Idag var det praktikdags på MH-utbildningen.
Kasper var med och skötte sig utmärkt. Han var en hund i praktiskt format att ta upp på bordet för att testa chipmärkningsapparaten (apparaten pep för lite, tycker jag).
Resten av förmiddagen ägnades åt att kolla på startpistolen, lära oss bygga banan och träna på repdragning utan hund.
Efter den goda lunchen (idag igen – tack, Ing-Britt!) var det praktikdags med hund. Då var Kasper en av de hundar som fick vara med och visa hur det skulle gå till. :)
Vår grupp började med spökena, och det var lite kul. Det är ju ett moment som på riktigt kommer nästan sist, och när Kasper gick sitt MH struntade han komplett i dem, utan gick runt och luktade bara. Domaren då trodde att han kanske var trött efter tidigare bandelar, men idag gjorde han på liknande sätt. Han åt gräs, kikade lite när de närmade sig, men struntade i dem och bara fortsatte äta och lukta. När jag släppte honom efter att spökena kommit ända fram skuttade han bort från dem och nosade – men inte av rädsla, utan bara för att det luktade gott därborta. När jag gick fram och hälsade på spökena kom han fram och hälsade också, en kortis, sen försvann han på nosning igen. Kasper i ett nötskal. :)
Sen fick vi gå Dumpe tre gånger. Sista gången brydde han sig inte alls, men det var ju bra med en hund som övriga deltagare fick öva sig på.
Skramlet klantade jag mig lite på. Instruktören gav mig inga instruktioner om hur jag skulle göra, och jag missade att släppa kopplet när vi var mitt för. Nu reagerade han inte mycket, men jag borde såklart ändå ha släppt. Vi gick istället någon meter förbi, och sen tillbaka till skramlet.
Något som verkligen var kul, tyckte Kasper, var elharen. Den blev bara roligare för varje gång. Femte gången var det dock min tur att trycka på knappen, så en annan tjej fick leda Kasper fram till startplatsen. Men se då sprang han inte! Han ville till mig. Gullnos.
Jag fick iallafall köra apparaten och allt gick bra. Mekigt var däremot när tråden trasslade när vi skulle plocka ihop allt efteråt. Hela trådlängden fick rullas ut och sedan köras in igen bit för bit. Till slut hade vi iallafall ordning på den.
Nu är Kasper mer än väl MH-genomgången och jag har erhållit bevis på B-figurantutbildning.
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
M1 – början på figgeutbildning
Idag gick jag M1-utbildning på klubben. Det var i princip bara teori. Imorgon är det M2, då vankas praktik. Vi ska lära oss att dra i snören, bygga banor och få skrammel, Dumpe och spöken att funka på rätt sätt. Ska bli kul.
Kasper ska få följa med som testhund. Han har ju redan beskrivits, så man förstör inget på att ha med honom. Och kanske kan det tillföra något för övriga deltagare eftersom han är en i sammanhanget rätt okänd ras i en värld där man traditionellt mest beskrivit brukshundar.
Kasper ska få följa med som testhund. Han har ju redan beskrivits, så man förstör inget på att ha med honom. Och kanske kan det tillföra något för övriga deltagare eftersom han är en i sammanhanget rätt okänd ras i en värld där man traditionellt mest beskrivit brukshundar.
fredag 29 oktober 2010
Bura in dem, ba
Underbar bild hämtad från Eva Bodfäldts blogg. Kunde inte låta bli, språknörd som jag är.
Några små iakttagelser den senaste tiden av Kasper och Lakrits:
- Lakrits härmar nogsamt Kasper när han revirpinkat på vissa ställen. Han verkar inte riktigt fatta varför, men lyfter benet och pinkar lite, gör han.
- När båda är lösa och jag ropar in dem är det inte alltid Kasper är riktigt sugen på att komma in. Då kan man tro att labrador retriever är en vallarras. Lakrits rusar ifatt Kasper, rundar honom, tar ett lekfullt bett i nacken, fortsätter att runda tills Kasper finner för gott att hänga med in till depån.
- När Lakrits kommer upp i vårt sovrum och olovandes kastar sig upp i sängen blir Kasper helt rabiat och säger till på skarpen att här håller vi oss på mattan tills matte säger att vi får komma upp. Eller nåt sånt.
- Sammantaget så verkar de lära av varandra. Hittills mest på gott.
tisdag 26 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
lördag 23 oktober 2010
Fortsättningskurs i rallylydnad 4(4)
Idag var det sista kurstillfället på fortsättningskursen i rally. Som tur var har snön från igår hunnit smälta bort och vi hade en bra kurs på bara tre deltagare. Vi gjorde två banor, en med framför allt olika framförsvängar och en med bland annat Åttans frestelser och Hopp. Till båda hade vi Honnörsruta, och Kasper tyckte det var svårt att sitta där i cirka en och en halv minut och vara tyst. Anette säger klokt nog att vi borde träna först på att få bort pipet (skicka ner godisar när han är tyst och inte bry mig om positionen) och därefter lägga på att han ska Sitta/Ligga/Stå still under hela tiden den andra hunden är inne på plan. Honnör kommer ju inte förrän i Avancerad och Mästarklass, men eftersom det är ett svårt moment tycker hon att vi ska passa på att träna det redan nu så snart vi har träningskompisar. Mycket klokt tänkt.
Det gick väl lite blandat idag. Några gånger gick det riktigt bra och han gjorde banan nästan felfritt. Några gånger blev det alltför nosigt. Den ena banan gick jag med koppel medan banan med hoppet lämpade sig bäst utan. Jag tycker nästan han gick bäst på den banan! Ibland sackar han efter för mycket, men på det hela taget tycker jag han gör framsteg. Framför allt funkade Hoppet nu med bra insamling efter så vi kunde gå ett par steg fram till nästa skylt som var Spring. Det gäller ju att domaren kan se den tempoväxlingen och alltså måste man få in hunden omedelbart efter hindret. Och det gick alltså galant!
Det gick väl lite blandat idag. Några gånger gick det riktigt bra och han gjorde banan nästan felfritt. Några gånger blev det alltför nosigt. Den ena banan gick jag med koppel medan banan med hoppet lämpade sig bäst utan. Jag tycker nästan han gick bäst på den banan! Ibland sackar han efter för mycket, men på det hela taget tycker jag han gör framsteg. Framför allt funkade Hoppet nu med bra insamling efter så vi kunde gå ett par steg fram till nästa skylt som var Spring. Det gäller ju att domaren kan se den tempoväxlingen och alltså måste man få in hunden omedelbart efter hindret. Och det gick alltså galant!
fredag 22 oktober 2010
Rabiessprutor och tänder
Jag är så arg på mig själv!
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit ...
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit ...
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*
torsdag 21 oktober 2010
Lakrits lyfter på benet
Lillmatte säger sig ha skådat detta redan för närmare en vecka sedan, men idag kan jag stoltsera med att ha bevittnat det två gånger: Lakrits har börjat lyfta på benet när han ska kissa. :)
19 september 2007 lyfte Kasper vacklande på benet första gången. Jag skrev vacklande, han var verkligen tidig med detta. Lakrits vacklar iallafall inte. Kasper var alltså knappt tre månader då, medan Lakrits är ganska precis sex månader nu.
19 september 2007 lyfte Kasper vacklande på benet första gången. Jag skrev vacklande, han var verkligen tidig med detta. Lakrits vacklar iallafall inte. Kasper var alltså knappt tre månader då, medan Lakrits är ganska precis sex månader nu.
söndag 17 oktober 2010
Rallytävling nr 4
Jaha, så var vi iväg på vår fjärde rallytävling då. Den här gången hölls den i Hågelbyparken åt Tumbahållet.
Jag hade som strategi att klicka för kontakt direkt vi stigit ur bilen och han fått pinka av sig lite. Och det var verkligen jättebra! Jag praktiskt taget matade honom med godis första stunden på plats (tur han bara fått halv frukost), och det fanns rejält med störningar: mycket hundar (36 startande ekipage plus vanliga promenörer), hästar och andra djur (mini-4H), vuxna och barn, vagnar, korvgrillning med god doft och mycket mera.
Det var frost i gräset på morgonen, så Kasper hade täcke på tills det bara var fem eller så kvar före oss. Vi hade startnummer 13, rätt bra ändå. Och en jättegullig Kromfohrländer startade som nr 10 eller 11. Kul att se, händer inte så ofta.
Banan innehöll två Liggmoment, och det var de som fällde oss, trots att jag tränade massor av Ligg på morgonen där (utöver icke-nosande och Sitt–Stå). Han nosade för första gången på tävling inte speciellt mycket – vi fick 4 minuspoäng för nosande, 6 minuspoäng för sträckt koppel och 2 minus för sent utförande av övning. Alla dessa 12 minuspoäng kan nog hänga samman med intressanta dofter, undantaget möjligen för några sträckta koppel. Jag hade nämligen hans valpkoppel idag, för hans vanliga låg hemma i tvättmaskinen efter att ha blivit nerbajsat igår. Det kan ju ha lett till någon miss från min sida, som ju är van att ha lite längre koppel att röra mig med.
Men iallafall, utöver dessa -12 så fick vi -10 × 2 för fel utfört moment. Ena gången var det Läggande under gång som gick åt pipan genom att han satte sig och därefter högst motvilligt lade sig ner. Nästa var Sitt–Ligg–Gå runt hunden. Där trodde jag att han gjorde rätt, men eftersom vi fick fel på den tjuvade han antagligen med armbågarna lite i luften, den fulingen. Å andra sidan såg inte domaren när han var i med nosen på en skylt, så det hela jämnar väl ut sig.
Däremot klarade han Sitt–Stå utan något som helst neddrag. Det är jag jätteglad för, något vi tränat mycket senaste veckan.
De sista två minuspoängen var avdrag för helheten. Tidigare har vi alltid fått -6 på helheten, så det här var ett klart uppryck.
Det är så klart retligt att så precis hamna under gränsen för att ha klarat oss, men jag är å andra sidan jättenöjd med honom totalt sett. Vi har aldrig tidigare gjort så bra ifrån oss. 66 poäng totalt, och andra gången vi hamnat som sista ekipage under strecket. En annan gång när det inte är lika kallt och fuktigt i gräset så lägger han sig säkert som en stjärna, och missar vi inte på något annat då så har vi priset som i en liten ask.
Vårt slutomdöme från domare Katarina Strömberg:
Trevligt ekipage. Synd att han inte ville lägga sig. :)
Tack också till Anette och Peter för trevligt sällskap under dagen!
Jag hade som strategi att klicka för kontakt direkt vi stigit ur bilen och han fått pinka av sig lite. Och det var verkligen jättebra! Jag praktiskt taget matade honom med godis första stunden på plats (tur han bara fått halv frukost), och det fanns rejält med störningar: mycket hundar (36 startande ekipage plus vanliga promenörer), hästar och andra djur (mini-4H), vuxna och barn, vagnar, korvgrillning med god doft och mycket mera.
Det var frost i gräset på morgonen, så Kasper hade täcke på tills det bara var fem eller så kvar före oss. Vi hade startnummer 13, rätt bra ändå. Och en jättegullig Kromfohrländer startade som nr 10 eller 11. Kul att se, händer inte så ofta.
Banan innehöll två Liggmoment, och det var de som fällde oss, trots att jag tränade massor av Ligg på morgonen där (utöver icke-nosande och Sitt–Stå). Han nosade för första gången på tävling inte speciellt mycket – vi fick 4 minuspoäng för nosande, 6 minuspoäng för sträckt koppel och 2 minus för sent utförande av övning. Alla dessa 12 minuspoäng kan nog hänga samman med intressanta dofter, undantaget möjligen för några sträckta koppel. Jag hade nämligen hans valpkoppel idag, för hans vanliga låg hemma i tvättmaskinen efter att ha blivit nerbajsat igår. Det kan ju ha lett till någon miss från min sida, som ju är van att ha lite längre koppel att röra mig med.
Men iallafall, utöver dessa -12 så fick vi -10 × 2 för fel utfört moment. Ena gången var det Läggande under gång som gick åt pipan genom att han satte sig och därefter högst motvilligt lade sig ner. Nästa var Sitt–Ligg–Gå runt hunden. Där trodde jag att han gjorde rätt, men eftersom vi fick fel på den tjuvade han antagligen med armbågarna lite i luften, den fulingen. Å andra sidan såg inte domaren när han var i med nosen på en skylt, så det hela jämnar väl ut sig.
Däremot klarade han Sitt–Stå utan något som helst neddrag. Det är jag jätteglad för, något vi tränat mycket senaste veckan.
De sista två minuspoängen var avdrag för helheten. Tidigare har vi alltid fått -6 på helheten, så det här var ett klart uppryck.
Det är så klart retligt att så precis hamna under gränsen för att ha klarat oss, men jag är å andra sidan jättenöjd med honom totalt sett. Vi har aldrig tidigare gjort så bra ifrån oss. 66 poäng totalt, och andra gången vi hamnat som sista ekipage under strecket. En annan gång när det inte är lika kallt och fuktigt i gräset så lägger han sig säkert som en stjärna, och missar vi inte på något annat då så har vi priset som i en liten ask.
Vårt slutomdöme från domare Katarina Strömberg:
Trevligt ekipage. Synd att han inte ville lägga sig. :)
Tack också till Anette och Peter för trevligt sällskap under dagen!
fredag 15 oktober 2010
Inget är säkert
Tänker också på att man aldrig kan veta trots alla konstens urvalsmetoder och bästaste kennelmamman.
Inget är säkert, det är den enda som är säkert.
onsdag 13 oktober 2010
Hopp med Åttans frestelser
Anette var så schysst att jag fick ta igen en del av det jag missade på förra rallykurstillfället. Vi byggde en minibana med Start – Sitt, sväng höger, 1 steg, kalla in, sitt – Hopp – Åttans frestelse med kattmat – Mål.
Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.
Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. :)
Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till kattmatsburkarna.
Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.
Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. :)
Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.
Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.
Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.
Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. :)
Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till kattmatsburkarna.
Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.
Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. :)
Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.
Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.
Passivitetsträning i skogen
Passade på att utnyttja det fina vädret till en skogstur. Först fick båda hundarna en promenad, varpå jag lade Kasper i bilen. Det räcker med en hund i taget som kan gnälla.
Med ryggsäcken och kopplad Lakrits bar det åter in i skogen till första bästa soliga plätt där man kunde ställa ned stolsryggan. Jag läste dagens tidning och fikade medan Lakrits hade tråkigt.
Jag skrev en liten logg:
Ställe 1
11.56 Start. Smågnällig, orolig, stod mkt, tittade sig omkring mkt.
12.01 Lade sig ner. Började pipa, satte sig upp igen.
12.06 högljuddare, vill hoppa upp på mig (når ej). Lade sig igen kort stund, upp igen,pep hela tiden.
12.09 Belönade tystnad utan att prata, L satt upp.
12.12 Belönade tystnad
12.14 Belönade tystnad. Då hördes hundskall i fjärran. L skällde till.
12.15 Belönade tystnad.
Ställe 2
12.18 satt, smågnällig.
12.20 stod, nosade, satt, gnällde.
12.22 Tyst o uppmärksam. Började gnälla igen.
12.23 Tog pinne och bet lite i den. Lade sig, satt sig igen.
12.26 Belönade tystnad.
12.28 Belönade tystnad. Något småpip mellan dessa.
12.29 Belönade tystnad.
12.30 Belönade tystnad med handfull godis, avslutade.
Tja, vad ska man säga? Måste övas mer. Men hade inte tid just nu, och vi hade överskridit Lakrits lunchtid med en halvtimme, vilket kan ha påverkat pipandet. Han ska få följa med till rallyträningen i eftermiddag så får vi se om det kan bli mer passivitetsträning då.
Förresten, precis när vi avslutat så dök det upp en pudelvalp med husse som ville hälsa. Jag sade att jag inte ville det eftersom vi just tränat passivitet genom att ha tråkigt i skogen och jag ville inte varva upp hunden igen. Detta motsades givetvis av redan uppvarvad hund i andra änden av kopplet ...
Med ryggsäcken och kopplad Lakrits bar det åter in i skogen till första bästa soliga plätt där man kunde ställa ned stolsryggan. Jag läste dagens tidning och fikade medan Lakrits hade tråkigt.
Jag skrev en liten logg:
Ställe 1
11.56 Start. Smågnällig, orolig, stod mkt, tittade sig omkring mkt.
12.01 Lade sig ner. Började pipa, satte sig upp igen.
12.06 högljuddare, vill hoppa upp på mig (når ej). Lade sig igen kort stund, upp igen,pep hela tiden.
12.09 Belönade tystnad utan att prata, L satt upp.
12.12 Belönade tystnad
12.14 Belönade tystnad. Då hördes hundskall i fjärran. L skällde till.
12.15 Belönade tystnad.
Ställe 2
12.18 satt, smågnällig.
12.20 stod, nosade, satt, gnällde.
12.22 Tyst o uppmärksam. Började gnälla igen.
12.23 Tog pinne och bet lite i den. Lade sig, satt sig igen.
12.26 Belönade tystnad.
12.28 Belönade tystnad. Något småpip mellan dessa.
12.29 Belönade tystnad.
12.30 Belönade tystnad med handfull godis, avslutade.
Tja, vad ska man säga? Måste övas mer. Men hade inte tid just nu, och vi hade överskridit Lakrits lunchtid med en halvtimme, vilket kan ha påverkat pipandet. Han ska få följa med till rallyträningen i eftermiddag så får vi se om det kan bli mer passivitetsträning då.
Förresten, precis när vi avslutat så dök det upp en pudelvalp med husse som ville hälsa. Jag sade att jag inte ville det eftersom vi just tränat passivitet genom att ha tråkigt i skogen och jag ville inte varva upp hunden igen. Detta motsades givetvis av redan uppvarvad hund i andra änden av kopplet ...
Två godisar
Vad gör man bäst med två godisar och en ivrig labbadabbadoo?
Jag tog en vattenskål på tomten och lade en godis i. Sedan gick vi rätt långt ner på gräsmattan. Jag stannade Lakrits och fortsatte en bit till där jag kastade ut en dummy. Tillbaka till hunden, så fick han Ut och hämta dummyn. Han kom in med den i hand, vi vände runt och jag skickade honom Ut till godisskålen som belöning.
Det gick jättebra.
Nästa godis gjorde jag likadant med, fast denna gång kastade jag dummyn lite snett, så den hamnade bakom lite högt gräs och snår. Ut och hämta den, blåste lite närsök där också, men han tog den nästan med detsamma. Sedan vinklade vi om till en rak linje mot godisskålen och så fick han hämta sin belöning.
Nemas problemas.
Jag tog en vattenskål på tomten och lade en godis i. Sedan gick vi rätt långt ner på gräsmattan. Jag stannade Lakrits och fortsatte en bit till där jag kastade ut en dummy. Tillbaka till hunden, så fick han Ut och hämta dummyn. Han kom in med den i hand, vi vände runt och jag skickade honom Ut till godisskålen som belöning.
Det gick jättebra.
Nästa godis gjorde jag likadant med, fast denna gång kastade jag dummyn lite snett, så den hamnade bakom lite högt gräs och snår. Ut och hämta den, blåste lite närsök där också, men han tog den nästan med detsamma. Sedan vinklade vi om till en rak linje mot godisskålen och så fick han hämta sin belöning.
Nemas problemas.
söndag 10 oktober 2010
Jättefrestelsen Hugo
Så var det dags, då. Jag har ju känt på mig att Lakrits skulle kunna komma att attackera bänkar och bord framöver. Idag hade jag just tagit ut en lammstek ur ugnen och husse hade skurit upp några skivor till middagen. Jag såg att skärbrädan stod någon cm ut från bänken och sköt försiktigtvis in den till mitten av köksbänken innan vi satte oss till bords.
Snart hördes ett ovanligt ljud, lite mjukt och dämpat ploff, liksom. Jag hann inte mer än säga ”vad var det där?” förrän husse, som satt vänd åt rätt håll, reste sig och tog stektjuven på bar gärning. Jag hoppade upp som en blixt när jag förstod och skyndade mig att ge Lakrits en riktig avhyvling. Lite väl bra, kanske, för lillen blev så rädd att han kissade på sig. :) Men förhoppningsvis tajmande vi det tillsammans tillräckligt bra för att avskräcka inför framtiden.
Snart hördes ett ovanligt ljud, lite mjukt och dämpat ploff, liksom. Jag hann inte mer än säga ”vad var det där?” förrän husse, som satt vänd åt rätt håll, reste sig och tog stektjuven på bar gärning. Jag hoppade upp som en blixt när jag förstod och skyndade mig att ge Lakrits en riktig avhyvling. Lite väl bra, kanske, för lillen blev så rädd att han kissade på sig. :) Men förhoppningsvis tajmande vi det tillsammans tillräckligt bra för att avskräcka inför framtiden.
söndag 3 oktober 2010
Lakrits på valpträff 3
Vi träffades på Wij – Speja, Easy, Reko och Lakrits – och gick upp i skogen. Vi fick börja med att gå på linje, stanna, gå vidare, stanna, vända runt och samma tillbaka.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. ;)
Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.
Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb ... Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. ;)
Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.
Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb ... Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.
lördag 2 oktober 2010
Stå med flyt
Hade en jobbig dag igår med datorinlämning i stan och försenad ankomst till klickertränarkursen som följd. Missade hela förmiddagspasset.
Å andra sidan fick jag ett värdefullt tips på hur jag ska börja om med Kaspers Stå för att få bort de där retliga små stegen han ofta tar. Han har slutat erbjuda Stå frivilligt och hans Hoppstå (som han erbjuder ofta) är så jäkla snabbt tills han sätter sig igen att jag inte hinner med att klicka förrän han redan satt sig.
Men när jag tog ett halvt steg bakåt (han sitter framför mig) och klickade när han reste sig för att följa efter så löste det sig! Nu ska detta halvsteg bort snabbt så det inte blir ett villkor för ställandet, utan användas enbart för att få igång honom.
Körde också vidare på gårdagens kontakttips och vi kom igång att träna mycket snabbare! Vi har kommit långt på att få på stimuluskontroll på Snujjen, och har egentligen bara diskrimeringen av frivilligt kontra kommando kvar att jobba på där.
Avslutningsvis hade jag på något sätt bort min viktiga blå mapp med ALLA kurspapper i. Den är inte kvar i lokalen, så antagligen har någon annan fått med sig den. Birgitta har iallafall erbjudit sig att kopiera upp papperen åt mig. Snälla hon! Annars vet jag ju inte ens vad vi ska jobba på fram till examensdags.
Så idag körde Kasper och jag vidare med Stå, och nu erbjuder han det med flyt på ett jättefint sätt. Jag är SÅ glad! Nu ska vi köra vidare på det ett tag och lägga på kommandot igen när det verkligen präntats in i hans lilla huvud att man inte ska steppa omkring.
När jag ändå hade detta moment i huvudet passade jag på att börja shejpa in Stå även hos Lakrits. Han är väldigt inriktad på att han ska åt vänster, in i utgångsställning, så de klick jag fått till på att han reser från sittande har ofta blivit lite sneda ståenden med rumpan åt vänster. Jag kanske borde flytta om belöningsplaceringen så han blir mer fokuserad snett åt vänster och därmed inte flyttar rumpan. Hmm.
Senare tränade jag frilliga Sitt under backande med Lakrits. Han är redan ganska duktig på det. Kul att se!
Å andra sidan fick jag ett värdefullt tips på hur jag ska börja om med Kaspers Stå för att få bort de där retliga små stegen han ofta tar. Han har slutat erbjuda Stå frivilligt och hans Hoppstå (som han erbjuder ofta) är så jäkla snabbt tills han sätter sig igen att jag inte hinner med att klicka förrän han redan satt sig.
Men när jag tog ett halvt steg bakåt (han sitter framför mig) och klickade när han reste sig för att följa efter så löste det sig! Nu ska detta halvsteg bort snabbt så det inte blir ett villkor för ställandet, utan användas enbart för att få igång honom.
Körde också vidare på gårdagens kontakttips och vi kom igång att träna mycket snabbare! Vi har kommit långt på att få på stimuluskontroll på Snujjen, och har egentligen bara diskrimeringen av frivilligt kontra kommando kvar att jobba på där.
Avslutningsvis hade jag på något sätt bort min viktiga blå mapp med ALLA kurspapper i. Den är inte kvar i lokalen, så antagligen har någon annan fått med sig den. Birgitta har iallafall erbjudit sig att kopiera upp papperen åt mig. Snälla hon! Annars vet jag ju inte ens vad vi ska jobba på fram till examensdags.
Så idag körde Kasper och jag vidare med Stå, och nu erbjuder han det med flyt på ett jättefint sätt. Jag är SÅ glad! Nu ska vi köra vidare på det ett tag och lägga på kommandot igen när det verkligen präntats in i hans lilla huvud att man inte ska steppa omkring.
När jag ändå hade detta moment i huvudet passade jag på att börja shejpa in Stå även hos Lakrits. Han är väldigt inriktad på att han ska åt vänster, in i utgångsställning, så de klick jag fått till på att han reser från sittande har ofta blivit lite sneda ståenden med rumpan åt vänster. Jag kanske borde flytta om belöningsplaceringen så han blir mer fokuserad snett åt vänster och därmed inte flyttar rumpan. Hmm.
Senare tränade jag frilliga Sitt under backande med Lakrits. Han är redan ganska duktig på det. Kul att se!
fredag 1 oktober 2010
VM 2010 Agility Sverige Hold stor
Ta en titt på den här videon på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=hNCbK7YQKAE&feature=youtube_gdata_player
Skickat från min iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)