Idag har vi kommit så långt att jag provade att låsa dörren en lite längre stund än bara någon minut. Kasper krafsade en del på golvet, men lade av när jag sade till honom. Svårjobbat när det rafsar jättehögt precis intill ens arbetsplats ...
Sen slog han sig till ro och somnade. Gullgrisen.
När han vaknade nån halvtimme senare belönade jag genast inuti buren och öppnade sedan dörren.
måndag 31 augusti 2009
Skogspromenad
På eftermiddagen igår fick Kasper en avkopplande skogspromenad med gula labben Tosca, som hade vett att säga ifrån när pojkspolingen blev för närgången där bak. Vi gick i ett härligt skogsområde med mycket granithällar, mossa och tallar och efter att inledningsvis varit sedvanligt odräglig (ny miljö, ny hund) lugnade han ner sig så att jag bestämde mig för att släppa honom. Han skötte sig riktigt bra och kom på inkallningarna, även om han försvann utom synhåll ett par gånger så jag fick ta till visselpipan. Då rasslade han å andra sidan tillbaka illande kvickt, så jag var nöjd.
När Tosca fick jaga boll nöjde sig Kasper med att springa efter henne, inte i konkurrens om bollen, utan bara nöjet att få hänga med den stora tjejen. Det var lite gulligt...
Imorgon åker vi en sväng till Skåne över dagen, så Kasper ska få komma till en tillfällig dagmatte han varit hos någon gång förut. Det var nåt år sen, så jag vet inte om han minns. Men han har ju blivit äldre och klokare sen dess, så jag hoppas att det ska gå bra.
När Tosca fick jaga boll nöjde sig Kasper med att springa efter henne, inte i konkurrens om bollen, utan bara nöjet att få hänga med den stora tjejen. Det var lite gulligt...
Imorgon åker vi en sväng till Skåne över dagen, så Kasper ska få komma till en tillfällig dagmatte han varit hos någon gång förut. Det var nåt år sen, så jag vet inte om han minns. Men han har ju blivit äldre och klokare sen dess, så jag hoppas att det ska gå bra.
söndag 30 augusti 2009
Okoncentrerad
Rätt bekymrad är jag nu. Vid tiotiden gick vi viltspåret jag lade ut igår eftermiddag. Det blev alltså ca 18,5 timmars liggetid. Igår hade jag gps:en med mig när jag lade spåret, men tyvärr blev den liggande kvar hemma nu. Hade varit väldigt bra att ha när vi gick idag ...
Kasper vek rätt snart av åt höger medan min minnesbild sade rakt fram. Tänkte att vinden låg nog så, så jag lät honom hållas en stund, men snart blev det uppenbart att han var helt ute och vimsade. Där borde jag ha gått tillbaka med honom, men just då såg jag en av mina snitslar, så jag blev lite osäker. Nu i efterhand inser jag att han genade till nästa ben på spåret.
Efteråt gick vi i koppel tillbaka till spårstart och gick rakt fram istället som jag trodde det skulle vara och jag hittade då tre snitslar som vi aldrig passerade över huvud taget. Möjligen kan det finnas någon mer snitsel kvar i skogen, men jag hoppas jag fick in alla. Vi gick en skogsrunda till och kompletterade med lite mer kantareller, taggsvamp och en fin karljohan. Inte heller nu gick det att intressera honom för att söka kantarell. Han är bara intresserad av färskviltspåren ...
Under spårningen fick jag ofta stoppa honom för att han fick högt huvud och antagligen ville dra iväg på färskvilt. Ungefär mitt på spåret stannade jag honom en stund så han fick varva ner lite. Jag åt blåbär och bara väntade ut honom medan han fick sitta och ha tråkigt.
Andra halvan av spåret gick bättre, men han hade problem med den blodade vinkeln. Det tog flera försök med assistans av mig innan han kom rätt där. Stället där jag hittat kantarellerna spikade han exakt och nosade lite på den gula snitseln som jag satt lågt på närmaste buske. Sedan sneddade han lite till skanken, vilket var helt ok. Han gick ett par meter förbi skankgömman, men vände tillbaka på egen hand och tog den.
Så här dåligt har det nog aldrig gått att spåra förut, och jag blir inte bara lätt nervös inför nästa helgs stora utmaning. Så här illa får han bara inte gå då...
Till hans försvar ska sägas att det är helt uppenbart att det är mycket folk i skogarna nu: bär- och svampplockare och troligen även andra viltspårare. När vi kom tillbaka till bilen parkerade det just en ny bil där medan en annan saktade in för att sedan välja att fortsätta när de såg att där redan stod två bilar. Sen tyckte jag att jag hörde en startpistol precis när vi körde iväg, men varifrån de personerna kom vete sjutton. Det är bra långt runt att komma till den grusägen från andra hållet, och jag undrar om det inte finns en bom där med, precis som vid den här parkeringen. Allt folk rör givetvis upp viltet extra mycket, och så har jaktsäsongen börjat.
Nu gäller det bara att ha is i magen och hoppas att han är mer koncentrerad nästa helg.
Kasper vek rätt snart av åt höger medan min minnesbild sade rakt fram. Tänkte att vinden låg nog så, så jag lät honom hållas en stund, men snart blev det uppenbart att han var helt ute och vimsade. Där borde jag ha gått tillbaka med honom, men just då såg jag en av mina snitslar, så jag blev lite osäker. Nu i efterhand inser jag att han genade till nästa ben på spåret.
Efteråt gick vi i koppel tillbaka till spårstart och gick rakt fram istället som jag trodde det skulle vara och jag hittade då tre snitslar som vi aldrig passerade över huvud taget. Möjligen kan det finnas någon mer snitsel kvar i skogen, men jag hoppas jag fick in alla. Vi gick en skogsrunda till och kompletterade med lite mer kantareller, taggsvamp och en fin karljohan. Inte heller nu gick det att intressera honom för att söka kantarell. Han är bara intresserad av färskviltspåren ...
Under spårningen fick jag ofta stoppa honom för att han fick högt huvud och antagligen ville dra iväg på färskvilt. Ungefär mitt på spåret stannade jag honom en stund så han fick varva ner lite. Jag åt blåbär och bara väntade ut honom medan han fick sitta och ha tråkigt.
Andra halvan av spåret gick bättre, men han hade problem med den blodade vinkeln. Det tog flera försök med assistans av mig innan han kom rätt där. Stället där jag hittat kantarellerna spikade han exakt och nosade lite på den gula snitseln som jag satt lågt på närmaste buske. Sedan sneddade han lite till skanken, vilket var helt ok. Han gick ett par meter förbi skankgömman, men vände tillbaka på egen hand och tog den.
Så här dåligt har det nog aldrig gått att spåra förut, och jag blir inte bara lätt nervös inför nästa helgs stora utmaning. Så här illa får han bara inte gå då...
Till hans försvar ska sägas att det är helt uppenbart att det är mycket folk i skogarna nu: bär- och svampplockare och troligen även andra viltspårare. När vi kom tillbaka till bilen parkerade det just en ny bil där medan en annan saktade in för att sedan välja att fortsätta när de såg att där redan stod två bilar. Sen tyckte jag att jag hörde en startpistol precis när vi körde iväg, men varifrån de personerna kom vete sjutton. Det är bra långt runt att komma till den grusägen från andra hållet, och jag undrar om det inte finns en bom där med, precis som vid den här parkeringen. Allt folk rör givetvis upp viltet extra mycket, och så har jaktsäsongen börjat.
Nu gäller det bara att ha is i magen och hoppas att han är mer koncentrerad nästa helg.
lördag 29 augusti 2009
Lagt viltspår
Idag åkte vi iväg till en ny grusväg och gick långpromenad med Kasper. Där stod det skyltar om att de höll jakt i området från mitten av augisti till... jag minns inte, långt fram iallafall. Idag syntes det dock inte till några jägare, men vi såg rätt många jakttorn och liknande gömmen. Undrar hur stor risken är att de jagar en vardag? Grusvägen var perfekt för att ta med Kasper och cykla där, kanske för första gången prova att cykla med honom lös. Har letat efter just den typen av väg, och här fanns den plötsligt. Vi kanske åker dit en vardag mitt på dagen (långlunch) och testar. Rimligen borde jägarna hålla sig borta då, annars märker vi dem förhoppningsvis och får vända hemåt igen.
När vi kom hem plockade jag ihop viltspårgrejerna, lämnade Kasper hemma och åkte iväg igen till ett annat ställe och lade ett spår som jag tänkte gå imorgon förmiddag.
Lade spåret ca 15.30, 21 grader, nordostlig vind.
Jag såg lite fastknutna snitslar här och var, men tror nog att de var avsedda för skogsröjning. Sedan såg jag ett par bärplockare, hoppas de inte sabbar spåret på något sätt. Det fanns ytterligare en bil parkerad där, men den var kvar när jag gick, så det vet jag inte vad det var för någon.
Jag gjorde en harlycka rakt fram och vek av åt vänster, sedan en harlycka till rakt fram som vek av åt höger. Därefter lite extra bloduppehåll, sedan en blodad vinkel och spårslut. Strax före spårslutet såg jag plötsligt en blå snitsel med träklädnypa. Hoppsan, hoppas den var kvarglömd så att våra spår inte krockar. Därför gick jag en bit till innan jag avslutade och gömde skanken lite extra väl under en lågväxande gran.
Under läggningen hittade jag plötsligt några riktigt stora kantareller som var nästan helt dolda i mossan. Höll på att bloda på den ena innan jag såg och hejdade mig. Var ju tvungen att pausa och plocka dessa guldklimpar. Satte en gul snitsel där för den händelse Kasper reagerar på att jag gick några extrasteg åt sidan. Kantarellerna ligger i kylen nu i förhoppningen att jag ska hitta några fler imorgon när vi gått spåret.
När vi kom hem plockade jag ihop viltspårgrejerna, lämnade Kasper hemma och åkte iväg igen till ett annat ställe och lade ett spår som jag tänkte gå imorgon förmiddag.
Lade spåret ca 15.30, 21 grader, nordostlig vind.
Jag såg lite fastknutna snitslar här och var, men tror nog att de var avsedda för skogsröjning. Sedan såg jag ett par bärplockare, hoppas de inte sabbar spåret på något sätt. Det fanns ytterligare en bil parkerad där, men den var kvar när jag gick, så det vet jag inte vad det var för någon.
Jag gjorde en harlycka rakt fram och vek av åt vänster, sedan en harlycka till rakt fram som vek av åt höger. Därefter lite extra bloduppehåll, sedan en blodad vinkel och spårslut. Strax före spårslutet såg jag plötsligt en blå snitsel med träklädnypa. Hoppsan, hoppas den var kvarglömd så att våra spår inte krockar. Därför gick jag en bit till innan jag avslutade och gömde skanken lite extra väl under en lågväxande gran.
Under läggningen hittade jag plötsligt några riktigt stora kantareller som var nästan helt dolda i mossan. Höll på att bloda på den ena innan jag såg och hejdade mig. Var ju tvungen att pausa och plocka dessa guldklimpar. Satte en gul snitsel där för den händelse Kasper reagerar på att jag gick några extrasteg åt sidan. Kantarellerna ligger i kylen nu i förhoppningen att jag ska hitta några fler imorgon när vi gått spåret.
tisdag 25 augusti 2009
Skogsrunda och getträning
Kasper och jag tog en runda i skogen på eftermiddagen. Hittade bara lite grann taggsvamp (bakgrunden) och två ynka gula kantareller (förgrunden) – ända tills jag stötte på ett ställe med stora fina rödgula trumpetsvampar!Kasper var till ingen nytta alls idag. Han var alldeles för uppstressad för att vilja söka kantareller. Rätt var det var fick jag syn på ett fint och färskt (såvitt jag kan se) rådjursspår i en gyttjig fläck. Där var därför...
När jag skulle plocka fram svampbilder från kameran hittade jag ett gäng andra bilder från härom helgen när vi var på Skånela marknad. De hade får och getter där för barnens skull, men jag passade på att utnyttja dem till lite Kasperträning.
Kasper var bra nyfiken på getterna från start.
Husse missade att fota när Kasper pussade den här sötnosen på mulen.
Men hallå, Kasper, du har ju en riktig svanhals!
Fasiken, vad knepigt att komma åt med det här gallret...
Det tog en bra stund och flera vändor dit, men till slut låg han fint och väntade på godis framför hagen. Svansen är det enda som inte ligger still...
Sen kom det en pojke som gillar hundar. Kasper blev alldeles till sig av att få träffa en sån trevlig kille. Vet inte vilket som rörde sig snabbast, tungan eller svansen...
Så här gjorde han sig till för pojken efter en liten stund. Borta var alla tankar på de spännande djuren borta i hagen. måndag 24 augusti 2009
Vaccineringsdags
Dags att vaccinera mot kennelhosta, så vi har alla papper klara inför viltspårprovet den 6 september. Kasper har ju aldrig gillat sprutor, så jag har tagit för vana att ta med mig en munkorg när vi åker dit. Känns skönast för alla parter, även om jag inte egentligen tror han skulle bitas. Den här gången körde han med åskmullrande morr konstant – tänk er en katt som spinner, och gör om det till hundmorr. Så konstant var det.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.
söndag 23 augusti 2009
Nyttig miljöträning
Så har vi miljötränat lite... Kasper fick hänga med till VaBK och titta på när vi fixade hinder och snackade ihop oss inför stundade agilitytävling då jag ska vara med som funktionär. Bredvid hölls stor StoKK-utställning, så det blev mycket bra miljöträning för lille herrn. Vi körde några hinder på kul, med koppel för att han inte skulle få för sig att dra bort till vänstervarvarna, och det märktes att han tyckte det var kul. Det märktes också att matte var ringrostig, har inte gjort det här sen i maj...
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.
fredag 21 augusti 2009
Akutinköp av kaffemaskin
Saecon har ju dragits med ständiga reparationer. Den senaste tiden har den väst på ett underligt och lite oroväckande sätt. Gissade att något läckte inuti, och fick det bekräftat när först mjölkskumningsfunktionen lade av och sedan jordfelsbrytaren började gå här hemma. I förmiddags gick jordfelsbrytaren inte alls tillbaka till normalläge förrän jag drog ur kaffemaskinen. Dags att göra något radikalt.
Eftersom vi misstänkt detta ett tag så hade vi redan börjat sondera marknaden, och hittat ett testresultat där Electrolux ecg6400 blev tvåa, bara snäppet efter en annan maskin. För vårt behov verkade dock ecg6400 bättre, inte minst för att den går att lämna in på alla E-lux Home-butiker. Bra service verkar ju vara a och o för en sån här maskin. Så vi åkte iväg efter lunch och provdrack. Butikens bönor var lite för sura för min smak, men annars verkade maskinen bra och lättanvänd. Hade med mig ett högt latteglas för att testa, och det måste visserligen lutas lite, men det fungerar att brygga kaffe i våra sådana glas. Så, vi slog till.
Husse hade med cykeln till Barkarby och cyklade hem, medan jag tog bilen tillbaka med den nya dyrgripen, installerade den och fick mig en premiärkopp innan jag tog Kasper på långpromenad. Gällde att hinna den före regnet som är på G. Hade tänkt att han skulle få springa lös lite i stenskogen, men han kvalade inte riktigt in för det på ditvägen, så jag valde en grusväg istället och körde lite kantarellsök med några kantareller jag hade i fickan sedan sökträningen härom dagen. På tillbakavägen hade han lugnat sig tillräckligt för att få springa lös en sväng i vår närmaste lilla dagisskog.
torsdag 20 augusti 2009
Sökträning
Igår kväll var vi på sökträning med en klickergrupp som bildats nyligen. De har redan träffats någon gång, så Kasper och jag var de mest ovana i gruppen. Vi var fyra ekipage igår: en tollare som var mest erfaren, en cavalier som också var lös fast körde på lite närmare avstånd, en dvärgpinscher som körde med lina och så Kasper.
Jag använde min femmeterslina till honom, och det var ganska lagom. Vi gick ut som tredje ekipage och det var bara nyttigt för honom att sitta och invänta sin tur. Han var ganska tyst, men däremot var ju koppelgåendet inte av denna världen, som så ofta på ny plats med nya hundar.
Första omgången virrade han nog runt en del, mestadels bakom mig, så jag har inte riktigt koll på hur han betedde sig. Men att andra fläckar var intressanta att lukta på är nog helt säkert. Körde med skinkost som belöning hos figgarna, och det gick nog hem hos herrn iallafall.
Andra omgången sprang han nog lite långsammare mellan figgarna, men å andra sidan mer koncentrerat. Det var som om polletten ramlat ner under vilan vad det hela handlade om.
Jag hoppas det blir fler träffar, för det var en rolig gren att träna.
Jag använde min femmeterslina till honom, och det var ganska lagom. Vi gick ut som tredje ekipage och det var bara nyttigt för honom att sitta och invänta sin tur. Han var ganska tyst, men däremot var ju koppelgåendet inte av denna världen, som så ofta på ny plats med nya hundar.
Första omgången virrade han nog runt en del, mestadels bakom mig, så jag har inte riktigt koll på hur han betedde sig. Men att andra fläckar var intressanta att lukta på är nog helt säkert. Körde med skinkost som belöning hos figgarna, och det gick nog hem hos herrn iallafall.
Andra omgången sprang han nog lite långsammare mellan figgarna, men å andra sidan mer koncentrerat. Det var som om polletten ramlat ner under vilan vad det hela handlade om.
Jag hoppas det blir fler träffar, för det var en rolig gren att träna.
onsdag 19 augusti 2009
Viltspårprotokollet har kommit
Så här skrev domare Leif Henriksson:
Väder efter spårläggningen: lätt vind
Väder vid provtillfället samt terräng: lätt vind, +23 grader, mossmark, öppen mark, kuperat, barr- och lövskog
Provförlopp: Hunden startade bra. På sträcka 2 viltslag, återfördes av föraren, sedan felfri till vinkel 4. Återgång, en ringning som klarades bra. Därefter felfri till viltdelen. Skottfast.
Spårtid: 18 minuter
Pris ö kl (rörligt viltspårprov): 1
Ikväll ska vi iväg och prova sök, ska bli mycket intressant.
Väder efter spårläggningen: lätt vind
Väder vid provtillfället samt terräng: lätt vind, +23 grader, mossmark, öppen mark, kuperat, barr- och lövskog
Provförlopp: Hunden startade bra. På sträcka 2 viltslag, återfördes av föraren, sedan felfri till vinkel 4. Återgång, en ringning som klarades bra. Därefter felfri till viltdelen. Skottfast.
Spårtid: 18 minuter
Pris ö kl (rörligt viltspårprov): 1
Ikväll ska vi iväg och prova sök, ska bli mycket intressant.
tisdag 18 augusti 2009
Mysputten
Vi har just varit ute på en längre promenad i regnet. Lite väl lång för den lille soldyrkaren.
Han hade svårt att förstå när jag stannade varje gång han ville skynda hem och därmed drog i kopplet. Det fattar du väl att vi inte kan gå här ute i regnet, matte?
Nu har han just bäddat in sig i mysfilten i den öppna buren. :D
Han hade svårt att förstå när jag stannade varje gång han ville skynda hem och därmed drog i kopplet. Det fattar du väl att vi inte kan gå här ute i regnet, matte?
Nu har han just bäddat in sig i mysfilten i den öppna buren. :D
18 augusti
Det slog mig plötsligt att det är den 18 augusti idag. Det är en särskild dag här.
2003 flyttade vi in i detta hus just den 18 augusti. Och 2007 flyttade Kasper hit, just den 18 augusti. Det är ett roligt sammanträffande.
Har på mejl fått lite bra tips av Tina om burträning (hoppas det är ok att slänga in det här, kanske fler som är intresserade, och så får jag det lite samlat):
Angående burleken. Freddie tyckte det var pest med buren när jag höll på och stängde. Sen bytte jag taktik och lät burdörren vara öppen så han fick välja själv. I buren massa gott och sen komma ut och leka, ur buren, tråkig matte i tråkigt kök utan möjligheter att hitta på något kul. Det gjorde susen för oss. I början körde jag mycket omvänt lockande för att få honom att vara kvar i buren och fatta konceptet. Nu kan jag köra så här:
-Ställer mig brevid buren med F i koppel nära. Är helt passiv själv.
-Freddie går in, matar med gottigott
-Säger fri, F går ut, jag gör inget, F går in igen, jag säger fri igen och börjar leka
-Avslutar leken och blir tråkig, F går in igen, säger fri och kör ett lek/träningspass
-Blir passiv, F går in, ger godis, säger fri, leker, blir passiv
-F går in och får mat och paus i buren.
Jag tycker det här att F själv får välja ökar värdet. När han fattar det här kan jag stänga buren om han försöker gå ut under paus. Kasta gärna in godisar i buren på avstånd när ni pausar.
Just det där sista, med att kasta in godisar på avstånd, funkar inte så bra med vår bur som ser ut så här:
Då får man vara värsta prickskytten ... man får allt lov att gå förbi och slänga in något genom springorna om dörren är stängd.
2003 flyttade vi in i detta hus just den 18 augusti. Och 2007 flyttade Kasper hit, just den 18 augusti. Det är ett roligt sammanträffande.
Har på mejl fått lite bra tips av Tina om burträning (hoppas det är ok att slänga in det här, kanske fler som är intresserade, och så får jag det lite samlat):
Angående burleken. Freddie tyckte det var pest med buren när jag höll på och stängde. Sen bytte jag taktik och lät burdörren vara öppen så han fick välja själv. I buren massa gott och sen komma ut och leka, ur buren, tråkig matte i tråkigt kök utan möjligheter att hitta på något kul. Det gjorde susen för oss. I början körde jag mycket omvänt lockande för att få honom att vara kvar i buren och fatta konceptet. Nu kan jag köra så här:
-Ställer mig brevid buren med F i koppel nära. Är helt passiv själv.
-Freddie går in, matar med gottigott
-Säger fri, F går ut, jag gör inget, F går in igen, jag säger fri igen och börjar leka
-Avslutar leken och blir tråkig, F går in igen, säger fri och kör ett lek/träningspass
-Blir passiv, F går in, ger godis, säger fri, leker, blir passiv
-F går in och får mat och paus i buren.
Jag tycker det här att F själv får välja ökar värdet. När han fattar det här kan jag stänga buren om han försöker gå ut under paus. Kasta gärna in godisar i buren på avstånd när ni pausar.
Just det där sista, med att kasta in godisar på avstånd, funkar inte så bra med vår bur som ser ut så här:
Då får man vara värsta prickskytten ... man får allt lov att gå förbi och slänga in något genom springorna om dörren är stängd.
Burträning fas 1 och 2
För rätt länge sedan köpte vi en stadig bur som håller flygstandard. Började då träna Kasper på att gå in i buren. Men sen kom vi av oss, buren blev stående i ett hörn tills vi tröttnade och ställde ut den i garaget. För att ha en så pass liten hund är buren gigantisk – det är för att klara flygmåtten där hunden ska ha 10 cm över huvudet (om jag minns rätt).
Igår släpade jag in den i huset igen och vi började träna enligt Canis-konceptet.
Fas 1: Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på
Det gick ganska enkelt. Jag satt i trappan och klickade så fort han tog ett steg in i buren, och sedan längre och längre in. Till sist var han i buren mest hela tiden och jag gav skinkost, köttbullar eller andra godisar längst in i hörnet. Nemas problemas.
Steg 2 i denna fas är att Värdeladda buren. Det är en fortsättning där man hänger ett skynke över buren, stänger burdörren, öppnar igen ger godis längst upp inne i hörnet (man vill att hunden spontant ska sitta i bakkant så man obehindrat kan öppna och stänga burdörren).
Sedan ska man lämna hunden i buren. Låter hunden fäller man skynket och kommer inte tillbaka förrän hunden är tyst.
Det blev lite jobbigt.
Sin vana trogen pep han rätt rejält... Sen tystnade det och jag gick strax tillbaka till buren (satt i rummet intill buren som stod ovanför övre trappan). Lyfte på skynket. Var var han, såg honom inte? Så långt in i buren? Så hörde jag tass, tass, tass... Vem kommer uppför trappan om inte Kasper? Snopet kollade jag buren. Dörren var tillskjuten, men inte ordentligt stängd. Houdini hade alltså tagit sig ut (jag är inte så supervan vid låsmekanismen på dörren...) och smugit nerför trappan, men kom upp igen när han märkte att det hände nåt där uppe. 1-0 till Kasper.
Jag värdeladdade buren lite till och körde en omgång till – med riktigt låst grind den här gången. Jösses, vilket gnäll. Husse blev vansinnig och satte på musik på typ högsta. Själv fick jag stå ut med både gnäll och musik. Inte tror jag att det gjorde att Kasper slutade gnälla snabbare, direkt. Får nog ta nästa pass när husse inte är hemma...
Nu på morgon har jag flyttat in buren till arbetsrummet. Genast är den lite läskig igen. De hjul jag monterat på igår plockade jag av, så att inte det skulle förstärka läskigheten. Så nu är vi tillbaka på Fas 1 och får träna mer.
Jag vet inte riktigt om jag tror att metoden med låst dörr och skynke är rätt metod, inte än i alla fall. Ska nog köra längre tillvänjning först.
Igår släpade jag in den i huset igen och vi började träna enligt Canis-konceptet.
Fas 1: Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på
Det gick ganska enkelt. Jag satt i trappan och klickade så fort han tog ett steg in i buren, och sedan längre och längre in. Till sist var han i buren mest hela tiden och jag gav skinkost, köttbullar eller andra godisar längst in i hörnet. Nemas problemas.
Steg 2 i denna fas är att Värdeladda buren. Det är en fortsättning där man hänger ett skynke över buren, stänger burdörren, öppnar igen ger godis längst upp inne i hörnet (man vill att hunden spontant ska sitta i bakkant så man obehindrat kan öppna och stänga burdörren).
Sedan ska man lämna hunden i buren. Låter hunden fäller man skynket och kommer inte tillbaka förrän hunden är tyst.
Det blev lite jobbigt.
Sin vana trogen pep han rätt rejält... Sen tystnade det och jag gick strax tillbaka till buren (satt i rummet intill buren som stod ovanför övre trappan). Lyfte på skynket. Var var han, såg honom inte? Så långt in i buren? Så hörde jag tass, tass, tass... Vem kommer uppför trappan om inte Kasper? Snopet kollade jag buren. Dörren var tillskjuten, men inte ordentligt stängd. Houdini hade alltså tagit sig ut (jag är inte så supervan vid låsmekanismen på dörren...) och smugit nerför trappan, men kom upp igen när han märkte att det hände nåt där uppe. 1-0 till Kasper.
Jag värdeladdade buren lite till och körde en omgång till – med riktigt låst grind den här gången. Jösses, vilket gnäll. Husse blev vansinnig och satte på musik på typ högsta. Själv fick jag stå ut med både gnäll och musik. Inte tror jag att det gjorde att Kasper slutade gnälla snabbare, direkt. Får nog ta nästa pass när husse inte är hemma...
Nu på morgon har jag flyttat in buren till arbetsrummet. Genast är den lite läskig igen. De hjul jag monterat på igår plockade jag av, så att inte det skulle förstärka läskigheten. Så nu är vi tillbaka på Fas 1 och får träna mer.
Jag vet inte riktigt om jag tror att metoden med låst dörr och skynke är rätt metod, inte än i alla fall. Ska nog köra längre tillvänjning först.
måndag 17 augusti 2009
Härlig skogspromenad
Nu är skogen perfekt. Kasper skötte sig strålande idag, han fick vara lös långa stunder och skuttade mellan mig och alla sina dofter. Blir man törstig kan man äta en näve blåbär. Inga mygg, vad jag märkte. Och lite små kantareller poppar upp praktiskt taget framför fötterna.
Jag passade på flera gånger att träna Kasper på dem: Sök kantarell!
Är vi på en eller ett par meters avstånd så hittar han dem, plockar en eller två åt mig, tittar upp lite snabbt för att se om det där var tillräckligt bra för en godis (och det var det ju!) och sen sticker han vidare. Markeringen är med andra ord ganska svag, men är jag observant på honom så finns den där. Och så sköter han ju en del av plockandet. ;) Tror inte han har ätit någon, utan det är mer hans sätt att visa att här är de, matte.
Jag väntar fortfarande på första spontana kantarellfyndet, men jag tror benhårt att det kommer om jag fortsätter att förstärka de kantareller jag redan sett själv och även får honom att uppmärksamma.
Edit: Glömde första rejset, förstås. Lät honom kuta iväg och tänkte testa visselpipsinkallningen. Ställer mig bakom en tall och ser honom skutta bort till en grillplats kanske 100 m bort. Visslar. Ingen reaktion. Jag ser att han står mycket engagerad i något på marken. Till sist blir jag lite förgrymmad och stiger fram och morrar lite dovt ”Vad gör du, kom hit med dig din dumma hund”. Då kommer han springandes, jag ger en liten godis och kopplar upp. Sen går vi förbi det delikata stället och jag får se vad som var intressantare än matte och visselpipan: några har delat på ett paket GB-glass och lämnat förpackningen på marken. Inte chokladglass, som tur var. Inser att jag hade väldigt liten chans mot den frestelsen. Men när detta ställe väl passerats var han alltså osedvanligt belevad.
Jag passade på flera gånger att träna Kasper på dem: Sök kantarell!
Är vi på en eller ett par meters avstånd så hittar han dem, plockar en eller två åt mig, tittar upp lite snabbt för att se om det där var tillräckligt bra för en godis (och det var det ju!) och sen sticker han vidare. Markeringen är med andra ord ganska svag, men är jag observant på honom så finns den där. Och så sköter han ju en del av plockandet. ;) Tror inte han har ätit någon, utan det är mer hans sätt att visa att här är de, matte.
Jag väntar fortfarande på första spontana kantarellfyndet, men jag tror benhårt att det kommer om jag fortsätter att förstärka de kantareller jag redan sett själv och även får honom att uppmärksamma.
Edit: Glömde första rejset, förstås. Lät honom kuta iväg och tänkte testa visselpipsinkallningen. Ställer mig bakom en tall och ser honom skutta bort till en grillplats kanske 100 m bort. Visslar. Ingen reaktion. Jag ser att han står mycket engagerad i något på marken. Till sist blir jag lite förgrymmad och stiger fram och morrar lite dovt ”Vad gör du, kom hit med dig din dumma hund”. Då kommer han springandes, jag ger en liten godis och kopplar upp. Sen går vi förbi det delikata stället och jag får se vad som var intressantare än matte och visselpipan: några har delat på ett paket GB-glass och lämnat förpackningen på marken. Inte chokladglass, som tur var. Inser att jag hade väldigt liten chans mot den frestelsen. Men när detta ställe väl passerats var han alltså osedvanligt belevad.
lördag 15 augusti 2009
Lite nya Kasper-bilder
När jag nu ändå var i farten och krälade på marken med vidvinkeln passade jag på att fota Kasper även utan täcke. (Ninni, du har fått de flesta av dessa på mejl.)
Obtracktäcket
Först av allt: Enzo mår bättre efter nya behandlingen. Härligt!
Har ju lovat lite bilder på nya Obtracktäcket ett tag. Lade mig på gräset med vidvinkeln. Inte alldeles lätt att få Kasper att posera som jag ville när jag låg där, men skapligt blev det iallafall. Man ser ju att han inte är lika uppåt som utan täcke, men jag menar ändå att så här glad har han aldrig varit i något tidigare täcke som han ändå är i det här.
Smidigt både att ligga ...
... och sitta med. det går upp i halsen och kan regleras på båda sidor.
Och så här ser det ut bakifrån. Kasper tycker att objektivet inte riktigt gör rättvisa åt hans välformade bakdel...
Okej, är det klart nu då...?
Har ju lovat lite bilder på nya Obtracktäcket ett tag. Lade mig på gräset med vidvinkeln. Inte alldeles lätt att få Kasper att posera som jag ville när jag låg där, men skapligt blev det iallafall. Man ser ju att han inte är lika uppåt som utan täcke, men jag menar ändå att så här glad har han aldrig varit i något tidigare täcke som han ändå är i det här.
Smidigt både att ligga ...
... och sitta med. det går upp i halsen och kan regleras på båda sidor.
Och så här ser det ut bakifrån. Kasper tycker att objektivet inte riktigt gör rättvisa åt hans välformade bakdel...
Okej, är det klart nu då...?torsdag 13 augusti 2009
Synd om Enzo
Idag tycker vi mest synd om Enzo, stackars fjunbollen: http://enzoofvallentuna.blogspot.com/2009/08/veterinarbesok.html?showComment=1250167793681#c6027577544237407367
I övrigt har jag anmält mig till en klickercamp som några drar ihop i Värmland i oktober, verkar askul. Dessutom verkar det som om jag hoppar på en klickersökgrupp här i Stockholmstrakten. Så lite rör det på sig.
Dessutom kanske det blir en weekendresa äntligen till Barcelona, skulle blivit av förra hösten redan, men frös inne då av olika skäl. Den blir nog i november då det är trist här hemma.
I övrigt har jag anmält mig till en klickercamp som några drar ihop i Värmland i oktober, verkar askul. Dessutom verkar det som om jag hoppar på en klickersökgrupp här i Stockholmstrakten. Så lite rör det på sig.
Dessutom kanske det blir en weekendresa äntligen till Barcelona, skulle blivit av förra hösten redan, men frös inne då av olika skäl. Den blir nog i november då det är trist här hemma.
tisdag 11 augusti 2009
Nävekvarn och rallylydnad
Jag har nu fått kallelse med startnr 45 i Nävekvarn den 6 september. Det är alltså ordinarie prov i viltspår det gäller. Jag betraktar detta som ett heldagsevenemang för Kasper och mig med resa och allt, och vi får hoppas på bra väder då denna stora händelse går av stapeln.
Sedan har vi kommit med på en rallylydnadskurs som går i oktober. Vi har ju testat det nån gång tidigare hos Cattlin, och jag tror det är en lydnadsform som är tillräckligt omväxlande för att passa gunstig herrn.
Dessutom har jag lovat vara funktionär på agilitytävlingen som VaBK ska ha i september. Blir spännande att se alla duktiga ekipage på nära håll.
Vad mer som kommer att hända på hundfronten i höst vet jag ännu inte, men det är väl en bra start...
Sedan har vi kommit med på en rallylydnadskurs som går i oktober. Vi har ju testat det nån gång tidigare hos Cattlin, och jag tror det är en lydnadsform som är tillräckligt omväxlande för att passa gunstig herrn.
Dessutom har jag lovat vara funktionär på agilitytävlingen som VaBK ska ha i september. Blir spännande att se alla duktiga ekipage på nära håll.
Vad mer som kommer att hända på hundfronten i höst vet jag ännu inte, men det är väl en bra start...
söndag 9 augusti 2009
1:a i rörligt viltspår öppen klass!
Tjoho, vad jag är glad!
Kasper tog sin första 1: i öppen klass viltspår idag, rörligt prov. Vi var tidigt på plats och åkte ut i skogen före utsatt tid. Jättebra, för idag lär det bli lika varmt som igår. Labradoren Sunnie gick först och klarade sig galant på 17 min. Sen var det vår tur. Kasper var het i skogen som vanligt, men spårade noggrant. Rätt var det var började han bete sig annorlunda, hetsigare, liksom skuttade fram. Då sade jag till domaren att han gått ut och hittat färskspår, och tack vare det var det okej att jag kallade tillbaka honom och satte honom på spåret igen.
Han gjorde en ringning och hittade flera andra viltspår utmed vägen, men alla var lika lätta att se.
Han satt fast och fint vid min sida vid skottet, ryckte bara till en aning och fotsatte sitta fint medan vi väntade ut röken. Sen var det bara raka spåret fram till skanken, och efter 18 minuter var första-resultatet klart.
Så kul, nu hoppas vi bara på det ordinarie provet 6 september, har inte fått bekräftelse på det än. Men Sunnies matte hade hört att det var 100 (ugh) anmälningar och att alla skulle få delta. Snacka vilken organisation som krävs, och vilka marker som kan hantera denna mängd!
Nåja, skulle det inte gå vägen med detta prov av något skäl så har dreverklubben, som dagens domare tillhör, fasta prov de 4 sista dagarna i varje månad, så då kan jag anmäla oss till ett sådant istället. Vi får avvakta och se, första delmomentet är iallafall avklarat i öppen klass.
Kasper tog sin första 1: i öppen klass viltspår idag, rörligt prov. Vi var tidigt på plats och åkte ut i skogen före utsatt tid. Jättebra, för idag lär det bli lika varmt som igår. Labradoren Sunnie gick först och klarade sig galant på 17 min. Sen var det vår tur. Kasper var het i skogen som vanligt, men spårade noggrant. Rätt var det var började han bete sig annorlunda, hetsigare, liksom skuttade fram. Då sade jag till domaren att han gått ut och hittat färskspår, och tack vare det var det okej att jag kallade tillbaka honom och satte honom på spåret igen.
Han gjorde en ringning och hittade flera andra viltspår utmed vägen, men alla var lika lätta att se.
Han satt fast och fint vid min sida vid skottet, ryckte bara till en aning och fotsatte sitta fint medan vi väntade ut röken. Sen var det bara raka spåret fram till skanken, och efter 18 minuter var första-resultatet klart.
Så kul, nu hoppas vi bara på det ordinarie provet 6 september, har inte fått bekräftelse på det än. Men Sunnies matte hade hört att det var 100 (ugh) anmälningar och att alla skulle få delta. Snacka vilken organisation som krävs, och vilka marker som kan hantera denna mängd!
Nåja, skulle det inte gå vägen med detta prov av något skäl så har dreverklubben, som dagens domare tillhör, fasta prov de 4 sista dagarna i varje månad, så då kan jag anmäla oss till ett sådant istället. Vi får avvakta och se, första delmomentet är iallafall avklarat i öppen klass.
lördag 8 augusti 2009
Legat lågt
Har legat lågt med både blogg och hundaktiviteter på sistone då jag åkte på en förkylning i veckan. Har med knapp nöd orkat arbeta av det viktigaste varvat med vila i skuggstolen.
Viltspårprovet som skulle varit idag sköts tack och lov upp tills imorgon på domarens begäran. Har inte tränat viltspår nåt mer sen sist, men jag hoppas det går vägen ändå. Det lär väl bli varmt imorgon med, så det är tur att vi startar redan vid nio. Såvitt jag vet är vi bara två hundar (om ingen annan anmält sig separat) så vi behöver inte vänta så länge. Tur, för sen ska jag hämta en gammal kompis som kommer med tåget vid ettiden.
Har ännu inte tagit nån bild på hur fin Kasper blev i sin Obtrackkostym. Det kommer, för ett sånt täcke kan jag rekommendera till andra gårdshundsbyggda hundkroppar.
Passerade Alewalds inne i stan idag på väg till lunch på Ulla Winblads med gästande amerikaner och inhandlade då ett par Lundhagsbyxor samt en bambuskjorta som ska testas redan imorgon bitti. Bambu skulle enligt reklamen transportera bort fukt och hålla en sval varma sommardagar samt vara naturligt antibakteriell och dessutom vara mjuk och skön. Ja, det sista stämmer, det är det enda jag vet ännu. Tänkte att en långärmad skjorta som inte blir för varm är perfa om man som jag vill slippa att än en gång bli sönderriven på armarna av de vassa snåren i roslagsskogen vi ska hålla till i imorgon.
Håll gärna tummarna för oss imorrn!
Viltspårprovet som skulle varit idag sköts tack och lov upp tills imorgon på domarens begäran. Har inte tränat viltspår nåt mer sen sist, men jag hoppas det går vägen ändå. Det lär väl bli varmt imorgon med, så det är tur att vi startar redan vid nio. Såvitt jag vet är vi bara två hundar (om ingen annan anmält sig separat) så vi behöver inte vänta så länge. Tur, för sen ska jag hämta en gammal kompis som kommer med tåget vid ettiden.
Har ännu inte tagit nån bild på hur fin Kasper blev i sin Obtrackkostym. Det kommer, för ett sånt täcke kan jag rekommendera till andra gårdshundsbyggda hundkroppar.
Passerade Alewalds inne i stan idag på väg till lunch på Ulla Winblads med gästande amerikaner och inhandlade då ett par Lundhagsbyxor samt en bambuskjorta som ska testas redan imorgon bitti. Bambu skulle enligt reklamen transportera bort fukt och hålla en sval varma sommardagar samt vara naturligt antibakteriell och dessutom vara mjuk och skön. Ja, det sista stämmer, det är det enda jag vet ännu. Tänkte att en långärmad skjorta som inte blir för varm är perfa om man som jag vill slippa att än en gång bli sönderriven på armarna av de vassa snåren i roslagsskogen vi ska hålla till i imorgon.
Håll gärna tummarna för oss imorrn!
söndag 2 augusti 2009
Lite fler bilder från Frankrike
Jag ligger ju rejält efter med bildpublicering från Frankrike, eftersom bredbandet betedde sig rent ut sagt ohövligt stora delar av tiden. Så här kommer en bunt bilder från senare delen av vistelsen. De kommer i lite oordning, men bildtexterna får förklara det hela...
Precis i början av juli började de stora solrosfälten blomma. Det var helt otroligt vackert för oss nordbor som bara ser nån enstaka sån praktblomma vid nån stugknut här hemma. Men just mängdeffekten var enorm, mycket maffigare än gula rapsfält, som är nog så vackert. Vi frossade i att fota dessa villiga motiv ur alla upptänkliga vinklar och med alla objektiv vi kunde tänka oss. Ett litet urval...
Några vilsekomna solrosor i vetefältet. Har de månne marscherat dit ända därbortifrån? De ser ut som ståtliga fågelskrämmor där de står...
Kasper fick hålla sig i kanten av fälten. Hade vi släppt in honom där hade vi väl aldrig mer sett honom... Eller han oss...
Le Corbusiers fascinerande kapell i Ronchamp.
Tyvärr var hundar inte tillåtna häruppe.
Tornet ser helt klart ut som en gubbe.
Inne fick man inte fota, men vem kan motstå dessa vackra fönster? De såg mycket anspråkslösa ut utifrån, men därinne var de mycket mäktiga.
Hastigt besök i Luxemburg.
Husse och Kasper när vi cyklade runt i Münster.
Vacker dimma i Münster på morgoncyklingen.
Läste idag i SvD att bristen på blomängar hotar våra fjärilar. Kom då att tänka på den här underbara ängen mellan Druyes les Belles Fontaines och Sougères. Lovar att den var ännu vackrare i verkligheten än vad den här bilden förmår att förmedla. Visst var det längesen man såg en sån blomsteräng i Sverige?
Precis i början av juli började de stora solrosfälten blomma. Det var helt otroligt vackert för oss nordbor som bara ser nån enstaka sån praktblomma vid nån stugknut här hemma. Men just mängdeffekten var enorm, mycket maffigare än gula rapsfält, som är nog så vackert. Vi frossade i att fota dessa villiga motiv ur alla upptänkliga vinklar och med alla objektiv vi kunde tänka oss. Ett litet urval...
Några vilsekomna solrosor i vetefältet. Har de månne marscherat dit ända därbortifrån? De ser ut som ståtliga fågelskrämmor där de står...
Kasper fick hålla sig i kanten av fälten. Hade vi släppt in honom där hade vi väl aldrig mer sett honom... Eller han oss...
Le Corbusiers fascinerande kapell i Ronchamp.
Tyvärr var hundar inte tillåtna häruppe.
Tornet ser helt klart ut som en gubbe.
Inne fick man inte fota, men vem kan motstå dessa vackra fönster? De såg mycket anspråkslösa ut utifrån, men därinne var de mycket mäktiga.
Hastigt besök i Luxemburg.
Husse och Kasper när vi cyklade runt i Münster.
Vacker dimma i Münster på morgoncyklingen.
Läste idag i SvD att bristen på blomängar hotar våra fjärilar. Kom då att tänka på den här underbara ängen mellan Druyes les Belles Fontaines och Sougères. Lovar att den var ännu vackrare i verkligheten än vad den här bilden förmår att förmedla. Visst var det längesen man såg en sån blomsteräng i Sverige?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)