Klickerföredrag med Tina

Jag ser att jag inte skrivit något om i måndags. Då var Tina Cederberg på klubben och talade om klicker. Eftersom inte alla i publiken var insatta i klicker gick hon igenom mycket grunder, och det intressantaste för min del kom på slutet.
Några idéer och tankar:

• Chickencamp hemma hos Anneli i sommar – träna klicker på hennes kycklingar, vore kul att få till.
• Shejpa lugna beteenden på Lakrits – han går lätt upp i varv, och det kan vara bra att shejpa just lugna saker på honom.
• Påminna Kasper om backande i trappa – även om hunden kan en grej, behöver de påminnas ibland.
• Hund som gärna hoppar mot besökare: be dem sätta ner handen med handflatan ut. Använd nostarget som en metod att bli av med otrevligt hoppande.
• Träna fotgående med dummy som störning för bättre stadga. Gå mot dummyn utan att hunden får ta den. 

Sök

• Systemträning – springa mellan figgar i zickzack framåt
• Markering – (här kan man använda klicker) Visa! med påviskoppel.
  Börja med springa ut och leka med figgen som belöning (alltid leksak där ute).
  Sedan: Tack, Visa, springa ut.
  Hunden ska i turordning leta efter 1) Belöning (leksak) 2) Lösrulle 3) Fastrulle ute hos figgen.
• Stiglydnad – sätta på sökutrustningen, gå in på stigen, belöna ute; inkallningar; gå fot bakom/framför figge.

Jakt

• Fotgående mot dummy/godisskål
• Stadga
• Sätta sig när saker kastas/faller (träna genom att kasta godis)
• Avlämningar
• Signaler
• Dirigering med skålar: låtsaslägga i ”fel” skål: vänster/höger/ut.

Tina menade också att man när hunden blivit signalklok kan träna detta med allt fler skålar, t.ex. 1) Ut, ät belöningen, blås Stoppsignal, 2) Ut, ät belöningen, blås Stoppsignal, 3) Vänster, ät belöningen osv.

Tips på bra bok inom positiv jaktträning:
Positive Gun Dogs av Jim Barry, Mary Emmen, Susan Smith.

Ser ut som en våffla

Rallypremiär

Det var kallt ikväll när vi hade rallypremiär. Då torsdagsansvarige uteblivit var det tur att Carola och jag var där, för det kom flera nya. Både såna som ville köra rally och såna som egentligen tänkt träna annat, men som drogs in i rallyträsket. Så vi hade riktigt kul. Det började dock med skvallerträning då Lakrits blev supertaggad på de andra hundarna och fick lugnas med smaskig baconost.
Kasper tyckte dock det var KALLT. Carola hade förberett en 15-skyltars nybörjarbana, och jag gick den ett varv med vardera hund. Jag började med Kasper medan Lakrits fick sitta uppbunden på altanen. Tyst och fin.
Det var svårt att få Kasper med mig riktigt, tror det var kylan. Han halkade efter, särskilt i början. Ett moment var särskilt svårt: Sitt och Stå. Där provade han ett ligg istället. Vi gjorde om och då gick det bra. Efter banan fick han gå och lägga sig i bilen med en fleecefilt över sig.
Lakrits tur. Han har ju bara fått göra lite enkla övningar i köket så det var spännande att se hur han skulle reagera på en bana. Skyltarna både intresserade och avskräckte. Skylt nummer 3 var Fronten, sedan vänster ingång och gå vidare. Att få honom att göra Fronten så han hamnade bredvid skylten var svårt. Han satte sig snett och ville undvika skylten. Vid tredje försöket kom han istället för nära så han välte skylten. På fjärde försöket blev det skapligt och jag belönade med baconosten. Nu var det inga problem sedan att hamna bredvid skylten. Några skyltar bort fanns Fronten, sedan höger ingång och gå vidare. Nemas problemas. Vid momentet Sitt och Stå hjälpte jag honom lite genom att ta ett steg fram vid Stå, för det kommandot kan han ännu inte ordentligt. Sitt och gå runt gick bra, liksom övriga skyltar som handlade mer om olika typer av svängar. Jag är riktigt nöjd med honom med tanke på att det är första försöket på en rallybana.

Ja, just det, Lakrits kissade inne på ett draperi också. Pinsamt! Var inte det minsta beredd på nåt sådant. Jag torkade upp så gott det gick och hade på nåt rengöringsmedel, men strax var han där igen. Nu blev jag riktigt arg på honom och sen fjäskade han runt mig en stund. Hoppas att tillsägelsen räcker för att han ska låta bli detta i framtiden.
Vi avslutade med gemensam fika och satt och snackade en stund. Lakrits fick hänga med in och passivitetsträna tillsammans med fyra okända hundar. Det gick jättebra, är väldigt nöjd med den biten.

Tumstocken är förbudslinje till köket

Markeringar och närsök - Jag vet att stålarna är i kassaskåpet, men hur sjutton ska jag öppna det?

Igår morse sträckt jag ryggen nåt alldeles förbannat, egentligen på ingenting. Jag höll på att ta hand om lite tvätt och skulle sträcka mig efter en liten strumphög som låg en bit in på sängen, lite till höger. Aj!
Detta medförde att den planerade träningen igår uteblev och hundarna fick ytterst långsam koppelpromenad med superförsiktig matte. På den tomma skolgården kopplade jag dock loss Lakrits lite så han fick ta ett par försiktigt kastade bollar uppför en backe samt ett par linjetag utmed de gångvägar vi gick. Inget avancerat alls, men så han fick lite att bry sin hjärna med iallafall.
Idag kändes det bättre i ryggen och lillmatte var hemma. Hon kunde därför följa med bort till gröna ängen (som ännu inte riktigt återtagit sin färg, en hel del snö kvar där) och hjälpa mig med några markeringar. Jag hade tänkt fyra markeringar, men Lakrits visade tendenser att vilja sticka till lillmatte/kastaren efter att han plockat upp dem, så jag fick blåsa inkallning på dem. Därför bestämde jag mig för två till. Den femte kom han in med spontant direkt till mig, kanon! Den sjätte gick jag och hämtade själv.
Jag hade satt honom att vänta ganska långt bort och bestämde mig för att kalla in honom med inkallningssignalen. Han satt kvar som en stenstod. Jag avvaktade lite och provade igen. Stenstod. Då ropade jag Kom istället. Då kom han kutande och jag lade på en förstärkande signal medan han sprang. Det där måste vi allt träna lite. Det är ju jättebra att han är stadig där han sitter, men det är ju kul om han reagerar då han faktiskt ska reagera.
Efter en liten vilopaus då han fick drälla omkring och pinka och nosa avslutade vi med några närsök. Lillmatte hade smugit ut två tennisbollar och en minidummy på några ställen på invägen, och dem tog vi nu upp på tillbakavägen. Jag hade bett henne att gömma dem så dolt hon kunde och jag visste själv inte exakt var de fanns någonstans (mer än på buskagenivå). Lakrits var jätteduktig och man såg direkt när han lokaliserat grejen och nu bara skulle fundera på hur han bäst tog sig ända fram i riset för att nå den: ”Jag vet att stålarna är i kassaskåpet, men hur sjutton ska jag öppna det?” Ungefär så.
Ikväll är det första rallylydnadsträningen för säsongen. Hade det varit igår hade jag fått ställa in, men nu känns det som att jag kan vara med. Dock utan att bära tunga skyltar. Tar nog med båda hundarna och varvar lite. Mest Kasper, men lite grundmoment även med Lakrits. Han har tränat rally endast lite grann i köket, så appellplan med skyltar blir nytt för honom.

Guld!

Trodde det var slut där, men nu fick jag rapport om att i Latin tog de guld!

Supergrattis en gång till!

Andraplats

Medan jag var B-figge på VaBK passade dottern med pojkvän på att dansa till sig en andraplats i sin livs första pardanstävling, dessutom i vuxenklass. 

Supergrattis till er!

Nästa gren – cha-cha-cha.

Snön igår ställde inte till det så mycket på MH:t och allt gick bra för de första fyra hundarna. Den femte råkade sätta tänderna i en sprejflaska, och för säkerhets skull avbröts MH:t för den. De får komma tillbaka senare.

Solen skiner starkt idag och gör sitt bästa för att inte bara smälta gårdagens snö, utan mer därtill. Heja solen!

Där ligger ett närsök

Säger rubriken något om hur jag börjar komma in i jaktträningstänket?
På lunchpromenaden gömde jag en tennisboll ett par gånger och lät Lakrits göra närsök. Första gången blev lite misslyckad. Då hade jag hittat just en sån risig gran som är perfekt, men han vände sig om precis så han såg när jag släppte in bollen mellan ruskorna. Det blev ju lite för lätt. Nästa gång blev bra. Ingen risig gran, men väl en risig häck eller snarare ett större buskage. Där fick han söka lite, först efter en ingång bland buskarna, och sedan efter bollens exakta plats. Han löste sin uppgift jättebra.
Nästan hemma såg jag så en gul tennisboll ligga invid en husvägg bakom ett par buskar. Jag har själv tappat bort en boll precis där i närheten, så kanske var den vår. Eller så ligger vår boll fortfarande under den enorma uppskottade trista gråhög som aldrig vill smälta. Istället för att tänka ”undrar om det där är vår tennisboll?” så kom jag på mig själv med att tänka ”där ligger ett närsök!”.
Sagt och gjort. Jag skickade in Lakrits. Den var nu inte särskilt svår eftersom jag själv såg den tydligt, men å andra sidan hade bollen absolut ingen vittring från någon av oss. Han tog den omgående, duktiga plutten.
Även Kasper fick ta några lätta bollar, bland annat den sista jag lade ut innan vi gick in. Jag sade till Lakrits att sitta. Sedan kastade jag tennisbollen. Jag såg att han gjorde sig beredd. Nä. Istället gick jag och Kasper bort till bollen och så fick lillfläcken plocka in den. Jag gick tillbaka till Lakrits, visade att jag hade bollen och stoppade ner den i fickan. Så fick han gå Nära resten av vägen hem. Nyttigt för honom.

En Tiger i buskarna!

Vår lilla gång mellan husen är bitvis glashal nu. Bara ett steg före ett sådant glashalt parti tog Lakrits plötsligt ett jättehopp framåt i kopplet.
Jag var på vippen att säga till honom på skarpen att hålla sig nära mig. Jag har inte lust att bryta arm eller ben, jag också. De i bekantskapskretsen som redan gjort det inger inte på något sätt en känsla av att man vill hamna i samma situation.
Så fick jag syn på vad han sett. En Tiger i buskarna! Eller rättare sagt nedanför en buske, vaktandes, ibland hoppandes upp mot busken för att försöka få tag i något. En pippijågel, gissningsvis.
Blixtsnabbt byttes de bannande orden i munnen på mig ut mot ett ”Bra, vad duktig du är!” Och handen for lika blixtsnabbt ned i fickan.
Sedan stod vi där, i kanten av det glashala partiet, och tittade storögt på Tiger. Hundarna växlade mellan att titta och att käka godis ur min hand.
När den första spänningen försvunnit vågade jag mig ut något steg framåt på det glashala med kommandot Nära. Då hoppade Tiger undan i säkerhet.
Hundarna och jag fortsatte ut på morgonpromenad som om ingenting hade hänt. Så där kommer det väl att vara ett tag nu, när katterna börjar komma fram ur vinteridena, och innan hundarna vant sig. Det gäller att man laddar rejält med godis i fickorna.

Blodprover för rabieskoll

Idag har vi varit hos veterinären och tagit blodprover för att kolla om hundarna har tillräckligt med antikroppar mot rabies. Det lär ta cirka två veckor innan vi har svaren. Håll gärna tummar och tassar för detta också!

Jag passade på att väga hundarna:
Lakrits: 30,2 kg
Kasper: 8,4 kg

Den ene går upp och den andra ner, med andra ord. Nu får Kasper inte gå ner mer. Men snart kan vi börja bygga cykelspringarmuskler.

Bokat in röntgen

Nu har jag bokat in röntgen för Lakrits armbågar och höftleder. Det blir på Gudby Djurklinik den 3 maj.
Håll alla tummar och tassar för goda resultat!

Närsök och rally

På dagens soliga lunchpromenad blev det två närsök: ett vänster och ett höger. De gick jättebra. Inte superdolda, men han såg inte när jag lade dit dem. Och det blev koncentrerat och bra, inte det minsta yvigt. Nästa gång ska jag försöka hitta ett mer dolt ställe, typ risig gran.

Sen blev vi lite sugna på rally igen, hundarna och jag. Körde ett pass i köket.
För Kaspers del började jag att shejpa in att gå på höger sida om mig, men att försöka få till en Snujj på höger var än så länge för svårt. Vi får ta det lite sakteliga.
För Lakrits del koncentrerade jag mig på att få honom att skilja på Snujj och Fronten. Och det går utmärkt nu! Iallafall inomhus, får se framöver om samma sak fungerar ute. Sedan tränade vi en del Sitt och gå runt och någon Ligg och gå runt. Det börjar sitta riktigt fint det med, men behöver med all säkerhet befästas lite bättre. Vi ska nog få ihop en skaplig kedja till sista Eva B-tillfället.

Lite rallyträning bakom musikskolan

Blev sugen på att köra lite rally (utan skyltar) nu på eftermiddagen så jag plockade med mig hundarna och letade reda på en snöfri plätt att träna på. Vi hamnade bakom musikskolan och jag började med att koppla upp Kasper i en brandstege.
Lakrits fick träna lite svängar, Snujjen och Tysksvängen.
Sen bytte jag hund och Kasper var klockren på alla moment jag körde. Han var med på noterna, pigg och lyhörd! Jag körde Fronten och olika ingångar efteråt, Snujjen, Sitt och gå runt, Ligg och kanske nån grej till. Jag kör ganska långa kedjor nu eftersom jag inte vill belöna honom för ofta. Men kanon gick det. Ska bli kul att se om det går lika bra nästa torsdag när rallyträningen drar igång på riktigt.
Sen bytte jag tillbaka till Lakrits igen. Det som är så enkelt och självklart med Kasper (när han vill och är med på noterna) kräver lite extra funderande med Lakrits som ju inte kan momenten än.
Jag blev full i skratt när jag försökte få honom att göra Fronten. Så fort jag stack fram handen lite för att visa att han skulle gå runt och in framför mig så ”visste” han redan vad jag ville: Snujjen. Så han gjorde helt sonika en vänster-Snujj och hoppade sedan på nåt snett, diagonalt vis in framför mig. En konstig slags Fronten med Snujj! Mot slutet fick jag ett par skapliga Fronten genom att ta ett steg fram med ena benet och hjälpa honom runt. Det där måste ju bort sen, för så får man ju inte göra numera.
Det sista vi gjorde var Sitt och gå runt. Det gjorde jag i somras när han var liten valp. Men det hade han alldeles glömt bort, och så fort jag kommit ca ett kvarts varv började han visa tecken på att vilja vrida sig. Jag fick klicka ett par gånger precis innan den kritiska punkten och gick sedan tillbaka i position innan jag belönade. Sedan kunde jag utöka lite i taget. Jag lyckades till sist med två rundningar där han satt kvar. Jättebelöning och så var träningen slut.
Båda hundarna satt väldigt tysta och fina (kanske gick upp och nosade lite, men inga ljud) medan den andra hunden tränades. Jag gav belöning nån enstaka gång till vilohunden och det fungerade fint.

Jaktlydnad hos Anita - 3

Det börjar bli en del träning nu. Så skönt och kul när snön håller på att ge sig – jag får lite ny energi att träna hund.
Idag var tredje jaktlydnadstillfället på Thorsvi. Vi var fyra hundar idag. Det allra bästa är att det knappt var något gnäll. Jag sade till honom ett par gånger när han var på väg att börja, körde ryggsäcken någon gång och lät honom ligga på fällen vid ett tillfälle när det blivit lite väl livat i skogen. Känns jätteskönt!

Mikael var standin för Anita W idag, och skötte sig med den äran.
Inte lätt att hoppa in som förare så där helt plötsligt!

Det här stod på dagens meny:

Gå jaktfot i sned backe. Förutom lite vanligt fotgående, då. Att gå på skrådden i dikeskanterna var svårast för mig, men även hunden fick anstränga sig en hel del. Vid ett tillfälle var Lakrits högre upp än jag, och passade då på att försöka slicka mig i ansiktet. Då avbröt jag och vi gick ner i diket igen och började om. Det gjorde susen, sen gick han jättefint vid min sida när jag själv kämpade med fotfästet.

Närsök: göm osynligt i gran, sätt hunden nära granen, ställ dig själv nån meter bort, vissla närsök.
Här var Reko otroligt duktig. Han klurade några sekunder på vad matte menade med att vissla så där, sen dök han in i busken och plockade fram bollen. Lakrits var alldeles för yvig. Han förstod signalen bra och började söka. Han höll i söket fint, men på alldeles för stort område. Vi ska köra denna övning ett tag nu så han lär sig att söka på ett mycket mindre område. Jag ska bryta om det blir ett för stort sök och börja om.

Vidareutveckling av närsöket när denna första bit sitter fint:
Lägg på handtecken med låg hand som visar ner åt rätt håll. Sen kan man utöka till två granar med boll och visa med handtecken åt vilket håll man menar. Sen kan man utöka ännu mer med en störning i form av kastad markering åt andra hållet.

Reko var kanonduktig på närsöket idag.

Markeringsträning:
Kastad markering med skytt över dike o taggig trädstam. Ca 40–50 m. Skytten Jörgen sköt inte, utan bara stod där och låtsades med höjd bössa för att vänja hunden vid en sådan figur på planen. Lakrits markerade bra, hoppade som en vig tiger över diket och över den läskigt taggiga granstammen. Men där stoppade han upp och trodde att markeringen låg där. Istället låg den kanske ytterligare 10–15 meter fram, men alla hundar gjorde samma felbedömning. Det var svårt och dolt. Anita fick hjälpa alla hundarna (tror jag) första varvet, och kraxa lite extra, kanske kasta en ny dummy. Sedan kom han snabbt in med dummyn och gjorde en bra avlämning.
Vi gjorde om samma övning igen, och nu var det lite enklare att förstå att man skulle längre ut, även om det blev en del spring även denna gång.
Efter avlämningarna ska jag ta mer tid på mig att få ner Lakrits i varv, och skippa godisen som jag brukat byta  dummyn med. Anita menar att det bara ökar hans förväntan på nåt mer, och gör att han inte varvar ner.
Efter detta moment blev det att ligga lugnt på fällen en stund för Lackemannen medan övriga gjorde klart denna övning.

Skytt utan kast. Jörgen stod kvar på samma ställe som hundarna nu hade positiva erfarenheter av. Vi bara stod passiva medan han sköt två skott. Inga dummies. Mellan varje skott såg vi till att få kontakt med hunden, ta nåt litet varv för att slappna av och ställa oss i position igen. Alla hundar skötte detta bra, det var Speja som   reagerade något.

Speja är fortfarande lite låg efter löpet.

Sen fortsatte vi markeringsträningen med längre markeringar utan skott. Nu var det gjort lite enklare med bara dike och bättre sikt. Istället var det längre distans, cirka 60 meter. Lakrits gick kanon! Rakt ut direkt till dummien, skopade upp den i farten (enligt Anita som stod så hon såg det hela) och återvände utan inkallningsvissling rakt till mig. Jag följde Anitas råd och tog det lugnt efter avlämningen och skippade godiset. Anita sade efteråt att jag gärna kan dra ut på hela proceduren ytterligare lite, men jag är verkligen helnöjd med detta – det satt perfekt från skick (på kommandot Feldy) till avlämning.

Lakrits gjorde ett kanonjobb på sista markeringen. Och höll näbben riktigt bra!

Gå på linje: vi gjorde en ny walkup-övning där vi stannade, låtsasskytten höjde bössan och Anita kastade dummy. Vi vände helt om, stannade, ställde oss mittemot hundarna och såg till att vi fick kontakt med dem. När de var lugna återvände vi till fotposition och vände tillbaka i riktning mot dummyn. Detta gjordes fyra gånger och vi människor fick i turordning hämta in varsin dummy medan hundarna fick sitta kvar på linjen och vänta. Det gick lysande, ingen hund som knallade. Här var Lakrits lugn och lätt att få kontakt med. Enda smolket var att han tyckte att han själv kunde hoppa in i utgångsposition innan jag hann gå tillbaka till hans högersida. Vi gjorde om en gång, sedan satt det fint. Jag måste tänka på att vara tydlig där med Vänta eftersom han är så inkörd på spontana utgångspositioner i andra sammanhang.

Våra bästa tränare Anita N och Jörgen.

Att träna på framöver:
Markering med annan person (helst) eller bollkastare. Om hunden är helt fel ute, ta in och gör om. Skicka inte alls om man märker att hunden inte har sett och låst fast vid nedslagsplatsen.

Vi ska göra störningsvändningar vid markering endast vid enkla tydliga markeringar, inte på svåra dolda (typ taggträdet idag).

Lakrits och jag ska träna närsök, kan läggas in under promenaden eller vid inledningen till träningspasset för att få nosa av sig lite överskottsenergi.

Nästa träff blir också på Thorsvi. 

Det börjar också bli dags att boka tid för röntgen av armbågar och höftleder. Fick tipset om Audell på Gudby i Upplands Väsby. Det ligger ju praktiskt taget i Vallentuna, så det blir perfekt. Han har tydligen ett mycket gott rykte som röntgenplåtsavläsare.

Annandag påsk kommer Thorsvigänget att ha träff på Lilla Träskaten. Vi smågluttar platsar med nöd och näppe in, men kan få oss lite nyttig passivitetsträning. Den chansen ska vi försöka utnyttja. 

Sikta mot stjärnorna 3(4)

Börjar med att slänga in mina iPhone-anteckningar från idag.
Får uttyda dem senare, nu är det På spåret. :)


Passivitet:
Lakrits var riktigt bra idag, knappt ett enda pip. Tips: Ta ned huvudet vid sidligg (Tippa), med fast vänlig hand.

Stå:
Geniövning för att få in Stå. Sitt ned med Lakrits framför mig, klicka när han ställer sig upp, kasta godis åt alla håll. Just nu framför allt bakom mig eftersom han har en tendens att sätta sig snabbt. Detta kan dock komma att ändras, variera en del.

Ingång:
Börja om vid fel med ”tack för försöket” istället för bara tystnad.

Träna stadga vid sidan:
Jag ska från sittande kunna ställa mig upp, ta upp leksak, gosa med hunden utan han går upp från liggande. Gäller samma om han sitter vid min sida i utgångsposition, eller om han har apport i munnen.

Vi ska akta oss för att bara bli godisautomater, prata vid belöningen,  låt det ta tid.
Förändring av belöning kan öka inlärningen. Variera belöningen!

Avsluta belöningen med relationsbyggande – det får ta tid.

När vi lägger på kommando: inget godiskast – det kedjar isåfall rörelsen. Istället ska vi ge godiset i munnen.
Inte säga ”Bra” och ge godis, då kopplar vi ordet Bra till godisbelöning istället för bara muntligt beröm.

Följsamhet kan vi träna hemma med varsågodskålar. Typ ha 4 stycken och gå slalombana, kolla diskriminering av Bra, Bus, Varsågod.

Störningspersoner!

Apport:
Tugg försvinner ofta i och med externbelöningen.

Lägg en godis på golvet. Låt hunden ta en apport. Smek beröm – vid varsågod får hunden släppa apporten och ta godiset.

Träna smek och godis före apportsläpp och varsågod.
Händerna ska inte betyda loss – smeka utan loss, utan tugg. Här märkte jag en tendens att tugga lite när jag smekte Lakrits, det här behöver vi träna. Nyckeln är att använda en externbelöning, vilket ger hållfast utan tugg.

Följsamhet, diskrimering av signaler - Bra, Bus, Varsågod, apport i kombination

Vi ska tänka på att göra tidiga generaliseringar – byta hand, byta miljö, lägga in olika störningar, byta belöning.

Läxa:
Kedja 1–2 minuter före belöning. Här funderar jag på att göra nån rallykombination.

Någon sitter med matskål, typ tävlingsledare, som sitter som varsågodare. Träna detta hemma!

Passivitet på rallyn

För att fortsätta passivitetstemat så fick Lakrits hänga med på rallysektormöte på klubben ikväll. Nu ska väl snart snön vara borta och då drar rallyn igång igen. Den 24 mars är första träningstillfället tänkt att gå av stapeln. Ska bli kul att göra nåt konkret med Kasper igen.
Iallafall var det Lakrits som fick äran att hänga med på mötet. Han behöver ju passivitetstränas. Och han var hur tyst och duktig som helst. Ett par yttepyttepip var allt på hela tiden från 18.30 till strax efter 21.
Det är helt klart svårare ute i skogen än inne på klubben.

Passivitet på jaktträning

Vi hängde med Annika med tre jycks och Pia med två jycks ut på jaktträning idag. Med hängde stolsryggan, svarta fällen och lite fika. Jag hade också optimistiskt nog tagit med mig några apporter, men Lakrits kvalade inte in att få använda dem.
Han pep nåt alldeles förskräckligt idag. Jag tycker att han har lugnat sig den senaste tiden, men nu var han uppe på sommarens nivåer igen. Jag körde omväxlande med metoderna sitta ryggsäck och ignorera. Dessutom undvek jag ögonkontakt för att inte belöna och ytterligare dra igång honom.
Promenaddelen är jag iallafall nöjd med. Han gick ganska lugnt och fint efter lite inledande oro kring de nya hundarna.
Sen vid Tindras första skick flådde han en bit skinn av mig. Jag undvek ju att titta på honom för att minimera gnället, och såg därför inte att han satsade järnet på att följa efter Tindra ut på fältet. Det var mer tur än skicklighet att jag lyckades hålla fast honom, men han höll på att dra ner mig i backen. Klarade mig med nöd och näppe, men det smala retrieverkopplet flådde av en bit hud på pekfingret. Skönt iallafall att han INTE fick tillfredsställelsen att lyckas!
Vi slog ner våra bopålar vid en stig med fält på båda sidor om. De andra lade ut dummies för långa linjetag medan jag höll Lakrits så nedvarvad jag kunde. Längre bort på andra sidan ena fältet satt en man med bäbis och grillade korv, det passerade ett par hästar och ytterligare något hundekipage. Inte bara vi som passade på idag. Det var mysigt att sitta ute och fika, gnället till trots. Det var helt enkelt en härligt solig söndag!
Rätt var det var upptäckte Annika att Alpha börjat löpa. Det KAN ju bidra till att förklara Lakrits pipighet, jag vet inte. Men han behöver ju öva på såna dofter också.
Eftersom han aldrig tystnade blev det inte något spring och röj för hans del, varken med de andra hundarna eller efter nån dummie. Trött blev han iallafall, för han slocknade som en sten när vi kommit hem.

Stadsvisit

Lakrits och jag åkte in till stan idag. Roslagsbanan hade han åkt förut, var en baggis, tyckte han. Han fick börja med att sitta ryggsäck, men snart lade han sig ned på golvet. Nästa etapp blev tunnelbana från Tekniska högskolan till Östermalmstorg. Det blev till att åka kisshiss på båda stationerna. Finns det nåt äckligare? Nå, jag brydde mej mer än Lakrits, som ju är intränad på hiss hos min redovisningsbyrå. I själva tunnelbanetåget stod vi eftersom det bara var två hållplatser, och att vara där invid dörren som åkte upp och igen flera gånger var ju lite nytt. Under Åhléns vid Östermalmstorg gick vi ut genom en butiksgång innan vi kom upp i gatunivå. I princip alla butikerna hade dörrar som gled upp med ett väsande när man passerade dem. Detta var ju högintressant. Det var tillräckligt många sådana för att nyhetens behag skulle börja lägga sig när vi nådde trappan upp. 

Sedan promenerade vi i solskenet bort till Humlegården och strosade i sakta mak genom den. Fick som planerat några hundmöten, men på lagom avstånd. De var intressanta, men han klarade av dem utan att låsa sig alldeles. Sedan promenerade vi vidare upp till Valhallavägen. Jag åt ett par rätt äckliga korvar i en grill (Lakris var inte lika kinkig) och så var det dags att åka hem igen. Vi missade precis ett tåg, men det var rätt bra. Jag satte mig på en solig bänk med Lakrits i ryggsäck. Han kopplade av rätt bra, men det kommer små pip som jag inte ens tror han är medveten om. Inte stressgnällpipen, utan nån annan typ, kan man kalla dem vilopip? I vår vagn hem fanns en golden i andra änden av vagnen, men det vet jag inte ens om Lakrits märkte. Samma sak hem: ryggsäcken, och sen lade han sig ned. Han låg till och med på rygg ett tag. Men småpipen kom av och till trots att han kändes avslappnad i kroppen.

Nu har han däckat, måste väl smälta detta intensiva stadsbesök.

Lunchpromenad på Vallentunasjön

Några nyttiga och ganska bra hundmöten fick vi till. Spänd är han, men inte lika katastrofalt som igår. Idag kunde man hålla lite avstånd också, bra.

Promenadträning

Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!