Senaste inläggen

söndag 29 april 2012

Spårhelg med Lakrits

Bara i korta ordalag om spårhelgen, trött nu. Lakrits, som var ren nybörjare på spårning, har börjat fatta lite vad det handlar om.
Dag 1 gick vi ett kanske 100 m långt spår i ganska öppen terräng som legat en halvtimme. Den första halvan av sträckan pinkade han fyra gånger i ren stress – han kunde för sitt liv inte förstå vad det var matte ville att han skulle göra. Då är det lika bra att pinka lite! Den andra halvan spårade han faktiskt mestadels, han kom lite i vindavdriften på slutet men hittade sin kaninkampleksak som vi givetvis lattjade ordentligt med.
Dag 2 fick vi istället köra tre korta pinfärska godisspår på gräsmatta. Syftet med dem var att få ner nosen i spårkärnan ordentligt och att ha enkel terräng så vi kan bedöma hunden smidigt utan att samtidigt falla handlöst över rötter och stenar. Lakrits började med att bli jätterädd för en staty av Heliga Birgitta som stod på gräsmattan, så vi bytte plats efter avreaktion på statyn.
Heliga Birgitta i Finsta får en utskällning.
Spåren inleddes med en hög godis, sen spår cirka 25 m, sen avslut med en ny hög godis. Hunden får titta på när godiset läggs ut. Första spåret var han tämligen förvirrad och avslutade med att pinka på en buske i närheten av spårslutet. Andra spåret gick riktigt bra, om än för fort. Han gick förbi spårslutet och fick lockas tillbaka till godishögen. Tredje spåret gick bitvis riktigt bra med mer lagom hastighet, men han avbröt sig ett antal gånger för att titta på mig. Mari Andersson menade att jag hela tiden bör ha kopplet/linan lagom sträckt så att vi har kontakt, att det är när kopplet slackar som han stannar till och undrar var jag tagit vägen.

Nu ska jag fortsätta likadant och göra minst 2 × 3 sådana spår till, så får vi se om poletten ramlat ner. Man inleder genom att peka rakt ner i godishögen och när hunden fattat konceptet lägger man där på sitt kommandoord.
 Spår 1: visar på godiset.
 Lakrits tuffar iväg.
 Spår 2: mer målmedveten.
Spår 3: tittar frågande på mig emellanåt. Mari går bakom och ger instruktioner.
Sen fick vi många fler verktyg och tänkvärda tips, men jag har varken ork eller anteckningar här just nu, så jag får återkomma till dem. Vi är iallafall sex på klubben som nu fått samma plattform att stå på och som vill fortsätta att spåra tillsammans. Det känns kul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar