Sunnie fick 1 med HP idag

Vår träningskompis Sunnie går från klarhet till klarhet. Idag på det fasta provet, som vi avstod, fick hon två viltslag med färsk älg, klarade dem och fick en etta med HP av domaren. Så kul!
Enda kruxet var att domaren missat att hon redan gått för honom två gånger. Hon hade alltså förväntat sig att få en annan domare nu på det fasta provet, men det hade han missat.
Så även om hon nu har tre pinnar måste hon få till ett rörligt prov till för att bli champion.
Jaja, rörligt prov är enklare att organisera, så det ska nog gå under oktober månad. Vi håller tummarna att den sista pusselbiten faller på plats!

Lite fler lekbilder

Lite fler lekbilder från igår:Kasper springer in med leksaken.



Nå, ska vi leka igen, då?
Här är han bara för söt...

Idag har vi bl.a. träffat flera barn och besökt en rugbyplan. Alltid bra mijöträning för lillen. Nu på kvällen råkade vi på grannen som passade moderns gårdshund Signe. Kasper fick sätta sig och vänta innan han fick springa fram och hälsa. Signe var lite mer avvaktande än Kasper, hon känner sig uppenbarligen inte riktigt på hemmaplan. Inte ens köttbulle ville hon ta. Men jag passade på att träna lite sitt och stanna kvar med lös Kasper medan Signe var inom koppelavstånd. Funkade utmärkt.

Några lekbilder

Senare på dagen hängde husse med ut på lite mer lek. Kameran kom också med. Några av bilderna:

Svisch iväg med leksaken ...
Försöker få lillen att gå fot. Han var mer intresserad av att snooza idag.
Husse lattjar och Kasper har nya röda kopplet. Det gula slit-och-slängkopplet ramlade av cykeln när husse och Kasper var ute på tur tidigare idag.
Och se sån stil han har ...

Härlig morgonlek

Skulle bara gå en kortare morgonpink med Kasper när vi träffade grannhunden Freja. Hennes matte undrade om inte Kasper ville komma in på deras tomt och leka lite. Sånt är han ju inte nödbedd till ...

Det är så härligt att se de båda hundarna leka. Freja är nog den finaste pudel jag träffat, inte så där uppiffad, utan lagom långt naturligt hårsvall. Och trots att denna storpudel är en 5–6 år så är hon lekfull. Hon inbjuder så fint till lek, lägger ner frambenen så hon kommer mer i nivå med Kasper. Eller så ställer Kasper sig på bakbenen och lägger upp en tass på hennes rygg. Det har hon inget emot, ibland lägger hon en tass på honom, så det är ett givande och ett tagande. Och mjuka böljande lekrundor, fram och tillbaka. Det är en ren fröjd att se dem.

En perfekt start på dagen för oss båda.

Rörligt viltspårprov – älgklöv efterlyses!

Idag gick vi då ett nytt rörligt viltspårprov uppe i Roslagen. Det gick aningen bättre än sist, men Kasper är fortfarande mycket störd av färska viltspår. Han klarar alla lagda svårigheter bra med vinklar, återgångar osv, men de färska spåren är alltså mycket roligare än det lagda spåret. Vi landade på en 3:a idag.

Därmed gav jag återbud till söndagens inplanerade fasta prov. Vi behöver mer tid att träna störningar. Vildsvin tror jag vi har klarat av nu, och idag fick jag ytterligare en råddjursklöv, så vi kan träna på den typen av störningar med. Men i närheten hade domaren sett både spår och spillning av älg, och han trodde nog att det var det Kasper gick på. Särskilt på slutet, då var det färska spåret intressantare än klöven, som han bara markerade förstrött på innan han åter ville dra på det färska. Jag försökte leka igång honom på klöven genom att retas med den rakt framför nosen. Inte en tillstymmelse till intresse, det vara bara det riktiga spåret som gällde.

Lekte lite med klöven här hemma på tomten nu, och då var den ju kul igen. Ska nog ha med den några gånger bara som lekobjekt för att få upp det intresset lite mera. Leka med klöv, och belöna leken med skinkost.

Men sen behöver jag få tag i en älgklöv också. Helst från kalv, min frys börjar säga ifrån... ;)
Är det någon som har en sån, eller kan fixa nu i jakttider? Hör av er, jag behöver den verkligen!

Ang kursen har vi nu fem anmälningar, så nu ska vi bara slipa om schemat. Ska bli jättekul!

Fler anmälningar inkomna

Vad kul, nu börjar det lossna på anmälningssidan till viltspårkursen!
Det var bra att vi hade is i magen och sköt upp istället för att ställa in, för nu tror jag att vi har det minimiantal vi föresatt oss. Kanske rentav fler droppar in ...

På tal om kurser så ska jag ikväll se om en svårare nivå på franska är bättre för mig än den nivå jag börjat på nu. Den känns lite i underkant av min förmåga. Svårt att hitta rätt nivå när man hoppar in mitt i.

Och på torsdag morgon ska Kasper och jag gå ett rörligt viltspårprov igen. Ska bli mycket intressant.

Agilityträning med Enzo

Igår var vi iväg och skulle träna lite enklare agility med Enzo. Enzo behövde öva upp sig på slalomet inför kursstart på torsdag så vi bar med oss lite pinnar bort till en hästhoppningsbana. Kasper var alldeles för på och fick därför lugna ned sig uppbunden vid ett hästhinder. Det tog ett bra tag innan han slutade gnälla, så vi fick god tid på oss att träna Enzo.
Jag bidrog mest med hejarop, medan Enzos båda mattar lockade och sprang. Mot slutet började det gå riktigt skapligt. Får han fundera på det där några dagar så lossnar det nog riktigt ordentligt. Vi passade på och utnyttjade några färdiguppställda låga hästhinder och fick på så sätt till en liten minibana.
När Kasper lugnat sig fick han komma till banan, han med. Började med att köra ett par varv med koppel: först ett varv med koppel i hand, sen ett par varv med släpande koppel. Det är ju lite mekigt att springa så utan att trampa på det, men han är lite lugnare då.
Enzos lillmatte fick också testa att köra med den busiga racerhunden, och det gick riktigt bra. Hon är dock så kort att K återfick lite valpbeteende och gärna hoppade mot godishanden. Hade nästan glömt hur han brukade vara, blev lite dejà vu-upplevelse där.
Sen fick hundarna leka lite ihop lösa varvat med att någon av oss körde ett varv agility igen. Då hade han fått springa av sig det värsta och sprang lös med bra fokus runt banan.
Jag passade på att köra lite enkel apportering med leksak också, vilket gick riktigt bra när jag inte kastade grejen rakt in i den nedåtgående solen. Det misstaget ledde till ett frispelsvarv med efterföljande återkallning och sök. Till slut ramlade poletten ned att matte ville ha tillbaka den där grejen hon kastat bort.
Det passerade ett par hästar, men ingen hade som tur var för oss siktet inställt på att hoppa de där hindren just den kvällen.

Lite bilder från agilitytävlingen

Det blev lättast att länka till en extern sida för lite actionbilder från agilityn på VaBK. Det är husse som tagit bilderna, själv var jag upptagen i sekretariattältet.

Viltspårkursen

Trist nog har vi hittills endast två anmälningar till kursen och riskerar att få ställa in. Vi har satt upp lappar lite överallt, spridit infon på diverse webbplatser osv. Det kanske ändå beror på för dålig marknadsföring från vår sida, men den här typer av kurser växer inte på träd och brukar spridas från mun till mun.
Vi gör nu så att vi skjuter upp start en vecka och får se om ytterligare anmälningar droppar in. Vi ligger numera ute även på SSRK:s webbplats, och de brukar vara aktiva med den här typen av aktivitet. I annat fall får vi avvakta till våren och se om intresset ökar då.
Under tiden jobbar Kasper och jag vidare med störningsproblemen. Jag ska nog övergå till att lägga störningsspår med rådjursklöv nu när han lärt sig ignorera vildsvinsklöven.

2 viltspår idag

Idag besökte vi Tullingeskogen på förmiddagen. Bitte hade varit hygglig och lagt två spår igår eftermiddag, ett åt Kasper och ett åt Sunnie. I morse började vi med att lägga två kortare spår till. Kaspers båda spår störningsdrogs med vildsvinsklöven och Sunnie fick sitt andraspår med vildsvin istället för rådjur.

Kasper fick gå det spår som legat i närmare 17 timmar. Han sprang väldigt mycket åt sidorna på spåret och ville helt klart istället följa färskvilt som passerat under natten. Även första störningskorsningen drogs han till, åt båda håll. Jag stod still och väntade, och i de fall jag tydligt såg på honom att han var färskivrig sade jag lugnt Nej och väntade ut honom tills han till slut hittade tillbaka till rätt spår. Nästa störningskorsning passerade han bra, men mot slutet fanns fler färskspår. Bitte sköt med apportkastaren bara ett par meter från Kasper, varpå han hoppade till. Så nära "skottplats" har han aldrig varit tidigare. Jag ignorerade och sen spårade han vidare. Tror inte han egentligen blev berörd av det. Han var dock helt bortkollrad vid spårslutet, och missade skanken flera gånger. Jag undrar vad som luktade så mycket starkare att han kunde gå förbi skanken på ett par meter utan att plocka den?

Sunnie gick riktigt bra på det gamla spåret, förutom att hon var alltför snabb på slutet och hittade klöven innan matte hunnit sätta henne för att jag skulle skjuta med apportkastaren.

Sen åkte vi bort till de korta nylagda spåren, fikade lite i solen medan vi väntade lite till på att spåren skulle lägga sig. När jag sen gick med Kasper hade det nog legat närmare tre timmar iallafall.

Nu spårade han mycket noggrannare, gick rakt över alla tre störningsställena. Jag valde bort apportkastarskott den här gången, onödigt att tynga honom för mycket med sådana starka ljud. Vi hade ändå kontinuerliga skott i bakgrunden från en närbelägen skjutbana. men sen missade han skankslutet igen! Bitte sade att det brukar gå mycket rådjur just där, de har visst ett stråk förbi där precis. Visst, det kan ju ha passerat ett djur, men ändå, att missa skanken så? Till saken hör att precis de sista 10–20 metrarna ställde han sig på bakbenen flera gånger, nosade upp mot trädstammar (eller så såg det ut, nosade så högt han nådde upp i luften iallafall). Så det kanske verkligen var nåt djur väldigt nära.
Jag blev tvungen att stanna, vänta ut honom och låta honom ringa några varv, ta tillbaka honom till en säker punkt och låta honom börja spåra om. Först då tog han till sist skanken. Trött också, kanske? Det är första gången han fått gå två spår så nära inpå varandra.

Sunnie hade inga som helst problem att spåra vildsvinsklöven istället för rådjur. Hon fick lite problem vid en cirkelrund tillbakagång och gick där ett par tre varv innan hon plockade upp fortsättningen. Sen hade jag problem att få apportkastaren att skjuta, men till sist kom ett skott och hon kunde gå direkt på klöven. Den var rolig att bära trots den annorlunda lukten.

Andra spåret var iallafallklart mycket bättre för Kasper. Beror det på den kortare liggetiden eller på att han tröttats ut lite och koncentrerade sig bättre på spår 2?

Nu ska båda hundarna gå rörligt prov på torsdag morgon i Roslagen. Håll tummarna!

Springande killar och skinkost

Jag tror att Kasper kanske har fått upp ögonen för sambandet mellan att springa iväg från matte och att inte få belöning. Iallafall går det framåt.

Det började med att vi på promenade gick förbi en bil med öppen baklucka, några människor och en hund. När vi dök upp framgick det tydligt att någon i gruppen tyckte det var ett utmäkt tillfälle att träna hunden, så jag sade att jag kan komma förbi en gång till. Skinkosten halades fram ur fickan och vi passerade bakluckan några gånger alldeles galant. Det var inte superfin fotgång, men fokus var på mig och skinkosten istället för på hunden. Har inte så bra koll på hur det gick för deras träning, men jag tyckte hunden var lugnare tredje gången vi passerade. De var iallafall glada att vi ställde upp. Vad gör man inte för att själv få lite störningsträning? :)

Sen hamnade vi på grusplanen, jag kopplade loss och vi började träna fritt följ. Det gick bra tills tre skolgrabbar sneddande springandes över plan. Kasper tyckte de var helkul och sprang efter, vände framme vid dem och kom tillbaka. Jag visade honom osttuben och lade tillbaka den i fickan. Tji ost för det.

Sen tränade vi vidare, lite läggande under gång, lite mer fritt följ. Då kom det två killar till, denna gång på väg till just grusplanen för att lira boll. Kasper sprang bort till den ena killen, rundade och tillbaka till mig. ”Han rundade konen!”, sade den andra killen. Jag skrattade och höll med, visade Kasper osttuben och stoppade undan den igen. Killarna började sparka bollen och jag tänkte att nu kommer Kasper att sticka dit igen. Att spela fotboll är hans favoritgren på bollsidan. Men, nej. Han höll sig hos mig och vi fortsatte träna läggande under gång och ett par inkallningar. Inga problem. Skinkosten lockade mer än fotbollen. Vad kul!

Lagt viltspår igen

Lina, jag förstår att du inte kan pendla ända till Stockholm, även om du vill gå viltspårkurs!

Nu på förmiddagen har jag lagt ett nytt störningsspår. Inga krångligheter alls, ganska rakt och runt en bergknalle och tillbaka mot vägen. Jag har sett ut tre ställen att korsa med vildsvinsklöv, ska göra det innan jag släpper på Kasper på spåret ikväll. Den här marken har jag inte lagt på tidigare. De flesta människor rör sig nog på andra sidan vägen där skogen är glesare och trevligare. Jag lade på den snårigare sidan och hittade en del djurstigar. Ska ha samma taktik som förra gången: stanna och hålla emot om han viker av på vildsvinsspåret, neja lite lugnt om det behövs. Sen bara avvakta tills han löser problemet. Hoppas verkligen det går bättre än sist!

Återkommer ...

Sådärja, efter ungefär sex timmar har vi nu gått spåret. Först lämnade jag honom i bilen medan jag och vildsvinsklöven promenerade iväg en extrarunda och korsade spåret på tre ställen. Som tur var mindes jag rätt väl hur jag hade tänkt och vilka avstånd det handlade om, för skogen var så tät att snitslarna syntes först på rätt nära håll.

I första korsningen ville Kasper vika av längs vildsvinsspåret, sedan bakåt i störningsspåret, precis som förra gången. Det var rejält risigt just där, så linan snodde in sig rätt ordentligt av hans krumbuktningar. Jag sade nej en gång och stod i övrigt och bara väntade ut honom samtidigt som jag redde ut linan ideligen. Efter ett antal minuter valde han så rätt väg och vi fortsatte till korsning två som kom ganska snart.

Där gjorde han bara en ringning, sen fortsatte vi att följa spåret. Ett klart framsteg! En ganska lång sträcka följde utan störningar från min sida och han följde spåret snabbt och noggrant.

Strax före, och för den delen efter, korsning tre höll han på och ville följa andra spår. Jag gjorde likadant som vid själva korsningen: stod stilla och höll i, samt trasslade upp linan igen. Det hade nog passerat något annat där, för det tog ett bra tag innan han åter var på rätt spår.

Efter tredje och sista korsningen var det raka spåret fram till klöven.

Jag kan inte säga att jag är nöjd, men det är iallafall tydliga framsteg sedan förra gångerna. Ett par träningar till så hoppas jag att han är tillbaka i sitt duktiga, noggranna spårande som jag ju vet att han har i sig.

På söndag hoppas jag att träningen hos Bitte i Tullinge blir av. En helt ny skog kan vi behöva.

Intresse av viltspårkurs

Vill slå ett litet slag för den planerade viltspårkursen. Känner du någon som kan tänkas vara intresserad, eller som i sin tur känner nån som kan tänkas vara intresserad? Skicka dem genast till den här länken:
Viltspårkurs i norra Stockholm

Förutom undertecknad som ju med varierande resultat tävlar i viltspår, öppen klass, är det en mycket erfaren lärare i viltspår som kommer att hålla i kursen. Jag tror inte att det direkt vimlar av viltspårkursen i norra Stockholm, särskilt inte under hösten, så passa på och anmäl nu!

Rådjur och agilitytävling

I fredags träffade vi Enzo. Det var inte så mycket tillsammanslek som tidigare, utan mer bredvidlek. Tror det mest var Enzo som inte ville leka (Anna, rätta mig om jag har fel), vilket medförde att Kasper sprang sina vanliga ensamronder, lite väl långt bort från mig ibland. Han kom för det allra mesta på inkallning och vi traskade ut på en alldeles övervuxen äng där hundarna skuttade sig trötta, och vi människor kunde haft nytta av en machete.
På tillbakavägen hoppar Kasper över ett dike och går och snoozar. Jag ropar, men snart syns han inte på andra sidan av vass och sly. Hade tyvärr missat att ta med visselpipan, annars hade jag nog fått in honom där, för då var det vanlig snoozning fortfarande.
Men rätt var det var måste han fått vittring på ett rådjur och försvann utan att vi kunde se åt vilket håll. En bra stund senare syns ett rådjur som skuttar parallellt med Roslagsbanan norrut. Några sekunder syns något litet vitt som skuttar efter i samma riktning. Kan inte gärna ha varit något annat än Kasper. Han är iallafall synnerligen misstänkt.
Anna går åt vänster, över järnvägen, hem och hämtar cykeln och stoppar undan Enzo för att kunna genskjuta illbattingen om han hoppat över spåret.
Jag går tillbaka och över den enda spång som finns över diket och sneddar över det stora öppna fältet mot den platse där vi sett djuren. Väl framme visar det sig gå en jordvall parallellt med järvägen, det var nog den de sprang på, det var därför de syntes så väl. Jag klättrar upp och spanar. Rätt var det är ser jag något vitt söder om mig som springer lite halvfort, rätt nära den plats där Anna och jag skiljdes åt. Jag ropar, men han hör mig inte. Jag vänder och går tillbaka mot spången. Försökte gena lite för mycket, spärrades av ett annat dike som jag fick runda för att komma tillbaka. Nästan vid spången kommer plötsligt Kasper kutande – från nordost. Sist jag såg honom var närmast sydväst, så han måste ha sprungit runt samma väg som vi gick på ditvägen. Nu kom han från det håll där han sett oss senast, innan han vek av över diket.
Bra lokalsinne har han, det är väl det bästa man kan säga om den här situationen. Jag kopplar upp och ringer Anna som cyklar och möter oss.
Jag blir så trött, tycker vi har tränat inkallning och att hålla kontakt med matte en masse. Men här träder väl instinkten in och vettet ut, ända tills han vaknar till sans igen och minns att han har en matte att återvända till. Supersuck.

Idag roade jag mig utan hund istället. Det var agilitytävling på VaBK och jag var funktionär. Jag blev skrivare, vilket var en rolig uppgift. Ett par mindre incidenter inträffade, som att hjulen på A-hindret gick sönder när vi skulle rulla tillbaka det efter agilityklassen, men inget vi inte redde ut. Husse kom bort en stund och fotade lite, så det kanske kommer några bilder vad det lider.
Såg ett par bekanta där, bl.a. Rutan som skulle ställas ut och Ingegerd, min biträdande agilitylärare från i våras, som tävlade sin wheatie. Där fanns en dsg, Maya, som tävlade både agility och hopp. Snabb som sjutton, men med ett par retliga fel om jag minns rätt. Det var iallafall en lyckad dag och de blyertsgrå molnen hade den goda smaken att cirkla runt flygfältet istället för över det. Den imponerande DC3:an som landade strax innan jag åkte hem fullbordade nöjet, den är alltid lika kul att se.

Lade störningsspår

Vid tolvtiden lade jag ett välsnitslat störningsspår åt Kasper. Jag gjorde det inte särskilt svårt rent tekniskt sett, två vinklar bara. Tanken är att jag strax innan han får gå det ska passera över spåret på några ställen dragandes vildsvinsskanken och markera ut dessa ställen med gul (avvikande) färg på snitlslarna. Under tiden får han sitta uppbunden en bit bort utom synhåll och ha tråkigt.
Jag tänkte gå spåret efter middagen, då lär det ha legat cirka sju timmar. Rapport kommer med resultatet.

Senare:
Vi gick spåret efter 6,5 timmar. Jag satte Kasper vid ett träd medan jag gick vidare för att dra viltklöven. Oj, vad han gnällde. Innan jag kom tillbaka hade han dock tystnat, så jag kunde klicka, gå fram och belöna.

Drog vildsvinsklöven så att den passerade spåret fyra gånger, alla gånger tydligt utmärkt med gul snitsel.

Första passagen ville Kasper direkt följa vildsvinsklöven åt vänster. Jag stannade och väntade. Han vände efter att ha insett hur lönlöst det var att försöka fortsätta när matte bara höll emot. Då gick han åt motsatt vildsvinshåll. Bakspårning, alltså. Jag fortsatte att hålla emot. Så där höll det på ett bra tag, fram och tillbaka. Att ens tänka att rakt fram kunde vara rätt fanns inte. Så småningom gick han bakåt och ringade det gamla spåret. Bra, tänkte jag, nu löser det sig nog. Men i korsningen vek han direkt åt vänster. Till slut fick jag ta in honom och visa riktningen igen: Sök spår. När han till sist valde rätt sade jag högt Bra! Då blev han så förvånad att han stannade till och tittade bakåt på mig. Bestämde mig snabbt för att hålla inne beröm för att inte störa...

De följande tre passagerna blev ungefär likadana. Särskilt vid passage tre, som låg ganska nära en stig, var han otroligt envis på att rätt väg var åt vänster (vildsvinsklövens riktning). Fjärde övergången gick aningens snabbare, men inte på något sätt bra.

Sedan höll han på att missa klöven, men vände tillbaka efter fem meter eller så och tog den till slut.

Det kan ju givetvis också vara mina spår han vill följa, det är ju så klart förvirrande med så många ovidkommande mattespår. Men jag tror ändå på att träna detta mera och se om jag inte kan få pengen att ramla ner till slut.

På hemvägen skulle jag bara förbi VaBK:s klubbstuga för att sätta upp en kurslapp. Kasper fick hänga med för lite miljöträning, men i övrigt hade jag inte alls planerat att träna. Förutom modellflyg och riktiga flyg var det ett dussin hundar på den stora gräsplanen. Jag träffade en bekant och stod och snackade lite. Basenjin med matte ska vara med på samma rallylydnadskurs som vi, skojigt! Precis när jag bara tänkte ta en runda runt alla hundar på plan och återvända till bilen ropade någon att vill inte alla vara med på platsliggning. Hm, inte förberedd alls på det, hade EN godis kvar i fickan, och bara vanligt koppel. Dessutom var Kasper fortfarande rätt tänd på att undersöka plan, vi hade ju inte alls varit där länge, och innan han vant sig lite är han rätt odräglig, riktigt PÅ och ska nosa på allt. Helst hälsa också, om han bara finge.
Nå, jag tänkte att vi är väl med och så går jag bara ut i kopplets längd. Alla gick lite olika långt beroende sin hund. Kasper gnällde, så jag delade min ynka godis i två delar och belönade två gånger när han tystnat. Han hade svårt att ligga kvar när jag återvände, och var lite allmänt jojig. Efter platsliggningen fick det bli lite lek och nosande, för nu hade jag ju inget godis kvar... Det var lite för svåra förutsättningar för honom, och jag tycker nog att det gick ungefär så som jag kunde förvänta mig med de förutsättningarna. De kände ju övriga på plan inte till, så de tyckte antagligen han var apkass... Sedan åkte vi hem och nu sover han redan, var nog en rätt jobbig kvällstripp.

Vidsvinsklöv

Ett stort tack till Tina som släppte ifrån sig en vildsvinsklöv till mig och Kasper!
Freddie ville nog dock gärna behållt den och lattjat med ...

Idag har Kasper fått vara ensam hemma i uppemot fyra timmar. Därför blir bloggandet inte långt, utan nu ska vi ut och njuta lite av det fina vädret innan solen hinner gå ner helt. Imorgon ska jag allt lägga ett spår till honom och nyttja vildsvinsklöven som störning.

Ligg!

Vi har fått hem färskmat som visst är osedvanligt god, tycker Kasper. Alltså kan jag använda den som externbelöning. Vi gick ett par rundor på köksgolvet för att träna läggande under gång med matskålen frestande borta i hörnet.
Första gången blev det ett sitt med mesigt tveksamt läggande, så vi gjorde om. Ny runda och ”Ligg!”.
– Men jag har ju just gått upp, hördes det från ovanvåningen. Garv.

(Den här gången funkade läggandet och Kasper fick lov att kuta till skålen.)

Gick åt pipan

Det var inte vår dag idag. Det började bra – inga problem att hitta och vädret var perfekt. Vi fick en domare som skulle ha fem hundar, men det kom bara tre till start, och vi drog andra stickan.

Så här i efterhand tror jag att träningen häromsistens satt hårt i mitt minne, trots att jag gjort mitt bästa att försöka lägga det åt sidan. Jag var iallafall osedvanligt observant på Kaspers beteende och när han på sträcka två betedde sig annorlunda harklade jag mig. Han sprang genast tillbaka och bytte riktning. Den visade sig vara fel och domaren fick återföra oss. Efteråt sade Göran Hagman att Kasper genat genom en vinkel och precis hade funnit spåret på nytt när jag lade mig i. Förbaskat klantigt av mig.

Men jag tror inte Kasper klarat sig ändå, för det färskvilt som antagligen gått där jag ingrep gick tvärs över vårt spår på två sträckor och Kasper växlade ideligen över till det. Viltet hade antagligen varit på väg till den mosse även vi hamnade i utkanten av, och där Kasper passade på att dricka vatten. Även efter vattendrickandet tror jag han vek av fel sedan. I protokollet står det 4 återkallningar. Själv tappade jag räkningen efter att ha insett att loppet var kört, jag gick bara vidare som en vanlig träning efter det. Och andra halvan av spåret gick riktigt bra. Där hade det väl inte varit något störning.

Attans. Har funderat hela eftermiddagen på hur jag nu ska lägga upp träningen. Ska nog lägga korta, ganska enkla spår med noggrann snitsling och en eller flera preparerade störningar. Kasper fick med den infångade klöven hem, så nu har vi iallafall två igen. Om jag lägger spåret med den ena och sedan drar störningar med den andra, och snitslar vad jag gjort, så får vi se hur det går. Fördelen med det är ju att jag bestämt kan neja varje gång han växlar fel, så kanske han lär sig att hela tiden följa det första spåret. Tina, den där vildsvinsklöven vore inte helt dum nu... ;)

Stannade iallafall kvar till slutet så jag fick protokollet med mig hem. Det var cirka 60 startande, kanske ett halvdussin blev champions, och några fick HP, ganska många ettor, men även en hel del nollor förutom vi. Kändes ju lite tröstande. Kasper var enda dsg:n, sen var det en Parson Russell, en bassett, en drever och en stabyhoun (den sistnämnda var med i min grupp). Resterande var inte förvånande retrievrar och spaniels, det var ju deras klubb som anordnat det hela.

Protokollet, då:
Väder: lätt vind, 17 grader (det var riktigt varmt inne i skogen, 17 grader känns klart i underkant. Jag hade 19 grader på biltermometern och inne i skogen tror jag det var några grader till. )
Terräng: blandskog, hygge, myr-mossmark (samt, ej i protokollet, granithällar med vitmossa som låg som ett gungfly efter de kraftiga regn som varit i trakten – ashalt!)
Start/sträcka 1: OK
Vinkel 1: OK
Sträcka 2: återförs av domare 2 ggr
Vinkel 2: OK
Sträcka 3: återförs av domare
Vinkel 3: OK
Sträcka 4: OK
Vinkel 4: återförs av domare
Sträcka 5/spårslut: OK
Bloduppehåll: raksträcka 4, vinkel 4, återgång v2
Spårningsförmåga: mindre god
Arbetstempo: lämpligt
Skottprövning: godkänd (hagelbössa med blå skott, sköts ner i hällen)
Spårtid: 32 min
Allmänt omdöme: En hund som idag störs av vilt men spårar andra halvan på spåret mycket bra.
Pris: 0

Jaja, lusläser man protokollet ser man alltså att Kasper klarade alla svårigheter som vinklar, bloduppehåll och skott. Det är viltet vi behöver lägga krutet på.

Vårt nästa prov är 24 sep, så tills dess vill det till att träna viltstörning...

Långpromenad på Järvafältet

Idag tog vi oss till Järvafältet och gick en riktigt skön långpromenad. Vädret var perfekt, och det var många andra som tänkt likadant och besökte en av Stockholms grönare lungor. Jag passade på att sätta upp lappar om viltspårkursen på de anslagstavlor jag såg. Här går många hundägare, och kanske tilltalar det någon.

Utan att ens ha tänkt plocka svamp kunde jag inte gå förbi två perfekta karljohan och fyra stolt fjällskivling. Några kantareller slank också ner i ryggan. Allt detta utan att ens lämna de breda grusvägarna!

Tänk gärna på oss i morgon då vi åker ner till Nävekvarn för viltspårtävlingen.

Grundkurs i viltspår, någon?

Nu är det klart – jag kommer tillsammans med min f.d. lärare i viltspår att hålla en kurs i just viltspår i höst. Eva är mycket erfaren och jag kan förhoppningsvis bidra med hur det är att köra öppen klass i detta nu. Är det någon som vet någon som är intresserad av att lära sig viltspåra får ni gärna hänvisa dem till denna länk:
http://www.evrodoc.se/viltspar/Viltspar_ht09.htm