Full FART i Gryt

Det var mycket intressant idag att se tre av kullsyskonen arbeta med problemlösning. Lina har redan skrivit så bra om Leia, och mycket av det gäller även Lakrits.

Leia löser problemet med hagen.

Leia tvärnitar några meter framför den farliga bläckfisken.

Leia apporterar glatt den numera ofarliga bläckfisken i omgång två.

Leia var klart uthålligast på gropen.

Några punkter att tänka på (allt gällde inte specifikt Lakrits, men lika bra att plita ner det ändå):

• Lugna ner efter träning, ta gott om tid till avaktivering
• Undvika skakande av byte – inga leksaker, kampa utan att kasta iväg leksaken
• Undvika skall: bryta direkt innan det utvecklas. Redan vid ragg kan man bryta mjukt.
• ”Farliga” grejer: avstressa flera gånger, tills det verkligen inte är farligt. Om detta inte går, avleda.
• Stressymptom: större ögon, trampande tassar, andas hastigare
• Mottagning av apporter: agera mer defensivt. Använd en större apport, ta tag vid sidan, in med fingrarna bakom dummyn, tryck på tungan så kräkreflexen aktiveras, rulla då upp dummyn från nedertanden, säg Tack vid utrullningen och skapa på så sätt en betingning. Ge tillbaka dummyn igen.
• Passivitet: lugna ner mellan varje aktivitet. Träna passivitet när hunden redan är lugn och passiv.
• Bläckfisken och att behålla bytet: öka successivt vikten på dummies och träna först korta, lätta hämtningar, sedan svårare terräng och längre skick. På sikt ska hunden klara stora trutar med trilskandes vingar, så hunden inte ger upp vid minsta motstånd.
• Träna närsök: hellre tio sekunder intensivt än en minut brett och fladdrigt sök. Ta hellre in igen och gör om.
• Gör en tydlig skillnad i kroppsspråket: mjuk rörlig kropp vid aktivitet då man lattjar kontra en rakare stelare kropp då det ska vara lugnt.

Här en fin avlämning av Lakrits – men det var ju de små rackarna vid gropen som räknades, och de var alls inte lika fina.

Till slut kommer Lakrits på hur man ska komma in i svåraste öppningen. 

Men hur kommer man ut då? Han cirklade många gånger därinne, lämnade till slut kvar dummien och kröp ut. Jag skickade om honom och då sprang han nästan direkt in igen via nätet och tog den. Nu gick det att komma ut med dummy i munnen efter något omtag.

För Lakrits är det viktigaste att fortsätta att träna passivitet. Nu gnällde han återkommande vid passivitet medan han var näst intill tyst under arbetsmomenten. Jag ser ju dock en klar skillnad mot hur han var för några månader sedan, så vi jobbar vidare på tystnad.
För min del gäller att få till apportmottagningarna bättre, särskilt de små. Hemma går det mycket bättre, så det är något som skiljer när vi är ute så här. Antingen beter jag mig annorlunda eller så är det att han går upp mer i varv  när han har hundar och människor omkring sig och därför inte kan lämna av som vanligt. Kanske är det en kombination. Måste försöka träna detta just när vi har andra omkring oss.
Sedan ska vi börja introducera lite tyngre dummies. Jag har köpt några 500 g, men inte börjat använda dem än. Det är snart dags för det med tanke på att han släppte bläckfisken så snart Håkan höll emot i linan.

Reko klarar stora öppningen i hagen.

Reko klarar att ta sig ut genom nätet efter att ha fått lite hjälp in samma väg.

När bläckfisken drar förbi är Reko väl med på noterna.

Protokollet i sammandrag för Lakrits (rött = behöver åtgärdas):
Tillgänglighet: intensiv 8, positivt följsam 6, med intensiv kampinvit 8, hantering ökande aktivitet 10, aggression ingen 1.
Hagen: bytesintresse, problemlösning: hittar strukturerat stor ingång 6, hittar efter avbrott liten och nätingång 4. Miljöpåverkan: stor+liten – ingen 1, nätingång – liten övervinns snabbt 3. Gripande: 6 griper balanserat mitt på föremålet alla 3 gångerna. Bytesintresse, behållande: stor+liten – håller fast 10, nätingång – lämnar hagen utan bytet, återtar 5. Problemlösning, koncentration och rationalitet: liten ingång – strukturerad, hittar utgång 6, nätingång – hittar utgång efter långt avbrott 4.
Bläckfisken: upptäckt när linan sträckts 10. Efterföljande kontrollerad 6. Kontakt oidentifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, taxering 5. Bärande med upprepade omtag 6. Anpassat grepp 5. Minnesfunktion – sporadiska kontroller 5. Efterföljande omgång 2 – kontrollerad 6. Kontakt identifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, rationellt 6. Bärande vid motstånd – tappar, flertal återtag, minskande intensitet, lämnar 3.
Gropen: bytesintresse uppletande: intensivt med inslag av rationalitet alt. stort sök vid kast + gömt 8, intensivt i relevant område, rationell vid tom grop 6. Bär balanserat alla 3 gångerna 6. Miljöpåverkan: tveksam, men löser snabbt problemet 3. Behållande mot föraren: kan lätt lockas till föraren, visar behållandevilja i slutfasen vid kast + gömt 3, bär frimodigt till föraren vid tomt 1.
Ljud: inget kampskall vid något moment 1. Enstaka lågt pip eller gnäll vid social kontakt + under bytesaktivitet 3, sporadiskt lågt pip eller gnäll i förväntan på bytesaktivitet 4, återkommande högt pip eller gnäll vid passivitet 8.
Nervkonstitution: stress vid passivitet: långsamt minskande 5. stress vid aktivitet: anpassat stresspåslag 2.

Här finns nu fler bilder på ett ställe som bättre lämpar sig för många bilder. De är i princip oredigerade, har bara plockat bort suddiga och dubbletter.

Imorgon är det FART

Hoppas snövädret inte blir alltför bekymmersamt, för imorgon ska Lakrits iväg på FART-test på Sörmlands Hundskola i Gryt utanför Flen i Sörmland. FART står för Fågelhundens arbetstest och visar hundarnas nedärvda beteenden vad gäller arbetslust, problemlösning, rädslor, dådkraft m.m. Hunden presenteras för olika situationer helt utan förarpåverkan.
Det ska såklart bli mycket intressant att se vad Lakrits och hans två kullsyskon Reko och Leia ska hitta på. Nästa onsdag är det sedan dags för återstående kullsyskonen Speja och Acke.
Moment 1: social kontakt.
Moment 2: hagen – tre ingångar som successivt stängs tills endast den svåraste nätingången är öppen.
Moment 3: bläckfisken – påminner om haren i MH.
Moment 4: gropen – minidummy kastas, göms i nergrävd hink dold av granris respektive låtsas gömmas där, men hinken är tom.

Lakrits sover i soffan

Premiär som B-figge

Idag hade jag premiär som B-figge på klubben. Det var fem cocker spaniels som skulle mentalbeskrivas, men en höglöpte, och så var de bara fyra...
Det var precis lagom med fyra hundar i snön. Jag fick köra samtliga moment minst en gång, förutom skott, som Carina skötte. Dumpe drog jag upp alla fyra gångerna, känns rätt skönt att ha fått rutin på honom nu. Likaså spökade jag alla fyra gångerna, rasslade en gång och tryckte på harknappen en gång (drog tillbaka haren två gånger). Allt flöt på det hela taget bra, förutom lite papperstrassel som dock löste sig.
Sedan fick vi god lunch av spanielklubben och nu känns det gott att ha fått en varm dusch och krupit i mysbyxorna.

Ivrig

Hade med mig en liten fickdummy på promenaden.

Kastade den några gånger på skolgården vi passerade och Lakrits tyckte det var superkul. Kasper var kopplad men visade tydligt att även han ville. Så Lakrits fick sitta när jag råkat kasta lite för kort, och så skickade jag Kasper istället. När Kasper var nästan tillbaka med apporten kom Lakrits plötsligt farande och tog den från honom. Hm.
Jag tog apporten och lät Lakrits sitta igen, kastade ut på nytt till Kasper. Den här gången var jag mer vaksam på lakritssnöret och Kasper fick hämta in ifred. Sedan fick Kasper ett par kast till, för det var ju uppenbart nyttigt för den unge svarte herrn att titta på när andra hundar jobbade.
Kasper tyckte det var jättekul att få agera retriever för en gångs skull. Till skillnad mot i skogen – kastar jag något till honom där så ratar han det allt som oftast till förmån för nån intressant doft.

Groggy doggy

Idag var det dags för rabiesspruta nummer två på Lakrits. Dessutom skulle man ta sig en närmare titt på tänderna. Sist stack en tand ut lite mycket och en annan, en canistand, vinklade in så den gick rakt upp i gommen. Det sista kan ge allvarliga problem med fistelgångar framöver.
Lakrits var överlycklig över att få träffa en ny veterinär, en kille som själv hade en golden och därmed kände till begreppet glada hundar. Hur han lyckades sticka en sederingsspruta i Lakrits är mer än jag begriper, men det gjorde han, varpå vi fick gå in i ett mörkt rum och vänta. Tack och lov lade sig Lakrits ned självmant när han började bli trött, till skillnad från Kasper som jag minns föll som en fura åt sidan den enda gången han fått sömnmedel.
Veterinären hämtade Lakrits för undersökning och kom snart tillbaka med det glada beskedet att problemen håller på att rätta till sig av sig själva! Han har ju efter ordination fått tugga a) studsboll (höll typ fem minuter) b) hård boll i snöre och c) svart kong. Den sistnämnda var klart hållbarast, än så länge inte ett märke i den trots att den är mäkta populär. Om dessa prylar har hjälpt till att få ordning på tänderna eller om han bara växer oregelbundet ska jag låta vara osagt. Oregelbundet växande har vi dock märkt även på frambenen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han ska växa till sig på rätt ledd åt alla håll och kanter och till slut bli till en stilig labradorhane.
Nu ligger han och sover i köket, får inte frukost förrän om flera timmar. Stackars liten labbladål.
Och så ska vi räkna 120 dagar fram till rabieskontrollen.

Porträttbilder

Husse testar sitt nya stativ på oss andra.

Tja, två av oss är ju söta iallafall.

Har besökt nya jakt- och sportbutiken XXL i Arninge: http://www.xxl.se/jakt-vap
en/klader-till-jakt

Dit blir det fler besök vad det lider. Nu fick Lakrits en Kong Extreme som jag hoppas han kan ha länge.

Holland och Thorsvi

Åkte ju till Holland i torsdags. Hade beställt minsta, billigaste hyrbilen – och fick en Volvo!

Bodde hos Ans, en gammal före detta kollega till mig, och hennes man Hein. Hit kom även Heidrun, en annan före detta kollega, och Jürgen, hitresta från Tyskland. Det var jättekul att ses igen. Notera den fina palmen som alltså klarar sig i Holland.

Ans och Hein har tagit sig an en hittehund från Spanien. Enda bilden på honom är tagen genom ett fönster. Balto är någon blandning mellan husky och malamute och kanske något mer. Han är 7–8 år och brukar skälla på besökare. Mig var han knäpptyst mot, även när jag kom ner ensam till honom i köket en arla morgon och famlade efter lysknappen.

På fredagen åkte jag och hälsade på en kund i Utrecht. Det regnade hela förmiddagen.

I det här fina huset, före detta bibliotek, huserar kunden.
På lördagen åkte Heidrun, Jürgen och jag till Delft och kikade på porslin och charmig stad. Vi undslapp regnet som istället höll till hemma hos Ans.

Friluftsaktivitet på en av kanalerna.

 Delftse Pauw hette porslinsfabriken. Pauw betyder påfågel.

 Man hade illustrerat hur målningen går till – från vit tallrik till stencilmarkerat, till ifyllt med svart färg, till målning av de ljusare partierna, till målning av de mörkare partierna, till övertäckning av vit glasyr före bränningen, till genomskinlig glasyr och svart färg som förvandlats till blå efter bränningen.

 Ytterligare en illustration av processen med pågående arbeten på porslinsaskar.

 De senaste två åren har man kunnat skrinna på kanalerna. Undrar hur det blir i vinter?

 Vegetarisk ost, någon? Vi googlade på detta märkliga och fick fram att det är ostlöpen som ersatts av modifierad jäst med samma enzym som i ostlöpen. Inte för att jag vet om jag hellre äter något genmodifierat, förstås...

Fågelrik kanal i Delft.

På lördagkvällen var det stor fest arrangerad av Ans med liveband och ett femtiotal gäster. Särskilt inbjuden gäst var Blondie Chaplin, känd bland annat som bakgrundsspelare i Rolling Stones och Beach Boys med flera.

 Blondie Chaplin välkomnas av Ans och Hein.

 Blondie och Derk Jans trio har aldrig spelat ihop tidigare, men Blondie improviserade friskt.

 Trummisen gillade helskarpt att spela ihop med den berömda gästen.

 Hela bandet in action.

 Blixten fyrades inte av, med rätt koolt resultat.

Blondie Chaplin har kommit igång rejält.

Efter denna natt var det tufft att stiga upp klockan sex för att köra tillbaka till Schiphol. Flyget var dock i tid, och vi landade till och med aningen före schemat. Rolf hämtade upp med hundarna och så for vi direkt till Thorsvi. Hundarna var tokiga att se mig och Lakrits var rätt rejält tänd när vi skyndade in i skogen.

Där hade man lagt ett viltspår till Lakrits och testat att apportera lite fågel innan vi kom. Vi hann titta på några som ännu inte gått sina spår och sedan var det Lakrits tur. Till skillnad från flera av de andra hundarna hade han aldrig gått ett enda spår förut, så han var rejält förvirrad i början. Mitt på försökte han be mig och Anita om råd, men när vi inte gav honom något försökte han lösa uppgiften själv. Och plötsligt lossnade det. Vid målslutet var han inne i fel buske och rotade och snurrade in sig så att jag fick koppla loss honom. Han tog då klöven direkt medan jag fick trassla loss linan.

Till skillnad från de andra fick han inte behålla klöven så länge eftersom han sedan skulle apportera fågel. Anita trodde det kunde ge honom idén att även de var till för att tugga på. Haren som använts av tidigare hundar var alltför sladdrig nu, men kråka, knipa och gräsand hämtades hem. Det var inte lika självklart att lämna av direkt till mig som det brukar vara med dummiesarna, men när han fått kråma sig lite runt mig med dem så gick det bra att ta dem från honom i utbyte mot godis.

 Svårfotat då det mörknade fort i skogen. Inget fel på uppmärksamheten över kråkan iallafall, även om det fanns godare fågeldofter i skogen som Lakrits hellre ville välja. Anita fick leka fram ett intresse för just kråkan innan han ville apportera in den.

Här apporteras gräsanden med god fart.

Därefter bjöds god och värmande soppa inne hos Anita och Jörgen varpå Anita visade hur vi ska börja träna avlämningar på ett bra sätt: först gripanden, sedan gripanden lite längre tid, sedan hålla tills föraren säger Tack. För att få till längre tid kan man gärna backa med händerna välkomnande i lårhöjd. Belönande ord ska komma under gripandet, inte efteråt.

Lillen växer

Konstaterade ju häromveckan vilken enorm storleksskillnad det är på en åttaveckors Cheysie och en sexmånaders Lakrits. Mycket händer på fyra månader. Idag var det dags att köpa ett nytt halvstryp, det gamla går knappt att få av längre. Det nya ser ut så här:

Och när man sätter blixtlampans sken på så ser man att det är ett reflexhalsband:

Egentligen skulle jag skriva om kennelträffen i söndags, men klockan är så mycket att det får bli en annan gång.

Reflexväst till Lakrits

Tack, Åsa A, för tipset om lätt fodrad reflexväst på Hööks för 169 kr. Var där häromdan och köpte en till Lakrits. Det blev storlek 80. Stl 70 var precis lagom i ryggen, så det var ju uteslutet på en 6 månaders hund som ska växa en bra bit till i vinter. Stl 80 är å andra sidan stor som ett hus vid bägge spännbanden, så jag behöver köpa kardborreband för att kunna ta in dem mer. Han är smal, mitt långa lilla lakritssnöre. ;)
Idag var jag och tittade på lilla söta 8-veckors Cheysie, gul labbe. Det är inte klokt vad mycket Lakrits har vuxit på fyra månader! Liten och hanterlig var hon, inte spretig och bufflig som han. Å andra sidan hade hon vassare pirayatänder.
Imorgon ska dottern och jag titta på terracottaarmén som gästar Östasiatiska museet. Och på torsdag åker jag en sväng till Nederländerna. Husse får hålla ställningarna här hemma. Det gör han säkert med den äran.

M2 – färdig B-figge

Idag var det praktikdags på MH-utbildningen.
Kasper var med och skötte sig utmärkt. Han var en hund i praktiskt format att ta upp på bordet för att testa chipmärkningsapparaten (apparaten pep för lite, tycker jag).
Resten av förmiddagen ägnades åt att kolla på startpistolen, lära oss bygga banan och träna på repdragning utan hund.
Efter den goda lunchen (idag igen – tack, Ing-Britt!) var det praktikdags med hund. Då var Kasper en av de hundar som fick vara med och visa hur det skulle gå till. :)
Vår grupp började med spökena, och det var lite kul. Det är ju ett moment som på riktigt kommer nästan sist, och när Kasper gick sitt MH struntade han komplett i dem, utan gick runt och luktade bara. Domaren då trodde att han kanske var trött efter tidigare bandelar, men idag gjorde han på liknande sätt. Han åt gräs, kikade lite när de närmade sig, men struntade i dem och bara fortsatte äta och lukta. När jag släppte honom efter att spökena kommit ända fram skuttade han bort från dem och nosade – men inte av rädsla, utan bara för att det luktade gott därborta. När jag gick fram och hälsade på spökena kom han fram och hälsade också, en kortis, sen försvann han på nosning igen. Kasper i ett nötskal. :)
Sen fick vi gå Dumpe tre gånger. Sista gången brydde han sig inte alls, men det var ju bra med en hund som övriga deltagare fick öva sig på.
Skramlet klantade jag mig lite på. Instruktören gav mig inga instruktioner om hur jag skulle göra, och jag missade att släppa kopplet när vi var mitt för. Nu reagerade han inte mycket, men jag borde såklart ändå ha släppt. Vi gick istället någon meter förbi, och sen tillbaka till skramlet.
Något som verkligen var kul, tyckte Kasper, var elharen. Den blev bara roligare för varje gång. Femte gången var det dock min tur att trycka på knappen, så en annan tjej fick leda Kasper fram till startplatsen. Men se då sprang han inte! Han ville till mig. Gullnos.
Jag fick iallafall köra apparaten och allt gick bra. Mekigt var däremot när tråden trasslade när vi skulle plocka ihop allt efteråt. Hela trådlängden fick rullas ut och sedan köras in igen bit för bit. Till slut hade vi iallafall ordning på den.
Nu är Kasper mer än väl MH-genomgången och jag har erhållit bevis på B-figurantutbildning.

M1 – början på figgeutbildning

Idag gick jag M1-utbildning på klubben. Det var i princip bara teori. Imorgon är det M2, då vankas praktik. Vi ska lära oss att dra i snören, bygga banor och få skrammel, Dumpe och spöken att funka på rätt sätt. Ska bli kul.
Kasper ska få följa med som testhund. Han har ju redan beskrivits, så man förstör inget på att ha med honom. Och kanske kan det tillföra något för övriga deltagare eftersom han är en i sammanhanget rätt okänd ras i en värld där man traditionellt mest beskrivit brukshundar.

Bura in dem, ba

Underbar bild hämtad från Eva Bodfäldts blogg. Kunde inte låta bli, språknörd som jag är.


Några små iakttagelser den senaste tiden av Kasper och Lakrits:

• Lakrits härmar nogsamt Kasper när han revirpinkat på vissa ställen. Han verkar inte riktigt fatta varför, men lyfter benet och pinkar lite, gör han.
• När båda är lösa och jag ropar in dem är det inte alltid Kasper är riktigt sugen på att komma in. Då kan man tro att labrador retriever är en vallarras. Lakrits rusar ifatt Kasper, rundar honom, tar ett lekfullt bett i nacken, fortsätter att runda tills Kasper finner för gott att hänga med in till depån.
• När Lakrits kommer upp i vårt sovrum och olovandes kastar sig upp i sängen blir Kasper helt rabiat och säger till på skarpen att här håller vi oss på mattan tills matte säger att vi får komma upp. Eller nåt sånt.
• Sammantaget så verkar de lära av varandra. Hittills mest på gott.

Fotosession

Alla vet ungefär hur stort ett vedträ är...

... Och en osthyvel.

Hälsn stolt Lakrits

Fortsättningskurs i rallylydnad 4(4)

Idag var det sista kurstillfället på fortsättningskursen i rally. Som tur var har snön från igår hunnit smälta bort och vi hade en bra kurs på bara tre deltagare. Vi gjorde två banor, en med framför allt olika framförsvängar och en med bland annat Åttans frestelser och Hopp. Till båda hade vi Honnörsruta, och Kasper tyckte det var svårt att sitta där i cirka en och en halv minut och vara tyst. Anette säger klokt nog att vi borde träna först på att få bort pipet (skicka ner godisar när han är tyst och inte bry mig om positionen) och därefter lägga på att han ska Sitta/Ligga/Stå still under hela tiden den andra hunden är inne på plan. Honnör kommer ju inte förrän i Avancerad och Mästarklass, men eftersom det är ett svårt moment tycker hon att vi ska passa på att träna det redan nu så snart vi har träningskompisar. Mycket klokt tänkt.
Det gick väl lite blandat idag. Några gånger gick det riktigt bra och han gjorde banan nästan felfritt. Några gånger blev det alltför nosigt. Den ena banan gick jag med koppel medan banan med hoppet lämpade sig bäst utan. Jag tycker nästan han gick bäst på den banan! Ibland sackar han efter för mycket, men på det hela taget tycker jag han gör framsteg. Framför allt funkade Hoppet nu med bra insamling efter så vi kunde gå ett par steg fram till nästa skylt som var Spring. Det gäller ju att domaren kan se den tempoväxlingen och alltså måste man få in hunden omedelbart efter hindret. Och det gick alltså galant!

Lakrits med boll i premiärsnön

Rabiessprutor och tänder

Jag är så arg på mig själv!
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit ...
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*

Lakrits lyfter på benet

Lillmatte säger sig ha skådat detta redan för närmare en vecka sedan, men idag kan jag stoltsera med att ha bevittnat det två gånger: Lakrits har börjat lyfta på benet när han ska kissa. :)
19 september 2007 lyfte Kasper vacklande på benet första gången. Jag skrev vacklande, han var verkligen tidig med detta. Lakrits vacklar iallafall inte. Kasper var alltså knappt tre månader då, medan Lakrits är ganska precis sex månader nu.

Rallytävling nr 4

Jaha, så var vi iväg på vår fjärde rallytävling då. Den här gången hölls den i Hågelbyparken åt Tumbahållet.
Jag hade som strategi att klicka för kontakt direkt vi stigit ur bilen och han fått pinka av sig lite. Och det var verkligen jättebra! Jag praktiskt taget matade honom med godis första stunden på plats (tur han bara fått halv frukost), och det fanns rejält med störningar: mycket hundar (36 startande ekipage plus vanliga promenörer), hästar och andra djur (mini-4H), vuxna och barn, vagnar, korvgrillning med god doft och mycket mera.
Det var frost i gräset på morgonen, så Kasper hade täcke på tills det bara var fem eller så kvar före oss. Vi hade startnummer 13, rätt bra ändå. Och en jättegullig Kromfohrländer startade som nr 10 eller 11. Kul att se, händer inte så ofta.
Banan innehöll två Liggmoment, och det var de som fällde oss, trots att jag tränade massor av Ligg på morgonen där (utöver icke-nosande och Sitt–Stå). Han nosade för första gången på tävling inte speciellt mycket – vi fick 4 minuspoäng för nosande, 6 minuspoäng för sträckt koppel och 2 minus för sent utförande av övning. Alla dessa 12 minuspoäng kan nog hänga samman med intressanta dofter, undantaget möjligen för några sträckta koppel. Jag hade nämligen hans valpkoppel idag, för hans vanliga låg hemma i tvättmaskinen efter att ha blivit nerbajsat igår. Det kan ju ha lett till någon miss från min sida, som ju är van att ha lite längre koppel att röra mig med.
Men iallafall, utöver dessa -12 så fick vi -10 × 2 för fel utfört moment. Ena gången var det Läggande under gång som gick åt pipan genom att han satte sig och därefter högst motvilligt lade sig ner. Nästa var Sitt–Ligg–Gå runt hunden. Där trodde jag att han gjorde rätt, men eftersom vi fick fel på den tjuvade han antagligen med armbågarna lite i luften, den fulingen. Å andra sidan såg inte domaren när han var i med nosen på en skylt, så det hela jämnar väl ut sig.
Däremot klarade han Sitt–Stå utan något som helst neddrag. Det är jag jätteglad för, något vi tränat mycket senaste veckan.
De sista två minuspoängen var avdrag för helheten. Tidigare har vi alltid fått -6 på helheten, så det här var ett klart uppryck.
Det är så klart retligt att så precis hamna under gränsen för att ha klarat oss, men jag är å andra sidan jättenöjd med honom totalt sett. Vi har aldrig tidigare gjort så bra ifrån oss. 66 poäng totalt, och andra gången vi hamnat som sista ekipage under strecket. En annan gång när det inte är lika kallt och fuktigt i gräset så lägger han sig säkert som en stjärna, och missar vi inte på något annat då så har vi priset som i en liten ask.
Vårt slutomdöme från domare Katarina Strömberg:
Trevligt ekipage. Synd att han inte ville lägga sig. :)
Tack också till Anette och Peter för trevligt sällskap under dagen!

Inget är säkert

Tänker på lilla Easy som fick sluta sitt liv alltför tidigt på grund av osteochondros i bägge bakhasorna.
Tänker också på att man aldrig kan veta trots alla konstens urvalsmetoder och bästaste kennelmamman.
Inget är säkert, det är den enda som är säkert.

Hopp med Åttans frestelser

Anette var så schysst att jag fick ta igen en del av det jag missade på förra rallykurstillfället. Vi byggde en minibana med Start – Sitt, sväng höger, 1 steg, kalla in, sitt – Hopp – Åttans frestelse med kattmat – Mål.

Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.

Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. :)

Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till  kattmatsburkarna.

Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.

Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. :)

Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.

Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.

Passivitetsträning i skogen

Passade på att utnyttja det fina vädret till en skogstur. Först fick båda hundarna en promenad, varpå jag lade Kasper i bilen. Det räcker med en hund i taget som kan gnälla.
Med ryggsäcken och kopplad Lakrits bar det åter in i skogen till första bästa soliga plätt där man kunde ställa ned stolsryggan. Jag läste dagens tidning och fikade medan Lakrits hade tråkigt.
Jag skrev en liten logg:
Ställe 1
11.56 Start. Smågnällig, orolig, stod mkt, tittade sig omkring mkt.
12.01 Lade sig ner. Började pipa, satte sig upp igen.
12.06 högljuddare, vill hoppa upp på mig (når ej). Lade sig igen kort stund, upp igen,pep hela tiden.
12.09 Belönade tystnad utan att prata, L satt upp.
12.12 Belönade tystnad
12.14 Belönade tystnad. Då hördes hundskall i fjärran. L skällde till.
12.15 Belönade tystnad.

Ställe 2
12.18 satt, smågnällig.
12.20 stod, nosade, satt, gnällde.
12.22 Tyst o uppmärksam. Började gnälla igen.
12.23 Tog pinne och bet lite i den. Lade sig, satt sig igen.
12.26 Belönade tystnad.
12.28 Belönade tystnad. Något småpip mellan dessa.
12.29 Belönade tystnad.
12.30 Belönade tystnad med handfull godis, avslutade.

Tja, vad ska man säga? Måste övas mer. Men hade inte tid just nu, och vi hade överskridit Lakrits lunchtid med en halvtimme, vilket kan ha påverkat pipandet. Han ska få följa med till rallyträningen i eftermiddag så får vi se om det kan bli mer passivitetsträning då.

Förresten, precis när vi avslutat så dök det upp en pudelvalp med husse som ville hälsa. Jag sade att jag inte ville det eftersom vi just tränat passivitet genom att ha tråkigt i skogen och jag ville inte varva upp hunden igen. Detta motsades givetvis av redan uppvarvad hund i andra änden av kopplet ...

Två godisar

Vad gör man bäst med två godisar och en ivrig labbadabbadoo?
Jag tog en vattenskål på tomten och lade en godis i. Sedan gick vi rätt långt ner på gräsmattan. Jag stannade Lakrits och fortsatte en bit till där jag kastade ut en dummy. Tillbaka till hunden, så fick han Ut och hämta dummyn. Han kom in med den i hand, vi vände runt och jag skickade honom Ut till godisskålen som belöning.
Det gick jättebra.
Nästa godis gjorde jag likadant med, fast denna gång kastade jag dummyn lite snett, så den hamnade bakom lite högt gräs och snår. Ut och hämta den, blåste lite närsök där också, men han tog den nästan med detsamma. Sedan vinklade vi om till en rak linje mot godisskålen och så fick han hämta sin belöning.
Nemas problemas.

Jättefrestelsen Hugo

Så var det dags, då. Jag har ju känt på mig att Lakrits skulle kunna komma att attackera bänkar och bord framöver. Idag hade jag just tagit ut en lammstek ur ugnen och husse hade skurit upp några skivor till middagen. Jag såg att skärbrädan stod någon cm ut från bänken och sköt försiktigtvis in den till mitten av köksbänken innan vi satte oss till bords.
Snart hördes ett ovanligt ljud, lite mjukt och dämpat ploff, liksom. Jag hann inte mer än säga ”vad var det där?” förrän husse, som satt vänd åt rätt håll, reste sig och tog stektjuven på bar gärning. Jag hoppade upp som en blixt när jag förstod och skyndade mig att ge Lakrits en riktig avhyvling. Lite väl bra, kanske, för lillen blev så rädd att han kissade på sig. :) Men förhoppningsvis tajmande vi det tillsammans tillräckligt bra för att avskräcka inför framtiden.

Lakrits på valpträff 3

Vi träffades på Wij – Speja, Easy, Reko och Lakrits – och gick upp i skogen. Vi fick börja med att gå på linje, stanna, gå vidare, stanna, vända runt och samma tillbaka.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. ;)

Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.

Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb ... Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.

Stå med flyt

Hade en jobbig dag igår med datorinlämning i stan och försenad ankomst till klickertränarkursen som följd. Missade hela förmiddagspasset.
Å andra sidan fick jag ett värdefullt tips på hur jag ska börja om med Kaspers Stå för att få bort de där retliga små stegen han ofta tar. Han har slutat erbjuda Stå frivilligt och hans Hoppstå (som han erbjuder ofta) är så jäkla snabbt tills han sätter sig igen att jag inte hinner med att klicka förrän han redan satt sig.
Men när jag tog ett halvt steg bakåt (han sitter framför mig) och klickade när han reste sig för att följa efter så löste det sig! Nu ska detta halvsteg bort snabbt så det inte blir ett villkor för ställandet, utan användas enbart för att få igång honom.
Körde också vidare på gårdagens kontakttips och vi kom igång att träna mycket snabbare! Vi har kommit långt på att få på stimuluskontroll på Snujjen, och har egentligen bara diskrimeringen av frivilligt kontra kommando kvar att jobba på där.
Avslutningsvis hade jag på något sätt bort min viktiga blå mapp med ALLA kurspapper i. Den är inte kvar i lokalen, så antagligen har någon annan fått med sig den. Birgitta har iallafall erbjudit sig att kopiera upp papperen åt mig. Snälla hon! Annars vet jag ju inte ens vad vi ska jobba på fram till examensdags.

Så idag körde Kasper och jag vidare med Stå, och nu erbjuder han det med flyt på ett jättefint sätt. Jag är SÅ glad! Nu ska vi köra vidare på det ett tag och lägga på kommandot igen när det verkligen präntats in i hans lilla huvud att man inte ska steppa omkring.

När jag ändå hade detta moment i huvudet passade jag på att börja shejpa in Stå även hos Lakrits. Han är väldigt inriktad på att han ska åt vänster, in i utgångsställning, så de klick jag fått till på att han reser från sittande har ofta blivit lite sneda ståenden med rumpan åt vänster. Jag kanske borde flytta om belöningsplaceringen så han blir mer fokuserad snett åt vänster och därmed inte flyttar rumpan. Hmm.

Senare tränade jag frilliga Sitt under backande med Lakrits. Han är redan ganska duktig på det. Kul att se!

VM 2010 Agility Sverige Hold stor

Ta en titt på den här videon på YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=hNCbK7YQKAE&feature=youtube_gdata_player

Skickat från min iPhone

Lakrits har tränat platsliggning

Egentligen hade jag inte tid att träna en hund till när jag kom hem efter en heldag med Kasper, men jag fick för mig att ändå ta en snabbis till klubbens öppna träning.
Han var jättetyst och fin när vi började med att bara titta på, så jag tänkte att vi tränar väl lite annat än bara passivitet. Vi körde lite Fritt följ och frivilliga Sitt och Ligg. Sedan skulle jag backa och få honom att bara följa med – då erbjöd den gullungen frivilliga Läggande under gång (backandes då)! Det är något jag borde tränat med Kasper, men glömt ta tag i. Och så bara GÖR Lakrits det! Jag är mållös.
Så när alla ville göra Platsliggning sade jag att vi kan vara med (fast på vår nivå förstås). Jag fick ena flanken så att vi bara hade hund på ena sidan, och så stod jag kvar och matade godis under de tre minuterna. Och bortsett från ett uppsitt så låg han fint hela tiden. Och framför allt var han inte det minsta störd av de andra hundarna. Kändes kanon!
Jag avslutade med lite klossträning och musmatta. Den sista godisen bestämde jag skulle läggas i en godisskål för en Ut-dirigering. Och så går det förbi en hund och äter upp den ... Som tur var fick vi en korvbit av ett annat ekipage så jag kunde genomföra övningen. Avståndet kan ha varit kanske 8 meter och med andra hundar väldigt nära. Men han gjorde det så bra!
Avslutade med att bara stå och titta lite (ja, Agneta H kom och tittade på tänder också, fast då ålade han sig som en orm, det där måste vi träna mer). Han pep en aning, men när han väl tystnat gick vi till bilen och åkte hem. Bara en halvtimme, men en BRA halvtimme!

Klickertränarkurs 5(8)

Idag var det dags för tillfälle 5 på klickertränarkursen med Kasper. Jag ska inte skriva massor om vad vi gjorde (kanske imorrn) men själva aha-upplevelsen måste jag dela med mig av.
Ända sen Kasper var 8 veckor har han varit en nosare av stora mått. Min stora utmaning har alltid varit att överträffa de där dofterna. Ofta med ganska klent resultat. Vid 12 veckor började vi klickervalpkurs och jag fick höra att ”klicka för kontakt”. Samma sak står i all klickerlitteratur. Mitt dilemma har varit att han har nosen i backen långt där framme i snöret och aldrig tar kontakt.
Nåja, det har ju bättrat sig MYCKET sedan 12 veckors ålder, men det var så det såg ut på den tiden. Och det var det råd jag fick när jag var grön hundägare som ville klickerträna min hund. När han nosade på någon fläck kunde jag också få rådet att trampa på fläcken så han inte kunde nosa. Tvinga honom att avbryta, alltså. Men det funkar ju inte, trampar jag på en fläck står det honom tusende åter.
Idag fick jag en helt ny lösning av Ulrika: klicka så snart han lyfter upp nosen från backen. Skit samma vart han tittar, det kan vara rakt fram på väg till nästa fläck, på någon intressant hund, eller en människa som går förbi. Klick och godis. Han började nosa igen, lyfte upp huvudet – klick och godis. Och för varje gång gick det snabbare att få kontakt. Och rätt var det var stannade han kvar hos mig, mindes att det var ju egentligen Snujjen vi skulle träna – och bjöd plötsligt på den spontant!
Det går åt mycket godis till det här ... Men Ulrika menar att det är en tidsfråga, det kommer att gå snabbare och snabbare att få kontakt. Och nu ställer jag mig bara frågan: tänk om jag fått denna kunskap då, vid 12 veckors ålder, var hade vi varit i vår träning nu? För så mycket tid och energi som jag lagt ner på att försöka få kontakt för att vi över huvudtaget ska kunna träna, det borde egentligen räcka hur långt som helst ...

Lakrits hos massösen

Jag tog med mig Lakrits till min massagetimme idag. Massösen har själv en Lakrits, fast en flattetik, så jag visste på förhand att det inte skulle vålla några problem. Hennes hund var inte där idag, vilket var lika bra.
Lakrits började med att tycka att de blankpolerade marmortrappstegen var läskiga. Sedan gnällde han i hallen medan vi väntade några minuter på att förra kunden skulle gå.
Väl inne i rummet fick han både en tuggis jag haft med mig och den som massösens Lakrits brukar ha, så då lade han sig nöjt och tuggade. Lite labbespel blev det ett par gånger, då han istället skulle leka och kastade tuggisen omkring sig, men bortsett från något försök att hoppa upp på massösen var han stilla och lugn. Mot slutet blev han lite orolig, en hel timme var väl i längsta laget för herrn.
Men det var ändå nyttigt att ha med honom, och marmortrappan upp gick bättre, bara han fick springa lite före. :)

Kasper på skattjakt

Lillmatte bidrar med en bild där Kasper är på skattjakt i lekpark.

Ute på tjänsteresa

Kom på att man behöver ju inte nödvändigtvis sitta och trängas med alla bilar genom stan i rusningstrafik när man ska hem från Gustavsbergstrakten en solig eftermiddag. Njuter istället av vacker natur och färjor via Rindö och Vaxholm.

Skogstur

Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.

Marknadsbesök och inomhusfotboll

Idag var det marknadsdag i Vallentuna. Jag tog båda hundarna och promenerade dit. Insåg från början att det blir ju svettigt, men båda kan behöva passivitetstränas och miljötränas, så varför inte. Vi gick först förbi alla stånd för att kolla på utbudet. Intressantast var stenugnsbageriet (avstod) och Lövsta gård som sålde små fina dessertostar (köpte en på komjölk à 76 kr). Sen fanns det (nytt för i år, tror jag) en food court där man sålde thaimat bland annat. Men lunch hade jag redan ätit, annars hade ju det funkat trots hundarna i och med att det var utomhus. Hundarna hittade mycket fler intressanta saker än jag och det var lättare sagt än gjort att avhålla dem från att nosa, nosa och nosa. Det var väl för mycket begärt så mycket matrester som tappats i hela centrumpassagen.
Efter rundkollen återvände vi till torget där Novaungdomar skulle börja spela musik, hittade en ledig parkbänk och slog oss ned. Flera ville klappa men fick nobben. Pratade också med flera som förstod när jag förklarade att jag passivitetstränade och ville att hundarna skulle kunna koppla av i en stökig miljö. Hur gick det då? De kopplade inte av så mycket att de lade sig ner och bara struntade i allt, men de satt lugnt långa stunder trots förbipasserande på mycket nära håll (ibland undrade jag om nån svans skulle bli manglad). Jag gav godis när de var lugna och fina. Lakrits var helt tyst, och Kasper började gnälla först på slutet, antagligen för att han tyckte det började bli jobbigt. Totalt sett är jag mycket nöjd.

Väl hemma spelade vi lite fotboll inne i köket. Reglerna:
Vi har svarta laget och fläckiga laget. Jag är målvakt. Det lag som inte har bollen spelar i försvaret. När bollinnehavaren lyckas ta sig förbi försvararen fram till målvakten blir det Mååål! Väldigt poppis.

Stöveltramp, överenskommelse och Sveriges framtid

Jag tyckte det hördes otäcka stöveltramp bland pöbelropen ikväll när SD-ledaren valtalade. Blocklägren har gjort att det inte blir någon självskriven majoritetsregering. Det vore bra för Sverige om politikerna kunde hålla SD stången, och det görs inte med någon skakig minoritetsregering.

Det blir alltså spännande att se hur regeringsbildningen blir. Mina slantar ligger på att de blå gör en överenskommelse med MP där Maria Wetterstrand får posten som miljöminister. Det vore en välgärning inför framtiden. 

Jag tror nämligen att en stor del av orsaken till att SD nått sådant genomslag är att den svenska mångfalden av partier har krympt till två block liknande de har i USA eller England. Jag vet inte hur många gånger den här valrörelsen som jag läst eller hört folk säga att jag vet vilket block jag ska rösta på, men inte vilket parti. Det är i den suddigheten som SD har lyckats skina igenom och skapa sig en egen profil. En farlig profil. 

Bildar man nu en bred regering med fem partier så innebär det en brytning av gängse block, och vi får ett helt nytt öppet läge inför valet om fyra år. Då har inte SD en chans att få igenom sina frågor i riksdagen under den här mandatperioden, de tappar slagkraft och alla partier får en ny chans att profilera om sig till nästa val. Det tror jag vore bra för Sverige. 

ΠΡOΣOXH ΣKYLOΣ (Prosochi skylos)

Husse bidrar med en grekisk skylt:

Så har man lärt sig vad Varning för hunden heter på grekiska, då: ΠΡOΣOXH ΣKYLOΣ (Prosochi skylos).

Jag har nog drabbats av en släng av husses grekförkylning. Känner mig klart hängig. Husse var snäll och tog Kasper på en långpromenad, så åkte jag och Lakrits en sväng till skogen och tränade Nära-gående varvat med Fri och ett par godisträd. Det var skönt att ha honom ensam i skogen för en gångs skull och inte behöva koncentrera mig något på Kasper. Vi möttes av regnet som nu öser ner på taket. Har tagit ett par alvedon till, måste jobba.
I morgon ska Kasper och jag tävla sista rallytävlingen. Får se hur jag mår.

Långpromenad

Tog båda hundarna och gick rundan via stenskogen och dagisskogen. Det är första gången jag gått hela den med Lakrits. Dels för att den känts på gränsen för lång (runt timmen, beroende på vad man hittar på längs vägen) och dels för att den innebär en rätt lång transportsträcka längs villagator, vilket kräver uppkopplade hundar.
Men nu börjar koppelgående med bägge samtidigt gå så pass bra att jag kände att jag pallade med den rundan, som är så trevlig för övrigt. Och Lakrits är ju i princip 5 månader så han orkar mer nu.
Vi tog det lugnt och han fick gå lös de sträckor det var möjligt. Även Kasper fick gå lös bitvis. Jag hittade en trestammad björk som jag gjorde till godisträd. Poppis som vanligt, och roligt att se hur de insåg att det fanns flera stammar att leta kring.
Några visselpipsinkallningar dessutom. Gick utmärkt. Båda kommer som ett skott. Är det någon av hundarna som är sen eller som inte går tillräckligt fint vid min sida belönar jag för övrigt bara den ena. Har märkt att det ökar uppmärksamhetsgraden hos den andra, så nästa gång brukar båda ha kvalat in för belöning.
Vid skolan var det mängder av barn ute och flera flickor kom fram och frågade om de fick klappa. Jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle att träna att inte bry sig om folk, så jag sade att nej, tyvärr jag tränar med hundarna och då får man inte klappa dem.

Lägestermometer

Enzos matte undrade över hur min termometer ser ut.
I korta drag så här:

Hett

Valet – dottern får rösta för första gången.

Jobbet – gör för en gångs skull exakt det jag vill göra.

Sambon – är på hemväg från Grekland.

Kasper – går jättebra på rallyträningarna.

Lakrits – var superduktig på gårdagens passivitetsträning.

Vädret – varmt, även på natten.

Espressomaskinen – coffee at your fingertips.

Iskallt

Valet – risk att SD kommer med i riksdagen.

Jobbet – får inte in några pengar på exakt det jag vill göra. Iallafall inte på kort sikt.

Sambon – har med sig en förkylning hem från Grekland.

Kasper – är en veritabel snoozmaskin på rallytävlingarna.

Lakrits – äter saker jag inte vill veta om.

Vädret – grått med heldagsregn.

Espressomaskinen – behöver avkalkas. Igen.

Hur ser din termometer ut?