Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit... :D
Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.
Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.
Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.
När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.
I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.
Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare...
En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.
Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.
Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
KTK - sista helgen, lör
Idag gjorde de som kunde sitt praktiska prov. Själv anlände jag och Lakrits lagom till teoridelen och han fick vara med inne i klassrummet som passivitetsträning. Medan vi pratade om baklängeskedjning låg han tyst och fint i hela två timmar! Jag droppade godis emellanåt. Han var uppe och rörde på sig två gånger på hela tiden, tror jag, men pep ingen gång. Suveränt bra träning!
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.
Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.
På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.
Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.
Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.
På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.
Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.
Sikta mot stjärnorna 1(4)
Det är skönt och tidsbesparande när kursledaren sjäv bloggar om gårdagens kursdag. Lacke är med på bild där.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.
torsdag 27 januari 2011
Ny sele
Idag åkte vi till Arninge och kikade på selar. Jag hade sett ut på webben ungefär vad jag ville ha. Jag började med att kolla om den sele han redan har i storlek M fanns i en storlek större. Den selen är jätteenkel att ta på och den har han kunnat ha i drygt fem månader. Den får nu istället bli Kaspers reservsele. Och jag hittade en i storlek L, fast bara i en tråkig grå färg. Jag provade och den passade ju. Men så fick jag syn på Hurttas fina nya Lifeguard Y-sele som jag kikat på online. Den kostade 249 kr att jämföra med den andra i storlek L som kostade 565 kr. Inte så svårt val att prova Lifeguard-selen också. Lite mekigare att ta på, man måste krångla igenom benet, men när jag justerat in den satt den riktigt fint. Och i samma klargula färg som hans halvstryp, med invävda reflextrådar. Valet var givet. Denna är i storlek 90, hoppas det räcker tills han är fullvuxen. Det finns en bra bit att spänna ut iallafall.
Bild kommer senare på denna sele, den blev så snygg på honom. Tills vidare får ni hålla tillgodo med denna produktbild.
Apport, Stå och Backa
Tränade lite inne med Lakrits och kan åter konstatera (som igår) att apporterna blivit superintressanta igen. Så där som vi hade det för några månader sedan, och som jag inbillat mig var ett avslutat kapitel. Jag tränade lite höger/vänster i köket, men fick snart backa till att bara träna avlämningar. Rena avlämningar går bra, men så snart jag återgår till att hämta på två meters avstånd blir det svårare igen. Får köra det här ett tag nu.
På den positiva sidan tror jag att han har förstått konceptet Stå ganska bra nu. Jag kan dröja med klicket någon sekund och han står kvar. Det här har vi tragglat rätt länge, så det känns skönt att se en ljusglimt.
Sedan har vi börjat backa utmed köksskåpen för första gången idag, och det gick så bra att han till och med klarade ett hörn. Hörnet var inte riktigt meningen, men det dök upp lite snabbare än jag var beredd på och då hade han redan börjat svänga med bakdelen, så då var det ju bara att hänga på. Sen blev det godisregn!
På den positiva sidan tror jag att han har förstått konceptet Stå ganska bra nu. Jag kan dröja med klicket någon sekund och han står kvar. Det här har vi tragglat rätt länge, så det känns skönt att se en ljusglimt.
Sedan har vi börjat backa utmed köksskåpen för första gången idag, och det gick så bra att han till och med klarade ett hörn. Hörnet var inte riktigt meningen, men det dök upp lite snabbare än jag var beredd på och då hade han redan börjat svänga med bakdelen, så då var det ju bara att hänga på. Sen blev det godisregn!
onsdag 26 januari 2011
Tuggstrategi
Intressant att kolla på Kasper. Båda hundarna fick varsin tuggrej och Kasper skyndade genast undan med sin.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.
Sötebröd och stjärnor
Är sötebrödsdagarna över? Lakrits har ju varit en rätt okomplicerad pojke att ha att göra med. Och det är han väl på många sätt fortfarande. Men nu har vi haft ett par incidenter på kort tid där han sprungit fram till andra hundar. Eller ja, i ena fallet var det en annan hund som sprang fram till honom. Men strunt samma, han lyssnar inte längre så bra på mig som jag skulle vilja.
Dels börjar han ju komma upp i tonåren, men jag tror också att vinterns många lite väl tråkiga promenader börjar ta ut sin rätt. Han vill göra nåt roligare än att gå bredvid sin i nuläget rätt trista matte.
Så bra då att vi ska börja på Eva Bodfäldts Sikta mot stjärnorna på fredag. För att kunna träna på lyhördhet med främmande hundar i närheten måste man ju ha tillgång på just främmande hundar. Och på klubben är det ju vinteruppehåll, så vi ser inte värst många främmande hundar just nu. Mer än dem han kom i oönskad kontakt med, då.
I helgen är det sedan sista klickertränartillfället, då egentligen Kasper skulle visa upp sina färdigheter på prov. Men jag har ju lagt ner hans träningsverksamhet i det stora hela just nu på grund av pankreatiten, så jag tänkte istället plocka med mig Lakrits dit för att närvara vid teoribitarna. Så får vi chansen att göra provet lite senare om vi vill. Snällt med tanke på de dyra kurspengarna.
Idag tränade jag för första gången på länge ute med apporter. Och det märktes att Lakrits var ringrostig på dem, dvs. lite väl glad i dem. Vi har kört bollar nu när det varit mycket snö och där går det galant med inhämtning och avlämning. Apporterna hämtades ju in, men det märktes att det inte var superkul att lämna av dem. Får börja köra apporter lite mer regelbundet igen så att de inte blir lika skojiga och nymodiga.
Dels börjar han ju komma upp i tonåren, men jag tror också att vinterns många lite väl tråkiga promenader börjar ta ut sin rätt. Han vill göra nåt roligare än att gå bredvid sin i nuläget rätt trista matte.
Så bra då att vi ska börja på Eva Bodfäldts Sikta mot stjärnorna på fredag. För att kunna träna på lyhördhet med främmande hundar i närheten måste man ju ha tillgång på just främmande hundar. Och på klubben är det ju vinteruppehåll, så vi ser inte värst många främmande hundar just nu. Mer än dem han kom i oönskad kontakt med, då.
I helgen är det sedan sista klickertränartillfället, då egentligen Kasper skulle visa upp sina färdigheter på prov. Men jag har ju lagt ner hans träningsverksamhet i det stora hela just nu på grund av pankreatiten, så jag tänkte istället plocka med mig Lakrits dit för att närvara vid teoribitarna. Så får vi chansen att göra provet lite senare om vi vill. Snällt med tanke på de dyra kurspengarna.
Idag tränade jag för första gången på länge ute med apporter. Och det märktes att Lakrits var ringrostig på dem, dvs. lite väl glad i dem. Vi har kört bollar nu när det varit mycket snö och där går det galant med inhämtning och avlämning. Apporterna hämtades ju in, men det märktes att det inte var superkul att lämna av dem. Får börja köra apporter lite mer regelbundet igen så att de inte blir lika skojiga och nymodiga.
söndag 23 januari 2011
Lacke njuter också
Svart labbe gör sig *inte* på motljusfoton med mobilkameran. Men ändå. Man ser hur härligt vi hade det, eller hur?
lördag 22 januari 2011
Avelsförfrågan
Häpp!
Idag ringde en person som var intresserad av att avla på Kasper.
Nu går ju inte det eftersom han
a) är kastrerad
b) har tandfel
c) har pankreatit
Men det väcker frågan hos mig hur man egentligen hittar fram till hundar som man vill avla på. Jag pratade inte länge med henne, men hon nämnde att stamtavlan var intressant. Det får väl Kennel Götängens och Kitenga ta åt sig äran för. :)
Av för mig okänd anledning står det nog inte i Hunddata att Kasper är kastrerad, trodde att veterinären skulle skicka in sådana uppgifter per automatik. Att han har tandfel och pankreatit är inrapporterat till rasklubben, men jag vet ju inte hur uppgifterna där används eller sprids sedan.
Kasper ligger och blänger. Matte har förvägrat honom något mycket intressant.
Idag ringde en person som var intresserad av att avla på Kasper.
Nu går ju inte det eftersom han
a) är kastrerad
b) har tandfel
c) har pankreatit
Men det väcker frågan hos mig hur man egentligen hittar fram till hundar som man vill avla på. Jag pratade inte länge med henne, men hon nämnde att stamtavlan var intressant. Det får väl Kennel Götängens och Kitenga ta åt sig äran för. :)
Av för mig okänd anledning står det nog inte i Hunddata att Kasper är kastrerad, trodde att veterinären skulle skicka in sådana uppgifter per automatik. Att han har tandfel och pankreatit är inrapporterat till rasklubben, men jag vet ju inte hur uppgifterna där används eller sprids sedan.
Kasper ligger och blänger. Matte har förvägrat honom något mycket intressant.
måndag 17 januari 2011
söndag 16 januari 2011
tisdag 11 januari 2011
Avslappning
Åsa hade ett mycket intressant inlägg idag. Hon klickade en av sina hundar på kriteriet avslappning.
Jag citerar från hennes blogg:
Jag citerar från hennes blogg:
Chili är en ganska livlig hund och eftersom han även är rätt mesig/osäker på sig själv så blir det lätt frustration i form av pip och ”fladder” om han tror att det inte var rätt. Jag har varit dålig på att träna stadga med honom, eller ja… jag har gjort det i vissa moment men inte rent generellt. Idag beslöt jag mig för att klicka alla signaler jag såg om att han var avslappnad och inte så uppe i varv, t.ex. att svansen stannade – den viftar ofta väldigt mycket när vi jobbar och det är väl trevligt men ofta är han alldeles för uppvarvad då. Och nu var det ju det här med magi… på 5-6 klick så började han inse vad som gav utdelning och svansen stannade och hela hunden satt koncentrerad men lugn och tittade på mig! Åh, det är så häftigt att jag blir helt till mig… 
Vi testade även det när han stod upp – med kriterierna stilla svans, stilla tassar, stilla huvud samt inget pip – och jäklar… det enda jag ångrar är att jag inte kände till det här när han var yngre för det hade varit så himla bra för honom! Även liggande kunde han slappna av och i slutet kunde jag sitta framför honom när han låg ner och sen kunde jag hastigt sträcka händerna rakt upp i vädret och han rörde inte en fena! DET är bra gjort av Chili för egentligen vill han nog bara fara upp och pussa på mig när jag gör sådana rörelser som tolkas som bus eller glädjeyttring – Chili är en väldigt ”pussig” och glad hund.
Sen kom husse gående och jag fick chansen att se om Chili kunde slappna av trots att han blev jätteglad över att se husse och helst ville gå och hälsa. Visst kunde han det, två gånger och andra gången fick han gå till husse som belöning. Så coolt att se det här!
Det pratas ibland om att hundarna blir så ”triggade”, uppvarvad och hetsiga när man kör med klicker, men det handlar förmodligen bara om att man som tränare satt fel kriterier och belönat fel saker. Belönar man avslappnat beteende så får man avslappnat beteende. En bra artikel om det kan du läsa här.
Jag känner verkligen att det här kan vara något för både Kasper och Lakrits. Verkar ju vara en himla bra vinteraktivitet, dessutom. Tack för det tipset, Åsa!
Fjäril vingad ...
Det är ju långt till våren.
Husse har ägnat sig åt lite fotoexperiment och jag vill därför passa på att förgylla bloggen med en bild som ska påminna alla bloggläsare om våren och sommaren. Den lilla skulpturen har jag köpt för många år sen av Petter Sävström och den gör sig fantastiskt fint stående på spegelbotten.
Husse har ägnat sig åt lite fotoexperiment och jag vill därför passa på att förgylla bloggen med en bild som ska påminna alla bloggläsare om våren och sommaren. Den lilla skulpturen har jag köpt för många år sen av Petter Sävström och den gör sig fantastiskt fint stående på spegelbotten.
måndag 10 januari 2011
Träningsinriktning 2011
Mål för mig 2011:
Lära mig grunderna i jaktlydnad och apportering.
Gå Sikta mot stjärnorna för Eva Bodfäldt och få lite grepp om lydnadsträning.
Mål för Kasper 2011:
Komma igång med viltspårningen igen och träna bort att han går på färskvilt.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, med godkänd poäng minst en gång under året. Rally blir officiell gren från 1 juli 2011.
Lära mig grunderna i jaktlydnad och apportering.
Gå Sikta mot stjärnorna för Eva Bodfäldt och få lite grepp om lydnadsträning.
Mål för Kasper 2011:
Komma igång med viltspårningen igen och träna bort att han går på färskvilt.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, med godkänd poäng minst en gång under året. Rally blir officiell gren från 1 juli 2011.
Lära sig alla moment i rally fortsättningsklass. Vi har tränat någon gång på flertalet moment under hösten 2010, men inte så att det sitter ordentligt ännu.
Över huvud taget komma igång och träna igen när jag känner att han stabiliserats i magen med tanke på diagnosen pankreatit. Hitta nya fungerande belöningar.
Mål för Lakrits 2011:
Lära sig grunderna i jaktlydnad och apportering. Vi får säkert god hjälp genom jaktlydnadskursen som Anita N har i vår.
Över huvud taget komma igång och träna igen när jag känner att han stabiliserats i magen med tanke på diagnosen pankreatit. Hitta nya fungerande belöningar.
Mål för Lakrits 2011:
Lära sig grunderna i jaktlydnad och apportering. Vi får säkert god hjälp genom jaktlydnadskursen som Anita N har i vår.
Lära sig lite lydnadsgrunder. Vi ska gå Sikta mot stjärnorna tillsammans i vår.
Bli ännu bättre på passivitet. Han har kommit en bra bit på väg 2010, men behöver träna mera och bli riktigt tyst.
Kanske nosa lite på viltspår, om jag ändå börjar lägga spår åt Kasper igen.
Mål för mig 2010:
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev inte Canis klickerkurs alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket uppläsning och strikt regelföljande. Övriga i gruppen håller med. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Nya valpen Thorsvi Aberfeldy (Lakrits) har kommit in i familjen jättebra, och att vara ensam hemma med båda hundarna några veckor i somras funkade suveränt. Jag har kommit en bit på väg i att träna bägge samtidigt (en i passivitet, en i aktivitet) och det går att gå koppelpromenader med bägge samtidigt. De fungerar överhuvudtaget väl tillsammans i vardagen.
Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: championat (krävs två ettor till). På grund av sen vår blev det bara en eller ett par viltspårsträningar. Sedan kom Lakrits, och då har det inte blivit mer viltspårande. Allt i frysen tinade dessutom och fick slängas när vi var på Lesvos, har inte skaffat nya klövar efter det.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året. Vi har tävlat i rally cirka fyra gånger under året, dock ännu inte kommit upp i 70 poäng. Jag har dock börjat få ordning på Kaspers nosande och sista gången missade vi på två Ligg där han enligt domaren inte låg ner ordentligt.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg). Träningslägret blev inställt pga. för få deltagare och vi har inte tränat särskilt mycket rena lydnadsmoment.
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg). Blev aldrig av.
Mer burträning (burlekar) Har tränat bur med båda hundarna vid några tillfällen på sensommaren, bl.a. på VaBK. Gick bra, men flygburen är otymplig.
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv. Detta har tränats framför allt i rallysammanhang (fortsättningsklassens moment som görs utan koppel) och även i viss mån tillsammans med Lakrits.
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev inte Canis klickerkurs alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket uppläsning och strikt regelföljande. Övriga i gruppen håller med. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Nya valpen Thorsvi Aberfeldy (Lakrits) har kommit in i familjen jättebra, och att vara ensam hemma med båda hundarna några veckor i somras funkade suveränt. Jag har kommit en bit på väg i att träna bägge samtidigt (en i passivitet, en i aktivitet) och det går att gå koppelpromenader med bägge samtidigt. De fungerar överhuvudtaget väl tillsammans i vardagen.
Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: championat (krävs två ettor till). På grund av sen vår blev det bara en eller ett par viltspårsträningar. Sedan kom Lakrits, och då har det inte blivit mer viltspårande. Allt i frysen tinade dessutom och fick slängas när vi var på Lesvos, har inte skaffat nya klövar efter det.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året. Vi har tävlat i rally cirka fyra gånger under året, dock ännu inte kommit upp i 70 poäng. Jag har dock börjat få ordning på Kaspers nosande och sista gången missade vi på två Ligg där han enligt domaren inte låg ner ordentligt.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg). Träningslägret blev inställt pga. för få deltagare och vi har inte tränat särskilt mycket rena lydnadsmoment.
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg). Blev aldrig av.
Mer burträning (burlekar) Har tränat bur med båda hundarna vid några tillfällen på sensommaren, bl.a. på VaBK. Gick bra, men flygburen är otymplig.
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv. Detta har tränats framför allt i rallysammanhang (fortsättningsklassens moment som görs utan koppel) och även i viss mån tillsammans med Lakrits.
söndag 9 januari 2011
2010 i backspegeln
Vi tillbringade de första månaderna i Skåne. Jag hade räknat med barmark under delar av den tiden och hade med viltspårsgrejer. Icke. Det blev den dittills kallaste och snöigaste vintern i Skåne på mannaminne och när Revinge hed blev alltför tunggånget fick vi nöja oss med mindre bondvägar och utflykter till olika sydskånska orter.
Kasper lärde sig backa uppför trappa och blev bättre på att ta apportbocker under Skånevistelsen, två saker som gick att träna på inomhus. Han tog också sitt livs första mus – duktig liten råttehund!
Jag och Kasper började på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev den inte alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket ren uppläsning och strikt regelföljande. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.
Kasper och jag tävlade i rally ungefär fyra gånger under året (har tävlingsboken nerpackad, så jag kan inte säga exakt). Det går framåt med vissa saker, som att nosandet minskat, men ligg är inte kul om det är kallt och blött på marken. Vi har alltså fortfarande inte lyckats plocka ihop 70 poäng för godkänt.
Den myckna snön gjorde att vi kom igång väldigt sent med viltspårträningen, men jag lade ett par spår åt Kasper i slutet av våren. När vi var på Lesvos i juni gick strömmen här hemma, varpå allt i frysen fick slängas, inklusive viltspårgrejerna. Efter detta har vi inte kört någon mer viltspårning.
Den största anledningen till det är att A2-kullen med Lakrits kom. Thorsvi Aberfeldy gjorde intåg i vårt liv och anlände lagom till midsommar.
Lakrits och Kasper fann varandra med det samma, även om Kasper nog undrade ibland när den där svarte skulle åka hem. Jag var ensam med båda hundarna under ett par veckor på sommaren och fick trixa med att Kasper skulle få tillräcklig motion samtidigt som inte Lakrits skulle behöva vara ensam för länge. Lösningen blev cykling. De fick också rätt tidigt lära sig att gå i koppel tillsammans, även om jag hade Lakrits lös så ofta det gick.
Under sommaren gick Lakrits och jag en valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldt). Lakrits fick tidigt träna på Klossen för att lära känna sin bakdel som ett led i att kunna gå i alla våra trappor här hemma.
En kul, icke-hundrelaterad, händelse var att jag fick åka XBow, ett kraftpaket som vrålade fram på Barkarby flygfält. Tack till Rolf för den presenten!
Mycket av träningen med Lakrits har handlat om passivitet, men vi har även börjat nöta de enklaste grunderna till närsök och linjetag samt inkallnings- och stoppsignal. I början ville Lakrits inte alls leka med leksaker, än mindre dummies. Jag har ägnat rätt mycket tid åt att öva upp hans lekintresse, bytt leksak mot godis osv. Idag kan man inte tro att det var så, för han hämtar med glädje in de blötaste dummies och bollar.
Dumt nog hade jag missat att hålla reda på sista återvaccineringsdagen för Kaspers rabiesskydd. Nu är bägge iallafall vaccinerade och vi väntar på att det ska bli dags att räkna antikroppar.
Under hösten utbildade jag mig till B-figurant för MH och har också hunnit delta i skarpt läge vid ett MH på klubben.
Jag var i Holland ett par dagar, en trevlig vistelse med både gamla och nya bekantskaper, fest hos Ans och besök i Utrecht och Delft.
Snön inte bara låg länge i våras, den kom också tidigt på höstsäsongen. När det var dags för FART-test av Lakrits låg snön redan och det var rejält kallt. Med mig därifrån fick jag framför allt att vi behöver träna mer passivitet för att få bort gnället samt att han visade vilja att behålla den lilla apporten vid gropen. Det tror jag också handlade om att mer passivitet behövs – hemma beter han sig inte så när han ska lämna av, utan jag tror att det var den uppskruvade situationen som gjorde detta. Vi tränade en hel del avlämning med stor apport med strumpa över efteråt, och det gick alldeles utmärkt.
Lakrits och jag var med på Thorsvis Gyllene Anden i form av fotograf och passivitetsträning.
Året avslutades med att Kasper blev sjuk och så småningom fastställdes diagnosen pankreatit. Att ha en hund som inte bildar enzym för att bryta ner fett och därmed måste leva på en fettfattig kost känns rätt ironiskt när man är lchf:are, men vi jobbar nu på att hitta nya matrutiner. Det börjar kännas som att kombinationen torrfodret Hill’s i/d och färskfodret Bravo Special kan fungera, men det bör väl gå lite längre tid innan vi vet det säkert. Att hitta ett bra träningsgodis som både är intressant nog och som funkar för magen blir ett fall för våren. Just nu ligger träningen med Kasper i princip nere och han får leva ett rätt kravlöst liv.
söndag 2 januari 2011
Förkylning i vardande?
Känner mig lite hängig och har känningar i halsen plus början till hosta. Det brukar alltid indikera att en förkylning är på gång. Knaprar Echinagard för fullt och försöker ta det lite lugnt. Jag behöver dock packa ner böcker i lådor, får ta lite i taget. Vi ska få golven utbytta i trappa och på övervåningen så det är mycket som behöver tömmas och flyttas innan de kommer efter helgerna.
Jag gick en promenad med hundarna nu på förmiddagen. Lakrits börjar bli lite lomhörd emellanåt när det finns nån extra intressant kissfläck eller så. Fick ta tag i honom ett par gånger och säga ifrån. Längre fram på promenaden var han mycket mer uppmärksam, så jag hoppas det fick effekt. På slutet gjorde jag helt spontant och alldeles ogenomtänkt en trippelövning. Jag tänkte från början göra en vanlig inkallning från sittande, så jag satte honom. Halvvägs bort fick jag för mig att tappa kopplet lite åt vänster. Sen fortsatte jag en bit till. Det totala avståndet var inte särskilt långt, kanske 10–15 meter. Jag visslade inkallning, sen stoppsignal nån meter före kopplet. Han stannade upp och tittade på mig. Själva inbromsningen tog ett par meter, men jag såg att han sneglat åt vänster när han sprang förbi, så jag visste att han hade sett kopplet i inbromsningen. När han tittade på mig började jag vissla söksignal och gjorde sökgesten med armen. Han kikade på mig nån halv sekund, sen ramlade poletten ner, och han tvärvände, tog kopplet och rusade in till mig! Så här i efterhand känns det som att det var nog en alldeles för avancerad övning att prova på egentligen, men den var som sagt helt spontan och fungerade ypperligt på detta korta avstånd. Snön hjälpte väl till också, springgången var ju given och läderkopplet kontrasterade tydligt i det vita. Och lillen fick fundera lite på vad matte ville. Superduktig kille!
På nyårsafton fick båda något att tugga på nån timme före midnatt. Kasper valde en tjurmuskel medan Lakrits fick ett rätt stort viltben. Ett sådant viltben skulle bokstavligen ha hållit till Kasper i flera år. Lakrits malde sönder det på nån dryg timme. Det blev några vassa bitar som jag slängde, men i stort sett åt han hela direkt. Jösses. Tuggrejerna gjorde iallafall att nyårsraketerna inte störde alls.
Igår kväll, däremot, gick vi en kvällspromenad då man plötsligt från ett berg snett till vänster om oss skjuter upp en raket. Dess orange stjärnor lyste klart på himlen och Kasper fokuserade tydligt på dem. De avslutade i en smäll och då blev han riktigt rädd. Faktiskt första gången han reagerar så, tror det hängde ihop med det tydliga synintrycket. Det var ju inget annat att göra än att promenera vidare och låtsas som det regnade, och som tur var kom det ingen mer raket. De hade väl hittat nån bortglömd stackare från kvällen innan, förstås.
Jag gick en promenad med hundarna nu på förmiddagen. Lakrits börjar bli lite lomhörd emellanåt när det finns nån extra intressant kissfläck eller så. Fick ta tag i honom ett par gånger och säga ifrån. Längre fram på promenaden var han mycket mer uppmärksam, så jag hoppas det fick effekt. På slutet gjorde jag helt spontant och alldeles ogenomtänkt en trippelövning. Jag tänkte från början göra en vanlig inkallning från sittande, så jag satte honom. Halvvägs bort fick jag för mig att tappa kopplet lite åt vänster. Sen fortsatte jag en bit till. Det totala avståndet var inte särskilt långt, kanske 10–15 meter. Jag visslade inkallning, sen stoppsignal nån meter före kopplet. Han stannade upp och tittade på mig. Själva inbromsningen tog ett par meter, men jag såg att han sneglat åt vänster när han sprang förbi, så jag visste att han hade sett kopplet i inbromsningen. När han tittade på mig började jag vissla söksignal och gjorde sökgesten med armen. Han kikade på mig nån halv sekund, sen ramlade poletten ner, och han tvärvände, tog kopplet och rusade in till mig! Så här i efterhand känns det som att det var nog en alldeles för avancerad övning att prova på egentligen, men den var som sagt helt spontan och fungerade ypperligt på detta korta avstånd. Snön hjälpte väl till också, springgången var ju given och läderkopplet kontrasterade tydligt i det vita. Och lillen fick fundera lite på vad matte ville. Superduktig kille!
På nyårsafton fick båda något att tugga på nån timme före midnatt. Kasper valde en tjurmuskel medan Lakrits fick ett rätt stort viltben. Ett sådant viltben skulle bokstavligen ha hållit till Kasper i flera år. Lakrits malde sönder det på nån dryg timme. Det blev några vassa bitar som jag slängde, men i stort sett åt han hela direkt. Jösses. Tuggrejerna gjorde iallafall att nyårsraketerna inte störde alls.
Igår kväll, däremot, gick vi en kvällspromenad då man plötsligt från ett berg snett till vänster om oss skjuter upp en raket. Dess orange stjärnor lyste klart på himlen och Kasper fokuserade tydligt på dem. De avslutade i en smäll och då blev han riktigt rädd. Faktiskt första gången han reagerar så, tror det hängde ihop med det tydliga synintrycket. Det var ju inget annat att göra än att promenera vidare och låtsas som det regnade, och som tur var kom det ingen mer raket. De hade väl hittat nån bortglömd stackare från kvällen innan, förstås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)