Ryggen och Nacken (hanar) och Rumpan (tik) leker med en kartong. De har fått komma ut i stora världen köket nu.
Nacken kikar på när Vänster och en annan gömmer sig under järnkaminen.
Söt tröttis.
måndag 24 maj 2010
Nya bilder på valparna
Kennelmamman har hunnit med att lägga upp lite färska bilder på småvalparna. Några smakprov, fler finns på kennelns webb:
söndag 23 maj 2010
Kasper – lite nya bilder
Den senaste tiden har jag emellanåt testat hur Kasper reagerar om jag ropar på Lakrits. I början kom han larvande ett par gånger, men när jag förklarat att det var fel och gått tillbaka med honom utan belöning insåg han rätt snart att det var fel ord att lystra till.
I förmiddags gjorde jag om samma grej. Jag lade honom och gick kanske 30 m bort. Skuttade lite, pep lite med långa taxen, ropade Lakrits och till och med ropade Kasper. Han låg stadigt som en stock. På Kom kom han däremot kutande som en liten gris, ivrig att få sätta tänderna i den älskade taxen som matte hade bakom ryggen.
Det känns skönt, nu börjar jag bli rätt säker på att han kan skilja på Lakrits och Kasper, trots att båda namnen uttalas med ett kort a-ljud som första vokal.
Igår passade vi på i solen att ha fotosession på gräsmattan. Några bilder där jag för en gångs skull är bakom kameran:
I förmiddags gjorde jag om samma grej. Jag lade honom och gick kanske 30 m bort. Skuttade lite, pep lite med långa taxen, ropade Lakrits och till och med ropade Kasper. Han låg stadigt som en stock. På Kom kom han däremot kutande som en liten gris, ivrig att få sätta tänderna i den älskade taxen som matte hade bakom ryggen.
Det känns skönt, nu börjar jag bli rätt säker på att han kan skilja på Lakrits och Kasper, trots att båda namnen uttalas med ett kort a-ljud som första vokal.
Igår passade vi på i solen att ha fotosession på gräsmattan. Några bilder där jag för en gångs skull är bakom kameran:
Ligger fint med stort fokus.
Sitter med lika stort fokus.
Lite lek och bus.
Tjena husse, ska vi leka?
High five!
Värsta brottningsmatchen.
Får man smyga efter katt nu ...?
lördag 22 maj 2010
Rallytävlingen i Rimbo
Idag fick jag PM:et till rallytävlingen den 30 maj i Norrtälje lokala kennelklubb utanför Rimbo. Lite decent starttid för en gångs skull, man ska anmäla sig mellan halv tolv och tolv, första start 12.30. Jag fick startnummer 11.
En del nosning är nog oundvikligt, särskilt som 10 hundar redan passerat när det är vår tur. Men man kan ju hoppas att vi klarar oss ifrån rena dumfel den här gången.
Agnetas dundergodis var kokt älgkött. Hur enkelt är det att fixa fram så där på stört? Suck.
En del nosning är nog oundvikligt, särskilt som 10 hundar redan passerat när det är vår tur. Men man kan ju hoppas att vi klarar oss ifrån rena dumfel den här gången.
Agnetas dundergodis var kokt älgkött. Hur enkelt är det att fixa fram så där på stört? Suck.
fredag 21 maj 2010
Kaspers mamma död
Läste tyvärr den tråkiga nyheten i Kaspers kennelblogg att hans mamma Sunna plötsligt dog igår, 6 år gammal.
Här en bild från när hon tog hand om den kull Kasper kommer från. Det är Kasper som ligger som den lilla morsgrisen närmast mamma Sunna.
De var så lika i ansiktet, hon och Kasper. Bortsett från bläsen då. Tänker mycket på er på kenneln.
Här en bild från när hon tog hand om den kull Kasper kommer från. Det är Kasper som ligger som den lilla morsgrisen närmast mamma Sunna.
Rally i solen igen
Igår kväll var det rally på öppna träningen, och riktigt skaplig uppslutning. Vi byggde två banor, en normal och en låååång, och fick därmed med praktiskt taget alla skyltar som förekommer i nybörjarklass.
Kasper startade som nummer fyra på den bana jag byggt, och jag inledde med att bara köra några starter. När han gick fint och inte nosade utan hade fokus på mig bröt och belönade jag. Vi gjorde så ett par gånger och sedan gick vi banan. Det gick hur bra som helst, förutom på en skylt där jag klantade mig så att Carola skrek. :) Jag missade att vid Läggande under gång ska man stanna till hos hunden (typ utgångsställning, fötterna ihop) innan man går vidare för att visa att det är föraren som styr. Detta är ytterligare en regel jag missat, trodde att man skulle vidare direkt när hunden lagt sig. Tur att vi gick igenom den skylten! Annars gick det så bra under första rundan att jag borde avbrutit redan där.
Men jag var ju nyfiken på den andra, långa, banan. Den var såklart bra lagd av Anette, men ack vad nosig Kasper var där. Det var en himmelsvid skillnad mot bana ett. Nu fanns ju löptiken Thella på plan, men jag undrar om det bara var det. Jag var helt utpumpad efter att ha försökt hålla Kaspers fokus på mig. Utan någon jätteframgång.
Efter fikapaus gick jag den första banan en gång till, men nu nosade han även där. Sen fick jag något extra godisgott av Agneta H i utbyte mot de köttbullar hon fick av mig i måndags, och jösses vad intresserad Kasper blev av dem. Jag lade dem i hans belöningsskål och gick bara ett fåtal skyltar på långbanan. Nu var det minsann fokus på herrn! Jag måste allt kolla med henne vad det var för krutgodis hon tillhandahöll, bättre än vanliga köttbullar var det iallafall.
En annan sak vi behöver träna är att när det är Öka takten-skylt före målgång (rätt vanlig kombo) så får inte Kasper springa fortare än mig för att godisskålen drar på andra sidan mållinjen. Nu glömde jag ryggan hemma igår, hade annars tänkt träna på att avsluta i den. Men ställa godisskål på marken och öva på att jogga mot, från och runt den kan man ju göra här hemma på gräsmattan.
Kasper startade som nummer fyra på den bana jag byggt, och jag inledde med att bara köra några starter. När han gick fint och inte nosade utan hade fokus på mig bröt och belönade jag. Vi gjorde så ett par gånger och sedan gick vi banan. Det gick hur bra som helst, förutom på en skylt där jag klantade mig så att Carola skrek. :) Jag missade att vid Läggande under gång ska man stanna till hos hunden (typ utgångsställning, fötterna ihop) innan man går vidare för att visa att det är föraren som styr. Detta är ytterligare en regel jag missat, trodde att man skulle vidare direkt när hunden lagt sig. Tur att vi gick igenom den skylten! Annars gick det så bra under första rundan att jag borde avbrutit redan där.
Men jag var ju nyfiken på den andra, långa, banan. Den var såklart bra lagd av Anette, men ack vad nosig Kasper var där. Det var en himmelsvid skillnad mot bana ett. Nu fanns ju löptiken Thella på plan, men jag undrar om det bara var det. Jag var helt utpumpad efter att ha försökt hålla Kaspers fokus på mig. Utan någon jätteframgång.
Efter fikapaus gick jag den första banan en gång till, men nu nosade han även där. Sen fick jag något extra godisgott av Agneta H i utbyte mot de köttbullar hon fick av mig i måndags, och jösses vad intresserad Kasper blev av dem. Jag lade dem i hans belöningsskål och gick bara ett fåtal skyltar på långbanan. Nu var det minsann fokus på herrn! Jag måste allt kolla med henne vad det var för krutgodis hon tillhandahöll, bättre än vanliga köttbullar var det iallafall.
En annan sak vi behöver träna är att när det är Öka takten-skylt före målgång (rätt vanlig kombo) så får inte Kasper springa fortare än mig för att godisskålen drar på andra sidan mållinjen. Nu glömde jag ryggan hemma igår, hade annars tänkt träna på att avsluta i den. Men ställa godisskål på marken och öva på att jogga mot, från och runt den kan man ju göra här hemma på gräsmattan.
tisdag 18 maj 2010
Stänga låda och skåpsdörr
Det här har vi tränat för jättelänge sen. Det var långt innan köksbytet, då lådorna var ganska tröga, tror han fortfarande var valp då. Minns iallafall att han fattade targetlappen snabbt, men att det var svårt att få till ett riktigt stänga på grund av trögheten.
Nå, nu ingår även detta i läxan till klickerkursen, så jag tänkte att jag får väl ta tag i det nu ikväll och se var vi står där. Hittade ingen postit-lapp, så jag tog ett gammalt visitkort och en bit tejp som target. Vit lapp på vit lucka/låda var kanske inte idealiskt, men det visade sig funka iallafall.
Jag började med en låda, satte på lappen och visade honom den. Vips var han där och nosade. Klick.
Snart höll jag in klicket och han tog i lite mer med nosen. Då åkte den nya, mer lättglidande, lådan in nästan helt. Klick.
Tog snart bort lappen och körde utan. Funkade finfint.
Sköt ut lådan lite längre så det behövdes lite mer fart att få in den. Då tog han i frustration till tassen till hjälp. In åkte lådan. Klick.
När lådstängningen satt så fint bytte jag till öppen skåpsdörr. Började med att sätta dit lappen. Kasper nosade först inne i skåpet, men när inte det gav något nosade han på dörren. Klick.
Efter ett par nosningar åkte lappen bort och han stängde lätt dörren på i princip varenda försök. Klick.
Vad skönt att detta moment fortfarande satt så bra! Vi får väl köra en eller ett par repetitioner till, men det är inget vi behöver lägga jättemycket tid på.
Nå, nu ingår även detta i läxan till klickerkursen, så jag tänkte att jag får väl ta tag i det nu ikväll och se var vi står där. Hittade ingen postit-lapp, så jag tog ett gammalt visitkort och en bit tejp som target. Vit lapp på vit lucka/låda var kanske inte idealiskt, men det visade sig funka iallafall.
Jag började med en låda, satte på lappen och visade honom den. Vips var han där och nosade. Klick.
Snart höll jag in klicket och han tog i lite mer med nosen. Då åkte den nya, mer lättglidande, lådan in nästan helt. Klick.
Tog snart bort lappen och körde utan. Funkade finfint.
Sköt ut lådan lite längre så det behövdes lite mer fart att få in den. Då tog han i frustration till tassen till hjälp. In åkte lådan. Klick.
När lådstängningen satt så fint bytte jag till öppen skåpsdörr. Började med att sätta dit lappen. Kasper nosade först inne i skåpet, men när inte det gav något nosade han på dörren. Klick.
Efter ett par nosningar åkte lappen bort och han stängde lätt dörren på i princip varenda försök. Klick.
Vad skönt att detta moment fortfarande satt så bra! Vi får väl köra en eller ett par repetitioner till, men det är inget vi behöver lägga jättemycket tid på.
Hur tror du Kasper kommer gilla lilla labbe-valpen?
Fick en fråga på en annan blogg:
”Eva, hur tror du Kasper kommer gilla lilla labbe-valpen?”
Jag tror han kommer att älska honom. Kanske lite väl mycket. Misstänker att jag får skilja dem åt emellanåt så den lille får vila. Göra nåt slags schema, kanske, där lek med Kasper blir en del, och äta, sova, socialisera, miniträna osv blir andra delar.
De få hundar som varit inne här hos oss tillsammans med Kasper har fungerat hur bra som helst. Han har (hittills) inget behov att försvara sina ben eller leksaker. Ska bli väldigt spännande att se interaktionen dem emellan, så får vi väl se var vi människor behöver gripa in och vad de klarar att reda ut själva.
Hur blir det med en ny valp? Vad ska tränas?
När man skaffar sin första hund är det så mycket nytt. Vad ska man köpa? Hur ska man potträna, socialisera, träna kontakt osv? Nu inför andra hunden har vi ju det mesta här hemma redan, och det som kan behöva kompletteringsköpas kan man ta efter hand, det känns inte som om jag behöver springa iväg och köpa en massa saker redan nu. En stor bädd finns redan. Om han sedan kvalar in att få använda den beror lite på hur bitig han blir. Inför Kasper fick jag rådet att skaffa en billig bädd av typ banankartong och kudde – för han kommer ändå att bita upp den. Han bet ingenting i sin bädd! Nu har Kasper alltså redan en stor fin typ saccosäck som han sällan använder och som istället kan bli Lakrits, så om vi behöver akutskaffa nåt annat beror egentligen på hur Lakrits hanterar denna dyra tingest. För frigolitkulor över hela huset är väl inte vad jag siktar på ...
Vad vi ska träna i början har jag väl någorlunda klart för mig, och kennelmamman kommer säkert att bidra med mer. Något jag kommer att satsa mycket på är passivitetsträning. Jag trodde jag passivitetstränade en hel del med Kasper, men så här i efterhand inser jag att det borde jag lagt mycket mer krut på. Det är svårt när man är nybörjare på hund att veta hur, och hur mycket, man behöver träna något, även om man läser/får förklarat för sig vad man borde träna in.
Likaså kommer jag att vara mycket konsekventare i koppeltränandet redan från start.
Sedan har ju Lina lagt upp en mycket fin lista på valpträningssaker, som jag kan passa på att kopiera in hit:
”Eva, hur tror du Kasper kommer gilla lilla labbe-valpen?”
Jag tror han kommer att älska honom. Kanske lite väl mycket. Misstänker att jag får skilja dem åt emellanåt så den lille får vila. Göra nåt slags schema, kanske, där lek med Kasper blir en del, och äta, sova, socialisera, miniträna osv blir andra delar.
De få hundar som varit inne här hos oss tillsammans med Kasper har fungerat hur bra som helst. Han har (hittills) inget behov att försvara sina ben eller leksaker. Ska bli väldigt spännande att se interaktionen dem emellan, så får vi väl se var vi människor behöver gripa in och vad de klarar att reda ut själva.
Hur blir det med en ny valp? Vad ska tränas?
När man skaffar sin första hund är det så mycket nytt. Vad ska man köpa? Hur ska man potträna, socialisera, träna kontakt osv? Nu inför andra hunden har vi ju det mesta här hemma redan, och det som kan behöva kompletteringsköpas kan man ta efter hand, det känns inte som om jag behöver springa iväg och köpa en massa saker redan nu. En stor bädd finns redan. Om han sedan kvalar in att få använda den beror lite på hur bitig han blir. Inför Kasper fick jag rådet att skaffa en billig bädd av typ banankartong och kudde – för han kommer ändå att bita upp den. Han bet ingenting i sin bädd! Nu har Kasper alltså redan en stor fin typ saccosäck som han sällan använder och som istället kan bli Lakrits, så om vi behöver akutskaffa nåt annat beror egentligen på hur Lakrits hanterar denna dyra tingest. För frigolitkulor över hela huset är väl inte vad jag siktar på ...
Vad vi ska träna i början har jag väl någorlunda klart för mig, och kennelmamman kommer säkert att bidra med mer. Något jag kommer att satsa mycket på är passivitetsträning. Jag trodde jag passivitetstränade en hel del med Kasper, men så här i efterhand inser jag att det borde jag lagt mycket mer krut på. Det är svårt när man är nybörjare på hund att veta hur, och hur mycket, man behöver träna något, även om man läser/får förklarat för sig vad man borde träna in.
Likaså kommer jag att vara mycket konsekventare i koppeltränandet redan från start.
Sedan har ju Lina lagt upp en mycket fin lista på valpträningssaker, som jag kan passa på att kopiera in hit:
I de två senaste numren av Canis skrev Lena om valpträning, och listade några saker som hon ville lära sin Totte under hans första 6 månader. Listan är jättebra, och den ser ut så här:
1. Sitt namn
2. Inkallning
3. Leka i olika miljöer
4. Slappna av i olika miljöer
5. Putta på min hand
6. Följa efter
7. Ta ögonkontakt
8. Flera roliga trix
9. Bära föremål
10. Lämna föremål i min hand
11. Påbörjat de viktigaste grundfärdigheterna
12. Vänta på varsågod
13. Burlekar
14. Stadga
15. Gå över, under, upp på och i saker
16. Nosarbete; spåra och leta efter grejer
Har även lagt till några saker som jag (Lina) dessutom vill träna på, delvis med lite hjälp och inspiration från mina vänner på klickerforum:
- Gå i koppel
- Titta på andra hundar som leker/springer/tränar
- Inte jaga
- Skvallerträning
- Omvänt lockande
- Dela saker med andra hundar
- Inte vakta bur/bil
- Hantering
- Miljöträning
- Socialisering
- Belöningsutveckling
- Shejping
- Kedjeträning
Labbevalparna äter fint
Och så kikar jag in hos Thorsvi, och därifrån måste jag ju också hämta en bild. Labbevalparna äter riktigt symmetriskt och fint.
måndag 17 maj 2010
Gårdshundsvalpar
Råkade besöka en gårdshundskennel på webben ikväll, och måste helt enkelt dela med mig av det jag läste hos Kitenga kennel, som för övrigt är Kaspers pappas kennel.
En gårdistik som skulle valpa råkade i trubbel, blev snittad, fick dåliga blodvärden och antibiotika. Kunde därför inte amma. Kennelns övriga gårdshundstikar stod lägre i rang och vågade inte släppa till mjölk. Så hoppet stod till gårdens rottis, som gjorde sitt nya oväntade jobb med den äran. Kika in på kennelsidan och se på rottisen som ammar de små gårdisvalparna.
En gårdistik som skulle valpa råkade i trubbel, blev snittad, fick dåliga blodvärden och antibiotika. Kunde därför inte amma. Kennelns övriga gårdshundstikar stod lägre i rang och vågade inte släppa till mjölk. Så hoppet stod till gårdens rottis, som gjorde sitt nya oväntade jobb med den äran. Kika in på kennelsidan och se på rottisen som ammar de små gårdisvalparna.
Särskrivet foto från Skåne
Jag har äntligen rensat kameran och hittade detta lite roliga foto från förra trippen till Skåne. Vilken tur att de lade till ordet ”påse” där på slutet...
Rallyträning i solskenet
Vi behöver ju verkligen träna lite mer rallylydnad inför Rimbo 30 maj. Så jag åkte till klubben ikväll och hade sån tur att hindren redan stod uppe sen en tidigare kurs. Vilken flax! Lite mekade vi om dem, men det stora jobbet var redan gjort.
Vi var fyra som tränade och eftersom Kasper gnällde där han satt fastbunden fick han vänta till sist med att starta. Jag körde med externbelöning (köttbullar i gröna skålen) och det kanske var bra. Första varvet var han i och för sig ganska nosig, men de två övriga varven hade han bra fokus på mig. Det enda var att sista skylten för mål var språngmarsch, och då drog köttbullarna så mycket att han inte höll jämna steg med mig (eller jag med honom) utan drog före. Det där skulle absolut ge poängavdrag på tävling, så jag måste tänka på att ha belöningen längre från målskylten, kanske inne i min rygga. Borde ta med mig den och testa det på torsdag.
Annars hade vi två problem: varv två var Fronten som förgjord, gjorde nog om det delmomentet tre gånger på två olika skyltar innan det satt. Varv ett och tre gick dessa skyltar å andra sidan hur bra som helst. Konstigt, får ingen logik i det. Tror inte jag betedde mig annorlunda på något sätt.
Vårt andra problem var mitt fel. Vi hade en Sitt-och-Ligg-och-Gå-runt-hunden-skylt mitt inne i en Sakta-zon, och jag glömde mig och gick för fort där. Som tur var skrek träningskompisarna, så jag sansade mig. :)
Imorgon är det möte inför utställningen i höst, så jag ska väl pallra mig dit och bli frivillig till någon syssla. Helst en syssla där man kan ha med liten valp i nån hage. Blir ju bra miljöträning för den lille herrn.
Och på torsdag är det rally på allmänna träningen, så då ska vi absolut dit igen.
Husse gjorde några svartvita bilder igår på valparna:
Vi var fyra som tränade och eftersom Kasper gnällde där han satt fastbunden fick han vänta till sist med att starta. Jag körde med externbelöning (köttbullar i gröna skålen) och det kanske var bra. Första varvet var han i och för sig ganska nosig, men de två övriga varven hade han bra fokus på mig. Det enda var att sista skylten för mål var språngmarsch, och då drog köttbullarna så mycket att han inte höll jämna steg med mig (eller jag med honom) utan drog före. Det där skulle absolut ge poängavdrag på tävling, så jag måste tänka på att ha belöningen längre från målskylten, kanske inne i min rygga. Borde ta med mig den och testa det på torsdag.
Annars hade vi två problem: varv två var Fronten som förgjord, gjorde nog om det delmomentet tre gånger på två olika skyltar innan det satt. Varv ett och tre gick dessa skyltar å andra sidan hur bra som helst. Konstigt, får ingen logik i det. Tror inte jag betedde mig annorlunda på något sätt.
Vårt andra problem var mitt fel. Vi hade en Sitt-och-Ligg-och-Gå-runt-hunden-skylt mitt inne i en Sakta-zon, och jag glömde mig och gick för fort där. Som tur var skrek träningskompisarna, så jag sansade mig. :)
Imorgon är det möte inför utställningen i höst, så jag ska väl pallra mig dit och bli frivillig till någon syssla. Helst en syssla där man kan ha med liten valp i nån hage. Blir ju bra miljöträning för den lille herrn.
Och på torsdag är det rally på allmänna träningen, så då ska vi absolut dit igen.
Husse gjorde några svartvita bilder igår på valparna:
Och sen kunde vi inte låta bli att leka lite, de trötta smånassarna liksom inbjöd till det:
söndag 16 maj 2010
Suga tummen
Fina mamma Guinness
Guinness kom och hälsade helt lugnt, inte det minsta orolig att vi utbölingar skulle komma och klämma för mycket och närgånget på hennes fina små valpar.
Här sitter jag verkligen i högsätet.
Hela bunten kommer på visit. De var så klart helt bedårande underbara.
Högertiken, Huvudet och Nacken.
Emellanåt levde de rullan.
Av hanarna verkar Huvudet vara kaxigast, iallafall för tillfället. De båda gråbruna hanarna kändes rätt likvärdiga till sättet, även om Nacken charmade lite extra genom att slicka mig riktigt ren på hela vänsterhanden och sedan suga tummen en lång stund.
Ryggen
Nacken
Huvudet
Huvudet igen
Även tikarna var framme och klängde och klättrade. Efter att ha varit vakna och aktiva i kanske en halvtimme föll de alla ihop av stor utmattning och låg utdrällda som kläderna i ett tonårsrum (oj då, nu ligger jag illa till, efter den liknelsen...).
Busungar
Rullen är till att klättra och sova på, tycker valparna.
Sara och Simon beundrar en valp
De sover sött på gosetuppen
Liten tik, tror jag
Jag lämnade kvar en grön snuttefilt som Lakrits ska få ta hem med mamma- och syskondofter på, så han inte längtar ihjäl sig sen. Sen, när är det? Den 16 juni hämtas han hem till oss. Men redan dessförinnan blir det ett nytt besök den 3 juni, då har de hunnit fylla sex veckor.
fredag 14 maj 2010
Snurra runt igen
Var tvungen på morgonpromenaden att testa om han fortfarande mindes Snurra runt. Jag gjorde först ett par med fingertarget, och väntade sedan ut honom. Backa, Hoppstå, Utgångsposition, Snurra runt. Jajamensan, där kom den!
Det är så kul när han fattar, när poletten ramlar ner. Det är då träningen är som roligast. Själva nötandet, finslipet, är inte alls lika kul, utan det är aha-upplevelserna som är härligast att vara med och uppleva.
Idag har vi tre barn här, två stora och en snart femåring. Jag tror med andra ord att Kasper kommer att få en rätt kul dag.
Det är så kul när han fattar, när poletten ramlar ner. Det är då träningen är som roligast. Själva nötandet, finslipet, är inte alls lika kul, utan det är aha-upplevelserna som är härligast att vara med och uppleva.
Idag har vi tre barn här, två stora och en snart femåring. Jag tror med andra ord att Kasper kommer att få en rätt kul dag.
torsdag 13 maj 2010
Hoppstå, Snurra runt och inte jaga katt
I klickertränarprojektet är en av läxorna att lära in Snurra runt med target och sedan fejda densamma. Jag har också på senare tid börjat träna Hoppstå som ett led i att få till ett bättre Stå där Kasper inte backar ett par steg. I framförmappen ligger numera Backa, Hoppstå och Utgångsposition väldigt högt upp. Bland frivilliga beteenden kan också nämnas att Ligg bjuds hej vilt, både på kommandot Sitt (suck) och helt utan kommando när vi är ute och går.
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!
tisdag 11 maj 2010
Molnbyrundan
Tog Kasper på årets första Molnbyrunda i det fina vädret. Rundan är en tio kilometers omväxlande cykelbana med gräskant och grusväg plus lite terrängcykling över äng, så den är rätt kul när det inte är för lerigt.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.
Stora utdrullningsdagen
Idag rapporterar kennelmamman om att det är Stora Utdrullningsdagen, det vill säga dagen då de små för första gången lyckades kravla sig över kanten till valplådan ut i stora världen. Mamma Guinness bidrog stort till detta genom att lägga sig strategiskt utanför lådan och locka med sina mjölkstinna juver. Stjäl i vanlig ordning lite bildbevis på detta historiska ögonblick:
Vänstertiken och Huvudhanen ser ut att leda ligans rymningsattack.
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:
Första lilla valpen har redan förstått var toan är belägen.
Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? :D
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:
Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? :D
söndag 9 maj 2010
Viltspår igen
Idag hade vi avslutning på viltspårkursen från i höstas – betänkligt försenad på grund av den långa vintern. Jag hade dagen till ära bakat en kladdkaka och bjöd i skogen med vispgrädde.
I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.
Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.
I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.
Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.
lördag 8 maj 2010
Första rallylydnadstävlingen
Ja, vi var ju med på KM i höstas, men det räknas inte riktigt. Idag var det vår första riktiga tävling. Vädret var kallt och blåsigt, men uppehåll ända tills efter prisutdelningen.
Banan i sig var ganska lätt, men det fanns en särskild fläck som nästan alla hundar hade problem med. Det hela förvärrades efterhand av att någon tik kissade där. Man försökte åtgärda med vinäger, men skadan var skedd. Detta hände efter att Kasper gått banan som nr 12, men redan vi hade problem på detta ställe, tror att det var nåt skit där från start.
Minns ni att jag sade att Kasper var osedvanligt onosig på generalrepetitionen i torsdags? Nå, idag var han tillbaka i sitt vanliga nosande jag. På ett ställe till och med nosade han på skylten och stack in nosen under den. Jag tänkte att nu välter han den! Men det gjorde han inte som tur var, men det renderade oss tre fel för bristande kontakt. Totalt fick vi fyra sådana nedslag, varav ett säkert var på den allmänt knepiga fläck jag nämnde tidigare. De andra båda är jag mer osäker på. Nosandet generade totalt fem minuspoäng, sen fick vi några andra småfel som ett snett sättande och ett moment där vi tydligen var alltför långt från skylten (det var jag helt omedveten om). Vidare fick vi tre fel för att hunden rörde sig i position, det måste ha varit momentet Sitt + Stå, då han tar ett steg eller två när han ställer sig upp. Det jobbar vi på, men är långt ifrån färdiga med.
Redan här låg vi farligt nära 70-poängsgränsen, men när jag sedan (denna regel hade jag ingen aning om!) går runt hunden och inte stannar upp i utgångsställning innan vi fortsätter ger detta minus tio poäng. På sista skylten tyckte Kasper sedan tydligen att vi har ju inte gjort något Ligg, så det klämde han i med istället för ett Sitt, vilket såklart gav ytterligare minus tio. Sedan gjorde de -6 poängs avdrag för helheten, det vet jag inte om det berodde på det idogna nosandet eller vad. Totalpoängen blev iallafall klena 52.
Omdöme av domare Maud Steinrud: ”Lite väl nosigt idag men annars mkt trevligt utfört! Jobba mera med samarbetet så kommer ni bli duktiga!”
Bedömningen är helt rättvis, men jag är ändå besviken. De båda tiopoängarna var så onödiga, utan dem hade vi med nöd och näppe klarat oss över 70-gränsen. Nåväl, det blir väl till att bryta ihop och komma igen, för den 30 maj har vi nästa tävling i Rimbo. Vi får hoppas på bättre resultat då.
I torsdags körde jag med externbelöning i min gröna skål. Jag hade tänkt göra det idag med, men när domaren förklarade att det var okej att bära belöning på sig – bara den inte var synlig – ändrade jag mig och körde godisficka och piptaxen i ryggfickan. Jag pratade med Agneta efteråt om det och hon trodde det varit ett misstag av mig. Hennes teori är att kanske hade Kasper fått ett bättre fokus om han visste att det stod en externbelöning och väntade därborta på andra sidan mållinjen, och jag hade därmed fått färre fel för nosande och bristande kontakt. Kanske har hon rätt, jag ska definitivt ge den modellen en chans på nästa tävling, så får vi se.
Trevligt var det iallafall att träffa Märta som supportade premiärstartande tollare med förare. Jag påmindes om att jag ännu inte träffat småvalparna. Det får allt bli av snart!
Banan i sig var ganska lätt, men det fanns en särskild fläck som nästan alla hundar hade problem med. Det hela förvärrades efterhand av att någon tik kissade där. Man försökte åtgärda med vinäger, men skadan var skedd. Detta hände efter att Kasper gått banan som nr 12, men redan vi hade problem på detta ställe, tror att det var nåt skit där från start.
Minns ni att jag sade att Kasper var osedvanligt onosig på generalrepetitionen i torsdags? Nå, idag var han tillbaka i sitt vanliga nosande jag. På ett ställe till och med nosade han på skylten och stack in nosen under den. Jag tänkte att nu välter han den! Men det gjorde han inte som tur var, men det renderade oss tre fel för bristande kontakt. Totalt fick vi fyra sådana nedslag, varav ett säkert var på den allmänt knepiga fläck jag nämnde tidigare. De andra båda är jag mer osäker på. Nosandet generade totalt fem minuspoäng, sen fick vi några andra småfel som ett snett sättande och ett moment där vi tydligen var alltför långt från skylten (det var jag helt omedveten om). Vidare fick vi tre fel för att hunden rörde sig i position, det måste ha varit momentet Sitt + Stå, då han tar ett steg eller två när han ställer sig upp. Det jobbar vi på, men är långt ifrån färdiga med.
Redan här låg vi farligt nära 70-poängsgränsen, men när jag sedan (denna regel hade jag ingen aning om!) går runt hunden och inte stannar upp i utgångsställning innan vi fortsätter ger detta minus tio poäng. På sista skylten tyckte Kasper sedan tydligen att vi har ju inte gjort något Ligg, så det klämde han i med istället för ett Sitt, vilket såklart gav ytterligare minus tio. Sedan gjorde de -6 poängs avdrag för helheten, det vet jag inte om det berodde på det idogna nosandet eller vad. Totalpoängen blev iallafall klena 52.
Omdöme av domare Maud Steinrud: ”Lite väl nosigt idag men annars mkt trevligt utfört! Jobba mera med samarbetet så kommer ni bli duktiga!”
Bedömningen är helt rättvis, men jag är ändå besviken. De båda tiopoängarna var så onödiga, utan dem hade vi med nöd och näppe klarat oss över 70-gränsen. Nåväl, det blir väl till att bryta ihop och komma igen, för den 30 maj har vi nästa tävling i Rimbo. Vi får hoppas på bättre resultat då.
I torsdags körde jag med externbelöning i min gröna skål. Jag hade tänkt göra det idag med, men när domaren förklarade att det var okej att bära belöning på sig – bara den inte var synlig – ändrade jag mig och körde godisficka och piptaxen i ryggfickan. Jag pratade med Agneta efteråt om det och hon trodde det varit ett misstag av mig. Hennes teori är att kanske hade Kasper fått ett bättre fokus om han visste att det stod en externbelöning och väntade därborta på andra sidan mållinjen, och jag hade därmed fått färre fel för nosande och bristande kontakt. Kanske har hon rätt, jag ska definitivt ge den modellen en chans på nästa tävling, så får vi se.
Trevligt var det iallafall att träffa Märta som supportade premiärstartande tollare med förare. Jag påmindes om att jag ännu inte träffat småvalparna. Det får allt bli av snart!
torsdag 6 maj 2010
Generalrepetition
Ikväll var vi på klubben och körde generalrepetition inför rallylydnadstävlingen.
Vi satte upp en nybörjar- och en fortsättningsbana. Det var allmän träning ikväll, så därför var det ytterst förvånande att det bara var knappt ett halvdussin hundar på plats förutom oss (också runt ett halvdussin). Denna soliga, härliga vårkväll!
Iallafall körde Kasper och jag nybörjarbanan tre gånger. Det gick riktigt skapligt även om han någon gång strulade på Fronten och någon gång hoppade efter handen/godisfickan när han skulle in till min vänstra sida. Vi tränade dessa moment ett par gånger separat utanför banan.
På slutet ville några att vi skulle byta ut ett par av skyltarna till några andra de ville köra en sista gång. Vi bytte en fyra–fem skyltar och sen körde jag direkt utan att gå banvandring emellan. Kasper gick som ett tänt litet ljus! Agneta, som tittade på och lekte domare, sade att han nosade bara en gång (rekord för Kasper!) och sen blev han lite väl intresserad av en viss keeshond, som körde fortsättningsbanan lite längre bort, vid något tillfälle. Det kan ha blivit sträckt koppel där. Annars var det perfekt!
Supernöjd med detta avslutade jag, vill att både han och jag ska ha denna suveräna målbild i huvudet inför lördag morgon. Tyvärr ska ju vädret bli kallt och regnigt på lördag. Tur i oturen att vi startar så pass tidigt, då bör han inte ha hunnit kallna och surna till för mycket, hoppas jag. Sen kan han ju ligga och mysa under en filt i bilen resten av dagen.
Nu hoppas jag att han och jag kan hålla oss i en likadan träningsbubbla på lördag, så kommer det att gå bra. Ni som läser detta får gärna hålla tummarna!
Vi satte upp en nybörjar- och en fortsättningsbana. Det var allmän träning ikväll, så därför var det ytterst förvånande att det bara var knappt ett halvdussin hundar på plats förutom oss (också runt ett halvdussin). Denna soliga, härliga vårkväll!
Iallafall körde Kasper och jag nybörjarbanan tre gånger. Det gick riktigt skapligt även om han någon gång strulade på Fronten och någon gång hoppade efter handen/godisfickan när han skulle in till min vänstra sida. Vi tränade dessa moment ett par gånger separat utanför banan.
På slutet ville några att vi skulle byta ut ett par av skyltarna till några andra de ville köra en sista gång. Vi bytte en fyra–fem skyltar och sen körde jag direkt utan att gå banvandring emellan. Kasper gick som ett tänt litet ljus! Agneta, som tittade på och lekte domare, sade att han nosade bara en gång (rekord för Kasper!) och sen blev han lite väl intresserad av en viss keeshond, som körde fortsättningsbanan lite längre bort, vid något tillfälle. Det kan ha blivit sträckt koppel där. Annars var det perfekt!
Supernöjd med detta avslutade jag, vill att både han och jag ska ha denna suveräna målbild i huvudet inför lördag morgon. Tyvärr ska ju vädret bli kallt och regnigt på lördag. Tur i oturen att vi startar så pass tidigt, då bör han inte ha hunnit kallna och surna till för mycket, hoppas jag. Sen kan han ju ligga och mysa under en filt i bilen resten av dagen.
Nu hoppas jag att han och jag kan hålla oss i en likadan träningsbubbla på lördag, så kommer det att gå bra. Ni som läser detta får gärna hålla tummarna!
tisdag 4 maj 2010
Valparna börjar titta
Dags att låna en ny valpbild från Thorsvi:
Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)
Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.
Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)
Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.
måndag 3 maj 2010
Naturligt fästingmedel
Jag fick ringa upp till Roslagen för att åter få receptet på naturligt fästingmedel som viltspårdomaren berättade om i höstas. Jag hade givetvis glömt att skriva upp det...
Fästingmedel
1/2 burk timjan
1 liter vatten
Koka upp, låt svalna. Sila bort timjanen.
1 citron
Pressa i saften av en citron. Spreja på hunden med t.ex. en blomsprejflaska. De sprejar lite före varje promenad.
Detta ska iallafall provas nu på Kasper. Det känns skönt med något garanterat ofarligt när vi nu väntar hit lille Lakrits om en och en halv månad eller så.
Fästingmedel
1/2 burk timjan
1 liter vatten
Koka upp, låt svalna. Sila bort timjanen.
1 citron
Pressa i saften av en citron. Spreja på hunden med t.ex. en blomsprejflaska. De sprejar lite före varje promenad.
Detta ska iallafall provas nu på Kasper. Det känns skönt med något garanterat ofarligt när vi nu väntar hit lille Lakrits om en och en halv månad eller så.
Bilder från viltspårslutet
Jag tog ett par inte alldeles bra bilder i motljuset med iPhonen. Har mekat lite med bilden i Photoshop, så nu är bilden iallafall tolkningsbar.
Här ser man slutsnitseln i vänster förgrund. Där Kasper står finns den andra skanken, den av naturen ditlagda. Visst är det en enastående slump att dessa båda skulle hamna så nära varandra?
Här är naturskanken, Kaspers fina fynd. Man ser tydligt allt det avgnagda, ingen människa skulle släpat runt en så lång skank.
söndag 2 maj 2010
Lagt årets första viltspår åt Kasper
Åkte till en ny liten skog här i trakten och drog ett ganska enkelt U-format spår. Två vanliga vinklar, det var allt. Det är ganska blåsigt ute, dock inte fullt så mycket inne i skogen. Vindriktningen var västlig, det vill säga från bottnen i U:et.
För första gången drog jag sedan störningsklöven (vildsvinet) direkt. Jag hade markerat ut lämpliga passageställen, fyra stycken. Tidigare har jag alltid dragit störningsklöven omedelbart före spårningen, men nu vill jag se om denna förändring gör att det blir lite enklare för honom att välja rätt spår. Man vet ju aldrig när i tiden vilt passerar över ens spår, och på detta sätt hinner mina egna dofter lägga sig lite i skogen innan det är dags.
Ska bli mycket intressant det hela, nu är det ju närmare ett halvår sen han spårade.
På söndag ska vi ha avslutning i viltspårkursen, och det kan ju vara kul att ha spårat någon gång själv dessförinnan.
Spårningsresultatet:
Vi gick spåret ca 4,5 timmar efter läggning. Tyckte det räckte efter ett halvårs uppehåll.
Innan vi ens hade börjat, medan jag höll på att lägga ut spårlinan så den inte skulle sno ihop sig, kom det förbi en kille med en svart hund. Han hejade och passerade på 3–4 meters avstånd. Hans hund började skälla på Kasper, och, tyckte jag att jag anade i ögonvrån där jag stod med ryggen till, började dra mot Kasper. Men Kasper satt blick still! Detta är högst olika Kasper som i vanliga fall högst gärna vill hälsa på andra hundar, så jag kan bara tolka det som att nu satt han och väntade på att få börja arbeta. Även en liten odåga växer tydligen till sig!
Spårstart: klockrent åt rätt håll
Vildsvinsstörning 1: passerade klockrent
Vildsvinsstörning 2: passerade klockrent
Högervinkel 1: här fick han problem, ville först gå vänster, sedan rakt fram. Det kan möjligen ha varit killen med hunden som passerat förbi nära här, men det är ju ingen ursäkt...
Högervinkel 2: här hade han också problem. Ville gå rakt fram.
Vildsvinsstörning 3: här ville han vika av både åt vänster och höger (jag hade passerat från vänster åt höger)
Vildsvinsstörning 4: passerade klockrent
Spårslut: här rundade han på utsidan av spårslutet i en halvcirkel och ville fortsätta framåt. Jag stoppade honom och väntade. Då tog han ett par steg tillbaka och när jag så släppte efter på linan eftersom det var rätt böjde han sig plötsligt ner och började gnaga – på en helt annan klöv! Detta var ingen klöv någon människa knutit fast i en buske, utan vad som en gång varit ett helt ben, fast det nu var avgnagt till mer än hälften. ”Bravo, vad duktig du är!” fick jag ur mig lite häpet, medan min blick irrade tillbaka till snitslarna som avslöjade var spårslutet fanns. Jodå, min klöv låg där så fint fastknuten i en krypen. Jag knöt loss den och visade Kasper att även matte hittat en skank. ”Duktig matte”, tror jag han tänkte. ”Det brukar ju vara jag som hittar dom där.”
Summa summarum: jag tycker det gick bättre än i höstas. Undantaget vinklarna då, men det kanske man kan tolka som spårovana? Jag tror jag ska lägga nåt utan störningar, och kanske med kortare liggtid, och bara se hur han spårar sånt, få honom att komma igång igen. Typ anlagsklass.
Nu hemkomna igen hittade jag årets första fästing krypande på honom. Undrar om jag verkligen vill ha på nåt medel på honom i år, när vi ska ha lillvalp här hemma. Tror jag avvaktar ett tag iallafall och okulärbesiktigar så noggrant jag kan istället. Fast jag minns att viltspårdomare Leif hade nåt hemmamedel han rekommenderade. Om jag bara kunde komma ihåg vad det bestod av... Skrev jag upp det, månne?
För första gången drog jag sedan störningsklöven (vildsvinet) direkt. Jag hade markerat ut lämpliga passageställen, fyra stycken. Tidigare har jag alltid dragit störningsklöven omedelbart före spårningen, men nu vill jag se om denna förändring gör att det blir lite enklare för honom att välja rätt spår. Man vet ju aldrig när i tiden vilt passerar över ens spår, och på detta sätt hinner mina egna dofter lägga sig lite i skogen innan det är dags.
Ska bli mycket intressant det hela, nu är det ju närmare ett halvår sen han spårade.
På söndag ska vi ha avslutning i viltspårkursen, och det kan ju vara kul att ha spårat någon gång själv dessförinnan.
Spårningsresultatet:
Vi gick spåret ca 4,5 timmar efter läggning. Tyckte det räckte efter ett halvårs uppehåll.
Innan vi ens hade börjat, medan jag höll på att lägga ut spårlinan så den inte skulle sno ihop sig, kom det förbi en kille med en svart hund. Han hejade och passerade på 3–4 meters avstånd. Hans hund började skälla på Kasper, och, tyckte jag att jag anade i ögonvrån där jag stod med ryggen till, började dra mot Kasper. Men Kasper satt blick still! Detta är högst olika Kasper som i vanliga fall högst gärna vill hälsa på andra hundar, så jag kan bara tolka det som att nu satt han och väntade på att få börja arbeta. Även en liten odåga växer tydligen till sig!
Spårstart: klockrent åt rätt håll
Vildsvinsstörning 1: passerade klockrent
Vildsvinsstörning 2: passerade klockrent
Högervinkel 1: här fick han problem, ville först gå vänster, sedan rakt fram. Det kan möjligen ha varit killen med hunden som passerat förbi nära här, men det är ju ingen ursäkt...
Högervinkel 2: här hade han också problem. Ville gå rakt fram.
Vildsvinsstörning 3: här ville han vika av både åt vänster och höger (jag hade passerat från vänster åt höger)
Vildsvinsstörning 4: passerade klockrent
Spårslut: här rundade han på utsidan av spårslutet i en halvcirkel och ville fortsätta framåt. Jag stoppade honom och väntade. Då tog han ett par steg tillbaka och när jag så släppte efter på linan eftersom det var rätt böjde han sig plötsligt ner och började gnaga – på en helt annan klöv! Detta var ingen klöv någon människa knutit fast i en buske, utan vad som en gång varit ett helt ben, fast det nu var avgnagt till mer än hälften. ”Bravo, vad duktig du är!” fick jag ur mig lite häpet, medan min blick irrade tillbaka till snitslarna som avslöjade var spårslutet fanns. Jodå, min klöv låg där så fint fastknuten i en krypen. Jag knöt loss den och visade Kasper att även matte hittat en skank. ”Duktig matte”, tror jag han tänkte. ”Det brukar ju vara jag som hittar dom där.”
Summa summarum: jag tycker det gick bättre än i höstas. Undantaget vinklarna då, men det kanske man kan tolka som spårovana? Jag tror jag ska lägga nåt utan störningar, och kanske med kortare liggtid, och bara se hur han spårar sånt, få honom att komma igång igen. Typ anlagsklass.
Nu hemkomna igen hittade jag årets första fästing krypande på honom. Undrar om jag verkligen vill ha på nåt medel på honom i år, när vi ska ha lillvalp här hemma. Tror jag avvaktar ett tag iallafall och okulärbesiktigar så noggrant jag kan istället. Fast jag minns att viltspårdomare Leif hade nåt hemmamedel han rekommenderade. Om jag bara kunde komma ihåg vad det bestod av... Skrev jag upp det, månne?
lördag 1 maj 2010
Bolo-pads – från Banchory Bolo på 1910-talets England
”På bilden syns ganska tydligt att valparna har två olika svarta nyanser. Tre av dem är lite mer brungrå medan de andra tre är sotsvarta. De brungrå har även små vita fläckar i handlovarna fram, s.k. bolo-pads.”Att de har olika nyanser har jag tyckt mig se, men har trott att det kanske berodde på kameran, infallande ljus eller blixt. Men bolo-pads? Vita fläckar på svarta labradorer? Vita fläckar i min kunskapsbank! Dags att googla:
På ett ställe har Jack Wandervyk bland annat skrivit:
”Bolo marks are named after English dual Champion Banchory Bolo, who produced this mark in many of his puppies and future generations. The mark often goes away or is hidden by black hairs when the puppy grows up. Bolo marks are notconsidered a mismark. Many Labrador breeders see them as a sign of quality. Bolo marks are also linked to an excellent coat structure.
A small white spot, stripe or patch on the chest or Bolo pads (under the feet) are very common and do not lessen the quality of a Labrador, nor indicate it is not pure bred. To the contrary. A small white spot on the chest or under the feet is NOT considered a mismark and should not be penalised. (In most yellow Labradors the white spot is hardly visible, or not visible at all.)”Ett annat ställe nämns samma källa till fläckarna, men pratar också om chokladbruna labbar – som efter vad jag alltid hört inte ska finnas bland jaktlabradorer:
In 1916 the Labrador Club was formed in England with support from Lord Knutsford (Munden Kennel line) and Lady Lorna, Countess Howe (Banchory Labradors). Some chocolate labs are said to trace back to FC Banchory Night Light from the Banchory Kennel. He was a black dog born in 1932 in England. Night Light comes from the line of Dual Ch. Banchory Bolo (1915) who appears to be a carrier of the chocolate gene from Buccleuch Avon. Sh. Ch. Banchory Bolo was also known for carrying a trait of white hairs under the feet (Bolo pads).Där finns det också fina bilder som beskriver hur dessa fläckar kan se ut.
Banchory Bolos öden och äventyr är en bittersöt historia från engelskt 1910-tal. Redan då fanns det folk som insåg att positiv förstärkning fungerar bättre än positivt straff.
Och så avslutningsvis en bild på småttingarna där man tydligt ser nyansskillnaderna:
Jag tycker det är supercharmigt att alla sex inte ser exakt likadana ut. Kanske beror på att jag är mer van att kika på dsg-valpar som sinsemellan ser helt olika ut.
En jämförelse med hur det såg ut i Kaspers valplåda 2007:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)