Aza har valpat

För den som gillar att kika på nyfödda gårdshundsvalpar så valpade Kaspers halvsyster igår natt. Resultat: tre hanar, en tik, plus en hane som inte klarade sig. Vi önskar H-kullen lycka till i världen.

Igår hade vi den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig! Först gick jag en långpromenad med Kasper, kom hem lyrisk och erbjöd mig att åka och hämta dem nånstans om husse och Kasper ville ut och gå. De fick gå så långt de mäktade med vinden i ryggen. Inte för att det blåste så mycket, men ändå. Det är skönt att gå och veta att man inte behöver tänka på att gå tillbaka. Så de satte av, gick via Harlösa kyrka och så plockade jag upp dem nere i byn. Kasper fick alltså dubbla långpromenader. Sen var han rätt nöjd den dagen.

Det var så fint att mina tankar gick mot barndomens spark. Har inte satt en fot på en på hur många år som helst, men nu skulle en spark verkligen göra sig på bondens lilla väg med Kasper dragandes framför. Tyvärr hör sparkar till sällsyntheterna i Skåne, så det får förbli en dröm. Några bilder iallafall för att visa hur vackert det var.

Vårt hus i bakgrunden.

Traktorkonst.

Oändliga vidder.

Här har husse lyckats fånga en av alla rovfåglar på bild.

Lite bilder i väntan på stormen...

De har ju varnat så inför den kommande stormen att man blir lite matt. Vädret är väl i allsin dar inte värre än förr? Folks vett verkar däremot vara det. Eller kanske snarare medias vett, som haussar upp allt till den milda grad. Iallafall kommer här några bilder från den vackra gårdagen före stormen:

Vacker liten bykyrka i strålande sol

Finaste Österlen

Siri har burrat upp sig på skrivbordet

Det gäller att ha koll på både djur och datautrustning

Det var mycket kika igår, från båda håll. Kasper nosade till och med lite under svansen på Siri, men när han blev för närgången väste hon sitt missnöje och jag fick köra bort honom.

Jag har fått en blogg-award från Ninni!

Jag har fått en blogg-award från Ninni!

Reglerna se ut så här.



A: Kopiera awarden på er blogg!

B: Länka till personen som gett dig awarden!

C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!

D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!

E: Länka till deras bloggar!

F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!



♥Jag har en dröm om att skaffa en hund till och lära mig apporteringens hemligheter!
♥ Jag drömmer om att skaffa ett hus i Frankrike, men det blir nog aldrig av!
♥ Jag är väldigt oböjlig i mitt vänstra knä.
♥ Jag önskar att jag kunde lära mig flytande franska.
♥ Jag är enormt stolt över min dotter!
♥ Har lätt för att övertala mig själv... att ”unna mig”, särskilt roliga tekniska prylar.
♥ Jag har förverkligat drömmen om ett eget företag som ger mig flexibilitet i vardagen.

Jag ger denna award till:
Enzo
King
Olsen
Mocca
Freddie
Garibaldi
Benson

Kasper backar uppför trappa

Här kommer då den utlovade filmen. Vi har alltså börjat med att träna att backa upp på ganska låga böcker, sen höjt bokstapeln successivt. När bokhögen så var ungefär lika hög som ett trappsteg övergick jag till att försöka få honom att istället backa i trappan. Det tog ett tag innan han fattade att backa i trappa var samma sak som att backa uppför böcker, men när det väl lossnade så lossnade det rejält. Det här är tredje träningssessionen i trappa.

Mer katträning

Ikväll kom Siri fram och ville människomysa. Hon hamnar lätt på lite undantag här i huset, så nu tog jag henne in i vardagsrummet med ett glas vin framför teven och försökte samtidigt domptera Kasper. Husse tog lite bilder.

Siri syntes så dåligt mot min mörkbruna tröja att vi satte henne i kattbädden...

Kasper var rätt på i början, men insåg snart att han var tvungen att ge oss lite mer space...

Så där ska det se ut...

Hanterar hund, katt och glas samtidigt... Skål!

Det här är en mycket ovanlig bild – jag är normalt sett inte mycket för katter. Men Siri är osedvanligt trevlig. Och synnerligen orädd för hundar, vilket gör henne till en utmärkt träningskompis i Kaspersammanhang.

Gratis hundmat och annat matnyttigt

Idag hade jag en gäst här, som jag åkte till ner Ystad för att hämta i förmiddags. Det var kul att träffa min amerikanska vän Lisa igen. ;)
På vägen dit råkade jag i Sövestad åka förbi skylten Nordic hundfoder - fabriksförsäljning. Swosh, sade min bil och alldeles av sig sig (nästan) svängde den blixtsnabbt av och tillbaka till byggnaden med denna intressanta skylt. Till saken hör att Kasper bara har två färskfoderkorvar kvar här i frysen, det fanns ju en gräns för hur mycket fruset jag kunde ta med mig. Och detta är hans vanliga märke!
Jag hittade en anonym dörr och steg in i en lagerlokal. Hittade en man och frågade om skylten möjligen kunde stämma. Jovisst, gå upp bara till damen i den lilla kontorssmutten ovanför den branta trappan. Däruppe förklarade jag mitt ärende och sade att jag hittat dit av en ren händelse och normalt brukade köpa Nordic uppe i Vallentunatrakten. Oj, vad kul hon tyckte det var med en så långväga kund. Så kul att det slutade med att jag åkte därifrån med en hel kartong gott och blandat alldeles gratis. :D
Egentligen sade jag att jag inte ville köpa en hel kartong, utan undrade om det gick att köpa lösa korvar. Visst, kom med ner så ska vi prata med dem. Tillbaka hos första killen sade ekonomidamen att han skulle ta fram en låda till mig, låta mig hänga med in i frysen och sen packa ner det jag behövde av deras sekundagods. Jag frågade om jag skulle komma upp till henne igen sen och göra upp det ekonomiska, men hon sade att hon bjöd på det! Egentligen tog de 8 kr/kg vilket är ungefär halva priset mot när man beställer hemma... Vi gick in och han började ta stora tvåkiloskorvar. Hellre lite mindre, sade jag, och jag behöver inte så många. Han fyllde på och sade att det ryms ju fler och vill du inte ha lite vom också? Jo, vom formligen älskar Kasper, så det ville jag ju. Det slutade med att hela kartongen blev fullproppad...
Så åkte jag vidare och plockade upp Lisa. Vi åkte på lite lokal sightseeing med lokala slott och så, åt lunch hemma hos oss och satt och snackade. Givetvis var jag tvungen att visa hur långt Kasper kommit med trappbackningen, och det gick ännu bättre än igår! :D Annars brukar det ju gå sämre när man ska visa, men den här gången visade sig Kasper verkligen från sin bästa sida. Han vet precis vad han ska göra!
Husse bad mig köpa med lite thaimat när jag sen skulle köra tillbaka Lisa till Ystad igen. Han gav mig två adresser han hittat på webben. Tyvärr fanns det inga thairestaurangen på någondera adressen, så jag tog till bil-gps:en och hittade en tredje adress. De hade inte de rätter jag ville ha och när mannen sade att det skulle ta 35-40 minuter innan maten var klar struntade jag i det. Jag hade ju en hemresa på en timme också, så tanken var inte lockande att bli sittande där. Tillbaka vid bilen kollade jag var nästa thaiställe låg - i Sjöbo. Hmm, där skulle jag ju ändå åka förbi, så jag ringde dem. Jodå, de fanns och kunde ta upp en beställning. Jag hade ju ingen matsedel så det fick bli lite ungefärligt. Klart om en kvart, meddelade de. Gps:en sade att det skulle ta 20 minuter att köra dit, så jag gasade på, hittade fram - maten var färdig! På hemvägen tittade ett rådjur på mig vid vägkanten, men hade den goda smaken att vända tillbaka inåt skogen.
Nu är det dags att försöka beta av lite av det jobb jag inte har gjort under dagen...

Animerad Kasper

Provade att animera de båda bilderna från förra inlägget. Kvaliteten blir ju lite taskig när man går från jpg till gif, men det må vara hänt...

http://evrodoc.se/kasper_ears.GIF

Jag testade förresten i trappan igen och nu verkar det sitta! Han backar med bakbenen, jag belönar, han hoppar upp med frambenen till samma trappsteg, jag belönar, han tar nästa trappsteg med bakbenen, jag belönar... Tjoho! Ska se om vi kan filma det med mobilen när vi har lite bättre ljusförhållanden...

Skulle just skryta...

Skulle just skryta om att Kasper nu klarar att backa tre böcker högt. På ett ställe...
Dags att generalisera. Försökte överföra backandet till trappan, men i det här huset är det dåligt med utrymme för oss att få rum framför trappan. Jag tror att mitt kroppspråk blev konstigt där jag stod upptryckt bland ytterkläderna för Kasper fattade inte alls vad han skulle göra. För att förenkla hämtade jag en av våra vanliga böcker och lade dit nedanför, men det hjälpte inte.
Efter en ganska lång och frustrerad (=pipig) stund där han omväxlande tog några framåtsteg upp i trappan och backade nedanför – fast åt fel håll, ut i hallen så lossnade det plötsligt lite.
Han satt två–tre trappsteg upp och backade plötsligt upp till nästa, svängda trappsteg. Whooop! Belöning!
Vi körde det ett par gånger i rask följd och sen fick han kossan som belöning.

Skulle just skryta om detta, som sagt, när jag plötsligt hör världens oväsen i köket. Rusar dit och ser att Siri just har räddat sig upp på köksbänken medan Kasper hoppar som en besatt nedanför. Jag ryter Sitt åt Kasper, som lyder, men samtidigt hackar tänder så man förstår att han knappt har kontroll på sig själv.  Så tar jag Siri i famnen och pratar snällt med henne. Så fort jag pratar med ljus röst börjar Kasper hoppa igen, men lugnar sig när jag vrålar till. Så går vi i samlad tropp till tvättstugan där Siri har toalåda, mat och vatten och Kasper får sitta fint innan jag så småningom släpper ner Siri på golvet i tvättstugan. Puh!

Det man tjänar på gungorna får man igen i karusellen, eller hur var det nu igen...

Frisyrjämförelse och andra foton

Okej, här kommer då en frisyrjämförelse för den nyfikne.
Först den klippning i Frankrike som jag blev nöjd med (och som senare förstördes av frisör i Vallentuna):

Och så gårdagens klippning (fotoförhållandena var inte så bra igårkväll) där jag beställde ungefär samma saker som i Frankrike i somras. Intressant att se hur samma beställning kan tolkas så olika:

Så fortsätter bildskörden med en härlig utsiktsbild från oss:

Och de här bilderna borde man göra en rörlig gif av, eller så (öronen!):

Några rätt bra inkallningsbilder med tanke på att jag både höll i kameran och kopplet samtidigt:

Och avslutningsvis den vanligaste synen av Kasper nuförtiden – nosen djupt ner i snön för identifiering av spännande doft.

Siri Houdini

Siri Houdini är en katt som formligen rinner fram: uppför trappor, ner från ens famn, förbi nyfikna hundnosar - bara rinner fram som ett svart vatten. Hon öppnar inte bara innedörrar, utan kan även lyckas med ytterdörren.
Häromdagen upptäckte husse plötsligt att ytterdörren stod öppen. Efter viss uppståndelse och förvirring visade det sig vara katten som gått in. Häpp! Det ska tilläggas att ytterdörren, precis som de flesta, öppnas utåt.
Jag är utomordentligt glad att Kasper inte kan detta trix. Och hoppas att inte Siri lär honom...
Katträningen går inte direkt framåt. Om jag är superalert och klickar och belönar och husse har katten alternativt den är i sin bur kan det gå skapligt. Men inte på fri tass. Jag är rädd att Kasper har alltför mycket jaktinstinkt i sig för att det alls ska gå, om inte annat är det ett extremt långsiktigt projekt. Men vi kör väl på lite i taget så får vi se hur långt vi kommer.
Det går skapligt för det mesta att hålla dem åtskilda. På dagen ligger Siri mest uppe i ateljén och sover. Där är hon helt fredad för den värsta av Kasperattacker. På natten ligger Kasper inne hos oss och då har Siri hela resten av huset att husera i. Det är bara på kvällarna det kan vara lite känsligt, för då kommer Siri fram och vill bli gosad med. Få sitt människobehov tillfredsställt.
Det är också på kvällarna vi emellanåt tar tag i träningen, när vi båda känner för det. Är vädret skapligt skickar vi ut henne ett tag, och så meddelar hon via dörrhandtaget när hon vill in igen. Om man säger.

Revidering

Efter att ha promenerat till en riktigt fin fågelskådarplats vid Krankesjön med dels gömsle och dels fågeltorn är jag nu benägen att revidera vilken fågelart vi såg häromsistens. Diverse pedagogiska affischer visar att lärkfalken hör till de migrerande fåglarna, men att vi istället kan ha sett den röda gladan, som finns här året om.

Också röd undertill, vilket är vårt främsta kännetecken så här i efterhand.

En trevlig promenad fick vi idag iallafall. det har fallit ett par cm snö och var tämligen vindstilla. Vi hade inte tänkt åka så långt som till Silvåkra, men kamouflageklädda militärpojkar med avfyrningsberedda k-pistar fick oss att köra lite längre bort. :) Både vi och Kasper gillade beslutet. Ingen kamera hade vi med oss, men platsen var så fin att vi kanske återvänder.

Löshoppning

Kasper fick stanna hemma när vi åkte till ridhuset i Askeröd för att titta när min brors sambo löshoppningstränade sin unghäst Qumulus. Det var ganska mörkt i ridhuset och därmed svårfotograferat, men ett par bilder ändå:

Visst är han fin här? Två och ett halvt år gammal.

1,20 m hoppade han som högst. Det var femte gången, bara, som han tränade löshoppning, men det gick bättre och bättre.

Pinsamt i Sjöbo

Kasper brukar normalt inte skälla i bilen.
Idag passerade vi Sjöbo på en liten bilutflykt och vi passade på att stanna till vid konditoriet. Jag gick ut för att handla medan husse och Kasper stannade i bilen.
Rätt var det är börjar Kasper skälla av sjutton. Husse kikar ut och får se en neger som går förbi bilen. Pinsamt, tyckte husse.
Undrar om Kasper drabbats av Sjöbosyndromet?

Strålande väder och åska

Det är ett sånt strålande väder idag att en långpromenad efter lunch var givet. Vi valde ett nytt ställe på heden och började promenera med flexi. Jag hade en tanke att kanske släppa senare, på hemväg eller så. Efter ett tag hördes maskinljud på andra sidan en kulle. Vi gick upp för att kika och mycket riktigt rullade det tanks borta i skogsbrynet.
Vi fortsatte att promenera utmed vägen, men rätt var det var kom ett sambandsfordon farande, tvärnitade så den kanade på den isiga vägen och en man klev ur. Jisses, tänkte sambon som bar en kamera runt halsen. Nu ska de beslagta apparaten! Men nej, han ville bara varna oss att de snart skulle börja skjuta.
Tomma skott? frågade sambon och tänkte på vår säkerhet.
Militären skrattade.
Jodå, tomma skott, men han hade mer tänkt på hunden. Och visserligen är Kasper skottfast, men när jag tänkte på hur tanksskott kanske kunde låta (hade aldrig hört några i verkligheten tidigare) så tyckte jag att det var dumt att utmana ödet. Jag tackade militärkillen för vänligheten och så vände vi. När vi gått mer än halvvägs tillbaka till bilen så hörde vi då det första skottet. Det lät mer som ett åskmuller, åtminstone på så här pass avstånd. Åska mitt denna soliga dag...
Utflykten blev därmed inte lika lång som vi tänkt oss, men händelserik på sitt sätt. Och inte fick Kasper springa lös, han skulle säkert fått för sig att springa fram och skälla på de gröna monstren...

Långpromenad och bakdelsträning

Vi bekantar oss med den lede fi.

Äntligen var vädret sånt att vi kunde ta oss ut på heden igen. Den här gången skulle gps:en leda oss till spännande cacher, vilket dock inte ledde till någon loggning den här gången. De två första var för mekiga (klättra upp på en gammal rostig bro respektive krypa ner i en beckmörk underjordisk skyttegrav utan ficklampa) och vid den tredje hade militärerna kulspruteövning. Bäst att ligga lågt där.
Vi kunde dock konstatera att Kasper på långt avstånd helt ignorerade kulsprutesalvorna och på några hundra meters avstånd tittade intresserat ditåt och gärna hade sprungit närmare och kikat om han inte varit kopplad. Ingen skotträdsla ens vid hårdare skjutning.

Nu ikväll körde jag lite bakdelsmanövrar igen. Numera kör vi två böcker högt. Han fick upp farten fint och gjorde tio fina uppbackningar på raken. När jag så tog fram kameran för att föreviga detta satte han sig (!) för första gången däruppe. Ser ju lite fånigt ut. Sedan backade han antingen snett eller satte sig. Tji fick jag.

Kasper och Siri

Det här är det närmaste Kasper kommit Siri utan att få totalspel. Hans viftande svans syns tydligt på bilden. När jag inte fotade belönade jag med räkost. Båda kombattanterna gillade det. Fast när jag lät Siri slicka på tuben blev Kasper lite otålig: Min tub, ju!

Siri är däremot mycket snäll och tillmötesgående i detta sammanhang. Jag skulle haft full förståele om hon stuckit ut varenda klo och försökt fly vid första, bästa tillfälle från husses famn. Men icke. Hon är verkligen en foglig liten katt.

Vi får se om vi kan träna vidare med detta, vi har ju ett ypperligt tillfälle.

Minikissning

Husse gjorde ett nytt försök att ta ut Kasper på promenad. Han ville inte gå längre än till bilen.

Då tyckte jag att han kunde släppa Kasper så han åtminstone fick nosa lite i den minimala trädgårdsremsan framför huset.

Full fart mot huset igen. Sen tog han sig åtminstone tiden att nosa runt och pinka lite.

Här ser man tydligt hur snön yr i vinden.

Sahara

När vinden viner bildas ett flertonigt ljud på plåttaket nedanför sovrumsfönstret. På detta lägre tak finns både två paraboler och en traditionell antenn, och vår teori är att det är dessa som kommer i svängning i vinden och ger upphov till ljuden. Det är dels ett ganska konstant, monotont ljud och dels andra, starkare toner som uppstår emellanåt. Först trodde vi att det var nån långsam bil, traktor eller snöröjare som gav upphov till ljuden, men man ser vägen utanför fönstret om man ställer sig upp, så det kunde vi rätt snart konstatera var fel teori.

Vi har lärt oss att somna till dessa ljud. Blundar man ser man inte heller helljusen som emellanåt speglar sig i sovrumsväggen när nån enstaka bil kör förbi om natten. Det finns nämligen varken rullgardin, persienner eller vanlig gardin i detta fönster. Eller ens gardinstång, för då hade vi ju kunnat hänga upp ett lakan eller nåt.
Dessa omgivningens påminnelser gör iallafall att vi kände att det var läge för sovmorgon idag. Kasper sover numera i sin bädd på sovrumsgolvet så att katten får fri lejd i resten av huset. På morgonen får han komma upp under täcket hos mig. Då somnar han nöjt om en stund till.

När vi sen sent omsider kom ut gjorde sig de tio sekundmetrarna direkt påminda utanför knuten. Huset ger nästan lä vid ytterdörren när vinden ligger på från nordost, men ändå tvekade Kasper. Nödigheten avgjorde väl ändå saken och han travade ut till sist. Den av oss så fint skottade gången mot bilen var nu inte bara igenblåst av drivsnö, utan även kamouflerad till sanddrivor à la ett Sahara i miniatyr. Ljusbrun snö!

Vi gick ut på närmaste fält, där Kasper skyndade bakom en större jordhög (?) och gjorde sina behov. Sen satte han full karutta tillbaka mot huset. Ingen promenad idag, snälla matte, sade det mycket tydliga kroppsspråket. Väl tillbaka vid bilen släppte jag honom och han sprang direkt till dörren. Jag tog skoveln och gav mig i kast med att göra trappa och gång framkomliga igen. Kasper nosade stillsamt så nära husets lä han kunde. Det blir nog till att köra lite inomhusträning idag också.

Runt, runt, runt ...

Jag lärde ju Kasper att gå i cirkel runt mig häromsistens. Så, någon dag senare, läste jag i Eva Bodfäldts blogg om att hon lärt Zakk att gå runt bord, stolar osv.
Nu ikväll blåser det en så rejäl nordostan att Kasper valde att gå bakom mig när vi gick i motvind på kvällspromenad. Inte heller jag tyckte det var direkt skönt, så promenaden blev kort.
Istället tänkte jag att jag fortsätter träningen med Evas metod. Och två pass senare går han runt en stol på golvet på kommandot Runt. :D

Dessutom har jag de senaste dagarna tränat mer fasthållning av apportbocken, och han blir säkrare och säkrare på det. Det har sina fördelar med taskigt utomhusväder – jag får ändan ur och tränar vissa behövliga bitar inomhus istället.

Bitande nordan

Igår gick vi ytterligare en promenad på en annan del av Revinge hed. Hittade bland annat ett perfekt godisträd åt Kasper. Han har blivit riktigt duktig på att klättra i träd nu.

Idag var det en bitande nordanvind, så promenaderna har varit ganska korta här hemmavid. Har istället tränat kvarhållande av apportbock med omvänt lockande. Tror faktiskt att han har börjat fatta det nu – inte släppa förrän matte säger Tack eller klickar. Och nu klarar han till och med att sätta sig ner samtidigt som han fortfarande håller kvar apportbocken i munnen. Det där med killar och att göra två saker samtidigt...

Men det går klart framåt, ska köra det här momentet några gånger till.

Huset där vi bor med utsikt över nejden.

Vacker solitär på Revinge hed.

Kasper letar godis i trädet

Promenad på Revinge hed

Första utflykten gick till Revinge heds stridsvagnsövningsplats. Kasper var hur taggad som helst efter gårdagens stillaliggande i bil. Mot slutet släppte jag honom ett par gånger så han fick rusa av sig lite. Vi åkte sedan till Södra Sandby och handlade och på tillbakavägen såg vi en stor flock med vad som såg ut som rovfåglar. Brukar de finnas i flock? Såvitt vi kan lista ut verkar det vara lärkfalk, vi känner igen denna undersida som är ljusare än ovansidan samt den röda byxan.

Siri Houdini

Jag var rejält trött igår kväll och lade mig rätt tidigt. Hade nattat Kasper under sin fleecefilt i köket, där han verkade komma till ro direkt. Katten Siri var instängd i tvättstugan med mat, vatten och låda. Så kom husse upp och lade sig också och det skånska huset kom till ro.

Gissar att det var nån timme senare...

Något attackerar handtaget till vår stängda sovrumsdörr. Smäll! Paus. Smäll!
Det var Siri Houdini som brutit sig ut ur tvättstugan och ville in i sovrummet där hon brukar sova. Husse öppnade dörren och vips hade jag en svart katt promenerandes vid min huvudkudde. Jag höll kvar katten så husse kunde ta den för ny deportation.

Siri hade alltså smugit förbi Kasper i köket utan att han märkte nåt...

Nu har Siri gömt sig nånstans i tvättstugan, dörren står på glänt i mitt synfält. Tänkte att hon kanske vill ut en sväng trots snöandet. Kasper vill ideligen fram till dörren, men när jag nejar vänder han och får leka med kossan istället. Får se hur det här går...

Hus utan nyckel

Vi kom ner lyckligt och väl till vårt tillfälliga hem i Skåne. Nyckeln skulle ligga under den vita krukan. Hur känner man igen en vit kruka i mörkret? Det fanns många krukor och vi letade. Och letade. Till sist fick vi överge letandet efter vita krukor till förmån för letandet efter pannlampor i vår fullpackade bil. Men inte ens utrustade med varsin pannlampa hittade vi någon vit kruka med nyckel under. Vad göra? Någonstans i packningen hade vi ett telefonnummer till husets son.
Innan vi börjat vårt tredje letandeprojekt råkade husse ta i dörrhandtaget till ena terrassdörren. Olåst!

Vi kände oss nästan som inbrottstjuvar när vi gick in fel väg och öppnade upp ytterdörren för att släpa in allt pick och pack.
Nu är vi lite hemmastadda, har testat den fantastiska induktionshällen och försökt orientera oss i köket, installerat dator och medförd kaffemaskin.

Kasper har känt en svag kattdoft, men hittills har Siri inte dykt upp. Det blir ett äventyr att hantera dem båda i samma hus...

Lite senare: Siri fanns hela tiden på övervåningen. :O Kasper har varit uppe där flera gånger utan att upptäcka henne. Nu är hon infångad meddelst godis och förd till tvättstugan för natten.

Nyårsafton på skånska slätten

Stämmer ju inte riktigt, eftersom vi reser dit strax efter nyår, men det ska bli spännande att se om vi känner igen oss i resten av denna dikt vi fick tillsänd oss av ALj:

NYÅRSAFTON PÅ SKÅNSKA SLÄTTEN


Albert Ulrik Bååth (1853-1912)

Skymmande dimma våt öfver slätten hvilar,
röda grenar streta från kala pilar,
åkrarnes fåror ligga i disig väta,
gårdarne töcknigt skymta bak vallar räta.

Tystnad vida. Man hör, hur det sakta lackar
droppe på droppe från närmaste tak och stackar.
Klämtande borta i fjärran klockor ringa.
Ensamt och matt de hän öfver nejden klinga;

mötas af klocksång ny från en annan kyrka.
Nu helt nära det tonar med större styrka.
Ringer i alla byar. I dimman draga
ut öfver bygden tonerna, starka, svaga.

Malmhårdt de dallra, milda de samman smälta.
Nu från närmaste torn de dofva välta,
dyka tunga ned uti ljudfull dimma,
vagga sig klara och lent öfver slätten simma.

Klockorna stanna. Tumlande ljuden domna,
tonande sakta hän de sista somna.
Bräker ett får där ur stall, och säkra, raska,
hastande steg i vägens lera plaska.

Tystnad vida. Ett skott där vid gafeln brinner,
skenet längs med kalkade väggen rinner.
Skott på skott. Nu tändas högtidsljusen.
Helig afton. Det glimmar ur alla husen.
(1880)

Belöna bakåt vid fritt följ

Det blir visst många inlägg idag...
Råkade läsa på Morten Egtvedts blogg om "ostrategisk" belöningsplacering och jag undrar om inte det han skriver stämmer precis med det jag sysslat med den senaste tiden. Fast i mitt fall har det inte handlat om kryp, utan om fritt följ.
Jag har funnit att Kasper, när jag kör en strikt klickersk träningsmetod att gå fint/nära med eller utan koppel, gärna kommer in till min sida när han blir sugen på en godisbit och sedan snoozar sig ut däremellan. Inom klickerträning hävdar man ofta vikten av en god belöningsplacering, och i fallet fritt följ blir den då naturligt vid ens vänstra knä. Om man sen ska vänta tills hunden spontant går vid ens vänstra knä innan man belönar kan det lätt bli den jojoeffekt jag pratar om. Kasper går längst ut i kopplet, stannar och nosar på en fläck, jag hinner ifatt, Kasper kommer in vid sidan för att få en godis, drar sig ut igen på ny nosning. Lite överdrivet, men ungefär så.
Därför har jag haft svårt i just detta moment att träna rent klickerskt och tar gärna till en harkling, en mörk röst eller tar tag i hans bakhas för att markera att nu är du på väg att dra iväg igen, stanna här! Även detta blir i längden lite jobbigt. Jag vill ju hellre få en hund som naturligt går vid min sida utan att jag behöver bevaka den varje sekund.
Därför bestämde jag mig för att testa att belöna bakåt när han går vid min sida. Nån gång ibland positionsbelönar jag fortfarande, men ofta klickar jag och kastar nån halvmeter–meter bakåt medan jag själv fortsätter att gå framåt. Och jag har funnit att han är i höjd med mig oftare nu än tidigare. Inte perfekt än, men en klar förbättring.
Min tanke har varit att han har känt att han måste hålla koll på mig så att han inte missar en massa bakåtslängda godbitar, men som Morten skriver kan det ju också ha att göra med att det blir jobbigare att hela tiden behöva backa bakåt och leta efter godisen jämfört med hur enkelt det tidigare var att få maten serverad ur handen vid knäet direkt in i munnen.

Shejpa bakbenskontroll

Fick för mig att jag skulle shejpa lite bakbenskontroll idag när lillen inte tyckte det var lika kul att vara ute som matte. Jag pälsade på oss och gick ut i det fina vädret, fann mig tvingandes lillgrabben runt närmsta skolan, tröttnade och gick hem för att skotta lite istället. Kasper fick vara lös på tomten, men utnyttjade detta bara till att ledset stå i sitt täcke och titta utanför ytterdörren medan matte skottade fina gångar.
Inne var det dock kul att träna. Mitt mål är att försöka få honom att backa upp med bakbenen uppför trappsteg, men tänkte börja med något lägre. En bok.
Precis som jag befarat tyckte Kasper att boken var tasstarget. Framtass, dårå. När inte det gav utdelning hämtade han boken och bar den till mig. Eller puttade, mera. Sötnos. Bestämde mig då för att ta en lite tjockare och tyngre bok, som inte var lika lättförflyttad.
Han backar normalt riktigt skapligt rakt, men nu var han mycket medveten om hindret bakom sig och började backa snett, runt i halvcirkel, nästan. Gav ju inget, förstås. Frustrerad lade han sig ner och gjorde den finaste hakan i backen man kan tänka sig – något vi aldrig ens tränat. Var frestad att belöna för det, men nu var det ju inte det vi skulle träna...
Jag försökte smalna av backutrymmet i sidled så mycket det gick och lade ut tre lika höga böcker i bredd för att ge en större träffyta. När han nån gång råkade snudda en bok med ena bakbenet klickade jag, men fick honom inte att fatta vad det gick ut på.
Vi pausade en stund och sen började vi om i köket istället. Där är han van att backa, så jag gjorde fem vanliga backningar med belöning. Raka och fina, minst fem steg. Duktig pojke.
Jag utnyttjade sedan dammsugaren som ändå stod framme, tog röret och lade som en spärr mellan frys och köksskåp. Försökte få honom att backa mot det. Genast kom de sneda backningarna tillbaka. Jag satte dit två stolar som avsmalning. Sen körde jag nån slags kombo där jag varierade kommandot Backa med fri shejping. Nån gång gick vi ut på vanliga golvet igen och körde vanligt, rakt fint backande, så han inte skulle få för sig att alltid börja backa snett och runt. Var noggrann med att inte belöna det sneda, men fick därmed lite dålig belöningsfrekvens. Tyckte ändå det var bättre att han fick bli frustrerad än att jag skulle belöna nåt jag absolut inte vill ha.
Rätt var det var lossnade det lite. Han stod på andra sidan dammsugarröret, jag lockade honom till mig så han klev över det, och sen ställde jag mig i position och han backade något steg. Så fort han nuddade eller backade över med ena tassen klickade jag. Fick till närmare tio sådana mot slutet.
Då bytte vi och gick tillbaka upp till böckerna. Nu fick jag någon enstaka nuddning av baktassen, belöning. Sen gjorde han ett spontant kryp. Jag blev så glad över detta oväntade spontanbeteende att jag belönade det och sen bröt vi, gick in i sovrummet och tränade fem fina kryp med låg hand framför. Det var riktigt längesen vi tränade kryp, så det var oerhört kul att se hur fint det satt kvar. Efter dessa fem kryp gick vi tillbaka till böckerna än en gång, och nu hade det lossnat helt för honom! Varje gång såg jag hur han medvetet satte upp åtminstone en baktass på böckerna. Efter tio sådana fullträffar på raken slutade vi. Nu ligger han och sover på saken.
Nu är ju frågan hur vi går vidare. Lite mer träning på den här nivån, sen borde jag höja lite. Två böcker på varandra riskerar att göra det instabilt, då kanske han blir rädd. Det vill jag undvika. Får se om jag hittar nån tjockare bok, eller så får vi gå på trappsteg direkt. Undrar om han tycker ett öppet, men lägre, trappsteg är bättre eller sämre än ett täckt, men högre, trappsteg? Får väl testa mig fram.

Träningsinriktning 2010

Mål för mig 2010:
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Även där har jag stora förväntningar på klickertränarkursen.

Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: champinat (krävs två ettor till).
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg).
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg).
Mer burträning (burlekar)
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv.

Hittade förra årets lista över mål. Dags att kommentera och uppdatera dem:

Mål för mig 2009:


Få till en mer disciplinerad träning med konkretare och tydligare delmål. Använda Hundtränaren till hjälp att logga status på olika träningsmoment. – Var duktig på det första tertialet, men det blev jobbigt att köra både bok och blogg. Har mest hållt mig till bloggen, men även det lite i vågor. Har köpt Hundtränaren 2010, kanske kan använda den på kursen.

Fokusera på färre saker i taget, och försöka få dem "färdiga". Ha Lydnadsträning i teori och praktik som bas. – Nja, har nog kört lite som jag känt för dagen. Det vi kört mest disciplinerat är nog viltspår och rallylydnad.

Försöka komma tillbaka till det klickerska träningssättet och alltmer sällan det dominanta (även om det är det enda som fungerat på koppelpromenader). En viss mix kan fortfarande behövas, men jag ska vara restriktiv med det dominanta, eftersom klickerträningen är så mycket roligare och positivare. God hjälp kan fås på Klickerforum. – Det har jag genomfört till mycket stor del, men kan definitivt bli bättre.

Försöka variera promenadlekarna mer (kom gärna med bra tips och idéer så lägger jag upp en lista senare!). – Det har jag nog fått till, mycket tack vare rallyn. Rallymomenten (och delar av dem) kan med fördel tränas under promenaderna, och med variation.

Mål för Kasper 2009:

Starta anlagsprov i viltspår – klart.

Om han blir godkänd i det, starta minst ett viltspårprov i öppen klass – har startat tre gånger i öppen klass: 1, 0, 3 som resultat.

Lära sig gå (lydnads-)fot – det kan han kortare bitar så långt jag kan bedöma, skulle behöva externa ögon på detta, för finslipning behövs säkert.

Kunna fokusera på mig även i hundsällskap – varierar oerhört. Ibland kan han det jättefint, ibland går det inte alls. Svårt att se ett mönster i detta, mer än att Enzo är ett tecken till busa och dra. :)

Komma vid inkallning även i hundsällskap – fungerar ofta, men inte alltid. Men oftare nu än tidigare tröttnar han på hundleken och kan då komma in spontant, men kan även dra iväg på egna snoozningar (beroende på plats).

Börja med agility – vi gick en grundkurs på senvåren, men på plan med mycket svåra störningar som han inte riktigt kunde hantera. Ligger lågt med agility ett tag, kanske tar upp det igen framöver. Vill isåfall lära mig mer torrhandling i första hand.

Kunna gå fint i koppel även i skog och i hundsällskap – betydligt bättre än tidigare, även om det givetvis är mycket svårare än att gå fint ensam på villagatorna. Beror lite på hundsällskapet också, men ser ändå att vi gör framsteg här. Det svåra är att ha full fokus på honom när man vill prata med sällskapet... ;)

Bli bättre på passivitet – kvantitativt mål: kunna sitta tyst uppbunden i skogen minst fem minuter utan att se föraren. – det har blivit mycket bättre. t.ex. på agilitykursen var han en av få hundar som inte lät, likaså på rallyn lät han ytterst sällan. Har inte testat av det kvantitativa målet, får göra det framöver när vi inte har så mycket snö och kyla som kan göra det för svårt för honom. Skriver in det i Hundtränaren som en påminnelse!

Kommandot Stanna ska sitta bättre. Här känns det som om vi måste backa många steg och kanske börja om från början igen. – tränar det ibland på promenader, funkar bra. Har dock sällan tränat det med störning.

Han är anmäld till MH 28 mars. Håll alla tassar och tummar att vi är friska då... – genomfört med mycket bra resultat. :D

Några punkter från 2008, uppdatering inom parentes:

Grundfärdigheter (behövs kontinuerligt, ska få sig en rejäl dust i och med klickertränarkursen.)

Fritt följ i koppel (går klart bättre, behöver tränas kontinuerligt)

Skvallerträning (går ganska bra, dock inte i rikktigt alla lägen. Behöver tränas mer för att få in automatiken; jag som inte tränat det tillräckligt systematiskt och aktivt tagit mig till bra träningsplatser. här är det för få hundmöten för att det ska bli flyt i träningen.)

Gå och lägg dig – bädd och bur (fungerar bra med bädden när vi äter, och halvbra när det ringer på dörren. Har tränat lite bur i några perioder, han har fattat principen och tycker buren är rätt kul. den är dock lite otymplig att träna med kontinuerligt.)

Gnistrande vinterpromenad

Vi fick en hisnande vacker första dag på det nya året och tog en gnistrande vinterpromenad på golfbanan. Skaren varken bar eller brast, ens för en gårdshund, så vi höll oss till vägarna och promenerade bort till vackra Lindö gård.

Där fick vi sent omsider svaret på var den berner senner hör hemma som vi mötte mol allena på golfbanan förra vintern. Uppenbarligen bor den i någon av de gamla gula arbetarbostäder som ligger på Lindös marker.

Redan vid parkeringen träffade vi en gammal jack russelbekant från förra vinterns golfbaneturer och Kasper fick leka lite med honom. Sen kom en skidande husse med spaniel- eller möjligen kooikerhondjevalp, och medan jack russeln med tillhörande husse stannade för att leka med den fortsatte vi vår promenad med lös hund. Otroligt nog var det inga problem att få honom att hänga med oss istället för att leka med hundarna.

Runt Lindö kopplade jag honom, men han fick ändå nosa lite på den gamla berner sennerbekantingen. På tillbakavägen fick Kasper gå lös Nära, vilket fungerade riktigt bra. Tyvärr blev inga bilder på Kasper nåt att ha, men njut av de vackra vinterbilderna.