Gourmetmiddag

2012-09-27 – gourmetmiddag

Gourmetmiddag.

På torsdagskvällen åkte vi till Villeroy. Det visade sig ligga längs läskigt slingrande småvägar vi aldrig åkt förut. Läskigt därför att det var skymning, vi hade bokat bord till 8, och många fransmän var ute på vägarna, och hittade, till skillnad från oss. De ville alltså köra mycket fortare än vad jag ansåg vara lämpligt. Vi nådde i alla fall fram till den lilla orten och hittade snart hotellet/restaurangen Le Relais.

Här i Senstrakten har man just nu något som kallas för den andra Quinzaine de la Gastonomie. Det är ett femtontal restauranger som gått ihop om att erbjuda specialkomponerade gastronomimenyer till facila priser, med vin och allt.

Nu var det ju min tur att köra, så det blev extra mycket vin till monsieur. Jag smakade i alla fall en gnutta av varje sort, så jag förstod hur själva kompositionerna var tänkta att smaka. I övrigt njöt jag en iskall Badoit.

Menyn, då. För 50 euro per person (en av de dyraste restaurangerna blev det till slut) fick man följande:

·         Kir bourguignon et ses gougères
Denna dryck välkomnades vi av av värdparet, så här hängde vi med. Den består av crémant (bubbelvin från Bourgogne) och svart vinbärslikör/-saft. I det här fallet saft, och i mitt sycke för mycket, så det blev för sött. Inget svårt att avstå denna. Gougères visade sig vara några äggbaserade uppblåsta brödprodukter, sådär ganska medelmåttiga. Det står i wikipedia att det är en specialitet från Sens, vilket kanske förklarar saken.

·         Mousseline de sandre au beurre de cidre
En underbar liten skapelse baserad på gös. Fiskmousellinen var god i sig, liksom se små äppelbitarna runt omkring, men det var såsen som var gudomlig här. Tack och lov hade de dukat upp denna rätt med både fiskkniv, gaffel och en platt sked som var som gjord att fånga upp såsen med. Oh là là!

·         1 glas Vezelay blanc
Både Rolf och jag uppskattade detta vin mycket. Nu vet vi inte vilken variant av Vezelay det var, men ett par såna flaskor får nog följa med hem, om vi kan hitta dem.

Många fat för en enda liten sorbetkula. Men ack så god.

·         Sorbet mirabelle
En liten sorbetkula mellan fisk och kött gjorde sig mycket bra. Trots att den var gjord på plommon var den inte söt, utan bara härligt uppfriskande.

Gåslevern ligger ovanpå köttbiten, kantarellerna under persiljan.

·         Filet de boeuf gourmand et sa petite escalope de foie gras, gratin Dauphinois
Biffen var trots namnet aningen seg om än god, Rolf uppskattade verkligen gåslevern (själv är jag inte lika förtjust, men åt lydigt upp den). Garnityr med några små grönsaker, bland annat mumsiga kantareller och en god kokt lök. Det bästa här var absolut den underbart gräddade potatisgratängen.

·         1 glas Côte d’Auxerre rouge
Helt okej rödvin i lättare Bourgognestil.

Absolut underbar varm osträtt.

·         Croustillant de Chaource Lincet et son mesdun
Gah, vilken underbar ost! Den här serverades varm med ett tunt krispigt täcke av något filodegsliknande.

·         1 till glas Côte d’Auxerre rouge

Till efterrätten serverades nån dekokt från päronen, sött och inget att ha.

·         Poire au vin et aux aromates sur sorbet cassis maison, tuile aux amandes
Vinkokta päron kan ofta vara lite hårda och trådiga, men det ar helt perfekt mjukt och underbart gott. Den hemgjorda svartvinbärssorbeten var också himmelsk. Mandelflarnet som garnerats som tak var krispigt och gott, men lite för sött för min smak. Nu började vi bli rejält mätta, så delar av desserten förblev oäten.

·         Café et mignardises
En svart espresso gjorde sig givetvis perfekt som avslutning, men de små miniatyrbakverken som serverades till (maräng, mirabellebakelse och chokladboll i kakao) befanns efter provsmakning vara helt onödiga.

Sammantaget en mycket god middag, med sina plus och sina minus. Vi undvek småvägarna på hemvägen och rullade hem omvägen över Sens. Vi såg fyra polisbilar utmed vägen som lurade på onyktra och fortkörande bilister. Dock inte mig, körde givetvis helt exemplariskt. 

Bästa cachefyndet

2012-09-27

Mötte på hundpromenaden en söt pojke i kanske femtonsårsåldern som spontant sade ”Ils sont très beaux” när han såg hundarna. Sen på väg förbi dagis vinkade en liten flicka åt oss. Damen i brödbutiken frågade häromdagen om vilka raser det var, och även andra vi möter hälsar Bon jour med ett extra leende åt hundarna. Det känns som vi håller på att etablera oss här, just som det börjar bli dags att åka hem.

Igår körde vi tryckkokaren igen med kronärtskockor, denna gång femton minuter. Det hade nog varit helt lagom om inte den uppfört sig lite underligt, så Rolf lyfte på locket och vi därmed förlängde koktiden lite. Aningen överkokta igen, alltså, men vi är klart på G. Funderar på om IKEAs tryckkokare till en fjärdedel av priset kanske vore nåt. Nån som testat den?

Ikväll ska vi på gourmetrestaurang, tyvärr min tur att köra, men det ska bli spännande ändå att se vilken kvalitet vi bjuds på.

När vi skulle åka iväg för att cacha lite igen upptäckte vi att den handhållna gps:en var borta. Bil-gps:en hade vi, men den andra kan man lägga in cacher i direkt från datorn och sen läsa beskrivningar osv ute i fält. Vi letade överallt, i bilen, i väskan, i jackfickor, på hyllor och bord. Borta. Visserligen hade vi pratat om att kanske sälja den på Blocket, men att skänka bort den i franska naturen hade vi ändå inte tänkt oss, det är de lite för dyra för.

Syndaren återfann den förlorade gps:en! 

Bästa chansningen var att åka tillbaka till det sista cachestället igår, en av sifonerna. Jag körde in på samma ställe som där vi parkerat sist, men som tur var inte lika långt fram. För där skymtade det knallgröna bandet i gräset! Den låg alltså kvar nästan ett dygn senare. Puh!

Detta visade sig bli enda cachefyndet för dagen. Vi gjorde försök på tre stycken, och hamnade på roliga ställen, men inget cachefynd gjorde vi. Först åkte vi till en akvedukt, parkerade vid fel ände och fick promenera en bra bit fram och tillbaka. Kul, tyckte hundarna. Rolf, som inte har säsongsfähiga skor med sig, valde att gå barfota i sandalerna för att inte blöta ner fler strumpor än han redan gjort i det just nu opålitliga vädret.

Fjorton grader och blött gräs. 

Mina fina små solrosor.

Nästa försök var antagligen nån slags håla, för den kallades Kaa’s Den. Den låg i alla fall i en park, så vi fick en trevlig promenad även där. Lakrits fick för sig att hoppa i dammen, och kom upp alldeles grönbrun. En lyckad runda, alltså.

Tredje försöket var också en park, denna gång med en lavoir och en liten bro där Vanne delade sig i två grenar. Bron skulle tydligen vara cacheplatsen, men vi kunde inte begripa var man skulle kunna gömma ens en mikrocache där. Det blev i alla fall en tredje promenad och nu är hundarna nöjda.

Planen var att, efter ett besök på Casino, åka ner till badplatsen för att låta Lakrits bli lite renare. Men nu hade man stängt grindarna dit. Ja, grindar även till badet i Yonne! Suck. Vi åkte alltså hem istället och så gjorde jag mitt bästa med trasa och kallvatten ute på gården. Badkarskanten är nämligen alldeles för hög, skulle aldrig kunna få i honom där.

Cachning i lavoirer, utmed halageväg och vid sifoner

Nu med bilder 26 sep!

2012-09-25

Idag ska det enligt prognosen bli dagsregn. Därför började jag med hundpromenad före frukost medan det var uppehåll. Uppehållet fortsatte, så sen tog Rolf och jag en promenad till marknaden och köpte två kronärtskockor för vidare test av tryckkokaren, ett par äpplen till den multifunktionsäppelskalare Rolf fyndade i Sens igår och en tradition. Nåt slags wienerbröd testköptes också.

Väl hemma gjorde jag några småjobb medan Rolf provade sitt resårband. Det ska sitta, inte på systemkameran, utan på lilla badkameran, genom en ögla man fäster undertill i stativgängan. Tanken är att ha kameraremmen om halsen, kameran på magen, och sen resårbandet som håller kameran fast genom att man knyter det runt cykelramen. Då kan man filma i farten när man cyklar. Rolf har testat att filma på frihand, men det blir alldeles förskräckligt guppigt emellanåt när kameran hoppar på magen. Håller man den i handen kan det bli lite riskabelt om man plötsligt måste manövrera cykeln. En första testcykling runt stadsgatorna visar att detta fungerar ypperligt, förutom på de ställen där det är extremt guppig terräng.

Efter lunch var det fortfarande uppehåll, så vi gjorde en variant av gårdagen. En del cachningsförsök, denna gång lite väster om Sens. Vi började med en fin utsikt över Sens. Själva cachen låg för svårt för oss i en ytterst brant nerförsbacke, men vi njöt av vyn och så passade jag på att träna Lakrits lite på stigarna i skogen. Han fick sitta utom synhåll vid en Y-stig, sen gick jag en bit nerför respektive stig och lade en boll och en dummy. Sen hämtade jag honom och skickade Ut. Första ganska korta gick bra, men så gjorde jag om samma sak men med större längd och då blev det lite knepigt att komma förbi första stället. Gjorde om och då gick det bra. Avslutade med en vänster-/högerövning.

Sen försökte vi ta en cache vid en barrage, fördämning av Yonne, men cacheasken hade tydligen tappats ner, upptäckte vi när vi läste loggarna lite noggrannare. Vidare till en lavoir i en by en bit västerut. Här spikade jag den. Gick utmed ena tvätthusväggen och såg ett elskåp. Bredvid det fanns ytterligare en liten ellåda. Varför fanns den där? Misstänksam blir man som cachare, så jag tog tag i den. Och mycket riktigt var den lös, helt enkelt en cachelåda förklädd som ellåda. Smart där!

När vi kom åkte just en svart bil som tittade väldeliga och lite glatt på oss, och mycket riktigt kunde vi nu i efterhand läsa i cacheloggen att det var några geocachare som skulle visa cachen för sina barn som just körde iväg, och som spottade oss som fellow cachers. Geovärlden är liten!

Men detta var den enda cache vi tog idag, därefter missade vi vid en kyrka, ytterligare en lavoir som var kombinerad source med karpfiskar i (fiske, bad och biltvätt förbjuden!) och till sist vid en liten gångbro över lilla Orvanne. Alla ställen var dock trevliga att besöka, så det gjorde alls inget att vi missade själva cacherna. Kyrkan låg i en by där vi kunde fika, köpa grädde och tanka, lavoiren/sourcen var lite speciell och den lilla bron nådde man genom att först gå en femhundra meter eller så utmed ett fält, och där kunde Lakrits och Kasper röja lite. På tillbakavägen gick Rolf hundra meter eller så före mig och så skickade vi Lakrits fram och tillbaka mellan oss. Kul som sjutton, sade han och tungan hängde alltmer för varje varv. Bra intervallträning där.

Vädret blev mycket bättre än väntat. Ett par droppar fick vi på oss, men inget dagsregn, bara mulet.

Imorgon spår man dagsregn igen, får se hur det blir då.

2012-09-26

Kanalpråm som just hade slussat i Sens.

Bättre väder idag med än vad som spåtts. Glada är vi.

Jag fixade lite jobbgrejer innan vi åkte ut och försökte på nya cacher. Idag hade vibättre tur. Den första missade vi visserligen, men hittade en riktigt fin gammal halageväg som var stensatt på grund av att kung François I 1515 befallde att vägen skulle göras 24 fot (7,32 m) bred. Halagevägar brukar annars bara vara breda så att en man, eventuellt med dragdjur, eller möjligen en kärra kan ta sig fram där utmed kanalen.

Sen försökte vi oss på ett par i serien akveduktcacher, nummer 7 och nummer 1 som var två andra sifoner än de vi redan hittat. Här hade vi bättre tur och hittade båda cacherna. Den första var för liten för att rymma vår TravelBug Les Deux Clés som vi bestämt oss för att skicka ut på äventyr, men den andra burken var stor nog för vår lille resenär. Det ska bli kul att följa dess vidare öden.

Jag har hela dagen försökt boka ett bord på en restaurang i Sens, först genom att besöka dem (stängt), sen per telefon 3 eller 4 gånger (telefonsvarare). Nu har vi istället bokat bord till imorgon på Le Relais de Villeroy i just Villeroy. De har gastronomiveckor här, och någon av de deltagande restaurangerna vill man ju passa på att besöka.

Châssis (ramar), chevalets (stafflier), couleurs fines (färger), cadres (bordsstafflier), toiles (dukar). Ja, där fick man lite nya ord ...

De här fina stafflierna m.m. mötte oss innanför dörren.

Jättefin vagga för färdiga alster. Har dock inget behov av en sådan.

I övrigt har jag köpte lite akvarellmaterial i en butik här i Villeneuve. Har sett den i snart fyra veckor utan att ta mig dit. När vi gick in genom porten såg det ut som om de sålde egentillverkade stafflier, tavelvaggor och liknande träprodukter. Vi höll på att vända när det kom fram en man från kontoret och visade oss till en annan dörr. Därinne var butiken med allehanda målargrejer. Jag frågade efter akvarell och han visade på lite papper som de sålde billigt (10 300-gramsark för 8,70 euro! Köpte 2 paket). Sen hade de lite halvkoppar med Lukas och en del penslar. Jag kompletterade med både färger och några penslar utan att exakt veta vad jag egentligen saknade, bland annat en rund Kolinsky-pensel storlek 6.

Självklart kan man köpa fjäderfä i trädgårdsbutiken. De hade en med päls som liten pudel. Det hade varit något för trädgården därhemma. 

Sen åkte vi in till ett par trädgårdsbutiker innan vi hittade den sortens hundfoder som jag köpte senast till Lakrits i Saint Satur. Funderade på att köpa en palm också att ta hem, men då måste vi allt bygga ett hus till den stackars palmen… Allvarligt, de har jättefina grejer i trädgårdsbutikerna, man blir verkligen sugen på att handla. Men nu fick det räcka med hundmat, det de har nu räcker inte hela vägen hem.

Brocante, resårband och cachning

2012-09-23

Tvättade lite eftersom det verkade bli torkväder, till skillnad mot morgondagen, som utlovat regn.

Sen cyklade vi ner på stan där det var brocante med lite högre kvalitet än på de vide grenier vi varit på hittills. Köpte två fasaner i tenn (?) av Maurice Frecourt och vi åt sedan lunch i allén innan vi hojade vidare för en fika på Café de la ville vid andra stadsporten.

Brocanten hölls precis utanför stadsporten. Denna man köpte jag två tennfasaner av.

Kuriosaförsäljningen fortsatte in i allén.

Café de la ville nära den andra stadsporten.

Satt ute i trädgården och läste. Rolf cyklade några mil.

Lagade hajfisken till middag: sås på riesling och grädde, lök, champinjoner, fänkål, grön paprika, tomat. Mycketgott, kan nästan ätas vegetariskt.

2012-09-24

Grått o regnigt.

Åkte till Sens efter lunch, besökte äntligen katedralen, den första stora gotiska katedralen i Frankrike. Rolf dristade sig in i en sybehörsaffär för att köpa ett resårband. Avez-vous des bandes élastiques? Damen undrade vad han skulle ha det till. Det fanns nämligen en mängd olika elasticiteter, tjocklekar, färger, you name it. Vid hans tvekan frågade hon pour vêtements? Nej. Då pekade hon på en hög hylla med ett antal rullar med fina runda resårband i olika tjocklek. Vi kände först på det tjockaste vita, men det var för mjukt. Trop douce? Ja. Då plockade hon ner ett mörkblått band som blev perfekt. Rolf köpte 2 meter och försökte förklara medan hon slog in i kassan: c’est pour mon photo appareil, och lyfte upp den stora systemkameran. Då såg hon ytterst tveksam ut och tänkte säkert att den där lär åka i backen så snart han hänger den i bandet. Men så förtydligade Rolf med pekfingret i luften: J’ai une idée! Då log hon. Han gjorde helt säkert hennes dag.

Vi försökte på sex cacher men hittade bara en. Det är knepigt med cacher i Frankrike, de ligger på publika platser med begränsade öppettider eller på ställen med mycket folk i närheten, vilket gör att de måste gömmas extremt finurligt eller så blir de mugglade.

Vid denna lavoir ska det finnas en cache, men vi misslyckades med att hitta den.
Det uppenbara hålet i förgrunden var tomt.

Precis som väderprognosen sade kom solen fram klockan tre. Det ser inte lika lovande ut framöver.

Vi åkte in vid dammarna norr om Villeneuve och tränade Lakrits med både vatten- och landapporter medan Rolf gick en promenad med Kasper. Bra ställe! Några fördröjda kast med bollkastaren efter dirigering rakt ut i vattnet på ingenting, en dirigeringsfyrkant, några dubbelmarkeringar på land, i vatten och en kombi land-vatten. Och så lite lattjobuskast så han fick springa av sig lite och torka upp.

Handlade mat på hemvägen och tillagade en riktigt god endivegratäng med lök, grädde, parmesanost, lardon och rostade pinjenötter. Mums! Den är en keeper.

Rolf vid mitt lilla arbetsbord i sovrum 2.

Makaber dans, grindklättring och mystiskt slott

2012 -09-19

Jag fortsatte med 50-50-mat på morgonen för Kasper.

Gjorde klart ett par småjobb och slöade sen ute med målning och läsning av fransk bok. Rätt skönt att inte åka iväg nånstans. Till kvällen har vi bokat bord i St Julien, så iväg ska vi visserligen.

Middagsbokningen på Les bons enfants visade sig vara ett lyckokast. Det var nämligen så att de hade ett erbjudande på en speciell 30-eurosmeny där man betalade för en person och så fick nästa person äta gratis. Dricka tillkom. Självklart valde vi denna meny, och eftersom det var Rolfs tur att köra drack han Badoit medan jag inledde med ett glas Chablis till sniglarna och fortsatte med en liten karaff Irancy till det 24-timmarstillagade kalvköttet. Huvudrätten smakade för övrigt gudomligt. Ost följde, en otroligt mogen vitmöglig sak som höll på att rinna iväg, god som attan, och till den några sultanrussin och ett par skalade hasselnötter. Avslutningsvis nån dessert som varken Rolf eller jag minns i efterhand. Prisvärt blev det i alla fall, även om det är lite trist att gå på restaurant när den ena dricker vatten och den andra njuter av goda viner. Just dessa viner hör dock inte till Rolfs favoriter, varför det var kul att passa på att dricka dem.

Edit: vi insåg just att desserten hette Paris-Brest och såg ut ungefär som en bagel med smet i mitten. Den var dock inte kompakt och seg som en bagel, utan lätt och fluffig i strukturen, och smeten bestod av nåt nötaktigt. Den var inte alls dum, även om den alltså redan hunnit falna i minnet.

2012-09-20

Slö förmiddag då jag målade lite i trädgården. Efter lunch cyklade vi upp till Palteau med en avslutande uppförsbacke på en och en halv kilometer. Slottet däruppe var nåt slags ridcenter. Sen var det omväxlande platt och nerför tillbaka till Villeneuve, totalt cirka 2 mil. Vi landade på storgatans fik och satt och pratade en stund med en gammal enbent man som varit lastbilschaufför i sin dag och gjort många resor till Sverige. Han kunde räkna upp ett flertal svenska städer. Jag frågade honom om bästa rutten tillbaka till Sverige och hans tips var då Metz och Saarbrück. Nja, tror inte det, den vägen tog vi på nervägen redan. Lite omväxling vill vi allt ha.

På kvällen hade vi bespetsat oss på middag på just samma fik, vars middagsservering eligt skyltarna startade klockan sju. Men när vi kom dit hade de ingen middag förutom pizza. Nej tack. Istället gick vi till L’Annexe, där vi åt entrecôte häromveckan. Denna gång tänkte vi istället ta ställets specialitet som en flicka med farmor vid grannbordet njutit av den gången, ostfondue à la Schweiz.

Mycket riktigt visade sig denna rätt vara bra mycket bättre än den halvsega entrecôten. Till fördelarna hörde också att vi hade gångavstånd hem till gîten. Det kom in ytterligare ett engelskspråkigt par. Vår teori är att de kommit med båt på Yonne. Man ser såna kanalbåtar ibland och detta är enda gångerna vi hör engelska talas på gatorna. Annars är vi rätt ensamma om att vara turister här.

2012-09-21

Idag hade jag avtalat med min gamla konversationstant AnnickFradin om att träffas i Toucy, cirka 4 mil söderut. Vi skulle besöka en kalligrafiutställning med en arabisk konstnär bosatt i Paris, tydligen välkänd här: Hassan Massoudy. Vi skulle träffas klockan 15, men redan vid 11 åkte vi hemifrån. Dessförinnan hade jag haft nöjet att besöka fredagsmarknaden. Det passade utmärkt att köpa en poûlet rôti så vi hade färdiglagad mat när vi kom hem. Den grillade kycklingen var bra mycket större än en från ICA, och under de roterande spetten låg potatis och gottade till sig med den härligaste sky. Jag köpte en ask sådana också och blev strängt tillsagd av den trevlige grillästaren att inte värma dem i mikron, utan i ugnen. Det är inga mikropotatisar! Sen gick jag in i hallen och slog till på den enda kvarvarande saumonetten, det vill säga samma lilla röda haj som sist. Nu väntar ett nytt recept, som jag köpte lite grönsaker till. Jag börjar bli igenkänd nu, både av fiskhandlaren och grönsaksförsäljaren.

Alltså, med både hundar och Rolfs cykel for vi iväg för en mellanlandning i La Ferté Loupière, en liten stad som är känd för sin kyrka med en lång väggmålning: la Danse Macabre. Vi hade tur och hittade kyrkan med vidöppen dörr. Ett vackert fönster bakom koret lockade in oss, och strax såg vi ett gammalt trätak och väggen med de 42 individuellt avbildade personerna som dansade med döden. Det lär finnas 8 sådana makabra danser i Frankrike, varav alltså en i denna lilla stad.

Snigelpizza med vit sparris (förgrund) och roquefortpizza med lax (bakgrund).

 På kyrktorget fanns också en restaurang, så vi slog oss ner. Det mest tilltalande på menyn var faktiskt pizza, så jag beställde in en pizza bourguignonne – med sniglar och vit sparris. Det fick uppväga själva pizzavalet, för snigelpizza var definitivt något nytt på min horisont. Den var väl helt okej, även om jag inte uppskattar de franska degiga bottnarna. Mindre botten är godare. Rolfs roquefortpizza visade sig vara täckt av en tunt lager lax. En lite märklig blandning, och han lade snart laxen åt sidan till förmån för osten.

Vi åkte vidare till Toucy, där jag släppte av Rolf som cyklade hem knappa 5 mil i en del regn. Själv for jag vidare till centrum av Toucy och hittade en skuggig parkering för bilen med hundarna. Stora torget, hade hon sagt. Jag gick från den stora parkeringen in till shoppinggatorna. Där låg Place de la Republique, det måste vara detta torg hon menade. Jag var lite tidig och strosade runt lite och kände igen en och annan butik från förr. Sen satte jag mig på ett fik med utsikt ut mot torget/rondellen med Larousse-statyn i mitten (Pierre Larousses födelsestad) i väntan på att Annick skulle dyka upp. Tiden gick, och kvart över tre hade Annick, som brukar vara punktlig, ännu inte dykt upp. Hmm, var jag verkligen på rätt torg?

Place de la Republique.

Fint korsvirkeshus i Toucy.

Jag betalade för kaffet och började gå mot parkeringstorget. Inte var det väl där hon menade? Fanns det ytterligare något torg? Då mötte jag henne. Hon hade tänkt som jag fast tvärtom. Dvs väntat vid biltorget och sen gått mot Place de la Republique. Tur att stan är liten. Kul att ses igen.

Det visade sig att den utställning hon tänkt ta oss på låg en mil bort, så vi gick tillbaka till biltorget. Vi hade parkerat bara några bilar ifrån varandra! Jag lämnade över ett par burkar sill och några paket knäckebröd som en liten souvenir från Sverige, hoppas de uppskattas efter den långa resan.

Eftersom jag hade hundarna med tog vi min bil bort till slottet Fontenoy med sin utställning med Hassan Massoudys kalligrafi. Den var mer som konstverk än som ren kalligrafi, och det var intressant att titta på en film om hans konstnärskap. Han skapade sina egna pennor av vass och sin egen färg av olika saker från naturen. Han valde olika fraser som han sedan översatte till arabiska och dels målade några till synes enkla former av och dels kalligraferade den arabiska översättningen på en rad under i mindre stil. Den franska översättningen stod sen oftast med blyerts allra underst.

Gafy.

Slottet hade även ett par andra utställningar att kika på, innan vi tog ut hundarna på lite kissning. Annick har ju själv en épagneul breton som heter Gafy, men som jag inte träffat. Hon hade tidigare en labrador som hette Ogust, som dog för ett år sen, och då skaffade hon istället Gafy. Sen åkte vi tillbaka till Toucy och jag lämnade av Annick vid hennes bil. Vi ska höras igen så får vi se om vi hinner ses nån mer gång innan vi far hem igen.

Rolf kom hem just som jag körde från Toucy, och när jag ringde för att kolla hans status hade han just kommit innanför dörren. Inte utan äventyr! Vi har bara en uppsättning husnycklar, och eftersom vi inte visste vem av oss som skulle komma hem först bestämde vi att lägga dem inne på gården på en hyllavsats under min cykelhjälm.

Aj, aj, så vassa spetsarna är, demonstrerar Rolf.

När han så rullade fram till vår grind var den låst! Värdparet hade tydligen åkt iväg och för första gången på tre veckor låst grinden på dagtid! Grindnycklarna låg tillsammans med husnyckeln helt oåtkomliga några meter bort på insidan. Resolut hade Rolf klättrat över den mycket spetsiga grinden utan att lyckas bli spetsad, eller ens peta hål på sina cykelbyxor av lycra. En mycket bra bedrift!

När jag kommit hem åt vi den kyckling och potatis jag köpt imorse på marknaden. Riktigt gott!

2012-09-22

På förmiddagen promenerade vi allihop ner till stan genom allén. Bästa bageriet hade en kö på cirka 8 personer (så man knappt kom in genom dörren) så Rolf väntade med hundarna en bit bort. När jag kom ifatt honom träffade jag åter på den gamla enbenta lastbilschauffören och hälsade. Sen gick vi upp till kyrkan för att äntligen ta den cache som ligger där, och som vi hittat en kväll tidigare, men då inte haft någon penna med oss för att logga. Nu satt det fyra killar i olika åldrar där, precis på de bänkar där cachen var. Kanske de också var geocachare? Nyfiket närmare vi oss. Rolf pekade lite menande ner mot cachehörnan och den äldsta killen nickade och började snacka en massa. Rolf pekade på mig, som fick ta över och försöka tolka den där smattrande salvan. Det gick väl halvbra, allt förstod jag inte, men de var i alla fall iväg och cachade för första gången med hans mobil och hade just hittat denna. Vi erbjöd pennan för loggning, men han avböjde med nån förklaring jag inte hängde med på. I alla fall undrade han hur man gjorde med loggning på webben sen, och det kunde jag iallafall förklara. Kul att kunna vara till hjälp. Vi var båda överens om att detta är en suverän sysselsättning med yngre barn.

Efter lunch tog vi bilen och åkte sydost denna gång. Jag hade plockat fram några cache-koordinater och Rolf hade letat reda på några potentiellt intressanta orter. Så vi körde en kombo:  satte gps:en att köra till en av orterna via en av mina koordinater. Eller tvärtom. Lite korsande och tvärsande blev det, men å andra sidan fick vi se trakter och vägar vi knappast annars skulle ha sett.

Orten Looze var mest just det, en loser. Cachen Vue sur Joigny stämde å andra sidan också, en utsökt utsikt från vinsluttning ner över staden, floden och en vacker bro. Nu upptäckte vi att vi åkt iväg med inpackade hundar, men utan koppel. Hittade ett reservkoppel, så det fick hamna runt Kaspers hals medan Lakrits fick skutta omkring lös. Det funkade ju bra sådär vid vingårdskanten, hoppas vi hittar fler ställen där han utan fara kan gå lös.

Vi for vidare till en annan cache vid en liten lantortskyrka. Ledtråden var att leta under murgrönan, men det hjälpte inte, hittade den inte ändå. Vi bestämde oss då för att leta efter en menhir-sten som skulle ligga längs en återvändsväg intill. Vi stötte på ett par vandrare och frågade dem. Jodå, den fanns, men var mest ett stenröse. Så undrade de om vi var svenskar, de såg nummerskylten på bilen. Det visade sig att de varit i Norge på semester och då åkt genom Sverige. De hade vänligheten att berömma min franska. Det säger väl mest om hur lite franskkunniga de stötte på under sin semesterresa …

Efter att ha pratat färdigt med dem vände vi och styrde istället österut till ett kloster i Pontigny. Nu hade vi tur. Klosterparkeringen var vid ett större loisirområde med fotbollsplaner, folk som spelade petanque (boule) och ungar som cyklade, åkte skateboard eller moppe. Där fanns alltså stora fält för Lakrits, och jag plockade på mig ett par smådummies och en tennisboll. Rolf gick en runda med Kasper och kikade på petanquespelarna bland annat medan jag rastade Lakrits genom att skicka på diverse dirigeringar på fältet. Jag märkte efterhand ett visst intresse omkring mig. Det stod nyfikna och tittade på olika håll runt om fältet: borta vid ett hus, några moppekillar vid en grind och en kvinna med tre små gläfshundar i koppel bortåt petanquebanan. Dessutom fanns det fyra intresserade hundar bakom ett stängsel på andra sidan fältet. Lakrits skötte dessa störningar med den äran och tyckte det var ett riktigt kul fält att träna på.

Sålunda rastade gick sedan Rolf och jag och kikade på klostret med kyrka. Kyrkan var ljus och kal, riktigt fin, påminner om nåt liknande vi sett i Portugal. Klostret verkade numera oanvänt. En kaffe ljusade upp tillvaron inför hemfärden. Egentligen tänkte vi åka raka spåret hem, men när vi närmade oss den backe upp till det slott som gäckat oss länge nu (man ser det tydligt på avstånd från stora vägen, men ser sen inte skymten av det, ej heller några skyltar när man närmar sig) sade jag att kan jag inte få testa den här lilla vägen? Okej. Liten och smal var den där den ringlade genom Villecier, bort till en liten lekplats. Där fortsatte den uppför en 20-gradig lutning och jag tog sats med bilen nerväxlad. Sen fortsatte den lilla vägen ännu smalare och skraltigare upp genom en riktigt tät lövsal, ljuset påminde om en bokskog. Efter en lång slingrande stund kom så en diskret liten skylt till en grusväg åt vänster: Château du Fey. Och strax efter den sedvanliga Privée-skylten. Här syntes inget annat än skog, men vi insåg att vi ar rätt. Vi fortsatte längs den skraltiga vägen och rätt var det var kunde vi skymta slottstaken där skogen glesade ut en aning. Och så såg vi en trädallé. Borde det inte finnas en huvudväg in till slottet där? Den väg vi hittat kändes mest som en bakväg. Vi fortsatte, och vägen slingrade sig nu tillbaka, lite åt alléhållet, men utan att nå ända fram. Istället vände den nedåt och rätt var det var befann vi oss i Villevallier. Ingen skylt visade in på den väg vi nu kom ut ifrån, allt helt anonymt. Mycket märkligt!

Väl hemma forskade vi i saken på webben samtidigt som vi satte resterna av kycklingen och potatisen på värmning. Joho, det fanns ett slott som hette du Fey. Nästan alla träffar var dessutom amerikanska. Tydligen är slottet till salu sedan 2009 (!) och man har där haft uthyrning av rum där till penningstinna amerikaner.

Vad sägs om standardpriset med 5 rum för 10 personer för 50.000 kronor i veckan? Eller den lyxigare varianten för 90.000? Då ingick inte ens middag, förutom ankomstkvällen. Vågar man ana att den amerikanska lågkonjunkturen satt P för det här slottets vidare öden, inklusive dess försäljning?

---

Plommon, tvättmaskin och jakt på sifoner

2012-09-15

Kaos! Kasper (tror vi, p.g.a. platsen) hade haft diarré i sängen i natt. Vådan av hund i säng. Tack och lov sov inga människor i denna säng, bara hundar. Anledningen är med all säkerhet ett alltför stort intag av trädgårdens nedfallna och halvruttna plommon. Detta ledde till tvätt av tre lakan plus underbädd. I samband med sköljningen börjar tvättmaskinen låta underligt. Plommonkärna fast i tvättmaskinen (tror vi).

Sköljt för hand, vridit ur och hängt ut på tork. Nästa steg: Stängt ner till nedre trädgården så att hundarna inte kommer åt fler plommon. Värdparet var borta över dagen, så vi kunde inte ta upp tvättmaskinsproblemet med dem.

Lite roligare måste dagen få bli. Vi bilade till Vallery, och hittade av en slump en restaurang av pretentiösare snitt. Klockan var just slagen 12 och vi var första gästerna för dagen. Förrätten var väl okej, men huvudrätten bestående av ankhona och varm hommous med sötsyrlig sås var helt gudomlig.

I samma lilla stad råkade vi på en akvarellist, och fick veta att KS hade rätt: slottet är normalt privée, men har nu öppet under helgen eftersom det är Journées européennes du Patrimoine. Vi kunde alltså promenera i slottsparken med hundarna utan att bli utkastade. Trevligt.

Villethierrys kyrka var på grund av Patrimoine-helgen öppen från 15, men det var några timmar dit, så det skippade vi.

Istället fikade vi i Pont sur Yonne, därifrån cyklade Rolf hem, medan jag tog hundarna o bilen och åkte raka vägen till Villeneuve och handlade mat på Casino.

Sen målade jag i ett par timmar och lagade därefter till den röda hajen efter det avancerade franska receptet, mycket gott, men kanske lite väl dominant smak av baconet. Det kan med fördel minskas. Likaså blev rätten rätt bruntrist av rödvinet, kanske kunde prova med vitt vin istället? Själva fisken var suveränt god och med trevliga ben – eller snarast blad/plattor. Ska försöka köpa den igen och testa nåt annat recept.

Pratade länge med Sara och tittade på fransk teve. Att notera om fransk teve: IKEA-reklam med svenska ordet Mjukt! Handlar om kuddar och liknande produkter. Dessutom kör man ofta flera avsnitt i följd på samma kanal av en serie. Man kan titta från 9 till typ midnatt på två-tre avsnitt i följd, bara avbrutet av lite reklam nån gång ibland. Är det månne en reaktion på amerikansk teves snuttifiering?

2012-09-16

Hundpromenad följt av krattning av gamla plommon i trädgården. Det blev 1,5 säck till värdparets förvåning.

Efter lunch åkte vi till Cérilly och tittade på en source och ett slott, arrangerat av Eau de Paris, också på grund av Journées européennes du Patrimoine. Vi fick aldrig smaka källvattnet trots utdelande av pappmuggar, men vi hamnade på en föreläsning som vi i alla fall förstod delar av om hur Paris stad vattenförsörjs från olika källor i denna trakt. Sen fick vi, efter påtagande av vita engångstofflor, gå ner i en underjordisk källa med metallspänger över den framporlande vattnet. Lite kul och annorlunda, faktiskt!

Vidare till Rigny le Ferron där vi hittade lokalbors amatörutställning av sina alster för försäljning (köpte inget), vi fikade och besökte den fina kyrkan. Vackert tak och fina glasfönster.

Sen for vi vidare till Villeneuve d’Archiveque och tittade på den kyrkan. Större, men inte lika fin.

Vi åkte vidare för att försöka hitta sifonerna som vi fått lära oss om i Cérilly. Det är ställen där vattenledningen till Paris ska förbi en dalgång och man använt sig av metoden med kommunicerande kärl (på franska: siphones) för att vattnet ska ta sig upp igen på andra sidan utan att man behövt bygga någon bro. Tyvärr valde jag fel väg på slutet, och vi (visade det sig senare) missade sifonerna med cirka 800 meter och for hem istället. Jag släppte av Rolf som cyklade sista biten, mest nerför. Det var honom väl unt.

Tillagade en riktigt bra entrecôte och kokt potatis av nån dyr sort som Rolf köpt på marknaden, supergod, och till det en château-neuf du pâpe. Inte illa alls.

2012-09-17

Träffade värdparet på gårdsplanen och tog upp problemet med tvättmaskinen. De kom in och lyssnade länge och grubblade över felet, sen hjälpte vi till att dra ut maskinen på gården. Där plockas den nu isär. Undrar om de kommer att hitta en Kasperkärna?

Lite senare. Vi tog bilen en sväng för att ge vattenledningen en ny chans. Nu kom vi från andra hållet och jag visste ju vilken väg det borde vara, på ett ungefär. Vi hittade en fin pumpstation med tillhörande liten park. Men sen trodde jag nästan att vi missat den igen. Och så plötsligt dök sifonen upp. Jag sladdade in och vi gick ut och beundrade den en stund. Även om vi gick upp till dess högsta punkt gick det inte att se dess kompanjon på andra sidan. Den gjorde troligen en böj och försvann bakom grönskan. Lite längre fram kom så en aqueduct i dagen. Nu var vattenledningsjakten fulländad.

Vi fortsatte norr om Villeneuve d’Archiveque och hittade ute på en vidsträckt åker en dolmen, stenkammargrav. Precis intill körde en traktor och högg av nån för oss okänd gröda, och sen insåg man hur stort fältet var, för det tog en bra stund innan han rundat och kom tillbaka för nästa vända.

Nästa anhalt var ett gammalt kloster, och därefter var det dags att vända hemåt igen. Hemma fanns en ny tvättmaskin installerad. Inget snack om kärna i den gamla maskinen, ej heller om den socka vi saknar. Skönt.

Kasper vill inte äta middag. Han verkar rätt hängig, lillpojken. Kanske har det med plommonen att göra, eller nåt annat. Dricker lite gör han i alla fall.

2012-09-18

Kasper vill inte äta frukost heller. Löste det genom att ge lite av Lakrits mat torrt som godis i handen, sen 50-50 av hans eget och Lakrits uppblött i skålen. Då blev det plötsligt intressant, och sen åt lillen upp hela portionen. Konsten att lura en gårdshund …

Jobbade förmiddag efter att ha gått på marknaden och köpt grönsaker och ost. Kasper piggade på sig framåt dagen. Bilkörning på eftermiddagen till orten Chateau med hundpromenad i skogen, längs en skogsväg omgiven av skyltar om jaktvarning, här skjuter man skarpt och plocka inte svampen i skogen, privat. Nåväl, ett par långa raka linjetag utmed skogsvägen blev det i alla fall.

50-50-mat ikväll med för Kasper.

Hajfisk och jävulsstenar

2012-09-14

Tolv timmars sömn gjorde susen. Vaknade pigg och ofrusen. På fredagar måste man gå på marknaden här. Att handla på franskt vis tar större delen av förmiddagen, då avstod jag ändå från slaktaren, för jag orkade inte mera… Man undrar ju lite hur moderna familjer beter sig, när man inte har en hemmafru i hushållet. Men trevligt är det, och fin kvalitet på varorna får man. Och då deltar jag ju ändå inte i skvallret, som oundvikligen måste vara en stor del av själva marknadsbesöket.

Alltså: först bagaren, sen in på apoteket för att köpa Frontline till Kasper, sen tabacen för en dagstidning så vi får lite koll på helgens begivenheter, sen marknaden. Jag vet ju redan var jag ska köpa sallad, oliver, fisk så tre köer var givna. Sen hittade jag ett nytt ställe för tomater, gurka och nektariner. Fiskhandlaren är trevlig, det gör att jag hellre väljer kön till honom snarare än kön till någon slaktare. Den här gången blev det en helt okänd, ålliknade fisk, som jag bad honom skära till så det blev lagom för två personer. Vi fotade namnet på fisken och gick hem och googlade: saumonette, en liten hajart! Ser man på. Har hittat detta recept som ska tillagas imorgon, troligen.

Jag jobbade någon timme och efter lunch och lite tvätthängning tog vi cyklar och hundar och åkte bort till jävulsstenarna. La Roche au Diable, som enligt wikipedia är en cromlech (bretonsk stenring) som alltså är unik för regionen. Nog för att stenarna var lite cirkelformade, men inte alls så där uppresta och raka som mer kända stenringar. Men ett prima ställe för oss:

- Site mégalithique de la Roche au diable - Disposition de blocs de granit monumentaux en cercle du type Cromlech : certaines de ces roches creusées en foyer ou en« baignoire » ont été l'objet de rites et de superstitions jusqu'au siècle dernier. Ce site, actuellement non aménagé, et donc non protégé, est utilisé tour à tour comme lieu de pique-nique, comme site de rencontre sportive ou comme lieu de regroupement de rallye auto ou moto...

Nu skulle den alltså även användas till hundträning.  Jag började med att ta med Kasper på en promenad där jag lade ut ett nio-apporterssök till Lakrits, från den täta skogskanten in bland stenarna och i vissa fall uppe på dem. Jag utnyttjade även en snedväxande trädstam till en dummy. Söket gick riktigt bra och jag fick in alla nio snabbt. Lite väl mycket spring utan påkopplad näsa i början, kanske, men trots det effektivt.

Sedan lade jag ut ett linjetag som slutade inne i skogsbrynet. Man kan inte rimligen kasta in dummisarna långt in skogen här, för den är verkligen som en taggig vägg. Jag hittade en liten håla som var aningen mindre tät och kastade ett par meter in, bara. Sen lade jag två på tillbakavägen i samma linje utan att han såg det.

Det blev problem. Han hade alltså sett det lilla kastet in i skogen (det gick inte att göra det osynligt utan att helt ta bort hunden), men inte de två hitre dummisarna. Det fick till konsekvens att han rusade över den första i frisk fart. Jag blåste stopp och han stannade fint. Påföljande närsök blev lite för stort och jag blåste stopp igen och började dirigera. Det var nu det blev tydligt att Höger hunnit bli lika obegripligt som all franska han hört omkring sig den senaste månaden.

Jag kallade tillbaka och gjorde om. Det gick ungefär lika obra. Nu gick jag fram för att motivera upp lite och insåg att jag blåst vid en extra grön gräsfläck två meter framför rätt extra grön gräsfläck. Häpp! Det var ju att göra det hela lite väl svårt.

Vid nästa försök gick det såklart bra. Nu sprang han istället över nummer två. Efter lite blåsande råkade han dock på den. Sista var då den han sett fara in i snårskogen, och den plockade han efter att ha stannat och nosat vid de tidigare dummyställena och efter viss tvekan att ta sig över den mycket markanta skogsgränsen. Jag var inte så nöjd med denna övning, där jag ju delvis klantat till det själv, men beslöt att låta det vara tills vidare.

Istället gick vi upp på stenkullen där jag kunde utnyttja alla stenarna som stod ungefär i ring till att köra lite vänster-/högerträning. Jag satte honom i mitten och gick sen runt och lade ut fyra dummisar på/vid sidan av/bakom några av stenarna och ställde mig sedan mitt emot honom och körde fyra repetitioner av Höger. Hela tiden Höger, med honom i mitten och jag själv flyttandes mig till en ny position för varje repetition. Det gick jättebra, och sedan lade jag ut dem på nytt vid nya stenar och körde en fyra-repetition av Vänster. Det gick lika bra det.

Sen lade jag ut två apporter synligt uppe på två halvhöga stenar som stod ganska nära varandra. Vi gick lite längre ner i backen och så skickade jag tillbaka. Han siktade in sig på höger sten, såg jag, så jag blåste stopp nedanför stenarna och dirigerade Vänster. En sekunds förvirring, sen tog han till vänster, rundade stenen och hoppade upp och tog rätt dummy. Han fick hämta den högra också och så gjorde vi samma övning en gång till.

Sen plockade vi ner cyklarna från biltaket och cyklade med hundarna 1 km uppförsbacke längs en fin liten väg, vände uppe på toppen och bromsade oss 1 km ner igen.

Sen fikade vi med medhavt kaffe och croissanter medan hundarna fick söka ostbitar i gräset.

Rolf bestämde sig för att cykla hem via en liten omväg, så han hojade iväg efter att ha hjälpt mig upp med min cykel på taket. Själv ville jag repetera det dåliga linjetaget innan vi åkte hem igen.

Jag gick ut med en dummy till en skogsplats lite till höger om den gamla, det var lite risigare här. Jag kollade bakåt att Lakrits tittade på och gjorde ett högt, kort kast in i skogen. Denna gång struntade jag i de hitre dummisarna, ville bara få till ett bra skick. Och han sprang rakt och fint ända till skogskanten. Här blev det lite tvekan igen, han sprang utmed sidan till gamla stället, men sen tillbaka och in rätt. Med det lät jag mig nöja.

Några korta, oklippta, filmsnuttar från mobilen på en liten stenmarkering.
Första gången missade jag kastet, men den oväntade studsen gjorde det visst lite svårt. 

Lite eftermiddagsjobb fick avsluta dagen, sen njöt vi resterna av den goda köttgrytan från igår, plockade in tvätten innan det eventuellt börjar regna, gick en kvällspromenad med hundarna och kikade lite på teve.

Bilder?

En kort fråga till er läsare:
Jag blir ofta klar med en text minst ett par dagar innan jag har tillgång till bilderna som hör till samma text. Vilket är bäst, att lägga till bilder senare i det gamla textinlägget, eller att göra ett nytt inlägg med bilderna i?
Hör av er om vad son är mest logiskt/blir lättast att läsa.

Akvareller,cykeltur och burgundisk köttgryta

2012-09-13

På förmiddagen gick vi på akvarellutställning i turistinformationshuset. Två rum med relativt opretentiösa tavlor målade av elever till den konstnär/lärare som bor i stan. Den absoluta majoriteten motiv var varianter av stadsportarna. De är iof fina, men blev lite tjatigt. Sen fanns det nån tornbild, några Yonnebilder och några glasfönster från stadens imponerande kyrka. Det ska finnas en annan liten utställning i biblioteket också, men det var stängt idag.

Sen gick jag och handlade bröd medan Rolf cyklade till Casino. Han skulle framför allt handla ingredienser till en Boeuf Bourguignon-gryta.

Vi åt lite enkla merguez-korvar till lunch och sen jobbade jag lite medan Rolf lät autocuiseuren puttra. Därefter lockade han med viss möda ut mig på en cykeltur. Viss möda? Jo, det var bara 17 grader ute och av molnen att döma hängde regnet i luften. Men han lyckades alltså, och vi tog bilen upp till Bussy le Repos, parkerade vid kyrkan och fortsatte längs den gula vägen till Piffonds. Vissa gula vägar är inte så kul att cykla, hur gula de än är. Den här var en sån, inte bara för att det blåste iskallt, utan även för trafiken. Vi insåg efter en stund att den här gula vägen leder fram till en motorvägspåfart, vilket förklarade alla lastbilar och andra fordon. I Piffonds vek vi i alla fall av till Chaumot, och följde sen en slingrande, lång och seg uppförsbacke tillbaka till Bussy le Repos. 16,5 km blev det, och nu är min kropp både trött och frusen. Därför värmde den goda köttgrytan lite extra bra, och handdiskningen blev skön för händerna medan Rolf tog hundarna på kvällspromenad i kylan. Är verkligen glad över shoppingen nu och sitter med tre tröjlager framför datorn.

Retirerar tidigt i säng, både trött och frusen.

Akvarellutställning

Akvarellutställning i lilla Villeneuve! Av elever till en konstnär/lärare som bor här. Vi gick så klart och tittade på den. Fotade bara en tavla med mobilen, inte på det mest dominerande målningsmotivet: stadsportarna. Den här är istället målad från andra sidan Yonne, en eka med vass i förgrunden och staden i bakgrunden.

Frissan, outlet, cider, autocuiseur och korsvirkeshus

2012-09-11

Idag stod besök hos frissan på agendan. Lite mèches och några cm kortare, hur svårt kunde det vara?
Det gick faktiskt ganska bra. Jag hade hoppats kunna sitta och lyssna på andras konversationer, men det visade sig att jag var enda kunden på morgonen. Vi pratade lite, men hon försökte inte konversera överdrivet mycket. Rätt skönt, lagom nivå.

Jag köpte också en ny slang till cykeln när jag ändå var ute på stan. Den gamla ventilen gick av häromdagen och reservslangen fick komma i bruk. Skönt att alltid ha en fräsch reservslang i packningen.

Sen gick jag till det bageri vi ännu inte testat och köpte en sensation och ett par croissanter. Nästa anhalt var slaktaren, där jag festade till på två rejäla skivor faux filet och frågade om de hade märgben till hundarna. Det hade de, och gratis var de också! Husets egen melon-och-gurksallad fick avsluta inköpen.

På eftermiddagen åkte vi till Migennes och St Florentin och hem igen över Pay d’Othe. Backigt var det. Vi förundrades över att route du cidre kunde gå i trakter helt äppellösa.

2012-09-12

Levererade ett jobb på morgonen och sen körde vi till Troyes i Champagne. Rolf mindes staden som liten från vår Pariscykling i början av detta sekel. Själv mindes jag hur jobbig den var att ta sig in i när man skulle korsa stora vältrafikerade kringleder och hur länge vi fick cykla innan vi kom in till den fina gamla stadskärnan. Detta intryck bekräftades nu, även om det inte gjorde lika mycket när man körde bil som när man var utsatt touringcyklist. När vi väl kom in till stadens mitt och hade parkerat kände vi snart igen oss, och det tog inte lång stund förrän vi snubblade över lilla Ruelle deschats. Hoppas fotot blev bättre denna gång. Inte alltid man får en ny chans.

Vi strövade runt med hundarna och upptäckte mer av stan med alla sina fina korsvirkeshus. En regnskur kom precis när vi skulle kika in i katedralen, men som tur var kunde man stå skyddad i portgången medan den andre var inne och tittade.

Fina skulpturer inne i katedralen i Troyes.

När hundarna var tillbakastoppade i bilen letade vi reda på en närbelägen restaurang och åt turkisk trerättersmeny för 13,90 euro. Rolf ville prompt se järnvägsstationen och på väg därifrån hittade vi ett turistkontor som kunde berätta var de båda outletarna fanns, en i vardera änden av stadens förorter. Jag försökte få honom att rekommendera en av dem, men han var neutral och sade att båda var stora.

Första intrycket var att det var ett spretigt och svåröverblickat område, men efter att ha dissat en butik och flyttat bilen insåg vi var själva outletområdet egentligen låg. Resten var väl bara wanna-be-butiker som låg utanför. Det här hade nästan lite Amerika-känsla och med många kända varumärken, plus en del franska som jag inte har koll på.

Som vanligt avtalade vi för kort tid. Jag stressade och trodde vi sagt klockan 16. Rolf satt redan i bilen och menade att vi sagt kvart i. Egentligen hade jag kunnat gå där minst en timme till, men jag hade å andra sidan hunnit hitta det jag föresatt mig: lite varmare tröjor. Man får nog inse att den värsta sommarvärmen lidit mot sitt slut. Nu ligger tempen kring 20 snarare än 30, och regnar det dessutom blir det kallt. Kallare än jag har kläder till, i alla fall. Men nu är det fixat: en långärmad t-shirt, en kortärmad dito, två tröjor och ett par jeans hann jag prova ut.

På tillbakavägen körde vi förbi den fina träkyrkan i Villemaur sur Vanne som vi fotat på ditvägen och sen in till Aix-en-Othe, som var en liten pittoresk småstad. Därefter snirklade vi oss via orter som Berulle och Coulours, ner i dalgångar och uppför slingrande backar, den ena vyn vackrare än den andra. Rätt var det var stötte vi på en skylt till ett cidermuseum där man även sålde cider. Snabbt vände vi bilen och körde in. Jo, det var fortfarande öppet. Damen undrade om vi ville se museet, men vi nöjde oss med att provsmaka cidern och fråga det vi undrat sen igår: hur kom det sig att man inte såg några äppelträd längs route du cidre? Förklaringen var att äppelträden fanns inne i byarna, inte ute bland fälten. Hmm, det känns isåfall otroligt småskaligt, men vi lät oss nöja med detta besked. Cidern var enligt damen bryggd enligt gammal traditionell metod och var riktigt god, inte så söt, och vi köpte en kartong med sex flaskor för 14 euro. Vi smakade också hennes Ratafia, men även om den var godare än den skäggige mannens i Champvallon lät vi den flaskan förbli osåld. Inte vår grej.

Dags att testa tryckkokaren. Vi hade två kronärtskockor som inte båda rymdes i någon vanlig kastrull, och vår värdinna hade tipsat om tryckkokaren. Hmm, ingen av oss hade nån erfarenhet av sådana, men efter att ha googlat igår kände vi oss nu tillräckligt konfidenta att testa. 20 minuter, hade vår värdinna sagt om de stora kronärtskockorna. Men hur mycket vatten skulle man egentligen ha i? Så här i efterhand misstänker jag att vi hade i lite för mycket. Resultatet blev aningen för mjuka blad och aningen för hård botten. Men som princip blev vi förtjusta i denna manick och nu ska vi testa med en Boeuf Bourguignon en Autocuiseur framöver. 

Fontainebleau, cache och svenska kakor

2012-09-09

Vi tog en dagstur med bilen, först till Fontainebleau , vilket visade sig vara en fullträff. Vi gick aldrig in på det stora slottet (Frankrikes största, tydligen, större än Versailles), vi har båda uppnått mättnad i storstilade salonger och gamla malätna kungasängar. Däremot gick vi runt i alla trädgårdar runt om slottsbyggnaderna och hundarna fick följa med överallt. Vi tittade ner mot den 130 hektar stora skogsliknande parken, men avstod att gå även i den.  

Den stora parken på 130 hektar breder ut sig bakom oss.

Kul park att snooza i.

Vacker vattenspegel.

Och ingen slottspark utan svan.

Istället fortsatte vi till en annan park, Musée -Jardin Bourdelle i Égreville med tanken att de många statyerna där skulle vara lämpliga för Lakrits att avreagera sig på. Visserligen hade han klarat ett par statyer i Fontainebleau med den äran, men ändå.

Idylliska Loingkanalen.

Nu visade det sig att parken stängde 5 minuter efter vår ankomst, och att de dessutom inte släppte in hundar, så av detta blev det intet. Inte heller lyckades vi få tillträde till den restaurang som fanns i Égreville, men tur som tokiga hade vi ändå – bageriet hade inte hunit stänga klockan halv ett en söndag! Vi köpte ett par pajer, bröd och dricka och kunde mätta fortsätta snirkla omkring på lite småvägar. Oförhappandes hamnade vi dels utmed en mysig kanalväg utmed Loing där det gick att köra bil en liten bit, och sen råkade vi på en liten stad som hade en vide grenier. Det kunde ju vara kul, så vi parkerade i skuggan och spankulerade utan hundar ut på det stekheta fältet. En massa stånd som sålde allt möjligt fanns det, men mest skit, och vi hittade absolut inget vi kunde tänka oss att behöva mer än lite förfriskningar.

Sen bar det av hem och jag tillagade en god fisk- och endivemiddag. Fiskfiléerna jag köpt på marknaden hette filet carrelet och visade sig vara rödspätta. Till förrätt hade Rolf helt otippat lyckats hitta mina spanska älsklingsfiskar, som här heter anchois marinés à l’ail. Mums!

2012-09-10

Jag gjorde klart mitt bråttomjobb medan Rolf cyklade mer än 5 mil! Un brave homme!

Åkte på eftermiddagen en sväng för att ta en geocache. Vi tolkade ledtråden Un trou de souris helt felaktigt, blandade ihop souris med sourire och letade förgäves efter något litet småleende. Rätt var det var när vi i princip gett upp (fanns alltför många mugglare i trakten) körde det upp en svart bil. Ut hoppade själva cacheägaren själv. Han tyckte nog det var kul med utlänningar vid hans cache, för han hade vänligheten att hjälpa oss hitta den. :) Det ledde till ett sourire från vår sida.

Utan att avslöja för mycket finns det pompierbilar innanför de bruna trädörrarna.
Cachen finns i närheten.

Svenska havrekakor med äppel- och kanelsmak inköpta på Casino.

Cykling, Champvallon och Ratafia

2012-09-08

Jag jobbade någon dryg timme medan Rolf tog hundarna på promenad. Sen tog vi cyklarna och körde en rundtur till Dixmont på 23,5 km. En inte alltför brant backe tog oss dit och vi kunde njuta av en fika innan vi så rullade neråt hem igen. Tur att motvinden kom när vi hade nerförsbacke.

Lunch och lite mer jobb innan jag kunde gå ut i trädgården och njuta lite av solen denna varma dag.

På kvällen åkte vi till Champvallon på en feu de vendange. Det var kul att se den gamla pressoiren, men det var kanske färre stånd än vi förväntat oss. Musiken hann vi provhöra, cajun style, och sen åt vi grillade merguez-korvar och åt halvtaskiga pommes frites. Sen gav vi oss av hemåt innan vi hann utröna om det verkligen skulle bli någon feu, eller om det bara kallades så. Vi såg ingen hög som man kunde tänkas vilja sätta eld på senare i vilket fall.

Den gamla pressoiren i bakgrunden.

Cajun-dragspel.

Ett kanske tre meter långt festbröd. Imponerande!

Jag provsmakade denna Ratafia, men den var inte i min smak.
Den smakade rå och fruktig med stor spritsmak.

Kasper, den lilla marknadshunden, ute på nosningstur.