Lek i snön

Mitt när jag klickertränade för hundskvaller släppte ägarna till en jrt fram honom, och det var inte mycket annat att göra än att låte dem leka lite.

Inkallning från husse...

Stilstudie i snöig språngmarsch...

Fler bilder från viltspåravslutningen

En härlig brasa sprakade redan då vi kom. Korvgrillning i rena julkortsstämningen var helt suveränt!

Jaktlabben med matte får tiprpromenadsinstruktioner.

Men vad är svaret på den här tipsfrågan?

Tollaren gjorde sig kanonbra på bild.

Korven är varm...

Boxern och borderterriern. Ser ut som hon har ätit vispgrädde...

Porträttbild på den fina jaktlabbetiken.

Curly i snöväder.

Rena fjällstämningen.

Borderterriern Rutan.

Porträttbild av boxern.

Samlingsbild på alla som var med på avslutningen. Saknas gör en svart labbe och Liston, blandrasen med border collie och golden i sig.

Sista tillfället på viltspårkursen 5(5)

Igår snöade det decimetervis och vi som skulle på sista spårtillfället ute i bushen! Vi körde försiktigt och lyckades passera en dikeskörd SL-buss. Instruktörerna hade lagt spår åt oss – korta, enkla, raka på grund av snön. Men vi började med tipspromenad...
Jag vill ju också läsa tipslappen på trädet! Hmmm, ett X på den, tror jag...

Våra instruktörer Pia och Eva berättar om hur anlagsspåren läggs.

Dags att sätta på spårselen och linan. Linan är verkligen jättebra även i kylan, till skillnad från flera av de andra deltagarnas. Tack för den, Teba!

Kasper i spårningsaction. En mycket koncentrerad herre...

Men... nu har det allt trasslat till sig... hur går spåret egentligen?

Återgång till spåret. För en gångs skull kom Kasper bort sig och vi fick gå tillbaka. Så snart vi kom dit började Kasper spåra igen utan att jag behövde säga till honom. Kanske nåt färskt vilt som passerat där och störde ut?

Framme vid målet. Noggrann undersökning.

Matte, ser du, jag har hittat den!

Kasper bär stolt skanken tillbaka. Eller, ja, tills han tröttnar...

Prisutdelning från tipspromenaden – Kasper och jag vann! Måste berott på Kaspers insats på första frågan... Lite goda dentaltuggisar blev fint pris.
Nästan surrealistiskt svävande stuga inbäddad i all snö. Kaspers varma täcke kom väl till pass. Även boxern hade täcke, så vi var inte ensamma.

Viltspårträning i regn

Lade ett spår på förmiddagen och lurade Enzo med mattar att hänga med när det skulle gås. Men vid det laget regnade det rejält, ca +3 grader, så ingen sinekur.
Kasper missade en del för en gångs skull. Första svårigheten var det färskspår jag lagt genom att låna med mig Enzo och gå tvärs över spåret på ett blodfritt ställe. Kasper virrade runt där och jag fick neja och visa vidare. Sen hade jag gått över en bäck och hamnat (utan avsikt) mitt i värsta våtmarkerna, och det var ganska svårt. Inte minst för oss människor att gå i ...
Kasper missade även någon vinkel där han gick rakt fram, plus att jag tror han hittade något annat tvärgående spår som han gärna ville följa. Spåret hade legat drygt tre timmar, men regn och blåst gjorde uppgiften väl svår idag.

Hittade lite nyttiga träningstips:
Träna fotgående mellan 2 skålar: Lägg 1 godis i varje skål som står placerade ca 5-6 meter ifrån varann. Starta i positionen när hunden sitter vid vänster sida. Belöna med ett varsågod till skålen (eller kanske hellre ur handen?) när hunden går i rätt position och blicken riktad framåt. Skulle hunden gå framför – vänd bara om och gå mot andra skålen.

Träna passivitet: Stå med foten på kopplet och kasta iväg en godisbit. När hunden står tyst och avslappnad – ge ett varsågod eller belöna och gå vidare.

Viltspårkurs 4(5)

I lördags var vi på kurstillfälle fyra, och då kom jag på att jag glömde skriva att förra gången testade vi med blodspårkäppar istället för vanlig flaska. Det var ingen skillnad för Kaspers del, men ett annat ekipage fick problem pga. att käppen släppte ut för lite blod. Det är lite svårare att ha kontroll över blodmängden med käpp än med flaska, men å andra sidan får man ju en praktisk gångstav på köpet, så det är både plus och minus med den metoden.
I lördags lade vi spår åt varandra, så jag fick gå ett ganska långt spår (gissar på minst 200 meter) som en labbeägare lagt och jag lade i min tur ett spår åt en jaktlabbe. Dessutom fick vi gå med och titta på andras hundar, så jag kollade på den jaktlabbe jag lagt åt. Mycket intressant att se hur olika de beter sig.
Kasper brydde sig inte om att det var flera andra människor som hängde på därbak. Han var helt fokuserad på att jobba! Nån gång tappade han spåret, men redde ut det galant. Flera gånger hamnade linan på fel sida buskar och träd, men jag hann fånga upp den utan problem på andra sidan. Den här gången gick han rakt på skanken och intresserade sig för den. Duktig hund!
Jaktlabbens lina hade oturen att trassla in sig flera gånger i pinnar och ris på marken, så matte fick stoppa henne och reda ut trasslet innan de fortsatte. Kanske det påverkade, för hunden hade lite problem vid bloduppehållet och en av vinklarna. Matte fick rätta och visa på spåret igen. I övrigt gick det riktigt bra.
Lite intressant var att jag (som plockade snitslarna efter jaktlabben) tyckte att de gick lugnare och långsammare i skogen än vad vi hade gjort, medan labbens matte tyckte tvärtom. Jag frågade instruktören, och hon sade att det nog gått ungefär lika fort. ;) Det är nog för att vi är så otroligt fokuserade på det vi håller på med som vi tycker att det går så fort för oss själva.
Vi fick också en demo på hur man kan dra en färsk störning över spåret strax innan man går ut med hunden. Det förvirrade verkligen för den hund som vi testade med, och hon fick Neja och visa rätt flera gånger innan det redde ut sig. Detta ska jag försöka testa under veckan.
Nästa gång är sista kurstillfället. Då ska instruktörerna lägga spår åt oss i förväg, så de får ligga lite längre, sen ska vi ha korvgrillning innan vi går spåren. Vi får också en bedömning av om hunden kan klara ett anlagsprov eller inte. Min tro är att Kasper ligger bra till för det.

Kasper har börjat lära sig krypa

Ja, vi är ju absolut inte där än, men jag vill visa en liten filmsnutt som visar hur långt man kan komma med shejping på några få minuter. Innan detta träningspass har han gjort en omgång där han fått klick och belöning för att enbart sträcka fram nosen liggandes på golvet.
Nu ville jag att han även skulle sticka fram minst en tass utan att få upp rumpan i luften (början till kryp) för att få belöning. Filmen är nedklippt, men hela träningspasset omfattar max fem minuter, och jag tycker man ser en klar skillnad i hans beteende på den korta tiden.

Viltspår- och timeout-träning igen

Väder: +4 grader, mulet, ganska vindstilla, blött i markerna
Spår: Lade spåret i ”fårtickeskogen” efter bäcken, som var rejält lerig att ta sig över. Inte bara hästar, utan även någon crosshoj, hade passerat där. Väl borta ifrån stigen var terrängen mycket bättre.
Rakt fram, högervinkel vid bergknalle, över en stig, vänstervinkel, bloduppehåll, högervinkel, spårslut vid stor sten och liten gran. Längd: cirka 140-150 meter. Liggetid: ska försöka låta det ligga cirka 3-4 timmar. Återkommer...
Hittade förresten två fina gula kantareller mitt i spårläggningen – blir perfa i min lunchomelett!
Spårning: Spåret fick ligga längre än planerat, 4 timmar och en kvart, ungefär. Svårare än någonsin tidigare för honom, alltså! Kan bara säga att det gick kanonbra. Första vinkeln tog han som om det var motorvägsskyltat. Vid andra vinkeln befann jag mig lite nedanför i en stenig slänt och hade fullt upp med att se var jag satte fötterna, så jag har inte full koll på hur han gick, men när jag kom upp hade han redan tagit av åt rätt håll, så nån större miss kan det inte ha varit. Tredje vinkeln genade han lite i, någon meter eller så. Sen var han för en gångs skull rakt på klöven och intresserade sig för den när jag hann fram.
Lysande duktig pojke!

Passade på att träningsgå lite med honom, och även om jag fick säga till/stanna honom ett antal gånger försökte han verkligen behärska sig, särskilt på tillbakavägen. I det snåriga partiet förbi kraftledningen kommenderade jag Bakom, och det funkade faktiskt. Jag plockade fram tre olika leksaker som han däremot inte intresserade sig alls för: handske i snöre, ulltuss i snöre, rosagrön pajas à la McD. Köttbullar kan han ta, men annars är det som sagt nosa som gäller i skogen. Bättre belöning kan man inte få!

Viltspårkurs 3(5)

Igår kände jag mig urtrött på Kasper. Vi skulle på en trevlig skogspromenad och han var hur urjobbig som helst. Skulle bara dra och dra. Det gick inte att vara social och prata med husse, utan all koncentration var tvungen att läggas på vilden i andra änden av kopplet. Det var så jag tappade lusten att någonsin mer ta med honom ut i skogen. Så illa var det.
Så idag var det dags för viltspårkurs. Vi var på plats en halvtimme för tidigt och jag hade bestämt mig för att passa på att träna skogsgående. Så snart vi tagit tio steg bort från bilen kom en annan kursdeltagare gående med sin hund. Jag bet ihop och tänkte att jaha, då får vi träna både skogsgående och hundmöte, då.
Jag vände med Kasper och så tillbaka. Vände och tillbaka. Så där höll vi på ett antal varv samtidigt som jag klickade de få steg han gick fint. När vi kom fram till ett ställe med högt gräs satte jag honom och gav Fri-kommandot och han skuttade runt som en galning. Sen kissade han faktiskt på kommando. När han så lugnat ned sig lite och satt fint fick han till sist lov att hälsa på borderterriertiken. Efter det fortsatte vi ensamma uppåt stigen lite och jag fortsatte att göra timeouter så snart han förivrade sig, vända om och gå tillbaka, zickzacka på stigen, ja, allt man kan hitta på för att han inte bara ska ha fokus på att dra rätt fram utan kontakt med mig. En gång provade jag att ta fram repbollen som belöning, men den var totalt ointressant i skogen. De enda belöningar som funkar någorlunda är köttbulle eller annat riktigt gott och så att få bli fri att nosa. Jag hoppas jag kan hitta nån leksak som duger även i skogsmiljö, ska prova handske i snöre nästa gång och se hur det tas emot.
Så fick han lägga sig i bilen igen och vi gick ut för att lägga spåren. Vårt spår var kanske 150 meter långt: rakt fram, vinkel höger vid foten av en bergknalle, bloduppehåll, fortsatt rakt fram, vinkel höger utan särskilt kännetecken i terrängen och sen rakt fram till spårslut. Varmt idag, cirka 9 grader och muldisigt, fuktig terräng.
Sen var det fika, snack och väntan på att spåren skulle ligga till sig. Det var en ny tjej där idag med labbetiken Asta. Jag tyckte jag kände igen henne, och efter att ha lagt spåret i skogen trodde jag att jag äntligen hade kommit på var jag träffat henne förut. Mycket riktigt, vi gick samma kurs i strategisk marknadsföring på RMI Berghs för typ 15 år sen... Världen är bra liten!
Rätt var det var medan vi alla satt samlade (8 hundar + förare och instruktörer) kom det två hästar med ryttare och tre lösa medföljande hundar. Några av våra hundar började skälla på dessa konstiga inkräktare, men både häster och hundar gick lugnt vidare förbi vår grupp. Hur koolt som helst! ;) Kasper höll på att dras med av de andras upphetsning, men jag höll honom och klappade på bringan, så han lugnade faktiskt ned sig. Överlag uppträdde han mycket bättre idag under den passiva delen av kursen, nästan inget pipande och still för det mesta. Mot slutet fick han tråkigt och grävde lite i jorden och gnagde på nån stor pinne. Men på det hela taget var han okej i samlingen. Fick chansen ett par gånger dessutom att belöna skvaller.
Sen passade vi på att träna lite mer skogsgående medan vi väntade på att en jaktlabbe före oss gick sitt spår.
Spårningen, då: hade förberett linan medan jaktlabben jobbade. När jag selat på och visat på spårstarten var han iväg direkt. Han gick rakt och fint. En gång tyckte jag han gick väl långt åt höger, men rätt var det var vek han vänster helt rätt upp i spårkärnan. Pia mumlade nåt positivt uppmuntrande bakom mig. Första vinkeln tog han klockrent, bloduppehållet visslade vi också förbi. Någonstans stannade han upp och kom av sig. Han gick runt ett par varv med huvudet lite höjt, såg lite förvirrad ut, men sen hittade han spåret igen och började om. Jag stod bara passiv och avvaktade hela tiden. Frågade sedan Pia om detta skulle gett avdrag på prov, men hon menade att om han bara löste problemet själv, vilket han ju gjorde, så var allting bra. Det var bara om jag hade gått in och hjälpt honom som vi skulle fått avdrag för detta. Nästa vinkel gick också bra, och sen höll han rak väg hela biten bort till spårslutet. Han gick någon meter förbi, sen gick han tillbaka, runt några decimeter bort. Vid ett tillfälle stod han rakt över klöven. Sen sänkte han nosen och tog den, och jag berömde och belönade med köttbulle. Pia var mycket nöjd och tyckte att vi kunde förvåra genom att ha lite längre liggetid nästa gång. Efter att vi kampat om klöven lite bar han den halva vägen tillbaka till basen, som en fin retriever.
Det känns som att vi nog ska prova på att göra anlagsprov efter kursen, och det tror jag att instruktörerna kommer att tillstyrka. Känns kul!
Det är tur att sådana här bra och trevliga dagar följer efter en dålig dag som igår...

Klossträning utan Heinrich Böll

Heureka! Jag körde ett pass klossträning till för att få till utgångsplaceringen. Började med att lägga ner den tunna Heinrich Bölls Doktor Murkes samlade tystnad på golvet. Direkt var Kasper uppe på den med framtassarna och justerade in sig snyggt vid benet. Vi körde några pass så. Boken är så tunn att den bygger bara nån halvcentimeter från golvet, så när jag fick för mig att flytta mig lite bort från boken under vår övning hängde Kasper på intill mitt ben utan att reflektera över att vi lämnade Heinrich Böll bakom oss. Efter ett par klick allt längre ifrån Böll kom han på det, och gick dit för att hämta boken. Sötnos!
Vi började om uppe på boken, och sedan gick jag åt sidan igen utan att han märkte det. Nu kan vi träna klossträning utan Heinrich Böll!

Skvallerträningskurs

Så var det då dags för skvallerträningskursen för Eva Bodfäldt. Riktigt lyxigt att ta en hel vardag till att gå på hundkurs, men är man egenföretagare kan man ta sig såna friheter...
Det var en mycket intensiv dag, men jag ska försöka sammanfatta det viktigaste (riskerar bli långt).
Hon började med att jämföra inkallning med skvallerträning. Inkallning är detsamma som ett Nej, en signal att avbryta något hunden håller på med. Det är lätt att det blir en konflikt, att negativa känslor kommer fram eftersom det är en verbal signal. Skvallerträning görs helst med klicker och är då neutral och exakt. Det handlar inte om några Nej, utan snarare ett Bra att du såg det där! Det blir en positiv attityd. Föraren är tyst och avslöjar på så sätt inte den egna sinnesstämningen (Hjälp, det kommer en stor hund därborta! Hur ska det gå?). För att denna träning ska vara framgångsrik krävs ett starkt och varierat belöningssystem, annars kommer det inte att fungera. Skvallret fungerar som en aktivering och arbetsuppgift för hunden – hunden håller koll på omgivningen och meddelar föraren när det är något på gång.
Det hela går ut på att göra en positiv förstärkning, och man bör börja träningen i sådana enkla situationer att resultatet inte spelar någon roll. Hunden ska kunna få göra fel utan att det betyder något. Man gör skvallerträningen som en form av aktivering.

Starta träningen på lämplig plats genom att visa klicker och godis/leksak så hunden förstår att det är träningsdags.
Man kan, beroende på hund och situation, välja att belöna tre olika beteenden:

1. Hunden stannar upp mot objektet
2. Hunden tittar bort från objektet
3. Hunden skvallrar till föraren

Rör sig hunden däremot mot det uppdykande intressanta objektet, och först därefter tittar tillbaka/återvänder till föraren ska detta inte belönas. Visa att hunden nollat.

När hunden gjort rätt – stått still, tittat på objektet och sedan tittar på föraren klickar man snabbt (så exakt man bara hinner) och belönar. Viktigt är att variera belöningen ofta, både baserat på hur stor utmaning hunden klarade och så att hunden inte tröttnar. Detta känns särskilt viktigt med Kasper, undrar om det är här en del av våra svårigheter ligger i annan träning? För som Eva sade är ju Kasper en mycket intelligent och snabblärd hund. Måste komma ihåg att variera mina belöningar mera!

Olika förslag på roliga belöningar:

• olika slag av riktigt gott godis, gärna kasta det engagerat lite bakåt istället för att bara passivt ge det direkt till munnen
• repboll, kampleksak, handske i snöre och lattja igång rejält
• att springa iväg med hunden
• att knuffa till hunden och backa undan samtidigt som man säger något glatt med ljus röst, upprepa flera gånger
• viktigt är att delta i belöningen mentalt, var inte kvar i nästa träningssteg!

När man tränar detta räcker 5 repetitioner per ställe, låt sen hunden vila innan ni fortsätter på ett annat ställe, så hunden inte förknippar övningen med bara en viss plats. Börja gärna träna hundmöten med en hund som man känner sig trygg med, en kompis.

Vi tränade i omgångar i ett antal olika konstellationer: först inne med liten störning tills de fattade konceptet, sen ute på gatan där all uppmärksamhet belönades oavsett vad den gällde – fotgängare, bilar, hundar, precis allt som hunden uppmärksammade och återkopplade till föraren. Här var svårigheten snarast att hinna med och uppfatta allt. Föraren har mer att träna på än hunden. Sen övergick vi till överraskningar. Ett ekipage ställde sig nära en husknut, sen kom människa med eller utan hund runt knuten och överraskade hunden. När detta gick bra gjordes svårare övningar som störande lek.

Vi avslutade med att göra upp var sin handlingsplan för fortsatt hemmaträning.
Min och Kaspers plan ser ut så här:

A) Träna på människor och hundar:
– Vallentuna Centrum: mest människor, enstaka hundar
– till helgen kanske grannarna, om de är ute
– promenaden vid Vallentunasjön, där brukar man möta många hundar
– kanske kompisträff med Enzo?
– deltagarna på viltspårkursen på söndag
– gå förbi skola/dagis när lekande barn är ute

b) Träna på vilt:
– dra en klöv över gräsmattan utan att Kasper ser det, sedan gå med honom där och se om/hur han reagerar på doften. Skvallerklicka detta. Kanske dra på fler ställen om detta ger gott resultat.
– åka till Solna och träna på kaniner
– försöka få till rådjursträning på ställe där de brukar vara (på ängen nån km bortom flygplatsen, nedanför Cattlin, fler ställen?)

Även om man inte ser viltet kan man försöka klicka för doften så snart man ser att hunden börjar spåra vilt (till skillnad från vanlig nosning).

När hunden blir mer skvallererfaren:

Successivt tar man bort "enkelt skvaller", typ bilar, människor, och belönar kanske var femte sån. Man belönar bara svårare objekt: sånt som dyker upp snabbt och plötsligt, skuttande barn, skateboardare, hundar osv.

Nyckelordet är VARIATION!

Utöver allt detta fick Kasper en mycket nyttig lektion i passivitet. Eva rekommenderade oss att köra Ryggsäcken så snart hunden var lite stökig – ta hunden mellan benen och klappa på bringan. Inte hålla fast så det blir en kamp, utan bara lugna med handen. Detta kan även vara bra till tunnelbana och liknande situationer.

Spårläggning

Har lagt ett viltspår i samma skog som där jag glömde en snitsel. Lyckades hitta den! Bra, för jag gillar inte att lämna plastsaker efter mig i skogen.
Väder: +1 grad, dimma (fast det märktes inte i skogen), vindstilla.
Spår: Ca 30 m rakt blodspår, sen 20 meter bloduppehåll, sen 40 m blodspår snett uppför en backe, vinkel åt höger cirka 20 meter långt, vinkel åt vänster cirka 20 meter. Spårslut vid ett nedfallet träd.
När jag gick runt en kulle på väg tillbaka till bilen hittade jag en klunga stora trattkantareller. Blir mums till middagen.

Försökte visa det vackra ljuset i skogen idag. Inte hellyckat med mobilen, men får duga.

Väntetid: 2,5 timme

Väder: samma som tidigare, möjligen någon grad upp

Spårning: Den här gången redde jag ut hela linan först (inte alls så hopmekad som förra gången) och satte på selen tajt innan halsband och koppel åkte av. Jag försökte få honom lugn innan vi startade spårningen, men det är svårt. Han var dock lite lugnare än tidigare gånger, något vi får träna mer på.

Jag märkte att jag hade nog lagt spårbörjan lite svårt, för han slog rätt mycket och snodde flera gånger in sig i träd i sin iver att hitta spåret igen. I dalen där spåret startade går det rätt mycket djur, så jag får försöka lägga det lite lättare nästa gång. Däremot var det ingen skillnad vid bloduppehållet. Precis som i lördags passerades den delen av spåret som om ingenting hade hänt.

Sen bar det av uppför sluttningen, och då märktes det att det blev enklare. Han gick mycket rakare på spåret. Första vinkeln, till höger, gick suveränt med bara en liten ringning på någon meter. Nästa vinkel, till vänster, var knepigare. Först ville han gå rakt fram. Jag avvaktade och snart kom han tillbaka och började om. Även här snodde han då in sig i något träd. Att lösa upp detta trassel verkar inte påverka hans spårkoncentration alls. När han var tillbaka i vinkeln tog han vänster direkt, och sen var det raka spåret till slutet och klöven. Mycket beröm och köttbulle.

Jag bytte tillbaka till halsband och koppel och stoppade selen i fickan. Sen tränade vi gå fint i skogen en stund nära bilen. Han tycker det är svårt och jobbigt, men anstränger sig verkligen. Det är inte alls perfekt, men bra mycket bättre än för några veckor sedan. När jag kom hem och lastade ur allt insåg jag att spårselen var borta. Jag hade ju lagt den i fickan. Suck. Lämnade Kasper hemma och åkte tillbaka till skogen. Ungefär fem meter från spårslutet låg den i mossan. Nästa gång blir det ryggsäck, så man får med sig alla grejer hem igen...

Dagens träning

Tidigare idag gick vi på träningspromenad. Följde de höjda kriterierna och det gick ganska bra. En gång åkte ytterdörren igen innan vi kom ut, en gång fick han gå tillbaka in för att han inte satte sig ute när jag skulle låsa dörren och en gång gick vi tillbaka till ytterdörren för att han inte gick tillräckligt bra mot hålet i häcken.
Sen gick vi längs en gång- och cykelbana och jag fick stanna rätt många gånger för att han ville ta det där lilla steget framför. Vi gick förbi en rökare som berömde honom. Själv var jag inte lika nöjd, men det är ju alltid kul att få beröm. ;)
Jag vill ju inte släpa mitt nya fina koppel, så antingen fick vi köra kopplat hela tiden eller så skulle jag chansa och köra med honom lös. Bestämde mig för det senare. Gjorde en ganska kort inkallning på en asfalterad vändplan (lite enklare, inte så många dofter) som gick klockrent. Sade Nära och gick bakom husen mot en gräsklädd allmänning. Han gick relativt skapligt kanske fem meter, och så sade jag Fri. Wow, vilken action! In i en buske för att jaga en fågel (som stuckit för länge sen) och sen iväg utmed kanten. Kallade på honom, och han kom för att omedelbart sticka igen. Lade en köttbullsbit på en cementtrumma och när han hoppade dit sade jag Ligg och kopplade. Vi körde Nära i koppel en liten bit, sen trodde jag han varvat ner sig och släppte igen. Men istället för Nära så drog han som en racerhund runt, runt på gräsmattan. Lade en ny godis på nästa cementtrumma och kopplade när han kom dit. Sen körde vi kopplad Nära resten av promenaden.
Ikväll fick jag för mig att träna lite på tomten. Det är ju mörkt så tidigt nu, så jag tände lite julbelysning vi har hängandes och körde rätt nära huset för att iallafall se något. Tog tre burklock och lade köttbullsbitar på, sen gick vi kopplad Nära runt, runt dem i olika cirklar. Klickade och lät honom antingen få ta en av köttbullsbitarna på locken eller gav direkt från handen när han gick fint. Kopplade loss och gjorde samma övning igen. Han tjuvade en gång, annars gick han jättefint med bra kontakt. Som slutbelöning fick han äta alla köttbullsbitarna och så kastade jag tennisboll rätt ut i mörkret ett par gånger. Tredje gången fick han spel och rejsade runt på tomten. Som tur är har han aldrig fått för sig att springa genom häcken, vilket vore lätt gjort, särskilt nu när löven har fallit.
Inne igen var han fortfarande alert, så jag började träna utgångsplacering. Läste på lite i Lydnadsträning i teori och praktik, moment 5.1. En del av dessa steg har vi gjort tidigare, men jag började med pekfingertarget så han satte sig vid min vänstra sida. Sen övergick vi till att köra lådan, fast med bok. Den kan han rätt bra, så snart jag lägger en bok på golvet hoppar han upp med framtassarna och ställer sig vid min sida. Flyttar jag mig runt åt höger hänger han på.
Men sen kommer övergången från steg 5 till 6 i Grundfärdighet 5.1. Man ska ta bort lådan/boken och göra samman övning utan. Men då fattar han inte alls. Jag provade att låta boken ligga kvar på golvet och flyttade mig någon meter åt sidan. Då krafsade han i boken med framtassarna i frustration över att inte få nån belöning. Jag avvaktade för att se om han istället skulle testa att komma fram till min vänstersida. Nej. Istället nospuffade han till slut fram boken till mig och ställde sig på den. ;) Gullehund, innovativt drag, måste jag säga.
Slutade där, men nu är vi lite fast i hur vi ska komma vidare i denna övning...

Inspirerad till fler regler för bättre attityd

Läste så mycket intressant ikväll i bloggarkivet http://workinglabs.wordpress.com/2007/06/ att jag måste punkta ned de viktigaste sakerna här. Vi har ju redan en del regler för Kasper, men det kan nog vara bra för att förbättra hans attityd att införa fler:

• Sätta sig innanför dörren direkt när vi ska gå ut – funkar klockrent
• När man sitter lugnt med kontakt öppnas dörren. Då ska man inte sitta och vädra över nejden för att kolla vad som händer ute. – kontakt kör vi också med, däremot spejandet över nejden finns ju där. Ska skärpa till denna bit, dörren igen vid spejning från och med nu.
• Utanför dörren säger jag sitt medan jag låser och då ska hunden sätta sig direkt annars går vi in igen. – jag har nöjt mig med att Kasper ska vara lugn och inte rycka i kopplet. Även här kan jag gott höja ett snäpp. Just att sätta sig snabbt är väl inte direkt hans starka sida, det sker ofta med tuggummiseg fördröjning.
• Promenaden till grinden ska vara lugn och man ska sätta sig direkt och ta kontakt. – Får i vårt fall översättas till ”hålet i häcken”. Lugn promenad dit brukar jag kräva, annars kör jag timeoutstoppet. Skulle kunna blir lite hårdare där och gå tillbaka till dörren och börja om igen. Därefter kör jag kommandot Bakom genom häckhålet, vilket fungerar bra. Utanför häcken har Kasper haft en vana att genast hoppa fram och förbi mig. Tidigare (och ibland fortfarande) har jag morrat med mörka rösten, och numera kör jag timeoutstopp. Han har lugnat ned sig här, men det är inte alltid hundra.
• Under promenaden ska man gå fint vid sidan, inte nosa eller stanna och kissa. Bryter man mot det stannar vi, hunden får sitta en stund innen vi fortsätter promenaden. Sabina har ju en otrevlig vana att kasta sig ut i kopplet mot doftfläckar, hundkompisar och annat. På det här viset hoppas jag att promenader blir trevligare. – Vi har kommit en bit på vägen med detta. Hundmöten är dock fortfarande alltför frestande. Ska bli spännande att få verktyg för detta på torsdag.
• Freddie avancerade snabbt till att gå runt fältet och i eftermiddag utökade jag till att gå genom gräset där det frestas med massor av dofter. Belöning för att sköta sig blev dragkamp och det var så skoj att när jag släppte lös Freddie ville han inte lämna min sida. Lekte lite doggy-zen med snörbollen och han är otroligt duktig. – Har tränat liknande i skogen och idag på VaBK:s appellplan. Svårt, men det går bättre nu än tidigare.
• Jag har också infört att allt som ska hända utgår från att Freddie sitter vid min sida. Tanken är att han ska veta att ingen apport kommer om man står framför utan efter avlämning gäller det att snabbt komma i utgångsställning. – Väldigt bra tanke, även om jag inte riktigt vet hur jag ska få till det i praktiken med Kasper. Idéer mottages gärna!

Igår gick Kaspers smala fina läderkoppel sönder, och det kändes lite akut med ett nytt. Åkte runt till fyra olika ställen och shoppade på mig lite allt möjligt:

• en rygga med sittpall (har använt en trebent lös pall, men den är så jäkla låg att jag känner av mitt onda knä av den)
• ett citykoppel på 60 cm (när man ändå går hela tiden med hoprullat koppel i handen kan man lika gärna ha ett kort, blir nog bra på tåg osv också)
• ett mjukt fint rundsytt läderkoppel. Fast när jag kom hem kom jag på att det vill jag ju inte låta släpa i marken när Kasper träningsgår lös vid min sida, så jag måste nog komplettera med ett billigt syntetkoppel, kanske med reflex, ett koppel som kan släpas i asfalt och grus hur mycket som helst.
• ett finhalsband à la samehantverk. Dyrt, men oemotståndligt.

Så egentligen hittade jag ingen ersättare för det trasiga kopplet, men en massa andra bra-ha-saker...

Apport

Och så tredje och sista filmen för dagen.
Ni får hemskt gärna kommentera vad som ser konstigt ut och som kan förbättras (gäller alla tre filmerna). Även om jag är medveten om vissa brister själv, är det inte säkert jag ser alla...

Vi tränar fortfarande med taggiga repbollen, och den här gången gäller det apportering. Det som syns mycket tydligt är ju att han ännu inte kan lämna av apporten på ett snyggt sätt, men han lägger den åtminstone vid mina fötter, och än så länge är jag nöjd med det. Vanliga apportbockar har vi inte tränat lika mycket med, och dem har han en tendens att tappa och plocka upp igen en eller ett par gången under ingången.

Inkallning med lekstörning

Det syns inte riktigt i början av filmen, men jag börjar lattja lite med taggiga repbollen, och det är därför Kasper inte kan hålla sig utan börjar kuta iväg. Jag får dock stopp på honom, och sen klarar han lekstörningen fint. På Hit springer han snabbt in och får leka och kampa med bollen som belöning.

Gå fint - film

Utan störning kan Kasper gå ganska fint nu på kommandot Nära. Med störning har vi fortfarande en bit kvar, men det ska nog ge sig.

När jag kikar på filmen (vad nyttigt det är att bli filmad, då ser man en massa saker man inte annars tänker på själv...) ser jag vilka små skutt Kasper tar vid belöningen. Han sitter innan, men när jag sänker handen skuttar han upp och möter, i sin iver att få godisen. Ofta brukar jag avvakta en stund med att släppa ifrån mig godisen i det läget, men jag får nog avvakta ännu mer och kanske böja mig längre ned – inte låta honom få den förrän han verkligen sitter fint. Han är en hejare på att ta upp vänstertassen i luften också och vifta lite, liksom för att mana på matte att hit med den, då.

Viltspårkurs 2(5)

Det var minus två grader när jag vaknade imorse. Skulle det bli svårare med spårningen då?
9.30 samlades vi i Bogesund och de flesta hade spårat en eller två gånger på egen hand under veckan. Resultaten är väldigt spridda, en del går det som på räls för medan andra har svårt att få hundarna att riktigt begripa vad det handlar om. De går kortare spår med godis utlagt för att höja motivationen. Kasper ligger i den främre halvan av hundar, vilket känns riktigt kul. Jag frågade om det där att han slog vid spårningen igår, men instruktörerna tyckte inte det var något att bry sig om. En del hundar gör så när de spårar, helt naturligt. Sen trodde de också att det kanske blåst en del igår, även om inte jag kan dra mig till minnes det. Får försöka tänka mer på vinden framöver.
Väder: runt 0 grader när vi lade spåret, +2 när han gick det. Soligt, lite geggigt där solen låg på, annars rätt hård och kall mark.
Spår: Gick rakt fram, bloduppehåll på ca 15 meter. Fortsatte rakt fram, sedan en tvär vinkel åt höger. Rakt fram, korsade en stig och uppför en slänt. Slut vid en enbuske. Lite längre spår, kanske 120-150 meter. Fick lära mig att man inte ska lägga blod på stigen, utan istället på båda sidor om. Orsak: folk kan gå på stigen under liggetiden och då smeta ut blodet så det sprids och blir svårare för hunden. Makes sense, när man tänker efter.
Spårning: Spårningen gick jättebra, det var mer saker runtomkring som strulade. Linan, som jag rullade ihop så fint igår, var idag ett enda knutnystan efter att ha legat i rygga och jackficka. Måste tänka på framöver att reda ut den i förväg. Camouflageselen, som ju också användes igår, hade nog töjt ut sig lite (ganska glatt material). Kasper tröttnade ju rätt snart på att vänta på linupptrassling och hade inga som helst problem att två gånger på raken backa ur den. Som tur var så var jag observant och hindrade honom från att dra iväg, utan krånglade på honom selen igen. Har nu efteråt spänt åt den mer. Grrr.
Men så iväg. Visade på spårstarten och gav kommandot Sök spår! Iväg med detsamma, rakt på. Bloduppehållet bara tuffade vi förbi som om inget hade hänt. Vinkeln gick han kanske två meter förbi, sedan vek han av rakt in i en dunge smågranar på nån halvmeters höjd. Instruktören tyckte jag skulle låta honom hållas. Han kom ut på andra sidan den lilla dungen på den stig vi hade korsat. Han vände två meter åt höger, precis där spåret lagts, och fortsatte uppför slänten.
Emellanåt gick Kasper och jag på varsin sida träden, och jag släppte och tog linan på andra sidan. Men i uppförsbacken missade jag precis änden på linan och hann inte ifatt den. Kasper märkte att han inte hade någon förare och ökade då takten. Ingen chans att ta linan igen. Han fortsatte rakt längs spåret, men förbi skanken och sen susade han iväg. Lite längre fram gick det en väg, så vi var lite skraja. Jag ropade på honom, och han kom snart springades tillbaka, fast inte ända fram. Det här var ju kul, här skulle det busas... Jag ropade igen och lade godis på en sten. Samtidigt som han kom fram till den fick instruktören tag i hans lina. Puh.
Vi gick om sista biten från där jag släppt taget och han gick rakt på spåret. Väl framme vid skanken gick han inte direkt på, utan cirklade runt lite tveksamt innan han gick fram till skanken och började nosa.
Summa summarum: Lite materialproblem och missar från min sida. Kasper skötte sig å andra sidan ypperligt på spårningen, även om han ballade ur lite när han kom lös. Instruktörens slutsats av vinkeltagningen var att vinden gjort att spåret flyttas ett par meter bort och att han faktiskt tog det genom den lilla grandungen. Idag fick alla en individuell läxa, beroende på hur långt vi kommit. Kasper och jag fick i läxa att göra ett lite längre spår med två vinklar, en åt vardera hållet, och gärna med liggetid 2–3 timmar.
Min undran så här efteråt är att när man går på varsin sida om ett träd och märker att man inte hinner ta linan igen direkt – ska man ropa något kommando till hunden (typ Sakta eller Stanna) eller ska man låta hunden jobba vidare i lugn och ro och hoppas man hinner ifatt? Det beror ju mycket på terrängen, ibland (som nu) är det knepigt att komma ifatt igen. Ska fråga instruktören om detta.