Lite nyfiken är man ju

Tiningsdags

Ratar fåglar!

Igår var det dags för träning på Wij igen. Vi blev tre ekipage: Acke, Reko och Lakrits, som startade i nämnd ordning. Anita hade förberett ett b-provs-upplägg, vilket innebar att vi körde en i taget. Först två enkelmarkeringar på land med skott (en duva och en kråka), sen ett rätt stort sök på 7 vilt, varav två i vattenkanten ute i vassen, till sist två enkelmarkeringar i vatten med skott (ikastade änder, så korta avstånd).
Jag var med och tittade på Acke, och hans sök var jättefint! Till och med en liten dirigering till en kvarvarande duva på kort avstånd funkade jättebra.
När Reko körde värmde jag upp Lakrits med en massa lullande och snirklande runt träd och buskar, så jag såg bara hans två första landmarkeringar. De gick å andra sidan snabbt och effektivt.
Så var det vår tur. Han var fokuserad på landmarkeringarna och sprang direkt rakt ut till rätt område. Men sen vart det en del kringflackande runt bland träden innan han hittade rätt. Anita tyckte efteråt att han varit sig olik redan där, och det har hon nog rätt i, även om jag inte reflekterade över det just då.
Fotgåendet bort till söket gick helt okej. Det var inte mycket vind alls, så inte mycket att ta hänsyn till. Jag skickade honom och han kom rätt snart in med en fågel. Nästa skick ledde honom till en trut uppe i backen. Han stod länge där och nosade, men gav sig sedan av därifrån! Detta har aldrig hänt med honom förut. Trut har han tagit tidigare, så det var inte det att det var en obekant doft. Jag tog in honom och Anita gick upp till truten. Nu skickade jag honom direkt upp dit på ett linjetag. Han sprang rakt upp en bit mot truten, men vek sedan plötsligt av ... innan varken jag eller Anita hann stoppa honom hade han istället hittat en kanin som han glatt sprang in med. Det var ju bara att tacka och ta emot, även om det inte riktigt var så vi menade. Han ville väl blidka med annat byte ...
Nu tog Anita istället den trilskandes truten och kastade som en markering, varpå jag skickade Lakrits som en sådan. Jaha, nu gick det minsann bra att ta in den!
Om jag nu minns alla turer rätt, så var han därefter i vattnet en sväng utan att ta in något. Anita, som visste var hon kastat i fåglarna, menade att han var i precis rätt vassområde för en and. Istället sprang han upp på land igen och nosade vid en granhög. Där ratade han så en kråka ... Tillbaka ner i vattnet och tog in en and.
Sedan tog han in en närbelägen duva utan problem. Nästa and kom in rationellt och bra från vattnet.
Så var det då den där kråkan ... Jag skickade honom rakt på den, och han stannade och nosade. Jag peppade lite och nu kom den in bra. Varför den tidigare tvekan?
Nu fanns det bara en trut kvar, allra längst ut. Jag provade att skicka, men han kom inte ända ut, verkade lite trött. Istället tog han nog en ny vattenrunda. Anita gick och stöttade genom att vara lite ljudlig där borta, utom synhåll för mig, och jag skickade på nytt. Nu sprang han rakt ut och gjorde enligt Anita ett snyggt upptag utan minsta tvekan. Avlämningarna gick utmärkt på alla vilt.
Jag fattar ingenting ... så här irrationellt har han aldrig betett sig tidigare. Anita menar att det händer då och då att hundarna får hjärnsläpp utan att vi kan analysera fram varför, och att nästa gång går det oftast bra igen. Gör det inte det, får vi börja fundera mera ... Men kanske kan det vara så att alla spöken, rassel, dumpe och så vidare från i söndags fortfarande ligger i bakhuvudet på lillpojken, att han helt enkelt var trött i mössan fortfarande och inte riktigt orkade med allt? Jag ska ligga lite lågt nu ett par dagar träningsmässigt med honom. Satsar på att göra ett nytt viltsök med honom på lördag, så tar vi det ganska lugnt tills dess.
Iallafall, vi hade ju två vattenmarkeringar också. De plockade han in utan minsta tvekan. Plums i vattnet, genom vassen, några simtag och upp på land igen. Här var han lite för snabb att skaka. Vattnet börjar väl bli kallt. Första fågeln droppade han på backen, den andra fick jag med knapp nöd i hand. Något att tänka på till provet, är ju van att få även vattenapporterna i hand utan problem.
Jag fick med mig en trut och en kråka, hans lilla bakläxa. Så nu har jag träningsvilt i frysen ett tag framöver.

Lakrits har gjort MH

Idag var det MH på VaBK. Först figgade jag för några hundar, bl.a. brorsan Acke som gjorde illa nosen och apporterade grejer hej vilt. Han var showig, men bra – såklart. Som femte hund gick jag så med Lakrits efter att ha vilat över hund nr 3. Carola var snäll och hjälpte mig att fota.

 På väg ut till starten.

Vi ska runda pinnen och hälsa på testledaren. 

 Visst, klart du får gå iväg med mig!

 Kroppsspråket visar tydligt att vi har en bra bit kvar vad gäller hanteringen.
Men vi har ju just börjat träna detta, så jag är inte alls förvånad.
Kontakt: 1a-5, 1b-4, 1c-5

Leklusten var det inget fel på.
Lek: 2a-5, 2b-4, 2c-3

 Vi hade problem med harmaskinen idag, så en av figgarna fick springa med haren istället. Detta intresserade Lakrits mer än själva haren, så här dyker han upp efter en stunds figgejakt.

 Samma sak andra gången: han kollar snabbt av haren ...

 ... och springer vidare efter figgen.
Förföljande/gripande: 3a-1, 3b-1

I passivitetsmomentet var han lite aktiv först, men lugnade ner sig under andra halvan.
Aktivitet: 4-3

 Avståndsleken var intressant, men lite hotfull. Skäller till.

 När figgen talar med honom går han fram och börjar leka.

Sen var det fullt lekös.
Avståndslek: 5a-3, 5b-3, 5c-3, 5d-5, 5e-5

 Fotot är taget precis när Dumpe kommit upp. Lakrits hukar sig och stannar.

 Sen är han rätt snabbt framme och kollar ...

 ... och vänder upprörd tillbaka till mig ...

 ... innan han går fram till overallen igen.

 Jag har gått fram halvvägs och genast är det lugnare.

 Jag står ända framme och Lakrits sträcker sig låååångt fram och nosar.

 Jösses, vad nyfiken man är.

 När jag har hukat mig hos honom blir han glad.

Promenaderna efteråt är inga problem. Han luktar lite på den.
Överraskning: 6a-2, 6b-3, 6c-3, 6d-1, 6e-3

 Skramlet lockade genast till undersökning.

 Vad var det nu då som lät?

Jag kan strax gå fram och klappa om honom. Duktig pojke!
Ljudkänslighet: 7a-1, 7b-5, 7c-1, 7d-2

 Lakrits reagerar på spökena direkt då de kommit fram.

 Han skäller en hel del ...

 ... och visar ragg.

 När de närmar sig ännu mer än detta, backar han tills han stöter emot mig.

 Jag släpper kopplet och går snart fram till ena spöket. Lakrits rundar.

 Då kommer han fram och nosar.

 Va? Matte, vet du? Det är en människa!

 Första gången jag ser ett spöke få en så ordentlig slick.

Även nästa spöke hälsas nu på med entusiasm, redan innan jag gått dit.
Spöken: 8a-3, 8b-5, 8c-2, 8d-3, 8e-4

 Dags att leka igen. Snäppet mindre intensiv ...

 ... men en bra leklust ändå.
Lek 2: 9a-4, 9b-4

 Skotten, med eller utan lek, reagerar han inte på.

 Skott: 10-1

 Beskrivare: Ammie Hultin

 Hörni, ska vi göra nåt mer kul nu?

Redovisning av protokollet.

Bollglädje

Lånad av Marina - Wij

På Wij

Träning på Wij igen, denna gång ett svårare sök: med-/sidvind, 9 vilt, större sökområde. Grejade Lakrits det? Jo då, visst gjorde han det! Sista gången var jag lite otydlig i mitt skick, vilket fick honom att bli lite osäker. Han stannade och kollade på mig. Jag låtsades som ingenting och kikade ut i skogen som om jag såg att det låg en fågel därute. Då hajade han vinken och begav sig utåt – och kom in även med den sista!

Jag får faktiskt ta på mig merparten av svajet på sista skicket, även om han började bli rätt trött och tyckte att vi nog var färdiga. Det var första gången det krävdes av honom att ta in så många pippifåglar, så det är inte konstigt att han blev tveksam där. Han och de andra var jätteduktiga!

Förutom söket lullade vi en del i skogen. Först med lösa hundar. Jag fick det jobbigt med mina onda hälar att ta mig ner och upp ur sandgropen, men genom att stödja mig lite på Lakrits gick det rätt bra ändå. Mot slutet gick vi efter skytt, precis som förra gången. Det sköts emellanåt, det kastades någon fågel. Skillnaden var att den här gången var det vi som skulle ta in fåglarna, inte hundarna. Nyttigt att de inte alltid är i centrum.

Han var lite småpipig emellanåt i passiviteten, men inte alltför illa ändå. Däremot ville han hoppa upp på min rygg ett par gånger när vi lullade i passivitet efter skytten och den okopplade hunden. Kanske berodde det på stress, eller kanske på att han tröttnat i största allmänhet. Jag vet inte riktigt. Men nästa gång satt vi över promenadrundan och vilade vid stolsryggan, och då lugnade han ner sig igen innan det var vår tur att vara aktivt ekipage. Då var han helt stabil och gjorde inget försök att sticka och ta fågeln. Han satt helt lugnt medan jag hämtade in den. På det hela taget väldigt nöjd med hans arbete idag, bara min smärta som var jobbig.

Film på linförigheten idag

Tjoho!
Här kommer filmen från idag på Lakrits fina linförighet. Tack, Monica!

Frisbee-lek

I sommar har Lakrits emellanåt fått leka med frisbee. Jättekul, tycker han. Han har blivit riktigt duktig på att fånga lyror. Här kommer en filmsnutt på detta.

Film från Norrby Gård

Jag filmade ju lite med iphonen när Lakrits vattenapporterade på Norrby Gård. Filmen kommer äntligen här.
Denna direktinlagda blev ohyggligt lågupplöst, tar bort den eftersom det blev bättre när jag länkade in från Youtube.

Tävlingslydnadskurs del 2

Idag var det efter cirka en månad dags för nästa kurstillfälle i Tävlingslydnad, fortsättning. Vi var fyra ekipage på plats, så vi fick verkligen kvalitetsträning med en instruktör och en assistent. Kanonbra!
Vi inledde med platsliggning. Jag vågade att testa att gå ifrån lika långt som övriga och stannade kvar de två minuterna. Schäfern bredvid blev orolig efter en stund, men Lakrits låg stadigt trots att hon rörde en del på sig. Kanonbra! Även tillbakagången och uppsittet gick fint.
Vi filmades efter stunds träning av linförighet, och alla var duktiga. Lakrits gick jättebra, det var kul att se honom på film och inte bara snegla ner på honom emellanåt.
Efter lunchpausen med filmvisning försvann en av schäfrarna, så det blev ännu lyxigare träning för oss andra.
Vi tränade läggande och ställande under gång. I båda momenten har vi mycket kvar att jobba med. Jag såg någon annan använda en repleksak för att få till ett snabbt läggande. Det ska jag testa med Lakrits också. Nu lägger han sig kanske tre gånger, nästa tre gånger står han kvar eller fortsätter gå. Kommandot sitter alltså inte alls så bra som det borde. I ställandet är det ännu sämre. Nu började jag med att kasta boll bakåt som belöning att han stannade. För att själv kunna gå framåt och inte behöva snegla bakåt bad jag Lili säga Bra om han stannade bakom mig, så kastade jag på hennes Bra. Det funkade kanonbra, så ska vi köra med medhjälpare ett tag nu.
Hopphindret repeterade vi, det har vi inte kört sedan förra kurstillfället. Första gången försökte han gå vid sidan, men så satte jag honom lite längre fram och en planka lägre än han ska ha och då gick det bra. Efter ett par hopp höjde jag och då slog han i första gången. Jag satte honom lite längre bak och nu hoppade han utan problem på rätt höjd utan att slå i eller springa vid sidan. Vårt kvarvarande problem här är att få till ingången till fotposition efter hoppet. Lili kom och hjälpte till, och jag provade att köra med Stolpen, som han ju hade som liten valp i träningen att få till ingångspositionen. Nu började det gå bättre. Jag nämnde för Lili att vi har samma problem i inkallningen och då fick vi ju göra det momentet också. med Stolpen där med och höjning av handen efter att han kommit runt så satte han sig snyggt också. Mängdträning på detta!
Vi körde lite apport också och första gången ville han i sin iver lätta lite på rumpan. Alla gånger jag gjorde om momentet satt han dock ordentligt varje gång, så det var nog bara lite nyhetsiver. Däremot försökte han tjuva apporten flera gånger före kommandoordet, så där behöver vi träna lite mer. Annars sitter det momentet bra.
Vi fick lite visiteringsträning av Monica. Vi körde i små myrsteg, där vi började med att bara hälsa, sen backade hon iväg. Jag belönade lugn hos Lakrits. Vi hann avancera till lite smågluttande av tänder med lyftande på ena sidans överläpp. När det funkade också avslutade vi. Jättebra framsteg!
Vi avslutade med platsliggning och fick förstärkning av Lilis hund Cesar. Nu fick hundarna ligga i två och en halv minut, och den sista halvminuten gick Lili runt bakom, framför och mellan hundarna som störning. De låg kvar! Lakrits vände lite på huvudet för att ha koll på vad hon hittade på, men låg stadigt och fint hela tiden. Min gullpojke!
Läxa:

• Fotposition efter hopp och inkallning
• Snabbt läggande under gång, eventuellt med repleksak
• Ställande under gång med bollkast bakåt och medhjälpare som ger klartecken
• Apport: vänta på kommando
• Träna hopp oftare på klubben

Nästa gång är 15 oktober, då vi också är anmälda till Hassla jaktprov. Kommer vi inte med där blir det alltså tävlingslydnadskurs, annars blir det jaktprov. TÄS anordnar också ett par träningstävlingar där vi borde försöka vara med för att få lite mer erfarenhet innan den riktiga tävlingen går av stapeln 12 november.

Vi kom med på Vallentunaprovet!

Nu haglar det formligen goda nyheter i den här bloggen! Idag fick jag handlevererat brev med besked om startnummer 4 på jaktprovet i Vallentuna den 9 oktober. Det var över 70 anmälda till 16 platser, så jag är jätteglad att vi kom med. Är det någon som vill komma och kika på oss så har vi samling kl 08.00 i Kårstatrakten (mejla för exakt vägbeskrivning).
Alla ni som läser detta och inte har möjlighet att komma och kika får jättegärna hålla tummarna istället. Den 9 oktober, alltså.
Jösses, vad kul!

KM i rallylydnad 2011

Idag var det alltså KM i rallylydnad på klubben med ca 23 startande. Domare var Liss-Britt Elegård. Egentligen startade Kasper som nr 10 och Lakrits som nr 18, men jag lyckades få byta plats på dem. Det blev bättre för båda: lakrits fick inte fullt då många dofter att sniffa runt på och Kasper fick ett lite varmare och torrare gräs. Det var rejält daggblött i morse, och bara 7 grader när vi steg upp kl 8.

Deltagarna var mycket väl spridda, allt från rena nybörjare som bara gått ett fåtal gånger på nybörjarkurs till instruktörer som avancerat upp i klasserna.

Hur gick det, då?

Lakrits var alltså först ut och fick avdrag främst i början av banan för 7 nosningar och 1 sträckt koppel. Vi fick 2 poängs avdrag på helheten med totalbetyget 90 poäng och ”Bra jobbat”. Otroligt bra gjort, särskilt med tanke på att han inte kan skylt nummer 4, ”Sitt, Stå”. Den intensivövade vi efter att ha sett banan och innan vi klev in på plan. Han fick inga poängavdrag alls på den! De 90 poängen räckte till en åttondeplats, vilket jag är otroligt nöjd med!

Kasper fick också repetera skylt 4 innan det var dags för oss att göra entré på plan. Den skylten fick han faktiskt 1 poängs avdrag på för sent utförande. Häpp! Detsamma gällde skylt 10, Front, vänster ingång. I övrigt fick han 6 poängs avdrag på nosade på den första halvan av banan. Inga helhetsavdrag alls. Det ledde till hela 92 poäng och en sjätteplats! Min duktiga lilla gårdshund! Är så glad att han dessutom slog lillebror, vi har ju kämpat rätt länge med det här. Omdöme: ”Trevlig hjälpsam matte, jobbar hela tiden”. Det tackar jag extra för!

Vinnaren Carola fick hela 100 poäng, andrapristagaren 99 poäng och tredjepristagaren 98 poäng, så det var verkligen jämnt i toppen.

Nu blir det tävlingsstart i officiell nybörjarklass till våren, har jag tänkt mig. Vi kanske äntligen kan komma i åtanke för de där åtråvärda godkänd-poängen även i en sådan tävling.

A2-kullen tränar på Wij

Igår var det dags för A2-kullens andra höstträning på Wij. Den första missade vi då vi var på semester på Norrby Gård.
Anita hade förberett ett sök med sex olika fåglar (trut, kaja, kråka, and, fasan och kricka, om jag minns rätt). Men innan vi gav oss i kast med detta gick vi lite högre upp i skogen och körde ett litet lydnadspass, mestadels med lösa hundar. Vi cirklade runt varandra, gjorde inkallningar förbi de andra hundarna osv. Sånt vi ägnade oss åt medan de var valpar, men inte desto mindre nyttigt nu. Detta lilla pass gjorde att hundarna skärpte till sig (vi med, kanske?) och fick bättre fokus.
Anita sköt sedan ett skott efter utläggningen av viltet och vi drog oss ner till sökområdet. De passiva hundarna satt inom synhåll mot den arbetande hunden, på ett sådant avstånd de klarade av. Lakrits och jag började. Vi hade en (mycket) kraftig motvind att ta hänsyn till. Det var så mycket vind att dofterna mycket väl kunde snurrat runt i området och förvirra för hundarna. Men det visade sig inte vara några som helst problem för något av ekipagen. Lakrits tog in den ena efter den andra av fåglarna, lugnt och effektivt, och lämnade av snyggt i hand. Jag körde min fras ”det finns en till där ute” inför varje nytt skick plus att vi förflyttade oss lite i sidled för att få en bra vinkel till de kvarvarande apporterna. Det fanns ingen tvekan vid något skick ut, och han gick ut på djupet och hämtade in även den yttersta fågeln. Han jobbade helt enkelt kanonbra! Inte ens Anita hittade något att anmärka på, utan det var en fullpoängare. Jag är så himla nöjd med honom!
När Reko och Speja gjort sina sök gick vi tillbaka upp till lydnadsområdet. Denna gång skulle vi gå ett okopplat ekipage bakom skytten och två passiva, kopplade, ekipage där bakom och ta enkelmarkeringar. Vi körde samma tågordning så Lakrits och jag började. Skytten stannade och anvisade plats, och gick sedan vidare en bit, sköt ett skott och kastade en fågel så den hamnade dolt bakom en gran. Jag skickade Lakrits, som tyckte det var lätt som en plätt och strax kom in med pippin. Skytten kom tillbaka och jag lämnade över fågeln och vi gick vidare i samma procession. Nytt stoppställe, ett skott och en kastad enkelmarkering in bakom några smågranar. Inget problem här heller, mer än att denna fågel var lite kladdig och Lakrits därför hade lite svårare att lämna ifrån sig den. När vi gick tillbaka till utgångspunkten sköt Anita ett oprovocerat skott utan att det hände något. Vi promenerade vidare utan att ta notis om skottet. Inga problem här heller.
De båda andra ekipagen gjorde samma övning medan vi gick passiva. När alla tre ekipagen gjort övningen avslutade vi med ett likadant varv till med lösa hundar (tror jag), där vi ställde oss på linje medan Anita sköt från samma position som tidigare, men utan någon fallande fågel. Uppmärksam hund, men ingen reaktion på skotten och inget försök till knallande. Hur stadig som helst.
Mot slutet var Lakrits aningen gnällig (men inte särskilt högt eller särskilt mycket) och gjorde små glädjehopp ibland. Han är helt tyst och fokuserad när vi är passiva medan de andra arbetar, det är just mellan övningarna (när vi är ”lediga”) som det här kommer. Tror kanske att han behöver få lite utlopp för all lagrad energi efter att ha varit så fokuserad en längre stund, och tror det kommer att avta av sig själv när han blir lite äldre. Ska ändå hålla ett litet öga på det och försöka låta honom få utlopp på annat sätt, till exempel genom att gå och ta en kisspaus och få nosa en sväng mellan varven. Det blev inte mycket sådant nu.
Det kändes som en mycket bra avstämning inför de prov jag har dristat mig att anmäla till. Den senaste anmälan är 16 oktober på ett Working Test i Sorunda som hålls av flatklubben. Nu har vi tre anmälningar, vore väl sjutton om vi inte skulle komma med på något av dem.

Fullmåne sista kvällen

Sök, dirigeringsfyrkanter och hundmöte

Rolf steg upp riktigt tidigt idag för att möta gryningen i det naturreservat vi besökte för några dagar sedan. Då glömdes storkameran hemma, och det var så vackra färger att fånga. Försökte ju med mobilen, men det är självklart inte samma sak. Nu på morgonen var färgerna annorlunda, men en halvtimme med bra ljus fick han innan dagern tog över.

Efter frukost tog jag Kasper på en 2 km cykeltur och sedan var det Lakrits tur. Jag stoppade västens ryggficka full med dummies och fickorna med bollar, visselpipan hängdes om halsen och så cyklade vi upp till en stubbåker en knapp km bort.

Jag började med att ta med mig Lakrits in i skogen bakom åkern för att lägga ut ett sök. Kanske en trettio meter upp i sluttningen började den rullstensås som går igen ideligen i hela trakten. Stenarna är stora och runda och helt överlupna med grönmossa. Det är med andra ord ganska svårt att ta sig fram där och det blir många skrevor att söka i, där vinden inte heller tar med sig doften av apporten.

Detta gjorde att jag gjorde sökområdet lite grundare än jag annars tänkt mig, men cirka sjuttio meter skog blev det i alla fall, sedan fyllde jag på med trettio—fyrtio meter stubbåker i fronten. Jag lade de attraktivaste apporterna längst i bakkant: två kaninbollar och en dummy med påknuten fågelvinge. Omedelbart bakom ett kullfallet träd lade jag en orange dummy plus ytterligare en i samma mittområde. Den sista, tvåfärgade, dummyn lade jag i stubbåkern.

Jag skickade Lakrits och han sprang direkt och plockade in en av de orange dummisarna. Nästa skick genererade den tvåfärgade i handen. Då kom Rolf farande i bilen, så vi pausade. Lakrits fick sitta kvar och vänta vid skickstället medan jag gick och pratade lite med Rolf. När jag kom tillbaka ett par mimnuter senare var han så taggad att det blev en lätt tjuvning när han skulle iväg. Jag lät det passera, ville inte dämpa honom i det här läget. Den andra orange dummien kom in och därmed fanns bara de tre bakersta apporterna kvar.

Det var inga problem att få ut honom till dessa heller. En gång fick jag skicka två gånger, men på det hela taget var han väldigt med på vad vi skulle göra. Höger kaninboll kom in först, sedan vänster. Dummyn med vingen var den sista som kom in. Jag är förvånad och väldigt nöjd med hur pass snabbt han återvände med dessa med tanke på hur knepig terrängen var.

Nästa övning var att göra dirigeringsfyrkanter på stubbåkern. Vi är ju fortfarande på nivån spårat och synligt, så Lakrits fick hänga med runt när jag lade en boll i varje hörn. Sedan skickade jag till till boll 2. Denna var lite väl nära sökrutan, men det störde honom inte nämnvärt. Boll 4 gick problemfritt. Vi bytte hörna till 4 och jag skickade på boll 3. Inga problem. När jag skulle skicka till bollen vid 1 stannade han däremot ungefär två tredjedelars väg bort (totalt avstånd kanske femtio meter). Jag provade kommandot Back, men han såg bara förvirrad ut. Jag insåg att han nog inte lagt märke till att det låg en boll där vi stått och skickat ifrån tidigare. Jag kallade tillbaka honom och gick ut med honom tio meter och skickade på nytt. Nu gick det bra och han hittade bollen.

Jag bytte ställe och gjorde en ny fyrkant, ungefär samma avstånd, men denna gång utnyttjade jag en kulle med en dunge som låg som en ö i stubbåkern med ett litet dike runt. Boll 1 lade jag i åkern strax utanför ön, sen sneddade vi över ön och lade boll 2 i snåren nära nästa ökant. Bollarna 3 och 4 lades långt ute i stubbåkern. Lite terrängbyre, alltså.

Vi ställde oss vid 1 och jag skickade till 2. Inga problem. Inte heller nästa skick till 4 var några problem. Vi bytte plats till 4 och jag skickade till 3. Hur fint som helst. Innan vi bytte plats lyfte jag denna gång på bollen som låg vid 1 för att påminna honom om denna, så nu innebar inte heller sista skicket till 1 något bekymmer. Däremot märktes det på farten att han började bli trött, så vi avslutade där.

I långsam fart rullade vi hemåt och sista provet uppstod på värdparets gårdsplan, där det stod några personer plus en lös schnauzer. Hunden fick snabbt ett koppel på sig när de såg att vi kom cyklandes. Lakrits var ju lös och min tanke var att det enklaste är att bara cykla på och vara himla uppmärksam på honom. Helt enkelt strunta i att vaa artig och heja på de som stod där. Lakrits blev väldigt intresserad av den andra hunden, men jag sade Rrrrr och Nej och använde cykeln som en sköld mellan dem. När vi var förbi sade jag Duktigt, kom! Och ökade takten något. Lakrits släppte tanken på hunden och hängde på mig istället. Hur duktig som helst!

På eftermiddagen åkte Rolf ut på längre cykeltur medan jag slappade ute i solen och bara njöt av dagen.

Hopp från bryggan, runhäll och fler cacher

Rolf väckte mig med glädjebeskedet att det var en supersolig dag. Efter frukost gick vi ner till sjön för några lite längre markeringar. Rolf gick till grannbryggan istället för att ta båten, medan jag och Lakrits gick ner till vanliga skickstället.

Första kastet hamnade i utkanten av vassen cirka 40—50 meter bort. Lakrits tog in den snabbt. Nästa kast var ungefär lika långt, men längre in i vassen. Nu blev det svårare. Jag såg inget från min plats, men Rolf rapporterade att Lakrits simmat alldeles för långt bort. Till och med in under den brygga han stod på. Jag visslade in honom (utan pipa, den hängde kvar i hallen) och när Rolf sade att han närmade sig blåste jag stopp och närsök. Ta mig sjutton om han inte gav sig in i vassen och hittade den! När Rolf sade att han hade den förstärkte jag med en inkallningssignal. Superduktig!

Nu gick vi ut på vår brygga och såg hur Rolf kastade den tredje dummyn ut på blankvatten. Jag ville att Lakrits skulle hoppa ifrån bryggan, men Lakrits fegade. Istället för att tvinga honom gick jag då tillbaka till stranden och skickade honom den vägen. Minnessuddningen bekom honom inte, utan han simmade målmedvetet ut och plockade in den. Därmed avslutade vi morgonpasset.

Efter lite spring och avtorkning tog vi bilen för att åter leta efter den cache vi aldrig gav oss på igår. Nu körde vi ända fram till badplatsen via en liten skogsväg som Rolf inte trodde vi skulle kunna köra på. Ha! Cachen var rätt snabbt plockad medan hundarna fick ränna lite i skogen. Sen gick vi ut på badbryggan. Den låg mycket lägre i vattnet, så jag fick för mig att testa om jag kunde locka Lakrits att hoppa i vattnet från den istället. Jag tog en boll och kastade. Han var superintresserad av bollen, men samtidigt var det bra läskigt att hoppa. Jag peppade och peppade. Han böjde sig ner och plaskade med tassen i vattnet. Övertygad att vattnet var okej tog han sen steget och hoppade. Jag skyndade iland för att möta honom samtidigt som jag hela tiden berömde, och han skulle veta vart jag tog vägen.

När han kom iland och lämnade av fick han ett par bollkast som belöning. Sen gick vi tillbaka ut och gjorde om två gånger till. Tredje gången var tvekan fortfarande där, men inte alls så påtaglig som tidigare. Jag är nöjd med framstegen.

Med avtorkad hund for vi vidare till Sundstaholm Slott. Här har vi varit tidigare, men platsen är vacker och i det härliga solskenet passade vi på att äta lunch på hamnkaféet. Jag valde en räkmacka. Den cache som kskulle finnas här var troligen på en plats som är avspärrad, så vi övergav den och tog istället en annan cache vid Sigurds runhäll, en annan vacker plats vi besökt per cykel tidigare.

Nu hade vi fått blodad cachetand och vi plockade snabbt en cache vid Vallby kyrka och en annan vid Carl Larssons pappas gamla hem. Här träffade vi en mugglade och blev tvungna att förklara hela grejen. Mannen med tax menade att cachen låg på privat mark, men han lovade att inte plocka bort den. Han var rätt intresserad och sade att ättlingar till Larsson fortfarande bodde där, men han förstod nog inte riktigt det här med att lägga upp cacheinfo på webbplatsen för spridning.

Vi gjorde ett sista cacheförsök i Eskilstunas utkant, men gav upp på grund av altför många flyttblock att leta bland. Istället provianterade vi lite på Maxi och återvände hem igen. Lite eftermiddagsfika ute på gårdsplan i solen fulländade dagen. Bästa vädret!

Sigurds runhäll

Svamp och hägrar

Dagen har gått i naturens tecken. Rolf tog Lakrits på morgonpromenad in i en kohage och hittade ett antal stora, fina kantareller. Korna var av typen blandkor, fick vi lära oss av värden. Hm?

Det duggregnade en stund och ända från köksfönstret såg jag hur fiskarna slog i vattnet. Nu skulle man haft ett spö …

Lite senare på förmiddagen tog vi bilen några km i tanke att hitta en cache. Nu var terrängen åt det hållet så tråkig att vi övergav den tanken och istället hängav oss åt svampplockning åt andra hållet. Lakrits och Kasper röjde runt i skogen medan vi njöt av fynd som gula kantareller, trattisar, taggsvamp och karljohan. Vi såg också en hel del blodriska, men där har Rolf sett ett annat ställe där man kan plocka kassvis med sådana, så de fick anstå tills vidare.

Efter lunch och svamprensning tog Rolf och jag en roddtur utan hundar. Det var rogivande att glida fram på det stilla vattnet i sundet. Rolf rodde på utvägen och jag hem igen. Vi såg flera hägrar, de är alltid så mäktiga att se! Så planerade vi lite hur Rolf ska kasta lite svårare markeringar till Lakrits framöver. Det var lättare att se och planera utifrån vattnet än inifrån land.

På kvällen tog jag Lakrits på en kvällstur med lite rallyträning. Jag hade pannlampa, klicker och godis och detta möjliggjorde bra träning när vi råkade på igelkotten som Kasper hade närkontakt med härom kvällen. Nu blev det så bra att jag kunde klicka när Lakrits uppmärksammade det konstiga lilla djuret. Han tittade igen på det, sen på mig och klick! Skvallerträning av igelkott, helt enkelt. Kanon!

Sen tränade vi en del svängar och snurrar samt ganska många Fronten med 1-2-3-backning. Det går riktigt bra på det hela taget. Lite roligt var det att det första Lakrits gjorde sponant när han först fick se klickern i min hand var en Vänstersnurr. J

När Rolf tog en runda i skogsdungen bakom huset hittade han färsk älgbajs. Kan förklara att hundarna skällt till nån gång utan att det funnits någon utanför. Elstängsel gör att älgen nästan måste ha passerat precis utanför huset, finnas ingen annan väg om den inte hoppat.

Lakrits tur att möta igelkotten

Dagens skörd