Vinshoppingtur

Nu finns det bilder!

2012-08-24

Idag var det arbetsdag för mig, åtminstone delar av dagen. Rolf lämnade hemmet till cykel för att köra söderut längs Loire mot Nevers. Häromdagen åkte han ju norrut, och nu ville han förlänga den sträckan.

Jag åt frukost och tog en hundpromenad. För första gången var det så svalt att jag kunde ha västen med några små dummies på mig, så vi gick bort till en stubbåker där jag räknade med att ingen skulle bry sig om jag gick en promenad. Vi gick ut dirigeringsfyrkanten synligt och sen ställde jag mig i mitten och lät Lakrits ta in dem synligt men ospårat. Inga problem, förutom att varken han eller jag uppskattade underlaget. Stubbåker med en och annan tistel var inte kul för varken barfotafötter i sandaler eller labradortassar. Han galopperade visserligen ut, men travet tillbaka talade sitt tydliga språk. Vi gjorde en sån omgång, sen fick det räcka.

Framåt tvåtiden tänkte jag att snart ringer nog Rolf och vill bli hämtad. Jag kanske skulle ta och besöka en cave eller två innan dess? Chai är förresten en synonym för cave, har vi lärt oss de här dagarna och har inget med te att göra. Jag tog en hundpromenad till, men de caver jag besökte var stängda, kanske fortfarande hade lunch. Alltså gick vi hem igen och så bytte jag hundar mot bil och for iväg till andra sidan motorvägen. På vägen dit stannade jag i branta backen där det fanns en skylt om dégustation. Precis när jag svängde in på parkeringen såg jag en cyklist stå i samma kurva som jag själv pustade i för några dagar sedan. Det såg ut som Rolf, tänkte jag, men slog bort tanken, han var ju bortåt Nevers eller längre. Just då ringde telefonen. Det var Rolf som sade att han skulle vara hemma om tio minuter, var var jag nånstans? Är du i branta backen, svarade jag. Häpet svarade han ja. Perfekt tajming, han hade orkat cykla hem igen, hade kört 8,5 mil och nu fick han husnycklarna och kunde åka hem och duscha och vila medan jag slapp hämta och kunde ägna mig åt vinshopping.

Den här backen är mycket brantare än jag lyckats förmedla på bilden.

Bortåt Tracy sur Loire hade jag läst om en intressant vigneron, Alexandre Bain, som skördade sina sauvignon senare än alla andra i Puilly Fumé och körde helt naturellt. Det gick inte att utläsa om han hade dégustation et vente, men jag hade adressen och chansade. På vägen dit snubblade jag över en annan Puilly Fumé-skylt och åkte in. En annan kund var just inne och köpte ett par lådor vin och jag frågade om det gick bra att provsmaka. Det var en äldre herre som höll i det hela och antingen försökte han lura mig eller så var han gaggig, för han hällde upp ur en flaska och försökte sen sälja mig ett par andra. När jag protesterade (de var dyrare) sade han nåt i stil med att ”det var samma vin”. Men jag protesterade igen och då gick han muttrande och hämtade två flaskor av det vin jag faktiskt hade provsmakat. Det var å andra sidan väldigt prisvärt, lite syrligt, inte den sötma som många viner har härnere.

Förvirrad, men ändå nöjd med köpet, åkte jag vidare till Bois Fleury där Alexandre Bain skulle husera. Jag hittade hans ställe, en ganska stor byggnad för vintillverkning bredvid bostadshuset, men tyvärr inga skyltar alls om vinproduktion eller försäljning.

I byn fanns en liten butik, så jag gick in där för att kika om de månne förde hans vin. Det gjorde de nu inte, men jag köpte lite fräscha grönsaker och ett par andra flaskor vin jag hoppas är prisvärda. Bland annat hade de riktigt stora och fina kronärtskockor, så jag köpte hem två till förrätt.

I Sant Satur stannade jag på huvudgatan och gick in till Laporte. Först såg det ut att vara ett jättedyrt ställe med flaskor uppställda i 50-eurosklassen, men när jag började prata med honom och nämnde det, visade han mig på normalt prissatta flaskor kring 7,50 till 8,50 euro. Helt överkomligt. Jag provade tre sorter: calcaire, silex, och ett rött. Silexvinet var det klart bästa av de båda vita, och det röda hade en intressant hallondoft med en mycket lätt smak. Jag köpte tre flintaviner och ett hallonvin.

Slutligen var jag nyfiken på de många reklamskyltar som fanns överallt i trakten till en cave som visade sig ligga vid botten av vår superbranta backe. Det stället var mest turistiskt med en massa souvenirkrams och kändes inte seriöst, med priser i nivå med vår värd och över, så då bara vände jag på klacken igen. I den prisklassen kan jag lika gärna köpa av vår värd.

Hemkommen blev det några timmars jobb igen innan jag kokade kronärtskockorna och den gös (sandre) jag köpte häromdagen. Till dessert ost följt av crème brûlée. Mycket bra. Kronärtskockorna var som sagt stora och underbart goda, vet inte om jag någonsin ätit bättre tistlar. Gösen kokade jag med färsklök och gräslök i grädd- och vitvinssås, mums vad gott det blev. En sallad till det bara. Rolf hade gärna sett nåt att suga upp såsen med, typ ris eller potatis, men nu fick bröd från vårt bästa bageri duga till detta ändamål. Min mest lyckade måltid hittills härnere.

Jag tog hundarna på en kvällspromenad Jag stötte på en gammal tandlös man som talade en helt obegriplig dialekt. Vi lyckades i alla fall utbyta ett par ord om vädret (24–25 grader idag, nästan kallt) och att hans hund skällde i hundgården bakom huset för att han kände att det var hans territorium. Visst, såklart, sade jag och lyckades ta mig förbi hundgården i ganska samlad tropp. Vi kämpade oss sen uppför vinberget, upp till övre tvärvägen. Utsikten därifrån är fantastisk, men jobbig väg dit är det. Ner också, förresten, men då är det andra muskler som får jobba. Kom på halvvägs att det vore smart att låta Lakrits få ta en dirigering i backen, så jag knöt ihop kopplet (det enda jag hade med mig av apporteringskaraktär) och kastade det synligt för honom. Hade ingen lust att behöva riskera att få knata upp själv igen efter det… Sen gick vi ner för resten av backen och jag skickade upp igen.

Det första hustaket där nere är vårt hus.

Han höll bra fart upp, och ännu bättre fart ner. Det syntes hur hans lårmuskler fick jobba med att bromsa in till mig istället för att rusa vidare till typ Sancerre. Nästa gång jag går uppför vinberget ska jag försöka komma ihåg att ha med mig nåt bra att lägga ända däruppe.