Idag var det dags för tillfälle 5 på klickertränarkursen med Kasper. Jag ska inte skriva massor om vad vi gjorde (kanske imorrn) men själva aha-upplevelsen måste jag dela med mig av.
Ända sen Kasper var 8 veckor har han varit en nosare av stora mått. Min stora utmaning har alltid varit att överträffa de där dofterna. Ofta med ganska klent resultat. Vid 12 veckor började vi klickervalpkurs och jag fick höra att ”klicka för kontakt”. Samma sak står i all klickerlitteratur. Mitt dilemma har varit att han har nosen i backen långt där framme i snöret och aldrig tar kontakt.
Nåja, det har ju bättrat sig MYCKET sedan 12 veckors ålder, men det var så det såg ut på den tiden. Och det var det råd jag fick när jag var grön hundägare som ville klickerträna min hund. När han nosade på någon fläck kunde jag också få rådet att trampa på fläcken så han inte kunde nosa. Tvinga honom att avbryta, alltså. Men det funkar ju inte, trampar jag på en fläck står det honom tusende åter.
Idag fick jag en helt ny lösning av Ulrika: klicka så snart han lyfter upp nosen från backen. Skit samma vart han tittar, det kan vara rakt fram på väg till nästa fläck, på någon intressant hund, eller en människa som går förbi. Klick och godis. Han började nosa igen, lyfte upp huvudet – klick och godis. Och för varje gång gick det snabbare att få kontakt. Och rätt var det var stannade han kvar hos mig, mindes att det var ju egentligen Snujjen vi skulle träna – och bjöd plötsligt på den spontant!
Det går åt mycket godis till det här ... Men Ulrika menar att det är en tidsfråga, det kommer att gå snabbare och snabbare att få kontakt. Och nu ställer jag mig bara frågan: tänk om jag fått denna kunskap då, vid 12 veckors ålder, var hade vi varit i vår träning nu? För så mycket tid och energi som jag lagt ner på att försöka få kontakt för att vi över huvudtaget ska kunna träna, det borde egentligen räcka hur långt som helst ...
Hoppas verkligen det där är lösningen för nosningarna verkar vara det stora problemet när det gäller att träna med Kasper.
SvaraRaderaSjälv har jag ju en nosare av ragn här också - Garibaldi. Inte från valpstadiet men från han blev unghund. Han skulle lätt fastna med nosen på appellplanen och inte lyfta den trots att han gillar att träna... med honom blev lösningen att fysiskt hindra honom. Enklare med stor hund; bara ta i halsbandet.
Jag fick tipset att "låta honom nosa av sig" men det köpte jag INTE, nosningarna blir ju självförstärkande och ju mer han får nosa, desto mer nosar han. Så det blev nolltolerans istället och det har funkat suveränt bra. numera är det inte jätteofta jag får påminna honom; händer ibland på helt nya ställen men är lätt att bryta, tack och lov.
Just i det läget misstänker jag att det är mycket svårare med en liten hund, helt enkelt för att nosen är närmare marken och det är långt att böja sig ner och ta i halsbandet varje gång. ;)
Ha en trevlig helg!
Ja, det minns jag att du pratat om. Fast jag skulle aldrig få godkänt på kursen om jag tog tag i honom/halsbandet. Idag gick det mycket bättre med nya metoden, så jag är hoppfull om det.
SvaraRaderaFår blogga mer om vad som hänt idag senare, nu måste jag jobba igen lite först.
Känner igen mig själv...säger alltid till mina Rally-kursare att klicka för kontakt och har tyckt att det hjälper. Men jag har en liten jack russel nu som älskar att nosa, skall testa detta!Klick för nos över mark!
SvaraRaderaTack för tipset :-)
Vi är klara med vår klickertränar utbildning i Göteborg och jag vill bara ha mer...snyft! Det har varit så kul! mvh Anna & Felix
Hej Anna & Felix!
SvaraRaderaDet vore ju jättekul om detta skulle hjälpa den lille JRT:n. Du får jättegärna höra av dej igen och berätta om det funkar eller inte.