Bilder från golfbanan

Fullt ös i nya täcket. Han hade det hur härligt som helst.

Se hur högt upp i halsen täcket går...

Här ser man hur plötsligt hur han kommer springandes med kläderna nedhasade...

Han har lyckats kränga genom benet i halshålet, hur sjutton nu det gått till...

Några hussemekade bilder som visar denna otroligt vackra dag.

Vi går tillbaka i våra egna spår i motljuset.

Kasper tränar på att gå Nära.

Det var inte bara vi som ville utnyttja dagen och golfbanan.

Helt trolskt, eller hur?

Det var svårt att välja bland bilderna, de är så underbara...

Antagen!

Hurra! Vi kom just in efter en superskön runda på golfbanan i ospårad snö. Det gnistrade så vackert i snön och Kasper fick äntligen rusa av sig all överskottsenergi han hade samlat på sig de senaste dagarna. Jag hoppas husse lyckades ta lite fina bilder.

Iallafall, öppnar mejlen här hemma och får se att jag är antagen på Klickertränarutbildningen 2010 i Stockholm! Hurra! Det är inte direkt billigt, men en jättebra och ambitiös utbildning. Det är som fyra kurser à 2 dagar med läxor och träning fram till nästa omgång. Vet några som redan gått den och som är helnöjda. Jag kör ju med klicker sedan länge, men känner att jag saknar en massa bitar – och framför allt saknar jag nån kunnig som kan vara med och peta, säga när jag gör fel och hur vi som ekipage kan bli bättre. Se saker jag inte själv kan se, eller inte vet hur jag ska åtgärda.

Idag var förresten första gången Kaspers nya obtracktäcke fick komma på verkligt prov. Det är -9 grader ute, inget för en liten frusen gårdshund. Täcket är ju rätt tunt och jag var nyfiken på hur det egentligen skulle hålla mot kylan. Jag kunde till min häpnad konstatera att han trots den rätt smala och högtgående halsöppningen under sina vilda språngmarscher lyckades få upp högra tassen genom halshålet! Ett par gånger lyckades han också trassla frambenen in i andra benhålet, men det är mer begripligt. Efter att ha dragit åt gummitrådarna vid halsen på båda sidor fick vi ordning på detta. De måste dock släppas ut när man tar av/på, annars går det inte att få igenom huvudet.
Med tanke på detta är jag väldigt glad nu att jag inte köpte backontrack-täcket som jag annars var sugen på: det hade en enorm halsöppning ner på halva bringan på en gårdshund, där hade han fått ut tassarna ideligen utan att jag kunnat göra nåt åt det.
Några gånger såg han ynklig ut och kallades in till depån. Tassarna var isklumpar och fick tinas i mattes hand. Sen kunde man rejsa ut igen. Det var rätt djupt att gå i ospårad snö (gissar på 20 cm, mer där det blåst upp). Jag trampade ner ena foten i ett osynligt vattenfyllt dike (bara lite vatten kom över kängkanten), och Kasper såg rätt förvånad ut nån gång när han åkte ner i ett oväntat dike. Så när vi hittade traktorspår från en underhållsmaskin rejsade han desto mer, och vi människor fick det lättare att gå. En himla mysig promenad, mycket trevligare än igår med all blåsten, även om det då bara var -4 eller så.
Täcket, då? När vi kom tillbaka till bilen kände jag lite under täcket. Nog kändes det ganska svalt mellan rygg och täcke. Och då har han ändå sprungit rätt vilt stora delar av tiden, även om jag körde en del Nära-övningar på tillbakavägen. Jag är lite böjd att börja leta efter ett kompletterande fleecetäcke, så kan man välja ettdera eller båda, allt efter väder. Det här är kanon om det regnar, men känns inte riktigt till fyllest i kyla.

Snöar för fullt, och blåser

Värsta blåsten

Trots obtracktäcket ville Kasper vända in igen med huset nästan inom synhåll. Tvingade dock med honom till en översnöad äng, där vi lattjade en stund. Hade bytt till varmare jacka så jag fick inga leksaker med mig. Undersökte fickorna och tom plastpåse med klämma samt en mössa fick duga att köra lite apporteringslekar med. Det funkade det också. ;)
Nu när vi kommit in igen har snöandet tilltagit ännu mer. Bara det slutar blåsa så tar vi en tur till golfbanan. Kanske imorgon?

Kasper njuter av snön

Kasper har blivit osedvanligt sprallig nu när snön har kommit. Hittills har det blivit tråkiga koppelpromenader, om än i flexi en gång i går för att han skulle få rejsa av sig lite mer i lössnön. Någon av de närmaste dagarna ska vi nog försöka ta oss bort till golfbanan så han får sträcka ut ordentligt. Det behöver han.

Däremot har han villigt poserat framför kameran. Sätter husse upp sitt svarta fotoskynke kommer Kasper genast dit och ska posera. Ett smakprov:

Freddie och Sabina

Labbarna Freddie och Sabina hälsade på idag tillsammans med sin matte. Det var kul att träffa dem.
Vi gick på promenad och Kasper drog mer än han brukar på våra solopromenader, men inte lika intensivt som med Enzo.
T tyckte att stenskogen skulle fungera bra som sökskog. Har aldrig tänkt på den så, men bortsett från att den är ganska liten och att det rör sig en del folk där, så har hon nog rätt i det. Den är öppen och fin, och det finns massor av stenbumlingar att gömma sig bakom. Iallafall gillar jag den skogen, det är alltid trevligt att gå där.
Där släppte vi Freddie och Kasper, som dock inte alls började leka med varandra, utan bara sprang omkring var för sig. Då fick Sabina komma loss också, och det gick bra. Kasper fick till och med nosa henne i baken utan att hon fräste ifrån.
Nu är det matlagningsdags och jag ska ner och steka lite blomkål till kyckling i kokosmjölk, som redan står klart och bara ska värmas. Oj, husse ropade just att det är vitt på marken! Vi kanske gick över stenhällarna för sista gången på ett tag, det kanske blir glashalt där nu?

Ett litet luciapussel

Hoppas tekniken fungerar – och ha så kul!

(gå en bit ned på sidan)

Hälsning från Kasper

Dans

En kort bildblogg om pardans som omväxling. Dottern hade avslutning i Solna Sportdansklubb i helgen.

S och S gjorde mycket bra ifrån sig, det var riktigt kul att se dem.

Klubbens i nuläget mest rutinerade par visade upp sig i sina tävlingskläder.

Bredden på tävlingsparen var ökat rejält de senaste åren.

Snygg linje av dansare. Borde ha skurit bort basketkorgen.

Lyckades fånga den raka bensparken.

Ni som är intresserade och följer Let's Dance kan notera att det är S:s danslärare Björn som ställer upp tillsammans med Gudrun Schyman i vår. Ni får alltså gärna heja på dem, oavsett politisk åskådning. ;)

Viltspårträning

Igår eftermiddags lade jag ett viltspår som vi gick i morse när det ljusnat. Liggetid ca 16 timmar. Hade egentligen velat ha lite kortare liggetid, men det är svårt nu med mörkret som faller tidigt och försvinner sent.

Spåret var rätt kort, en vanlig vinkel och en harlycka, två bloduppehåll. Vädret var kanske 3–4 plusgrader, regn tidigare i morse innan vi begav oss ut, knappt någon vind.

Kasper var okoncentrerad i början. Trots våra vanliga rutiner med spårsele och spårlina är det som att han vill ut och skutta var som helst i skogen, och inte alls nödvändigtvis följa spåret. På typ tredje eller fjärde försöket kom han dock rätt och började spåra. Fler gånger kommer han ur spår och vill sticka åt annat håll. Jag håller emot och väntar och så småningom kommer han tillbaka.

Vid harlyckan fick han problem, och jag fick visa på. Trots det hamnar han fel rätt snart. Jag trodde han skulle gena lite och lät honom hållas tills det blev uppenbart jättefel. Vi gick tillbaka till ett ställe där jag visste att det fanns blod och han fick starta om. Därefter gick han på egen hand, även om det skuttades lite hit och dit så tog han sig fram till skanken till sist där han belåtet började gnaga.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det är som om jag har en helt annan hund i andra änden av snöret. Han gick ju kanonbra på försommaren, men efter semestern är det som att han inte har koncentrationen längre alls. Vi får fortsätta att träna den här typen av spår, varvat med några med kortare liggetid, tror jag, så får vi se var vi hamnar.

Det bästa med dagens träning var att jag snubblade över rejält med trattisar på tillbakavägen till bilen. I december! Dags att gå och rensa dem inför middagen.

Andra halvlek

Efter pausen blev det frågor och lite förbudstankar:

• Feng shui för hund = det andra kallar stadgeövning eller omvänt lockande. Dvs. hålla en godisbit och inte ge den förrän man får ögonkontakt. Blicken på godiset = sluten hand; blicken på föraren = öppen hand och varsågod.


• Spring mot staket = godis. Det här var ett tips för hundar som skäller på förbipasserande. Så snart hunden springer i riktning mot staketet/häcken/gränsen – utan störning – klicka/ropa och ge belöning. Så småningom kan man få detta att funka även när störningar kommer, om man bara betingat tillräckligt. Kändes lite som skvallerträning (som hon f.ö. också pratade en hel del om).


• Lär in ett bra nej som är tydligt: hon möter ofta folk som säger att deras hundar bara går upp mer i varv om de nejar. Hon menar att ofta slarvar man med inträning av nej. Man använder det i många olika situationer, med varierande resultat. Hunden lär sig ofta bara att nej förekommer i samband med uppvarvning – aha, Nej betyder att jag ska varva upp!


• Vatten + ömka: vattensprut används med fördel tillsammans med ömkning. Ömkning förstärker läskigheten. Hon hade lärt en vattengalen golden att bli rädd för vattenspruta just med hjälp av ömkning (bygga negativt värde).


• Max 10 sekunder, jag avslutar: Ömkningen ska vara kort och det är föraren som ska avsluta handlingen, inte hunden.


• Fokus på mig: under ömkningen ska fokus vara på föraren, inte på nåt annat i omgivningen. Annars dominera med t.ex. rösten för att höja uppmärksamheten.


• Bli kompis igen: efter ömkningen avslutar man med ett Bra eller liknande. Gäller även efter Nej; avsluta med ett Bra när hunden gör rätt.

Avslutningsvis: hur var hon? Duktig, engagerad och intressant att lyssna på. En god talare. Hon talade en hel del klicker, men mest som precisionsförstärkare, inte så mycket shaping. Köpte en signerad bok av henne. Dessutom träffade jag en tjej från rallykursen som jag glömt namnet på (Weimaraner), och Perlas matte var där, samt Eva Sognevik och hennes man (de sista såg jag bara på avstånd). Det var nog ett sextiotal åhörare, bra arrangerat av Täby-Danderyd BK.

Första halvlek

Några korta anteckningar från första halvan av föreläsningen:

• Lek mera! Det ger bättre kontakt; håller med, kan inte sägas för många gånger.


• Hunden gör det den vinner på; se alltså allt ur hundens synvinkel snarare än din egen.


• Fånga upp innan hunden stuckit iväg mentalt; öva upp snabbheten.


• Kamplust = koppeldrag (Det här tarvar en förklaring: hon menar alltså INTE att man ska sluta kampa med sin hund ;). Men hon har visst sett en koppling mellan kampglada hundar och att hundarna drar i kopplet. Icke kampbenägna hundar drar inte lika mycket. Här skulle det ju vara kul att göra en liten undersökning... På Kasper stämmer det ju, men det var en hund, det... Och på Enzo stämmer det, det var två... Flera?)


• Pingla kan underlätta vid koppelinlärning = fri
  Hon föreslog att man har med en kattpingla och sätter dit den i halsbandet för de passager då hunden får gå som den vill – ett slags förstärkt Fri. Hon menar att man vinner två saker: det blir väldigt tydligt för hunden: pingla = gå som du vill, inte pingla = gå vid förarens sida; det blir väldigt tydligt för föraren: man kanske går i andra tankar och plötsligt ser hunden där framme. Hur kom den dit? Har jag gett tillåtelse, eller har den snikit sig dit utan att jag märkte det? Och så slipepr man vara superduktig hela långa promenaden med eventuellt medföljande inkonsekvens, som bara försenar inlärningen. Lät rätt smart, även om Kasper nästan är förbi detta stadium nu. Detta förutsätter ju också att man hittar en enkel och smidig monteringslösning så man kan ta av och på pinglan lite hur som under promenaden.

Memea Mohlin

Väntar på att föreläsning med Memea Mohlin ska börja.

Morgonrutin

Lina berättade om hennes hundars morgonmys och då inser jag att en sån rutin har vi också. Vi myser direkt på morgonen.
Kasper hör när jag går in på toa. Rassel, rassel, rassel låter det när han kutar uppför trappan nerifrån köket. Jag har lämnat toadörren på glänt, för jag vet ju att han kommer. Puff upp med dörren och in till matte. Jag skjuter till dörren igen och så hoppar han upp med framtassarna i knät. Jag böjer mig fram och får fina morgonpussar och sen kliar jag honom i nacken, på huvudet, bakom öronen, och på ryggen. När vi är klara tittar han på dörren. Jag öppnar och släpper ut honom och stänger efter honom. När jag är klar inne på toa går jag in i sovrummet igen. Då sitter han där nedanför sängen och kikar: ska hon klä på sig (=vardag) eller ska hon hoppa ner i sängen igen (=helg)?
På vardagarna går vi ner och äter (en latte och en portion nordic special plus) och sen går vi på morgonpromenad. På helgerna vet han att det finns en god chans att han blir uppbjuden i sängen och får ligga där och gosa en stund under täcket medan matte slurpar i sig en morgonlatte. Sen vankas istället en längre promenad.

Idag blev det lite annorlunda, för i morse skulle adventsbelysningen upp. Nu blir det istället skogspromenad efter lunch. Praktiskt att ha en liten hage till morgonkiss såna dagar.

Trevlig advent på er alla!

Superduktig i skogen

Jag trodde det skulle vara skapligt torrt i markerna om vi tog oss upp på berghällarna med vitmossa. Icke. Eller, det hade väl varit okej om det inte varit för crosshojarna som plöjt upp stora leråkrar där.
Stödd på Kaspers koppel halkade jag mig fram och fick en skön skogspromenad iallafall. Solen sken lite blekt ett tag, vore ju synd att inte utnyttja det.
Kasper var lite väl pigg i början, så han fick gå kopplad. När han började sansa sig gjorde jag ett godisträd varpå jag släppte honom. Oj, vad kul det var att rejsa bland granithällar, lingonris, ljung och mossa. Och så lera då. Vid tredje återkomsten kopplade jag upp och läta honom varva ned någon minut, sen släppte jag igen. Då var han bra lugnare, och ingen gång försvann han utom synhåll. Jag gjorde ett par godisträd till, plus några godisstenar. Sånt är alltid kul, tycker Kasper.
När vi närmade oss stora vägen funderade jag på att koppla upp, men bestämde mig för att ge honom en chans. Han fick godis tätt tillsammans med kommandot Nära – och det gick bra. Det slutade med att han fick förtroendet att gå lös hela vägen till bilen. Min superduktiga kille ligger och sover nu.

Promenadsällskap med hög förväntan

Igår väckte A en tanke när vi var ute och promenerade. Kasper är nämligen apjobbig så fort vi träffar Enzo med matte, drar i kopplet och beter sig allmänt som om han vore nio månader och inte en stilig ung herre på snart två och ett halvt år.
Hennes teori var att det var för att han träffade Enzo. Men – efter de första inledande minutrarna igår intresserade de sig inte nämnvärt för varandra, utan gick och snoozade var och en på sitt håll medan vi gick och pratade.
Det där sista var min tanke senare på kvällen: att han beter sig så där för att jag inte fokuserar på honom som när jag går ensam, utan istället pratar med Enzos matte.

Nu på eftermiddagen träffade vi och slog följe med en cavalier king charles, Leo, och hans husse. Först var Kasper ivrig att få gå fram och hälsa. Jag lät honom sitta och vänta först, sen tog vi det stegvis, något steg fram, sitt, belöning, något steg fram osv. Till sist ett varsågod. När hundarna hälsat var det bra, och vi promenerade i långsam takt och pratade utan fokus på hundarna. Då går bägge fromma som lamm, och Kaspers niomånadersbeteende fanns det inte en tillstymmelse av!
När vi skildes åt tänkte jag särskilt på det: Kasper var precis lika lugn och fin innan våra vägar delades som efteråt.

Vad sjutton är det med A+E-ekipaget som gör det så svårt? Vi har ju gått ett par kurser ihop, och emellanåt tränat agility eller busat på nån äng. Kanske är det bara själva åsynen av dem som ger en så hög förväntan att han sedan inte kan släppa det?
Någon som har en bra teori på orsaken? Och gärna på hur man löser problemet; att belöna kontakt hjälper bara en mikrosekund, och jag vill ju kunna fokusera på sällskapet, inte bara hunden. Jag försöker ha lägre krav på honom när vi går så där, men att han superdrar vill jag ändå inte tillåta. Märkligt är det när man jämför med hur det var idag.

Nybadad

Kasper njöt igår kväll av att få bli avduschad och schamponerad. Han hade börjat lukta hund, och det tillsammans med lervällingen på Drottningholm avgjorde saken.

Efter badet fick han sen ligga och mysa en lång stund under mattes täcke, medan matten läste bok på franska. Bra avslutning på helgen!

Rasträff på Drottningholm

En del av de gårdshundsägare som dök upp det mulna vädret till trots. Kasper fick gå i lina ett par gånger för att dämpa sig. Men totalt sett var han osedvanligt foglig.

Kasper var sitt vanliga otroligt heta jag när vi gick mot grinden till hundöarna. Det finns ingen annan plats som triggar så otroligt mycket. Efter att ha försökt dämpa honom lite klafsade vi genom leran bort till den mer öppna ön. Där syntes massor av gårdshundar på långt håll och när jag släppte Kasper susade han glatt iväg och hälsade på de hundar han mötte.

Det skulle egentligen vara bytardag så jag hade med ett par urvuxna täcken. Men i verkligenheten förekom ingen sådan aktivitet, så jag tog med dem hem igen och har nu lagt ut dem på Tradera. Är det någon som har/känner till en mindre hund som kan behöva ett vintertäcke, så dirigera dem gärna till

102793366 Limex hundtäcke, fodrat, stl 25 - mindre hund
102793976 Hurtta hundtäcke, fodrat, stl 36 - mindre hund

Någon hade missuppfattat det där med kastrerad hane lite. Kasper står snällt och låter honom hålla på.

Det underliga var att Kasper efter att ha lattjat en stund lugnade ner sig avsevärt mer än han brukar, gick och svansade kring matte och husse långa stunder. Jag märkte att han hade lite rest ragg några gånger, tror att det var några hundar i gänget han inte riktigt gillade. Det fanns flera hanar i ungefär samma ålder och ett par smågruff fick avstyras, men annars gick det fredligt till, som vanligt. Jag tyckte egentligen att det var trevligt att se att han kom frivilligt till oss många gånger, liksom att han var lyhörd på de flesta invisslingar. Jag belönade med skinkost, vilket var populärt. Skinkost funkade också rätt bra i hundgrupp, för det är ingen som kan smita fram och snika sig på från sidan för att ta del av godsakerna, utan belöningen kommer till rätt hund tack vare den lilla öppningen.

Kul med så många brunvita hundar på samma gång – Kasper längst till höger.

Det var osedvanligt få hundar av andra raser där idag, kanske hade de redan utnyttjat gårdagens kalasväder? Idag var det mulet, men vi tajmade in regnet, som inte började förrän vi var hemma igen.

Tre RR hörde till de utsocknes. Jag gillar alltid att se dem, de har en helt annan springstil än gårdshundarna.

Det dök upp ett par presumtiva dsg-köpare som var nyfikna på att lära sig mer om vad dsg är för ras. Sånt är trevligt och uppmuntras.

Jag tyckte dock väldigt synd om en liten valp som var med och som hade uppenbara problem med bakbenen. Jag trodde först att den ville bajsa, men inte fick ro tack vare alla andra närgångna hundar, för ungefär så gick den, halvt nedhukad hela tiden, och med svansen mellan benen. Fick dock senare veta att den alltid går så. Hunden är inbokad för större undersökning. Det såg inte bra ut :( ...

Kompletterade med lite hussebilder, inte lika många som vanligt på grund av nån felaktig inställning på kameran. Så kan det bli.

Morgonpromenad

Ska börja med igårkväll då det regnade och marken var plaskblöt. Jag testade ett Ligg mitt på geggiga grusvägen, och ta mej sjutton, lade han sig inte ner direkt! Belöning med kastad leksak.

I morse njöt vi av att det var hela tio grader varmt. Vi mötte mellanschnauzern och den trista hussen som numera inte hälsar efter att jag ville träna hundmöte på mitt sätt och inte på hans (!). Sist vi möttes var schnauzern lös och kom fram medan Kasper var lugnt (kopplad) vid min sida. Jag minns att jag då skadeglatt noterade att schnauzern inte lydde deras inkallningskommando. :)

Även den här gången gick mötet bra. Jag såg Kaspers kropp stelna till när han fick syn på hunden lite längre upp på andra sidan vägen. Kände efter i godispåsen. I princip tom. Attans, jag som gärna vill skvallerträna varje chans jag får. Tog ut påsen ur ficken och fick genast Kaspers intresse riktat mot påsen istället för mot hunden. Jag vände omständligt och extra långsamt ut och in på den och lät honom vara med och nosa. Skakade ut ett par ynka smulor som han letade reda på på marken, och sen fick han nosa av påsfodret noggrant och hjälpa mig se att där inte fanns något mer. När vi hade klarat av denna ritual hade husse och hund hunnit passera. Kändes så bra att ha vänt detta möte till något positivt.

Valpdressyr

Kul och imponerande film om valpdressyr.

Tack :)

Tack för alla grattisar här och på fejan. Ja, jag är jättenöjd med rallyplaceringen – det fanns en massa bruksrävar på plats som tränat upp hur många hundar som helst ...

Idag fick jag för mig att lära Kasper förstå ordet ”husse”. Har märkt i lite olika sammanhang att det är lite si och så med den förståelsen. Vi började träna i hallen och när Kasper råkade titta på eller ta ett steg mot husse klickade jag.
Det var skrattretande att se hur lätt det var att lära honom ett felaktigt beteende. ;)
Upptäckte efter ett par klick att han gick till den tomma matskålen först, satte tassen däri och sedan tittade upp på husse. När vi flyttade oss någon meter bort fick vi det bekräftat: han sprang först bort till skålen och sen till husse. Snabblärd är han onekligen.
Vi började om på en annan plats och efter ett par träningsomgångar kan han nu från position hos mig springa bort till osynlig husse på kommando. Nu har vi träningsvila så han får grunna på det där ett tag ...

Resultat i rally

Det ska sägas att domaren var snäll och att många var duktiga.
Vi hamnade på 9:e plats på 80 poäng av 21 startande, och det är jag jättenöjd med. Vi var tre ekipage som fick 80 poäng och av dem hade vi sämst tid, antagligen på grund av omtaget på nr 3. Mitt mål var minst 70 poäng, och det uppnådde vi med råge.
Det vi fick nedslag på var följande:
nr 1 (360 grader högervarv): sträckt koppel
nr 2 (enkel slalom): sträckt koppel
nr 3 (sitt och gå runt hunden): sträckt koppel, bristande samarbete, repetition, felaktigt genomförd övning
nr 10 (tror det var på väg till backa-momentet, det var rätt tätt med skyltar där): snusar/rör kon/skylt/person, sträckt koppel 2 gånger

I början var han inte riktigt med mig, så de sträckta kopplen är helt förklarliga. Hinder nr 3 var Sitt, gå runt hunden. Precis före det hindret hade flera tidigare hundar redan snosat på nån mycket intressant fläck (det var där vi fick bristande samarbete). Sen reste han sig när jag skulle gå runt, varpå jag begärde att få göra om (=repetition, 3 fel). När jag gjorde om reste han sig lite igen, men satte sig ned på nytt och jag gick runt. Det gav ändå felaktigt genomförd övning = 10 fel. Detta har vi tränat mycket för länge sen, men eftersom han ”kan” det har vi prioriterat andra moment de senaste veckorna (som satt riktigt bra). Mitt fel, såklart, att inte tänka på att detta behövde jobbas upp igen. Bortser vi från hinder nr 3, som gav 15 fel, hade vi hamnat på 95 poäng, lika många som segraren (Lotta med en av sina schäfrar, Yazza, tror jag. Supergrattis!). ;)
Så jag är jättenöjd. Vädret var ur Kaspersynpunkt kasst, fem grader, snålblåst och duggregn större delen av dagen. Dessutom hann det bli nermörkt innan det var vår tur som sista startande. Kasper har tillbringat många timmar i bilen idag, dels på förmiddagen på viltspårkursen, och dels under banvandringen och medan de första 16 ekipagen körde. Sen var han ute med täcke under kanske två ekipage varpå jag tog av det och fick en piggare, gladare hund som jag lekte igång innan vi gick in på banan, sist ut av alla.

Sen var de snälla och delade ut medaljer till alla utom 1-2-3 som fick en finare plakett, och hade priser till flertalet också. Kaspers sele hade tydligen hängt med länge pga svår storlek. Den verkar sitta bra och blir nog perfekt att ha som söksele. Någon sådan har vi nämligen inte.

Nu njuter Kasper vomburgare och jag ska snart få vin som belöning framför brasan.

Och jag en medalj

Km i rally

Kasper fick fin sele

Kasper har släpat filten...

... Från köket till övervåningen. En filt räckte inte i sängen
där...

Kasper tittar på Greys

Multimedia message

Testbild

Fler Barcelonabilder

Fler bilder hittar den intresserade här. En mycket fotogenisk stad.

Barcelona var underbart!

Barcelona var precis så avkopplande, soligt och skönt som vi hoppats! Jag har besökt många städer kring medelhavet, men aldrig någon som kändes så relaxad trots sin storlek. Kanske berodde på årstiden. Och alla ficktjuvsvarningar till trots kom vi hem utan att ha drabbats.
På marknaden sålde man blodriskor! Det har jag aldrig någonsin sett till salu i Sverige trots att vi har massor i skogarna här i norr.

Marknaden låg på gångavstånd från vårt lilla hotell och besöktes flera gånger. Både vackert och gott.

Vi hade inte räknat med så varmt väder (23 grader som mest) och hade inga badkläder med oss. Men fötter och byxben fick sig ett dopp ...

Gaudí var ju given. Han är väl den som satt Barcelona på arkitekturkartan, även om det fanns andra intressanta byggnader där också. Här Casa Milà, även kallat La Pedrera, eller numera Caixa Catalunya som äger byggnaden.

Det var värt den ganska dyra entréavgiften att få komma in. Framför allt det fantastiska taket var enormt sevärt.

Från Casa Milàs tak såg man långt, bland annat bort till la Sagrada Familia, också ett Gaudi-verk. Där bygger man för fullt, och runt 2026 räknar man med att äntligen ha färdigställt denna helt unika katedral.

Den ljusare delen av byggnaden är nybyggd (under konstruktion) och den mörka delen är den ursprungliga, den del han höll på med när han blev överkörd av en spårvagn 1926. Det ska bli 18 torn totalt, men redan nu kunde vi åka upp i ett par av dem. Det var en knapp halvtimmes väntan på hissen man lyckats meka in i tornet (kan bara ana hur lång väntan det är på sommaren), men absolut värt denna väntan. Förutom utsikten såg vi hur man arbetade med andra delar av byggnaden, och sen promenerade vi längs underliga trappgångar ner till terra firma igen. Vi bytte torn ett par gånger, hur sjutton han nu lyckats rita till det.

Utsikt uppifrån Sagrada Familia.

Hundhållningsskyltarna var skrivna på Catalan. Överhuvudtaget var Catalan det språk som gällde framför spanska. För oss utlänningar var det bra att få läsa båda, ibland var Catalan lättare, ibland spanskan. Jag fick en liten känsla av att Catalan hade lite gemensamt med italienska. Iallafall gick det bättre att prata italienska där än jag varit med om i till exempel Madrid.

Ser nu att skyltarna är identiska. Denna fanns iallafall i Parc Guëll och om jag fattar rätt får hunden inte göra ifrån sig på gräsmattan eller vid växterna. Istället har man anordnat en särskild plats för rastning av hundarna. Eftersom vi inte hade med oss någon hund gick vi aldrig och kollade hur dessa såg ut.

Jag har massvis med fler fina bilder (såklart!) och kanske kommer det ett potpurri så småningom. Kan absolut rekommendera stan, men kanske inte med hund i första hand. Det lilla jag såg verkar hund inte förekomma alls på samma sätt på restauranger och kaféer som i till exempel Frankrike. I tunnelbanan fanns någon typ av restriktionsskylt för hundar, som jag tyvärr glömde fota. Möjligen kan den ha inneburit munkorgstvång, för den enda hund jag överhuvudtaget såg i tunnelbanan bar munkorg. Men åk gärna dit utan hund!

Kasper har cyklat lös

Ett Barcelonainlägg kommer när jag har kikat lite mer på alla bilderna, men först en dagsrapport. Jag lämnade Kasper hemma för att hålla viltspårkursen. Tyvärr var vi bara fyra idag med, en var borta av okänd orsak och en visade sig inte hitta till skogen trots att hon varit där en gång tidigare. Synd! Vi får dirigera henne bättre tills nästa gång. Kursen gick iallafall bra och de hundar jag hade hand om var så duktiga. Denna gång lade de spår åt varandra, och det var nog nyttigt, åtminstone för några hundar, att mattes spår inte fanns med.

När jag kom hem hade Kasper bara fått en kortare promenad, så efter lunch tog jag honom på cykeltur utmed sjön. Det var längesen jag cyklade med honom, men det var så härligt. Husse däremot har cyklat en hel del med Kasper nu under hösten, både i koppel och fastsatt i cykeln. Själv har jag ju längtat efter att testa att cykla lös med honom, och efter en liten träbro fanns en lång raksträcka som var helt folktom, så jag bestämde mig för att våga. Han sprang direkt och kissade, så jag fick upp farten lite. Sen susade han om, men vände sig om och hade koll på var jag fanns. Vi höll jämn takt och det kändes bra att ha honom något framför mig, för då hade jag full koll. Där stigen viker av uppåt höger uppför en liten kulle såg jag några människor med stavar, så jag valde att stanna nedanför och låsa fast cykeln i ett stängsel.
Det tyckte Kasper också, han sprang automatiskt ditåt. Husse brukar också stanna där, tror jag, så han var van. Sen vandrade vi i den nu tomma kohagen. Det är en grej som är bra med hösten – djuren är intagna och man kan gå där med hunden lös utan att riskera att stöta på nån som ogillar lösa hundar. Kasper hade bra koll på var jag var, jag gjorde en hel del inkallningar och han kom spontant många gånger också. Jag provade Sitt och inkallning samt Läggande under gång. Funkade, trots blöt kohage!
Väl nästan tillbaka vid cykeln kom det ett par med en lös liten tax nedför kullen. Jag kopplade Kasper och började låsa upp cykeln. Taxflickan sprang fram och Kasper hängde i snöret bakom mig och ville hälsa. De fick göra det en kortis och taxmatten gav godis. Egentligen hade jag tänkt cykla iväg med lös hund, men på grund av taxflickan kopplade jag honom i stången. När vi var förbi träbron såg det folktomt ut. Där ringlar sig stigen mer så man har inte lika bra sikt, men jag bestämde mig för att chansa och släppte honom igen.
Han vek av två gånger mot de små sittplatser som finns närmare sjön, men jag visslade lite så kom han igen. Jag märkte att min vissling fick honom att sakta in och vänta in mig också när han satte iväg lite för fort på stigen framför. Vi mötte två personer utan hund, men jag bestämde mig för att det klarar han så vi körde bara förbi dem. Inga problem. När vi närmade oss t-korsningen såg jag fler människor och bestämde mig för att koppla upp innan vi mötte dem. Dels gick det inte att se om de hade hund och dels närmade vi oss stora vägen snart ändå. Jag kallade in honom utan att kliva av cykeln och kunde koppla på utan problem. Konstigt nog fattade han att han inte skulle till mitt vänsterben. Jag stod halvböjd mot pinnen på höger sida och fiskade upp linan med kroken och han sprang dit helt av sig själv. Han var sååå duktig!
Mindre duktig var han när vi cyklade in på gården. Det kom ett par med hund nerför vår lilla gatstump, så istället för att släppa honom före grusgången cyklade vi hela vägen in. Sen trodde jag dumt nog att vi var så pass långt från hunden att jag lugnt kunde släppa honom medan jag hoppade av cykeln och ställde undan den. Wroom!
Han hade inte glömt av hunden, utan skulle ut och hälsa. Jag tog fram visselpipan jag förtänksamt hängt om halsen och visslade några gånger. Här! hörde jag på andra sidan om vårt hus. Nu går det inte så enkelt att gå runt huset, så jag tog grusgången tillbaka för att plocka upp olydingen. Då kommer han spontansusandes. Han hade hälsat, hört att matte visslade och kom tillbaka. Lite sent, men kom faktiskt. Kan man bli arg då? Han fick sitta (lös) medan jag låste cykeln och låste upp ytterdörren. Sen fick han godis för att han trots allt klarat detta utan att kuta iväg igen.
Nog har vi saker att träna på, men detta är ändå oerhörda framsteg mot hur han skulle varit tidigare. Så totalt sett är jag mycket nöjd med utflykten. Och det var en superhärlig känsla att cykla med honom lös. Det har varit en dröm att kunna göra det. Nu borde vi fundera ut en lång bra grusväg eller bredare stig där vi inte riskerar alltför många möten (och framför allt bilar) där vi kan ta ett längre sånt rejs. Vilken lyckokänsla!

Grattis till Götängenshundarna!

Både Cärla och Aza har fått jättebra kritik idag på utställningen i Växjö.
Kasper grattar sina släktingar såklart!

Bild från Kil

Lånade en bild från Anna. Jag är utstyrd i min nya underliga, men riktigt sköna, houdinimössa. Kasper leker med en av alla de nya hundbekanta, lapska vallhunden Gaia.

Rallyavslutning + viltspårkurs

Idag var det en hektisk dag. Som tur var har Kasper hunnit krya på sig och vi har hunnit träna lite mer rallymoment de senaste dagarna. Nu är han lite övertränad på Ligg, visade det sig, för han erbjöd frivilliga sådana när han egentligen skulle sitta. :)

Rallyavslutningen hölls med både blå och röd grupp, så vi var väl runt 16 ekipage. Vi fick börja med att bygga varsin bana (röd + blå), två av dem vi ritat ihop på teorikvällen. Dessutom gick vi tipspromenad med ett rallymoment + fråga per skylt. Anette hade varit tidsoptimist och trodde vi skulle hinna köra två banor, men det blev till slut bara den röda som kördes, så fick de som ville köra den blå efteråt. Eftersom jag behövde dra vid 13 bad jag att få börja köra röda banan som första ekipage.
Vi gjorde såklart lite småmissar, några små nosanden, några sträckta koppel. Men på det hela taget är jag jättenöjd. Jag lekte igång honom före start, så vi hade finkontakt när vi gick in på banan och den behöll vi hela vägen igenom. På något ställe lade han sig istället för att sätta sig framför mig, och ett moment fick vi ta om pga min otydlighet. Men totalt sett kändes det som en helt okej runda. Tyvärr har jag inte fått nån feedback av Anette, eftersom hon körde vidare resten av ekipagen medan jag gick in till mikron och värde min medhavda matlåda. Den åt jag sen på verandan med utsikt över rallyplanen. Hann se alla ekipage, men sedan skulle de gå in och avsluta och då blev jag tvungen att istället åka.

Kasper fick hänga med till viltspårkursen och vi hann gå en kort promenad innan alla dök upp. Det var kul att träffa den dsg som är med på kursen. Likaså hade vi en ny tollare som också var en kul bekantskap. Kursen gick bra även idag, men jag får ta på mig att tina blodet ännu längre i förväg (hade ändå tinat sen 8 på morgonen) + ha med tratt till nästa gång. Nåväl, det löste sig.

Jag har anmält oss till VaBK:s KM i rally som hålls den 14 november. Då är det dags att hålla alla tummar och tassar på riktigt!

Nu får Kasper en hussevecka, för själv åker jag och en kompis till Barcelona för att njuta av lite spansk höst, tapas, Gaudi-arkitektur och vad annat man kan hitta på i denna katalanska metropol. Får se om det blir nåt fjärrbloggande, inte helt säkert.

Inte riktigt kry

Kasper är inte riktigt kry idag. Han har kräkts ett par gånger. Precis när vi skulle ut på eftermiddagspromenad började han ulka innanför dörren innan jag hunnit få på kopplet. Jag bara föste ut honom snabbt som sjutton, och där kräktes han upp en rätt stor hårboll. Har han blivit en katt?

Känner inte riktigt igen storleken på håren, kanske från nån hund i helgen? De lapska vallhundarna är lite misstänkta med tanke på pälslängden. :) Vi gick en kortare runda än jag tänkt, den tänkta träningen fick i princip utebli, bara när jag tog fram nya leksaken visade han lite Kaspergnista. Nu ligger han åter i sängen, precis som huvuddelen av dagen.

Klart störd

Madelen, tack, men jag skulle ändå inte ha klarat ett helt älgben i frysen. :D

Gick spåret i morse vid 9 (18 timmars liggetid) efter att först ha dragit mina störningsspår med vildsvin respektive rådjur.

Måste säga att han blir väldigt störd av dessa störningsspår. Börjar fundera på om det är min doft som finns överallt, både i det riktiga spåret och i det U-spår som jag gick med störningarna, som bidrar till förvirringen. Han har ju tidigare varit så spårnoggrann, men liknade nu mest en virrhöna.

Han vek av direkt i spårkorsningen, först i ”vildsvinets” framspår, sedan i dess bakspår. Som jag blivit rådd nejade jag så snart han vek av fel. Är dock inte helt säker på att det är rätt väg att neja här, men nu har jag ju provat lite olika varianter redan. Tror ändå att nejande bidrog till att han stannade upp förvirrad och inte förstod vad matte ville egentligen – skulle vi inte spåra? Att ta upp spåret igen i rätt riktning gick inte av sig själv, utan jag måste visa honom rätt. Samma sak när vi kom till ”rådjurs”-korsningen.

Normalt är jag tyst i spåret, men nu var han så uppenbart förvirrad att jag, förutom nejandet, valde att belöna med ett Bra när jag såg att han väl tog upp spåret ordentligt igen.

Nästa gång ska jag göra på annat sätt: inga störningsspår alls som kan förvirra, utan ett ganska enkelt och relativt rakt spår som snitslas tätt och dessutom gps:as. Det ska ligga så här länge, över natten, för det är då problemen kommer. Sedan ska jag vänta ut honom om han viker av och uppmuntra med Bra när jag ser att han ligger rätt och är noggrann med djup nos. Inga nejanden.

Nytt viltspårsförsök

Har ju fortfarande inte fått fatt i någon älgklöv, men jag lade ändå ett kort viltspår nu på eftermiddagen vid 15. Jag har markerat ut två störningsställen som jag tänker dra imorgon bitti, ett med vildsvin och ett med en annan rådjursskank. Har dessutom lagt in spåret på gps:en så jag bör kunna se exakt hur han går i förhållande till spårdragningen. Därtill ganska tät snitsling.

Ska ha med lite skinkost, tror jag, som extra belöning efteråt. Han gillar ju skanken, men har gått förbi den de senaste gångerna i sin iver att gå på färskare spår istället. Håll tummarna att det ska gå bättre imorgon!

Allt är inte godis som rullar. Kaspiskt ordspråk

Frivilligt läggande

Det har regnat idag. Husse har gått flera promenader med Kasper, så nu före middagen kände jag att vi allt fick ta en sväng. Vi gick upp till en kvällstom asfalterad parkering och där provade jag att få till ett frivilligt Ligg på den blöta asfalten. Efter lite testande av Sitt och Backa kom där ganska snabbt ett Ligg. Snabb korvbelöning nere vid marken. Nästa gång gick det direkt att få till ett Ligg. Stor korvbelöning med lite avslutande spring.
Vi gick vidare till en bra gatlykta och jag provade igen. Jodå, lika bra nu med.
Avslutningsvis provade jag när vi kom till en grusväg översållad med genomvåta gula höstlöv. Under en ny gatlykta ställde jag mig beredd med nya tussleksaken. Han kikade lite på mig, men sedan lade han sig direkt. Tjoho, leksaken åkte fram och han fick jaga omkring efter den en stund.
Tre Ligg på våt asfalt och ett på blöta löv, vad sägs om det för en klenmagad gårdshund? Jag är sååå glad för Idas tips!

Tomma hundar arbetar bäst. Kaspiskt ordspråk

Klickercamp i Värmland

Bilden är tagen av Ida.

Den fyra timmar långa resan gick bra, och även om gps:en inte kände till någon motorväg väster om Örebro gick det bra att hitta fram. Hittade nån kebabaktig mat i Kil som jag slevade i mig inne hos Harriet och Madelen. Stugorna var väl okej, med lite småskavanker och så. Men prisvärda.
Nästa dag såg jag hur omgivningarna såg ut, och vi bodde grannar med en stor tjurhage. På andra sidan den fanns fält vi kunde utnyttja till hundträning, men vi fick gå/åka bil runt tjurarna för att komma dit. Det fanns många och yviga planer om vilken träning som skulle bedrivas. Själv hoppades jag mest på burlekar och sök, men det blev det inget av till sist. Eller, på söndagen lekte jag burlek själv med Kasper, men det hade ju varit kul att kunna utnyttja träningssällskap när det för en gångs skull fanns tillgängligt.
Istället blev det spårning på lördag förmiddag. Kasper är ju inte van vid annat än viltspår, så jag lade ett kort korvspår på det öppna fältet, rakt ner i medvind och sen en vinkel med fotboll som avslut. Var lite nyfiken på om fotobollen skulle uppfattas som lika kul i ett sånt här sammanhang som den är hemma på gräsmattan. Han fick gå det efter en timme, men spårade inte alls som viltspår. Inte noggrant heller, av de bitar jag lagt (kanske var tredje meter) tog han kanske en eller två på hela sträckan. Vid vinkeln stannade han och tyckte vi var klara, sen hankade han sig så småningom fram till fotbollen. Mer tur än spårnoggrannhet. Fotbollen var väl halvkul, men jag hade garderat med extra mycket korv under den också, och det slank ju ner. Sen ägnade jag en stund åt att leka med fotbollen och klicka för lek, för att höja värdet på den. Jag känner inte att vi behöver lägga nån energi på den här typen av spårande, åtminstone inte förrän viltspårningen är avklarad. De flesta andra spårade med större framgång, men Madelen? hade fått spår lagt åt sig och när hunden gick bet hittade hon inte spårslutet bland annat.
Sedan körde man uppletande. Det har jag aldrig gjort (mer än som lek på gräsmattan) så jag valde att bara titta på. De vallade en ganska stor ruta, kanske 15 × 25 meter, och lade sedan ut en eller ett par föremål utan att hunden såg. Många skick gick sedan jättebra, medan andra var lite knepigare. Särskilt föremål som någon annan lagt ut var svåra för till exempel Pejla.
Jag tränade mellan varven lite rallylydnadsmoment med Kasper, med varierande framgång. Störningarna var ju svåra, så det är kanske inte så konstigt att det inte gick lika bra som hemma.
På eftermiddagen gick vi en promenad, och Kasper fick leka lös en stund med Tim, en 6,5 år gammal lapsk vallhund. Sen slappade Kasper och jag en stund innan det var kräft- och räkfest. Han fick vara ensam under middagen, men fick komma med på snacksätning efteråt. Det var ganska tätt med hundar på mycket liten yta, och han hade svårt att koppla av med bara en meters koppel tillgodo. Det blev lite smågnällande till följd. Kvällen innan var det också en del gnäll, men då fick han lite större rörelsefrihet och kunde koppla av en del mellan varven.
På söndagen fick vi sovmorgon eftersom det var omställning till vintertid, passade ju bra. Nu ville folk börja med uppletande, så vi tog bilarna bort. En del ville bort till en skogsdunge, men jag ville hålla det enkelt för Kasper så jag valde bort det. Fick sällskap av Madelen med Kiwi och Hanna med Gaia som också ville köra på fältet. Vi vallade en ruta på kanske 15 × 25 meter, lite smalare än igår. Jag hämtade Kasper och de andra fick börja så att han skulle få en chans att se vad de hade för sig. Eller så tänkte jag. Han kikade väl lite på dem, men var rätt okoncentrerad. När det blev min tur började jag att kasta ut en ny tussleksak jag köpt (men ej betalt) av A-K. Den kom inte så långt och hamnade väl synlig. Kasper tog den som en dans med lina på. Nästa gång fick Madelen gå ut lite och kasta den. Kasper tittade bort precis när hon kastade och den syntes inte i gräset, men han tog den ändå klockrent. Jag fick springa med lite ut för femmeterslinan räckte inte till, så det var kanske 7–8 meter. Därefter valde jag att avsluta när det nu gått så bra. I efterhand kan man ju tycka att han lika gärna kunnat springa lös, men jag tror han är rätt väl medveten om linan, så det är inte alls säkert jag fått samma goda resultat utan lina. Det fanns väldigt mycket intressanta har- och sorkdofter ute på fältet. Det här känns ändå som att vi kan bygga vidare på framöver.
Sedan åkte jag tillbaka till stugorna och körde som sagt lite burlek på egen hand. Efter att Kasper sprungit bort till border colliesarna som bor i stora huset blev det långlina igen. Det var första gången jag satt upp buren utomhus, och det var lika självklart som förut att hoppa in i buren på kommandot Buren. Jag klickade och belönade, körde öppen och stängd dörr, gav Fri och lekte utanför buren, sen kommandot Buren igen. Allt gick jättebra. Det som var svårt var när jag stängde buren lite längre stund. Då kom gnället och jag fick vänta bra länge innan han blev tyst i tio sekunder så jag kunde öppna igen. Under tiden kom Lina körande, parkerade sin bil, vi bytte några ord och så gick hon in i sin stuga. Då började hennes bil att rulla... Jag blev perplex först, men skyndade sedan mot bilen. Hann fram precis när den krockade mot en soptunna. Tur var väl det, för hade inte soptunnan stått där hade det varit liten nerförsbacke och sen Linas stuga som fått ta smällen. Nu gick det ganska bra, det var plastdelar framtill som fick sig en liten färgskrapning, det var allt. Lina hade haft en växel i, men den måste ha hoppat ur. Vad häpen man blir när nåt sånt här händer – tur att ingen människa eller hund var i vägen framför!
Jag avslutade burleken och gick in och fixade lunch. Då kom Tim med matte och ville husera hos oss, för deras rumskompisar skulle åka hem. Vi åt lunch tillsammans och sedan skulle vi träna lite lydnad. När jag väl kom ut verkar luften ha gått ur alla. Jag började köra lite mer rally som avslutning. Ida frågade lite om hur det fungerade och vad jag hade problem med. Just då gick det osedvanligt dåligt på grund av mycket nosande, men jag berättade att förutom det så var det ett elände att få Kasper att ligga när det är blött och kallt ute.
Hon kom genast på den geniala idén att få till det som ett frivilligt beteende. Jag har ju kört frivilliga beteenden en hel del, men mest inomhus, och det var rätt längesen nu, så jag trodde nog aldrig på att hon skulle få till det. Och det satt långt inne. Kasper började bjuda Sitt, Backa, Sitt, Backa, Stå. Och så där höll det på bra länge, blandat med lite frustrerade pip. Men så kom det en antydan till böjning på frambenen. Ida är en hejare på att klicka snabbt, mycket bättre än jag. Och så belönade hon lågt. Sen tog det ett bra tag till av samma visa innan en ny antydan visades. Och rätt snart lade han sig faktiskt på riktigt! Tack snälla Ida, bättre hjälp kunde vi inte ha fått! Jag körde vidare lite till och när jag sedan provade ett annat rallymoment, Front med sitt, lade han sig spontant istället för att sitta... Framförmappen hade rumsterats om.
Alla började dra sig hemåt, och jag packade, sopade ur stugan och vände hemåt jag med.
Det glunkades lite om att hålla nästa träff i Tångahed (minns jag rätt nu? åt Göteborgshållet) framåt vår/sommar och då att försöka få dit en instruktör för att få lite mer struktur.
Det vore nog bra, för sammanfattningsvis var det här ett väldigt bra initiativ, men det blev lite spretigt. Personligen tycker jag att det skulle fokuserats mer på saker som är svåra att få till på egen hand, medan moment som till exempel spår lättare kan läggas på egen hand hemmavid. Sen hade jag kanske väntat mig mer titta på varandra i tur och ordning och komma med problemlösningstips. Men sen ska ju tilläggas att alla övriga är bra mycket mer hundvana och klickerinsatta än jag, så det var oerhört lärorikt ändå att få vara med.

Hundmassage

Måste skriva några kommentarer om hundmassagen medan jag fortfarande har dem i huvudet (allt detta gäller frisk hund, kontakta annars veterinär innan du börjar ge massage):

• Kindmusklerna (tuggmusklerna) brukar uppskattas att man masserar.
• Värm upp genom att ”rulla” huden uppe vid nacken. Den ska släppa fint.
• Känn av hunden genom att föra fingrarna på båda sidor om ryggraden, se om hunden reagerar nånstans. Undvik ställen hunden reagerar på.
• Börja nerifrån framtassarna (”finger” för ”finger”) och gå uppåt.
• Man jobbar MOT hjärtat.
• Massera lätt (20 gånger lättare än på människa), max 1 minut per muskel.
• Massera kanske en gång i veckan, INTE dagligen.
• Håll inte fast hunden, det ska vara frivilligt och kännas skönt.
• Hunden sträcker sig normalt på morgonen, dsg även innan de ska gå ut. :) Om hunden plötsligt slutar att göra detta är det ett tecken att allt inte står väl till.
• Gör det till en ritual hunden får vänja sig vid: samma tid, samma plats.
• Det ska ha gått minst en timme efter maten innan man börjar.

Tja, nu ska jag börja packa in i bilen, så får vi se när vi kommer iväg. Rapport om klickercamp följer efter helgen! Ha en skön helg alla bloggare!

Några bilder från rallylydnaden

Fick lite bilder av Mikael Lundström från rallyn den 10 oktober. På nån bild är kopplet sträckt (minuspoäng) men här ser det ju fint ut.

Efteråt lekte vita herdehunden Frode, schäfern Perla och Kasper. För ovanlighetens skull är det inte Kasper som jagar de stora ...

Har inte hunnit skriva ...

... men det har trots allt hänt en del på hundfronten:

• Gick 5 km lerpromenad tillsammans med Enzo i måndagskväll, nästan så pannlampan åkte fram på slutet. Det börjar bli mörkt om kvällarna nu.


• Hann med nöd och näppe till VaBK senare på måndagen för föreläsningen om hundmassage. Lärde mig grunderna och Kasper verkar ge mig godkänt.


• Ikväll hade jag tänkt prioritera franskkursen, men då läraren aldrig dök upp och det bara var jag och en till där svängde jag om bilen till VaBK istället och var med på merparten av rallyteorin. Den var rätt bra, vi jobbade på slutet i fyra grupper med att teoribygga banor. Dessförinnan gick de igenom tävlingsreglerna, men där verkar rätt mycket ännu vara oklart. det verkar vara så att man får kolla upp vad som gäller från tävling till tävling.


• Håller på att planera inför helgens klickercamp norr om Kil. Kasper börjar ana att nåt är på gång när en massa väskor och sånt åker fram. Han skulle bara veta...

Det finns massor av fler urbra bilder från Drottningholm. När tid och lust infinner sig dyker säkert några av dem upp här.

Undrar om taxen räcker ut tungan åt Kasper? Och om det är för att båda är hanar?

Drottningholm

Igår var det så fint väder att vi bestämde oss att ta en tur till Drottningholm igen. Jag började med att vänta ut Kasper tills han gick drägligt mot den ack så lockande grinden.

Själv vet jag inte, men husse som gick i förväg menar att det tog 45 minuter innan vi dök upp...

Och då var Kasper fortfarande taggad – inte så lite heller. När jag väl släppte honom innanför grinden susade han iväg snabbare än en vinthund. Jag lovar. Jag gillar inte riktigt det där, för den enorma energin kan nog oroa en och annan hund som redan befinner sig därinne.

Två smågruff med först en amstaffliknande hund och sen en jack russell blev det i början, men snart sprang han omkring lugnt och fint och lekte väl med de andra hundarna. Jag såg att han undvek amstaffen som var lite väl på, lika bra det. Trots att han är kastrerad försökte han småjucka på några hundar, bland annat en hantax. Vad ska man tro om sånt?

Det märks iallafall hur han njuter av att få kuta runt här och leka med alla dessa hundar av olika storlekar och raser. Och mina visslingsinkallningar satt perfekt hela tiden! Husse fotade en massa och vi fikade i solen och bara njöt.

Och här kommer tripp, trapp, trull ...

Vacker hundtavla

Lade in rallykursen nedanför detta inlägg, så bilden får ligga uppe ett tag till. :)
Söker förresten fortfarande en älgklöv, måste fixa det snart.

Hittade den här tavlan på målarinnans blogg och fick lov att ”låna” den hit. Den är oerhört fin, jag tycker verkligen mycket om den. Vill ni se fler fina målningar av samma konstnär hittar ni dem här: Inger Boströms blogg eller i hennes galleri.

Sen startar Raneryds kursverksamhet på sin nya underbara gård. Jag önskar självklart lycka till!

Rallykurs, praktik 3

Vädret var regnigt och trist på förmiddagen och jag stoppade ner en extra tröja och Kaspers täcke för den händelse det skulle fortsätta även på eftermiddagen. Strax innan vi skulle iväg fick jag ett sms att mina nya glasögon var klara, så jag susade vägen via centrum för att plocka upp dem. Där visade det sig pågå nåt jippo, så det var svårt att hitta p-plats och mycket folk att stressa förbi på väg till optikern. Väl därinne var det tomt och jag fick prova mig igenom de tre paren. Ja, tre, visst låter det lite overkill? Man fick nämligen två par till priset av ett par, vilket gjorde att jag kunde välja lite roligare bågar än jag vågat om jag bara köpt ett par. Sen visade det sig att de hade femårsjubileum så jag fick köpa ett par läsglasögon för bara fem kronor. Sånt tackar man ju inte nej till... Alltså var det tre par som skulle böjas till och passas in bakom öronen så att de satt bra. Sen trängas tillbaka genom folkmassan till bilen, och bort till klubben. Med andan i halsen kom vi fram ett par minuter sena, så Kasper fick inte sin vanliga snooza-i-sin-egen-takt-inledning på kursen. Jag hann byta till ett par nya glasögon iallafall och de kändes jättesköna på direkten.

Anette delade ut de sista papperen med de sista skyltarna, nu har vi alltså gått igenom alla 31 skyltarna som ingår i nybörjarklass. Därefter var det dags för praktik. Jag satte på Kasper hans täcke, för det var fortfarande lite småregnigt. Han ogillar inte Obtracktäcket lika mycket som sina tidigare täcken, men blir ändå lite låg av det. Det märks direkt när man ska försöka jobba med honom. Så när regnet höll upp efter nån timme tog jag av täcket och fick en gladare hund.

Det vi tränade mest var att backa rakt. En skylt handlar nämligen om att ha hunden framför sig (mitt kommando Fronten) och sedan backa ett steg, sätta hunden, backa två steg, sätta hunden och backa tre steg och sätta hunden. Det låter inte särskilt svårt, men det blir lätt så att hunden sätter sig snett. En lydnadstränad hund drar sig gärna åt vänster och sätter sig vid vänsterfickan=godisfickan. Nu har jag köttbullar i vänsterfickan och skinkost i högerficken just för att undvika en preferens åt ena sidan, och i det här momentet belönade jag till 90 % från högerfickan med skinkosten. Men det hjälpte inte. Målet är att man ska ha hunden ganska nära framför sig, men så snart Kasper kom för nära vek han genast av åt vänster, av gammal vana. Svårast var att ta tre steg. Jag insåg att jag var tvungen att sätta ett nytt kommando på backandet, så just nu heter det nåt i stil med ett ljust ”puttiputtiputti” med båda händerna framför mig dragandes mot mig, som om jag ville få upp hunden i famnen. Det gäller att ”dra” lika mycket med båda händerna. Antagligen visar jag lite snett, eftersom det blir fel alltsom oftast. Min stora träning den här veckan, med start på köksgolvet, blir att locka bakåt så han varje gång sätter sig rakt framför mig oavsett antal steg jag tar. Anette var inne på att jag ska använda mig av axlarna, skjuta dem bakåt, för att få honom närmare det där sista lilla, utan att jag behöver böja mig mot honom för mycket (böja mig fram = inbjuda till hoppande).

Övriga lite knepiga skyltar var Fronten + traditionell inkallningsrundning + Sitt, Fronten + modern inkallning till vänstersidan + Sitt (alltså samma som förra gången men komma ihåg ett Sitt också innan vi fortsätter), spiral med tre koner i vänster- och högervarv, läggande under gång (Det har vi tränat mycket i sommar, fast traditionellt lydnadsläggande där man går vidare och lämnar hunden. Här blir man kvar vid hunden och går vidare så snart hunden lagt sig, optimalt ett slags halvhalt. Kasper kan alltså momentet egentligen, men nu var det ju en regnig dag...) samt Sitt respektive Ligg och gå runt hunden. Dessa båda har vi också tränat rätt mycket. Samma där, Ligg och gå runt hunden kan han om det är soligt och fint väder...

Efter fikapaus blev det bana. Vi startade fyra eller femma och det gick bra i början. Sitt och gå runt hunden gick utmärkt, likaså några andra skyltar. När vi kom till Stopp och backa 1-2-3 gick de båda första stoppen bra, men på tredje trasslade han in sig lite i kopplet. Skjuter jag bak axlarna där blir också kopplet mer sträckt, så jag får försöka tänka på det. Det där momentet måste vi helt klart träna en del. Sen var det en 270-graders sväng och en spiral följt av Fronten + vänsterinkallning. Det brukar normalt inte vara några problem, men nu fastnade han på nån fläck som var superintressant där, och vi fick göra om fyra gånger innan det momentet klarades av utan stopp vid fläcken. Suck. Sen var det några skyltar till som förflöt utan problem. Strax före målgång var det Läggande under gång. Där markerade han ett ligg med ena tassen (se matte, jag vet att du vill att jag ska ligga, men det är blött i gräset) varpå jag lät det momentet bero och fortsatte in i mål. Ingen idé att försöka tvinga fram ett ligg där.

Nu har vi teoriomgång 2 på onsdag tillsammans med röda gruppen och avslutning med båda grupperna lördagen den 31 oktober på förmiddagen. Det blir en körig dag, för på eftermiddagen har vi nästa viltspårtillfälle dessutom.

Nästa helg är det som tur är ingen rallykurs. Då ska Kasper och jag istället på clickercamp i Värmland, ska bli så kul.

Slapp dag

Idag hade vi sovmorgon, och sen läste jag min franskläxa. Efter lunch tog vi en tur till Veddesta för att köpa en mus på Netonnet och sen en långpromenad på Järvafältet när vi ändå var i trakten. Där måste man ha hunden kopplad, så jag hade långlina på. Däremot höll jag inte i den hela tiden ...

Vilken sötnos, va?!

Mandomsprov.

Kasper gillar verkligen stättor. Förra sommaren fick han träna mycket på såna på Gotland, och takterna sitter i.

Vi tittade på de vackra långhornade korna och fikade i en skogsbacke. Kasper blev lite osäker och skällde ett par gånger när matte klappade en ko på mulen.

Vilka söta småkossor! De minsta diar fortfarande sin Mamma Mu.

På tal om smått: Vi grattar Ingrid med familj till sin tredje tjej!