Sekretariatet bestående av Märtas förnämliga partytält.
Igår var jag städslad som funktionär vid ett dummyprov i trakten av Rö. Redan på morgonen insåg man att det skulle bli en varm dag. Jag funderade kring klädval men tänkte av mygg- och fästingskäl att långbyxor nog är bra ändå.
En av de få (enda?) icke-labbarna.
Jag utsågs till markeringskastare vid en av de fyra stationerna. Det innebar att stå mitt på ett solgassigt fält med högt gräs och vassa tistlar, så jag var rätt nöjd med mitt klädval. En stor flaska vatten (som jag även kunde skvätta över huvudet) och ryggsäckspallen där jag kunde slå mig ner i pauserna gjorde livet uthärdligt.
Först vid prisutdelningen fick jag klart för mig att det var ett Thorsviekipage jag fångat på bild:
Göran Lindell med Littlemill.
Göran Lindell med Littlemill.
Littlemill in action.
Det var riktigt kul att se hur olika hundar och förare betedde sig. Beroende på hur ny eller erfaren man var kunde man välja mellan att få en, två eller tre markeringar kastade åt sig. Det var bara ett fåtal som valde en, flertalet valde två och en bunt valde tre. Tre var klart svårast, eftersom nummer två och tre kastades på en linje efter varandra (sett ur hundens synvinkel) och många fastnade på första stället istället för att söka sig vidare ut efter nästa. Det stod också mycket tydligt att värmen gjorde sitt, för den sista timmens ekipage (oavsett erfarenhetsgrad) betedde sig klart vimsigare och glömde koppla på nosen, jämfört med de ekipage vi såg i början av tävlingen.
Folk väntar vid dirigeringsstationen.
Min kollega vid markeringsstationen. Hon tog tid (maxtid 3 min.) och skrev ned resultaten.
I den här tävlingen fick man välja i vilken ordning man ville ta de fyra stationerna. Förutom markeringar fanns det vattenstation, dirigering och närsök. Jag roade mig under väntetiden med att klura på i vilken ordning det kan vara smartast att ta dem. Vatten svalkar och piggar ju upp hunden, så kanske den stationen som nummer två eller tre? Kanske hundens knepigaste station först, medan den är klarast i knoppen? Eller en station (markering, dirigering) där hunden får springa av sig lite överskottsenergi först? Antar att det beror lite på vilken hund man har.
Dummyprovet var iallafall föredömligt arrangerat av Märta som i och med detta lämnar stafettpinnen vidare till två nya aspiranter.
Vad kul att du tog lite bilder! Oftast brukar man även på working test få gå rutorna i den ordning man vill. En ruta som de flesta brukar vilja ta sist är en walk-up-ruta, dvs man går i par med en annan hund och växlar om mellan att arbeta och vara passiv medan den andra hunden jobbar. Är ju lite jobbigt om man har en väldigt het hund. Jättestort tack för hjälpen igår :-)
SvaraRaderaKul att du hann fota också. Hoppas verkligen inte dummyproven slutar med Märta. Det är verkligen en toppenaktivitet på lagom nivå.
SvaraRaderaJag fotade inte de första hundarna, ville känna på tempot och hundarnas arbete först. Sen fotade jag lite emellanåt de hundar som inte verkade så lättstörda.
SvaraRaderaJag fick inte alls uppfattningen att detta skulle upphöra. Det fanns två tjejer där som verkade beredda att ta över stafettpinnen, är dock kass på namn. Min markeringskollega plus Marielois, eller nåt ditåt. Bekant?