Jaktlydnad hos Anita - 3

Det börjar bli en del träning nu. Så skönt och kul när snön håller på att ge sig – jag får lite ny energi att träna hund.
Idag var tredje jaktlydnadstillfället på Thorsvi. Vi var fyra hundar idag. Det allra bästa är att det knappt var något gnäll. Jag sade till honom ett par gånger när han var på väg att börja, körde ryggsäcken någon gång och lät honom ligga på fällen vid ett tillfälle när det blivit lite väl livat i skogen. Känns jätteskönt!

Mikael var standin för Anita W idag, och skötte sig med den äran.
Inte lätt att hoppa in som förare så där helt plötsligt!

Det här stod på dagens meny:

Gå jaktfot i sned backe. Förutom lite vanligt fotgående, då. Att gå på skrådden i dikeskanterna var svårast för mig, men även hunden fick anstränga sig en hel del. Vid ett tillfälle var Lakrits högre upp än jag, och passade då på att försöka slicka mig i ansiktet. Då avbröt jag och vi gick ner i diket igen och började om. Det gjorde susen, sen gick han jättefint vid min sida när jag själv kämpade med fotfästet.

Närsök: göm osynligt i gran, sätt hunden nära granen, ställ dig själv nån meter bort, vissla närsök.
Här var Reko otroligt duktig. Han klurade några sekunder på vad matte menade med att vissla så där, sen dök han in i busken och plockade fram bollen. Lakrits var alldeles för yvig. Han förstod signalen bra och började söka. Han höll i söket fint, men på alldeles för stort område. Vi ska köra denna övning ett tag nu så han lär sig att söka på ett mycket mindre område. Jag ska bryta om det blir ett för stort sök och börja om.

Vidareutveckling av närsöket när denna första bit sitter fint:
Lägg på handtecken med låg hand som visar ner åt rätt håll. Sen kan man utöka till två granar med boll och visa med handtecken åt vilket håll man menar. Sen kan man utöka ännu mer med en störning i form av kastad markering åt andra hållet.

Reko var kanonduktig på närsöket idag.

Markeringsträning:
Kastad markering med skytt över dike o taggig trädstam. Ca 40–50 m. Skytten Jörgen sköt inte, utan bara stod där och låtsades med höjd bössa för att vänja hunden vid en sådan figur på planen. Lakrits markerade bra, hoppade som en vig tiger över diket och över den läskigt taggiga granstammen. Men där stoppade han upp och trodde att markeringen låg där. Istället låg den kanske ytterligare 10–15 meter fram, men alla hundar gjorde samma felbedömning. Det var svårt och dolt. Anita fick hjälpa alla hundarna (tror jag) första varvet, och kraxa lite extra, kanske kasta en ny dummy. Sedan kom han snabbt in med dummyn och gjorde en bra avlämning.
Vi gjorde om samma övning igen, och nu var det lite enklare att förstå att man skulle längre ut, även om det blev en del spring även denna gång.
Efter avlämningarna ska jag ta mer tid på mig att få ner Lakrits i varv, och skippa godisen som jag brukat byta  dummyn med. Anita menar att det bara ökar hans förväntan på nåt mer, och gör att han inte varvar ner.
Efter detta moment blev det att ligga lugnt på fällen en stund för Lackemannen medan övriga gjorde klart denna övning.

Skytt utan kast. Jörgen stod kvar på samma ställe som hundarna nu hade positiva erfarenheter av. Vi bara stod passiva medan han sköt två skott. Inga dummies. Mellan varje skott såg vi till att få kontakt med hunden, ta nåt litet varv för att slappna av och ställa oss i position igen. Alla hundar skötte detta bra, det var Speja som   reagerade något.

Speja är fortfarande lite låg efter löpet.

Sen fortsatte vi markeringsträningen med längre markeringar utan skott. Nu var det gjort lite enklare med bara dike och bättre sikt. Istället var det längre distans, cirka 60 meter. Lakrits gick kanon! Rakt ut direkt till dummien, skopade upp den i farten (enligt Anita som stod så hon såg det hela) och återvände utan inkallningsvissling rakt till mig. Jag följde Anitas råd och tog det lugnt efter avlämningen och skippade godiset. Anita sade efteråt att jag gärna kan dra ut på hela proceduren ytterligare lite, men jag är verkligen helnöjd med detta – det satt perfekt från skick (på kommandot Feldy) till avlämning.

Lakrits gjorde ett kanonjobb på sista markeringen. Och höll näbben riktigt bra!

Gå på linje: vi gjorde en ny walkup-övning där vi stannade, låtsasskytten höjde bössan och Anita kastade dummy. Vi vände helt om, stannade, ställde oss mittemot hundarna och såg till att vi fick kontakt med dem. När de var lugna återvände vi till fotposition och vände tillbaka i riktning mot dummyn. Detta gjordes fyra gånger och vi människor fick i turordning hämta in varsin dummy medan hundarna fick sitta kvar på linjen och vänta. Det gick lysande, ingen hund som knallade. Här var Lakrits lugn och lätt att få kontakt med. Enda smolket var att han tyckte att han själv kunde hoppa in i utgångsposition innan jag hann gå tillbaka till hans högersida. Vi gjorde om en gång, sedan satt det fint. Jag måste tänka på att vara tydlig där med Vänta eftersom han är så inkörd på spontana utgångspositioner i andra sammanhang.

Våra bästa tränare Anita N och Jörgen.

Att träna på framöver:
Markering med annan person (helst) eller bollkastare. Om hunden är helt fel ute, ta in och gör om. Skicka inte alls om man märker att hunden inte har sett och låst fast vid nedslagsplatsen.

Vi ska göra störningsvändningar vid markering endast vid enkla tydliga markeringar, inte på svåra dolda (typ taggträdet idag).

Lakrits och jag ska träna närsök, kan läggas in under promenaden eller vid inledningen till träningspasset för att få nosa av sig lite överskottsenergi.

Nästa träff blir också på Thorsvi. 

Det börjar också bli dags att boka tid för röntgen av armbågar och höftleder. Fick tipset om Audell på Gudby i Upplands Väsby. Det ligger ju praktiskt taget i Vallentuna, så det blir perfekt. Han har tydligen ett mycket gott rykte som röntgenplåtsavläsare.

Annandag påsk kommer Thorsvigänget att ha träff på Lilla Träskaten. Vi smågluttar platsar med nöd och näppe in, men kan få oss lite nyttig passivitetsträning. Den chansen ska vi försöka utnyttja. 

Sikta mot stjärnorna 3(4)

Börjar med att slänga in mina iPhone-anteckningar från idag.
Får uttyda dem senare, nu är det På spåret. :)


Passivitet:
Lakrits var riktigt bra idag, knappt ett enda pip. Tips: Ta ned huvudet vid sidligg (Tippa), med fast vänlig hand.

Stå:
Geniövning för att få in Stå. Sitt ned med Lakrits framför mig, klicka när han ställer sig upp, kasta godis åt alla håll. Just nu framför allt bakom mig eftersom han har en tendens att sätta sig snabbt. Detta kan dock komma att ändras, variera en del.

Ingång:
Börja om vid fel med ”tack för försöket” istället för bara tystnad.

Träna stadga vid sidan:
Jag ska från sittande kunna ställa mig upp, ta upp leksak, gosa med hunden utan han går upp från liggande. Gäller samma om han sitter vid min sida i utgångsposition, eller om han har apport i munnen.

Vi ska akta oss för att bara bli godisautomater, prata vid belöningen,  låt det ta tid.
Förändring av belöning kan öka inlärningen. Variera belöningen!

Avsluta belöningen med relationsbyggande – det får ta tid.

När vi lägger på kommando: inget godiskast – det kedjar isåfall rörelsen. Istället ska vi ge godiset i munnen.
Inte säga ”Bra” och ge godis, då kopplar vi ordet Bra till godisbelöning istället för bara muntligt beröm.

Följsamhet kan vi träna hemma med varsågodskålar. Typ ha 4 stycken och gå slalombana, kolla diskriminering av Bra, Bus, Varsågod.

Störningspersoner!

Apport:
Tugg försvinner ofta i och med externbelöningen.

Lägg en godis på golvet. Låt hunden ta en apport. Smek beröm – vid varsågod får hunden släppa apporten och ta godiset.

Träna smek och godis före apportsläpp och varsågod.
Händerna ska inte betyda loss – smeka utan loss, utan tugg. Här märkte jag en tendens att tugga lite när jag smekte Lakrits, det här behöver vi träna. Nyckeln är att använda en externbelöning, vilket ger hållfast utan tugg.

Följsamhet, diskrimering av signaler - Bra, Bus, Varsågod, apport i kombination

Vi ska tänka på att göra tidiga generaliseringar – byta hand, byta miljö, lägga in olika störningar, byta belöning.

Läxa:
Kedja 1–2 minuter före belöning. Här funderar jag på att göra nån rallykombination.

Någon sitter med matskål, typ tävlingsledare, som sitter som varsågodare. Träna detta hemma!

Passivitet på rallyn

För att fortsätta passivitetstemat så fick Lakrits hänga med på rallysektormöte på klubben ikväll. Nu ska väl snart snön vara borta och då drar rallyn igång igen. Den 24 mars är första träningstillfället tänkt att gå av stapeln. Ska bli kul att göra nåt konkret med Kasper igen.
Iallafall var det Lakrits som fick äran att hänga med på mötet. Han behöver ju passivitetstränas. Och han var hur tyst och duktig som helst. Ett par yttepyttepip var allt på hela tiden från 18.30 till strax efter 21.
Det är helt klart svårare ute i skogen än inne på klubben.

Passivitet på jaktträning

Vi hängde med Annika med tre jycks och Pia med två jycks ut på jaktträning idag. Med hängde stolsryggan, svarta fällen och lite fika. Jag hade också optimistiskt nog tagit med mig några apporter, men Lakrits kvalade inte in att få använda dem.
Han pep nåt alldeles förskräckligt idag. Jag tycker att han har lugnat sig den senaste tiden, men nu var han uppe på sommarens nivåer igen. Jag körde omväxlande med metoderna sitta ryggsäck och ignorera. Dessutom undvek jag ögonkontakt för att inte belöna och ytterligare dra igång honom.
Promenaddelen är jag iallafall nöjd med. Han gick ganska lugnt och fint efter lite inledande oro kring de nya hundarna.
Sen vid Tindras första skick flådde han en bit skinn av mig. Jag undvek ju att titta på honom för att minimera gnället, och såg därför inte att han satsade järnet på att följa efter Tindra ut på fältet. Det var mer tur än skicklighet att jag lyckades hålla fast honom, men han höll på att dra ner mig i backen. Klarade mig med nöd och näppe, men det smala retrieverkopplet flådde av en bit hud på pekfingret. Skönt iallafall att han INTE fick tillfredsställelsen att lyckas!
Vi slog ner våra bopålar vid en stig med fält på båda sidor om. De andra lade ut dummies för långa linjetag medan jag höll Lakrits så nedvarvad jag kunde. Längre bort på andra sidan ena fältet satt en man med bäbis och grillade korv, det passerade ett par hästar och ytterligare något hundekipage. Inte bara vi som passade på idag. Det var mysigt att sitta ute och fika, gnället till trots. Det var helt enkelt en härligt solig söndag!
Rätt var det var upptäckte Annika att Alpha börjat löpa. Det KAN ju bidra till att förklara Lakrits pipighet, jag vet inte. Men han behöver ju öva på såna dofter också.
Eftersom han aldrig tystnade blev det inte något spring och röj för hans del, varken med de andra hundarna eller efter nån dummie. Trött blev han iallafall, för han slocknade som en sten när vi kommit hem.

Stadsvisit

Lakrits och jag åkte in till stan idag. Roslagsbanan hade han åkt förut, var en baggis, tyckte han. Han fick börja med att sitta ryggsäck, men snart lade han sig ned på golvet. Nästa etapp blev tunnelbana från Tekniska högskolan till Östermalmstorg. Det blev till att åka kisshiss på båda stationerna. Finns det nåt äckligare? Nå, jag brydde mej mer än Lakrits, som ju är intränad på hiss hos min redovisningsbyrå. I själva tunnelbanetåget stod vi eftersom det bara var två hållplatser, och att vara där invid dörren som åkte upp och igen flera gånger var ju lite nytt. Under Åhléns vid Östermalmstorg gick vi ut genom en butiksgång innan vi kom upp i gatunivå. I princip alla butikerna hade dörrar som gled upp med ett väsande när man passerade dem. Detta var ju högintressant. Det var tillräckligt många sådana för att nyhetens behag skulle börja lägga sig när vi nådde trappan upp. 

Sedan promenerade vi i solskenet bort till Humlegården och strosade i sakta mak genom den. Fick som planerat några hundmöten, men på lagom avstånd. De var intressanta, men han klarade av dem utan att låsa sig alldeles. Sedan promenerade vi vidare upp till Valhallavägen. Jag åt ett par rätt äckliga korvar i en grill (Lakris var inte lika kinkig) och så var det dags att åka hem igen. Vi missade precis ett tåg, men det var rätt bra. Jag satte mig på en solig bänk med Lakrits i ryggsäck. Han kopplade av rätt bra, men det kommer små pip som jag inte ens tror han är medveten om. Inte stressgnällpipen, utan nån annan typ, kan man kalla dem vilopip? I vår vagn hem fanns en golden i andra änden av vagnen, men det vet jag inte ens om Lakrits märkte. Samma sak hem: ryggsäcken, och sen lade han sig ned. Han låg till och med på rygg ett tag. Men småpipen kom av och till trots att han kändes avslappnad i kroppen.

Nu har han däckat, måste väl smälta detta intensiva stadsbesök.

Lunchpromenad på Vallentunasjön

Några nyttiga och ganska bra hundmöten fick vi till. Spänd är han, men inte lika katastrofalt som igår. Idag kunde man hålla lite avstånd också, bra.

Promenadträning

Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!

Spontanapportering

Måste ju berätta om Lakrits senaste bravad.
I morse var han lös en kort stund med släpande koppel för att få nosa lite fritt, och så skulle jag ta upp det igen för att fortsätta promenaden. Eftersom han stod en halv meter ifrån mig satte jag fram handflatan (typ target) för att han skulle komma intill mig så jag kunde ta kopplet. Han missuppfattade det och plockade istället upp sitt koppel och gav mig det i handen. Helt spontant! Jag bytte givetvis kopplet mot en godis.
Nu på lunchpromenaden provade jag medvetet två gånger samma sak. Höll fram handen och sade: ”Var är grejen?” Han tittar ner, får syn på kopplet, tar genast upp och lämnar över det. Nu när jag vet att han kan detta ska jag genast börja lära in detta med kommandot Kopplet. Himla smidigt, faktiskt!

Mer om jaktlydnadsträffen igår ...

... finns att läsa hos Lina på http://linakinn.blogspot.com/2011/02/jaktkurs-del-2.html?spref=fb

Hon kompletterar bra det jag var för trött för att skriva igår. :)

Jaktlydnad hos Anita - 2

Idag var det dags för andra tillfället med jaktlydnadsträningen. Den här gången var vi där alla fem, och det var jättekul att se alla syskonen igen. Det tyckte Lakrits också. Han var mer taggad och pipig än förra gången när vi bara var två unghundar plus lärarhunden.
Vi började med fotgående, följt av fotgående på linje. Fotgåendet tycker jag gick riktigt skapligt, men det är svårt att hålla linjen rak och gå i lagom takt samtidigt som man har full koll på hunden. Förstår till fullo att detta är något som behöver nötas en hel del – och det är ju inget man kan träna ensam, heller.
Sedan fick vi prova att göra allt längre linjetag. Målet var hela tiden på samma ställe (där stod sjuka Jörgen tappert och satte ut dummisar) och vi backade starten successivt allt längre bakåt. Första skicket, då Jörgen hade visat dummien medan Lakrits såg på, gick spikrakt ut. Men sedan ville Lakrits springa med dummien till Jörgen, så jag blåste inkallning och han kom direkt. Andra dummien lades ut medan vi promenerade ytterligare cirka fem meter bort, och det skicket gick aningen krokigt. Det tredje skicket, som var längst, blev snarast en slalomlinje. Då bad jag Anita att få göra ett fjärde skick, för att få ett bra avslut (övriga var redan klara med sina tre skick). Avståndet bestämde vi till mellan tvåans och treans längd, plus att Jörgen fick visa tydligt igen hur han satte ut dummien. Nu gick han snabbt och spikrakt på och tog dummien. Sista avlämningen blev bäst.
Anita repeterade Stopp för oss, och visade på en variant med godisskål som hunden fick varsågod till, därefter Stoppsignal och kast av mer godis. Detta för att minska bollsuget hos hundar som inte vill springa iväg för att de hela tiden har förväntan på att bollen ska komma.
Sedan fick vi alla prova på en Back. Här gjorde vi alla lite olika, beroende på var hunden stod nånstans i träningen, men vi använde oss alla av samma kända mål som vi använt tidigare i linjetagen, och som hundarna alltså hade en minnesbild av. Lakrits fick ett något längre avstånd än han haft de fåtal gånger vi testat hemma och jag gick själv och satte ut dummien. Jag vände honom mot mig och gick bort en bit till. Sen gjorde jag en Back med högerhanden och han stack klockrent ut och hämtade den. Jättenöjd med den!
Emellanåt satt jag ryggsäck med Lakrits och fick honom att varva ner en del och pipa mindre. Men mot slutet var han nog bra trött och orkade inte riktigt hålla ihop. Vid ett tillfälle skallade han min underläpp och stack till någon annan hund så jag fick gå och hämta honom. Såklart inte bra, men tre timmars träning var nog lite mycket för honom.
Under lunchen pratade vi mest om papperet vi fått förra gången. Marina sade en tänkvärd grej: att undvika att ha ordet Ja som skickord på markeringar, eftersom andra hundar i närheten på tävling kan ha samma ord och hunden då kan sticka på fel kommando. Jag funderar istället på att välja andra halvan av Lakrits kennelnamn Aberfeldy: Feldy. Går nog att komma ihåg och ger lite associationer till Marty Feldman.
Vi pratade också om vikten att inte alltid göra det förväntade. Kastar man en dummy ska man inte skicka på den, utan gå och göra något helt annat. Sen kan man skicka på den en stund senare, när förväntan på den dummien är borta.
Det är också bra att nu föra in störningar i träningen: skickar man ut på dummy kan man ha en annan dummy bakom som extra störning, ha annan hund bredvid, eller ha godis som frestar nånstans i närheten.
Mycket att smälta – som vanligt.

Men längtar gör han

Lakrits fick ge upp älgbenet efter en stund

Lacke och Eva

Hittade en bild på Lakrits där Eva Bodfäldt demonstrerar hur man ska smeka hunden in till sin sida:

Vad fin han är! Och varför tycker jag att det där är så svårt att få till?

Och så lite underbara bilder ...

Måste avsluta denna frenetiska bloggséjour med lite underbara bilder som husse lyckades fånga därute i skogen.

 Lacke kanonkula kommer svischande.

 Vill du ha tillbaka bollen, matte?

 Lyssnar så uppmärksamt så.

 Lakrits, the attack dog.

 Kasper vill också vara med och leka.

 Jag tror det är ett Stopp husse lyckats fånga där.

Yezz! Min belöning när matte blåst Stopp.

Lakrits och Back

Vi tog en tur i skogen idag och jag fick för mig att testa lite på "längre ut", för det har jag saknat ibland. Jag hade med en skål som jag lade godis i, visade honom detta, och sedan satte jag Lakrits några meter bort, gick ytterligare lika långt själv. Provade att göra låtsastjejkast med vänster hand samtidigt som jag sade Ut. Precis som Anita förvarnat kom Lakrits in till mig istället för att springa ut till skålen – men inte alls till nån ingångsposition utan kastade sig upp i famnen på mig. Husse lyckades fånga detta på bild.

Ett riktigt gigantskutt, medan jag fortfarande har tjejkasthanden uppe.

Jag gjorde om igen med samma resultat. Då sade husse något klokt: ”Jag tror att han tror du säger Bus och inte Ut.” Jepp. Så var det nog. Bättre än väntat att Bus fungerar så bra på distans. :) Men det var ju inte det vi skulle träna nu. Jag bytte alltså raskt ord. Jag förstår ju egentligen inte varför man ska snobba med engelska ord när vi har svenska, så jag gjorde en kompromiss: valde Back, fast med svenskt uttal. Tänk drickaback.

Och nu gick det snart bättre. Av någon anledning verkade han tycka högerhanden var tydligare än vänsterhanden, och det var enklare när han satt lite på tvären än rakt mittemot mig. Det tycker jag är helt okej så här i första skälvande inledningsträningen.

Här kommer en radda bilder där man ser hur han sitter mellan skål och mig och hur han springer åt rätt håll när jag ger kommando, jag ropar bra när han är nästan framme, han äter godiset och glatt kutar tillbaka till mig.

Sedan lämnade vi detta moment, promenerade närmare en och en halv timme, och när vi var tillbaka vid bilen fick jag för mig att prova igen. Nu klarade han Back-övningen på andra försöket. Riktigt duktigt av lillen, det nya hade fått ligga och mogna en stund.

Kasper på barnbesök

I fredags när jag och Lakrits var på Bodfäldt-kurs fick Kasper besöka barnen. Lilla M, 2 år, har alltid haft stor respekt för hundarna, och blivit rädd om de kommit för nära. Det är därför jättekul att kunna visa dessa fina bilder som husse tagit på lilla M och Kasper.

Visst blir man nästan tårögd ...

Ridhusträning med Lakrits

Gissa om det var okul att vakna till -22 och inse att man ska vara i ett ridhus idag… I och för sig bara en timme, men jag har redan släppt tanken på att ta med Kasper. Hade egentligen tänkt ta med båda och varva. Tog istället Lakrits, betalade mina 40 kr och gick in och körde först och främst lite allmän miljöträning tillsammans med fyra andra hundar från VaBK. Som tur var hade temperaturen framåt lunchtid stigit till -11, och vi hade kanske -5 – -7 därinne. Inte alls så farligt.


Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.

Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.

Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!

Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.

Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.

Sikta mot stjärnorna 2(4)

I fredags var det dags för andra kurstillfället av Sikta mot stjärnorna hos Eva Bodfäldt. Lakrits var mycket lugnare den här gången, och låg tyst långa stunder på sin svarta filt. Emellanåt mot slutet pep han lite, men det har klart minskat.

Ryggsäcken fungerar bra och det blir allt lättare att få in honom mellan benen när jag sitter på stolsryggan. Hade med den nu istället för vanlig stol. Det blir bättre, eftersom man sitter längre ned, närmare hunden, och kan klappa eller hålla en hand på honom. Svårare blev det när Carina Persson kom förbi och störde med lock och pock, tappad toffla och godis. :) Det är en läxa till nästa gång: plocka in en person som är glad, och som försöker plocka av en hunden. I förlängningen: tävlingsledare, skytt, sökperson.
Jag fick ett extratips för Lakrits: Tippa. Sitt på golvet, och få genom smekning hunden att lägga sig på sidan med huvudet på golvet. Nu ligger han, oftast tyst, men är ofta inte helt avkopplad.

Vi körde en geniövning (samma som för Carina i somras). Det är på nåt sätt en motsats till shejping, där man istället för att plocka den rörelse man vill ha och bygga vidare på den, klickar för helt olika rörelser för att locka fram initiaivförmåga hos hunden. Lakrits bjöd många små fina rörelser och tyckte det var kul. Här ska vi tänka på och belöna framför allt rörelser bakåt. Att premiera hundens tänk bakåt och kasta belöning bakåt gör det sedan lättare att få till ett snyggt Stå och ett snyggt Sitt, till exempel. Jag fick tipset att variera min belöning mer, inte bara mata med godis, utan varva med beröm, Bus och externbelöning. Det är lätt hänt att man blir en godismaskin.

Jag hade glömt leksakerna hemma, men det gjorde inte så mycket, eftersom Lakrits på Bus hemskt gärna hoppar upp på mig och knuffas och har sig. Det är ju suveränt eftersom glömska jag lätt kan komma att glömma leksaker även i framtiden. :)

Ingångsposition och följsamhet
Några olika övningar:

• Vi ska tänka på att våra ögon ska vara positionsförstärkare snarare än bevakare. Titta alltså inte på hunden, hunden ska titta på och bevaka föraren. Sen kan man ge ett och annat ögonkast, som en förberedelse på Bus. Då bygger man upp att hunden bevakar en – när ska det där buset komma? Man ska också tänka på att säga kommandot Bus först, innan man agerar.
• Stå i tävlingsposition, och backa med hunden mitt emot dig, belöna vid sidan.
• Sätt hunden, lägg en godis framför, ställ dig i tävlingsposition bredvid hunden och vifta med händerna à la gångmarsch. När hunden tittar på dina ögon och inte på händerna: belöna vid vänster sida.
• Gör ingångar med social smekning och externbelöning. Använd spegel!
• Ändra din huvudriktning medan du går/klappar, beroende på vilken riktning du ska vika av mot. 
• Så fort det blir motstånd i klappandet ska du belöna när hunden slappnar av. 

Belöningsplacering är mycket viktigt!

Jaktlydnad hos Anita

Anita N, vår stöttepelare, ställde upp extra för Anita W och Acke, och mig och Lakrits i torsdags. Det kändes jätteskönt att inte behöva missa just första träffen eftersom Anita gick igenom en mängd termer och begrepp – egentligen i sammandrag allt en apportör behöver kunna under sin livstid.
Vi började ute medan det var ljust och fick träna fotgående i slalombana mellan tallar. Först en och en, men sedan båda ekipagen samtidigt. Det gick lite knackigt i början, men det blev bättre efterhand. Jag körde först kopplat, men efter stund stund övergick jag till lös hund. Jag klickade med tungan och belönade med godis när han gick rätt.
Vi ska gå rakt, normalt, utan att hela tiden kika ner på hunden. Vi ska också vara observanta på egna tics som handklappningar på benet, onödiga ord (det räcker med Nära och Bra) osv.
Det här är det Anita ser som prio 1 att vi alla tränar på framöver.

Vi fick också träna Sitt och bli kvar. Vi satte hundarna mitt emot varandra på cirka fem meters avstånd. Vi stod kvar vid hundarna medan Anita och Speys gick runt oss i åtta. Sedan fick vi gå in i mitten och ställa oss medan Anita och Speys tog ett nytt varv runt. När vi var klara slappnade jag nog av medan jag pratade lite med Anita innan jag återvände till hunden, för då – men inte tidigare – reste sig Lakrits upp. Jag satte honom och gjorde om tillbakagången igen. Men jag är nöjd med honom, för hundstörning har vi verkligen inte tränat mycket.

Sedan kollade hon av hur det står till med inkallningsstatusen. Vi gick en bit bort från de andra, så sade jag Fri och strosade vidare i en halvcirkel medan Lakrits skuttade bortåt. På väg tillbaka till de andra visslade jag inkallning och vips var han uppe vid min sida. Så duktigt!

Nästa grej var markeringar. Den som inte körde tränade passivitet en bit bort. Först kastade Anita en markering framför en granbuske. Jättelätt, tyckte Lakrits. Men istället för att kuta rakt tillbaka till mig med den sprang han först bort till Anita, sen vidare till Speys som satt i Anitas närhet. Jag var helt handfallen. Oftast är det ju bara han och jag som tränar, nån gång har husse kastat en dummy, men det har aldrig vart något problem. Så jag stod helt handfallen tills Anita frågade varför jag inget gjorde. Bra fråga! Jag ropade hans namn och fick upp visselpipan och visslade inkallning. Då kom han direkt.
Nästa gång kastade hon bakom samma gran. Då var jag beredd med pipan i munnen! Men jag behövde inte ta till den, utan han kastade en blick åt Anita men kom sedan in direkt. Sådärja. Det där ska inte behöva hända igen på grund av borttappad matte iallafall.
Instruktion vid markeringar: Stå rakt upp, inte böjd över hunden som vid linjetag. Inga pekande eller fladdrande händer, utan ha hellre händerna på visselpipan. Då vet man var man har dem och är dessutom beredd att sätta den i munnen så fort hunden gått ut. Man kan ha samma kommando Ut som på linjetag, eller Ja eller liknande. Låt hunden lösa problemet själv, styr INTE.

Avlämnandet av apporterna gick skapligt. Inte lika bra som hemma, men jag backade lite extra och fick in honom okej. Här tror jag att det är miljön som gör det svårare för Lakrits att göra lika rätt som han gör i sin vanliga miljö. Allt är lite mer spännande. Det kommer nog med tiden när vi fått träna lite mer tillsammans med andra ekipage i skogen, och inte bara tränar ensamma.

Lakrits bästa gren var annars tystnaden. Ute hördes knappt ett pip från honom. När vi kom in i köket sen och körde teori, gnällde han lite emellanåt. Jag är glad att denna del iallafall går framåt.

Inomhusteorin:
Vi fick ett sammanfattande dokument över allt en apportör behöver kunna.
Del 1 handlade om grunderna som fotgående, sitt, inkallning, passivitet, stadga, passivitet, apportering, hantera vilt.
Del 2 handlade om det förarkontrollerade arbetet.
Linjetag – INTE linje ut, sedan sök själv. Ta isåfall in hunden och underlätta genom att 1) stå och titta ut där apporten ligger, 2) gå fram lite, 3) gå fram och klappa om apporten och gå tillbaka till hunden och skicka om. Vi ska också tänka på att variera avstånd och byta plats (så inte hunden lär sig att där borta vid björken ligger den medan vi tror att den kan klara ett jättelångt linjetag).
Stopp: görs mellan varje annan signal.
Kommando för Längre ut: Gör hellre ett tjejkast med låtsasboll än ett killkast med låtsasboll. Orsak: Handen syns bättre om den stannar ovanför huvudet än om den stannar i brösthöjd. Kommandoord: Ut eller Back är vanligt. Börja lära in detta genom att lägga en dummie tillsammans med hunden, plocka med och sätt hunden halvvägs, gå vidare till startstället. Ge tecknet och ordet. Använder man Ut kan hunden i början komma in till utgångsposition eftersom det är där Ut brukar börja, men detta löser sig snart.
Välj hand att låtsaskasta med beroende på terräng och viltsituation. Om t.ex. det ligger vilt till höger som hunden INTE ska ta: stoppa hunden och skicka den sedan ut med vänster hand. Detta för att hunden oftast vänder upp åt det håll man visar med handen och hamnar då automatiskt IFRÅN det håll man vill undvika.
Kommando för Låt bli: Förslag på kommandoord: Inte nu, Låt bli, Leave it, Nej. Ordet ska betyda inte nu, men kanske sen, vilket kan vara en anledning att undvika Nej. Nej kan ibland ge problem och göra att hunden undviker området om man vill skicka dit senare.
Man ska visa jättetydligt mot det håll där det förbjudna finns, säga sitt Låtbli-kommando och rikta om hunden åt det håll man tänkt sig att skicka.
Kommando för Över: Förslag: Över, Over, Hopp.
Del 3 handlade om hundens självständiga arbete.
Stötta inför markering: Titta ut själv och visa att det händer något. Ha gärna kommandoord för detta: Mark, Titta, Pass på, Häng med. (I övrigt, se ovan.)
Sök påminner om uppletande snarare än personsök. För att skilja på kommanoorden om man kör både jaktsök och bruksuppletande kan man ha Leta = uppletande och Sök = jaktsök.
Hunden ska söka sig utåt från föraren i vänster-höger-spiral. Använd låg vänsterhand med spretande fingrar som man viftar med. Lägre hand = närmare, högre hand = längre ut.
Sök är det viktigaste momentet i nybörjarklass. Det är ett moment som bör tränas separat från allt annat.
Närsök: använd vänster hand om hunden ska söka åt det hållet, höger hand om den ska söka ditåt.

Slutligen kom då del 4, vattenarbete, men det är ungefär samma moment som på land.

Promenad i kylan

I morse var det minus 20. Så av omtanke särskilt om den lilla hunden, och inte minst mig själv, valde jag att vänta med längre promenad till mitt på dagen. Nu var det bara minus elva eller så.
Kasper fick på sig sitt täcke, som han inte behövt sen förra köldknäppen för några månader sen. Han lade sig på golvet i tyst protest. När vi sen gick iväg hade jag en hund som gärna ville framåt och en bromskloss som ville vända hem igen. Vad göra?
Jag band ihop deras koppel och lät den ene dra den andre. Det blev visst lite väl tungt, så jag fick assistera draghunden litegrann.
Jag vet att det inte är nån idé att försöka omvända Kasper förrän vi kommit tillräckligt långt hemifrån. Så när Lakrits dragit upp Kasper uppför backen anordnade jag ett litet konkurrenssök i en snödriva. Jag lade ut åtta–tio godisar och gav bägge Varsågod. Nu gällde det ju för Kasper att öka aktiviteten lite om inte Lakrits skulle ta alla godisarna.
Efter detta gick det lite bättre, men bitvis återföll han i bromsklosseriet. Inte förrän vi kommit ytterligare en bit bort, förbi ica-butiken, glömde han bort sig och började nosa på kissfläckar och bli som en vanlig hund igen.
Och på andra halvan av promenaden var han som en helt vanlig Kasper. Bitvis gick han faktiskt bättre vid min sida än Lakrits. Och solen strålade och snön gnistrade. På det hela taget en helt underbar vinterpromenad.

Musmatta

Vi tränade lite musmatta, på olika sätt. Först körde jag nära med båda hundarna. Då blir det bara belöning om man trampar på mattan efter att jag sagt hundens namn. Kasper gillar musmatta och sticker gärna dit en extra gång i förhoppning att få godis. Eftersom jag ligger lågt med godis till honom fick han höra sitt namn kanske var fjärde gång.
Sen satte jag honom bakom kompostgrind i trappan för att kunna träna vidare med Lakrits. Jag ökade successivt avståndet och fick till en del mycket medvetna stamp på mattan. Allt går bra på ett avstånd av cirka 2–3 meter. När jag så provade att backa en eller två meter till tog det stopp. Han sitter kvar och väntar hos mig. Kanske blir det för likt ett linjetag? Om jag då hjälpte honom genom en liten handgest mot musmattan så sprang han dit och trampade, men så snart jag bara står och väntar så väntar han med. Är samtidigt lite rädd att sabba nåt i linjetagsstadgan, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra här.
Vi gick istället tillbaka till det något kortare avståndet, men flyttade på musmattan. Det gick hur bra som helst.
Under tiden tröttnade Kasper (som fått belöning nån gång ibland för att han satt tyst och fin) på att bara vara passiv åskådare. Istället började han spontanbacka uppför trappan, något som vi inte kört på ett bra tag.
Jag väntade tills han var lugn och gick sedan fram och gav kommandot Backa, och han gjorde en klockren trappbackning på fem trappsteg. Sötnosen!

Miljöns betydelse

Det är lite roligt, det här med miljön. Jag upptäckte ju i helgen att Lakrits totalt har glömt bort hur en musmatta ska hanteras, så vi har tränat lite små korta pass i köket där han fått klick och belöning för tramp på musmattan från lite olika avstånd upp till kanske två meter. Han börjar få in en grundförståelse för musmattan nu, även om han inte är lika solklart med som Kasper är.
Jag fick ett infall och plockade med mig musmattan ut till gröna ängen för att testa om han fattade där vad han just lärt sig i köket.
– Jaha, ängen! Då ska man apportera musmattan, va, matte? Det gör vi ju med alla andra grejer på ängen – bollar, handskar, dummies, koppel, frisbee och allt vad du nu hittar på.
Hehe.
Jag fick lägga musmattan precis framför mig så jag kunde trampa till på den om han försökte ta den med munnen. Så gick det upp en talgdank och han började trampa på den istället.

Långtråkigt?

Läs denna underbara berättelse om test av en hunds iq.
Eller denna om flytt med hundar. (på engelska)

Lakrits med nya selen

Lakrits med nya selen – och nya halsbandet, dessutom. halsbandet är nästan väl stort, men hans gamla är nästan väl litet, så det jämnar väl ut sig.

KTK - sista helgen, sön

Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit... :D

Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.

Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.

Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.

När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.

I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.

Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare...

En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.

Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.

Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.

KTK - sista helgen, lör

Idag gjorde de som kunde sitt praktiska prov. Själv anlände jag och Lakrits lagom till teoridelen och han fick vara med inne i klassrummet som passivitetsträning. Medan vi pratade om baklängeskedjning låg han tyst och fint i hela två timmar! Jag droppade godis emellanåt. Han var uppe och rörde på sig två gånger på hela tiden, tror jag, men pep ingen gång. Suveränt bra träning!
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.

Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.

På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.

Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.

Sikta mot stjärnorna 1(4)

Det är skönt och tidsbesparande när kursledaren sjäv bloggar om gårdagens kursdag. Lacke är med på bild där.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan  att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.

Ny sele

Idag åkte vi till Arninge och kikade på selar. Jag hade sett ut på webben ungefär vad jag ville ha. Jag började med att kolla om den sele han redan har i storlek M fanns i en storlek större. Den selen är jätteenkel att ta på och den har han kunnat ha i drygt fem månader. Den får nu istället bli Kaspers reservsele. Och jag hittade en i storlek L, fast bara i en tråkig grå färg. Jag provade och den passade ju. Men så fick jag syn på Hurttas fina nya Lifeguard Y-sele som jag kikat på online. Den kostade 249 kr att jämföra med den andra i storlek L som kostade 565 kr. Inte så svårt val att prova Lifeguard-selen också. Lite mekigare att ta på, man måste krångla igenom benet, men när jag justerat in den satt den riktigt fint. Och i samma klargula färg som hans halvstryp, med invävda reflextrådar. Valet var givet. Denna är i storlek 90, hoppas det räcker tills han är fullvuxen. Det finns en bra bit att spänna ut iallafall.

Bild kommer senare på denna sele, den blev så snygg på honom. Tills vidare får ni hålla tillgodo med denna produktbild.

Apport, Stå och Backa

Tränade lite inne med Lakrits och kan åter konstatera (som igår) att apporterna blivit superintressanta igen. Så där som vi hade det för några månader sedan, och som jag inbillat mig var ett avslutat kapitel. Jag tränade lite höger/vänster i köket, men fick snart backa till att bara träna avlämningar. Rena avlämningar går bra, men så snart jag återgår till att hämta på två meters avstånd blir det svårare igen. Får köra det här ett tag nu.

På den positiva sidan tror jag att han har förstått konceptet Stå ganska bra nu. Jag kan dröja med klicket någon sekund och han står kvar. Det här har vi tragglat rätt länge, så det känns skönt att se en ljusglimt.

Sedan har vi börjat backa utmed köksskåpen för första gången idag, och det gick så bra att han till och med klarade ett hörn. Hörnet var inte riktigt meningen, men det dök upp lite snabbare än jag var beredd på och då hade han redan börjat svänga med bakdelen, så då var det ju bara att hänga på. Sen blev det godisregn!

Tuggstrategi

Intressant att kolla på Kasper. Båda hundarna fick varsin tuggrej och Kasper skyndade genast undan med sin.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.

Sötebröd och stjärnor

Är sötebrödsdagarna över? Lakrits har ju varit en rätt okomplicerad pojke att ha att göra med. Och det är han väl på många sätt fortfarande. Men nu har vi haft ett par incidenter på kort tid där han sprungit fram till andra hundar. Eller ja, i ena fallet var det en annan hund som sprang fram till honom. Men strunt samma, han lyssnar inte längre så bra på mig som jag skulle vilja.
Dels börjar han ju komma upp i tonåren, men jag tror också att vinterns många lite väl tråkiga promenader börjar ta ut sin rätt. Han vill göra nåt roligare än att gå bredvid sin i nuläget rätt trista matte.
Så bra då att vi ska börja på Eva Bodfäldts Sikta mot stjärnorna på fredag. För att kunna träna på lyhördhet med främmande hundar i närheten måste man ju ha tillgång på just främmande hundar. Och på klubben är det ju vinteruppehåll, så vi ser inte värst många främmande hundar just nu. Mer än dem han kom i oönskad kontakt med, då.
I helgen är det sedan sista klickertränartillfället, då egentligen Kasper skulle visa upp sina färdigheter på prov. Men jag har ju lagt ner hans träningsverksamhet i det stora hela just nu på grund av pankreatiten, så jag tänkte istället plocka med mig Lakrits dit för att närvara vid teoribitarna. Så får vi chansen att göra provet lite senare om vi vill. Snällt med tanke på de dyra kurspengarna.
Idag tränade jag för första gången på länge ute med apporter. Och det märktes att Lakrits var ringrostig på dem, dvs. lite väl glad i dem. Vi har kört bollar nu när det varit mycket snö och där går det galant med inhämtning och avlämning. Apporterna hämtades ju in, men det märktes att det inte var superkul att lämna av dem. Får börja köra apporter lite mer regelbundet igen så att de inte blir lika skojiga och nymodiga.

Lakrits, husse o Kasper

Lacke njuter också

Svart labbe gör sig *inte* på motljusfoton med mobilkameran. Men ändå. Man ser hur härligt vi hade det, eller hur?

Underbar vinterpromenad

Äntligen håller isen att vistas på också.

Min lilla Beatlespojke

Myshörna

Avelsförfrågan

Häpp!
Idag ringde en person som var intresserad av att avla på Kasper.
Nu går ju inte det eftersom han
a) är kastrerad
b) har tandfel
c) har pankreatit

Men det väcker frågan hos mig hur man egentligen hittar fram till hundar som man vill avla på. Jag pratade inte länge med henne, men hon nämnde att stamtavlan var intressant. Det får väl Kennel Götängens och Kitenga ta åt sig äran för. :)

Av för mig okänd anledning står det nog inte i Hunddata att Kasper är kastrerad, trodde att veterinären skulle skicka in sådana uppgifter per automatik. Att han har tandfel och pankreatit är inrapporterat till rasklubben, men jag vet ju inte hur uppgifterna där används eller sprids sedan.

Kasper ligger och blänger. Matte har förvägrat honom något mycket intressant.

Myser med filt på nya golvet.

Picnic på godissten

Avslappning

Åsa hade ett mycket intressant inlägg idag. Hon klickade en av sina hundar på kriteriet avslappning.
Jag citerar från hennes blogg:

Chili är en ganska livlig hund och eftersom han även är rätt mesig/osäker på sig själv så blir det lätt frustration i form av pip och ”fladder” om han tror att det inte var rätt. Jag har varit dålig på att träna stadga med honom, eller ja… jag har gjort det i vissa moment men inte rent generellt. Idag beslöt jag mig för att klicka alla signaler jag såg om att han var avslappnad och inte så uppe i varv, t.ex. att svansen stannade – den viftar ofta väldigt mycket när vi jobbar och det är väl trevligt men ofta är han alldeles för uppvarvad då. Och nu var det ju det här med magi… på 5-6 klick så började han inse vad som gav utdelning och svansen stannade och hela hunden satt koncentrerad men lugn och tittade på mig! Åh, det är så häftigt att jag blir helt till mig… 

Vi testade även det när han stod upp – med kriterierna stilla svans, stilla tassar, stilla huvud samt inget pip – och jäklar… det enda jag ångrar är att jag inte kände till det här när han var yngre för det hade varit så himla bra för honom! Även liggande kunde han slappna av och i slutet kunde jag sitta framför honom när han låg ner och sen kunde jag hastigt sträcka händerna rakt upp i vädret och han rörde inte en fena! DET är bra gjort av Chili för egentligen vill han nog bara fara upp och pussa på mig när jag gör sådana rörelser som tolkas som bus eller glädjeyttring – Chili är en väldigt ”pussig” och glad hund. 

Sen kom husse gående och jag fick chansen att se om Chili kunde slappna av trots att han blev jätteglad över att se husse och helst ville gå och hälsa. Visst kunde han det, två gånger och andra gången fick han gå till husse som belöning. Så coolt att se det här!

Det pratas ibland om att hundarna blir så ”triggade”, uppvarvad och hetsiga när man kör med klicker, men det handlar förmodligen bara om att man som tränare satt fel kriterier och belönat fel saker. Belönar man avslappnat beteende så får man avslappnat beteende. En bra artikel om det kan du läsa här.

Jag känner verkligen att det här kan vara något för både Kasper och Lakrits. Verkar ju vara en himla bra vinteraktivitet, dessutom. Tack för det tipset, Åsa!

Fjäril vingad ...

Det är ju långt till våren.

Husse har ägnat sig åt lite fotoexperiment och jag vill därför passa på att förgylla bloggen med en bild som ska påminna alla bloggläsare om våren och sommaren. Den lilla skulpturen har jag köpt för många år sen av Petter Sävström och den gör sig fantastiskt fint stående på spegelbotten.

Träningsinriktning 2011

Mål för mig 2011:
Lära mig grunderna i jaktlydnad och apportering.
Gå Sikta mot stjärnorna för Eva Bodfäldt och få lite grepp om lydnadsträning.

Mål för Kasper 2011:
Komma igång med viltspårningen igen och träna bort att han går på färskvilt.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, med godkänd poäng minst en gång under året. Rally blir officiell gren från 1 juli 2011.

Lära sig alla moment i rally fortsättningsklass. Vi har tränat någon gång på flertalet moment under hösten 2010, men inte så att det sitter ordentligt ännu.
Över huvud taget komma igång och träna igen när jag känner att han stabiliserats i magen med tanke på diagnosen pankreatit. Hitta nya fungerande belöningar.

Mål för Lakrits 2011:
Lära sig grunderna i jaktlydnad och apportering. Vi får säkert god hjälp genom jaktlydnadskursen som Anita N har i vår.

Lära sig lite lydnadsgrunder. Vi ska gå Sikta mot stjärnorna tillsammans i vår.

Bli ännu bättre på passivitet. Han har kommit en bra bit på väg 2010, men behöver träna mera och bli riktigt tyst.

Kanske nosa lite på viltspår, om jag ändå börjar lägga spår åt Kasper igen.

Hittade förra årets lista över mål. Dags att kommentera dem:

Mål för mig 2010:
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev inte Canis klickerkurs alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket uppläsning och strikt regelföljande. Övriga i gruppen håller med. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Nya valpen Thorsvi Aberfeldy (Lakrits) har kommit in i familjen jättebra, och att vara ensam hemma med båda hundarna några veckor i somras funkade suveränt. Jag har kommit en bit på väg i att träna bägge samtidigt (en i passivitet, en i aktivitet) och det går att gå koppelpromenader med bägge samtidigt. De fungerar överhuvudtaget väl tillsammans i vardagen.

Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: championat (krävs två ettor till). På grund av sen vår blev det bara en eller ett par viltspårsträningar. Sedan kom Lakrits, och då har det inte blivit mer viltspårande. Allt i frysen tinade dessutom och fick slängas när vi var på Lesvos, har inte skaffat nya klövar efter det.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året. Vi har tävlat i rally cirka fyra gånger under året, dock ännu inte kommit upp i 70 poäng. Jag har dock börjat få ordning på Kaspers nosande och sista gången missade vi på två Ligg där han enligt domaren inte låg ner ordentligt.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg). Träningslägret blev inställt pga. för få deltagare och vi har inte tränat särskilt mycket rena lydnadsmoment.
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg). Blev aldrig av.
Mer burträning (burlekar) Har tränat bur med båda hundarna vid några tillfällen på sensommaren, bl.a. på VaBK. Gick bra, men flygburen är otymplig.
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv. Detta har tränats framför allt i rallysammanhang (fortsättningsklassens moment som görs utan koppel) och även i viss mån tillsammans med Lakrits.

2010 i backspegeln

Vi tillbringade de första månaderna i Skåne. Jag hade räknat med barmark under delar av den tiden och hade med viltspårsgrejer. Icke. Det blev den dittills kallaste och snöigaste vintern i Skåne på mannaminne och när Revinge hed blev alltför tunggånget fick vi nöja oss med mindre bondvägar och utflykter till olika sydskånska orter.

Kasper lärde sig backa uppför trappa och blev bättre på att ta apportbocker under Skånevistelsen, två saker som gick att träna på inomhus. Han tog också sitt livs första mus – duktig liten råttehund!

Jag och Kasper började på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev den inte alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket ren uppläsning och strikt regelföljande. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.

Kasper och jag tävlade i rally ungefär fyra gånger under året (har tävlingsboken nerpackad, så jag kan inte säga exakt). Det går framåt med vissa saker, som att nosandet minskat, men ligg är inte kul om det är kallt och blött på marken. Vi har alltså fortfarande inte lyckats plocka ihop 70 poäng för godkänt.

Den myckna snön gjorde att vi kom igång väldigt sent med viltspårträningen, men jag lade ett par spår åt Kasper i slutet av våren. När vi var på Lesvos i juni gick strömmen här hemma, varpå allt i frysen fick slängas, inklusive viltspårgrejerna. Efter detta har vi inte kört någon mer viltspårning.

Den största anledningen till det är att A2-kullen med Lakrits kom. Thorsvi Aberfeldy gjorde intåg i vårt liv och anlände lagom till midsommar.

Lakrits och Kasper fann varandra med det samma, även om Kasper nog undrade ibland när den där svarte skulle åka hem. Jag var ensam med båda hundarna under ett par veckor på sommaren och fick trixa med att Kasper skulle få tillräcklig motion samtidigt som inte Lakrits skulle behöva vara ensam för länge. Lösningen blev cykling. De fick också rätt tidigt lära sig att gå i koppel tillsammans, även om jag hade Lakrits lös så ofta det gick.

Under sommaren gick Lakrits och jag en valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldt). Lakrits fick tidigt träna på Klossen för att lära känna sin bakdel som ett led i att kunna gå i alla våra trappor här hemma.

En kul, icke-hundrelaterad, händelse var att jag fick åka XBow, ett kraftpaket som vrålade fram på Barkarby flygfält. Tack till Rolf för den presenten!

Mycket av träningen med Lakrits har handlat om passivitet, men vi har även börjat nöta de enklaste grunderna till närsök och linjetag samt inkallnings- och stoppsignal. I början ville Lakrits inte alls leka med leksaker, än mindre dummies. Jag har ägnat rätt mycket tid åt att öva upp hans lekintresse, bytt leksak mot godis osv. Idag kan man inte tro att det var så, för han hämtar med glädje in de blötaste dummies och bollar.

Dumt nog hade jag missat att hålla reda på sista återvaccineringsdagen för Kaspers rabiesskydd. Nu är bägge iallafall vaccinerade och vi väntar på att det ska bli dags att räkna antikroppar.

Under hösten utbildade jag mig till B-figurant för MH och har också hunnit delta i skarpt läge vid ett MH på klubben.

Jag var i Holland ett par dagar, en trevlig vistelse med både gamla och nya bekantskaper, fest hos Ans och besök i Utrecht och Delft.

Snön inte bara låg länge i våras, den kom också tidigt på höstsäsongen. När det var dags för FART-test av Lakrits låg snön redan och det var rejält kallt. Med mig därifrån fick jag framför allt att vi behöver träna mer passivitet för att få bort gnället samt att han visade vilja att behålla den lilla apporten vid gropen. Det tror jag också handlade om att mer passivitet behövs – hemma beter han sig inte så när han ska lämna av, utan jag tror att det var den uppskruvade situationen som gjorde detta. Vi tränade en hel del avlämning med stor apport med strumpa över efteråt, och det gick alldeles utmärkt.

Lakrits och jag var med på Thorsvis Gyllene Anden i form av fotograf och passivitetsträning.

Året avslutades med att Kasper blev sjuk och så småningom fastställdes diagnosen pankreatit. Att ha en hund som inte bildar enzym för att bryta ner fett och därmed måste leva på en fettfattig kost känns rätt ironiskt när man är lchf:are, men vi jobbar nu på att hitta nya matrutiner. Det börjar kännas som att kombinationen torrfodret Hill’s i/d och färskfodret Bravo Special kan fungera, men det bör väl gå lite längre tid innan vi vet det säkert. Att hitta ett bra träningsgodis som både är intressant nog och som funkar för magen blir ett fall för våren. Just nu ligger träningen med Kasper i princip nere och han får leva ett rätt kravlöst liv.

Förkylning i vardande?

Känner mig lite hängig och har känningar i halsen plus början till hosta. Det brukar alltid indikera att en förkylning är på gång. Knaprar Echinagard för fullt och försöker ta det lite lugnt. Jag behöver dock packa ner böcker i lådor, får ta lite i taget. Vi ska få golven utbytta i trappa och på övervåningen så det är mycket som behöver tömmas och flyttas innan de kommer efter helgerna.
Jag gick en promenad med hundarna nu på förmiddagen. Lakrits börjar bli lite lomhörd emellanåt när det finns nån extra intressant kissfläck eller så. Fick ta tag i honom ett par gånger och säga ifrån. Längre fram på promenaden var han mycket mer uppmärksam, så jag hoppas det fick effekt. På slutet gjorde jag helt spontant och alldeles ogenomtänkt en trippelövning. Jag tänkte från början göra en vanlig inkallning från sittande, så jag satte honom. Halvvägs bort fick jag för mig att tappa kopplet lite åt vänster. Sen fortsatte jag en bit till. Det totala avståndet var inte särskilt långt, kanske 10–15 meter. Jag visslade inkallning, sen stoppsignal nån meter före kopplet. Han stannade upp och tittade på mig. Själva inbromsningen tog ett par meter, men jag såg att han sneglat åt vänster när han sprang förbi, så jag visste att han hade sett kopplet i inbromsningen. När han tittade på mig började jag vissla söksignal och gjorde sökgesten med armen. Han kikade på mig nån halv sekund, sen ramlade poletten ner, och han tvärvände, tog kopplet och rusade in till mig! Så här i efterhand känns det som att det var nog en alldeles för avancerad övning att prova på egentligen, men den var som sagt helt spontan och fungerade ypperligt på detta korta avstånd. Snön hjälpte väl till också, springgången var ju given och läderkopplet kontrasterade tydligt i det vita. Och lillen fick fundera lite på vad matte ville. Superduktig kille!
På nyårsafton fick båda något att tugga på nån timme före midnatt. Kasper valde en tjurmuskel medan Lakrits fick ett rätt stort viltben. Ett sådant viltben skulle bokstavligen ha hållit till Kasper i flera år. Lakrits malde sönder det på nån dryg timme. Det blev några vassa bitar som jag slängde, men i stort sett åt han hela direkt. Jösses. Tuggrejerna gjorde iallafall att nyårsraketerna inte störde alls.
Igår kväll, däremot, gick vi en kvällspromenad då man plötsligt från ett berg snett till vänster om oss skjuter upp en raket. Dess orange stjärnor lyste klart på himlen och Kasper fokuserade tydligt på dem. De avslutade i en smäll och då blev han riktigt rädd. Faktiskt första gången han reagerar så, tror det hängde ihop med det tydliga synintrycket. Det var ju inget annat att göra än att promenera vidare och låtsas som det regnade, och som tur var kom det ingen mer raket. De hade väl hittat nån bortglömd stackare från kvällen innan, förstås.