fredag 31 december 2010
Labrador som vakthund
Vi hade precis nattat hundarna runt tolvsnåret och gått upp på övervåningen. Några minuter senare hörs ett mörkt dovt skall från bottenvåningen. Någon halv minut senare bekräftar Kasper med sin ljusare stämma.
Rolf tittade ut genom fönstret, men såg inget. Nån gång i samma veva konstaterade han att det kommit ett par cm snö på bilen sedan vi varit ute med den mitt på dagen.
Nu på morgonen gick han så ut för att hämta in morgontidningen och ser att bildörren står öppen. Någon har sopat bort snö från förardörren och halva framrutan. Det var inte bortsopat när Rolf tittade ut genom fönstret. Inne i bilen har någon rotat runt i handskfacket utan att ha tagit något. Enda skadan verkar vara att man försökt dra loss knappen till det Nokia-handsfreeset som ändå slutat fungera. Gps:en, som bara sitter med sugpropp i vindrutan, är kvar, liksom några cd-skivor.
Kanske är det tack vare Lakrits inget mer hände? Bilen står kvar och allt verkar intakt. Vet inte varför billarmet inte ljöd, vi får testa det lite närmare idag så att det inte har slutat att fungera.
Rolf tittade ut genom fönstret, men såg inget. Nån gång i samma veva konstaterade han att det kommit ett par cm snö på bilen sedan vi varit ute med den mitt på dagen.
Nu på morgonen gick han så ut för att hämta in morgontidningen och ser att bildörren står öppen. Någon har sopat bort snö från förardörren och halva framrutan. Det var inte bortsopat när Rolf tittade ut genom fönstret. Inne i bilen har någon rotat runt i handskfacket utan att ha tagit något. Enda skadan verkar vara att man försökt dra loss knappen till det Nokia-handsfreeset som ändå slutat fungera. Gps:en, som bara sitter med sugpropp i vindrutan, är kvar, liksom några cd-skivor.
Kanske är det tack vare Lakrits inget mer hände? Bilen står kvar och allt verkar intakt. Vet inte varför billarmet inte ljöd, vi får testa det lite närmare idag så att det inte har slutat att fungera.
måndag 27 december 2010
Äntligen lite bilder från Gyllene Anden
En del kanske har väntat, så här kommer de äntligen – lite bilder från Gyllene Anden.
Ett litet smakprov här, och många fler kommer att läggas upp på annan plats.
Det var inte bara svarta hundar mot vit snö. Det var lågt stående sol, från tidig förmiddag till solnedgång. Många utmaningar och högst varierande resultat på bilderna. Har gett upp att försöka lista ut vilken hund som är vilken. Det får de mer insatta göra...
Ett litet smakprov här, och många fler kommer att läggas upp på annan plats.
Det var inte bara svarta hundar mot vit snö. Det var lågt stående sol, från tidig förmiddag till solnedgång. Många utmaningar och högst varierande resultat på bilderna. Har gett upp att försöka lista ut vilken hund som är vilken. Det får de mer insatta göra...
torsdag 23 december 2010
Gårdshundar i ett nötskal
Tack till Challe och Lisa Andersson (fotograf) för att jag fick låna denna bild.
Den är verkligen talande för hur viktigt det är för en dansk-svensk gårdshund att få mysa:
Den är verkligen talande för hur viktigt det är för en dansk-svensk gårdshund att få mysa:
Aza (underst) och lilla Mine.
God jul till alla läsare!
Det har varit mycket den senaste tiden, men kanske blir det mer bloggtid i juldagarna. Kasper äter numera Hills i/d och har piggat på sig. Ska få hem ett fettfattigare färskfoder i mellandagarna som jag ska introducera lite försiktigt, för nu betraktar han avundsjukt sin lillebror när Lakrits får äta upp det färskfoder som ju egentligen var HANS.
torsdag 16 december 2010
Kycklingleverkex
Ett garanterat fettsnålt alternativ till Kasper. Visst ser det ut som godaste julgodiset?
onsdag 15 december 2010
Studie om pankreatit
Studien ”Exokrin pancreasinsufficiens hos schäfer” (pdf) handlar främst om schäfer, men en del av informationen är mycket intressant rent generellt.
Både här och på andra ställen talas det om att ge rå bukspottkörtel (pankreas) kan vara bra för att på så sätt tillföra de enzym hunden saknar. I studien skriver man att det inte alltid är givet att en fettsnål diet hjälper, det kan vara individbaserat.
”Den slutliga rekommendationen blir därmed oftast att anpassa dieten efter individens behov, men att utgå från en
lättsmält, ev hypoallergen kost.”
Både här och på andra ställen talas det om att ge rå bukspottkörtel (pankreas) kan vara bra för att på så sätt tillföra de enzym hunden saknar. I studien skriver man att det inte alltid är givet att en fettsnål diet hjälper, det kan vara individbaserat.
”Den slutliga rekommendationen blir därmed oftast att anpassa dieten efter individens behov, men att utgå från en
lättsmält, ev hypoallergen kost.”
tisdag 14 december 2010
Gyllene Anden
Bilder kommer! Har inte haft tid. Men jag måste ju kort berätta att vi var på Gyllene Anden, Thorsvis mock trial, i söndags, Lakrits och jag. Lakrits för att träna passivitet och jag för att fota. Kallt var det, bilen visade -7 på ditresan och -16 på hemvägen. Välorganiserat var det och varm, välbehövlig korv förgyllde dessutom mot slutet.
Slutresultat:
1. T. Glenburgie (Mocca)
2. T. Glenallachie (Alliz)
3. T. Glenlossie (Extra)
4. T. Miltonduff (Skye)
5. T. Glen Spey (Speys)
De där G2-orna är bra svårslagna ...
Vinnaren Åsa har fångat en bild av oss.
Hur gick det med passiviteten då? Jag är ganska nöjd. Han pep aningen ibland, men höll sig relativt stilla och tittade uppmärksamt på de äldre hundarna som fick jobba och ha kul. Han var ljudligare mot slutet, men då tror jag det var kylan som gjorde att han fått nog. Totalt sett var det nog en lite väl lång tillställning för honom, men det fanns ingen möjlighet att plocka in honom i bilen för den stod för långt bort.
Jag gick iallafall undan med honom från den kalla lössnön och skaren efter drygt halva grundomgången. Det var lite mindre kallt på vägen och där kunde vi röra oss lite emellanåt.
Slutresultat:
1. T. Glenburgie (Mocca)
2. T. Glenallachie (Alliz)
3. T. Glenlossie (Extra)
4. T. Miltonduff (Skye)
5. T. Glen Spey (Speys)
De där G2-orna är bra svårslagna ...
Vinnaren Åsa har fångat en bild av oss.
Hur gick det med passiviteten då? Jag är ganska nöjd. Han pep aningen ibland, men höll sig relativt stilla och tittade uppmärksamt på de äldre hundarna som fick jobba och ha kul. Han var ljudligare mot slutet, men då tror jag det var kylan som gjorde att han fått nog. Totalt sett var det nog en lite väl lång tillställning för honom, men det fanns ingen möjlighet att plocka in honom i bilen för den stod för långt bort.
Jag gick iallafall undan med honom från den kalla lössnön och skaren efter drygt halva grundomgången. Det var lite mindre kallt på vägen och där kunde vi röra oss lite emellanåt.
Kasper har pankreatit
Veterinären ringde och berättade att provsvaret visar att Kasper har pankreatit. Ett värde under 200 är normalt, i intervallet 200-400 kan det vara normalt, över 400 är sjukdom. Kasper hade 859, så det finns väl ingen tvekan.
Detta innebär lågfettkost i framtiden. Till att börja med rekommenderade han Hills ID, senare kan jag kika på vad det finns för alternativ. Fodret ska innehålla lägre fetthalt än 10 % i vilket fall.
Känner ni till sådana bra foder, så hör gärna av er. Jag frågade så klart om färskfoder, men där var han osäker och menade att oftast är de mer fettrika. Jag får helt enkelt googla mig fram.
Detta innebär lågfettkost i framtiden. Till att börja med rekommenderade han Hills ID, senare kan jag kika på vad det finns för alternativ. Fodret ska innehålla lägre fetthalt än 10 % i vilket fall.
Känner ni till sådana bra foder, så hör gärna av er. Jag frågade så klart om färskfoder, men där var han osäker och menade att oftast är de mer fettrika. Jag får helt enkelt googla mig fram.
lördag 11 december 2010
fredag 10 december 2010
Från hund till dromedar
Kasper och jag har fått värsta genomgången hos veterinären.
Han var verkligen bra med honom och vet att Kasper inte gillar de grönklädda. Med munkorg på avklarades iallafall både en allmän undersökning, rektalisering, röntgen, tre rör med blodprov, tre nålar varav en var med droppvätska som sprutades in under nackskinnet. Det var en liten dromedar jag åkte hem med två timmar senare.
Jag var med inne och röntgade. Inte alldeles enkelt att få en hund att ligga utsträckt och fin på bordet, kan tänka mig hur knepigt det skulle vara med en större hund.
Ett av blodproven har skickats till veterinärlabb. Det diagnosen just nu står och väger mellan är colit eller pancreatit. Vi får hoppas på det förstnämnda.
Jag har hämtat ut antibiotika, Flagyl, som han ska äta två gånger om dagen i tio dagar. Vidare ska han få ris och vit fisk att äta de närmaste dagarna tills vi får provsvaren tillbaka. Annars ville veterinären sätta honom på Specific (se colit-länken), men jag tyckte att jag kör gärna ris och fisk några dagar först medan vi reder ut det här.
Nu har han gått och lagt sig nere i källaren och Lakrits verkar förstå att man inte får busa med honom. Låt oss hoppas att vi slipper Albano i helgen ...
Han var verkligen bra med honom och vet att Kasper inte gillar de grönklädda. Med munkorg på avklarades iallafall både en allmän undersökning, rektalisering, röntgen, tre rör med blodprov, tre nålar varav en var med droppvätska som sprutades in under nackskinnet. Det var en liten dromedar jag åkte hem med två timmar senare.
Jag var med inne och röntgade. Inte alldeles enkelt att få en hund att ligga utsträckt och fin på bordet, kan tänka mig hur knepigt det skulle vara med en större hund.
Ett av blodproven har skickats till veterinärlabb. Det diagnosen just nu står och väger mellan är colit eller pancreatit. Vi får hoppas på det förstnämnda.
Jag har hämtat ut antibiotika, Flagyl, som han ska äta två gånger om dagen i tio dagar. Vidare ska han få ris och vit fisk att äta de närmaste dagarna tills vi får provsvaren tillbaka. Annars ville veterinären sätta honom på Specific (se colit-länken), men jag tyckte att jag kör gärna ris och fisk några dagar först medan vi reder ut det här.
Nu har han gått och lagt sig nere i källaren och Lakrits verkar förstå att man inte får busa med honom. Låt oss hoppas att vi slipper Albano i helgen ...
Kasper ratar grädden
I flera dagar har Kasper haft det lite besvärligt att bajsa: krystat, bytt ställe, krystat, bytt ställe. Så har det kommit lite till slut, men inget man blir direkt imponerad av.
Ett par nätter har han väckt oss och behövt gå ut på natten. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Så igår kväll spydde han på den enda mattan vi har kvar på golven. I morse hann jag inte se om han åt upp all sin mat, men bara det att Lakrits kastade sig ivrigt över Kaspers matskål får mig att misstänka att så inte är fallet.
Nu på förmiddagen ville han inte gå ut på promenad med husse, inte leka med boll med mig, inte äta varken hård godisbit, ostbit eller ens slicka grädde från mitt pekfinger.
Nu spydde han rödblandad galla. Inte bra.
Jag ringde veterinären och vi ska dit 13.40 för att kolla upp honom. Nu behöver vi lite tumhållande för att det inte är något allvarligt.
Ett par nätter har han väckt oss och behövt gå ut på natten. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Så igår kväll spydde han på den enda mattan vi har kvar på golven. I morse hann jag inte se om han åt upp all sin mat, men bara det att Lakrits kastade sig ivrigt över Kaspers matskål får mig att misstänka att så inte är fallet.
Nu på förmiddagen ville han inte gå ut på promenad med husse, inte leka med boll med mig, inte äta varken hård godisbit, ostbit eller ens slicka grädde från mitt pekfinger.
Nu spydde han rödblandad galla. Inte bra.
Jag ringde veterinären och vi ska dit 13.40 för att kolla upp honom. Nu behöver vi lite tumhållande för att det inte är något allvarligt.
tisdag 7 december 2010
Ögoninflammation
Nu har jag just petat i ögonvatten i Lakrits ena öga. Första gången igårkväll, då jag såg att han hade röd ögonvita och vitt gegg vid ena ögat.
Hur gör man? Som tur är är han ju inte rädd för vatten på huvudet (svårt att pricka rätt) och med ett grisöra ovanför honom fick jag honom att sitta stilla medan jag droppade med andra handen. Åtminstone lite kom nog rätt.
Idag blev det en stor kexbit istället. Lite väl lyxigt att få ett grisöra för varje droppning. Med Kasper vete sjutton hur jag gjort, har aldrig behövt medikera hans ögon.
Hoppas detta hjälper och att han inte behöver besöka veterinären.
Hur gör man? Som tur är är han ju inte rädd för vatten på huvudet (svårt att pricka rätt) och med ett grisöra ovanför honom fick jag honom att sitta stilla medan jag droppade med andra handen. Åtminstone lite kom nog rätt.
Idag blev det en stor kexbit istället. Lite väl lyxigt att få ett grisöra för varje droppning. Med Kasper vete sjutton hur jag gjort, har aldrig behövt medikera hans ögon.
Hoppas detta hjälper och att han inte behöver besöka veterinären.
söndag 5 december 2010
Fotgående och stoppsignal
Man får passa på medan husse tycker det är roligt och nytt att filma...
Idag gick vi en promenad igen på Lindö golfbana. Denna gång hade vi med lunchfika, riktigt mysigt att det är så varmt att man kan ägna sig åt sådant igen.
Jag passade på att träna lite fotgående framför kameran. Tar tacksamt emot tips på hur jag kan få in Lakrits närmare benet. Annars tycker jag att han ser följsam ut och jag håller inte på med alltför många tics.
I slutet på filmsnutten kommer det ett par stoppsignaler med efterföljande bollkast. Ljudet var bortkopplat på kameran, lika bra det, för det blir mest bakgrundsbrus ändå.
Idag gick vi en promenad igen på Lindö golfbana. Denna gång hade vi med lunchfika, riktigt mysigt att det är så varmt att man kan ägna sig åt sådant igen.
Jag passade på att träna lite fotgående framför kameran. Tar tacksamt emot tips på hur jag kan få in Lakrits närmare benet. Annars tycker jag att han ser följsam ut och jag håller inte på med alltför många tics.
I slutet på filmsnutten kommer det ett par stoppsignaler med efterföljande bollkast. Ljudet var bortkopplat på kameran, lika bra det, för det blir mest bakgrundsbrus ändå.
torsdag 2 december 2010
Besök av Alpha, Tindra och Cheysie
Idag fick vi fint besök av labbarna Alpha och Cheysie samt flatten Tindra. Tanken var dels att låta Kasper och Lakrits få träffa Cheysie, 12 veckor, eftersom hon ska vara hos oss en dag framöver när matte far på annat, och dels att jag skulle få träna stadga och passivitet med Lakrits medan Tindra tränade lite linjetag och sådant.
Vi började med att gå till Gröna ängen, där husse mötte upp med kamera. Kul, för det blev en hel del fina bilder. Tindra saknas på bilderna, för hon fick vänta i bilen första stunden.
När alla hade bekantat sig ordentligt fick Kasper gå hem och de båda andra hoppa in i bilen, så fick Tindra komma ut och träna med Lakrits. Vi stod ganska mitt på ängen medan Tindra skickades hit och dit, ibland rätt tätt förbi oss. Det gick superbra, knappt inget gnäll alls. Ett par gånger reste han sig upp, men oftast satt han still och bara tittade. Jag belönade tystnad och stillasittande med godis då och då.
På slutet plockade jag fram den strumpklädda dummyn och tränade ett par avlämningar. Gick jättebra. Lånade därefter en pälsdummy av Annika, och se den var genast lite svårare, för den var ju Tindras, pälsklädd och ROLIG! Det blev iallafall skapliga avlämningar med den också, om än inte lika fina som med egna dummyn.
Tindra jobbade bra trots att vi stod där mitt i vägen med fina dirigeringar. Det är klart, ett sök var ju förgäves när matte skickat åt fel håll. :)
Så fick jag också lära mig att man ska trimma bort överflödiga hårstrån från svanstippen på en labbe. Hade jag ingen aning om!
Vi började med att gå till Gröna ängen, där husse mötte upp med kamera. Kul, för det blev en hel del fina bilder. Tindra saknas på bilderna, för hon fick vänta i bilen första stunden.
Intressant storleksjämförelse.
Mulad.
Kasper undviker närkontakt.
Husse är artistisk.
– Alpha, härmed hälsar jag dig välkommen hit!
Busgänget är samlat för överläggningar. Cheysie håller tassen om Kasper.
Lillan kan hoppa.
Hm, vad nosar du på? 3 resp 7 månader.
När alla hade bekantat sig ordentligt fick Kasper gå hem och de båda andra hoppa in i bilen, så fick Tindra komma ut och träna med Lakrits. Vi stod ganska mitt på ängen medan Tindra skickades hit och dit, ibland rätt tätt förbi oss. Det gick superbra, knappt inget gnäll alls. Ett par gånger reste han sig upp, men oftast satt han still och bara tittade. Jag belönade tystnad och stillasittande med godis då och då.
På slutet plockade jag fram den strumpklädda dummyn och tränade ett par avlämningar. Gick jättebra. Lånade därefter en pälsdummy av Annika, och se den var genast lite svårare, för den var ju Tindras, pälsklädd och ROLIG! Det blev iallafall skapliga avlämningar med den också, om än inte lika fina som med egna dummyn.
Tindra jobbade bra trots att vi stod där mitt i vägen med fina dirigeringar. Det är klart, ett sök var ju förgäves när matte skickat åt fel håll. :)
Så fick jag också lära mig att man ska trimma bort överflödiga hårstrån från svanstippen på en labbe. Hade jag ingen aning om!
onsdag 1 december 2010
Mycket jobb nu
Men några härliga bilder som husse tog häromdagen i snölek med Lakrits ska jag väl hinna lägga ut.
Öron som en doberman ...
... eller inte.
En längre tunga står på önskelistan.
lördag 27 november 2010
Lakrits ger statisk elektricitet?
Har haft ett problem med min stationära dator (stor burk som står på golvet) ett tag nu, då datorn helt oförhappandes stänger av sig och/eller startar om sig. Ett tag trodde jag det var komponentfel och lämnade in den på service, men killen hittade inget direkt utan bara rengjorde den.
Nu har felet börjat återuppträda och det är bara ett par månader sedan den rengjordes på damm, så jag tror inte det är det som spökar nu.
Vid flera tillfällen har jag dock lagt märke till att datorn stängs av då Lakrits (under skrivbordet vid mina fötter) byter ställning. Jag trodde först att hans svans kom åt strömkabeln bak så jag monterade ett kompostgaller mellan dator och hundplats. Men samma sak fortsätter att hända trots att han nu definitivt är minst en decimeter från datorn.
Så jag börjar fundera på statisk elektricitet. Är det nån annan hundägare som varit ute för samma sak?
Datorn är så stor att jag inte är vidare sugen på att sätta upp den på skrivbordet, och jag tycker att det är mysigt att ha hunden som fotvärmare. Något måste jag dock göra innan datorn går sönder på allvar.
Kasper har aldrig brukat ligga därunder, vilket kan förklara att jag aldrig haft problemet tidigare.
Nu har felet börjat återuppträda och det är bara ett par månader sedan den rengjordes på damm, så jag tror inte det är det som spökar nu.
Vid flera tillfällen har jag dock lagt märke till att datorn stängs av då Lakrits (under skrivbordet vid mina fötter) byter ställning. Jag trodde först att hans svans kom åt strömkabeln bak så jag monterade ett kompostgaller mellan dator och hundplats. Men samma sak fortsätter att hända trots att han nu definitivt är minst en decimeter från datorn.
Så jag börjar fundera på statisk elektricitet. Är det nån annan hundägare som varit ute för samma sak?
Datorn är så stor att jag inte är vidare sugen på att sätta upp den på skrivbordet, och jag tycker att det är mysigt att ha hunden som fotvärmare. Något måste jag dock göra innan datorn går sönder på allvar.
Kasper har aldrig brukat ligga därunder, vilket kan förklara att jag aldrig haft problemet tidigare.
torsdag 25 november 2010
Gripande och lämnande av apport
På Gryt ville ju Lakrits larva omkring lite med apporten, vilket gjorde mig aningen förvånad eftersom han oftast lämnar av fint hemma. Jag har nu tränat lite inne idag och husse har filmat utvecklingen med sin nya Canon 7D. Tack husse, för hjälpen!
Jag har skrivit lite kommentarer här och där så man förstår bättre vad som händer (vinkeln gör att man inte alltid ser exakt). Min tanke är att bara jag får honom lugn så är det inga problem på denna punkt. Inga kräkreflexövningar känns nödvändiga. Sen är det så klart mycket roligare och mer spännande ute i skogen tillsammans med två- och fyrbenta kompisar, så i den typen av miljö behöver jag träna samma sak. I mängd.
Nu tar jag gärna emot kommentarer och förslag på andra åtgärder jag kan ha missat själv (särskilt från Anita, förstås, men även från er andra apportkunniga).
Jag har skrivit lite kommentarer här och där så man förstår bättre vad som händer (vinkeln gör att man inte alltid ser exakt). Min tanke är att bara jag får honom lugn så är det inga problem på denna punkt. Inga kräkreflexövningar känns nödvändiga. Sen är det så klart mycket roligare och mer spännande ute i skogen tillsammans med två- och fyrbenta kompisar, så i den typen av miljö behöver jag träna samma sak. I mängd.
Nu tar jag gärna emot kommentarer och förslag på andra åtgärder jag kan ha missat själv (särskilt från Anita, förstås, men även från er andra apportkunniga).
Julklappstips?
En praktisk julklapp, särskilt till släkt och vänner som bor långt bort, tycker jag är en prenumeration på tidningar. Eftersom min mamma inte är uppkopplad i cyberrymden vågar jag ju avslöja att hon i år kommer att få en annan tidning än hon fick förra året. I rätt många år fick hon Råd och Rön, men det kändes allt mindre aktuellt i och med att hon numera bor i hyresrätt. Förra året bytte jag till Vi läser, men de strulade vid prenumerationsstarten och jag undrar om hon gillade innehållet särskilt mycket. I år blir det Skåne, en tidning vi själva köpt ibland och tycker är klart läsvärd.
Nu börjar jag fundera på om detta vore något även för syskonbarnen? Någon bra tidning för åldern 2-5 år? Bamse är ju klassisk, men den kanske de redan har. Måste kolla. Andra tips?
Nu börjar jag fundera på om detta vore något även för syskonbarnen? Någon bra tidning för åldern 2-5 år? Bamse är ju klassisk, men den kanske de redan har. Måste kolla. Andra tips?
tisdag 23 november 2010
Full FART i Gryt
Det var mycket intressant idag att se tre av kullsyskonen arbeta med problemlösning. Lina har redan skrivit så bra om Leia, och mycket av det gäller även Lakrits.
Några punkter att tänka på (allt gällde inte specifikt Lakrits, men lika bra att plita ner det ändå):
För Lakrits är det viktigaste att fortsätta att träna passivitet. Nu gnällde han återkommande vid passivitet medan han var näst intill tyst under arbetsmomenten. Jag ser ju dock en klar skillnad mot hur han var för några månader sedan, så vi jobbar vidare på tystnad.
För min del gäller att få till apportmottagningarna bättre, särskilt de små. Hemma går det mycket bättre, så det är något som skiljer när vi är ute så här. Antingen beter jag mig annorlunda eller så är det att han går upp mer i varv när han har hundar och människor omkring sig och därför inte kan lämna av som vanligt. Kanske är det en kombination. Måste försöka träna detta just när vi har andra omkring oss.
Sedan ska vi börja introducera lite tyngre dummies. Jag har köpt några 500 g, men inte börjat använda dem än. Det är snart dags för det med tanke på att han släppte bläckfisken så snart Håkan höll emot i linan.
Protokollet i sammandrag för Lakrits (rött = behöver åtgärdas):
Tillgänglighet: intensiv 8, positivt följsam 6, med intensiv kampinvit 8, hantering ökande aktivitet 10, aggression ingen 1.
Hagen: bytesintresse, problemlösning: hittar strukturerat stor ingång 6, hittar efter avbrott liten och nätingång 4. Miljöpåverkan: stor+liten – ingen 1, nätingång – liten övervinns snabbt 3. Gripande: 6 griper balanserat mitt på föremålet alla 3 gångerna. Bytesintresse, behållande: stor+liten – håller fast 10, nätingång – lämnar hagen utan bytet, återtar 5. Problemlösning, koncentration och rationalitet: liten ingång – strukturerad, hittar utgång 6, nätingång – hittar utgång efter långt avbrott 4.
Bläckfisken: upptäckt när linan sträckts 10. Efterföljande kontrollerad 6. Kontakt oidentifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, taxering 5. Bärande med upprepade omtag 6. Anpassat grepp 5. Minnesfunktion – sporadiska kontroller 5. Efterföljande omgång 2 – kontrollerad 6. Kontakt identifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, rationellt 6. Bärande vid motstånd – tappar, flertal återtag, minskande intensitet, lämnar 3.
Gropen: bytesintresse uppletande: intensivt med inslag av rationalitet alt. stort sök vid kast + gömt 8, intensivt i relevant område, rationell vid tom grop 6. Bär balanserat alla 3 gångerna 6. Miljöpåverkan: tveksam, men löser snabbt problemet 3. Behållande mot föraren: kan lätt lockas till föraren, visar behållandevilja i slutfasen vid kast + gömt 3, bär frimodigt till föraren vid tomt 1.
Ljud: inget kampskall vid något moment 1. Enstaka lågt pip eller gnäll vid social kontakt + under bytesaktivitet 3, sporadiskt lågt pip eller gnäll i förväntan på bytesaktivitet 4, återkommande högt pip eller gnäll vid passivitet 8.
Nervkonstitution: stress vid passivitet: långsamt minskande 5. stress vid aktivitet: anpassat stresspåslag 2.
Här finns nu fler bilder på ett ställe som bättre lämpar sig för många bilder. De är i princip oredigerade, har bara plockat bort suddiga och dubbletter.
Leia löser problemet med hagen.
Leia tvärnitar några meter framför den farliga bläckfisken.
Leia apporterar glatt den numera ofarliga bläckfisken i omgång två.
Leia var klart uthålligast på gropen.
Några punkter att tänka på (allt gällde inte specifikt Lakrits, men lika bra att plita ner det ändå):
- Lugna ner efter träning, ta gott om tid till avaktivering
- Undvika skakande av byte – inga leksaker, kampa utan att kasta iväg leksaken
- Undvika skall: bryta direkt innan det utvecklas. Redan vid ragg kan man bryta mjukt.
- ”Farliga” grejer: avstressa flera gånger, tills det verkligen inte är farligt. Om detta inte går, avleda.
- Stressymptom: större ögon, trampande tassar, andas hastigare
- Mottagning av apporter: agera mer defensivt. Använd en större apport, ta tag vid sidan, in med fingrarna bakom dummyn, tryck på tungan så kräkreflexen aktiveras, rulla då upp dummyn från nedertanden, säg Tack vid utrullningen och skapa på så sätt en betingning. Ge tillbaka dummyn igen.
- Passivitet: lugna ner mellan varje aktivitet. Träna passivitet när hunden redan är lugn och passiv.
- Bläckfisken och att behålla bytet: öka successivt vikten på dummies och träna först korta, lätta hämtningar, sedan svårare terräng och längre skick. På sikt ska hunden klara stora trutar med trilskandes vingar, så hunden inte ger upp vid minsta motstånd.
- Träna närsök: hellre tio sekunder intensivt än en minut brett och fladdrigt sök. Ta hellre in igen och gör om.
- Gör en tydlig skillnad i kroppsspråket: mjuk rörlig kropp vid aktivitet då man lattjar kontra en rakare stelare kropp då det ska vara lugnt.
Här en fin avlämning av Lakrits – men det var ju de små rackarna vid gropen som räknades, och de var alls inte lika fina.
Till slut kommer Lakrits på hur man ska komma in i svåraste öppningen.
Men hur kommer man ut då? Han cirklade många gånger därinne, lämnade till slut kvar dummien och kröp ut. Jag skickade om honom och då sprang han nästan direkt in igen via nätet och tog den. Nu gick det att komma ut med dummy i munnen efter något omtag.
För Lakrits är det viktigaste att fortsätta att träna passivitet. Nu gnällde han återkommande vid passivitet medan han var näst intill tyst under arbetsmomenten. Jag ser ju dock en klar skillnad mot hur han var för några månader sedan, så vi jobbar vidare på tystnad.
För min del gäller att få till apportmottagningarna bättre, särskilt de små. Hemma går det mycket bättre, så det är något som skiljer när vi är ute så här. Antingen beter jag mig annorlunda eller så är det att han går upp mer i varv när han har hundar och människor omkring sig och därför inte kan lämna av som vanligt. Kanske är det en kombination. Måste försöka träna detta just när vi har andra omkring oss.
Sedan ska vi börja introducera lite tyngre dummies. Jag har köpt några 500 g, men inte börjat använda dem än. Det är snart dags för det med tanke på att han släppte bläckfisken så snart Håkan höll emot i linan.
Reko klarar stora öppningen i hagen.
Reko klarar att ta sig ut genom nätet efter att ha fått lite hjälp in samma väg.
När bläckfisken drar förbi är Reko väl med på noterna.
Protokollet i sammandrag för Lakrits (rött = behöver åtgärdas):
Tillgänglighet: intensiv 8, positivt följsam 6, med intensiv kampinvit 8, hantering ökande aktivitet 10, aggression ingen 1.
Hagen: bytesintresse, problemlösning: hittar strukturerat stor ingång 6, hittar efter avbrott liten och nätingång 4. Miljöpåverkan: stor+liten – ingen 1, nätingång – liten övervinns snabbt 3. Gripande: 6 griper balanserat mitt på föremålet alla 3 gångerna. Bytesintresse, behållande: stor+liten – håller fast 10, nätingång – lämnar hagen utan bytet, återtar 5. Problemlösning, koncentration och rationalitet: liten ingång – strukturerad, hittar utgång 6, nätingång – hittar utgång efter långt avbrott 4.
Bläckfisken: upptäckt när linan sträckts 10. Efterföljande kontrollerad 6. Kontakt oidentifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, taxering 5. Bärande med upprepade omtag 6. Anpassat grepp 5. Minnesfunktion – sporadiska kontroller 5. Efterföljande omgång 2 – kontrollerad 6. Kontakt identifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, rationellt 6. Bärande vid motstånd – tappar, flertal återtag, minskande intensitet, lämnar 3.
Gropen: bytesintresse uppletande: intensivt med inslag av rationalitet alt. stort sök vid kast + gömt 8, intensivt i relevant område, rationell vid tom grop 6. Bär balanserat alla 3 gångerna 6. Miljöpåverkan: tveksam, men löser snabbt problemet 3. Behållande mot föraren: kan lätt lockas till föraren, visar behållandevilja i slutfasen vid kast + gömt 3, bär frimodigt till föraren vid tomt 1.
Ljud: inget kampskall vid något moment 1. Enstaka lågt pip eller gnäll vid social kontakt + under bytesaktivitet 3, sporadiskt lågt pip eller gnäll i förväntan på bytesaktivitet 4, återkommande högt pip eller gnäll vid passivitet 8.
Nervkonstitution: stress vid passivitet: långsamt minskande 5. stress vid aktivitet: anpassat stresspåslag 2.
Här finns nu fler bilder på ett ställe som bättre lämpar sig för många bilder. De är i princip oredigerade, har bara plockat bort suddiga och dubbletter.
måndag 22 november 2010
Imorgon är det FART
Hoppas snövädret inte blir alltför bekymmersamt, för imorgon ska Lakrits iväg på FART-test på Sörmlands Hundskola i Gryt utanför Flen i Sörmland. FART står för Fågelhundens arbetstest och visar hundarnas nedärvda beteenden vad gäller arbetslust, problemlösning, rädslor, dådkraft m.m. Hunden presenteras för olika situationer helt utan förarpåverkan.
Det ska såklart bli mycket intressant att se vad Lakrits och hans två kullsyskon Reko och Leia ska hitta på. Nästa onsdag är det sedan dags för återstående kullsyskonen Speja och Acke.
Moment 1: social kontakt.
Moment 2: hagen – tre ingångar som successivt stängs tills endast den svåraste nätingången är öppen.
Moment 3: bläckfisken – påminner om haren i MH.
Moment 4: gropen – minidummy kastas, göms i nergrävd hink dold av granris respektive låtsas gömmas där, men hinken är tom.
Det ska såklart bli mycket intressant att se vad Lakrits och hans två kullsyskon Reko och Leia ska hitta på. Nästa onsdag är det sedan dags för återstående kullsyskonen Speja och Acke.
Moment 1: social kontakt.
Moment 2: hagen – tre ingångar som successivt stängs tills endast den svåraste nätingången är öppen.
Moment 3: bläckfisken – påminner om haren i MH.
Moment 4: gropen – minidummy kastas, göms i nergrävd hink dold av granris respektive låtsas gömmas där, men hinken är tom.
söndag 21 november 2010
lördag 20 november 2010
Premiär som B-figge
Idag hade jag premiär som B-figge på klubben. Det var fem cocker spaniels som skulle mentalbeskrivas, men en höglöpte, och så var de bara fyra...
Det var precis lagom med fyra hundar i snön. Jag fick köra samtliga moment minst en gång, förutom skott, som Carina skötte. Dumpe drog jag upp alla fyra gångerna, känns rätt skönt att ha fått rutin på honom nu. Likaså spökade jag alla fyra gångerna, rasslade en gång och tryckte på harknappen en gång (drog tillbaka haren två gånger). Allt flöt på det hela taget bra, förutom lite papperstrassel som dock löste sig.
Sedan fick vi god lunch av spanielklubben och nu känns det gott att ha fått en varm dusch och krupit i mysbyxorna.
Det var precis lagom med fyra hundar i snön. Jag fick köra samtliga moment minst en gång, förutom skott, som Carina skötte. Dumpe drog jag upp alla fyra gångerna, känns rätt skönt att ha fått rutin på honom nu. Likaså spökade jag alla fyra gångerna, rasslade en gång och tryckte på harknappen en gång (drog tillbaka haren två gånger). Allt flöt på det hela taget bra, förutom lite papperstrassel som dock löste sig.
Sedan fick vi god lunch av spanielklubben och nu känns det gott att ha fått en varm dusch och krupit i mysbyxorna.
onsdag 17 november 2010
Ivrig
Hade med mig en liten fickdummy på promenaden.
Kastade den några gånger på skolgården vi passerade och Lakrits tyckte det var superkul. Kasper var kopplad men visade tydligt att även han ville. Så Lakrits fick sitta när jag råkat kasta lite för kort, och så skickade jag Kasper istället. När Kasper var nästan tillbaka med apporten kom Lakrits plötsligt farande och tog den från honom. Hm.
Jag tog apporten och lät Lakrits sitta igen, kastade ut på nytt till Kasper. Den här gången var jag mer vaksam på lakritssnöret och Kasper fick hämta in ifred. Sedan fick Kasper ett par kast till, för det var ju uppenbart nyttigt för den unge svarte herrn att titta på när andra hundar jobbade.
Kasper tyckte det var jättekul att få agera retriever för en gångs skull. Till skillnad mot i skogen – kastar jag något till honom där så ratar han det allt som oftast till förmån för nån intressant doft.
Jag tog apporten och lät Lakrits sitta igen, kastade ut på nytt till Kasper. Den här gången var jag mer vaksam på lakritssnöret och Kasper fick hämta in ifred. Sedan fick Kasper ett par kast till, för det var ju uppenbart nyttigt för den unge svarte herrn att titta på när andra hundar jobbade.
Kasper tyckte det var jättekul att få agera retriever för en gångs skull. Till skillnad mot i skogen – kastar jag något till honom där så ratar han det allt som oftast till förmån för nån intressant doft.
måndag 15 november 2010
Groggy doggy
Idag var det dags för rabiesspruta nummer två på Lakrits. Dessutom skulle man ta sig en närmare titt på tänderna. Sist stack en tand ut lite mycket och en annan, en canistand, vinklade in så den gick rakt upp i gommen. Det sista kan ge allvarliga problem med fistelgångar framöver.
Lakrits var överlycklig över att få träffa en ny veterinär, en kille som själv hade en golden och därmed kände till begreppet glada hundar. Hur han lyckades sticka en sederingsspruta i Lakrits är mer än jag begriper, men det gjorde han, varpå vi fick gå in i ett mörkt rum och vänta. Tack och lov lade sig Lakrits ned självmant när han började bli trött, till skillnad från Kasper som jag minns föll som en fura åt sidan den enda gången han fått sömnmedel.
Veterinären hämtade Lakrits för undersökning och kom snart tillbaka med det glada beskedet att problemen håller på att rätta till sig av sig själva! Han har ju efter ordination fått tugga a) studsboll (höll typ fem minuter) b) hård boll i snöre och c) svart kong. Den sistnämnda var klart hållbarast, än så länge inte ett märke i den trots att den är mäkta populär. Om dessa prylar har hjälpt till att få ordning på tänderna eller om han bara växer oregelbundet ska jag låta vara osagt. Oregelbundet växande har vi dock märkt även på frambenen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han ska växa till sig på rätt ledd åt alla håll och kanter och till slut bli till en stilig labradorhane.
Nu ligger han och sover i köket, får inte frukost förrän om flera timmar. Stackars liten labbladål.
Och så ska vi räkna 120 dagar fram till rabieskontrollen.
Lakrits var överlycklig över att få träffa en ny veterinär, en kille som själv hade en golden och därmed kände till begreppet glada hundar. Hur han lyckades sticka en sederingsspruta i Lakrits är mer än jag begriper, men det gjorde han, varpå vi fick gå in i ett mörkt rum och vänta. Tack och lov lade sig Lakrits ned självmant när han började bli trött, till skillnad från Kasper som jag minns föll som en fura åt sidan den enda gången han fått sömnmedel.
Veterinären hämtade Lakrits för undersökning och kom snart tillbaka med det glada beskedet att problemen håller på att rätta till sig av sig själva! Han har ju efter ordination fått tugga a) studsboll (höll typ fem minuter) b) hård boll i snöre och c) svart kong. Den sistnämnda var klart hållbarast, än så länge inte ett märke i den trots att den är mäkta populär. Om dessa prylar har hjälpt till att få ordning på tänderna eller om han bara växer oregelbundet ska jag låta vara osagt. Oregelbundet växande har vi dock märkt även på frambenen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han ska växa till sig på rätt ledd åt alla håll och kanter och till slut bli till en stilig labradorhane.
Nu ligger han och sover i köket, får inte frukost förrän om flera timmar. Stackars liten labbladål.
Och så ska vi räkna 120 dagar fram till rabieskontrollen.
onsdag 10 november 2010
Porträttbilder
Husse testar sitt nya stativ på oss andra.
Tja, två av oss är ju söta iallafall.
Har besökt nya jakt- och sportbutiken XXL i Arninge: http://www.xxl.se/jakt-vap
Har besökt nya jakt- och sportbutiken XXL i Arninge: http://www.xxl.se/jakt-vap
Dit blir det fler besök vad det lider. Nu fick Lakrits en Kong Extreme som jag hoppas han kan ha länge.
tisdag 9 november 2010
Holland och Thorsvi
Åkte ju till Holland i torsdags. Hade beställt minsta, billigaste hyrbilen – och fick en Volvo!
Bodde hos Ans, en gammal före detta kollega till mig, och hennes man Hein. Hit kom även Heidrun, en annan före detta kollega, och Jürgen, hitresta från Tyskland. Det var jättekul att ses igen. Notera den fina palmen som alltså klarar sig i Holland.
Ans och Hein har tagit sig an en hittehund från Spanien. Enda bilden på honom är tagen genom ett fönster. Balto är någon blandning mellan husky och malamute och kanske något mer. Han är 7–8 år och brukar skälla på besökare. Mig var han knäpptyst mot, även när jag kom ner ensam till honom i köket en arla morgon och famlade efter lysknappen.
På fredagen åkte jag och hälsade på en kund i Utrecht. Det regnade hela förmiddagen.
I det här fina huset, före detta bibliotek, huserar kunden.
På lördagen åkte Heidrun, Jürgen och jag till Delft och kikade på porslin och charmig stad. Vi undslapp regnet som istället höll till hemma hos Ans.
Delftse Pauw hette porslinsfabriken. Pauw betyder påfågel.
Man hade illustrerat hur målningen går till – från vit tallrik till stencilmarkerat, till ifyllt med svart färg, till målning av de ljusare partierna, till målning av de mörkare partierna, till övertäckning av vit glasyr före bränningen, till genomskinlig glasyr och svart färg som förvandlats till blå efter bränningen.
Ytterligare en illustration av processen med pågående arbeten på porslinsaskar.
De senaste två åren har man kunnat skrinna på kanalerna. Undrar hur det blir i vinter?
Vegetarisk ost, någon? Vi googlade på detta märkliga och fick fram att det är ostlöpen som ersatts av modifierad jäst med samma enzym som i ostlöpen. Inte för att jag vet om jag hellre äter något genmodifierat, förstås...
Fågelrik kanal i Delft.
På lördagkvällen var det stor fest arrangerad av Ans med liveband och ett femtiotal gäster. Särskilt inbjuden gäst var Blondie Chaplin, känd bland annat som bakgrundsspelare i Rolling Stones och Beach Boys med flera.
Blondie Chaplin välkomnas av Ans och Hein.
Blondie och Derk Jans trio har aldrig spelat ihop tidigare, men Blondie improviserade friskt.
Trummisen gillade helskarpt att spela ihop med den berömda gästen.
Hela bandet in action.
Blixten fyrades inte av, med rätt koolt resultat.
Blondie Chaplin har kommit igång rejält.
Efter denna natt var det tufft att stiga upp klockan sex för att köra tillbaka till Schiphol. Flyget var dock i tid, och vi landade till och med aningen före schemat. Rolf hämtade upp med hundarna och så for vi direkt till Thorsvi. Hundarna var tokiga att se mig och Lakrits var rätt rejält tänd när vi skyndade in i skogen.
Där hade man lagt ett viltspår till Lakrits och testat att apportera lite fågel innan vi kom. Vi hann titta på några som ännu inte gått sina spår och sedan var det Lakrits tur. Till skillnad från flera av de andra hundarna hade han aldrig gått ett enda spår förut, så han var rejält förvirrad i början. Mitt på försökte han be mig och Anita om råd, men när vi inte gav honom något försökte han lösa uppgiften själv. Och plötsligt lossnade det. Vid målslutet var han inne i fel buske och rotade och snurrade in sig så att jag fick koppla loss honom. Han tog då klöven direkt medan jag fick trassla loss linan.
Till skillnad från de andra fick han inte behålla klöven så länge eftersom han sedan skulle apportera fågel. Anita trodde det kunde ge honom idén att även de var till för att tugga på. Haren som använts av tidigare hundar var alltför sladdrig nu, men kråka, knipa och gräsand hämtades hem. Det var inte lika självklart att lämna av direkt till mig som det brukar vara med dummiesarna, men när han fått kråma sig lite runt mig med dem så gick det bra att ta dem från honom i utbyte mot godis.
Svårfotat då det mörknade fort i skogen. Inget fel på uppmärksamheten över kråkan iallafall, även om det fanns godare fågeldofter i skogen som Lakrits hellre ville välja. Anita fick leka fram ett intresse för just kråkan innan han ville apportera in den.
Därefter bjöds god och värmande soppa inne hos Anita och Jörgen varpå Anita visade hur vi ska börja träna avlämningar på ett bra sätt: först gripanden, sedan gripanden lite längre tid, sedan hålla tills föraren säger Tack. För att få till längre tid kan man gärna backa med händerna välkomnande i lårhöjd. Belönande ord ska komma under gripandet, inte efteråt.
På lördagen åkte Heidrun, Jürgen och jag till Delft och kikade på porslin och charmig stad. Vi undslapp regnet som istället höll till hemma hos Ans.
Friluftsaktivitet på en av kanalerna.
På lördagkvällen var det stor fest arrangerad av Ans med liveband och ett femtiotal gäster. Särskilt inbjuden gäst var Blondie Chaplin, känd bland annat som bakgrundsspelare i Rolling Stones och Beach Boys med flera.
Efter denna natt var det tufft att stiga upp klockan sex för att köra tillbaka till Schiphol. Flyget var dock i tid, och vi landade till och med aningen före schemat. Rolf hämtade upp med hundarna och så for vi direkt till Thorsvi. Hundarna var tokiga att se mig och Lakrits var rätt rejält tänd när vi skyndade in i skogen.
Till skillnad från de andra fick han inte behålla klöven så länge eftersom han sedan skulle apportera fågel. Anita trodde det kunde ge honom idén att även de var till för att tugga på. Haren som använts av tidigare hundar var alltför sladdrig nu, men kråka, knipa och gräsand hämtades hem. Det var inte lika självklart att lämna av direkt till mig som det brukar vara med dummiesarna, men när han fått kråma sig lite runt mig med dem så gick det bra att ta dem från honom i utbyte mot godis.
Här apporteras gräsanden med god fart.
Därefter bjöds god och värmande soppa inne hos Anita och Jörgen varpå Anita visade hur vi ska börja träna avlämningar på ett bra sätt: först gripanden, sedan gripanden lite längre tid, sedan hålla tills föraren säger Tack. För att få till längre tid kan man gärna backa med händerna välkomnande i lårhöjd. Belönande ord ska komma under gripandet, inte efteråt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)