Rabiessprutor och tänder

Jag är så arg på mig själv!
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit ...
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*