Spontanapportering

Måste ju berätta om Lakrits senaste bravad.
I morse var han lös en kort stund med släpande koppel för att få nosa lite fritt, och så skulle jag ta upp det igen för att fortsätta promenaden. Eftersom han stod en halv meter ifrån mig satte jag fram handflatan (typ target) för att han skulle komma intill mig så jag kunde ta kopplet. Han missuppfattade det och plockade istället upp sitt koppel och gav mig det i handen. Helt spontant! Jag bytte givetvis kopplet mot en godis.
Nu på lunchpromenaden provade jag medvetet två gånger samma sak. Höll fram handen och sade: ”Var är grejen?” Han tittar ner, får syn på kopplet, tar genast upp och lämnar över det. Nu när jag vet att han kan detta ska jag genast börja lära in detta med kommandot Kopplet. Himla smidigt, faktiskt!

Mer om jaktlydnadsträffen igår ...

... finns att läsa hos Lina på http://linakinn.blogspot.com/2011/02/jaktkurs-del-2.html?spref=fb

Hon kompletterar bra det jag var för trött för att skriva igår. :)

Jaktlydnad hos Anita - 2

Idag var det dags för andra tillfället med jaktlydnadsträningen. Den här gången var vi där alla fem, och det var jättekul att se alla syskonen igen. Det tyckte Lakrits också. Han var mer taggad och pipig än förra gången när vi bara var två unghundar plus lärarhunden.
Vi började med fotgående, följt av fotgående på linje. Fotgåendet tycker jag gick riktigt skapligt, men det är svårt att hålla linjen rak och gå i lagom takt samtidigt som man har full koll på hunden. Förstår till fullo att detta är något som behöver nötas en hel del – och det är ju inget man kan träna ensam, heller.
Sedan fick vi prova att göra allt längre linjetag. Målet var hela tiden på samma ställe (där stod sjuka Jörgen tappert och satte ut dummisar) och vi backade starten successivt allt längre bakåt. Första skicket, då Jörgen hade visat dummien medan Lakrits såg på, gick spikrakt ut. Men sedan ville Lakrits springa med dummien till Jörgen, så jag blåste inkallning och han kom direkt. Andra dummien lades ut medan vi promenerade ytterligare cirka fem meter bort, och det skicket gick aningen krokigt. Det tredje skicket, som var längst, blev snarast en slalomlinje. Då bad jag Anita att få göra ett fjärde skick, för att få ett bra avslut (övriga var redan klara med sina tre skick). Avståndet bestämde vi till mellan tvåans och treans längd, plus att Jörgen fick visa tydligt igen hur han satte ut dummien. Nu gick han snabbt och spikrakt på och tog dummien. Sista avlämningen blev bäst.
Anita repeterade Stopp för oss, och visade på en variant med godisskål som hunden fick varsågod till, därefter Stoppsignal och kast av mer godis. Detta för att minska bollsuget hos hundar som inte vill springa iväg för att de hela tiden har förväntan på att bollen ska komma.
Sedan fick vi alla prova på en Back. Här gjorde vi alla lite olika, beroende på var hunden stod nånstans i träningen, men vi använde oss alla av samma kända mål som vi använt tidigare i linjetagen, och som hundarna alltså hade en minnesbild av. Lakrits fick ett något längre avstånd än han haft de fåtal gånger vi testat hemma och jag gick själv och satte ut dummien. Jag vände honom mot mig och gick bort en bit till. Sen gjorde jag en Back med högerhanden och han stack klockrent ut och hämtade den. Jättenöjd med den!
Emellanåt satt jag ryggsäck med Lakrits och fick honom att varva ner en del och pipa mindre. Men mot slutet var han nog bra trött och orkade inte riktigt hålla ihop. Vid ett tillfälle skallade han min underläpp och stack till någon annan hund så jag fick gå och hämta honom. Såklart inte bra, men tre timmars träning var nog lite mycket för honom.
Under lunchen pratade vi mest om papperet vi fått förra gången. Marina sade en tänkvärd grej: att undvika att ha ordet Ja som skickord på markeringar, eftersom andra hundar i närheten på tävling kan ha samma ord och hunden då kan sticka på fel kommando. Jag funderar istället på att välja andra halvan av Lakrits kennelnamn Aberfeldy: Feldy. Går nog att komma ihåg och ger lite associationer till Marty Feldman.
Vi pratade också om vikten att inte alltid göra det förväntade. Kastar man en dummy ska man inte skicka på den, utan gå och göra något helt annat. Sen kan man skicka på den en stund senare, när förväntan på den dummien är borta.
Det är också bra att nu föra in störningar i träningen: skickar man ut på dummy kan man ha en annan dummy bakom som extra störning, ha annan hund bredvid, eller ha godis som frestar nånstans i närheten.
Mycket att smälta – som vanligt.

Men längtar gör han

Lakrits fick ge upp älgbenet efter en stund

Lacke och Eva

Hittade en bild på Lakrits där Eva Bodfäldt demonstrerar hur man ska smeka hunden in till sin sida:

Vad fin han är! Och varför tycker jag att det där är så svårt att få till?

Och så lite underbara bilder ...

Måste avsluta denna frenetiska bloggséjour med lite underbara bilder som husse lyckades fånga därute i skogen.

 Lacke kanonkula kommer svischande.

 Vill du ha tillbaka bollen, matte?

 Lyssnar så uppmärksamt så.

 Lakrits, the attack dog.

 Kasper vill också vara med och leka.

 Jag tror det är ett Stopp husse lyckats fånga där.

Yezz! Min belöning när matte blåst Stopp.

Lakrits och Back

Vi tog en tur i skogen idag och jag fick för mig att testa lite på "längre ut", för det har jag saknat ibland. Jag hade med en skål som jag lade godis i, visade honom detta, och sedan satte jag Lakrits några meter bort, gick ytterligare lika långt själv. Provade att göra låtsastjejkast med vänster hand samtidigt som jag sade Ut. Precis som Anita förvarnat kom Lakrits in till mig istället för att springa ut till skålen – men inte alls till nån ingångsposition utan kastade sig upp i famnen på mig. Husse lyckades fånga detta på bild.

Ett riktigt gigantskutt, medan jag fortfarande har tjejkasthanden uppe.

Jag gjorde om igen med samma resultat. Då sade husse något klokt: ”Jag tror att han tror du säger Bus och inte Ut.” Jepp. Så var det nog. Bättre än väntat att Bus fungerar så bra på distans. :) Men det var ju inte det vi skulle träna nu. Jag bytte alltså raskt ord. Jag förstår ju egentligen inte varför man ska snobba med engelska ord när vi har svenska, så jag gjorde en kompromiss: valde Back, fast med svenskt uttal. Tänk drickaback.

Och nu gick det snart bättre. Av någon anledning verkade han tycka högerhanden var tydligare än vänsterhanden, och det var enklare när han satt lite på tvären än rakt mittemot mig. Det tycker jag är helt okej så här i första skälvande inledningsträningen.

Här kommer en radda bilder där man ser hur han sitter mellan skål och mig och hur han springer åt rätt håll när jag ger kommando, jag ropar bra när han är nästan framme, han äter godiset och glatt kutar tillbaka till mig.

Sedan lämnade vi detta moment, promenerade närmare en och en halv timme, och när vi var tillbaka vid bilen fick jag för mig att prova igen. Nu klarade han Back-övningen på andra försöket. Riktigt duktigt av lillen, det nya hade fått ligga och mogna en stund.

Kasper på barnbesök

I fredags när jag och Lakrits var på Bodfäldt-kurs fick Kasper besöka barnen. Lilla M, 2 år, har alltid haft stor respekt för hundarna, och blivit rädd om de kommit för nära. Det är därför jättekul att kunna visa dessa fina bilder som husse tagit på lilla M och Kasper.

Visst blir man nästan tårögd ...

Ridhusträning med Lakrits

Gissa om det var okul att vakna till -22 och inse att man ska vara i ett ridhus idag… I och för sig bara en timme, men jag har redan släppt tanken på att ta med Kasper. Hade egentligen tänkt ta med båda och varva. Tog istället Lakrits, betalade mina 40 kr och gick in och körde först och främst lite allmän miljöträning tillsammans med fyra andra hundar från VaBK. Som tur var hade temperaturen framåt lunchtid stigit till -11, och vi hade kanske -5 – -7 därinne. Inte alls så farligt.


Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.

Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.

Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!

Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.

Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.

Sikta mot stjärnorna 2(4)

I fredags var det dags för andra kurstillfället av Sikta mot stjärnorna hos Eva Bodfäldt. Lakrits var mycket lugnare den här gången, och låg tyst långa stunder på sin svarta filt. Emellanåt mot slutet pep han lite, men det har klart minskat.

Ryggsäcken fungerar bra och det blir allt lättare att få in honom mellan benen när jag sitter på stolsryggan. Hade med den nu istället för vanlig stol. Det blir bättre, eftersom man sitter längre ned, närmare hunden, och kan klappa eller hålla en hand på honom. Svårare blev det när Carina Persson kom förbi och störde med lock och pock, tappad toffla och godis. :) Det är en läxa till nästa gång: plocka in en person som är glad, och som försöker plocka av en hunden. I förlängningen: tävlingsledare, skytt, sökperson.
Jag fick ett extratips för Lakrits: Tippa. Sitt på golvet, och få genom smekning hunden att lägga sig på sidan med huvudet på golvet. Nu ligger han, oftast tyst, men är ofta inte helt avkopplad.

Vi körde en geniövning (samma som för Carina i somras). Det är på nåt sätt en motsats till shejping, där man istället för att plocka den rörelse man vill ha och bygga vidare på den, klickar för helt olika rörelser för att locka fram initiaivförmåga hos hunden. Lakrits bjöd många små fina rörelser och tyckte det var kul. Här ska vi tänka på och belöna framför allt rörelser bakåt. Att premiera hundens tänk bakåt och kasta belöning bakåt gör det sedan lättare att få till ett snyggt Stå och ett snyggt Sitt, till exempel. Jag fick tipset att variera min belöning mer, inte bara mata med godis, utan varva med beröm, Bus och externbelöning. Det är lätt hänt att man blir en godismaskin.

Jag hade glömt leksakerna hemma, men det gjorde inte så mycket, eftersom Lakrits på Bus hemskt gärna hoppar upp på mig och knuffas och har sig. Det är ju suveränt eftersom glömska jag lätt kan komma att glömma leksaker även i framtiden. :)

Ingångsposition och följsamhet
Några olika övningar:

• Vi ska tänka på att våra ögon ska vara positionsförstärkare snarare än bevakare. Titta alltså inte på hunden, hunden ska titta på och bevaka föraren. Sen kan man ge ett och annat ögonkast, som en förberedelse på Bus. Då bygger man upp att hunden bevakar en – när ska det där buset komma? Man ska också tänka på att säga kommandot Bus först, innan man agerar.
• Stå i tävlingsposition, och backa med hunden mitt emot dig, belöna vid sidan.
• Sätt hunden, lägg en godis framför, ställ dig i tävlingsposition bredvid hunden och vifta med händerna à la gångmarsch. När hunden tittar på dina ögon och inte på händerna: belöna vid vänster sida.
• Gör ingångar med social smekning och externbelöning. Använd spegel!
• Ändra din huvudriktning medan du går/klappar, beroende på vilken riktning du ska vika av mot. 
• Så fort det blir motstånd i klappandet ska du belöna när hunden slappnar av. 

Belöningsplacering är mycket viktigt!

Jaktlydnad hos Anita

Anita N, vår stöttepelare, ställde upp extra för Anita W och Acke, och mig och Lakrits i torsdags. Det kändes jätteskönt att inte behöva missa just första träffen eftersom Anita gick igenom en mängd termer och begrepp – egentligen i sammandrag allt en apportör behöver kunna under sin livstid.
Vi började ute medan det var ljust och fick träna fotgående i slalombana mellan tallar. Först en och en, men sedan båda ekipagen samtidigt. Det gick lite knackigt i början, men det blev bättre efterhand. Jag körde först kopplat, men efter stund stund övergick jag till lös hund. Jag klickade med tungan och belönade med godis när han gick rätt.
Vi ska gå rakt, normalt, utan att hela tiden kika ner på hunden. Vi ska också vara observanta på egna tics som handklappningar på benet, onödiga ord (det räcker med Nära och Bra) osv.
Det här är det Anita ser som prio 1 att vi alla tränar på framöver.

Vi fick också träna Sitt och bli kvar. Vi satte hundarna mitt emot varandra på cirka fem meters avstånd. Vi stod kvar vid hundarna medan Anita och Speys gick runt oss i åtta. Sedan fick vi gå in i mitten och ställa oss medan Anita och Speys tog ett nytt varv runt. När vi var klara slappnade jag nog av medan jag pratade lite med Anita innan jag återvände till hunden, för då – men inte tidigare – reste sig Lakrits upp. Jag satte honom och gjorde om tillbakagången igen. Men jag är nöjd med honom, för hundstörning har vi verkligen inte tränat mycket.

Sedan kollade hon av hur det står till med inkallningsstatusen. Vi gick en bit bort från de andra, så sade jag Fri och strosade vidare i en halvcirkel medan Lakrits skuttade bortåt. På väg tillbaka till de andra visslade jag inkallning och vips var han uppe vid min sida. Så duktigt!

Nästa grej var markeringar. Den som inte körde tränade passivitet en bit bort. Först kastade Anita en markering framför en granbuske. Jättelätt, tyckte Lakrits. Men istället för att kuta rakt tillbaka till mig med den sprang han först bort till Anita, sen vidare till Speys som satt i Anitas närhet. Jag var helt handfallen. Oftast är det ju bara han och jag som tränar, nån gång har husse kastat en dummy, men det har aldrig vart något problem. Så jag stod helt handfallen tills Anita frågade varför jag inget gjorde. Bra fråga! Jag ropade hans namn och fick upp visselpipan och visslade inkallning. Då kom han direkt.
Nästa gång kastade hon bakom samma gran. Då var jag beredd med pipan i munnen! Men jag behövde inte ta till den, utan han kastade en blick åt Anita men kom sedan in direkt. Sådärja. Det där ska inte behöva hända igen på grund av borttappad matte iallafall.
Instruktion vid markeringar: Stå rakt upp, inte böjd över hunden som vid linjetag. Inga pekande eller fladdrande händer, utan ha hellre händerna på visselpipan. Då vet man var man har dem och är dessutom beredd att sätta den i munnen så fort hunden gått ut. Man kan ha samma kommando Ut som på linjetag, eller Ja eller liknande. Låt hunden lösa problemet själv, styr INTE.

Avlämnandet av apporterna gick skapligt. Inte lika bra som hemma, men jag backade lite extra och fick in honom okej. Här tror jag att det är miljön som gör det svårare för Lakrits att göra lika rätt som han gör i sin vanliga miljö. Allt är lite mer spännande. Det kommer nog med tiden när vi fått träna lite mer tillsammans med andra ekipage i skogen, och inte bara tränar ensamma.

Lakrits bästa gren var annars tystnaden. Ute hördes knappt ett pip från honom. När vi kom in i köket sen och körde teori, gnällde han lite emellanåt. Jag är glad att denna del iallafall går framåt.

Inomhusteorin:
Vi fick ett sammanfattande dokument över allt en apportör behöver kunna.
Del 1 handlade om grunderna som fotgående, sitt, inkallning, passivitet, stadga, passivitet, apportering, hantera vilt.
Del 2 handlade om det förarkontrollerade arbetet.
Linjetag – INTE linje ut, sedan sök själv. Ta isåfall in hunden och underlätta genom att 1) stå och titta ut där apporten ligger, 2) gå fram lite, 3) gå fram och klappa om apporten och gå tillbaka till hunden och skicka om. Vi ska också tänka på att variera avstånd och byta plats (så inte hunden lär sig att där borta vid björken ligger den medan vi tror att den kan klara ett jättelångt linjetag).
Stopp: görs mellan varje annan signal.
Kommando för Längre ut: Gör hellre ett tjejkast med låtsasboll än ett killkast med låtsasboll. Orsak: Handen syns bättre om den stannar ovanför huvudet än om den stannar i brösthöjd. Kommandoord: Ut eller Back är vanligt. Börja lära in detta genom att lägga en dummie tillsammans med hunden, plocka med och sätt hunden halvvägs, gå vidare till startstället. Ge tecknet och ordet. Använder man Ut kan hunden i början komma in till utgångsposition eftersom det är där Ut brukar börja, men detta löser sig snart.
Välj hand att låtsaskasta med beroende på terräng och viltsituation. Om t.ex. det ligger vilt till höger som hunden INTE ska ta: stoppa hunden och skicka den sedan ut med vänster hand. Detta för att hunden oftast vänder upp åt det håll man visar med handen och hamnar då automatiskt IFRÅN det håll man vill undvika.
Kommando för Låt bli: Förslag på kommandoord: Inte nu, Låt bli, Leave it, Nej. Ordet ska betyda inte nu, men kanske sen, vilket kan vara en anledning att undvika Nej. Nej kan ibland ge problem och göra att hunden undviker området om man vill skicka dit senare.
Man ska visa jättetydligt mot det håll där det förbjudna finns, säga sitt Låtbli-kommando och rikta om hunden åt det håll man tänkt sig att skicka.
Kommando för Över: Förslag: Över, Over, Hopp.
Del 3 handlade om hundens självständiga arbete.
Stötta inför markering: Titta ut själv och visa att det händer något. Ha gärna kommandoord för detta: Mark, Titta, Pass på, Häng med. (I övrigt, se ovan.)
Sök påminner om uppletande snarare än personsök. För att skilja på kommanoorden om man kör både jaktsök och bruksuppletande kan man ha Leta = uppletande och Sök = jaktsök.
Hunden ska söka sig utåt från föraren i vänster-höger-spiral. Använd låg vänsterhand med spretande fingrar som man viftar med. Lägre hand = närmare, högre hand = längre ut.
Sök är det viktigaste momentet i nybörjarklass. Det är ett moment som bör tränas separat från allt annat.
Närsök: använd vänster hand om hunden ska söka åt det hållet, höger hand om den ska söka ditåt.

Slutligen kom då del 4, vattenarbete, men det är ungefär samma moment som på land.

Promenad i kylan

I morse var det minus 20. Så av omtanke särskilt om den lilla hunden, och inte minst mig själv, valde jag att vänta med längre promenad till mitt på dagen. Nu var det bara minus elva eller så.
Kasper fick på sig sitt täcke, som han inte behövt sen förra köldknäppen för några månader sen. Han lade sig på golvet i tyst protest. När vi sen gick iväg hade jag en hund som gärna ville framåt och en bromskloss som ville vända hem igen. Vad göra?
Jag band ihop deras koppel och lät den ene dra den andre. Det blev visst lite väl tungt, så jag fick assistera draghunden litegrann.
Jag vet att det inte är nån idé att försöka omvända Kasper förrän vi kommit tillräckligt långt hemifrån. Så när Lakrits dragit upp Kasper uppför backen anordnade jag ett litet konkurrenssök i en snödriva. Jag lade ut åtta–tio godisar och gav bägge Varsågod. Nu gällde det ju för Kasper att öka aktiviteten lite om inte Lakrits skulle ta alla godisarna.
Efter detta gick det lite bättre, men bitvis återföll han i bromsklosseriet. Inte förrän vi kommit ytterligare en bit bort, förbi ica-butiken, glömde han bort sig och började nosa på kissfläckar och bli som en vanlig hund igen.
Och på andra halvan av promenaden var han som en helt vanlig Kasper. Bitvis gick han faktiskt bättre vid min sida än Lakrits. Och solen strålade och snön gnistrade. På det hela taget en helt underbar vinterpromenad.

Musmatta

Vi tränade lite musmatta, på olika sätt. Först körde jag nära med båda hundarna. Då blir det bara belöning om man trampar på mattan efter att jag sagt hundens namn. Kasper gillar musmatta och sticker gärna dit en extra gång i förhoppning att få godis. Eftersom jag ligger lågt med godis till honom fick han höra sitt namn kanske var fjärde gång.
Sen satte jag honom bakom kompostgrind i trappan för att kunna träna vidare med Lakrits. Jag ökade successivt avståndet och fick till en del mycket medvetna stamp på mattan. Allt går bra på ett avstånd av cirka 2–3 meter. När jag så provade att backa en eller två meter till tog det stopp. Han sitter kvar och väntar hos mig. Kanske blir det för likt ett linjetag? Om jag då hjälpte honom genom en liten handgest mot musmattan så sprang han dit och trampade, men så snart jag bara står och väntar så väntar han med. Är samtidigt lite rädd att sabba nåt i linjetagsstadgan, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra här.
Vi gick istället tillbaka till det något kortare avståndet, men flyttade på musmattan. Det gick hur bra som helst.
Under tiden tröttnade Kasper (som fått belöning nån gång ibland för att han satt tyst och fin) på att bara vara passiv åskådare. Istället började han spontanbacka uppför trappan, något som vi inte kört på ett bra tag.
Jag väntade tills han var lugn och gick sedan fram och gav kommandot Backa, och han gjorde en klockren trappbackning på fem trappsteg. Sötnosen!

Miljöns betydelse

Det är lite roligt, det här med miljön. Jag upptäckte ju i helgen att Lakrits totalt har glömt bort hur en musmatta ska hanteras, så vi har tränat lite små korta pass i köket där han fått klick och belöning för tramp på musmattan från lite olika avstånd upp till kanske två meter. Han börjar få in en grundförståelse för musmattan nu, även om han inte är lika solklart med som Kasper är.
Jag fick ett infall och plockade med mig musmattan ut till gröna ängen för att testa om han fattade där vad han just lärt sig i köket.
– Jaha, ängen! Då ska man apportera musmattan, va, matte? Det gör vi ju med alla andra grejer på ängen – bollar, handskar, dummies, koppel, frisbee och allt vad du nu hittar på.
Hehe.
Jag fick lägga musmattan precis framför mig så jag kunde trampa till på den om han försökte ta den med munnen. Så gick det upp en talgdank och han började trampa på den istället.

Långtråkigt?

Läs denna underbara berättelse om test av en hunds iq.
Eller denna om flytt med hundar. (på engelska)

Lakrits med nya selen

Lakrits med nya selen – och nya halsbandet, dessutom. halsbandet är nästan väl stort, men hans gamla är nästan väl litet, så det jämnar väl ut sig.