Används av cowboys för att binda fast hästar.
Kasper tyckte det var lätt att trolla sig loss.
tisdag 31 augusti 2010
Nya cykelrutter
Nya cykelrutter krävs numera när man ska ta Kasper på en runda. De har börjat bygga om stora korsningen i Vallentuna C, och det påverkar oss nästan oavsett åt vilket håll vi kör. De trevligaste rundorna är till sjön (kräver numera cykling genom centrum för att nå dit) och bortåt Ormsta. Det senare kräver numera cykling genom bensinmacken och förbi gymnasiet, där det ofta ligger glaskross och liknande. Det blir också mer asfalt och färre sträckor av trevliga gräskanter att springa i.
4,5 km fick vi till iallafall och nu ligger han och sussar nöjt.
4,5 km fick vi till iallafall och nu ligger han och sussar nöjt.
Ut och Närsök
På morgonen provade Lakrits och jag de nya övningarna igen. Vi höll åter till i köket.
Ut-övningen börjar vi få lite stil på nu, både han och jag. Jag lade till och med till visselpipan i mungipan, kände mig som John Wayne eller nån. :)
Det är nästan så jag inte behöver hålla handen om bringan längre, utan han väntar ändå. Men än så länge har jag handen kvar, för säkerhets skull. Nästa gång ska vi nog prova ute i trädgården.
Närsök, också på köksgolvet. Jag testade den eleganta Figaro-signalen, men kände att den blir för jobbig om man ska hålla på och blåsa ett tag. Nu kör jag istället nåt man kan kalla Vinden, en stigande, fallande ton likt vindens sus. Han har ju ännu ingen förståelse för att han ska fortsätta söka tills jag slutar blåsa, utan när han tyckte han var färdig (låg flera godisbitar kvar på golvet) skuttade han in till mig. Jag fortsatte blåsa och gjorde ny låg handsignal och fick ut honom igen. Är det rätt eller fel? Och hur avslutar man egentligen? Jag gissar på en inkallningssignal, men lägger man på den så här tidigt, eller bör man vänta med den? På något sätt bör han ju få reda på att övningen är avslutad. Kom med tips, go' vänner!
Ut-övningen börjar vi få lite stil på nu, både han och jag. Jag lade till och med till visselpipan i mungipan, kände mig som John Wayne eller nån. :)
Det är nästan så jag inte behöver hålla handen om bringan längre, utan han väntar ändå. Men än så länge har jag handen kvar, för säkerhets skull. Nästa gång ska vi nog prova ute i trädgården.
Närsök, också på köksgolvet. Jag testade den eleganta Figaro-signalen, men kände att den blir för jobbig om man ska hålla på och blåsa ett tag. Nu kör jag istället nåt man kan kalla Vinden, en stigande, fallande ton likt vindens sus. Han har ju ännu ingen förståelse för att han ska fortsätta söka tills jag slutar blåsa, utan när han tyckte han var färdig (låg flera godisbitar kvar på golvet) skuttade han in till mig. Jag fortsatte blåsa och gjorde ny låg handsignal och fick ut honom igen. Är det rätt eller fel? Och hur avslutar man egentligen? Jag gissar på en inkallningssignal, men lägger man på den så här tidigt, eller bör man vänta med den? På något sätt bör han ju få reda på att övningen är avslutad. Kom med tips, go' vänner!
Adjungerad styrelseledamot
Igår kväll var Lakrits med på styrelsemöte på klubben. Ytterligare kanske ett halvdussin hundar var där, varav han träffade några innan vi började.
I början av mötet gav han uttryck för sitt missnöje med den plats han tilldelats. Någon hund svarade, så det var lite livat en kort stund. Sedan lugnade han ner sig – tills en försenad person dök upp med sin hund.
Vilket skall han gav upp! Jösses. Flera personer hoppade högt. Man tror verkligen inte att en liten 18-veckors valp ska kunna ta sig såna djupa bastoner. Så småningom lugnade det ner sig igen.
Och så kom den sista försenade tjejen med två småjyckar. Ny skall- och gnällomgång med tillbakabjäbb.
Efter det var han faktiskt ganska lugn långa stunder. Lugnet belönades med köttbullsbit emellanåt.
Mitt på tog vi en kisspaus, välbehövligt, för vi satt i möte från cirka halv sju till tio. Låååång tid för en liten labradåre.
Totalt sett är jag nöjd med honom. Han var avsevärt lugnare på slutet och förhoppningsvis bär han det minnet med sig till nästa gång vi sätter oss ner med en massa hundar runt omkring.
Tack, styrelsen, för förståelse och tålamod! :)
I början av mötet gav han uttryck för sitt missnöje med den plats han tilldelats. Någon hund svarade, så det var lite livat en kort stund. Sedan lugnade han ner sig – tills en försenad person dök upp med sin hund.
Vilket skall han gav upp! Jösses. Flera personer hoppade högt. Man tror verkligen inte att en liten 18-veckors valp ska kunna ta sig såna djupa bastoner. Så småningom lugnade det ner sig igen.
Och så kom den sista försenade tjejen med två småjyckar. Ny skall- och gnällomgång med tillbakabjäbb.
Efter det var han faktiskt ganska lugn långa stunder. Lugnet belönades med köttbullsbit emellanåt.
Mitt på tog vi en kisspaus, välbehövligt, för vi satt i möte från cirka halv sju till tio. Låååång tid för en liten labradåre.
Totalt sett är jag nöjd med honom. Han var avsevärt lugnare på slutet och förhoppningsvis bär han det minnet med sig till nästa gång vi sätter oss ner med en massa hundar runt omkring.
Tack, styrelsen, för förståelse och tålamod! :)
måndag 30 augusti 2010
Nya träningsmoment
Glömde ju skriva om vad vi ska träna på härnäst (förutom följsamhet och passivitet och sånt).
Linjetag
Första grejen som Anita visade med Joy var Ut, dvs. att skicka rakt ut till en leksak (boll) eller godisskål. Med tanke på Lakrits är det givet att vi startar med godisskål. Egentligen ska man ha pipa i mun, men jag väntar lite med det. Dessutom rak hand och rak hund. Detta är början till dirigering, eller linjetag.
Jag tränade detta för första gången nyss i köket, och gjorde fem repetitioner. Första repetitionen missade jag genom att ha en fladdrande arm. Nästa tre rep var det svårt att få Lakrits att stå rak vid min sida, för han var så fokuserad på att få springa till locket jag lagt ut några meter bort. När jag väl fått honom rak gick det som på räls. Hastigheten är det inget fel på. Sista repen satt han fint vid min sida, men fattade inte riktigt att han verkligen fick springa på ordet Ut. Vi tränar vidare på kort avstånd i köket tills denna övning sitter bra hos oss båda.
Föremålsintresse
Nästa övning var att kasta/rulla boll för att träna upp föremålsintresset. Denna övning gäller främst Lakrits och Reko, på övriga hundar varnade Anita att köra mer än någon enstaka gång för att inte driva upp dem för mycket i intensitet. Det här kör vi ju redan hemma, så det är bara att jobba vidare.
Närsök
Tredje övningen var närsök med en leksak (boll) som man fusklägger på några ställen och verkligen lägger på ett ställe, en ruta på någon kvadratmeter. Sedan kan man lägga på närsökskommando med pipa, låg svepande hand och kommandoord. Denna övning kan vi ju inte köra förrän jag jobbat upp föremålsintresset mera. Däremot sade Anita, när jag frågade, att vi istället kan köra närsök med godis, bara för att öva upp nosen lite. Får väl provblåsa i pipan lite och se vilken typ av signal jag kan få till på ett naturligt sätt. Figaro skulle ju vara tjusigt, men jag vet inte om jag klarar den kontinuerligt. Det måste ju till en signal som man kan köra en lite längre stund utan att storkna.
Linjetag
Första grejen som Anita visade med Joy var Ut, dvs. att skicka rakt ut till en leksak (boll) eller godisskål. Med tanke på Lakrits är det givet att vi startar med godisskål. Egentligen ska man ha pipa i mun, men jag väntar lite med det. Dessutom rak hand och rak hund. Detta är början till dirigering, eller linjetag.
Jag tränade detta för första gången nyss i köket, och gjorde fem repetitioner. Första repetitionen missade jag genom att ha en fladdrande arm. Nästa tre rep var det svårt att få Lakrits att stå rak vid min sida, för han var så fokuserad på att få springa till locket jag lagt ut några meter bort. När jag väl fått honom rak gick det som på räls. Hastigheten är det inget fel på. Sista repen satt han fint vid min sida, men fattade inte riktigt att han verkligen fick springa på ordet Ut. Vi tränar vidare på kort avstånd i köket tills denna övning sitter bra hos oss båda.
Föremålsintresse
Nästa övning var att kasta/rulla boll för att träna upp föremålsintresset. Denna övning gäller främst Lakrits och Reko, på övriga hundar varnade Anita att köra mer än någon enstaka gång för att inte driva upp dem för mycket i intensitet. Det här kör vi ju redan hemma, så det är bara att jobba vidare.
Närsök
Tredje övningen var närsök med en leksak (boll) som man fusklägger på några ställen och verkligen lägger på ett ställe, en ruta på någon kvadratmeter. Sedan kan man lägga på närsökskommando med pipa, låg svepande hand och kommandoord. Denna övning kan vi ju inte köra förrän jag jobbat upp föremålsintresset mera. Däremot sade Anita, när jag frågade, att vi istället kan köra närsök med godis, bara för att öva upp nosen lite. Får väl provblåsa i pipan lite och se vilken typ av signal jag kan få till på ett naturligt sätt. Figaro skulle ju vara tjusigt, men jag vet inte om jag klarar den kontinuerligt. Det måste ju till en signal som man kan köra en lite längre stund utan att storkna.
Vild på vilt
Igår var Lakrits och jag på andra valpträffen, denna gång på Wij, ett ställe där de stora hundarna brukar träna apportering på land och i vatten. Alla mötte upp utom Ellis, som just efter många turer lyckats ta sin äldre hund Extra till ökl och idag fick chans till premiärtävling i ökl. Förstår att hon prioriterade den chansen – särskilt som hon plockade hem en premiäretta! Grattis Ellis!
Vi började med att gå slalom mellan de andra ekipagen, och det gick bra, även om det inte var helt lätt med den störningen. De andra hundarna är intressanta, det är stor skillnad mot att träna hemma på gräsmattan. Såklart.
Sedan provkastades det dummy med en hund i taget. Speja var först ut och satte standarden med riktigt bra prestationer. När hon även fått plocka in en duva och en fasanhona bytte vi mot nästa hund. Lakrits körde sist, och som väntat var han ljum mot dummyn. Precis som han ofta gör hemma markerar han med nosen att där var den, och sen struntar han i den. Anita håller med om att vi behöver träna föremålsintresset lite, och det är samma sak med Reko.
När duvan kom fram var det en annan sak. Anita hade förra duvans halshuggna öde i färskt minne så hon höll nogsamt fram duvan för luktprov med huvudet väl undanstoppat. Jodå, den roliga kom han ju ihåg. De här fåglarna var halvtinade, och det var nog perfekt för Lakrits. Fågeln kastades in i grönskan så den var helt dold. Sedan fick Lakrits ett Kör av mig och satte iväg efter den, för säkerhets skull med släpande koppel och långlina. Ifall han skulle vilja dra iväg med sitt byte till säker plats och käka upp den...
Men, nä, han sökte fint och hittade den, jag ropade på honom och han kom tillbaka till mig med den! Jätteduktigt!
Samma sak med den lite större fasanen, även den bärgades hem till matte. Den bytte jag mot en godis för säkerhets skull.
Vi fikade och jag valde att ha Lakrits framme (det gjorde alla för den delen). Bra tillfälle att träna passivitet. Och det behöver han, kanske mer än något annat just nu. Han piper emellanåt och snor gärna runt lite ibland. Emellanåt sköter han sig å andra sidan fint, så han är nog inte ett hopplöst fall.
Sista övningen blev nere vid sjön. Anita ville kolla hur de betedde sig i vatten. På med gummistövlarna, alltså. Lakrits startade som tvåa och gick ut i vattnet utan tvekan, men simma ville han inte riktigt. Sen blev det nog lite tokigt, för jag skulle hålla honom inför Anitas dummykast utmed kanten. Men se, hållas fast i vattnet ville han inte. När jag skippade hållandet och Anita kastade en dummy utmed stranden hämtade han den och kom halvvägs med den innan han släppte. Vi slutade nöjda med detta, eftersom dummies än så länge inte är hans grej. Han fick en positiv minnesbild av vatten och dummies, och det är bra så.
Jag kom på att jag hade kameran med mig rätt var det var, så det finns bilder från fikat och framåt, men de kommer upp senare, för nu måste jag jobba.
Vi började med att gå slalom mellan de andra ekipagen, och det gick bra, även om det inte var helt lätt med den störningen. De andra hundarna är intressanta, det är stor skillnad mot att träna hemma på gräsmattan. Såklart.
Sedan provkastades det dummy med en hund i taget. Speja var först ut och satte standarden med riktigt bra prestationer. När hon även fått plocka in en duva och en fasanhona bytte vi mot nästa hund. Lakrits körde sist, och som väntat var han ljum mot dummyn. Precis som han ofta gör hemma markerar han med nosen att där var den, och sen struntar han i den. Anita håller med om att vi behöver träna föremålsintresset lite, och det är samma sak med Reko.
När duvan kom fram var det en annan sak. Anita hade förra duvans halshuggna öde i färskt minne så hon höll nogsamt fram duvan för luktprov med huvudet väl undanstoppat. Jodå, den roliga kom han ju ihåg. De här fåglarna var halvtinade, och det var nog perfekt för Lakrits. Fågeln kastades in i grönskan så den var helt dold. Sedan fick Lakrits ett Kör av mig och satte iväg efter den, för säkerhets skull med släpande koppel och långlina. Ifall han skulle vilja dra iväg med sitt byte till säker plats och käka upp den...
Men, nä, han sökte fint och hittade den, jag ropade på honom och han kom tillbaka till mig med den! Jätteduktigt!
Samma sak med den lite större fasanen, även den bärgades hem till matte. Den bytte jag mot en godis för säkerhets skull.
Vi fikade och jag valde att ha Lakrits framme (det gjorde alla för den delen). Bra tillfälle att träna passivitet. Och det behöver han, kanske mer än något annat just nu. Han piper emellanåt och snor gärna runt lite ibland. Emellanåt sköter han sig å andra sidan fint, så han är nog inte ett hopplöst fall.
Sista övningen blev nere vid sjön. Anita ville kolla hur de betedde sig i vatten. På med gummistövlarna, alltså. Lakrits startade som tvåa och gick ut i vattnet utan tvekan, men simma ville han inte riktigt. Sen blev det nog lite tokigt, för jag skulle hålla honom inför Anitas dummykast utmed kanten. Men se, hållas fast i vattnet ville han inte. När jag skippade hållandet och Anita kastade en dummy utmed stranden hämtade han den och kom halvvägs med den innan han släppte. Vi slutade nöjda med detta, eftersom dummies än så länge inte är hans grej. Han fick en positiv minnesbild av vatten och dummies, och det är bra så.
Jag kom på att jag hade kameran med mig rätt var det var, så det finns bilder från fikat och framåt, men de kommer upp senare, för nu måste jag jobba.
lördag 28 augusti 2010
Fortsättningskurs i rally 1(4)
Idag har Kasper och jag börjat på fortsättningskurs i rallylydnad. Men innan dess hann jag ett varv i skogen med båda hundarna och hittade mängder av fräsch karljohan. Lakrits fick godis när han nosade på en karljohansvamp, och strax efter nosar han väldigt i mossan. När jag kikar efter så har han hittat en svamp till som var nästan helt dold. Godis igen såklart! Tänk om jag har embryot till en karljohanhund här?
Sex liter rensat blev det, härligt. Lite smörstekt ikväll och resten för infrysning.
Kursen, då. Vi var fem deltagare och sex hundar, de flesta kändisar från klubben, men även en ny person som bor i Sollentuna med sin sheltie.
Anette körde individanpassat och frågade hur vi ville lägga upp det. För min del ville jag 1) få bort nosandet, 2) repetera nybörjarskyltarna och 3) börja kika på fortsättningsklass.
Vi byggde tre småbanor, en med bara snurrar och svängar, en blandad nybörjarklass och en med fortsättningsskyltar.
Jag började att köra Kasper i snurr-och-svängbanan och han gick hela banan utan att lukta en enda gång!
Jag leker igång honom med piptaxen, och ser till att vi har bra fokus när vi startar. Ska försöka ha skapligt tempo så han liksom inte hinner få ner nosen.
Nästa bana vi körde var den andra nybörjarbanan, och där nosade han lite ett par gånger. Anettes tips är att köra Carina-knycken och bara gå vidare, belöna med ljus röst när han kommer ifatt igen. Sedan var han lite seg på en Ligg-skylt. Vi tränade Ligg lite separat, vilket gick bra, och Anette tipsade då om att jag låter annorlunda på banan än utanför när jag säger kommandot Ligg. Ska försöka tänka på att ha min allra ljusaste röst på Liggkommandot.
Tredje banan var såklart lite knepig eftersom vi aldrig kört forts-skyltar förut. Några av skyltarna var dock inte mycket annorlunda än nybörjarklass, bara något extra Sitt inlagt här och där. Bara man lär sig hur skylten fungerar är det inget problem att greja dem. Men sedan hade vi ”Sitt, Stå, Gå runt” (205) och att gå runt med Kasper stillastående har jag inte tränat särskilt mycket på. Men det gick bättre än väntat. Någon gång rörde han lite på sig, men på det hela taget är jag nöjd. Får tänka på att inte belöna detta förrän vi gått vidare någon meter så han inte sätter sig efter ståendet.
En annan ny knepighet var ”Snurr under gång” (215). Att snurra har vi ju tränat en del på som frivilligt beteende i shejpingen, men vi har inte kört det så mycket vid sidan om mig (utan framför) och vi har definitivt inte testat att göra det under gång. Det här måste vi träna mycket mera, men targetfinger, långsamma steg framåt medan momentet utförs och belöning först när han är rak igen är de saker vi behöver tänka på här.
I fortsättningsklass ska ju hunden vara lös. Jag körde hela banan med koppel först, förutom snurren, som ju inte funkar med koppel. På slutet körde jag hela banan igen med släpande koppel, och det gick utmärkt bra.
Sedan hade Anette satt upp två separata hinder som alla fick träna på tillsammans. Det var ”Åttans frestelser” (206), först med bollar och sedan med godis. Domaren berättar var ingången är och sedan går man rakt igenom, rundar en kon, går rakt igenom igen och rundar nästa kon. Totalt blir det en åtta. I de båda andra hörnen där det inte finns koner ligger alltså leksaker eller godis. Kasper tyckte leksaker var en baggis att gå förbi, men godis var svårare. Vi har ju dock tränat en del på godisstörningar, så han grejade det, men ville gärna tillbaka och ta godiset EFTER hindret var avslutat. Där måste jag nog tänka på att när hindret finns mitt i en bana kan godisfrestelsen dyka upp nära även något annat hinder, så vi behöver allt bygga lite olika banor runt denna 206:a.
Det andra gemensamma hindret vi körde var ”Skicka över hinder”. Första gången lät jag Kasper hoppa med släpande koppel, men då revs hindret, så vi körde utan. Han följde mig jättefint och väntade in mig efteråt hur fint som helst. Kändes riktigt kul att börja träna på lite nya grejer tillsammans med honom.
För övrigt blev det en del fikande och snackande på altanen denna soliga sköna dag och han skötte sig riktigt fint även i passivitetsstunderna. Nöjd med min lillplutt!
Sex liter rensat blev det, härligt. Lite smörstekt ikväll och resten för infrysning.
Kursen, då. Vi var fem deltagare och sex hundar, de flesta kändisar från klubben, men även en ny person som bor i Sollentuna med sin sheltie.
Anette körde individanpassat och frågade hur vi ville lägga upp det. För min del ville jag 1) få bort nosandet, 2) repetera nybörjarskyltarna och 3) börja kika på fortsättningsklass.
Vi byggde tre småbanor, en med bara snurrar och svängar, en blandad nybörjarklass och en med fortsättningsskyltar.
Jag började att köra Kasper i snurr-och-svängbanan och han gick hela banan utan att lukta en enda gång!
Jag leker igång honom med piptaxen, och ser till att vi har bra fokus när vi startar. Ska försöka ha skapligt tempo så han liksom inte hinner få ner nosen.
Nästa bana vi körde var den andra nybörjarbanan, och där nosade han lite ett par gånger. Anettes tips är att köra Carina-knycken och bara gå vidare, belöna med ljus röst när han kommer ifatt igen. Sedan var han lite seg på en Ligg-skylt. Vi tränade Ligg lite separat, vilket gick bra, och Anette tipsade då om att jag låter annorlunda på banan än utanför när jag säger kommandot Ligg. Ska försöka tänka på att ha min allra ljusaste röst på Liggkommandot.
Tredje banan var såklart lite knepig eftersom vi aldrig kört forts-skyltar förut. Några av skyltarna var dock inte mycket annorlunda än nybörjarklass, bara något extra Sitt inlagt här och där. Bara man lär sig hur skylten fungerar är det inget problem att greja dem. Men sedan hade vi ”Sitt, Stå, Gå runt” (205) och att gå runt med Kasper stillastående har jag inte tränat särskilt mycket på. Men det gick bättre än väntat. Någon gång rörde han lite på sig, men på det hela taget är jag nöjd. Får tänka på att inte belöna detta förrän vi gått vidare någon meter så han inte sätter sig efter ståendet.
En annan ny knepighet var ”Snurr under gång” (215). Att snurra har vi ju tränat en del på som frivilligt beteende i shejpingen, men vi har inte kört det så mycket vid sidan om mig (utan framför) och vi har definitivt inte testat att göra det under gång. Det här måste vi träna mycket mera, men targetfinger, långsamma steg framåt medan momentet utförs och belöning först när han är rak igen är de saker vi behöver tänka på här.
I fortsättningsklass ska ju hunden vara lös. Jag körde hela banan med koppel först, förutom snurren, som ju inte funkar med koppel. På slutet körde jag hela banan igen med släpande koppel, och det gick utmärkt bra.
Sedan hade Anette satt upp två separata hinder som alla fick träna på tillsammans. Det var ”Åttans frestelser” (206), först med bollar och sedan med godis. Domaren berättar var ingången är och sedan går man rakt igenom, rundar en kon, går rakt igenom igen och rundar nästa kon. Totalt blir det en åtta. I de båda andra hörnen där det inte finns koner ligger alltså leksaker eller godis. Kasper tyckte leksaker var en baggis att gå förbi, men godis var svårare. Vi har ju dock tränat en del på godisstörningar, så han grejade det, men ville gärna tillbaka och ta godiset EFTER hindret var avslutat. Där måste jag nog tänka på att när hindret finns mitt i en bana kan godisfrestelsen dyka upp nära även något annat hinder, så vi behöver allt bygga lite olika banor runt denna 206:a.
Det andra gemensamma hindret vi körde var ”Skicka över hinder”. Första gången lät jag Kasper hoppa med släpande koppel, men då revs hindret, så vi körde utan. Han följde mig jättefint och väntade in mig efteråt hur fint som helst. Kändes riktigt kul att börja träna på lite nya grejer tillsammans med honom.
För övrigt blev det en del fikande och snackande på altanen denna soliga sköna dag och han skötte sig riktigt fint även i passivitetsstunderna. Nöjd med min lillplutt!
fredag 27 augusti 2010
Boll, massage och fullspäckad helg
Lakrits var duktig i morse. Jag rullade iväg tre innebandybollar utomhus som kom tillbaka till mig. ;)
Han har ju inte varit så intresserad av att hämta saker, så jag har börjat köra innebandyboll (lätt att ta) inne i köket några gånger i stöten lite emellanåt. Det har funkat. Nu körde vi ute en av de första gångerna.
Sen lek med kaninskinnet, sen lite fritt följ, sitt och ligg.
Se mer kaninskinn och till sist ett nytt försök med bollen. Då var den inte lika kul längre utan jag fick springa omkring ett tag och kasta den till mig själv ;) innan han kom på att den kunde ju vara kul att hämta ändå. En lyckad sista repetition fick jag till, alltså, innan vi slutade. Tjoho!
Har just kommit tillbaka från en massagetimme. Så underbart. En bra massös som finns på gångavstånd och som tar i så det känns. Ingen mespropp.
På lördag börjar Kasper och jag en fortsättningskurs i Rallylydnad. Det blir bra att göra något tillsammans, bara han och jag. Behöver fila på en del inför de tävlingar vi har anmält oss till. Vi ska ta mej sjutton komma över 70 poäng nu!
På söndag är det dags för nästa valpträff. Lakrits och jag ska träffa resten av gänget på Wij, där vi ska kika lite på apportering, dummies och vatten. Det ska bli skojigt såklart.
Sen kommer det barn och vuxna gäster hit både lördag och söndag, så det blir mycket för de båda dogsen i helgen.
Han har ju inte varit så intresserad av att hämta saker, så jag har börjat köra innebandyboll (lätt att ta) inne i köket några gånger i stöten lite emellanåt. Det har funkat. Nu körde vi ute en av de första gångerna.
Sen lek med kaninskinnet, sen lite fritt följ, sitt och ligg.
Se mer kaninskinn och till sist ett nytt försök med bollen. Då var den inte lika kul längre utan jag fick springa omkring ett tag och kasta den till mig själv ;) innan han kom på att den kunde ju vara kul att hämta ändå. En lyckad sista repetition fick jag till, alltså, innan vi slutade. Tjoho!
Har just kommit tillbaka från en massagetimme. Så underbart. En bra massös som finns på gångavstånd och som tar i så det känns. Ingen mespropp.
På lördag börjar Kasper och jag en fortsättningskurs i Rallylydnad. Det blir bra att göra något tillsammans, bara han och jag. Behöver fila på en del inför de tävlingar vi har anmält oss till. Vi ska ta mej sjutton komma över 70 poäng nu!
På söndag är det dags för nästa valpträff. Lakrits och jag ska träffa resten av gänget på Wij, där vi ska kika lite på apportering, dummies och vatten. Det ska bli skojigt såklart.
Sen kommer det barn och vuxna gäster hit både lördag och söndag, så det blir mycket för de båda dogsen i helgen.
måndag 23 augusti 2010
fredag 20 augusti 2010
Fynd nr 1 - äntligen!
Mest karljohan. Sen en pyttig röksvamp och en (tror jag) smörsopp. Den sista får artbestämmas slutligen när R kommer hem. Det blir smarrigt ikväll till ett par fina entrecôter och en flaska rött.
Passar båda!
Kasper är ju inte lika förtjust i sele, men den passar honom med. Superbra, för då kan jag använda den även när Lakrits har vuxit ur den... :)
Fynd nr 2 idag
Lakrits har ju hittills använt Kaspers gamla avlagda sele av samma modell. Men i måndags var den plötsligt för liten. Så där, bara, ungefär som ungars kläder kan bli från ena dagen till den andra. Så operation hitta en ny sele inleddes. Den här selmodellen är väldigt enkel att ta av och på samt justera storleken på (lär ju behövas...), men trots att jag alltså redan ha en i min ägo var det skrutt att hitta samma på webben. Tyvärr finns det bara en liten logobild framtill, inget namn på tillverkare eller så inuti. Så jag hade börjat befara att få köpa nån helt annan modell, till exempel Hurttas y-sele. Men den fanns inte heller i hundbutiken på hemmaplan...
Samträning
Det är ju inte alldeles enkelt att träna med två hundar samtidigt. Och att hela tiden stänga in den ena på toa är inte heller så kul. Eller ha den ena inne och den andra på tomten, för den delen. Ibland måste man ju ha lugn och ro, och då är det en lösning att skilja på dem fysiskt, men idag valde jag en annan väg.
Vi var i köket, där jag har en köksö som kan utnyttjas på ett förträffligt sätt. Jag satte först Lakrits på ett ställe med instruktionen Vänta, sen satte jag Kasper vid en hörna. Någon meter framför Kasper (utom synhåll för Lakrits) lade jag sedan ett par godisbitar och gav även honom instruktionen Vänta.
Tillbaka hos Lakrits började vi träna Ligg. Först lade sig även Kasper, men det ignorerade jag och koncentrerade mig på Lakrits. Om Kasper satt eller låg hade ingen betydelse, bara han inte gick fram till godiset.
Jag tränade fem Ligg med Lakrits, sedan sade jag ”Kasper, varsågod!”. Medan jag fyllde på hos honom fick Lakrits liten vilostund. Sedan fem nya. Det här gick alldeles utmärkt! Kasper fick träna stadga medan Lakrits fick träna lite grundläggande Ligg. Faktiskt också med lite stadga på slutet, jag testade både med godishand, att ta något steg bakåt och att vänta cirka tio sekunder innan jag klickade.
Åh, vad mina hundar är bra! :)
Vi var i köket, där jag har en köksö som kan utnyttjas på ett förträffligt sätt. Jag satte först Lakrits på ett ställe med instruktionen Vänta, sen satte jag Kasper vid en hörna. Någon meter framför Kasper (utom synhåll för Lakrits) lade jag sedan ett par godisbitar och gav även honom instruktionen Vänta.
Tillbaka hos Lakrits började vi träna Ligg. Först lade sig även Kasper, men det ignorerade jag och koncentrerade mig på Lakrits. Om Kasper satt eller låg hade ingen betydelse, bara han inte gick fram till godiset.
Jag tränade fem Ligg med Lakrits, sedan sade jag ”Kasper, varsågod!”. Medan jag fyllde på hos honom fick Lakrits liten vilostund. Sedan fem nya. Det här gick alldeles utmärkt! Kasper fick träna stadga medan Lakrits fick träna lite grundläggande Ligg. Faktiskt också med lite stadga på slutet, jag testade både med godishand, att ta något steg bakåt och att vänta cirka tio sekunder innan jag klickade.
Åh, vad mina hundar är bra! :)
torsdag 19 augusti 2010
Som Ferdinand under äppelträdet
Tränade ungefär likadant idag på morgonen med Lakrits, minus Titta (husse saknades). Det gick inte lika bra som igår, men så är det ju när man skriver något. Helt okej var det iallafall. Sedan lade jag ut en godis på trädäcket och skickade honom på sök från tre meter (han såg var jag lade den) och ser man på – lille herrn har nog börjat slå på nosen, för det var inga problem idag.
När jag skulle byta hund gick han och lade sig vid sitt nya favoritställe, äppelträdet. Ju brunare frukt, desto godare, tycker Lakrits. Okej, tänkte jag, där kan han vara en stund medan jag kopplar och gör mig i ordning för Kaspers promenad. När jag var klar visslade jag inkallningssignalen med targethänder framför mig. Och swosh, vilken hund! Han kom som ett spjut och blev rikligt belönad med en ostkant. Trots de goda, jästa frukterna.
När jag skulle byta hund gick han och lade sig vid sitt nya favoritställe, äppelträdet. Ju brunare frukt, desto godare, tycker Lakrits. Okej, tänkte jag, där kan han vara en stund medan jag kopplar och gör mig i ordning för Kaspers promenad. När jag var klar visslade jag inkallningssignalen med targethänder framför mig. Och swosh, vilken hund! Han kom som ett spjut och blev rikligt belönad med en ostkant. Trots de goda, jästa frukterna.
onsdag 18 augusti 2010
Han kan leka!
Morgonträning med Lakrits. Han går tamejfan fint i fritt följ. Nu behöver jag någon granskare som kan hjälpa mig att peta i detaljer, sånt jag inte ser själv.
Vi lekte i tre omgångar med Kaspers gosiga långtax – och han leker FINT nu! Ett bra grepp, kampar lite och släpper när jag vill. Jag lät honom vinna flera gånger och backade med targethand mitt på, och han hänger med mot mig. Avlämningar gör han nästan också, fast inte medvetet. Nån gång ramlar leksaken bredvid, nån gång får jag den i handen och nån gång springer han förbi med den. Men det är otroliga framsteg jämfört med en hund som inte leker alls utan bara sitter och tittar efter godis!
Vi avslutade med att ta lite hjälp av husse. Han fick hålla min godispåse framför sig, väl synlig. Sedan ställde vi upp i utgångsposition några meter bort, och jag pekade på husse och sade Titta! När Lakrits tittade ditåt belönade jag. Detta gjorde vi två gånger, sen fick det räcka för den här gången. Tanken med detta är att få ett kommando som innebär att titta inte så där följsamt på mig utan titta rakt fram och observera vad som händer i din omgivning (för jaktsammanhang). Andra gången funkade bättre än första, men det här kan nog vara görbart att bygga vidare på.
Vi lekte i tre omgångar med Kaspers gosiga långtax – och han leker FINT nu! Ett bra grepp, kampar lite och släpper när jag vill. Jag lät honom vinna flera gånger och backade med targethand mitt på, och han hänger med mot mig. Avlämningar gör han nästan också, fast inte medvetet. Nån gång ramlar leksaken bredvid, nån gång får jag den i handen och nån gång springer han förbi med den. Men det är otroliga framsteg jämfört med en hund som inte leker alls utan bara sitter och tittar efter godis!
Vi avslutade med att ta lite hjälp av husse. Han fick hålla min godispåse framför sig, väl synlig. Sedan ställde vi upp i utgångsposition några meter bort, och jag pekade på husse och sade Titta! När Lakrits tittade ditåt belönade jag. Detta gjorde vi två gånger, sen fick det räcka för den här gången. Tanken med detta är att få ett kommando som innebär att titta inte så där följsamt på mig utan titta rakt fram och observera vad som händer i din omgivning (för jaktsammanhang). Andra gången funkade bättre än första, men det här kan nog vara görbart att bygga vidare på.
tisdag 17 augusti 2010
Lucky Luke
Idag kom jag på det senaste i raden smeknamn på Lakrits: Lucky Luke.
Inte nog med att han är lika lång, ranglig och skranglig – han äter snabbare än sin egen skugga också.
Inte nog med att han är lika lång, ranglig och skranglig – han äter snabbare än sin egen skugga också.
måndag 16 augusti 2010
Passivitetsträning på Wij
Lakrits och jag var på passivitetsträning ikväll när Thorsvihundar hade vattenträning. Det var omväxlande primalskri, pip och lugn hos min boyfriend.
Det var mycket trevligt att sitta med där. Kul att se de vuxna duktiga hundarna och förarna arbeta. Vi var tre A2-valpar där ikväll, kuligt.
Till Lakrits höjdpunkt hörde att få prova på vilt. "Smaka på", som Anita sade. Och det tog han fasta på, bokstavligen. Tjoff, så försvann huvudet på en duva in i Lakrits glupska käft snabbare än vi hann säga tjiddevippen. Men det går ju att träna även med huvudlösa duvor ...
Lätt tveksam lät Anita honom lite senare få lukta på en korp och ytterligare lite senare en hare. Korpen nosade han på men gjorde inget försök att bita i, medan harskanken lätt kunde fått följa med hem till vardagsrumssoffan som tilltugg till fredagsmyset.
"Vi behöver inte träna vilt med honom än på ett tag" var Anitas omdöme om Lakrits. Hon har nog en poäng i det. :)
Kvällens lakritsnamn: Lakritspipa.
Det var mycket trevligt att sitta med där. Kul att se de vuxna duktiga hundarna och förarna arbeta. Vi var tre A2-valpar där ikväll, kuligt.
Till Lakrits höjdpunkt hörde att få prova på vilt. "Smaka på", som Anita sade. Och det tog han fasta på, bokstavligen. Tjoff, så försvann huvudet på en duva in i Lakrits glupska käft snabbare än vi hann säga tjiddevippen. Men det går ju att träna även med huvudlösa duvor ...
Lätt tveksam lät Anita honom lite senare få lukta på en korp och ytterligare lite senare en hare. Korpen nosade han på men gjorde inget försök att bita i, medan harskanken lätt kunde fått följa med hem till vardagsrumssoffan som tilltugg till fredagsmyset.
"Vi behöver inte träna vilt med honom än på ett tag" var Anitas omdöme om Lakrits. Hon har nog en poäng i det. :)
Kvällens lakritsnamn: Lakritspipa.
söndag 15 augusti 2010
Funktionär vid dummyprov
Sekretariatet bestående av Märtas förnämliga partytält.
Igår var jag städslad som funktionär vid ett dummyprov i trakten av Rö. Redan på morgonen insåg man att det skulle bli en varm dag. Jag funderade kring klädval men tänkte av mygg- och fästingskäl att långbyxor nog är bra ändå.
En av de få (enda?) icke-labbarna.
Jag utsågs till markeringskastare vid en av de fyra stationerna. Det innebar att stå mitt på ett solgassigt fält med högt gräs och vassa tistlar, så jag var rätt nöjd med mitt klädval. En stor flaska vatten (som jag även kunde skvätta över huvudet) och ryggsäckspallen där jag kunde slå mig ner i pauserna gjorde livet uthärdligt.
Först vid prisutdelningen fick jag klart för mig att det var ett Thorsviekipage jag fångat på bild:
Göran Lindell med Littlemill.
Göran Lindell med Littlemill.
Littlemill in action.
Det var riktigt kul att se hur olika hundar och förare betedde sig. Beroende på hur ny eller erfaren man var kunde man välja mellan att få en, två eller tre markeringar kastade åt sig. Det var bara ett fåtal som valde en, flertalet valde två och en bunt valde tre. Tre var klart svårast, eftersom nummer två och tre kastades på en linje efter varandra (sett ur hundens synvinkel) och många fastnade på första stället istället för att söka sig vidare ut efter nästa. Det stod också mycket tydligt att värmen gjorde sitt, för den sista timmens ekipage (oavsett erfarenhetsgrad) betedde sig klart vimsigare och glömde koppla på nosen, jämfört med de ekipage vi såg i början av tävlingen.
Folk väntar vid dirigeringsstationen.
Min kollega vid markeringsstationen. Hon tog tid (maxtid 3 min.) och skrev ned resultaten.
I den här tävlingen fick man välja i vilken ordning man ville ta de fyra stationerna. Förutom markeringar fanns det vattenstation, dirigering och närsök. Jag roade mig under väntetiden med att klura på i vilken ordning det kan vara smartast att ta dem. Vatten svalkar och piggar ju upp hunden, så kanske den stationen som nummer två eller tre? Kanske hundens knepigaste station först, medan den är klarast i knoppen? Eller en station (markering, dirigering) där hunden får springa av sig lite överskottsenergi först? Antar att det beror lite på vilken hund man har.
Dummyprovet var iallafall föredömligt arrangerat av Märta som i och med detta lämnar stafettpinnen vidare till två nya aspiranter.
onsdag 11 augusti 2010
Kvällspromenad
Igår gick Lakrits och jag en kvällspromenad, kopplad först, men efter en bit fick han gå lös på skolgården. Jag försökte gömma mig bakom ett bollplank, men han är så himla uppmärksam att det är svårt att lyckas, även om jag sticker dit medan han är upptagen av nosande nånstans.
Vi tränade fritt följ med svängar och böjar och lite Sitt och vänta. provade något Ligg också, men det var för svårt så där på främmande mark.
På tillbakavägen var han lös hela vägen, och rätt var det var mötte vi två personer. Lakrits var på väg fram till dem, men det var inget problem att kalla tillbaka honom med visselpipan. De stannade upp och pratade och jag lät honom sitta fint innan jag gav varsågod att hälsa. De visade sig ha haft tjocklabbe en gång och hade träffat på ett par jaktlabbar på Östermalm häromsistens. De var mycket imponerade av den lilla sextonveckorspojken och tyckte han var ett mycket fint exemplar. Sånt sörplar man ju gärna i sig!
Vi tränade fritt följ med svängar och böjar och lite Sitt och vänta. provade något Ligg också, men det var för svårt så där på främmande mark.
På tillbakavägen var han lös hela vägen, och rätt var det var mötte vi två personer. Lakrits var på väg fram till dem, men det var inget problem att kalla tillbaka honom med visselpipan. De stannade upp och pratade och jag lät honom sitta fint innan jag gav varsågod att hälsa. De visade sig ha haft tjocklabbe en gång och hade träffat på ett par jaktlabbar på Östermalm häromsistens. De var mycket imponerade av den lilla sextonveckorspojken och tyckte han var ett mycket fint exemplar. Sånt sörplar man ju gärna i sig!
tisdag 10 augusti 2010
Kasper var kanon på träningen
Igår hade klickertränargruppen bokat in en träningseftermiddag hos Kim i Skogås. Vi var fem där, men Kim, som för tillfället är hundlös, snickrade istället medan vi tränade.
Det fanns alltså gott om tid att titta på varandra och vad de olika ekipagen hade problem med.
Jag ville se om denna hunddoftsintensiva plats skulle ge oss nosningsproblem, och började med att låna Christinas punkterade fotboll för att dra igång honom. Därefter körde vi ett pass fotgående, och han gick jättebra!
Sedan visade jag bland annat hur vi har problem med att få till frekvensen med flyt i momenten, och någon föreslog att prova att rör dig mellan varje klick, så han inte börjar nosa efter eventuellt tappade godisar. Och det fungerade! Nu ska man ju egentligen stå still i detta moment, men kan det hjälpa oss framåt så får det väl bli rörelse, då.
Birgitta började prata om störning med godis i hand i samband med musmattetarget, och jag insåg att det där har vi inte tränat alls. Jag provade, och som väntat gick det inget bra. Hem och träna på det!
På slutet var det några som gjorde en budföring och då ville jag testa Canisupplägget på hur man börjar med budföring: gå fram och hälsa, hunden får godis hos den personen, gå bort kanske fem meter, koppla loss och bara stå och vänta. Just då kom ett par cyklister bakom mig på andra sidan staketet så Kasper stack dit. Men efter denna extralov sprang han fram till den andra personen, fick sig lite godis och kom tillbaka till mig. Skapligt för ett första försök, får man väl säga, om än inte perfekt.
Vi skildes åt strax efter sextiden, och jag som hade mat med mig, bestämde mig för att åka till klubben och äta min medtagna middag och träffa rallygänget som skulle samlas sju.
Jag tankade på Statoil på vägen dit och passade på att köpa en sån fotboll som Christina haft, för sen var mjukare och lättare än den fotboll vi haft i trädgården här hemma. Kasper gillade ju den, så det fick vara värt det alltför höga priset på 149 kr.
Jag hann äta min middag medan några andra tog en promenad på fältet och sedan byggde vi bana. Det var egentligen en fortsättningsklass, men vi bytte någon skylt och fick en nybörjarklass istället. Därför råkade det bli tre skyltar med någon form av Ligg, vilket visade sig bra.
Inte heller nu nosade Kasper mer än vid ett enda tillfälle. Suveränt! Han var med mig större delen av tiden och det enda vi egentligen missade på var just Ligg-skyltarna. Det har ju varit en baggis med varm och torr sommar, men nu var det lite fuktigt i gräset så den kräsmagade behagade inte riktigt vilja förstå vad matte ville.
Supernöjd åkte jag hem efter en kvalitetsdag med Kasper.
Och nu på morgonen fick han köra halvdussinet Ligg på blöt asfalt.
Det fanns alltså gott om tid att titta på varandra och vad de olika ekipagen hade problem med.
Jag ville se om denna hunddoftsintensiva plats skulle ge oss nosningsproblem, och började med att låna Christinas punkterade fotboll för att dra igång honom. Därefter körde vi ett pass fotgående, och han gick jättebra!
Sedan visade jag bland annat hur vi har problem med att få till frekvensen med flyt i momenten, och någon föreslog att prova att rör dig mellan varje klick, så han inte börjar nosa efter eventuellt tappade godisar. Och det fungerade! Nu ska man ju egentligen stå still i detta moment, men kan det hjälpa oss framåt så får det väl bli rörelse, då.
Birgitta började prata om störning med godis i hand i samband med musmattetarget, och jag insåg att det där har vi inte tränat alls. Jag provade, och som väntat gick det inget bra. Hem och träna på det!
På slutet var det några som gjorde en budföring och då ville jag testa Canisupplägget på hur man börjar med budföring: gå fram och hälsa, hunden får godis hos den personen, gå bort kanske fem meter, koppla loss och bara stå och vänta. Just då kom ett par cyklister bakom mig på andra sidan staketet så Kasper stack dit. Men efter denna extralov sprang han fram till den andra personen, fick sig lite godis och kom tillbaka till mig. Skapligt för ett första försök, får man väl säga, om än inte perfekt.
Vi skildes åt strax efter sextiden, och jag som hade mat med mig, bestämde mig för att åka till klubben och äta min medtagna middag och träffa rallygänget som skulle samlas sju.
Jag tankade på Statoil på vägen dit och passade på att köpa en sån fotboll som Christina haft, för sen var mjukare och lättare än den fotboll vi haft i trädgården här hemma. Kasper gillade ju den, så det fick vara värt det alltför höga priset på 149 kr.
Jag hann äta min middag medan några andra tog en promenad på fältet och sedan byggde vi bana. Det var egentligen en fortsättningsklass, men vi bytte någon skylt och fick en nybörjarklass istället. Därför råkade det bli tre skyltar med någon form av Ligg, vilket visade sig bra.
Inte heller nu nosade Kasper mer än vid ett enda tillfälle. Suveränt! Han var med mig större delen av tiden och det enda vi egentligen missade på var just Ligg-skyltarna. Det har ju varit en baggis med varm och torr sommar, men nu var det lite fuktigt i gräset så den kräsmagade behagade inte riktigt vilja förstå vad matte ville.
Supernöjd åkte jag hem efter en kvalitetsdag med Kasper.
Och nu på morgonen fick han köra halvdussinet Ligg på blöt asfalt.
söndag 8 augusti 2010
Storebror lär lillebror ...
De lite högre stenarna får Kasper än så länge ha för sig själv. Lakrits kör nån slags magplaskteknik på dem, med bara överkroppen uppe. ”Räknas det här? Får jag godis nu?” Sorry grabben, väx till dej.
Träning i följsamhet
Häromdagen bad jag husse spela in Lakrits och mig när vi tränade följsamhet i trädgården.
Filmen spelades in med en iPhone som råkade hållas uppochned, det blev en massa motljus och skakningar. Äkta dogma, alltså. :) Men jag har mekat och åtminstone lyckats vända filmen rätt, även om jag inte har verktyg för att fixa ljuset.
Första filmsnutten gick träningen precis som den brukar gå när man ska visa för nån – åt pipan. Men istället för att plocka bort valde jag att ta med det klippet, för om inte annat ger det en god bild av hur vår träning har utvecklats. Andra halvan av filmsnutten går det mycket bättre!
Visst kan ni nästan inte hålla er? Här kommer filmen:
Filmen spelades in med en iPhone som råkade hållas uppochned, det blev en massa motljus och skakningar. Äkta dogma, alltså. :) Men jag har mekat och åtminstone lyckats vända filmen rätt, även om jag inte har verktyg för att fixa ljuset.
Första filmsnutten gick träningen precis som den brukar gå när man ska visa för nån – åt pipan. Men istället för att plocka bort valde jag att ta med det klippet, för om inte annat ger det en god bild av hur vår träning har utvecklats. Andra halvan av filmsnutten går det mycket bättre!
Visst kan ni nästan inte hålla er? Här kommer filmen:
Miljöträning – hästar
Vi tog en skogspromenad igår och hamnade mitt på en gård där en kvinna just kom ledandes ett sto med föl. För säkerhets skull kopplade jag Lakrits, men han bekymrade sig inte alls över de högbenta djuren.
Han har blivit lite självständigare i skogen när vi är ute, men håller hela tiden god koll på var vi är och vart vi tänkt ta vägen. De enda svampfynden vi gjorde var några svavelgula skivlingar av okänd sort (möjligen svavelgul slöjskivling, isåfall giftig), i övrigt var skogen fortfarande för torr. Mer regn, får kanske ta till svampdansen igen. Må jag snart hitta en ”ätlig klump”, Bolétus édulis.
I övrigt bestod skogsfynden av en fästing som kröp på Lakrits. Det är den andra jag hittat på honom, den första hade hunnit sätta sig fast på kinden och såg först ut som en sån där fläck som det växer ut morrhår från, så jag höll på att missa den.
Nu på morgonen tränade vi ingångar med hjälp av klossen. Det går jättebra med kloss, men avsevärt svårare utan. Nu har han börjat testa spontana Ligg när han inte vet vad han ska göra, nån gång varvat med Hoppstå. Sötnosen!
Annars har han börjat kunna vänta tyst i badrummet medan jag tränar Kasper. Skönt, för det är inget kul att träna under pip.
Han har blivit lite självständigare i skogen när vi är ute, men håller hela tiden god koll på var vi är och vart vi tänkt ta vägen. De enda svampfynden vi gjorde var några svavelgula skivlingar av okänd sort (möjligen svavelgul slöjskivling, isåfall giftig), i övrigt var skogen fortfarande för torr. Mer regn, får kanske ta till svampdansen igen. Må jag snart hitta en ”ätlig klump”, Bolétus édulis.
I övrigt bestod skogsfynden av en fästing som kröp på Lakrits. Det är den andra jag hittat på honom, den första hade hunnit sätta sig fast på kinden och såg först ut som en sån där fläck som det växer ut morrhår från, så jag höll på att missa den.
Nu på morgonen tränade vi ingångar med hjälp av klossen. Det går jättebra med kloss, men avsevärt svårare utan. Nu har han börjat testa spontana Ligg när han inte vet vad han ska göra, nån gång varvat med Hoppstå. Sötnosen!
Annars har han börjat kunna vänta tyst i badrummet medan jag tränar Kasper. Skönt, för det är inget kul att träna under pip.
fredag 6 augusti 2010
Tre måltider per dag
Nåja, förra inlägget var kanske lite väl optimistiskt. Regnat har det ju gjort, men lite nejlikbroskskivlingar i gräsmattan plus nån enstaka skräpsvamp i skogen är allt jag skymtat hittills. Men jag hoppas att snart göra lite fina karljohan- och kantarellfynd.
Idag har jag gått över till mat tre gånger per dag för Lakrits. Det är himla mekigt att ge fyra gånger per dag, och nu får han ju en större portion vid varje mål istället, så jag tänkte att han kanske känner sig belåtnare av det. Det hindrade ju inte att han tittade uppfordrande på mig vid fyratiden. Och när inte det hjälpte gick han mycket målmedvetet in och puttade på Kaspers matskål som stod mest lättillgänglig precis innanför dörren. Matte, klockan är fyra och jag vill ha mat!
Nå, vi tränade lite istället, få fick han lite belöningsgodisar. Det verkade göra tricket, nu ligger han och sover.
Idag har jag gått över till mat tre gånger per dag för Lakrits. Det är himla mekigt att ge fyra gånger per dag, och nu får han ju en större portion vid varje mål istället, så jag tänkte att han kanske känner sig belåtnare av det. Det hindrade ju inte att han tittade uppfordrande på mig vid fyratiden. Och när inte det hjälpte gick han mycket målmedvetet in och puttade på Kaspers matskål som stod mest lättillgänglig precis innanför dörren. Matte, klockan är fyra och jag vill ha mat!
Nå, vi tränade lite istället, få fick han lite belöningsgodisar. Det verkade göra tricket, nu ligger han och sover.
måndag 2 augusti 2010
Svampdans ger utdelning
Välkomnar regnet. Kan det vara svampdansen som gjorde susen?
Kasper vill helst inte ut idag. Men nu efter lunch tog jag båda på en kortare promenad. Den vitbrune, som annars vill ligga i täten, höll sig nån meter efter. Den lille bromsklossen.
Sen blev det övning av Sitt, Vänta, Tass (plus avtorkning) innan de blev insläppta. Kasper kan ju drillen, men Lakrits ville gärna häva sig in. En nyttig övning för honom. Får nog ta ut honom i regnet snart igen, bara för att träna detta.
Vägde Lakrits idag: 10,7 kg. Det är en ökning med ganska precis två kilo på en månad, och fyra kilo sedan han kom hit.
Ikväll tänkte jag ta med Lakrits på passivitetsträning när de lite äldre Thorsvihundarna kör vattenträning. Fast just nu känns det som att vattenträning, det får vi här hemma. Nå, vädret hinner kanske ändra sig tills det är dags.
Kasper vill helst inte ut idag. Men nu efter lunch tog jag båda på en kortare promenad. Den vitbrune, som annars vill ligga i täten, höll sig nån meter efter. Den lille bromsklossen.
Sen blev det övning av Sitt, Vänta, Tass (plus avtorkning) innan de blev insläppta. Kasper kan ju drillen, men Lakrits ville gärna häva sig in. En nyttig övning för honom. Får nog ta ut honom i regnet snart igen, bara för att träna detta.
Vägde Lakrits idag: 10,7 kg. Det är en ökning med ganska precis två kilo på en månad, och fyra kilo sedan han kom hit.
Ikväll tänkte jag ta med Lakrits på passivitetsträning när de lite äldre Thorsvihundarna kör vattenträning. Fast just nu känns det som att vattenträning, det får vi här hemma. Nå, vädret hinner kanske ändra sig tills det är dags.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)