Jaktlydnad hos Anita - 3

Det börjar bli en del träning nu. Så skönt och kul när snön håller på att ge sig – jag får lite ny energi att träna hund.
Idag var tredje jaktlydnadstillfället på Thorsvi. Vi var fyra hundar idag. Det allra bästa är att det knappt var något gnäll. Jag sade till honom ett par gånger när han var på väg att börja, körde ryggsäcken någon gång och lät honom ligga på fällen vid ett tillfälle när det blivit lite väl livat i skogen. Känns jätteskönt!

Mikael var standin för Anita W idag, och skötte sig med den äran.
Inte lätt att hoppa in som förare så där helt plötsligt!

Det här stod på dagens meny:

Gå jaktfot i sned backe. Förutom lite vanligt fotgående, då. Att gå på skrådden i dikeskanterna var svårast för mig, men även hunden fick anstränga sig en hel del. Vid ett tillfälle var Lakrits högre upp än jag, och passade då på att försöka slicka mig i ansiktet. Då avbröt jag och vi gick ner i diket igen och började om. Det gjorde susen, sen gick han jättefint vid min sida när jag själv kämpade med fotfästet.

Närsök: göm osynligt i gran, sätt hunden nära granen, ställ dig själv nån meter bort, vissla närsök.
Här var Reko otroligt duktig. Han klurade några sekunder på vad matte menade med att vissla så där, sen dök han in i busken och plockade fram bollen. Lakrits var alldeles för yvig. Han förstod signalen bra och började söka. Han höll i söket fint, men på alldeles för stort område. Vi ska köra denna övning ett tag nu så han lär sig att söka på ett mycket mindre område. Jag ska bryta om det blir ett för stort sök och börja om.

Vidareutveckling av närsöket när denna första bit sitter fint:
Lägg på handtecken med låg hand som visar ner åt rätt håll. Sen kan man utöka till två granar med boll och visa med handtecken åt vilket håll man menar. Sen kan man utöka ännu mer med en störning i form av kastad markering åt andra hållet.

Reko var kanonduktig på närsöket idag.

Markeringsträning:
Kastad markering med skytt över dike o taggig trädstam. Ca 40–50 m. Skytten Jörgen sköt inte, utan bara stod där och låtsades med höjd bössa för att vänja hunden vid en sådan figur på planen. Lakrits markerade bra, hoppade som en vig tiger över diket och över den läskigt taggiga granstammen. Men där stoppade han upp och trodde att markeringen låg där. Istället låg den kanske ytterligare 10–15 meter fram, men alla hundar gjorde samma felbedömning. Det var svårt och dolt. Anita fick hjälpa alla hundarna (tror jag) första varvet, och kraxa lite extra, kanske kasta en ny dummy. Sedan kom han snabbt in med dummyn och gjorde en bra avlämning.
Vi gjorde om samma övning igen, och nu var det lite enklare att förstå att man skulle längre ut, även om det blev en del spring även denna gång.
Efter avlämningarna ska jag ta mer tid på mig att få ner Lakrits i varv, och skippa godisen som jag brukat byta  dummyn med. Anita menar att det bara ökar hans förväntan på nåt mer, och gör att han inte varvar ner.
Efter detta moment blev det att ligga lugnt på fällen en stund för Lackemannen medan övriga gjorde klart denna övning.

Skytt utan kast. Jörgen stod kvar på samma ställe som hundarna nu hade positiva erfarenheter av. Vi bara stod passiva medan han sköt två skott. Inga dummies. Mellan varje skott såg vi till att få kontakt med hunden, ta nåt litet varv för att slappna av och ställa oss i position igen. Alla hundar skötte detta bra, det var Speja som   reagerade något.

Speja är fortfarande lite låg efter löpet.

Sen fortsatte vi markeringsträningen med längre markeringar utan skott. Nu var det gjort lite enklare med bara dike och bättre sikt. Istället var det längre distans, cirka 60 meter. Lakrits gick kanon! Rakt ut direkt till dummien, skopade upp den i farten (enligt Anita som stod så hon såg det hela) och återvände utan inkallningsvissling rakt till mig. Jag följde Anitas råd och tog det lugnt efter avlämningen och skippade godiset. Anita sade efteråt att jag gärna kan dra ut på hela proceduren ytterligare lite, men jag är verkligen helnöjd med detta – det satt perfekt från skick (på kommandot Feldy) till avlämning.

Lakrits gjorde ett kanonjobb på sista markeringen. Och höll näbben riktigt bra!

Gå på linje: vi gjorde en ny walkup-övning där vi stannade, låtsasskytten höjde bössan och Anita kastade dummy. Vi vände helt om, stannade, ställde oss mittemot hundarna och såg till att vi fick kontakt med dem. När de var lugna återvände vi till fotposition och vände tillbaka i riktning mot dummyn. Detta gjordes fyra gånger och vi människor fick i turordning hämta in varsin dummy medan hundarna fick sitta kvar på linjen och vänta. Det gick lysande, ingen hund som knallade. Här var Lakrits lugn och lätt att få kontakt med. Enda smolket var att han tyckte att han själv kunde hoppa in i utgångsposition innan jag hann gå tillbaka till hans högersida. Vi gjorde om en gång, sedan satt det fint. Jag måste tänka på att vara tydlig där med Vänta eftersom han är så inkörd på spontana utgångspositioner i andra sammanhang.

Våra bästa tränare Anita N och Jörgen.

Att träna på framöver:
Markering med annan person (helst) eller bollkastare. Om hunden är helt fel ute, ta in och gör om. Skicka inte alls om man märker att hunden inte har sett och låst fast vid nedslagsplatsen.

Vi ska göra störningsvändningar vid markering endast vid enkla tydliga markeringar, inte på svåra dolda (typ taggträdet idag).

Lakrits och jag ska träna närsök, kan läggas in under promenaden eller vid inledningen till träningspasset för att få nosa av sig lite överskottsenergi.

Nästa träff blir också på Thorsvi. 

Det börjar också bli dags att boka tid för röntgen av armbågar och höftleder. Fick tipset om Audell på Gudby i Upplands Väsby. Det ligger ju praktiskt taget i Vallentuna, så det blir perfekt. Han har tydligen ett mycket gott rykte som röntgenplåtsavläsare.

Annandag påsk kommer Thorsvigänget att ha träff på Lilla Träskaten. Vi smågluttar platsar med nöd och näppe in, men kan få oss lite nyttig passivitetsträning. Den chansen ska vi försöka utnyttja.