I morse var det minus 20. Så av omtanke särskilt om den lilla hunden, och inte minst mig själv, valde jag att vänta med längre promenad till mitt på dagen. Nu var det bara minus elva eller så.
Kasper fick på sig sitt täcke, som han inte behövt sen förra köldknäppen för några månader sen. Han lade sig på golvet i tyst protest. När vi sen gick iväg hade jag en hund som gärna ville framåt och en bromskloss som ville vända hem igen. Vad göra?
Jag band ihop deras koppel och lät den ene dra den andre. Det blev visst lite väl tungt, så jag fick assistera draghunden litegrann.
Jag vet att det inte är nån idé att försöka omvända Kasper förrän vi kommit tillräckligt långt hemifrån. Så när Lakrits dragit upp Kasper uppför backen anordnade jag ett litet konkurrenssök i en snödriva. Jag lade ut åtta–tio godisar och gav bägge Varsågod. Nu gällde det ju för Kasper att öka aktiviteten lite om inte Lakrits skulle ta alla godisarna.
Efter detta gick det lite bättre, men bitvis återföll han i bromsklosseriet. Inte förrän vi kommit ytterligare en bit bort, förbi ica-butiken, glömde han bort sig och började nosa på kissfläckar och bli som en vanlig hund igen.
Och på andra halvan av promenaden var han som en helt vanlig Kasper. Bitvis gick han faktiskt bättre vid min sida än Lakrits. Och solen strålade och snön gnistrade. På det hela taget en helt underbar vinterpromenad.
Inte lätt att vara Kasper när det är kallt. Är det täcket eller kylan som han inte gillar? Eller är det kombinationen? Om det är kylan så kanske en varm fleeceoverall hade varit mysigare än ett täcke?
SvaraRaderaBekvämt med en som kan agera "draghund"... ;)
Kombinationen, men mest att ha nåt på kroppen tror jag. Han hatar både sele och täcke. Har aldrig provat fleeceoverall, men kan tänka mig att det skulle vara lika hemskt.
SvaraRaderaMen normalt brukar det släppa ganska snart, när han kommer ut och får känna alla dofter och så.
Som tillägg kan sägas att han är expert på att borra in sig under mattes täcke om dagarna, ungefär som en katt. Det säger kanske en del om hans värmebehov. :)
Lakrits var en villig draghund, men hans kraft räckte inte riktigt till på egen hand när Kasper spjärnade för allt vad han förmådde med sina tio kilo. Men jag har ju läst om dina som drar spark, låter koolt!
Ja, ogillar han att ha något på sig så är det väl lika illa vad han än får på sig... otur, när han nu är så kortpälsad och verkligen behöver värmas när det är kallt.
SvaraRaderaSparkkörning är kul, fast mina är inte de bästa draghundarna i världen, inte ännu i alla fall. ;) De tar inte i så mycket såvida inte någon står och lockar och då går det nästan FÖR fort istället. Men lite drar de ju och resten får jag sparka själv - bra motion för mig med. ;)
Det måste vara suveränt att ha en bra väg att köra spark på nu, särskilt om de här vintrarna ska hålla i sig.
SvaraRaderaSpark, som nästan varit en utrotningshotad företeelse i Sydsverige, kanske får en välförtjänt renässans.
Jo, vi har turen att ha en liten privatägd grusväg som börjar precis nedanför vårt hus och sen går ca. 1.5 km upp till en stor mjölkdjursgård (som är de som äger vägen) och den är riktigt fin att köra spark på, dessutom ganska lite trafik så här vintertid, nån enstaka bil eller traktor kan det komma.
SvaraRaderaSparken verkar ha fått renässans ja - förra vintern när jag ville köpa var de slut överallt, det var iofs i februari. Den här vintern var jag ute i lite mer god tid, tror de har ökat på sin produktion också för det verkar inte omöjligt att få tag på sparkar nu.