja. Helhetsintrycket dras ned av den något bristande söklusten, samt att hunden pendlar något i sin fart och intensitet i sökets slutfas.

Pris: 3

Hur ska då detta arbetas med till nästa gång i Råby 11 maj? Jag är som sagt mycket nöjd med hans passivitet totalt sett och ser att vi fick en 3:a här medan vi i Bro fick en 4:a på detta. Det känns lite orättvist, han var tystare idag, och den vissheten får jag bära med mig. Tror att vi är på rätt spår i detta.
Dock: att ta ut hunden så tidigt var dumt, och helt felkalkylerat av mig. Jag trodde att vi därmed skulle få vänta kanske en dryg timme, inte två. Nästa gång startar vi dock tvåa, så denna problematik blir inte aktuell. Istället får jag köra ett kortare passivitetspass och hinner såklart inte se något ekipage innan det är vår tur. Jag vet ju att det jag såg arbetsmässigt idag inte alls motsvarar hans vanliga kapacitet, så den biten är jag inte orolig för. Hinner jag så ska jag träna på nån kråka innan nästa prov, men egentligen vet jag att han kan detta. Det blev bara lite för mycket av passivitet, värme och kanske vattenbrist före start. Men vi kommer igen.
Till sist en liten vädjan till de domare som möjligen läser det här:

• Gör lika för alla hundar (så gott ni kan). Hårt men rättvist är min melodi.
• Säg inte inför passiviteten att  ”ni får ett X-pris bara hunden håller helt knäpptyst nu”. Att påminnas om detta, att ha ett i princip utlovat pris (oavsett valör), gör bara föraren extra nervös. Nervositeten påverkar såklart hunden, som kanske då piper just för att denna fras uttalats. Det är bättre att bara neutralt säga att nu är det dags för passiviteten. 

I övrigt var detta ett mycket trevligt arrangerat prov, jättefina marker och utsiktsplatser som fungerade väl även för åskådarna. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Kan man vänta på ett vackrare ställe?

Hund 1 tar andra vattenapporten

Genomgång inför provstart

Domare Åke Liedgren

Spårläggning på egen hand

Har fortfarande alltför mycket att göra för en ordentlig redovisning av kurshelgen, men på lunchen tog jag hundarna med för att iallafall lägga ett par gräsmattespår.
Spår 1, gröna ängen, till Lakrits:
Gick hackigt, ett par meter i taget. Känns som han inte har koll på vad han gör.
Spår 2, gröna ängen, till Lakrits:
Här klantade jag mig. Han gick lite säkrare, fast inte med nosen riktigt ned hela tiden. Jag stannade honom för att se om jag kunde få ned nosen och insåg att jag inte visste var sluthögen låg. Jo, på ett ungefär såklart, den borde ligga inom ett par meters omkrets. Men jag kunde tamejsjutton inte se den. Hade missat att ta en riktigt noggrann hållpunkt. Jag satte honom och kikade runt, men nej. Till slut gav jag honom godis från fickan och berömde honom för hans försök.
Nu tänkte jag att jag kollar med Kasper istället, han är ju van att spåra, om än inte godisspår.
Spår 1, gröna ängen, till Kasper:
Han var mycket distinkt i kopplet, en enorm skillnad mot Lakrits tveksamma hållning. Han går med nosen för högt, inte ner i kärnan som Mari vill, men han hittade direkt till sluthögen. Här skulle jag nog ganska enkelt kunna stanna och hålla i och på så sätt få ner nosen.
Den lilla ängen räcker inte till fler spår än så, så vi promenerade upp till grusplanen bakom skolan. Jag är såklart medveten om att spåret blir svårare då, men nu ville jag få bättre koll på vad Lakrits verkligen gör.
Spår 3, grusplanen, till Lakrits:
Jag drog fötterna efter mig i gruset för att verkligen kunna se exakt var jag gått. Och det var bra, för nu framkom det enorm tydligt att han kan gå i spåret några meter, sen avbryter han och går åt sidan. Ett par gånger avbröt han när jag sade Duktigt, så det ska jag nog sluta med och istället vara tyst och bara följa med. Men ungefär halvvägs bara slutade han helt och hållet. Han gick upp med nosen, gick runt i en cirkel. Jag försökte vänta ut honom, men till slut blev det löjligt. Jag visade på spåret med handen (nu var den tydliga linjen väldigt bra att ha), och så hankade vi oss fram nån meter i taget. När vi hade kanske sju meter kvar (1/3 av spårets längd) lyfte han huvudet ett par decimeter och visade intresse. Nere i spårkärnan noll intresse. Till slut lät jag honom ta den där vinden som ju såklart ledde honom till godiset. Där hade nog vinden vänt för den var i ryggen när vi började. Iallafall nådde han belöningen och jag berömde.
Summa summarum: vi har långt kvar innan han har uppnått någon som helst spårförståelse. Får leta fler ställen där det går att lägga för mej tydliga spår.

Spårhelg med Lakrits

Bara i korta ordalag om spårhelgen, trött nu. Lakrits, som var ren nybörjare på spårning, har börjat fatta lite vad det handlar om.
Dag 1 gick vi ett kanske 100 m långt spår i ganska öppen terräng som legat en halvtimme. Den första halvan av sträckan pinkade han fyra gånger i ren stress – han kunde för sitt liv inte förstå vad det var matte ville att han skulle göra. Då är det lika bra att pinka lite! Den andra halvan spårade han faktiskt mestadels, han kom lite i vindavdriften på slutet men hittade sin kaninkampleksak som vi givetvis lattjade ordentligt med.
Dag 2 fick vi istället köra tre korta pinfärska godisspår på gräsmatta. Syftet med dem var att få ner nosen i spårkärnan ordentligt och att ha enkel terräng så vi kan bedöma hunden smidigt utan att samtidigt falla handlöst över rötter och stenar. Lakrits började med att bli jätterädd för en staty av Heliga Birgitta som stod på gräsmattan, så vi bytte plats efter avreaktion på statyn.

Heliga Birgitta i Finsta får en utskällning.

Spåren inleddes med en hög godis, sen spår cirka 25 m, sen avslut med en ny hög godis. Hunden får titta på när godiset läggs ut. Första spåret var han tämligen förvirrad och avslutade med att pinka på en buske i närheten av spårslutet. Andra spåret gick riktigt bra, om än för fort. Han gick förbi spårslutet och fick lockas tillbaka till godishögen. Tredje spåret gick bitvis riktigt bra med mer lagom hastighet, men han avbröt sig ett antal gånger för att titta på mig. Mari Andersson menade att jag hela tiden bör ha kopplet/linan lagom sträckt så att vi har kontakt, att det är när kopplet slackar som han stannar till och undrar var jag tagit vägen.

Nu ska jag fortsätta likadant och göra minst 2 × 3 sådana spår till, så får vi se om poletten ramlat ner. Man inleder genom att peka rakt ner i godishögen och när hunden fattat konceptet lägger man där på sitt kommandoord.

 Spår 1: visar på godiset.

 Lakrits tuffar iväg.

 Spår 2: mer målmedveten.

Spår 3: tittar frågande på mig emellanåt. Mari går bakom och ger instruktioner.

Sen fick vi många fler verktyg och tänkvärda tips, men jag har varken ork eller anteckningar här just nu, så jag får återkomma till dem. Vi är iallafall sex på klubben som nu fått samma plattform att stå på och som vill fortsätta att spåra tillsammans. Det känns kul!

Spårkursen på ställe 1.

Störningsträning

Idag var Freja på sin tomt när vi kom till gröna ängen för att köra lite övningar. Jag bestämde mig för att idag var det inte lekdag, utan satte Lakrits ned och hivade iväg en boll med chuckiten. Han markerade den, men sen satt han och starrbligade mot tomten. Jag sade nej flera gånger, och han reste sig inte, men hade ohyggligt svårt att fokusera på markeringen. Till slut släppte han henne aningen iallafall och jag chansade på ett skick. Jodå, vimsigare var han inte än att han visste vart bollen tagit vägen, men han kikade ett par gånger åt tomthållet medan han sprang. Men han kom tillbaka med bollen och jag berömde och gav godis för detta fina beteende.

Sedan fick Lakrits ligga platsliggning medan jag lekte med Kasper och en rolig kanintrasa alldeles framför nosen på honom. Störningen Freja försvann nog in i huset efter en stund, men lite jobbigt hade han i början, även om han låg kvar. Jag belönade mellan varven och ökade sen störningen genom att rulla en tennisboll alldeles framför honom. Sen puttade jag på honom, och se då satte han sig upp. Lurad! Ett nytt liggkommando och mera störning och puttande, och snart låg han fint hur jag än bar mig åt. Då fick han kuta och hämta bollen som belöning.

Kasper ska till Karin över helgen medan Lakrits och jag ska på spårkurs. Jag har lovat Kasper att få med sig en mindre kanintrasa till henne, så han kan lära henne nåt nytt om hur man bäst leker med gårdshundar. Den stora åker nog med på spårkursen, som leksak att hitta i spåret. Ja, spårlinan, ja. Hittade den till slut i boden där jag fick åla mig in för att rota i hundlådan. Skönt att snart ta ut alla vinterförvarade grejer och få lite mer utrymme och ordning i boden.

Miljöträning

Foto: Rolf Sävström

Vernissageskylten har ett foto från vardera mig och Rolf med i collaget

Hängningen klar

Det var fullt hus när vi kom dit. Jag hade inte väntat mig gruppfotografering, så där stod jag i en gammal fleecetröja och vindrufsigt hår (som vanligt, alltså). Vi fick varsin ros och sedan spelades det kontrabas och piano medan folk minglade.
Kul att träffa Halla Hallfríður Sigurðardóttir med familj! Fotades gjorde det också, både av sambon och minst en lokaltidning.
Mycket roligt att se alla 23 fotografernas tolkningar av Vallentuna, stora och små bilder, gamla och unga fotografer. Chansen finns till 15 maj under bibliotekets öppettider.

Väntan på prisutdelning - lerigt

Provet var utmärkt upplagt med alla moment i omedelbar närhet till varandra, inte en massa gående emellan. Vi startade som sista ekipage och jag hann titta på två hundar innan jag gick till bilen och hämtade ut Lakrits. Som tur var behövde jag inte infinna mig på morgonen, utan vi kom ungefär när de tog lunch, och sen hade de sju hundar kvar. Tredje sista ekipaget (en reserv) dök inte upp så det gick skapligt fort fram till vår tur.

Lakrits inledde med att pipa lite när vi kom ner till startplatsen, innan vi ens kopplat loss och börjat. Detta hörde domaren Ingela Funck, och hon sade att vi får ju höra hur det låter sen. Ingen bra start ...

Momenten inleddes med två vattenmarkeringar, första ut på blankvatten, andra på andra sidan en vassrugge. Ingen av dem var svår för Lakrits, men andra fågeln var visst tung, för det var med viss möda han tog in den. Inför den första markeringen sade domaren att vänta tills jag säger att du kan skicka. Följaktligen väntade jag även vid den andra markeringen, och vände mig lite om för att kolla med henne när jag inte hörde något. Det verkade som hon missat att säga till mig, för då sade hon att du kan skicka på alla från och med nu när du finner lämpligt. Jag hoppades i mitt stilla sinne att Lakrits fortfarande hade koll, och det hade han ju. Men det kändes lite beige att få den infon så där sent. Han gjorde helt perfekta avlämningar från vatten rakt i hand med skakningar efteråt. 

Sen var det två enkelmarkeringar utmed vattenlinjen. Först en kråka och sen nån annan fågel precis i vattenkanten. Innan vi tog in dem fick vi gå över en å på en smal och lerig spång. Ramlade som tur var inte i varken på dit- eller tillbakavägen. Han skulle alltså hoppa och plaska sig över denna å för att plocka de båda markeringarna, men detta var heller inget problem. 

Sista momentet var ett ganska djupt sök med sex vilt. Några var uppåt vänster, bl.a. en hare, men flertalet var nedåt vasskanten utmed sjön. Vinden kom snett uppifrån vänster, så att sticka ut lite i sjön för att fånga upp vittringen var ingen dum idé. Detta gjorde alltså Lakrits, och han var effektivt in med fem vilt, hela tiden snygga avlämningar i hand. Vid ett tillfälle, tror det var första kråkan, tappade han eller släppte han den och fortsatte åt höger. Det såg ut som om han skulle dissa den och söka sig vidare, så jag blåste. Av ren klantighet blåste jag inkallning istället för stoppsignal, men som tur var fattade han det som stopp. Puh. Jag gjorde då en vänsterdirigering varpå han omedelbart sprang tillbaka och plockade upp pippin och kom in med den. Dubbel-puh. På det sista viltet sprang han flera gånger upp inåt vänster bland mycket taggiga slånbärsbuskar. Ingela Funck bad mig då plocka in honom och rikta honom rakt framåt, varpå jag gjorde det, och raskt kom det sista viltet in.

Så plockade de fram en extrahund som skulle plocka in en fågel från vattnet medan vi stod och tittade på i passivitet. Domaren sade att kunde han avhålla sig från att pipa skulle det bli en etta. Men så kom det ett litet, i och för sig ganska tyst, men ändock ett pip, så då var det kört. Vi landade alltså på ett andrapris.

Kritik: 

Samarbetsvilja: Utmärkt i arbete och vid sidan. 5

Sökarbete: Motiverat sökarbete, täcker marken effektivt i både djup och bredd. 5 + 5

Fart: Hög, jämn, anpassad. 5

Uthållighet: Räcker väl. 5

Näsa: Används väl. 5

Dirigerbarhet: Går att styras. 5

Markeringsförmåga: markerar allt, bra uppf. 5

Skottreaktion: Uppmärksam. 5

Stadga: Fast i skott och kast, piper i passivitet. 5 + 4

Apporteringslust: Spontan med raka fina inlev. Lägger ned vilt vid ett tillfälle. 5 + 4

Apportgrepp: Mjukt och lämpligt med mkt fina avlämningar. 5 + 5 + 5

Simteknik: Effektiv. 5

Vattenarbete: Arbetar gärna i vattnet. 5 + 5

Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. 5

Sammanfattande kritik: En mycket trevlig labrador som har många viktiga retrieveregenskaper. Utmärkt sökarbete och markeringsarbete. Utmärkt samarbetsvilja. Priset dras dock ned något av pip i passivitet.

Jaha. Inget okänt, direkt. Det jag kan säga är ju att han låter allt mindre, det går så sakteliga framåt. Jag tror att pipen idag var lägre och färre än dem som drog ned betygen på Vallentunaprovet i höstas. Ändå känns det såklart surt när allt annat är så bra. Jag misstänker att han behöver få lite mer erfarenhet av den här typen av sammandragningar med mycket människor, hundar, skjutande och annan action. Så det är bara fler prov som gäller, så ska det väl sitta till slut. Nästa försök blir då Veckholm 1 maj (hade PM väntandes i mejlen idag, vi startar sjua) och Råby utanför Nyköping den 11 maj (startar tvåa). Om någon har konstruktiva idéer om hur vi får bort det sista lilla pipandet är de välkomna, annars fortsätter jag som jag börjat.

Tre tävlingar

Idag vad det tävlingsdag med stort T: Lydnadsklass 1 med Lakrits, Rally nybörjarklass för både Lakrits och Kasper. Däremellan resterande dag inne på rallysekretariatet. Resultatet är att Kasper är dagens hund, trots att det är Lakrits födelsedag idag.
Två år har grabben hunnit bli – hipp, hipp hurra!

Lydnadsklass 1 med Lakrits 156 poäng, andrapris
Platsliggningen gick kanon: 10 poäng × 4 = 40 p.
Tandvisningen var han lite för ivrig på i vanlig ordning: 5 poäng × 1 = 5 p.
Sedan blev det lite paus, vi startade som sjua. Planen var blöt och tydligen väldigt väldoftande, för han var stundtals rätt nosig.
Linförighet: 7  poäng × 4 = 28 p.
Läggande: 8,5  poäng × 2 = 17 p.
Inkallning: 8  poäng × 2 = 16 p.
Ställande: 6  poäng × 3 = 18 p. Här gjorde jag dubbelkommando med handen, för han missade en del ställanden utanför plan medan vi värmde upp.
Apportering: 7  poäng × 1 = 7 p. Dagens mest onödiga -3 poäng. Han tramsade, ställde sig upp, tuggade lite på apporten. Jag misstänker att det nog delvis var mitt fel, för jag velade in i det sista om jag skulle vänta och ge honom apporten enligt gamla reglerna eller räcka fram och ge direkt enligt nya reglerna. Gjorde dumt nog det senare istället för att ta det lugnt som vi brukar göra. Nu hade ju tre poäng till inte gjort nån skillnad i sig, men sura avdrag var det.
Hopp över hinder: 10  poäng × 2 = 20 p. Riktigt snyggt gjorde han det! Och här som han strulat på senare tid med sneda sättanden i ingångsposition. Idag satt det klockrent! Dagens bästa moment från Lakrits sida.
Helhetsintryck: 5  poäng × 1 = 5 p.

Här är jag riktigt besviken, efter platsliggningen trodde jag verkligen att vi skulle greja ett förstapris. Orka komma igen? Tja, just nu känns det inte som prio ett.

Rally nybörjarklass med Lakrits, 57 poäng
På lydnadstävlingen tidigare på morgonen kunde han sitta bra, likaså på uppvärmningen innan vi skulle in på banan. Men sen ...
Min gissning är att det blev lite för mycket. Det var en kall och mycket blöt (för att inte säga dyngsur) plan, mycket hundar och mycket moment i både lydnad och rally.
Vi fick 30 poängs avdrag i fel övning för att han inte satte sig när han skulle, utan stod och tittade frågande på mig. Sen var han rätt nosig även på denna plan, och vi fick 1 poängavdrag för sträckt koppel, 2 poängavdrag för nosning, 5 poängavdrag för sent utförande (hängde ihop med sättandet, eller bristen på detsamma) samt 3 poängavdrag för bristande samarbete.
Inte alls min vanliga hund som annars är en naturbegåvning i rally.
Med 2 poängavdrag för helheten slutade vi på 57 poäng. Det här grejar han normalt, det vet jag, så vi tar igen det en annan gång. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Trevlig runda även om det var kallt för rumpan!

Det sammanfattar väl det hela i ett nötskal. Men så brukar han ju inte vara, han tål ju normalt väta mycket bra...

Rally nybörjarklass med Kasper, 83 poäng
Vad kul att vi äntligen fick till det med godkända poäng! Och att Kasper slog Lakrits, det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro... Jättestolt över honom!
Vi fick 8 poängavdrag för nosning, 3 poängavdrag för sträckt koppel, 4 poängavdrag för bristande samarbete, 2 poängavdrag för helheten, totalt 83 poäng. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Mycket trevlig runda med bra känsla. Tänk dock på koppellängden redan från början! 


Hoppsan, där fick jag något att finslipa. Det var väldigt många duktiga ekipage idag, så 83 poäng räckte bara till en 17:e-plats, men jag är oerhört nöjd med det. Måste nämna att det fanns en annan gårdshund på plats som fick hela 95 poäng!

Nu måste vi väl anmäla till nån mer rallytävling, det är ju helt klart. Får bara avvakta Lakrits jaktprov så jag vet vilka helger vi har att spela med.

Håll nu tummarna att både Lakrits och jag orkar ladda om till Bro-provet imorgon där vi startar som sista ekipage!

Lite lydnadsträning inför lördag

På eftermiddagen igår körde Lakrits och jag ensamma ett litet lydnadspass, en hel del fritt följ följt av Stå och Ligg under gång. Emellanåt missar han på vilket jag vill att han ska göra, orden är väl inte supervälbefästa, men oftast blir det rätt. En ensam platsliggning var förstås inga problem. På hemvägen hittade jag en låg korvgrillningsbänk som fick fungera som hinder, och så nötte vi Hopp med ingång till fotposition ett tag. Han har ju börjat med att sätta sig lite snett där, rumpan utåt och blicken gissningsvis i riktning mot belöningsfickorna. Så nu körde jag först ett tag med dubbelkommando Hopp + Fot och då gick det bra. Jag valde nu istället att belöna bakåt med boll med vänsterhanden från ryggfickan för att ta bort uppmärksamheten snett fram åt höger. Det gav en bättre ingångsposition, och när jag så slutade med dubbelkommandot och körde med bara Hopp så satt det skapligt bra, det med. Får hoppas att detta räcker...
Hemma i köket tog jag sen fram apportbocken och repeterade det momentet ett par gånger. Inga problem. Då kom Kasper och ville vara med. Han biter ju inte som en retriever, men han genomför ändå momentet, lillkillen. :) Särskilt nu när man inte längre behöver vänta med Apport-kommandot skulle nog även Kasper klara den biten.
Så var det ju tandvisningen... ja, full pott lär det ju inte bli där, och det var ett tag sen vi tränade det. Ja, ja.
Jag har iallafall laddat ner iPhone-appen Lydnadspoäng inför morgondagen, så kan man räkna ut vad det blir med koefficienterna.

Premiär för sök och dopp

Jag insåg att det var längesedan jag körde ett sök med Lakrits (har vi gjort något sen sista B-provet i höstas?) så det kunde vara idé att inleda med det inför premiärdoppet sen i dammen.
Jag och Kasper gick och lade ut sex dummies, flertalet skapligt långt ut. En av dessa var den tunga tredelade 2-kilos-apporten, som jag lade på andra  sidan ett sankt område, Lite extra jobb att plocka in den, alltså.
Sen bytte jag hund och Lakrits fick komma med till startplatsen. Några minuters vila vid ryggsäcken medan jag funderade ut hur jag skulle skicka. Vi hade vinden snett i ryggen idag.
Första skicket sprang han lite yvigt, men fick in en av de främre. Sedan blev det mer rationellt, även om han kanske sprang lite väl långt ut i början. Det kan ju dock hänga ihop med vinden. Han plockade in de tre främsta apporterna först.
Sedan flyttade jag mig några meter utåt och riktade honom till vänster om den tunga dummyn. Ganska snart kom den in också, följt av den yttersta åt höger. Sen hade jag en kvar som låg lite bortom tungdummyn, men när han sökt ett tag efter den kallade jag in honom. Jag tyckte han jobbat så pass bra på de övriga fem att jag inte ville pressa ut till den sista. Istället fick han hänga med mig när jag plockade in några snitslar jag hängt upp för säkerhets skull, och när vi närmade oss platsen för den sista (den nya gula vinstdummyn, för övrigt) så skickade jag honom på ett kortare sök. Och visst kom den in också.
Vi gick förbi bilen och lastade av flertalet dummies, behöll två till dammen. På nerväg till dammen blev Lakrits mycket uppmärksam när han såg en simmande and i dammen, men han fortsatte gå fint lös vid min sida. Jag pausade lite nere vid dammen och lät anden simma undan innan jag sade till Lakrits att vänta kanske fem meter ovanför kanten och själv gick ner och kastade ut dummisarna som dubbelmarkeringar. De hamnade max tio meter ut i sjön på grund av min kassa kastteknik, men nu var det ju inte avståndet som var huvudsaken, utan Lakrits vattenbeteende.
Jag gick tillbaka till Lakrits och skickade på den sist ikastade. Ingen tvekan i vattnet, men så fort han var uppe skakade han sig och tappade dummien. Han plockade upp den igen, men nästan framme vid mig släppte han den igen och skakade sig på nytt. Nej, sade jag och krävde att få den i handen.
Den andra markeringen hämtades fint och nu backade jag och lockade in honom med glad röst. Men samma här: nästan framme släppte han och skakade sig. Nu vrålade jag i ett rejält nej, varpå jag omedelbart plockade upp dummin från marken och gick och kastade i den i dammen igen.
Han blev rejält låg av mitt arga nejande, och innan jag skickade igen klappade jag om honom lite och pratade med ljus glad röst så han skulle veta att jag egentligen inte var arg på honom. Jag skickade ut igen och uppmuntrade honom på ingången samtidigt som jag backade. Nu fick jag den  fint i handen INNAN skakandet!
Jag berömde såklart jättemycket och hällde ut en bunt godisar på marken som jackpot-belöning. Därmed avslutade vi.
Sammanfattning:
Det känns skönt att ha gjort ett sök som påminnelse hur man gör, och jag är inte jätteorolig inför söndagen på detta moment. Det kändes som att ringrostigheten försvann i och med dagens jobb. Hade detta varit på prov hade vi dock säkert fått en del avdrag på lite för yviga sök. Nu körde vi ju med dummies och inte vilt, men vi körde vilt senast på nyårsafton och det var rakt inga problem då.
Vattnet, då. Jag är väldigt nöjd med sista avlämningen och kan bara hoppas att den sitter färskt i minnet på söndag. De båda första var ju inte lysande. Ja, ja, vi får se hur det går. Känns ändå skapligt okej.

Råby också!

Ojsan! Fick just en startlista till Råby den 11 maj i min mejl, och vi har visst kommit med där också. Denna gång med startnummer 2 av 16 (plus 13 reserver). Och vi är enda Thorsvihunden, både bland ordinarie och reserver.

Jaha, då får vi se vad som händer på söndag. Känns ju rätt skönt att veta att vi får en provchans till i vår, om det behövs.

Beställt en bäddsoffa

Dock inte röd, för röda soffor har vi redan två. Den här blir istället mörkgrå med ett diskret bambumönster i ännu mörkare grått. Den var riktigt skön att ligga i, så hoppas den blir bra för framtida sovgäster. Som synes på bilden är den mycket flexibel. Lär anlända om nån månad eller så.

Och några bilder till

Denna gång från Jörgen Norrblom. Tack för bilderna!

 Från vänster: ettan Karin Cleeve, tvåan Eva Heljesten och trean Kajsa Fagerström.

Vilka enorma prishögar!
Tack till Jörgen och Annika för bärhjälp med dem.

Några bilder från WT:t

Lånar ett par bilder från Annika Månsson från dagens WT.

Jag och Lakrits väntar vid ruta 1 som bestod av en drive 

i vänsterflanken med skott och markering åt höger.

Working test på Lidingö: resultat i nybörjarklass
1:a: Karin Cleeve med Engsboda Clockwork Orange, flatcoated retriever, 99 poäng. (Startnummer 53)
2:a: Eva Heljesten, med Thorsvi Aberfeldy, labrador, 95* poäng. (Startnummer 26)
3:a: Kajsa Fagerström med Conover’s Prinsessan Tuvstarr, labrador, 93 poäng. (Startnummer 3)
4:a: Märta Segerström med Justlike Apache, labrador, 92 poäng. (Startnummer 5)
5:a: Tomas Söderström med Batmoor’s Wallace Angus, labrador, 92 poäng. (Startnummer 17)

*Serien såg ut så här, ruta 1–5: 18 19 20 20 18. Jag vet inte vad enpoängsavdraget på ruta 2 avser, men de båda 18-poängarna handlade om nyfikenhet på funktionärer ute i fält.

Överösta av fina priser

Vi fick mängder av fina priser på WT:t idag. Lakrits är särskilt förtjust i dummyn och vattenflaskan, men nosar också gärna på den stora foderpåsen.
Själv tror jag att ryggsäcken kan komma väl till pass, liksom de varma strumporna och så den lilla blå väskan med hund-förstahjälpen, som jag hoppas aldrig kommer att behöva användas.

Den stora blå foderpåsen kan anas i vänsterkant. Lakrits fick en reflexväst. I min famn en ryggsäck och en PAW-dummy. Ovanpå fodertunnan ligger en vattenflaska, en hopvikbar foderkanister, två hopvikbara mat-/vattenskålar (kan nog bli bra till Frankrikeresan i sommar), en pärm från Albano, en första-hjälpen-väska, ett par strumpor och en rem med karbinhake.


Vilken premiär för oss i WT-sammanhang! Jag kan inte riktigt förstå det än:
95 poäng av 100 i konkurrens med ca 67 hundar i nkl!

2-plats på WT-premiären!

Lakrits går från klarhet till klarhet. Idag grejade han hem ett andrapris på WT på Lidingö.
Rutorna var ganska lika varandra med enkelmarkeringar, bortsett från två rutor där man också skulle fotgå lite fram till startpunkten. Det som varierade lite var terrängen, där fanns allt från skog till öppen äng och ett nedslag precis framför en brant klippkant. Tack och lov slapp vi vatten, det var nollgradigt i morse och dimmigt länge och väl innan solen börja lysa igenom och gjorde allt geggigare och geggigare.
Han fick 95 poäng av 100. Det var på ruta 5 som han sprang fram med dummyn i munnen till kastaren innan han sprang vidare in till mig, och efterföljande ruta 1 där han sprang mot skytten innan jag blåste inkallning och avbröt den närkontakten som vi fick (tror jag) 4 av våra avdrag. Det femte poängavdraget vet jag inte, får se när den detaljerade resultatlistan kommer upp. Det här brukar han inte ägna sig åt, kanske började han bli trött och uppe i varv, annars vet jag inte. Han fick för sig nåt, i vilket fall. Får se om det var tillfälligt eller nåt vi måste träna bort.
Hoppas nu att formen håller i sig till nästa helg!
Bild kommer senare på de fina priserna vi fick, bland annat en fodertunna, en jättesäck mat, en fin PAW-dummy, en ryggsäck och lite annat smått och gott.
Grattis till Märta med Bosse för fina fjärdeplatsen på 92 poäng, och Annika med Cheysie som inte kom långt efter med 86 poäng. Acke jobbade också bra med lite avdrag för avlämningarna.

Pia miljötränar, Annika och Märta väntar på sin tur på ruta 3.

Väntan var lång på ruta 3.

Träningstävling i snöglopp

Lånar en bild från dagen av Anna Hagberg.
Visst känner man hur blåsigt och jäkligt det var?!

Idag var det träningstävling i rally på klubben. Carola håller på att utbilda sig till domare och behövde döma en tävling tillsammans med en utbildad domare. Nu vaknade vi upp till en vintervit dag med rejäla mängder blötsnö, och när vi kom till klubben visade det sig att den riktiga domaren hade kört i diket, så tävlingsdömandet räknas inte för Carola. Synd! Tappert höll hon ändå i tävlingen, och trots lite bortfall på ekipage som inte lyckades ta sig dit var vi väl 9–10 startande i nybörjarklassen.
Jag startade 4 med Lakrits och 7 med Kasper. Jag hade ju inte så stora förväntningar på Kasperpojken, särskilt som det vid banvandringen visade sig att banan var lagd med inte mindre än TRE skyltar som innebar läggande!
Lakrits tuffade på i säker stil och verkar ha vant sig vid rallyskyltarna, trots att vi inte gått många uppskyltade banor tillsammans.
Kasper var som väntat ynklig, hukande och darrande, men gjorde ändå i stort sett som jag sade. Jag tror att han lade sig lite grunt, men det måste ha nått ner till snönivå iallafall (snarare än marknivå, om ni fattar) för vi fick inga avdrag för dåligt liggande.
Inne i stugan delades så protokollen ut med start bakifrån, och jag väntade på att få höra Kaspers namn tämligen omgående. Det var bara en hund som hamnat på under 70 poäng (gränsen för godkänt), men sen nämndes hund efter hund. Jag tänkte att här måste det vara nåt fel, de har bergis blandat ihop papperen, helt begripligt i det usla vädret där skrivaren var tvungen att stå med ryggen till på grund av snålblåsten. Men, nej då.
Jag slutade etta och tvåa med mina fina hundar!
Lakrits fick 92 poäng med avdrag för 4 nosningar och 4 sträckt koppel. Kopplet, ja! När jag kom fram till klubben i morse och skulle koppla hundarna för att gå en kisspromenad upptäckte jag att jag glömt Lakrits läderhalsband hemma, så jag hade inget att sätta kopplet i. Fick ta ett retrieverkoppel som jag alltid har som reserv liggande i bilen. Men jag har aldrig gått en rallybana förut med retrieverkoppel, så att det gick vägen var bara det riktigt bra. Carola tipsade efteråt om att sätta retrieverkopplet nedåt och inte uppåt, som jag gjort, för att få snyggast koppelböj med minst risk för sträckningar. Jaja, nästa vecka när det är riktig tävling ska jag försöka minnas läderhalsbandet istället...
Kommentaren på helhetsintrycket för Lakrits: Mycket snyggt läggande under gång! Jättebra!
Kasper, då? Han kom bara en poäng efter brorsan, på 91 poäng! Avdrag för 2 nosningar (!), 1 sträckt koppel (!), 4 st avstånd längre än 0,5 m från skylt och 3 sent utförande. De båda sista avdragen berodde såklart på vädret, detta var inget han gjorde med största glädje. Det gick helt på lydnad och tapperhet!
Kommentaren på helhetsintrycket för Kasper: Bra jobbat, Kasper! Och så ett fint ritat hjärta!
Även domare och skrivare tyckte han var värd en tapperhetsmedalj.
Väl hemma fick Kasper välja belöning först, och valde favoriten vomburgare. Lakrits fick det sista frusna märgbenet. När så vomburgaren var slut gav husse honom en extra tuggpinne som han genast sprang och skröt med för Lakrits.

Imorgon är det WT på Lidingö, undrar hur det går med vädret? Hoppas detta smälter snabbt, för nästa vecka har vi både rally- och lydnadsprov på VaBK på lördagen och sen jaktprov i Bro på söndagen.

Han kråmar sig och njuter

Kasper ligger i Saras övergivna saccosäck

Annandagspåskträning på Lilla Träskaten

Runt 22 ekipage var med på dagens jaktträning på Lilla Träskaten i Sörmland. Tur jag hade en gps, annars hade jag aldrig hittat dit på alla slingriga grusvägar. Anlände visst dessutom från fel håll!
Vi delades in i tre grupper: en livligare med Jörgen, en lugn med Anita och en lugn med Åsa Eckerrot. Vi var hos Anita på förmiddagen och hos Åsa på eftermiddagen.
Vi inledde med jaktlydnadsövningar, som att gå runt övriga ekipage i slalom. Här tyckte Lakrits det var lite läskigt att gå runt en massa hundar han inte kände, och visade detta genom att nosa sig runt något steg bakom mig. Jag kände igen beteendet från Gyllene Anden i vintras, även om det var mycket mer markant då, och jag har nu på hemvägen funderat på hur jag bäst hanterar detta. Jag har kommit fram till att uppmuntrande peppningar med klicker och godisbelöning nog skulle funka för att stärka honom och ge självförtroende i dessa situationer med nya hundar. Ska försöka komma ihåg att ta med det till WT nästa helg.
Sen var det inkallning förbi övriga hundar, och Lakrits gjorde då en liten extra lov för att öka avståndet lite till de andra hundarna, samtidigt som han kom in till mig med god fart.
Två enkelmarkeringar som kastades från äng in i skog var inget svåra alls. När vi började jobba och han hade nosat in de andra hundarna släppte allt det jobbiga som tur var, och han skötte sig utmärkt.
Ytterligare en markering från annan startposition mot samma område, fast kortare kastat så apporten hamnade på ängen – här ville Anita se om hundarna skulle springa för långt av gammal vana, eller om de skulle uppfatta att apporten låg närmare. Inga problem. Även alla avlämningar idag var bra, inget tramsande trots Anita, hundar och action. Mycket bra!
Vi gick lite fram och tillbaka på linje med många vändningar åt vänster och höger. Sen fick Lakrits inleda att ta en tennisboll bland de sju som Anita gömt i samma kastområde som tidigare. Jag skickade på linje, blåste närsök när han var i området varpå han omgående hittade en boll som han kom in med. Efteråt, när alla gjort detta, diskuterade vi när en hund egentligen ska ”förstå” att en dirigeringslinje är färdigavverkad. Anita menade att man ska blåsa stopp i detta läge och sedan skicka på Sök (inte Närsök), i synnerhet när det bara finns en eller två bollar kvar och man inte riktigt vet var de ligger. Ingen hade gjort så nu.
Alltså gjorde vi om en gång till, och vi fick då välja avstånd själva och skicka mot tomt område. Sen fick vi välja vad vi ville att Anita skulle göra (smyga ut en boll, kasta en stoppbelöning). Stannade inte hunden på stoppsignalen kunde den alltså inte belöna sig själv. Jag valde att skicka på ganska långt avstånd, låta Anita smyga ut en boll när jag blåst stopp och sedan testa ett Sök-kommando på distans, något jag aldrig provat förut. På sök brukar ju hunden finnas vid ens sida. Nu var det dessutom rätt länge sen vi körde ett sök överhuvudtaget, så det var lite spännande att se hur detta skulle gå. Om det inte funkade var planen att gå närmare och ge Sök-kommandot igen. Han tog stoppsignalen på långt avstånd klockrent, och sedan förstod han efter nån halv sekunds eftertanke vad mitt Sök med tillhörande gest betydde och han plockade fint in den utsmugna bollen. Duktigt gjort!
Lunchdags med paj och sallad som åts utomhus (jag lyckönskade mitt förutseende att ha med en extra jacka i bilen och pälsade på mig inför detta, och sen behöll jag de dubbla jackorna hela eftermiddagen, plus ett par extra sockor) medan hundarna fick vila i bilarna.
Åsas upplägg var delvis detsamma med lydnadsövningar först. Nu var det ju samma grupp som på förmiddagen, bara ny tränare, så slalom mellan ekipagen gick bra, liksom stadgeövning där Åsa kastade dummisar och bollar hej vilt. Lakrits och Reko var de enda hundarna som var lösa i den övningen, men även de kopplade hundarna skötte sig bra. Sedan hämtade vi människor in varsin apport medan hundarna fick sitta kvar och vänta. tredje lydnadsövningen var att sätta hundarna på linje, varannan med nosen åt vänster och varannan med nosen åt höger. Sedan gick vi ifrån hundarna på valfritt avstånd (jag tog ganska långt bort) och en i taget skulle kalla in. Gross matte började, och han kom halvvägs mot henne, men avvek sedan och kutade upp i en dunge istället. Lakrits hade positionen bredvid Gross, men satt kvar hela tiden tills det var min tur att kalla in. Mycket bra gjort av honom, det bådar gott inför platsliggningen om några veckor. Någon hund reste sig upp flera gånger, men övriga var riktigt stadiga.
Sedan hade Åsa en övning med ett ekipage i taget medan vi övriga fick träna dirigering med valfritt antal synligt utlagda bollar på linje. Hon betonade vikten av att ha vinden i ryggen för att underlätta maximalt för hunden. Jag körde med alla fyra bollarna, lade två i den beteshage vi befann oss, kröp genom stängslet (ingen el) till en stubbåker, lade en boll strax innanför stängslet och en till längre ut. Sen gick vi en bit till och vände upp. Sedan tog han snyggt och prydligt in alla fyra bollarna i tur och ordning, som om han aldrig gjort annat. Jag lade på ett extra Ut när han passerade de gamla legorna, men det fanns ingen tendens till avsaktande. Snygga upplock och returer. Sedan vidtog en ganska lång väntan, varpå jag körde en omgång till inne i beteshagen med tre bollar. Inga problem nu heller. Jag tror det är dirigeringsfyrkanterna som börjar löna sig för oss här. Där funderade jag lite på det här med vinden: när man kör fyrkanter blir det ju automatiskt vind från alla fyra hållen, alltså både med-, mot- och sidvind. Det gör ju att hunden tränas på alla sorters vindar, men samtidigt kanske man får vara lite lyhörd för att vissa ben kan vara svårare än andra just på grund av ofördelaktig vind. Ska försöka ha det i åtanke framöver.
Så småningom blev det vår tur att göra Åsas dirigeringsövning. Den gick ut på att börja med en enkel markering, sen en utlagd dold apport i samma område medan hunden är på väg in med den första, sen en boll i samma område när hunden är på väg in med den andra. Här valde jag att samtidigt backa till längre avstånd, något Lakrits normalt skulle klarat. Nu var han uppenbarligen för trött för detta, för skicket blev inget bra och jag fick gå längre fram igen. Sen låg han inte kvar tillräckligt idogt i sökområdet utan började springa vidare. Då blåste jag stopp utan att han tog stoppsignalen tillräckligt bra. Till sist kallade jag in honom och Åsa gick ut och motiverade upp med ett skott i marken invid bollen, och nu plockade han in den utan problem. Han var nog helt enkelt för trött i mössan för denna sista övning. Allt annat idag hade ju gått hur bra som helst.
Åsa berättade i varje fall att nästa steg på övningen skulle ha varit att kasta en markering bakom det gamla sökområdet, så hunden skulle skickas igenom detta och vidare ut till markeringen bakom några granar. Detta gjorde vi nu aldrig, men jag ska försöka minnas övningen och testa den hemmavid när jag har tillgång till någon bra medhjälpare.
Totalt sett har vi iallafall haft en bra dag och jag ser med viss tillförsikt fram emot WT, bara han klarar att hålla ihop med alla hundar och människor runt omkring sig.

Annandagpåsk-jaktträning

På Lilla Träskaten

Regnig piazza

Ett av mina fåralster

Fyrkantig träning

Idag träffas Annika och jag för träning av dirigeringsfyrkanten. Vi gjorde tre olika fyrkanter: den första höll Annika på med när jag anlände i Jävsjöskogen rätt nära DaTäBK, senare lade vi två i den glesa skogen.
Den första på en äng var ganska lång och Annika hade det knepigt med båda hundarna, som ville dra in i grandungen i mitten av fyrkanten. När jag såg det bestämde jag mig snabbt för spårat och halvsynligt (osynligt, men där det inte gör nåt om han snappar något av apportsläppen) och bortsett från det första benet gick det riktigt bra. Vid det första benet ville han gira åt vänster när han i princip var framme vid målet, i samma linje som vi tidigare gått. Jag kallade tillbaka, och nästa gång ville han upp på vägen som gick parallellt. När han försökt det en gång till gick jag närmare med honom och till sist fick vi till det. Sen var det som sagt inga problem mer än att han försökte stanna till vid granarna, men då pushade jag honom vidare med upprepade Ut, som han åtlydde.
Han ville gärna tjuvpinka när vi gick ut fyrkanten, sade Annika som hade god sikt över detta bakom mig, så hon fick sedan agera kissförstörare på resterande fyrkantspromenader.
Vi pausade med fika i solen innan vi fortsatte in i skogen, som är ganska gles men risig och halvsvårgången. Det blir alltså mycket bra fotgåendeövning, där det mänskliga tempot varierar kraftigt, och hunden därmed får anpassa sig när vi går ut fyrkanterna.
Halvvägs till skogen gjorde vi förresten en platsliggning med Lakrits omgärdad av Alpha och Tindra. Vi stod tre minuter före återgång, gick jättebra ända tills jag var tillbaka. Då reser sig skrället flera gånger utan kommando. Jag gick tillbaka och gjorde om, och på tredje försöket gick det bra. Det där får vi allt nöta lite på hemma på gräsmattan, synd att få avdrag på en sån grej.
I skogen gick vi som sagt ut två fyrkanter. Ibland gick Annika först och jag efter, ibland bytte vi och lyckades smuggla ner 2 dummies vid varje vinkel så att fyrkanterna blev spårade men med dolda apporter för båda hundarna. Vi hade plastband som markerade hörnen. Både Lakrits och Cheysie gjorde sina fyrkanter superfint, över rishögar, förbi trånga sten- och trädpassager och raka fina linjer till apporterna.
På hemvägen såg jag ett bra träningsställe om vi vill ha öppen terräng med midjehög sly, perfekt till markeringar som faller ner dolt.

Bro

Får väl bli ett inlägg till ikväll, för jag fick just veta att jag kommit med på Bro-provet söndagen den 22 april som sista hund i NKL med startnummer 30. Har inte fått något mejl ännu, men detta ligger utlagt på webben. Vad roligt!

På begäran:

Sillhatarens sill

Ingredienser

1 burk inläggningssill

Lag

¼ dl ättikssprit

1,5 dl vatten

1 dl socker

2 lagerblad

5-10 korn kryddpeppar, vitpeppar, svartpeppar vardera

Koka ihop ovanstående och låt svalna.

Tillsätt följande:

½ knippa dill

1 fint skivad rödlök

Marinad

2 dl majonnäs

1 dl grädde

ca 1 dl kalles kaviar

½ tsk citronpeppar (ej nödvändigt)

1,5-2 tsk socker

15-20 droppar Worcestershiresås

1 stor knippa dill

2-3 rödlökar

2 purjolökar

Gör så här –2 dagar

Lägg in den avrunna sillen minst två dagar innan den ska ätas i den uppkokta och avsvalnade lagen enligt ovan.

Gör så här Dag 0

Blanda till marinaden enligt ovan.

Ta fram serveringsformen och strö hackad dill, purjoringar och hackad rödlök i botten. Dofta över svartpeppar. Lägg på klippta sillbitar.

Täck sillen med ett lager av rödlök, purjo och dill. Bred marinaden över detta. Garnera med rader av rödlök, purjo och dill.

Håller sig några dagar.

Bilder från London

Här kommer äntligen lite bilder från London. Det framgår tydligt vilken otrolig tur vi hade med vädret. ”Spring has sprung” kunde man läsa lite överallt, och det stämde verkligen: fullt med folk i parkerna, blommor och grönska överallt, man kunde gå i t-shirt. Ja, vi hade faktiskt inte något mer att önska. London visade sig från sin allra vackraste sida.
Jag hade lite svårt att välja bilder, så jag lade upp en hel bibba här istället:
Eva och Sara i London i mars 2012
Njut av våren i London medan vi väntar på att den ska komma hit på allvar!

Och Glad Påsk, alla läsare!

Sista akvarellkursen

Måste ju lägga upp lite bilder från London, men innan jag hinner ta mig an dem kommer några mobiltagna bilder från sista akvarellkursen medan jag har processen något så när färsk i minnet. Läraren hade nämligen förhinder och dök upp först på slutet av lektionen (vi var satta att jobba på egen hand första stunden) och hann bara visa ett sätt att måla får, som vi aldrig hann testa själva. Därför fotade jag hennes alster underhand, så jag skulle minnas i efterhand hur man gjorde. Så här:

 Först en tidigare gjord målning av Marianne så vi skulle ha målet klart för oss.

 Närbild på denna målbild. Jag blir sugen på att prova, nu när jag lägger upp dem.
Får se om det kommer en jämförelsebild från mig så småningom ...  

 Marianne börjar på nya målningen med torr teknik.
Först duttar hon med svamp i olika nyanser, sen lägger hon på skugga på magarnas underkant.

 Hon blöter papperet runt om fårkropparna, lämnar dock vitt uppåt över fåren.
Lite färg i vattnet så det syns var hon blött någonstans.

 Efter att ha färgat bakgrundsmarken mera lägger hon på skuggor.

Här har staket, lite gräs och något träd tillkommit med penselskaftet.
Detta görs medan bakgrunden är blöt.

 När det torkat gör hon huvuden och ben.

Vi visade upp vad vi gjort tidigare under lektionen, och jag bad särskilt om konstruktiv kritik inför sommarens jobb på egen hand. Jag hade målat ett sommarlandskap med metspö och brygga. Jag fick två tips: 

• vattencirkeln vid flötet: ta bort färg snarare än lägg på. 
• speglingen av bryggan i vattnet ska falla rakt ned, inte göra en skugga som jag gjort. 

Det sista fattade jag inte först, tänkte på spegling och skugga mer eller mindre som synonymer, men då plockade hon fram detta underbart illustrativa kort som jag fotade av:

Det bruna är speglingen av fågeln, medan det gråblå är skuggan.
Två helt olika saker och de faller helt olika med identiskt ljus!

Slutligen vill jag rikta ett särskilt tack till Cypern för de snälla orden om mina enkla akvarellalster. Du vet vem du är! Jag ska lägga upp fler bilder på egna akvareller nu när kursen är slut, men det får bli nån gång framöver när jag har bättre med tid.

Tack snälla Jordbruksverket!

Tack snälla Jordbruksverket för att ni ändrat de krångliga rabiesreglerna!
Jag skulle ta Lakrits till veterinären för att komplettera kennelhostevaccinet inför vårens stundande prov och tävlingar. Så upptäckte jag av en slump att det stod att hans rabiesvaccin gått ut i november nångång. Va?!
Jag kollade genast Kaspers papper, för de vaccinerades samtidigt, förutom att Lakrits behövde två sprutor och Kasper bara en. Så några månader borde det diffa mellan hundarna, men inte mer. Nädå, i Kaspers pass stod det att vaccinet räckte till 2013, ungefär som jag väntat mig. Två års skillnad! Hade de skrivit fel i Lakrits pass? Eller skulle vi behöva göra om hela den besvärliga och dyra rabiesproceduren med antikroppskontroll och hela baletten?
Med hjärtat i halsgropen åkte jag alltså till veterinären med en hund och två pass för att reda ut det hela. Det visade sig att man vaccinerat med två olika vaccin då för ett och ett halvt år sedan, ett med längre hållbarhet för hunden som bara behövde påfyllnad, och ett kortare för den nya hunden eftersom detta vaccin bättre bildar antikroppar. Behövde jag alltså göra om allt?
Nä, Jordbruksverket har ändrat reglerna och man behöver nu inte ta om antikroppstestet, utan bara ta en tilläggsspruta precis som vanligt. Puh. Tack snälla Jordbruksverket för att ni lättat på de dumma reglerna som sade att man skulle minnas exakt datum på en spruta som togs för flera år sedan. I höstas hade jag liksom annat att tänka på än rabiessprutor...
Nu har även Lakrits fått en långtidsverkade antirabiesdos. Inte är hundarna synkade, och inte gick det att få automatiska påminnelser på just denna vaccintyp från veterinären som det går för andra vacciner, men i alla fall. Skönt att det fixade sig!

Husse har lekt

Husse har lekt och resultatet kan ni se här. Några kuliga hopklipp:

Rallyhundar till instruktörsutbildning

Det var instruktörsutbildning i rallylydnad i helgen på klubben, och det behövdes hundar att träna. Kasper och Lakrits ställde alltså upp söndag eftermiddag för tre blivande instruktörer.
Vi var tre ekipage som skulle lära oss tre godtyckligt lottade skyltar.
Kasper fick vara först ut, och första skylten var enkel: sitt, höger, ett steg, sitt från fortsättningsklass. Sedan var det två skyltar från avancerad klass: sitt, hopp över hinder, återgå till föraren samt sitt, gå ifrån, kalla in.
Båda dessa var nya för oss, men Kasper skötte dem galant. Min allra bästa lilla bushund kunde hålla pli på sig och komma in till matte när han skulle. Så kul!
Eftersom det var kallt och började snöa tyckte jag sen att Kasper kunde få hoppa in i bilen, så fick Lakrits vara med för de båda andra instuktörerna. Här inledde vi med sitt, stanna kvar, höger, ett steg, sitt. Alltså nästan samma skylt som tidigare, men där hunden skulle stanna kvar istället för att följa med föraren. Första gången tjuvade Lakrits och reste sig och tog något steg mot mig innan jag kallade in, men vi gjorde om några gånger tills han fick pejl på det hela.
Sitt, gå runt hunden, ihop med fötterna och gå vidare var inga problem, den har vi gjort förut.
Sista skylten var knepig, 412 från mästarklass: vänster om båda. det vill säga att Lakrits skulle vända åt vänster samtidigt som jag skulle vända åt vänster, varpå vi (när vi lyckats trassla oss rätt) hamnade med hunden på höger sida om oss. Vänster, vänster en gång till och vi var tillbaka igen. Körde med godislockning för att få med honom, och det funkade riktigt skapligt efter en liten stund.
Sista instruktören, då. Vi började med enkla sitt, stå, sitt. Eller: den borde ha varit enkel, men Lakrits hade tillfälligt glömt bort ordet Stå, så vi fick repa det ett par gånger. Sen var det enkelt.
Det hela avslutades med två knepiga skyltar från mästarklass, 410 och 408. Sidbyte bakom var svår. Lakrits är ju så van att alltid gå på vänster sida att det var ett riktigt schå att få honom att förstå att han skulle komma bakom mig upp på höger sida. Det krävdes godislockande med högerhanden bakom knäna. Vips när han fattat och fått sin godis så gjorde han genast ett bakombyte tillbaka till vänster sida igen. Fniss.
Sista övningen var framåtsändande till kon. Här hade jag velat köra baklängeskedjning, alltså börjat framme vid konen, sen backat successivt bakåt till skylten. Men instruktören (enligt min mening den sämste av de tre) bad oss genomföra momentet i framåtföljd utan någon direkt genomgång av hur vi skulle träna in det. Det gick ju givetvis inte särskilt bra, men jag lyckades ändå få honom aningen framför mig med Före och sen ett Stanna på det. Men lärt in momentet ... näe, här krävs det betydligt mer.
Det bästa var nästan att Lakrits fick lite mer träning på att utföra rallymoment nära skyltar. Vi har ju mest tränat skyltlöst, och han är ännu inte riktigt van vid att de står där, att man inte ska nosa på dem och inte heller sätta sig på dem. :) I vilket fall kändes det bra, jag hade båda hundarnas uppmärksamhet, ingen nosning, trots främmande hundar i närheten. De gillade belöningarna som vankades: en Lidl-korv som dissats av oss människor och så den avlånga orange kampgrejen som legat undanstoppad ett bra tag nu. På det hela taget känns det bra inför 21 april, även om givetvis vad som helst kan hända då. Ska iallafall försöka få till en eller ett par träningar med skyltar och bana innan dess.