Senaste inläggen

söndag 3 oktober 2010

Lakrits på valpträff 3

Vi träffades på Wij – Speja, Easy, Reko och Lakrits – och gick upp i skogen. Vi fick börja med att gå på linje, stanna, gå vidare, stanna, vända runt och samma tillbaka.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. ;)

Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.

Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb ... Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.

7 kommentarer:

  1. Tja, jag är ju lite bitchig av mig... ;-) och föredrar att slippa tjata när det gäller korrigeringar. Ser mig som "tik nr 2", efter valpens mamma, när det gäller uppfostran.

    En tik skulle aldrig tillåta valpen att äta av dess mat. Den skulle korrigera momentant, tillräckligt bestämt för att valpen inte gör om misstaget.

    Mocca gjorde två försök att knycka mat från bänken när hon var rätt liten. Minns inte hur gammal, men hon var så pass stor att hon nådde upp med nosen på bänken när hon ställde sig på baktassarna.

    Första gången kom jag på henne precis när hon hade ställt sig upp, då tog jag henne i nackskinnet och dängde henne i golvet, samtidigt som jag sa ett väldigt bestämt "NEJ!".

    För att vara säker på att budskapet gått fram gjorde jag en fälla åt henne strax efter. Något väldigt gott som hon ville ha, på samma ställe som sist, och så höll jag mig en bit ifrån för att se vad hon skulle hitta på. Jodå, det dröjde inte länge förrän hon försökte på nytt. Men nu var jag snabbare och drog till henne direkt när hon ställde sig upp. Eftersom jag låg i bakhåll och tog i lite extra för att hon skulle fatta att nu är det allvar, gör du det en gång till så....

    Faktum är att hon har aldrig någonsin försökt knycka grejer efter det. Ingen av hundarna har tagit mat från bänken eller matbordet, vi har haft rester framme både under natten och när vi varit ute i trädgården osv. Men inget har varit borta.

    Musse har gått igenom ungefär samma slags uppfostran och har lärt sig "den hårda vägen".

    Jag tror det lönar sig att vara tuff när det gäller korrigeringar. Man behöver som sagt bara titta på hur tiken gör den när den uppfostrar...

    Lycka till! :-)

    SvaraRadera
  2. Inom klickervärlden ifrågasätter man mycket av det vanliga dominanstänket. Jag vill gärna höra åsikter från båda läger. ;)

    Gillrade en liten fälla av en stekkant nu efter middagen, men den ligger kvar än. Har kanske en lydigare hund än jag trodde ... :)

    SvaraRadera
  3. Jag föredrar ju att inte korrigera mina hundar och väljer den "enkla" vägen - att inte ha något framme som hundarna kommer åt. ;)

    Sen när vi sitter i köket och det ligger frestande saker på diskbänken så räcker det ju (i alla fall när det gäller våra hundar) att säga "Nej, låt bli det där" så låter de det vara.

    Garibaldi är förstås en fräckis och slickar gärna på kanterna av margarinpaket etc. som står inom "tungavstånd" på bordet om vi fikar. Jag bryr mig inte så mycket, säger åt honom att sluta, husse är lite mer störd av det och brukar svära lite åt G, som dock inte är nämvärt brydd... G i ett nötskal. ;)

    Måste jag lämna saker framme som hundarna skulle kunna komma åt (typ något som står och svalnar) och jag själv inte är i omedelbar närhet så ställer jag lite saker för så att det skramlar rejält - inte som en fälla dock, utan för att varna mig om att nu är det någon som har fått en lite för lång nos... ;)

    Faktiskt är det ingen av våra som är speciellt benägen att stjäla mat, fast jag skulle heller inte lämna något framme på soffbordet (lagom huvudhöjd liksom) och vänta mig att det skulle stå kvar speciellt länge. Jag har ju faktiskt tre kastrater och de är ständigt hungriga. ;)

    SvaraRadera
  4. Hmmm... "den "enkla" vägen - att inte ha något framme som hundarna kommer åt" ... Det kräver ju en välorganiserad omgivning. Finge nog bli många klicka där innan den ordningen satt.
    Det är husse som sköter disken hemma hos oss. Och det gör han ju. Fast lite när han vill. Det betyder att det kan stå frestande disk framme ett tag som luktar sååå gott. Än så länge har inget inträffat, men med tanke på växnade matglad labbe vill jag gärna förebygga så inte ovanan bildas.

    SvaraRadera
  5. Haha, välorganiserad omgivning är det absolut sista man kan säga om vårt hem.... det är OFTA kaos på diskbänken, men det brukar funka bra att ställa eventuella frestelser innanför mer tråkiga saker (som tomma kastruller etc) så blir det inte lika lätt och alltså inte lika stor risk att de försöker stjäla. Sen kan man ju också sätta ett kompostgaller in till köket (om man nu inte har extremt öppen planlösning) när man inte kan ha koll själv.

    Tricket är väl nog att de egentligen aldrig får tillfälle att stjäla något som är tillräckligt intressant för att de sen ska vilja göra om det.

    Kan inte påstå att våra hundar är vidare värst väluppfostrade, men faktiskt är det ingen av dem som stulit. Den enda av mina tidigare hundar som gjort det var holländartiken som en gång välte en väntande hundmatskål som stod på diskbänken. Det var liksom innan jag börjat träna utan korrigeringar, så hon fick sig en rejäl korrigering och gjorde aldrig om det igen. Men jag gillar ju inte den metoden så nu väljer jag den "lata" vägen. ;)

    Men när det gäller korrigeringar så håller jag med min namne här ovan - SKA man nu korrigera så ska det göras så rejält att man helst bara behöver göra det en gång. Annars är det nog bättre att välja en annan metod.

    SvaraRadera
  6. Fasen skrev en lång kommentar som försvann. Händer tyvärr allt för ofta med blogger.
    Jag har nästan alltid hundarnas mat framme för att tina när jag är på jobbet och kan inte ha hundar som stjäl mat. Dom har fått lära sig att försöker man tjyva så försvinnner det åtråvärda. Väntar man på lov brukar man få så småningom. Pip jobbar jag på annat sätt än Anita men det kan jag berätta om när vi ses på fredag.

    SvaraRadera
  7. Åsa A: har tipsat husse om kastruller framför tallrikar. Får se om han klarar att komma ihåg det...

    Tina: typiskt att det försvinner när det är nåt intressant. Vill gärna höra dina pip-idéer på fredag. :)

    SvaraRadera