Har fortfarande alltför mycket att göra för en ordentlig redovisning av kurshelgen, men på lunchen tog jag hundarna med för att iallafall lägga ett par gräsmattespår.
Spår 1, gröna ängen, till Lakrits:
Gick hackigt, ett par meter i taget. Känns som han inte har koll på vad han gör.
Spår 2, gröna ängen, till Lakrits:
Här klantade jag mig. Han gick lite säkrare, fast inte med nosen riktigt ned hela tiden. Jag stannade honom för att se om jag kunde få ned nosen och insåg att jag inte visste var sluthögen låg. Jo, på ett ungefär såklart, den borde ligga inom ett par meters omkrets. Men jag kunde tamejsjutton inte se den. Hade missat att ta en riktigt noggrann hållpunkt. Jag satte honom och kikade runt, men nej. Till slut gav jag honom godis från fickan och berömde honom för hans försök.
Nu tänkte jag att jag kollar med Kasper istället, han är ju van att spåra, om än inte godisspår.
Spår 1, gröna ängen, till Kasper:
Han var mycket distinkt i kopplet, en enorm skillnad mot Lakrits tveksamma hållning. Han går med nosen för högt, inte ner i kärnan som Mari vill, men han hittade direkt till sluthögen. Här skulle jag nog ganska enkelt kunna stanna och hålla i och på så sätt få ner nosen.
Den lilla ängen räcker inte till fler spår än så, så vi promenerade upp till grusplanen bakom skolan. Jag är såklart medveten om att spåret blir svårare då, men nu ville jag få bättre koll på vad Lakrits verkligen gör.
Spår 3, grusplanen, till Lakrits:
Jag drog fötterna efter mig i gruset för att verkligen kunna se exakt var jag gått. Och det var bra, för nu framkom det enorm tydligt att han kan gå i spåret några meter, sen avbryter han och går åt sidan. Ett par gånger avbröt han när jag sade Duktigt, så det ska jag nog sluta med och istället vara tyst och bara följa med. Men ungefär halvvägs bara slutade han helt och hållet. Han gick upp med nosen, gick runt i en cirkel. Jag försökte vänta ut honom, men till slut blev det löjligt. Jag visade på spåret med handen (nu var den tydliga linjen väldigt bra att ha), och så hankade vi oss fram nån meter i taget. När vi hade kanske sju meter kvar (1/3 av spårets längd) lyfte han huvudet ett par decimeter och visade intresse. Nere i spårkärnan noll intresse. Till slut lät jag honom ta den där vinden som ju såklart ledde honom till godiset. Där hade nog vinden vänt för den var i ryggen när vi började. Iallafall nådde han belöningen och jag berömde.
Summa summarum: vi har långt kvar innan han har uppnått någon som helst spårförståelse. Får leta fler ställen där det går att lägga för mej tydliga spår.
måndag 30 april 2012
söndag 29 april 2012
Spårhelg med Lakrits
Bara i korta ordalag om spårhelgen, trött nu. Lakrits, som var ren nybörjare på spårning, har börjat fatta lite vad det handlar om.
Dag 1 gick vi ett kanske 100 m långt spår i ganska öppen terräng som legat en halvtimme. Den första halvan av sträckan pinkade han fyra gånger i ren stress – han kunde för sitt liv inte förstå vad det var matte ville att han skulle göra. Då är det lika bra att pinka lite! Den andra halvan spårade han faktiskt mestadels, han kom lite i vindavdriften på slutet men hittade sin kaninkampleksak som vi givetvis lattjade ordentligt med.
Dag 2 fick vi istället köra tre korta pinfärska godisspår på gräsmatta. Syftet med dem var att få ner nosen i spårkärnan ordentligt och att ha enkel terräng så vi kan bedöma hunden smidigt utan att samtidigt falla handlöst över rötter och stenar. Lakrits började med att bli jätterädd för en staty av Heliga Birgitta som stod på gräsmattan, så vi bytte plats efter avreaktion på statyn.
Nu ska jag fortsätta likadant och göra minst 2 × 3 sådana spår till, så får vi se om poletten ramlat ner. Man inleder genom att peka rakt ner i godishögen och när hunden fattat konceptet lägger man där på sitt kommandoord.
Dag 1 gick vi ett kanske 100 m långt spår i ganska öppen terräng som legat en halvtimme. Den första halvan av sträckan pinkade han fyra gånger i ren stress – han kunde för sitt liv inte förstå vad det var matte ville att han skulle göra. Då är det lika bra att pinka lite! Den andra halvan spårade han faktiskt mestadels, han kom lite i vindavdriften på slutet men hittade sin kaninkampleksak som vi givetvis lattjade ordentligt med.
Dag 2 fick vi istället köra tre korta pinfärska godisspår på gräsmatta. Syftet med dem var att få ner nosen i spårkärnan ordentligt och att ha enkel terräng så vi kan bedöma hunden smidigt utan att samtidigt falla handlöst över rötter och stenar. Lakrits började med att bli jätterädd för en staty av Heliga Birgitta som stod på gräsmattan, så vi bytte plats efter avreaktion på statyn.
Heliga Birgitta i Finsta får en utskällning.
Spåren inleddes med en hög godis, sen spår cirka 25 m, sen avslut med en ny hög godis. Hunden får titta på när godiset läggs ut. Första spåret var han tämligen förvirrad och avslutade med att pinka på en buske i närheten av spårslutet. Andra spåret gick riktigt bra, om än för fort. Han gick förbi spårslutet och fick lockas tillbaka till godishögen. Tredje spåret gick bitvis riktigt bra med mer lagom hastighet, men han avbröt sig ett antal gånger för att titta på mig. Mari Andersson menade att jag hela tiden bör ha kopplet/linan lagom sträckt så att vi har kontakt, att det är när kopplet slackar som han stannar till och undrar var jag tagit vägen.Nu ska jag fortsätta likadant och göra minst 2 × 3 sådana spår till, så får vi se om poletten ramlat ner. Man inleder genom att peka rakt ner i godishögen och när hunden fattat konceptet lägger man där på sitt kommandoord.
Spår 1: visar på godiset.
Lakrits tuffar iväg.
Spår 2: mer målmedveten.
Spår 3: tittar frågande på mig emellanåt. Mari går bakom och ger instruktioner.
Sen fick vi många fler verktyg och tänkvärda tips, men jag har varken ork eller anteckningar här just nu, så jag får återkomma till dem. Vi är iallafall sex på klubben som nu fått samma plattform att stå på och som vill fortsätta att spåra tillsammans. Det känns kul!
lördag 28 april 2012
fredag 27 april 2012
Störningsträning
Idag var Freja på sin tomt när vi kom till gröna ängen för att köra lite övningar. Jag bestämde mig för att idag var det inte lekdag, utan satte Lakrits ned och hivade iväg en boll med chuckiten. Han markerade den, men sen satt han och starrbligade mot tomten. Jag sade nej flera gånger, och han reste sig inte, men hade ohyggligt svårt att fokusera på markeringen. Till slut släppte han henne aningen iallafall och jag chansade på ett skick. Jodå, vimsigare var han inte än att han visste vart bollen tagit vägen, men han kikade ett par gånger åt tomthållet medan han sprang. Men han kom tillbaka med bollen och jag berömde och gav godis för detta fina beteende.
Sedan fick Lakrits ligga platsliggning medan jag lekte med Kasper och en rolig kanintrasa alldeles framför nosen på honom. Störningen Freja försvann nog in i huset efter en stund, men lite jobbigt hade han i början, även om han låg kvar. Jag belönade mellan varven och ökade sen störningen genom att rulla en tennisboll alldeles framför honom. Sen puttade jag på honom, och se då satte han sig upp. Lurad! Ett nytt liggkommando och mera störning och puttande, och snart låg han fint hur jag än bar mig åt. Då fick han kuta och hämta bollen som belöning.
Kasper ska till Karin över helgen medan Lakrits och jag ska på spårkurs. Jag har lovat Kasper att få med sig en mindre kanintrasa till henne, så han kan lära henne nåt nytt om hur man bäst leker med gårdshundar. Den stora åker nog med på spårkursen, som leksak att hitta i spåret. Ja, spårlinan, ja. Hittade den till slut i boden där jag fick åla mig in för att rota i hundlådan. Skönt att snart ta ut alla vinterförvarade grejer och få lite mer utrymme och ordning i boden.
Sedan fick Lakrits ligga platsliggning medan jag lekte med Kasper och en rolig kanintrasa alldeles framför nosen på honom. Störningen Freja försvann nog in i huset efter en stund, men lite jobbigt hade han i början, även om han låg kvar. Jag belönade mellan varven och ökade sen störningen genom att rulla en tennisboll alldeles framför honom. Sen puttade jag på honom, och se då satte han sig upp. Lurad! Ett nytt liggkommando och mera störning och puttande, och snart låg han fint hur jag än bar mig åt. Då fick han kuta och hämta bollen som belöning.
Kasper ska till Karin över helgen medan Lakrits och jag ska på spårkurs. Jag har lovat Kasper att få med sig en mindre kanintrasa till henne, så han kan lära henne nåt nytt om hur man bäst leker med gårdshundar. Den stora åker nog med på spårkursen, som leksak att hitta i spåret. Ja, spårlinan, ja. Hittade den till slut i boden där jag fick åla mig in för att rota i hundlådan. Skönt att snart ta ut alla vinterförvarade grejer och få lite mer utrymme och ordning i boden.
torsdag 26 april 2012
måndag 23 april 2012
Hängningen klar
Det var fullt hus när vi kom dit. Jag hade inte väntat mig gruppfotografering, så där stod jag i en gammal fleecetröja och vindrufsigt hår (som vanligt, alltså). Vi fick varsin ros och sedan spelades det kontrabas och piano medan folk minglade.
Kul att träffa Halla Hallfríður Sigurðardóttir med familj! Fotades gjorde det också, både av sambon och minst en lokaltidning.
Mycket roligt att se alla 23 fotografernas tolkningar av Vallentuna, stora och små bilder, gamla och unga fotografer. Chansen finns till 15 maj under bibliotekets öppettider.
Kul att träffa Halla Hallfríður Sigurðardóttir med familj! Fotades gjorde det också, både av sambon och minst en lokaltidning.
Mycket roligt att se alla 23 fotografernas tolkningar av Vallentuna, stora och små bilder, gamla och unga fotografer. Chansen finns till 15 maj under bibliotekets öppettider.
söndag 22 april 2012
Väntan på prisutdelning - lerigt
Provet var utmärkt upplagt med alla moment i omedelbar närhet till varandra, inte en massa gående emellan. Vi startade som sista ekipage och jag hann titta på två hundar innan jag gick till bilen och hämtade ut Lakrits. Som tur var behövde jag inte infinna mig på morgonen, utan vi kom ungefär när de tog lunch, och sen hade de sju hundar kvar. Tredje sista ekipaget (en reserv) dök inte upp så det gick skapligt fort fram till vår tur.
Lakrits inledde med att pipa lite när vi kom ner till startplatsen, innan vi ens kopplat loss och börjat. Detta hörde domaren Ingela Funck, och hon sade att vi får ju höra hur det låter sen. Ingen bra start ...
Momenten inleddes med två vattenmarkeringar, första ut på blankvatten, andra på andra sidan en vassrugge. Ingen av dem var svår för Lakrits, men andra fågeln var visst tung, för det var med viss möda han tog in den. Inför den första markeringen sade domaren att vänta tills jag säger att du kan skicka. Följaktligen väntade jag även vid den andra markeringen, och vände mig lite om för att kolla med henne när jag inte hörde något. Det verkade som hon missat att säga till mig, för då sade hon att du kan skicka på alla från och med nu när du finner lämpligt. Jag hoppades i mitt stilla sinne att Lakrits fortfarande hade koll, och det hade han ju. Men det kändes lite beige att få den infon så där sent. Han gjorde helt perfekta avlämningar från vatten rakt i hand med skakningar efteråt.
Sen var det två enkelmarkeringar utmed vattenlinjen. Först en kråka och sen nån annan fågel precis i vattenkanten. Innan vi tog in dem fick vi gå över en å på en smal och lerig spång. Ramlade som tur var inte i varken på dit- eller tillbakavägen. Han skulle alltså hoppa och plaska sig över denna å för att plocka de båda markeringarna, men detta var heller inget problem.
Sista momentet var ett ganska djupt sök med sex vilt. Några var uppåt vänster, bl.a. en hare, men flertalet var nedåt vasskanten utmed sjön. Vinden kom snett uppifrån vänster, så att sticka ut lite i sjön för att fånga upp vittringen var ingen dum idé. Detta gjorde alltså Lakrits, och han var effektivt in med fem vilt, hela tiden snygga avlämningar i hand. Vid ett tillfälle, tror det var första kråkan, tappade han eller släppte han den och fortsatte åt höger. Det såg ut som om han skulle dissa den och söka sig vidare, så jag blåste. Av ren klantighet blåste jag inkallning istället för stoppsignal, men som tur var fattade han det som stopp. Puh. Jag gjorde då en vänsterdirigering varpå han omedelbart sprang tillbaka och plockade upp pippin och kom in med den. Dubbel-puh. På det sista viltet sprang han flera gånger upp inåt vänster bland mycket taggiga slånbärsbuskar. Ingela Funck bad mig då plocka in honom och rikta honom rakt framåt, varpå jag gjorde det, och raskt kom det sista viltet in.
Så plockade de fram en extrahund som skulle plocka in en fågel från vattnet medan vi stod och tittade på i passivitet. Domaren sade att kunde han avhålla sig från att pipa skulle det bli en etta. Men så kom det ett litet, i och för sig ganska tyst, men ändock ett pip, så då var det kört. Vi landade alltså på ett andrapris.
Kritik:
Samarbetsvilja: Utmärkt i arbete och vid sidan. 5
Sökarbete: Motiverat sökarbete, täcker marken effektivt i både djup och bredd. 5 + 5
Fart: Hög, jämn, anpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Används väl. 5
Dirigerbarhet: Går att styras. 5
Markeringsförmåga: markerar allt, bra uppf. 5
Skottreaktion: Uppmärksam. 5
Stadga: Fast i skott och kast, piper i passivitet. 5 + 4
Apporteringslust: Spontan med raka fina inlev. Lägger ned vilt vid ett tillfälle. 5 + 4
Apportgrepp: Mjukt och lämpligt med mkt fina avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Effektiv. 5
Vattenarbete: Arbetar gärna i vattnet. 5 + 5
Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. 5
Sammanfattande kritik: En mycket trevlig labrador som har många viktiga retrieveregenskaper. Utmärkt sökarbete och markeringsarbete. Utmärkt samarbetsvilja. Priset dras dock ned något av pip i passivitet.
Jaha. Inget okänt, direkt. Det jag kan säga är ju att han låter allt mindre, det går så sakteliga framåt. Jag tror att pipen idag var lägre och färre än dem som drog ned betygen på Vallentunaprovet i höstas. Ändå känns det såklart surt när allt annat är så bra. Jag misstänker att han behöver få lite mer erfarenhet av den här typen av sammandragningar med mycket människor, hundar, skjutande och annan action. Så det är bara fler prov som gäller, så ska det väl sitta till slut. Nästa försök blir då Veckholm 1 maj (hade PM väntandes i mejlen idag, vi startar sjua) och Råby utanför Nyköping den 11 maj (startar tvåa). Om någon har konstruktiva idéer om hur vi får bort det sista lilla pipandet är de välkomna, annars fortsätter jag som jag börjat.
lördag 21 april 2012
Tre tävlingar
Idag vad det tävlingsdag med stort T: Lydnadsklass 1 med Lakrits, Rally nybörjarklass för både Lakrits och Kasper. Däremellan resterande dag inne på rallysekretariatet. Resultatet är att Kasper är dagens hund, trots att det är Lakrits födelsedag idag.
Två år har grabben hunnit bli – hipp, hipp hurra!
Lydnadsklass 1 med Lakrits 156 poäng, andrapris
Platsliggningen gick kanon: 10 poäng × 4 = 40 p.
Tandvisningen var han lite för ivrig på i vanlig ordning: 5 poäng × 1 = 5 p.
Sedan blev det lite paus, vi startade som sjua. Planen var blöt och tydligen väldigt väldoftande, för han var stundtals rätt nosig.
Linförighet: 7 poäng × 4 = 28 p.
Läggande: 8,5 poäng × 2 = 17 p.
Inkallning: 8 poäng × 2 = 16 p.
Ställande: 6 poäng × 3 = 18 p. Här gjorde jag dubbelkommando med handen, för han missade en del ställanden utanför plan medan vi värmde upp.
Apportering: 7 poäng × 1 = 7 p. Dagens mest onödiga -3 poäng. Han tramsade, ställde sig upp, tuggade lite på apporten. Jag misstänker att det nog delvis var mitt fel, för jag velade in i det sista om jag skulle vänta och ge honom apporten enligt gamla reglerna eller räcka fram och ge direkt enligt nya reglerna. Gjorde dumt nog det senare istället för att ta det lugnt som vi brukar göra. Nu hade ju tre poäng till inte gjort nån skillnad i sig, men sura avdrag var det.
Hopp över hinder: 10 poäng × 2 = 20 p. Riktigt snyggt gjorde han det! Och här som han strulat på senare tid med sneda sättanden i ingångsposition. Idag satt det klockrent! Dagens bästa moment från Lakrits sida.
Helhetsintryck: 5 poäng × 1 = 5 p.
Här är jag riktigt besviken, efter platsliggningen trodde jag verkligen att vi skulle greja ett förstapris. Orka komma igen? Tja, just nu känns det inte som prio ett.
Rally nybörjarklass med Lakrits, 57 poäng
På lydnadstävlingen tidigare på morgonen kunde han sitta bra, likaså på uppvärmningen innan vi skulle in på banan. Men sen ...
Min gissning är att det blev lite för mycket. Det var en kall och mycket blöt (för att inte säga dyngsur) plan, mycket hundar och mycket moment i både lydnad och rally.
Vi fick 30 poängs avdrag i fel övning för att han inte satte sig när han skulle, utan stod och tittade frågande på mig. Sen var han rätt nosig även på denna plan, och vi fick 1 poängavdrag för sträckt koppel, 2 poängavdrag för nosning, 5 poängavdrag för sent utförande (hängde ihop med sättandet, eller bristen på detsamma) samt 3 poängavdrag för bristande samarbete.
Inte alls min vanliga hund som annars är en naturbegåvning i rally.
Med 2 poängavdrag för helheten slutade vi på 57 poäng. Det här grejar han normalt, det vet jag, så vi tar igen det en annan gång. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Trevlig runda även om det var kallt för rumpan!
Det sammanfattar väl det hela i ett nötskal. Men så brukar han ju inte vara, han tål ju normalt väta mycket bra...
Rally nybörjarklass med Kasper, 83 poäng
Vad kul att vi äntligen fick till det med godkända poäng! Och att Kasper slog Lakrits, det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro... Jättestolt över honom!
Vi fick 8 poängavdrag för nosning, 3 poängavdrag för sträckt koppel, 4 poängavdrag för bristande samarbete, 2 poängavdrag för helheten, totalt 83 poäng. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Mycket trevlig runda med bra känsla. Tänk dock på koppellängden redan från början!
Hoppsan, där fick jag något att finslipa. Det var väldigt många duktiga ekipage idag, så 83 poäng räckte bara till en 17:e-plats, men jag är oerhört nöjd med det. Måste nämna att det fanns en annan gårdshund på plats som fick hela 95 poäng!
Nu måste vi väl anmäla till nån mer rallytävling, det är ju helt klart. Får bara avvakta Lakrits jaktprov så jag vet vilka helger vi har att spela med.
Håll nu tummarna att både Lakrits och jag orkar ladda om till Bro-provet imorgon där vi startar som sista ekipage!
Två år har grabben hunnit bli – hipp, hipp hurra!
Lydnadsklass 1 med Lakrits 156 poäng, andrapris
Platsliggningen gick kanon: 10 poäng × 4 = 40 p.
Tandvisningen var han lite för ivrig på i vanlig ordning: 5 poäng × 1 = 5 p.
Sedan blev det lite paus, vi startade som sjua. Planen var blöt och tydligen väldigt väldoftande, för han var stundtals rätt nosig.
Linförighet: 7 poäng × 4 = 28 p.
Läggande: 8,5 poäng × 2 = 17 p.
Inkallning: 8 poäng × 2 = 16 p.
Ställande: 6 poäng × 3 = 18 p. Här gjorde jag dubbelkommando med handen, för han missade en del ställanden utanför plan medan vi värmde upp.
Apportering: 7 poäng × 1 = 7 p. Dagens mest onödiga -3 poäng. Han tramsade, ställde sig upp, tuggade lite på apporten. Jag misstänker att det nog delvis var mitt fel, för jag velade in i det sista om jag skulle vänta och ge honom apporten enligt gamla reglerna eller räcka fram och ge direkt enligt nya reglerna. Gjorde dumt nog det senare istället för att ta det lugnt som vi brukar göra. Nu hade ju tre poäng till inte gjort nån skillnad i sig, men sura avdrag var det.
Hopp över hinder: 10 poäng × 2 = 20 p. Riktigt snyggt gjorde han det! Och här som han strulat på senare tid med sneda sättanden i ingångsposition. Idag satt det klockrent! Dagens bästa moment från Lakrits sida.
Helhetsintryck: 5 poäng × 1 = 5 p.
Här är jag riktigt besviken, efter platsliggningen trodde jag verkligen att vi skulle greja ett förstapris. Orka komma igen? Tja, just nu känns det inte som prio ett.
Rally nybörjarklass med Lakrits, 57 poäng
På lydnadstävlingen tidigare på morgonen kunde han sitta bra, likaså på uppvärmningen innan vi skulle in på banan. Men sen ...
Min gissning är att det blev lite för mycket. Det var en kall och mycket blöt (för att inte säga dyngsur) plan, mycket hundar och mycket moment i både lydnad och rally.
Vi fick 30 poängs avdrag i fel övning för att han inte satte sig när han skulle, utan stod och tittade frågande på mig. Sen var han rätt nosig även på denna plan, och vi fick 1 poängavdrag för sträckt koppel, 2 poängavdrag för nosning, 5 poängavdrag för sent utförande (hängde ihop med sättandet, eller bristen på detsamma) samt 3 poängavdrag för bristande samarbete.
Inte alls min vanliga hund som annars är en naturbegåvning i rally.
Med 2 poängavdrag för helheten slutade vi på 57 poäng. Det här grejar han normalt, det vet jag, så vi tar igen det en annan gång. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Trevlig runda även om det var kallt för rumpan!
Det sammanfattar väl det hela i ett nötskal. Men så brukar han ju inte vara, han tål ju normalt väta mycket bra...
Rally nybörjarklass med Kasper, 83 poäng
Vad kul att vi äntligen fick till det med godkända poäng! Och att Kasper slog Lakrits, det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro... Jättestolt över honom!
Vi fick 8 poängavdrag för nosning, 3 poängavdrag för sträckt koppel, 4 poängavdrag för bristande samarbete, 2 poängavdrag för helheten, totalt 83 poäng. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Mycket trevlig runda med bra känsla. Tänk dock på koppellängden redan från början!
Hoppsan, där fick jag något att finslipa. Det var väldigt många duktiga ekipage idag, så 83 poäng räckte bara till en 17:e-plats, men jag är oerhört nöjd med det. Måste nämna att det fanns en annan gårdshund på plats som fick hela 95 poäng!
Nu måste vi väl anmäla till nån mer rallytävling, det är ju helt klart. Får bara avvakta Lakrits jaktprov så jag vet vilka helger vi har att spela med.
Håll nu tummarna att både Lakrits och jag orkar ladda om till Bro-provet imorgon där vi startar som sista ekipage!
fredag 20 april 2012
Lite lydnadsträning inför lördag
På eftermiddagen igår körde Lakrits och jag ensamma ett litet lydnadspass, en hel del fritt följ följt av Stå och Ligg under gång. Emellanåt missar han på vilket jag vill att han ska göra, orden är väl inte supervälbefästa, men oftast blir det rätt. En ensam platsliggning var förstås inga problem. På hemvägen hittade jag en låg korvgrillningsbänk som fick fungera som hinder, och så nötte vi Hopp med ingång till fotposition ett tag. Han har ju börjat med att sätta sig lite snett där, rumpan utåt och blicken gissningsvis i riktning mot belöningsfickorna. Så nu körde jag först ett tag med dubbelkommando Hopp + Fot och då gick det bra. Jag valde nu istället att belöna bakåt med boll med vänsterhanden från ryggfickan för att ta bort uppmärksamheten snett fram åt höger. Det gav en bättre ingångsposition, och när jag så slutade med dubbelkommandot och körde med bara Hopp så satt det skapligt bra, det med. Får hoppas att detta räcker...
Hemma i köket tog jag sen fram apportbocken och repeterade det momentet ett par gånger. Inga problem. Då kom Kasper och ville vara med. Han biter ju inte som en retriever, men han genomför ändå momentet, lillkillen. :) Särskilt nu när man inte längre behöver vänta med Apport-kommandot skulle nog även Kasper klara den biten.
Så var det ju tandvisningen... ja, full pott lär det ju inte bli där, och det var ett tag sen vi tränade det. Ja, ja.
Jag har iallafall laddat ner iPhone-appen Lydnadspoäng inför morgondagen, så kan man räkna ut vad det blir med koefficienterna.
Hemma i köket tog jag sen fram apportbocken och repeterade det momentet ett par gånger. Inga problem. Då kom Kasper och ville vara med. Han biter ju inte som en retriever, men han genomför ändå momentet, lillkillen. :) Särskilt nu när man inte längre behöver vänta med Apport-kommandot skulle nog även Kasper klara den biten.
Så var det ju tandvisningen... ja, full pott lär det ju inte bli där, och det var ett tag sen vi tränade det. Ja, ja.
Jag har iallafall laddat ner iPhone-appen Lydnadspoäng inför morgondagen, så kan man räkna ut vad det blir med koefficienterna.
torsdag 19 april 2012
Premiär för sök och dopp
Jag insåg att det var längesedan jag körde ett sök med Lakrits (har vi gjort något sen sista B-provet i höstas?) så det kunde vara idé att inleda med det inför premiärdoppet sen i dammen.
Jag och Kasper gick och lade ut sex dummies, flertalet skapligt långt ut. En av dessa var den tunga tredelade 2-kilos-apporten, som jag lade på andra sidan ett sankt område, Lite extra jobb att plocka in den, alltså.
Sen bytte jag hund och Lakrits fick komma med till startplatsen. Några minuters vila vid ryggsäcken medan jag funderade ut hur jag skulle skicka. Vi hade vinden snett i ryggen idag.
Första skicket sprang han lite yvigt, men fick in en av de främre. Sedan blev det mer rationellt, även om han kanske sprang lite väl långt ut i början. Det kan ju dock hänga ihop med vinden. Han plockade in de tre främsta apporterna först.
Sedan flyttade jag mig några meter utåt och riktade honom till vänster om den tunga dummyn. Ganska snart kom den in också, följt av den yttersta åt höger. Sen hade jag en kvar som låg lite bortom tungdummyn, men när han sökt ett tag efter den kallade jag in honom. Jag tyckte han jobbat så pass bra på de övriga fem att jag inte ville pressa ut till den sista. Istället fick han hänga med mig när jag plockade in några snitslar jag hängt upp för säkerhets skull, och när vi närmade oss platsen för den sista (den nya gula vinstdummyn, för övrigt) så skickade jag honom på ett kortare sök. Och visst kom den in också.
Vi gick förbi bilen och lastade av flertalet dummies, behöll två till dammen. På nerväg till dammen blev Lakrits mycket uppmärksam när han såg en simmande and i dammen, men han fortsatte gå fint lös vid min sida. Jag pausade lite nere vid dammen och lät anden simma undan innan jag sade till Lakrits att vänta kanske fem meter ovanför kanten och själv gick ner och kastade ut dummisarna som dubbelmarkeringar. De hamnade max tio meter ut i sjön på grund av min kassa kastteknik, men nu var det ju inte avståndet som var huvudsaken, utan Lakrits vattenbeteende.
Jag gick tillbaka till Lakrits och skickade på den sist ikastade. Ingen tvekan i vattnet, men så fort han var uppe skakade han sig och tappade dummien. Han plockade upp den igen, men nästan framme vid mig släppte han den igen och skakade sig på nytt. Nej, sade jag och krävde att få den i handen.
Den andra markeringen hämtades fint och nu backade jag och lockade in honom med glad röst. Men samma här: nästan framme släppte han och skakade sig. Nu vrålade jag i ett rejält nej, varpå jag omedelbart plockade upp dummin från marken och gick och kastade i den i dammen igen.
Han blev rejält låg av mitt arga nejande, och innan jag skickade igen klappade jag om honom lite och pratade med ljus glad röst så han skulle veta att jag egentligen inte var arg på honom. Jag skickade ut igen och uppmuntrade honom på ingången samtidigt som jag backade. Nu fick jag den fint i handen INNAN skakandet!
Jag berömde såklart jättemycket och hällde ut en bunt godisar på marken som jackpot-belöning. Därmed avslutade vi.
Sammanfattning:
Det känns skönt att ha gjort ett sök som påminnelse hur man gör, och jag är inte jätteorolig inför söndagen på detta moment. Det kändes som att ringrostigheten försvann i och med dagens jobb. Hade detta varit på prov hade vi dock säkert fått en del avdrag på lite för yviga sök. Nu körde vi ju med dummies och inte vilt, men vi körde vilt senast på nyårsafton och det var rakt inga problem då.
Vattnet, då. Jag är väldigt nöjd med sista avlämningen och kan bara hoppas att den sitter färskt i minnet på söndag. De båda första var ju inte lysande. Ja, ja, vi får se hur det går. Känns ändå skapligt okej.
Jag och Kasper gick och lade ut sex dummies, flertalet skapligt långt ut. En av dessa var den tunga tredelade 2-kilos-apporten, som jag lade på andra sidan ett sankt område, Lite extra jobb att plocka in den, alltså.
Sen bytte jag hund och Lakrits fick komma med till startplatsen. Några minuters vila vid ryggsäcken medan jag funderade ut hur jag skulle skicka. Vi hade vinden snett i ryggen idag.
Första skicket sprang han lite yvigt, men fick in en av de främre. Sedan blev det mer rationellt, även om han kanske sprang lite väl långt ut i början. Det kan ju dock hänga ihop med vinden. Han plockade in de tre främsta apporterna först.
Sedan flyttade jag mig några meter utåt och riktade honom till vänster om den tunga dummyn. Ganska snart kom den in också, följt av den yttersta åt höger. Sen hade jag en kvar som låg lite bortom tungdummyn, men när han sökt ett tag efter den kallade jag in honom. Jag tyckte han jobbat så pass bra på de övriga fem att jag inte ville pressa ut till den sista. Istället fick han hänga med mig när jag plockade in några snitslar jag hängt upp för säkerhets skull, och när vi närmade oss platsen för den sista (den nya gula vinstdummyn, för övrigt) så skickade jag honom på ett kortare sök. Och visst kom den in också.
Vi gick förbi bilen och lastade av flertalet dummies, behöll två till dammen. På nerväg till dammen blev Lakrits mycket uppmärksam när han såg en simmande and i dammen, men han fortsatte gå fint lös vid min sida. Jag pausade lite nere vid dammen och lät anden simma undan innan jag sade till Lakrits att vänta kanske fem meter ovanför kanten och själv gick ner och kastade ut dummisarna som dubbelmarkeringar. De hamnade max tio meter ut i sjön på grund av min kassa kastteknik, men nu var det ju inte avståndet som var huvudsaken, utan Lakrits vattenbeteende.
Jag gick tillbaka till Lakrits och skickade på den sist ikastade. Ingen tvekan i vattnet, men så fort han var uppe skakade han sig och tappade dummien. Han plockade upp den igen, men nästan framme vid mig släppte han den igen och skakade sig på nytt. Nej, sade jag och krävde att få den i handen.
Den andra markeringen hämtades fint och nu backade jag och lockade in honom med glad röst. Men samma här: nästan framme släppte han och skakade sig. Nu vrålade jag i ett rejält nej, varpå jag omedelbart plockade upp dummin från marken och gick och kastade i den i dammen igen.
Han blev rejält låg av mitt arga nejande, och innan jag skickade igen klappade jag om honom lite och pratade med ljus glad röst så han skulle veta att jag egentligen inte var arg på honom. Jag skickade ut igen och uppmuntrade honom på ingången samtidigt som jag backade. Nu fick jag den fint i handen INNAN skakandet!
Jag berömde såklart jättemycket och hällde ut en bunt godisar på marken som jackpot-belöning. Därmed avslutade vi.
Sammanfattning:
Det känns skönt att ha gjort ett sök som påminnelse hur man gör, och jag är inte jätteorolig inför söndagen på detta moment. Det kändes som att ringrostigheten försvann i och med dagens jobb. Hade detta varit på prov hade vi dock säkert fått en del avdrag på lite för yviga sök. Nu körde vi ju med dummies och inte vilt, men vi körde vilt senast på nyårsafton och det var rakt inga problem då.
Vattnet, då. Jag är väldigt nöjd med sista avlämningen och kan bara hoppas att den sitter färskt i minnet på söndag. De båda första var ju inte lysande. Ja, ja, vi får se hur det går. Känns ändå skapligt okej.
onsdag 18 april 2012
Råby också!
Ojsan! Fick just en startlista till Råby den 11 maj i min mejl, och vi har visst kommit med där också. Denna gång med startnummer 2 av 16 (plus 13 reserver). Och vi är enda Thorsvihunden, både bland ordinarie och reserver.
Jaha, då får vi se vad som händer på söndag. Känns ju rätt skönt att veta att vi får en provchans till i vår, om det behövs.
Jaha, då får vi se vad som händer på söndag. Känns ju rätt skönt att veta att vi får en provchans till i vår, om det behövs.
Beställt en bäddsoffa
måndag 16 april 2012
Och några bilder till
Denna gång från Jörgen Norrblom. Tack för bilderna!
Från vänster: ettan Karin Cleeve, tvåan Eva Heljesten och trean Kajsa Fagerström.
Vilka enorma prishögar!
Tack till Jörgen och Annika för bärhjälp med dem.
Tack till Jörgen och Annika för bärhjälp med dem.
söndag 15 april 2012
Några bilder från WT:t
Lånar ett par bilder från Annika Månsson från dagens WT.
Working test på Lidingö: resultat i nybörjarklass
1:a: Karin Cleeve med Engsboda Clockwork Orange, flatcoated retriever, 99 poäng. (Startnummer 53)
2:a: Eva Heljesten, med Thorsvi Aberfeldy, labrador, 95* poäng. (Startnummer 26)
3:a: Kajsa Fagerström med Conover’s Prinsessan Tuvstarr, labrador, 93 poäng. (Startnummer 3)
4:a: Märta Segerström med Justlike Apache, labrador, 92 poäng. (Startnummer 5)
5:a: Tomas Söderström med Batmoor’s Wallace Angus, labrador, 92 poäng. (Startnummer 17)
*Serien såg ut så här, ruta 1–5: 18 19 20 20 18. Jag vet inte vad enpoängsavdraget på ruta 2 avser, men de båda 18-poängarna handlade om nyfikenhet på funktionärer ute i fält.
Jag och Lakrits väntar vid ruta 1 som bestod av en drive
i vänsterflanken med skott och markering åt höger.
Working test på Lidingö: resultat i nybörjarklass
1:a: Karin Cleeve med Engsboda Clockwork Orange, flatcoated retriever, 99 poäng. (Startnummer 53)
2:a: Eva Heljesten, med Thorsvi Aberfeldy, labrador, 95* poäng. (Startnummer 26)
3:a: Kajsa Fagerström med Conover’s Prinsessan Tuvstarr, labrador, 93 poäng. (Startnummer 3)
4:a: Märta Segerström med Justlike Apache, labrador, 92 poäng. (Startnummer 5)
5:a: Tomas Söderström med Batmoor’s Wallace Angus, labrador, 92 poäng. (Startnummer 17)
*Serien såg ut så här, ruta 1–5: 18 19 20 20 18. Jag vet inte vad enpoängsavdraget på ruta 2 avser, men de båda 18-poängarna handlade om nyfikenhet på funktionärer ute i fält.
Överösta av fina priser
Vi fick mängder av fina priser på WT:t idag. Lakrits är särskilt förtjust i dummyn och vattenflaskan, men nosar också gärna på den stora foderpåsen.
Själv tror jag att ryggsäcken kan komma väl till pass, liksom de varma strumporna och så den lilla blå väskan med hund-förstahjälpen, som jag hoppas aldrig kommer att behöva användas.
Den stora blå foderpåsen kan anas i vänsterkant. Lakrits fick en reflexväst. I min famn en ryggsäck och en PAW-dummy. Ovanpå fodertunnan ligger en vattenflaska, en hopvikbar foderkanister, två hopvikbara mat-/vattenskålar (kan nog bli bra till Frankrikeresan i sommar), en pärm från Albano, en första-hjälpen-väska, ett par strumpor och en rem med karbinhake.
Vilken premiär för oss i WT-sammanhang! Jag kan inte riktigt förstå det än:
95 poäng av 100 i konkurrens med ca 67 hundar i nkl!
Själv tror jag att ryggsäcken kan komma väl till pass, liksom de varma strumporna och så den lilla blå väskan med hund-förstahjälpen, som jag hoppas aldrig kommer att behöva användas.
Vilken premiär för oss i WT-sammanhang! Jag kan inte riktigt förstå det än:
95 poäng av 100 i konkurrens med ca 67 hundar i nkl!
2-plats på WT-premiären!
Lakrits går från klarhet till klarhet. Idag grejade han hem ett andrapris på WT på Lidingö.
Rutorna var ganska lika varandra med enkelmarkeringar, bortsett från två rutor där man också skulle fotgå lite fram till startpunkten. Det som varierade lite var terrängen, där fanns allt från skog till öppen äng och ett nedslag precis framför en brant klippkant. Tack och lov slapp vi vatten, det var nollgradigt i morse och dimmigt länge och väl innan solen börja lysa igenom och gjorde allt geggigare och geggigare.
Han fick 95 poäng av 100. Det var på ruta 5 som han sprang fram med dummyn i munnen till kastaren innan han sprang vidare in till mig, och efterföljande ruta 1 där han sprang mot skytten innan jag blåste inkallning och avbröt den närkontakten som vi fick (tror jag) 4 av våra avdrag. Det femte poängavdraget vet jag inte, får se när den detaljerade resultatlistan kommer upp. Det här brukar han inte ägna sig åt, kanske började han bli trött och uppe i varv, annars vet jag inte. Han fick för sig nåt, i vilket fall. Får se om det var tillfälligt eller nåt vi måste träna bort.
Hoppas nu att formen håller i sig till nästa helg!
Bild kommer senare på de fina priserna vi fick, bland annat en fodertunna, en jättesäck mat, en fin PAW-dummy, en ryggsäck och lite annat smått och gott.
Grattis till Märta med Bosse för fina fjärdeplatsen på 92 poäng, och Annika med Cheysie som inte kom långt efter med 86 poäng. Acke jobbade också bra med lite avdrag för avlämningarna.
Rutorna var ganska lika varandra med enkelmarkeringar, bortsett från två rutor där man också skulle fotgå lite fram till startpunkten. Det som varierade lite var terrängen, där fanns allt från skog till öppen äng och ett nedslag precis framför en brant klippkant. Tack och lov slapp vi vatten, det var nollgradigt i morse och dimmigt länge och väl innan solen börja lysa igenom och gjorde allt geggigare och geggigare.
Han fick 95 poäng av 100. Det var på ruta 5 som han sprang fram med dummyn i munnen till kastaren innan han sprang vidare in till mig, och efterföljande ruta 1 där han sprang mot skytten innan jag blåste inkallning och avbröt den närkontakten som vi fick (tror jag) 4 av våra avdrag. Det femte poängavdraget vet jag inte, får se när den detaljerade resultatlistan kommer upp. Det här brukar han inte ägna sig åt, kanske började han bli trött och uppe i varv, annars vet jag inte. Han fick för sig nåt, i vilket fall. Får se om det var tillfälligt eller nåt vi måste träna bort.
Hoppas nu att formen håller i sig till nästa helg!
Bild kommer senare på de fina priserna vi fick, bland annat en fodertunna, en jättesäck mat, en fin PAW-dummy, en ryggsäck och lite annat smått och gott.
Grattis till Märta med Bosse för fina fjärdeplatsen på 92 poäng, och Annika med Cheysie som inte kom långt efter med 86 poäng. Acke jobbade också bra med lite avdrag för avlämningarna.
lördag 14 april 2012
Träningstävling i snöglopp
Lånar en bild från dagen av Anna Hagberg.
Visst känner man hur blåsigt och jäkligt det var?!
Idag var det träningstävling i rally på klubben. Carola håller på att utbilda sig till domare och behövde döma en tävling tillsammans med en utbildad domare. Nu vaknade vi upp till en vintervit dag med rejäla mängder blötsnö, och när vi kom till klubben visade det sig att den riktiga domaren hade kört i diket, så tävlingsdömandet räknas inte för Carola. Synd! Tappert höll hon ändå i tävlingen, och trots lite bortfall på ekipage som inte lyckades ta sig dit var vi väl 9–10 startande i nybörjarklassen.Visst känner man hur blåsigt och jäkligt det var?!
Jag startade 4 med Lakrits och 7 med Kasper. Jag hade ju inte så stora förväntningar på Kasperpojken, särskilt som det vid banvandringen visade sig att banan var lagd med inte mindre än TRE skyltar som innebar läggande!
Lakrits tuffade på i säker stil och verkar ha vant sig vid rallyskyltarna, trots att vi inte gått många uppskyltade banor tillsammans.
Kasper var som väntat ynklig, hukande och darrande, men gjorde ändå i stort sett som jag sade. Jag tror att han lade sig lite grunt, men det måste ha nått ner till snönivå iallafall (snarare än marknivå, om ni fattar) för vi fick inga avdrag för dåligt liggande.
Inne i stugan delades så protokollen ut med start bakifrån, och jag väntade på att få höra Kaspers namn tämligen omgående. Det var bara en hund som hamnat på under 70 poäng (gränsen för godkänt), men sen nämndes hund efter hund. Jag tänkte att här måste det vara nåt fel, de har bergis blandat ihop papperen, helt begripligt i det usla vädret där skrivaren var tvungen att stå med ryggen till på grund av snålblåsten. Men, nej då.
Jag slutade etta och tvåa med mina fina hundar!
Lakrits fick 92 poäng med avdrag för 4 nosningar och 4 sträckt koppel. Kopplet, ja! När jag kom fram till klubben i morse och skulle koppla hundarna för att gå en kisspromenad upptäckte jag att jag glömt Lakrits läderhalsband hemma, så jag hade inget att sätta kopplet i. Fick ta ett retrieverkoppel som jag alltid har som reserv liggande i bilen. Men jag har aldrig gått en rallybana förut med retrieverkoppel, så att det gick vägen var bara det riktigt bra. Carola tipsade efteråt om att sätta retrieverkopplet nedåt och inte uppåt, som jag gjort, för att få snyggast koppelböj med minst risk för sträckningar. Jaja, nästa vecka när det är riktig tävling ska jag försöka minnas läderhalsbandet istället...
Kommentaren på helhetsintrycket för Lakrits: Mycket snyggt läggande under gång! Jättebra!
Kasper, då? Han kom bara en poäng efter brorsan, på 91 poäng! Avdrag för 2 nosningar (!), 1 sträckt koppel (!), 4 st avstånd längre än 0,5 m från skylt och 3 sent utförande. De båda sista avdragen berodde såklart på vädret, detta var inget han gjorde med största glädje. Det gick helt på lydnad och tapperhet!
Kommentaren på helhetsintrycket för Kasper: Bra jobbat, Kasper! Och så ett fint ritat hjärta!
Även domare och skrivare tyckte han var värd en tapperhetsmedalj.
Väl hemma fick Kasper välja belöning först, och valde favoriten vomburgare. Lakrits fick det sista frusna märgbenet. När så vomburgaren var slut gav husse honom en extra tuggpinne som han genast sprang och skröt med för Lakrits.
Imorgon är det WT på Lidingö, undrar hur det går med vädret? Hoppas detta smälter snabbt, för nästa vecka har vi både rally- och lydnadsprov på VaBK på lördagen och sen jaktprov i Bro på söndagen.
tisdag 10 april 2012
måndag 9 april 2012
Annandagspåskträning på Lilla Träskaten
Runt 22 ekipage var med på dagens jaktträning på Lilla Träskaten i Sörmland. Tur jag hade en gps, annars hade jag aldrig hittat dit på alla slingriga grusvägar. Anlände visst dessutom från fel håll!
Vi delades in i tre grupper: en livligare med Jörgen, en lugn med Anita och en lugn med Åsa Eckerrot. Vi var hos Anita på förmiddagen och hos Åsa på eftermiddagen.
Vi inledde med jaktlydnadsövningar, som att gå runt övriga ekipage i slalom. Här tyckte Lakrits det var lite läskigt att gå runt en massa hundar han inte kände, och visade detta genom att nosa sig runt något steg bakom mig. Jag kände igen beteendet från Gyllene Anden i vintras, även om det var mycket mer markant då, och jag har nu på hemvägen funderat på hur jag bäst hanterar detta. Jag har kommit fram till att uppmuntrande peppningar med klicker och godisbelöning nog skulle funka för att stärka honom och ge självförtroende i dessa situationer med nya hundar. Ska försöka komma ihåg att ta med det till WT nästa helg.
Sen var det inkallning förbi övriga hundar, och Lakrits gjorde då en liten extra lov för att öka avståndet lite till de andra hundarna, samtidigt som han kom in till mig med god fart.
Två enkelmarkeringar som kastades från äng in i skog var inget svåra alls. När vi började jobba och han hade nosat in de andra hundarna släppte allt det jobbiga som tur var, och han skötte sig utmärkt.
Ytterligare en markering från annan startposition mot samma område, fast kortare kastat så apporten hamnade på ängen – här ville Anita se om hundarna skulle springa för långt av gammal vana, eller om de skulle uppfatta att apporten låg närmare. Inga problem. Även alla avlämningar idag var bra, inget tramsande trots Anita, hundar och action. Mycket bra!
Vi gick lite fram och tillbaka på linje med många vändningar åt vänster och höger. Sen fick Lakrits inleda att ta en tennisboll bland de sju som Anita gömt i samma kastområde som tidigare. Jag skickade på linje, blåste närsök när han var i området varpå han omgående hittade en boll som han kom in med. Efteråt, när alla gjort detta, diskuterade vi när en hund egentligen ska ”förstå” att en dirigeringslinje är färdigavverkad. Anita menade att man ska blåsa stopp i detta läge och sedan skicka på Sök (inte Närsök), i synnerhet när det bara finns en eller två bollar kvar och man inte riktigt vet var de ligger. Ingen hade gjort så nu.
Alltså gjorde vi om en gång till, och vi fick då välja avstånd själva och skicka mot tomt område. Sen fick vi välja vad vi ville att Anita skulle göra (smyga ut en boll, kasta en stoppbelöning). Stannade inte hunden på stoppsignalen kunde den alltså inte belöna sig själv. Jag valde att skicka på ganska långt avstånd, låta Anita smyga ut en boll när jag blåst stopp och sedan testa ett Sök-kommando på distans, något jag aldrig provat förut. På sök brukar ju hunden finnas vid ens sida. Nu var det dessutom rätt länge sen vi körde ett sök överhuvudtaget, så det var lite spännande att se hur detta skulle gå. Om det inte funkade var planen att gå närmare och ge Sök-kommandot igen. Han tog stoppsignalen på långt avstånd klockrent, och sedan förstod han efter nån halv sekunds eftertanke vad mitt Sök med tillhörande gest betydde och han plockade fint in den utsmugna bollen. Duktigt gjort!
Lunchdags med paj och sallad som åts utomhus (jag lyckönskade mitt förutseende att ha med en extra jacka i bilen och pälsade på mig inför detta, och sen behöll jag de dubbla jackorna hela eftermiddagen, plus ett par extra sockor) medan hundarna fick vila i bilarna.
Åsas upplägg var delvis detsamma med lydnadsövningar först. Nu var det ju samma grupp som på förmiddagen, bara ny tränare, så slalom mellan ekipagen gick bra, liksom stadgeövning där Åsa kastade dummisar och bollar hej vilt. Lakrits och Reko var de enda hundarna som var lösa i den övningen, men även de kopplade hundarna skötte sig bra. Sedan hämtade vi människor in varsin apport medan hundarna fick sitta kvar och vänta. tredje lydnadsövningen var att sätta hundarna på linje, varannan med nosen åt vänster och varannan med nosen åt höger. Sedan gick vi ifrån hundarna på valfritt avstånd (jag tog ganska långt bort) och en i taget skulle kalla in. Gross matte började, och han kom halvvägs mot henne, men avvek sedan och kutade upp i en dunge istället. Lakrits hade positionen bredvid Gross, men satt kvar hela tiden tills det var min tur att kalla in. Mycket bra gjort av honom, det bådar gott inför platsliggningen om några veckor. Någon hund reste sig upp flera gånger, men övriga var riktigt stadiga.
Sedan hade Åsa en övning med ett ekipage i taget medan vi övriga fick träna dirigering med valfritt antal synligt utlagda bollar på linje. Hon betonade vikten av att ha vinden i ryggen för att underlätta maximalt för hunden. Jag körde med alla fyra bollarna, lade två i den beteshage vi befann oss, kröp genom stängslet (ingen el) till en stubbåker, lade en boll strax innanför stängslet och en till längre ut. Sen gick vi en bit till och vände upp. Sedan tog han snyggt och prydligt in alla fyra bollarna i tur och ordning, som om han aldrig gjort annat. Jag lade på ett extra Ut när han passerade de gamla legorna, men det fanns ingen tendens till avsaktande. Snygga upplock och returer. Sedan vidtog en ganska lång väntan, varpå jag körde en omgång till inne i beteshagen med tre bollar. Inga problem nu heller. Jag tror det är dirigeringsfyrkanterna som börjar löna sig för oss här. Där funderade jag lite på det här med vinden: när man kör fyrkanter blir det ju automatiskt vind från alla fyra hållen, alltså både med-, mot- och sidvind. Det gör ju att hunden tränas på alla sorters vindar, men samtidigt kanske man får vara lite lyhörd för att vissa ben kan vara svårare än andra just på grund av ofördelaktig vind. Ska försöka ha det i åtanke framöver.
Så småningom blev det vår tur att göra Åsas dirigeringsövning. Den gick ut på att börja med en enkel markering, sen en utlagd dold apport i samma område medan hunden är på väg in med den första, sen en boll i samma område när hunden är på väg in med den andra. Här valde jag att samtidigt backa till längre avstånd, något Lakrits normalt skulle klarat. Nu var han uppenbarligen för trött för detta, för skicket blev inget bra och jag fick gå längre fram igen. Sen låg han inte kvar tillräckligt idogt i sökområdet utan började springa vidare. Då blåste jag stopp utan att han tog stoppsignalen tillräckligt bra. Till sist kallade jag in honom och Åsa gick ut och motiverade upp med ett skott i marken invid bollen, och nu plockade han in den utan problem. Han var nog helt enkelt för trött i mössan för denna sista övning. Allt annat idag hade ju gått hur bra som helst.
Åsa berättade i varje fall att nästa steg på övningen skulle ha varit att kasta en markering bakom det gamla sökområdet, så hunden skulle skickas igenom detta och vidare ut till markeringen bakom några granar. Detta gjorde vi nu aldrig, men jag ska försöka minnas övningen och testa den hemmavid när jag har tillgång till någon bra medhjälpare.
Totalt sett har vi iallafall haft en bra dag och jag ser med viss tillförsikt fram emot WT, bara han klarar att hålla ihop med alla hundar och människor runt omkring sig.
Vi delades in i tre grupper: en livligare med Jörgen, en lugn med Anita och en lugn med Åsa Eckerrot. Vi var hos Anita på förmiddagen och hos Åsa på eftermiddagen.
Vi inledde med jaktlydnadsövningar, som att gå runt övriga ekipage i slalom. Här tyckte Lakrits det var lite läskigt att gå runt en massa hundar han inte kände, och visade detta genom att nosa sig runt något steg bakom mig. Jag kände igen beteendet från Gyllene Anden i vintras, även om det var mycket mer markant då, och jag har nu på hemvägen funderat på hur jag bäst hanterar detta. Jag har kommit fram till att uppmuntrande peppningar med klicker och godisbelöning nog skulle funka för att stärka honom och ge självförtroende i dessa situationer med nya hundar. Ska försöka komma ihåg att ta med det till WT nästa helg.
Sen var det inkallning förbi övriga hundar, och Lakrits gjorde då en liten extra lov för att öka avståndet lite till de andra hundarna, samtidigt som han kom in till mig med god fart.
Två enkelmarkeringar som kastades från äng in i skog var inget svåra alls. När vi började jobba och han hade nosat in de andra hundarna släppte allt det jobbiga som tur var, och han skötte sig utmärkt.
Ytterligare en markering från annan startposition mot samma område, fast kortare kastat så apporten hamnade på ängen – här ville Anita se om hundarna skulle springa för långt av gammal vana, eller om de skulle uppfatta att apporten låg närmare. Inga problem. Även alla avlämningar idag var bra, inget tramsande trots Anita, hundar och action. Mycket bra!
Vi gick lite fram och tillbaka på linje med många vändningar åt vänster och höger. Sen fick Lakrits inleda att ta en tennisboll bland de sju som Anita gömt i samma kastområde som tidigare. Jag skickade på linje, blåste närsök när han var i området varpå han omgående hittade en boll som han kom in med. Efteråt, när alla gjort detta, diskuterade vi när en hund egentligen ska ”förstå” att en dirigeringslinje är färdigavverkad. Anita menade att man ska blåsa stopp i detta läge och sedan skicka på Sök (inte Närsök), i synnerhet när det bara finns en eller två bollar kvar och man inte riktigt vet var de ligger. Ingen hade gjort så nu.
Alltså gjorde vi om en gång till, och vi fick då välja avstånd själva och skicka mot tomt område. Sen fick vi välja vad vi ville att Anita skulle göra (smyga ut en boll, kasta en stoppbelöning). Stannade inte hunden på stoppsignalen kunde den alltså inte belöna sig själv. Jag valde att skicka på ganska långt avstånd, låta Anita smyga ut en boll när jag blåst stopp och sedan testa ett Sök-kommando på distans, något jag aldrig provat förut. På sök brukar ju hunden finnas vid ens sida. Nu var det dessutom rätt länge sen vi körde ett sök överhuvudtaget, så det var lite spännande att se hur detta skulle gå. Om det inte funkade var planen att gå närmare och ge Sök-kommandot igen. Han tog stoppsignalen på långt avstånd klockrent, och sedan förstod han efter nån halv sekunds eftertanke vad mitt Sök med tillhörande gest betydde och han plockade fint in den utsmugna bollen. Duktigt gjort!
Lunchdags med paj och sallad som åts utomhus (jag lyckönskade mitt förutseende att ha med en extra jacka i bilen och pälsade på mig inför detta, och sen behöll jag de dubbla jackorna hela eftermiddagen, plus ett par extra sockor) medan hundarna fick vila i bilarna.
Åsas upplägg var delvis detsamma med lydnadsövningar först. Nu var det ju samma grupp som på förmiddagen, bara ny tränare, så slalom mellan ekipagen gick bra, liksom stadgeövning där Åsa kastade dummisar och bollar hej vilt. Lakrits och Reko var de enda hundarna som var lösa i den övningen, men även de kopplade hundarna skötte sig bra. Sedan hämtade vi människor in varsin apport medan hundarna fick sitta kvar och vänta. tredje lydnadsövningen var att sätta hundarna på linje, varannan med nosen åt vänster och varannan med nosen åt höger. Sedan gick vi ifrån hundarna på valfritt avstånd (jag tog ganska långt bort) och en i taget skulle kalla in. Gross matte började, och han kom halvvägs mot henne, men avvek sedan och kutade upp i en dunge istället. Lakrits hade positionen bredvid Gross, men satt kvar hela tiden tills det var min tur att kalla in. Mycket bra gjort av honom, det bådar gott inför platsliggningen om några veckor. Någon hund reste sig upp flera gånger, men övriga var riktigt stadiga.
Sedan hade Åsa en övning med ett ekipage i taget medan vi övriga fick träna dirigering med valfritt antal synligt utlagda bollar på linje. Hon betonade vikten av att ha vinden i ryggen för att underlätta maximalt för hunden. Jag körde med alla fyra bollarna, lade två i den beteshage vi befann oss, kröp genom stängslet (ingen el) till en stubbåker, lade en boll strax innanför stängslet och en till längre ut. Sen gick vi en bit till och vände upp. Sedan tog han snyggt och prydligt in alla fyra bollarna i tur och ordning, som om han aldrig gjort annat. Jag lade på ett extra Ut när han passerade de gamla legorna, men det fanns ingen tendens till avsaktande. Snygga upplock och returer. Sedan vidtog en ganska lång väntan, varpå jag körde en omgång till inne i beteshagen med tre bollar. Inga problem nu heller. Jag tror det är dirigeringsfyrkanterna som börjar löna sig för oss här. Där funderade jag lite på det här med vinden: när man kör fyrkanter blir det ju automatiskt vind från alla fyra hållen, alltså både med-, mot- och sidvind. Det gör ju att hunden tränas på alla sorters vindar, men samtidigt kanske man får vara lite lyhörd för att vissa ben kan vara svårare än andra just på grund av ofördelaktig vind. Ska försöka ha det i åtanke framöver.
Så småningom blev det vår tur att göra Åsas dirigeringsövning. Den gick ut på att börja med en enkel markering, sen en utlagd dold apport i samma område medan hunden är på väg in med den första, sen en boll i samma område när hunden är på väg in med den andra. Här valde jag att samtidigt backa till längre avstånd, något Lakrits normalt skulle klarat. Nu var han uppenbarligen för trött för detta, för skicket blev inget bra och jag fick gå längre fram igen. Sen låg han inte kvar tillräckligt idogt i sökområdet utan började springa vidare. Då blåste jag stopp utan att han tog stoppsignalen tillräckligt bra. Till sist kallade jag in honom och Åsa gick ut och motiverade upp med ett skott i marken invid bollen, och nu plockade han in den utan problem. Han var nog helt enkelt för trött i mössan för denna sista övning. Allt annat idag hade ju gått hur bra som helst.
Åsa berättade i varje fall att nästa steg på övningen skulle ha varit att kasta en markering bakom det gamla sökområdet, så hunden skulle skickas igenom detta och vidare ut till markeringen bakom några granar. Detta gjorde vi nu aldrig, men jag ska försöka minnas övningen och testa den hemmavid när jag har tillgång till någon bra medhjälpare.
Totalt sett har vi iallafall haft en bra dag och jag ser med viss tillförsikt fram emot WT, bara han klarar att hålla ihop med alla hundar och människor runt omkring sig.
söndag 8 april 2012
Fyrkantig träning
Idag träffas Annika och jag för träning av dirigeringsfyrkanten. Vi gjorde tre olika fyrkanter: den första höll Annika på med när jag anlände i Jävsjöskogen rätt nära DaTäBK, senare lade vi två i den glesa skogen.
Den första på en äng var ganska lång och Annika hade det knepigt med båda hundarna, som ville dra in i grandungen i mitten av fyrkanten. När jag såg det bestämde jag mig snabbt för spårat och halvsynligt (osynligt, men där det inte gör nåt om han snappar något av apportsläppen) och bortsett från det första benet gick det riktigt bra. Vid det första benet ville han gira åt vänster när han i princip var framme vid målet, i samma linje som vi tidigare gått. Jag kallade tillbaka, och nästa gång ville han upp på vägen som gick parallellt. När han försökt det en gång till gick jag närmare med honom och till sist fick vi till det. Sen var det som sagt inga problem mer än att han försökte stanna till vid granarna, men då pushade jag honom vidare med upprepade Ut, som han åtlydde.
Han ville gärna tjuvpinka när vi gick ut fyrkanten, sade Annika som hade god sikt över detta bakom mig, så hon fick sedan agera kissförstörare på resterande fyrkantspromenader.
Vi pausade med fika i solen innan vi fortsatte in i skogen, som är ganska gles men risig och halvsvårgången. Det blir alltså mycket bra fotgåendeövning, där det mänskliga tempot varierar kraftigt, och hunden därmed får anpassa sig när vi går ut fyrkanterna.
Halvvägs till skogen gjorde vi förresten en platsliggning med Lakrits omgärdad av Alpha och Tindra. Vi stod tre minuter före återgång, gick jättebra ända tills jag var tillbaka. Då reser sig skrället flera gånger utan kommando. Jag gick tillbaka och gjorde om, och på tredje försöket gick det bra. Det där får vi allt nöta lite på hemma på gräsmattan, synd att få avdrag på en sån grej.
I skogen gick vi som sagt ut två fyrkanter. Ibland gick Annika först och jag efter, ibland bytte vi och lyckades smuggla ner 2 dummies vid varje vinkel så att fyrkanterna blev spårade men med dolda apporter för båda hundarna. Vi hade plastband som markerade hörnen. Både Lakrits och Cheysie gjorde sina fyrkanter superfint, över rishögar, förbi trånga sten- och trädpassager och raka fina linjer till apporterna.
På hemvägen såg jag ett bra träningsställe om vi vill ha öppen terräng med midjehög sly, perfekt till markeringar som faller ner dolt.
Den första på en äng var ganska lång och Annika hade det knepigt med båda hundarna, som ville dra in i grandungen i mitten av fyrkanten. När jag såg det bestämde jag mig snabbt för spårat och halvsynligt (osynligt, men där det inte gör nåt om han snappar något av apportsläppen) och bortsett från det första benet gick det riktigt bra. Vid det första benet ville han gira åt vänster när han i princip var framme vid målet, i samma linje som vi tidigare gått. Jag kallade tillbaka, och nästa gång ville han upp på vägen som gick parallellt. När han försökt det en gång till gick jag närmare med honom och till sist fick vi till det. Sen var det som sagt inga problem mer än att han försökte stanna till vid granarna, men då pushade jag honom vidare med upprepade Ut, som han åtlydde.
Han ville gärna tjuvpinka när vi gick ut fyrkanten, sade Annika som hade god sikt över detta bakom mig, så hon fick sedan agera kissförstörare på resterande fyrkantspromenader.
Vi pausade med fika i solen innan vi fortsatte in i skogen, som är ganska gles men risig och halvsvårgången. Det blir alltså mycket bra fotgåendeövning, där det mänskliga tempot varierar kraftigt, och hunden därmed får anpassa sig när vi går ut fyrkanterna.
Halvvägs till skogen gjorde vi förresten en platsliggning med Lakrits omgärdad av Alpha och Tindra. Vi stod tre minuter före återgång, gick jättebra ända tills jag var tillbaka. Då reser sig skrället flera gånger utan kommando. Jag gick tillbaka och gjorde om, och på tredje försöket gick det bra. Det där får vi allt nöta lite på hemma på gräsmattan, synd att få avdrag på en sån grej.
I skogen gick vi som sagt ut två fyrkanter. Ibland gick Annika först och jag efter, ibland bytte vi och lyckades smuggla ner 2 dummies vid varje vinkel så att fyrkanterna blev spårade men med dolda apporter för båda hundarna. Vi hade plastband som markerade hörnen. Både Lakrits och Cheysie gjorde sina fyrkanter superfint, över rishögar, förbi trånga sten- och trädpassager och raka fina linjer till apporterna.
På hemvägen såg jag ett bra träningsställe om vi vill ha öppen terräng med midjehög sly, perfekt till markeringar som faller ner dolt.
lördag 7 april 2012
Bro
Får väl bli ett inlägg till ikväll, för jag fick just veta att jag kommit med på Bro-provet söndagen den 22 april som sista hund i NKL med startnummer 30. Har inte fått något mejl ännu, men detta ligger utlagt på webben. Vad roligt!
fredag 6 april 2012
Sillhatarens sill
På begäran:
Sillhatarens sill
Ingredienser
Lag
Marinad
Gör så här Dag 0
Sillhatarens sill
Ingredienser
1 burk inläggningssill
Lag
¼ dl ättikssprit
1,5 dl vatten
1 dl socker
2 lagerblad
5-10 korn kryddpeppar, vitpeppar, svartpeppar vardera
Koka ihop ovanstående och låt svalna.
Tillsätt följande:
½ knippa dill
1 fint skivad rödlök
Marinad
2 dl majonnäs
1 dl grädde
ca 1 dl kalles kaviar
½ tsk citronpeppar (ej nödvändigt)
1,5-2 tsk socker
15-20 droppar Worcestershiresås
1 stor knippa dill
2-3 rödlökar
2 purjolökar
Gör så här –2 dagar
Lägg in den avrunna sillen minst två dagar innan den ska ätas i den uppkokta och avsvalnade lagen enligt ovan.
Gör så här Dag 0
Blanda till marinaden enligt ovan.
Ta fram serveringsformen och strö hackad dill, purjoringar och hackad rödlök i botten. Dofta över svartpeppar. Lägg på klippta sillbitar.
Täck sillen med ett lager av rödlök, purjo och dill. Bred marinaden över detta. Garnera med rader av rödlök, purjo och dill.
Håller sig några dagar.
Bilder från London
Jag hade lite svårt att välja bilder, så jag lade upp en hel bibba här istället:
Eva och Sara i London i mars 2012
Njut av våren i London medan vi väntar på att den ska komma hit på allvar!
Och Glad Påsk, alla läsare!
torsdag 5 april 2012
Sista akvarellkursen
Måste ju lägga upp lite bilder från London, men innan jag hinner ta mig an dem kommer några mobiltagna bilder från sista akvarellkursen medan jag har processen något så när färsk i minnet. Läraren hade nämligen förhinder och dök upp först på slutet av lektionen (vi var satta att jobba på egen hand första stunden) och hann bara visa ett sätt att måla får, som vi aldrig hann testa själva. Därför fotade jag hennes alster underhand, så jag skulle minnas i efterhand hur man gjorde. Så här:
Först en tidigare gjord målning av Marianne så vi skulle ha målet klart för oss.
Närbild på denna målbild. Jag blir sugen på att prova, nu när jag lägger upp dem.
Får se om det kommer en jämförelsebild från mig så småningom ...
Får se om det kommer en jämförelsebild från mig så småningom ...
Marianne börjar på nya målningen med torr teknik.
Först duttar hon med svamp i olika nyanser, sen lägger hon på skugga på magarnas underkant.
Först duttar hon med svamp i olika nyanser, sen lägger hon på skugga på magarnas underkant.
Hon blöter papperet runt om fårkropparna, lämnar dock vitt uppåt över fåren.
Lite färg i vattnet så det syns var hon blött någonstans.
Lite färg i vattnet så det syns var hon blött någonstans.
Efter att ha färgat bakgrundsmarken mera lägger hon på skuggor.
Här har staket, lite gräs och något träd tillkommit med penselskaftet.
Detta görs medan bakgrunden är blöt.
Detta görs medan bakgrunden är blöt.
När det torkat gör hon huvuden och ben.
Vi visade upp vad vi gjort tidigare under lektionen, och jag bad särskilt om konstruktiv kritik inför sommarens jobb på egen hand. Jag hade målat ett sommarlandskap med metspö och brygga. Jag fick två tips:
- vattencirkeln vid flötet: ta bort färg snarare än lägg på.
- speglingen av bryggan i vattnet ska falla rakt ned, inte göra en skugga som jag gjort.
Det sista fattade jag inte först, tänkte på spegling och skugga mer eller mindre som synonymer, men då plockade hon fram detta underbart illustrativa kort som jag fotade av:
Det bruna är speglingen av fågeln, medan det gråblå är skuggan.
Två helt olika saker och de faller helt olika med identiskt ljus!
Två helt olika saker och de faller helt olika med identiskt ljus!
Slutligen vill jag rikta ett särskilt tack till Cypern för de snälla orden om mina enkla akvarellalster. Du vet vem du är! Jag ska lägga upp fler bilder på egna akvareller nu när kursen är slut, men det får bli nån gång framöver när jag har bättre med tid.
tisdag 3 april 2012
Tack snälla Jordbruksverket!
Tack snälla Jordbruksverket för att ni ändrat de krångliga rabiesreglerna!
Jag skulle ta Lakrits till veterinären för att komplettera kennelhostevaccinet inför vårens stundande prov och tävlingar. Så upptäckte jag av en slump att det stod att hans rabiesvaccin gått ut i november nångång. Va?!
Jag kollade genast Kaspers papper, för de vaccinerades samtidigt, förutom att Lakrits behövde två sprutor och Kasper bara en. Så några månader borde det diffa mellan hundarna, men inte mer. Nädå, i Kaspers pass stod det att vaccinet räckte till 2013, ungefär som jag väntat mig. Två års skillnad! Hade de skrivit fel i Lakrits pass? Eller skulle vi behöva göra om hela den besvärliga och dyra rabiesproceduren med antikroppskontroll och hela baletten?
Med hjärtat i halsgropen åkte jag alltså till veterinären med en hund och två pass för att reda ut det hela. Det visade sig att man vaccinerat med två olika vaccin då för ett och ett halvt år sedan, ett med längre hållbarhet för hunden som bara behövde påfyllnad, och ett kortare för den nya hunden eftersom detta vaccin bättre bildar antikroppar. Behövde jag alltså göra om allt?
Nä, Jordbruksverket har ändrat reglerna och man behöver nu inte ta om antikroppstestet, utan bara ta en tilläggsspruta precis som vanligt. Puh. Tack snälla Jordbruksverket för att ni lättat på de dumma reglerna som sade att man skulle minnas exakt datum på en spruta som togs för flera år sedan. I höstas hade jag liksom annat att tänka på än rabiessprutor...
Nu har även Lakrits fått en långtidsverkade antirabiesdos. Inte är hundarna synkade, och inte gick det att få automatiska påminnelser på just denna vaccintyp från veterinären som det går för andra vacciner, men i alla fall. Skönt att det fixade sig!
Jag skulle ta Lakrits till veterinären för att komplettera kennelhostevaccinet inför vårens stundande prov och tävlingar. Så upptäckte jag av en slump att det stod att hans rabiesvaccin gått ut i november nångång. Va?!
Jag kollade genast Kaspers papper, för de vaccinerades samtidigt, förutom att Lakrits behövde två sprutor och Kasper bara en. Så några månader borde det diffa mellan hundarna, men inte mer. Nädå, i Kaspers pass stod det att vaccinet räckte till 2013, ungefär som jag väntat mig. Två års skillnad! Hade de skrivit fel i Lakrits pass? Eller skulle vi behöva göra om hela den besvärliga och dyra rabiesproceduren med antikroppskontroll och hela baletten?
Med hjärtat i halsgropen åkte jag alltså till veterinären med en hund och två pass för att reda ut det hela. Det visade sig att man vaccinerat med två olika vaccin då för ett och ett halvt år sedan, ett med längre hållbarhet för hunden som bara behövde påfyllnad, och ett kortare för den nya hunden eftersom detta vaccin bättre bildar antikroppar. Behövde jag alltså göra om allt?
Nä, Jordbruksverket har ändrat reglerna och man behöver nu inte ta om antikroppstestet, utan bara ta en tilläggsspruta precis som vanligt. Puh. Tack snälla Jordbruksverket för att ni lättat på de dumma reglerna som sade att man skulle minnas exakt datum på en spruta som togs för flera år sedan. I höstas hade jag liksom annat att tänka på än rabiessprutor...
Nu har även Lakrits fått en långtidsverkade antirabiesdos. Inte är hundarna synkade, och inte gick det att få automatiska påminnelser på just denna vaccintyp från veterinären som det går för andra vacciner, men i alla fall. Skönt att det fixade sig!
måndag 2 april 2012
söndag 1 april 2012
Rallyhundar till instruktörsutbildning
Det var instruktörsutbildning i rallylydnad i helgen på klubben, och det behövdes hundar att träna. Kasper och Lakrits ställde alltså upp söndag eftermiddag för tre blivande instruktörer.
Vi var tre ekipage som skulle lära oss tre godtyckligt lottade skyltar.
Kasper fick vara först ut, och första skylten var enkel: sitt, höger, ett steg, sitt från fortsättningsklass. Sedan var det två skyltar från avancerad klass: sitt, hopp över hinder, återgå till föraren samt sitt, gå ifrån, kalla in.
Båda dessa var nya för oss, men Kasper skötte dem galant. Min allra bästa lilla bushund kunde hålla pli på sig och komma in till matte när han skulle. Så kul!
Eftersom det var kallt och började snöa tyckte jag sen att Kasper kunde få hoppa in i bilen, så fick Lakrits vara med för de båda andra instuktörerna. Här inledde vi med sitt, stanna kvar, höger, ett steg, sitt. Alltså nästan samma skylt som tidigare, men där hunden skulle stanna kvar istället för att följa med föraren. Första gången tjuvade Lakrits och reste sig och tog något steg mot mig innan jag kallade in, men vi gjorde om några gånger tills han fick pejl på det hela.
Sitt, gå runt hunden, ihop med fötterna och gå vidare var inga problem, den har vi gjort förut.
Sista skylten var knepig, 412 från mästarklass: vänster om båda. det vill säga att Lakrits skulle vända åt vänster samtidigt som jag skulle vända åt vänster, varpå vi (när vi lyckats trassla oss rätt) hamnade med hunden på höger sida om oss. Vänster, vänster en gång till och vi var tillbaka igen. Körde med godislockning för att få med honom, och det funkade riktigt skapligt efter en liten stund.
Sista instruktören, då. Vi började med enkla sitt, stå, sitt. Eller: den borde ha varit enkel, men Lakrits hade tillfälligt glömt bort ordet Stå, så vi fick repa det ett par gånger. Sen var det enkelt.
Det hela avslutades med två knepiga skyltar från mästarklass, 410 och 408. Sidbyte bakom var svår. Lakrits är ju så van att alltid gå på vänster sida att det var ett riktigt schå att få honom att förstå att han skulle komma bakom mig upp på höger sida. Det krävdes godislockande med högerhanden bakom knäna. Vips när han fattat och fått sin godis så gjorde han genast ett bakombyte tillbaka till vänster sida igen. Fniss.
Sista övningen var framåtsändande till kon. Här hade jag velat köra baklängeskedjning, alltså börjat framme vid konen, sen backat successivt bakåt till skylten. Men instruktören (enligt min mening den sämste av de tre) bad oss genomföra momentet i framåtföljd utan någon direkt genomgång av hur vi skulle träna in det. Det gick ju givetvis inte särskilt bra, men jag lyckades ändå få honom aningen framför mig med Före och sen ett Stanna på det. Men lärt in momentet ... näe, här krävs det betydligt mer.
Det bästa var nästan att Lakrits fick lite mer träning på att utföra rallymoment nära skyltar. Vi har ju mest tränat skyltlöst, och han är ännu inte riktigt van vid att de står där, att man inte ska nosa på dem och inte heller sätta sig på dem. :) I vilket fall kändes det bra, jag hade båda hundarnas uppmärksamhet, ingen nosning, trots främmande hundar i närheten. De gillade belöningarna som vankades: en Lidl-korv som dissats av oss människor och så den avlånga orange kampgrejen som legat undanstoppad ett bra tag nu. På det hela taget känns det bra inför 21 april, även om givetvis vad som helst kan hända då. Ska iallafall försöka få till en eller ett par träningar med skyltar och bana innan dess.
Vi var tre ekipage som skulle lära oss tre godtyckligt lottade skyltar.
Kasper fick vara först ut, och första skylten var enkel: sitt, höger, ett steg, sitt från fortsättningsklass. Sedan var det två skyltar från avancerad klass: sitt, hopp över hinder, återgå till föraren samt sitt, gå ifrån, kalla in.
Båda dessa var nya för oss, men Kasper skötte dem galant. Min allra bästa lilla bushund kunde hålla pli på sig och komma in till matte när han skulle. Så kul!
Eftersom det var kallt och började snöa tyckte jag sen att Kasper kunde få hoppa in i bilen, så fick Lakrits vara med för de båda andra instuktörerna. Här inledde vi med sitt, stanna kvar, höger, ett steg, sitt. Alltså nästan samma skylt som tidigare, men där hunden skulle stanna kvar istället för att följa med föraren. Första gången tjuvade Lakrits och reste sig och tog något steg mot mig innan jag kallade in, men vi gjorde om några gånger tills han fick pejl på det hela.
Sitt, gå runt hunden, ihop med fötterna och gå vidare var inga problem, den har vi gjort förut.
Sista skylten var knepig, 412 från mästarklass: vänster om båda. det vill säga att Lakrits skulle vända åt vänster samtidigt som jag skulle vända åt vänster, varpå vi (när vi lyckats trassla oss rätt) hamnade med hunden på höger sida om oss. Vänster, vänster en gång till och vi var tillbaka igen. Körde med godislockning för att få med honom, och det funkade riktigt skapligt efter en liten stund.
Sista instruktören, då. Vi började med enkla sitt, stå, sitt. Eller: den borde ha varit enkel, men Lakrits hade tillfälligt glömt bort ordet Stå, så vi fick repa det ett par gånger. Sen var det enkelt.
Det hela avslutades med två knepiga skyltar från mästarklass, 410 och 408. Sidbyte bakom var svår. Lakrits är ju så van att alltid gå på vänster sida att det var ett riktigt schå att få honom att förstå att han skulle komma bakom mig upp på höger sida. Det krävdes godislockande med högerhanden bakom knäna. Vips när han fattat och fått sin godis så gjorde han genast ett bakombyte tillbaka till vänster sida igen. Fniss.
Sista övningen var framåtsändande till kon. Här hade jag velat köra baklängeskedjning, alltså börjat framme vid konen, sen backat successivt bakåt till skylten. Men instruktören (enligt min mening den sämste av de tre) bad oss genomföra momentet i framåtföljd utan någon direkt genomgång av hur vi skulle träna in det. Det gick ju givetvis inte särskilt bra, men jag lyckades ändå få honom aningen framför mig med Före och sen ett Stanna på det. Men lärt in momentet ... näe, här krävs det betydligt mer.
Det bästa var nästan att Lakrits fick lite mer träning på att utföra rallymoment nära skyltar. Vi har ju mest tränat skyltlöst, och han är ännu inte riktigt van vid att de står där, att man inte ska nosa på dem och inte heller sätta sig på dem. :) I vilket fall kändes det bra, jag hade båda hundarnas uppmärksamhet, ingen nosning, trots främmande hundar i närheten. De gillade belöningarna som vankades: en Lidl-korv som dissats av oss människor och så den avlånga orange kampgrejen som legat undanstoppad ett bra tag nu. På det hela taget känns det bra inför 21 april, även om givetvis vad som helst kan hända då. Ska iallafall försöka få till en eller ett par träningar med skyltar och bana innan dess.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)