Läxa till klickertränarkursen med Kasper

Lägger in läxan till nästa gång, ifall jag skulle tappa bort papperet igen (!):
Flyt

• Sitt framför föraren
• Ligg framför föraren
• Nos på targetstick
• Trampa på musmatta
• Utgångsställning
• ... eller annat hunden kan ha nytta av

Strategisk leverans av förstärkare

• Ligg eller sitt med belöning i position så att hunden förblir liggande/sittande
• Fritt följ – belöna i positionsriktning/belöna bakåt om går för långt fram
• Inkallning med medhjälpare som släpper – klicka när det går som snabbast, belöna bakåt på vänster sida

Omvänt lockande

• Hålla position ligg/sitt/stå med omvänt lockande + ev dra i kopplet (variera mellan att belöna i position eller varsågod så hunden får bryta positionen för att ta belöningen)
• Gå fint i koppel mot godisskål (eller figurant som lockar med godisbit)

Avståndsbelöning

• Lär in en ren (!) varsågod-signal (ingen handviftning)
• Frivilligt sitt – varsågod
• Låta bli godisbitsskål frivilligt + följa efter ägaren som går baklänges 2–5 m, sen varsågod
• Trampa på musmatta med avståndsbelöning (eller annat frivilligt beteende med avståndsbelöning). Se till att hunden alltid avstår godisskålen utan tjat från föraren.

Kvalitetssäkring

• Trampa på musmatta när föraren frestar med godis i handen (kort avstånd)
• Targethand när föraren frestar med godis i andra handen

Mycket av det här kan Kasper skapligt, är första tanken. Men om man börjar fundera lite: det som brister mest är nog flytet. Han kan vara lite seg ibland och istället börja lukta på annat. Avståndsbelöning har jag inte hållit på jättemycket med, och kvalitetssäkring behöver med all säkerhet övas mera. Jodå, här har vi allt en hel del att gnugga...

Rapport från trappträningen

Nu går Lakrits nästan regelmässigt uppför trätrappan. Bara något litet uppmuntrande tillrop behövs så kommer han knatande.
Nerför trätrappan är lite lättare än nerför klinkertrappan, men båda går med hjälp av köttbulle. Tycker absolut det går lättare och lättare, snart har vi kommit i mål även utan godishjälp. Han är en duktig och läraktig liten pojke.

På tal om lära: idag introducerade jag musmatta som target. Han fattade nästan med detsamma att tramp på mattan gav godis, men emellanåt blir han bara sittande med trånande blick. Det ska nog lossna så att han börjar bjuda fler saker.
Vi körde också ett kort pass två av klossen (i form av en träskiva ca 30 × 30 cm), och han har ta mej sjutton börja gå aningen åt sidan. Det är lite för tidigt än att säga om det var en slump, men han var klart duktigare idag än igår på den, så lite framsteg gör vi.

Lakrits vägd igen

Förra söndagen vägde Lakrits aningen över sex kilo. Idag vägde jag honom igen med samma metod. 8,45 kg med sele! Alltså en ökning på kanske 1,3 kg. Det låter ju mycket. Han har fått mat enligt instrux så nu funderar jag på metodens tillförlitlighet. Kanske är väskvåg och sele ingen bra metod? Fast Kasper stämde bra förra veckan... Iallafall ser han bra ut, ingen köttbulle.

Vilar lite

Pojkarna

Äntligen en bild på de båda glina när de inte busar med varann.

Mer om ben

Tack för alla intressanta svar jag fått, både i bloggen och via mejl. Jättekul! Det har gett lite fler idéer om hur man kan tänka sig att förhålla sig i liknande situationer. Jag tror inte så mycket på rang, utan är mer inne på att det handlar om olika personligheter och stilar. En del skillnader också som kan bero på att de är av olika ras och därför kanske måste lära sig varandras språk i högre grad än två hundar av samma ras behöver.
Vill förtydliga lite att när jag skrev ”röt i” menar jag inte att jag blev arg. Jag röt i något i stil med ”Hörru!” och håvade upp lillen. Det gör jag av flera orsaker:

• Det ligger naturligt för mig som människa att skrika till om något är väldigt fel, snarast en instinkt. Ungefär som att om det brinner så står man ju inte tyst och bara tittar på...
• Jag vill gärna uppmärksamma hundarna på att nu ger jag mig in i leken, så att de vet det och inte ger mig ett oavsiktligt tjuvnyp.
• Jag tror faktiskt att den muntliga tillsägelsen tillsammans med den rent fysiska (bortlyftandet) ger en bättre effekt i kombination. Längre fram kanske enbart den muntliga räcker, så slipper jag in och håva bland ivriga hundkäftar. Ibland räcker det så klart att bara flytta bort en hund, eller att bara säga till en annan. Men i detta lite akuta läge uppfattade jag det inte så.
• Tillsägelsen ger mig en (del av en) sekunds paus, så jag lättare hinner agera.

De båda händelserna jag har beskrivit var helt olika till sin natur. Den första gången kom Lakrits aggression så snabbt och direkt med både morrande och raggresning att det föll sig naturligt att ingripa. Sett i backspegeln tror jag fortfarande att det var rätt beslut.
I trädgården var det mer en utdragen lekgrej som gick lite överstyr. Det var inte det där ögonblickliga. I detta läge är det mer tveksamt om vi egentligen hade behövt gripa in. Att vi gjorde det var mer för att när hundarna börjar bli trötta riskerar kanske deras ageranden att gå överstyr, ungefär som hos människor. Är man trött kan man överreagera på ett sätt man aldrig gjort som pigg.
Vi har alltid flera ben liggande framme, ingen benbrist som man behöver bli avundsjuk på. Tror i vårt fall inte på att skilja hundar med ben åt eftersom vi har en så öppen planlösning. Det skulle bli väldigt svårt att få det att fungera i praktiken i längden, lika bra att vänja dem direkt vid att man är flera som delar på resurserna.
Däremot ska jag nog när jag köper ben framöver köpa minst tre av samma sort. De vi har nu är från Kaspers ensamtid och är lite olika i utförandet – och tydligen olika intressanta.
Någon skrev om bitande och slitande i halsskinn och öron. Så går det till här emellanåt, men jag upplever att det är ganska jämlikt. Än är det den ena hunden som naggar, än den andra. Och det ser nog värre ut än det är, man ser inte minsta punktering när man kikar efter. Kasper kan nagga min hand ibland, men aldrig så det gör ont, utan mer som ett sätt att gosa. Lakrits tänder är ju valpvassa, men inte heller han verkar bruka dem till fullo. Det går aldrig så långt att den ena hunden skriker till. Däremot har de olika varianter på att ge sig: lägga sig på rygg i underkastelse, lägga sig under en stol eller lägga sig i sin bädd. Stol och bädd verkar fungera som Pass – den andra hunden stannar upp och väntar till den första hunnit hämta andan och självmant ger sig ut igen. Det är himla kul att sitta och observera dem!

Ben

Den lille tar för sig… igår snodde han ett ben från Kasper (trots att han redan hade en egen tuggrej). När Kasper så skulle ta tillbaka det som rättmätigen var hans morrade den lille argt och visade raggen! Jag röt i och håvade upp lillen, varpå Kasper kunde ta sitt ben. Han lade sig till ro nedanför oss som satt i soffan och tuggade lite demonstrativt på det. Lakrits fick titta på upppifrån med min hand om bringan. Han lugnade faktiskt ned sig och kunde koppla av och somna. ;)

Man börjar ju ana att Lakrits kommer att bli den dominanta i flocken. Lite förvånande, för jag har alltid sett Kasper som ganska stursk.

Midsommarträning

På förmiddagen tyckte jag det var dags för lite trappträning med Lakrits. Han går uppför vår klinkertrappa, men inte nerför. Han går varken upp- eller nerför vår trätrappa som saknar bakstycken. Möjligen har han någon gång gått uppför den, men inte regelmässigt. Jag har gett honom lite respit eftersom han varit lite klumpig i rörelserna, men nu har han lekt upp sig så mycket med Kasper och börjar bli smidig, så nu var det dags.

Jag valde trätrappan, som egentligen är enklare att gå i, om än kanske lite läskig på grund av att man ser igenom. Jag körde med lockametoden kombinerat med att klicka för minsta tassrörelse i rätt riktning. Att få honom att gå uppför till första trappavsatsen tog kanske en köttbulle. Det var betydligt knepigare att gå nerför.

Några köttbullar senare var han nere. Vi pratar om kanske åtta trappsteg. De sista trappstegen blev lite ramliga, antagligen för att han blev så glad att se det fasta golvet. Efter det blev det vila, så får vi återuppta tränandet av trappgång senare igen.

Därefter blev det Kaspers tur att träna. Jag håller på att introducera ett Cotech multiverktyg i hans liv. Han tycker verkligen illa om kloklippning, så jag har bestämt mig för att se om vi kan få till en rationell slipning istället. Har läst om andra som kör med multiverktyg till sina hundar och hittade denna Cotech billigt på Clas Ohlson. Den har böjlig axel så man slipper sitta med själva motorn intill hunden, utan kan koncentrera sig på tassarna och slipningen.

Här ser man hur jag hängt upp maskinen i lampan och bara har sliptrissan med axel i handen.

Det hela går ganska bra, bara jag inte kör för länge i stöten. Maskinen går att variera varvtalet på, så på enklare klor kör jag högre varvtal (effektivare) och om Kasper börjar knorra sänker jag varvtalet och fortsätter med mindre vibrationer.

Efter lunch tog vi bilen ett par km till en grusväg och tog en långsam promenad, Kasper i flexi och Lakrits lös. Särskilt Kasper uppskattade skogsturen mycket. Lakrits blev varm och trött, så vi vände relativt snart efter att ha vilat lite vid en bänk. Emellanåt bar jag honom också. Han och jag tog också en kort runda ut i snårig terräng, och han hängde med förvånansvärt bra för att vara så liten.

Själv fick jag mina nya gummistövlar premiärtestade. Det var torrare i skogen än vi trodde efter störtskuren på morgonen, men jag kunde iallafall konstatera att stövlarna är helt okej att gå i. Rätt varma, men hellre det än såna där iskalla gummistövlar jag minns från barndomen. Egentligen är jag ju ingen gummistövelsmänniska.

Sedan tog Lakrits och jag bilen hem själva. På ditresan satt jag bak med hundarna, men nu fick Lakrits alltså åka ensam bak. Husse och Kasper ville gå hem i det sköna vädret. Ett bra beslut, det hade jag gärna själv velat. Men att testa ensambilkörning var ju också bra. Lakrits var ganska trött efter grusvägspromenaden, och gnällde bara ytterst lite. Det bådar mycket gott.

Lite fler midsommarbilder

Måste efter dagens tidigare korta Iphone-inlägg inflika att Lakrits var en väldigt kool kille, både med att gå över trafikerade vägar (premiär) och upp på kyrkkullen (ganska långt för en nioveckors valp) och sedan vistas bland så mycket människor och hundar. Det blir färre och färre gånger han snurrar in sig mellan benen, han går superfint vid vänstersidan! Jag bar honom genom själva hopen, och sedan slog vi oss ned på en filt och bara var där en stund. Vi stannade inte så länge för det var ganska varmt för hundarna och fanns ingen skugga. Vatten drack de gärna från medhavd flaska. På tillbakavägen stannade vi och tittade lite på dansen och musiken (Lakrits i famnen) och inte heller detta störde honom det minsta.

Vi miljötränar bland alla midsommarfirare.

Cinzano rosé i trädgården

Midsommardans vid Vallentuna kyrka

Miljöträning. Lakrits var koolast. Mycket folk och hundar, som vi
dock höll oss ifrån.

Husse fotar flugor ...

Glad midsommar!

Vi här i Vallentuna vill önska alla bloggläsare en trevlig midsommar!
Jag vet att många läser här emellanåt – skriv gärna en kort hälsning när ni ändå passerar. Det är kul att få tips och kommentarer, eller bara hejarop!

Njut av solen, värmen och sommaren! Det ska vi.

Fullt ös

Emellanåt är det fullt ös på de båda herrarna. Men ibland märker jag att Kasper får nog och då skiljer jag på dem. Det är en klar skillnad mot innan, då det snarast var Lakrits som blev trött och ville ligga ifred.

Jag ser också en förändring i lekarna. Det har utvecklats så här i ungefärlig tidsordning:

• Buffellek
• Blomkålsöron
• Strypgrepp
• Du kan inte ta mej
• Dragkamp
• Fånga bollen
• Kattsmygaren

Säg till om leknamnen inte är tillräckligt beskrivande för din fantasi...

Efter lunch tog jag Lakrits på första koppelpromenaden utanför trädgården. Förutom att han ibland ville gå till höger om mig, eller ännu hellre mitt emellan mina ben, gick det förvånansvärt bra. Han går vid sidan jättefint, är uppmärksam, håller inte på med nosande vid vägrenen. Jag klickade och belönade flitigt, alltid vid vänster sida. Vi fick ta ett par extra varv över gatbrunnar, både lock och galler. Men med en lockande godis kan vilka faror som helst övervinnas!

Vi kom ända upp till Gröna ängen, där han fick gå lite som han ville och leka med kaninskinnet. Sedan promenad tillbaka igen, där vi passerade en kille som sprutade staketet med en Kärcher. Ljudet bekom honom inte alls. På tal om ljud så tittade vi på the Wire och Sopranos igår, där det förekom ett antal pistolskott. Nemas problemas, inte en reaktion. 

Nu har han slocknat av denna ”långpromenad” (6–700 m). Vi måste ju ligga i hårdträning inför promenaden upp till kyrkbacken på midsommarafton, det är kanske dubbla sträckan. Men visst, man kan få lite matteskjuts också, om man vill ... ;)

Tidigare idag fick Kasper en längre skogspromenad. Det var så skönt, tyckte vi båda. Hans mage är fortfarande inte bra, ska nog ta mej förbi apoteket idag när husse kommit hem och fixa medikament.

Kasper tre år

Hipp hurra för Kasper som idag fyller tre år! Och grattis till alla kullsyskon!
Kasper väckte oss tre inatt (igen!) och insisterade på att få gå ut. Båda gossarna lade därpå rejäla tvåor till mattes förnöjelse. Sen sov vi först till sex, då Lakrits vaknade. Jag gosade lite med handen ner i bädden, varpå vi kunde sova vidare till sju. Jippie!
Nu på morgonen ville Kasper inte ha någon frukost, men han är ändå pigg här ute i hagen. Han får alltså vänta med sitt födelsedagsgodis någon dag.
Igår var Kasper så pigg att han ville hänga med husse på cykeltur utmed sjön. De gick och strosade i kohagen, dessutom. Under tiden tränade jag koppelpåtagning och koppelpromenad med Lakrits. Påtagningen går allt bättre, med godis i andra handen, och koppelpromenaden skedde till övervägande del på vänster sida. Det var bara när vi promenerade i trädgårdens bortre del han flippade ur. Någon katt hade lagt helt oemotståndliga korvar där, och hans normala lyhördhet var totalt som bortblåst. Jag vet inte riktigt hur bestämd jag ska vara med den lille i ett sådant läge i och med att han inte varit här så länge än. Och dessutom vill jag ju att koppelträningen ska vara positiv, så jag var ganska snäll i mitt bortmotande. Får ta en funderare på det där, det blir något vi får träna separat.

Kasper verkar må lite bättre

Kasper verkar må bättre. Inatt hördes spygulpanden uppifrån hans sovställe, men det kom inget. Det blev alltså uppstigning inatt vid 3 också, men pga Kasper, inte Lakrits.
Han har ännu inte ätit något, men hade nu på morgonen energi nog att kasta sig ut ur buren som för tillfället dög (!) och vrålskälla på några bråkande hundar som gick förbi. Efter detta stordåd passade det även att leka bus med lillebror tills matte sade ifrån. Skönt att se att han piggat på sig.
Nu sover de sött i mitt arbetsrum.
Några fler bilder från häromdagen:

Vikt och träning

Kasper känns lite hängig idag. I morse var det diarré, sen har han hellre sovit än lekt och han har med nöd och näppe tagit godisar. Hm.
Dock fick Kasper och jag lite kort, men fin, morgonträning då jag tränade fotgående med ögonkontakt. I början var det synkroniserad dans à la min vänsterfot fram – hans huvud ned – min vänsterfot fram – hans huvud ned, men när inte det gav någon utdelning behöll han blicken på mig när jag satte fram vänsterfoten. Klick. Sedan gick det snabbt att gå flera steg med bibehållen blick. Vi måste försöka träna detta kontinuerligt nu ett tag, så grejar det sig nog.
Har vägt bägge jyckarna i sele och väskvåg. Fick det till (inkl selar)
Lakrits 6,15 kg
Kasper 10,00 kg
Kan nog stämma rätt bra, får väl räkna bort ett hekto eller två för selarna.

Husse tog Kasper på kort promenad och då passade jag på att träna lite med Lakrits inne i köket.
Vi började med omvänt lockande vid kontakt – jag vill ju få bort det intensiva grävandet efter godis i min hand. Han har nu blivit riktigt duktig på det och klarade 5/5.
Eva Bodfäldt har skrivit en del om Stolpen, så det provade vi härnäst. Så här skriver Eva att hon börjar med detta moment:

Jag börjar med att sätta ned min knutna hand intill hans vänstra kind och ge honom en godbit när han står snett framför mig. Nästa kriterium är att minsta lilla böjning i nacken till vänster belönas med klick och godbit (ges eller kastas snett bakåt vänster). Armen ska vara helt stilla så att det är hunden som rör sig runt den knutna näven. Du ska inte röra på handen (tänk stolpe ned i marken).

Det var lite svårt att få till en knuten hand intill hans vänstra kind. Som med koppelgåendet tänker han höger istället för vänster :), eller gärna nosen rakt på handen. Eftersom vi just (det var nog en taktikmiss från min sida) tränat stadga var han inte på handen särskilt mycket, utan stod mest med nosen mot. Jag klickade någon anings halsböjning, men kände att vi var fel ute, så jag slutade med denna övning.

Eftersom han gärna ville köra nosen mot näven bytte jag taktik och började träna handtarget istället. Backade med öppen handflata och fick genast 5/5 fina noskontakter. Vilken naturbegåvning!

Vi avslutade med lite träning av koppelpåtagning. Frivilligt huvud genom öglan = klick och godis. Det gick skapligt, uppskattar det till 3/5. Vi får köra vidare med det tills det sitter till hundra.

Igår gjorde vi förresten lite träning av sele, bilåkande och skogsupptäckande i kombination. Selen går nu bra att ta på, särskilt om man använder tekniken godis på golvet som han har blicken fäst vid medan jag spänner runt halsen. Sen ett varsågod medan jag fortsätter fästa runt magen. Klart.
Rolf körde och jag satt bak i bilen med hundarna en kort sträcka till stenskogen. Det kom lite gnäll från Lakrits, men inte alls i närheten av det desperata ankljudet från i onsdags. Kasper är ju tyst i bilen, och det gjorde kanske sitt till. Så höll jag handen om bringan hela tiden.
Skogen var intressant. Vi gick inte alls långt, utan bara till en grillplats där vi (Rolf, jag och kopplad Kasper) bara satt en stund medan Lakrits fick fnula runt. Han kommer hela tiden på inkallning. En gång gick jag kanske tjugo meter bort och ställde mig bakom ett träd medan Lakrits var nere hos de andra. Jag ropade sedan på honom, halvt dold, och han kom på stört. Så roligt! Däremot verkar han inte alls ha fått igång nosen än. Tappar man en godis, eller slänger den ett par cm framför nosen på honom så har han inte en aning om vad som hänt. Han går på handen istället. Synintrycket, antar jag. Likadant om jag håller en godis i handen och för handen bakåt: normalt följer hunden med godishanden, men inte Lakrits. Han förblir stående. Hoppas att det bara är en utvecklingsfas.
Bilen hem gick minst lika bra som dit, om inte bättre. Lite gnäll, men tyst vid framkomsten (kortare än 2 km att köra).

Koppelträning

Andra dagen nu som vi koppeltränar till soptunnan och tillbaka. Igår var det mest insnoning runt mina ben plus gång på höger sida. Han drog inte iallafall och all belöning var förstås på vänster sida. 
Idag gick han hur fint som helst - på höger sida! Jösses, Anita, hur gjorde du där? ;) Det fick bli köttbullelockning på vänster sida och mot slutet av de 100 metrarna verkade han ha börjat greppa att vänster sida var mycket lönsammare. 

Några nya valpbilder

Husse har fotat igen. Den här gången var det svåra ljusförhållanden, men några bra bilder blev det. Ett axplock:

De börjar vänja sig

Nu tycker jag att båda hundarna börjar vänja sig vd varandra. Det känns som att leken (oftast) börjar bli mer balanserad, åt båda hållen. Det är lätt hänt att man tror att det är Kasper som börjar, och som härjar för mycket. Men ibland när jag kallat upp honom på sängen i köket så märker jag att det är lillen nere på golvet som triggar. Han är genast där och retas och vill ha igång Kasper igen. När det blir väl intensivt gör jag en liten kort timeout och andhämtningspaus för båda, innan de släpps igång igen. Och ibland slutar de faktiskt av sig själva.
Jag märker också att Kasper mycket uppskattar att få en egen stund med matte. Han är hur bra och uppmärksam som helst när vi går på promenad. I morse passerade vi en grusplan och stannade och tränade lite. Ryggfickan är ju så bra att jag kan ha musmatta, leksaker och targetstick med mig utan att knappt märka av det. Började med lite frivilligt spring till musmattan på kanske fem meters avstånd. Sen körde jag lite targetstick där jag försöker få honom att gå mellan mina ben, slalom vartannat steg. Men jag är nog lite klumpig själv, har ingen bra teknik för hur jag ska flytta pinnen mellan varje steg jag tar framåt, vilket givetvis hämmar Kasper och sänker hans förståelse för vad vi ska göra. Nån som lyckats riktigt bra med detta moment och kan komma med något bra tips?
Sen körde jag apport några gånger med en gummileksak, varpå vi kampade lite om den och han fick springa och hämta på lek. Sen fick han gå lös hela vägen hem och gjorde det med den äran.
Nu på förmiddagen har jag provat ut en av Kaspers avlagda selar som faktiskt sitter bra på Lakrits. Det var väldans sprattligt att sätta på den, men när den väl var på så sprang han runt utan att vara det minsta irriterad av det konstiga på kroppen. Vi var ute på gräsmattan mot de andra husen och rätt var det var kom grannhunden Simba sättandes. Han är snart sju år, så deras lek var väsentligt lugnare än med Kasper. Men det känns bra att de har träffats och bekantat sig med varandra. Sedan kom flera grannar och nästa grannes katt. Människorna ville Lakrits gärna hälsa på, men katten och han stannade kanske fem meter ifrån varann och bara stod och tittade. Sen gick katten in till sig igen. Vi lär få se mer av den, men det är en rätt cool katt, så jag tror att de kommer att kunna hantera varann bra på gårdsplanen. Husse filmade en snutt av grannträffen med sin iphone, får se om jag kan få upp den filmen senare.

Två bäddar

Igår köpte jag en bädd till. Funkade bra inatt. Kasper får överta
den nya bädden när matmissilen vuxit sig för stor för den.

Natten

Igår kväll valde Lakrits Kaspers bädd igen medan Kasper ville sova vid mina ben under täcket. Vi började så, men efter nån timme eller två hoppade Kasper ner. Skönt, tyckte vi båda. Istället satte han sig vid grinden till trappan upp. ”Bra tänkt”, sade jag till honom och släppte upp honom. Där har han en gästsäng som han får sova i, och den valde han nu.
Lakrits och jag sov vidare till tre, då jag vaknade av att han hulkade. Jag tog ut honom till gräsmattan för att se om han skulle spy mer, men han bara kissade. Väl inne igen hittade jag inget i bädden, så antingen hade han redan hunnit äta upp det eller så var det bara ljud utan substans.
Vi sov till fyra då han vaknade igen. Ut och bajsa denna gång. Sen var det svårt att få honom att komma till ro igen, han ville leka eller komma upp till mig. Med trött vaggsång och hand nere i bädden löste det sig. Vaknade igen vid sex. Då gick vi ut i hagen, kissade och busade lite, sen sova igen. Jag passade på att hämta in tidningen, vilket innebar ca 20 sekunders ensamhetsträning. Gjorde samma igår, men då var Kasper med lillen. Inget gnäll när jag kom in igen, bra.
Efter nästa sovstund var det äntligen matdags. Fick Lakrits bestämma skulle han ätit långt tidigare. :) Tog ner Kasper så han också fick frukost och sen rastades båda och lekte en kort stund.
Därefter fick de komma upp till husse medan jag fick en härlig och välbehövlig dusch. Tillbaka i sovrummet ligger Kasper under täcket, Lakrits bakom en klädstol och husse uppochned i sängen samtidigt som han försöker se vad lillen egentligen har för sig. Såg rätt kul ut!
Nu lite jobb en stund.

Lakrits har varit här ett dygn nu

Mitt minne av Kasper som valp är ett helt annat, så jag var tvungen att kolla tillbaka i bloggen: jo då, han var bitigare och hade svårare att koppla av när han blev trött.

Första dygnet med Lakrits har förflutit mycket bra, måste jag säga. Två kissolyckor inne, varav den ena var ett litet misstag när han redan var på väg ut.

Inatt sov jag bara kanske en timme i taget, eftersom det blev lite fel med hundar och bäddar. Kasper valde först spontant den nyframställda buren, och då lät jag Lakrits ta Kaspers normala bädd. Han somnade på tio sekunder och när sen Kasper ångrade sig var det redan upptaget. Övergivet satt Kasper nedanför min säng, så jag lät honom hoppa upp och sova under täcket nere vid fötterna. Men han hoppade ur sängen säkert ett halvdussin gånger på natten, och sen upp igen, vilket gjorde sömnen lite halvdan. Det var alltså Kasper snarare än Lakrits som gjorde att jag sov lite dåligt i natt. Lakrits var ute och kissade och bajsade vid tretiden, sen sov vi till halv sju. Drack en morgonlatte i hundhagen, och sen när de lekt av sig lite blev det lite sovmorgon för oss alla tre.

Det finns många nya saker att kika på här.

Hundleken var vildare igår än idag, och det var faktiskt inte förrän på eftermiddagen som de egentligen lekte ordentligt igen.

Leken blir häftig emellanåt och kan kräva viss moderering.

Kasper och jag gick en träningspromenad på förmiddagen medan Lakrits fick vara hemma med familjen. Jag tror faktiskt att Kasper uppskattade den ensamstunden med sin matte. Några gånger när jag suttit och gosat med Lakrits i famnen tycker jag mig ha märkt lite svartsjuketendenser från Kaspers sida. Då vill han gärna ha igång lillbrorsan på en vild öronbitlek, och det tror jag är bara för att få bort Lakrits från mig. Jag kan ju övertolka det hela, förstås.
Lakrits har annars hittills haft otroligt lätt att koppla av. När han blir trött så märker man det tydligt, och plockar jag bara undan Kasper då så att inte han stör, så somnar han inom tio sekunder.

Snacka kool sovställning.

Han är också väldigt lyhörd för när man ropar på honom och har nog börjat lystra till sitt namn redan. Jag har börjat klicka in honom, och nu efter tre korta pass tycker jag att han reagerar märkbart på klickljudet.

Han är mycket ivrig att ta godiset, så jag har börjat öva lite med knuten näve för att få honom att vänta tills han får godiset i öppen hand. Där har vi en hel del att jobba med.

Knuten hand tills han slutar gnaga/slicka/krafsa efter godiset är en svår uppgift för lille herrn.
Den medföljande visselpipan har jag använt till matserveringen. Då har bägge hundarna kommit springande, så Kasper har belönats runt hörnet med en godisbit medan lillen fått sin matskål.

Urtjusigt porträtt av unge herrn. Snacka att han har fokus på matte!
Samtliga bilder ovan är tagna av duktiga husse.

Kasper och Lakrits leker

Jag har nu lagt upp en liten filmsnutt där Kasper och Lakrits leker, tagen i eftermiddags.

Miniklickträning - går kanon!

Mysstund

Sötnosen

Hämtar Lakrits

Lakrits är hemkommen

Allt är väl här, även om det varit lite svårt för Kasper att förstå att lillen behöver sova ibland. Lakrits lät som en anka hela vägen hem, bortsett från Rotebroleden, som han av någon anledning tyckte bättre om. Vi missade tyvärr att få med oss snuttefilten hem. Det får gå ändå.
Han har kissat ute tre-fyra gånger och bajsat med. Har till och med provlegat buren. ;)
Efter lite sömn och mat så har de lugnat ner sig lite, det är inte lika intensivt längre. Nu på kvällen brukar visst Guinness ge di, för Lakrits är på Kasper och försöker få lite mjölk. Uppskattas inte helt och hållet.
Kasper har nog stundvis känt sig lite avundsjuk, ville inte ligga med i tevesoffan nån längre stund, till exempel. Lakrits däremot sov sig fint igenom sista avsnittet av Greys. Jag är inte säker på att Kasper riktigt har bestämt dig för hur han ska hantera leksaks- och benfrågan. Just nu har Lakrits tagit en liten godistandborstbit och gnager förtjust på den. Kasper kikar avvaktande på det hela.
Jag har hunnit köra ett mini-inklickningspass i hagen. Än har Lakrits inte riktigt förstått att klick = godis, men att vänstra fickan innehåller godis, det har han snappat redan. Mycket fin kontakt och uppmärksamhet får jag redan. Vi kör vidare med nåt nytt litet pass imorgon.
Husse har tagit några bra bilder, men de får dröja tills imorgon, orkar inte ta tag i dem just nu.

Lite vila

Igår klubben, idag cykling

Igår åkte vi till klubben, Kasper och jag, för vi skulle få besök från brandförsvaret. Ytterligare några från klubben slöt upp och vi hade en trevlig pratstund med brandmannen. Sedan gick vi en promenad och Kasper fick lekchans med en aussie och en spansk blandras. I början föredrog han att dra som ett vässat spjut rakt ut på flygfältet, men kom snabbt och fint på min invissling. Efter kanske halva sträckan började plötsligt aussien bli lite intressant att leka med. Som tur var var det ömsesidigt och de lattjade en stund. Den spanska blandrasen gick mest som Ferdinand och luktade på alla blommorna.
Idag tog jag honom på en kortare, lugn cykeltur och inspekterade byggandet i Vallentuna centrum. Allt fler hus smälls upp, och allt mindre grönområden blir kvar. Nu ligger han mest och sover. Undrar om han känner av att det ska bli en förändring imorgon?

Några bilder från Lesvos

Några bilder från Greklands tredje största ö ligger nu här för den som vill bli suktad:

Lesvos (inte exakt samma bilder som jag länkade till från fejan). För den som inte har Flash finns en mindre flashig variant av bildvisningen här.

Besiktigad och klar

Nu är valparna besiktigade och chippade. Nu ska de helt enkelt bara växa till sig en dag till, och sen bär det av till alla de nya hemmen.
Här en söt bild på Lakrits som kenneln tagit (jag har färgjusterat den lite). Visst ser han klok och förståndig ut?

Enligt senaste infon är han

• välbalanserad
• modigast av alla (!)
• cool, men ingen slökorv

Och han har

• stort apporteringsintresse
• välbalanserad kamplust
• en härlig kontaktvilja

Visst låter det liksom underbart? Som taget ur en reklamannons, nästan. *flin*
Jag har gått igenom hundskåpet och hittat både det ena och det andra som kan komma till pass nu. Dessutom har jag nu försäkrat honom, så låt det bli onsdag nån gång... :D

Inga klövar

Det trista(ste) med att åskvädret i söndags slog ut vår jordfelsbrytare och därmed gav strömavbrott är att alla skankar fått slängas, liksom det omsorgsfullt tillagade älgköttet jag köpte nyligen av snälla Agneta H på klubben. Likaså gick de sista korvarna färskmat åt skogen, vilket Kasper deppar över nu. Blod hade jag som tur var bara lite kvar av i frysen, vilket inte hindrade att det ställde till med stor oreda, då åtminstone någon av flaskorna låg ner i frysen. Det såg nog ut som värsta blodbadet utanför lillfrysen. Men den synen besparades vi, eftersom dottern med pojkvän redan röjt undan det värsta innan vi kom hem. Det är vi glada för!

Kasper på semester

Kasper har varit på semester. Det trevliga med Skoby är att de skickar med en liten dagbok om vad som hänt under de dagar hunden vistats hos dem. Mest är det nog för att de sen ska veta till nästa gång hur hunden var och vilka den fungerade ihop med. Men ägaren får också en kopia så man kan läsa lite om vistelsen.
Ett axplock:
”Full fart i hagen med /6 hundnamn/ och nya Jack Russel-tjejen Sally. Rolig tjej.”
”Sommarvärme i hagen och /5 hundnamn/ sällskapar.”
”Trevligt i hagen med alla brudarna.”
”Skoj i hagen idag med kompisarna. Nya idag var två strävhåriga taxar. Lika kul på em.”
”Trevligt i hagen trots regnet.”

Tja, inte låter det som han haft det tråkigt? Några är bekantskaper från de båda tidigare besöken, andra var nya. Det var raser som tax, dvärgschnauzer, mops, bostonterrier, JRT och några blandraser av mindre storlek.

Sist i dagboken stod det:
”Allt har gått jättebra. Vaktar sin box lite, men inga problem att ge mat eller vatten. Sedan är han en riktigt kramgo och glad kille. Välkommen tillbaka!”

Det där med att vakta är en fullkomlig nyhet. Jag har funderat lite på det i eftermiddag och undrar om det har med det stora benet att göra. Han fick ett stort nytt ben med sig för att ha nåt att pyssla med de timmar han vistades ensam i sin egen box. Det har han inte haft tidigare, men då har jag fått rapport om att han känt sig ensam. Och det förstår jag, en gårdis vill ha sällskap och Kasper är van att ha sällskap nästan jämnt. Men kanske att alla andra hundar runt omkring (det blir ju en del oväsen och skällande) stressade honom lite och han kände ett behov att vakta benet? Annars vet jag faktiskt inte. Och tjej nummer två som vi träffade när jag lämnade honom skällde han faktiskt på; det är inte heller något han brukar göra på människor så där oprovocerat.

Totalt sett tror jag dock att han har haft det bra, och det blir ju inte ofta vi lämnar bort honom så här. Så många hundar som han lekt med senaste veckan får han normalt knappt aldrig busa runt med, så det borde ha varit en stimulerande omväxling.

Nu har vi haft några timmars glädjeskuttande återseende där han krumbuktat sig som en liten räka. Om ett par dagar är vi nog inne i lunken igen, och då kommer nästa nya grej – lillebror kommer hem.

Nacken

Nu står det klart - det är Nacken som kommer till oss. När jag hälsade på sist pratade vi en del om han var alltför lugn. Jag vill ju å ena sidan inte få en svårare hund än vad jag klarar av, men å andra sidan vill jag ju ha en hund med arbetsvilja och uthållighet. Nu menar Anita att Nacken visade prov på just detta på 7-veckorstestet och att han dessutom har en bra av- och på-knapp. Tyvärr har jag inga detaljer än, men jag litar på att Anita valt ut den för mig perfekta hunden.
Nacken hade också den goda smaken att sova med huvudet uppkilat mellan mina hälar när vi träffades sist, så vi har redan börjat bekanta oss med varandra.  

Nya valpbilder

Finns på http://www.norrblom.se/valpkull13/0603.htm

Thorsvibesök

Idag var jag på Thorsvi. Bilderna får tala för sig själv.

Man får se var man trampar...

Brottning på gräsmattan

Min bil var intressant, och gav skugga.

Lite högt att klättra upp där.

Spännande skyffel med bajsdoft.

Mums, nåt att bita i.

Efteråt somnade de trötta på verandan.

Klicka på den – en enastående bildsvit över ”Huvud”-löst fall ...