Lakrits och jag åkte in till stan idag. Roslagsbanan hade han åkt förut, var en baggis, tyckte han. Han fick börja med att sitta ryggsäck, men snart lade han sig ned på golvet. Nästa etapp blev tunnelbana från Tekniska högskolan till Östermalmstorg. Det blev till att åka kisshiss på båda stationerna. Finns det nåt äckligare? Nå, jag brydde mej mer än Lakrits, som ju är intränad på hiss hos min redovisningsbyrå. I själva tunnelbanetåget stod vi eftersom det bara var två hållplatser, och att vara där invid dörren som åkte upp och igen flera gånger var ju lite nytt. Under Åhléns vid Östermalmstorg gick vi ut genom en butiksgång innan vi kom upp i gatunivå. I princip alla butikerna hade dörrar som gled upp med ett väsande när man passerade dem. Detta var ju högintressant. Det var tillräckligt många sådana för att nyhetens behag skulle börja lägga sig när vi nådde trappan upp.
Sedan promenerade vi i solskenet bort till Humlegården och strosade i sakta mak genom den. Fick som planerat några hundmöten, men på lagom avstånd. De var intressanta, men han klarade av dem utan att låsa sig alldeles. Sedan promenerade vi vidare upp till Valhallavägen. Jag åt ett par rätt äckliga korvar i en grill (Lakris var inte lika kinkig) och så var det dags att åka hem igen. Vi missade precis ett tåg, men det var rätt bra. Jag satte mig på en solig bänk med Lakrits i ryggsäck. Han kopplade av rätt bra, men det kommer små pip som jag inte ens tror han är medveten om. Inte stressgnällpipen, utan nån annan typ, kan man kalla dem vilopip? I vår vagn hem fanns en golden i andra änden av vagnen, men det vet jag inte ens om Lakrits märkte. Samma sak hem: ryggsäcken, och sen lade han sig ned. Han låg till och med på rygg ett tag. Men småpipen kom av och till trots att han kändes avslappnad i kroppen.
Nu har han däckat, måste väl smälta detta intensiva stadsbesök.
Spännande och nyttigt med stadsbesök.
SvaraRadera