Besök på Teba

På hemvägen från södern stannade vi så klart till vid Teba i Höör. Det var en minimal omväg och som alltid klart värt besväret.

Jag behövde en ny sele åt Kasper att ha i bilen och vid cykling. Den ett år gamla har gett sig i syntetmaterialet på undersidan och hålls bara ihop av ovantyget. Inget bra för en sån sele.

Jag fick utomordentlig hjälp att prova de selar jag tagit fram, och vi kom gemensamt fram till att den dyraste (givetvis) var den som satt bäst. En gårdshunds spolformiga kropp och i synnerhet Kaspers suveräna ålningsteknik gör att inte vilken sele som helst duger. Det blev en tysk nomevariant, Niggeloh Hundeführgeschirr "Follow", till det facila priset 669 kronor. Den är lite klumpig, men vändbar, så man (kanske beroende på vad man ska ha den till?) kan vända den så som den passar bäst. Den sitter iallafall bra och vrider sig minimalt med drag från sidan, som det blir när man kopplar till cykeln.

Selen funkar jäkligt bra både till cykling och bilåkning.


Här står ekipaget väldans snett och ändå sitter selen bra.

Jag hade också planer på att köpa ett Back-on-track-täcke, även om – eller trots att – SKK har förbjudit dem på grund av att man skryter om att täcket har läkande egenskaper. Min åsikt är att SKK inte ska agera marknadsföringsdomstol, sådant organ finns redan och ska användas om man anser att företagets marknadsföring är felaktig. Iallafall känner jag många som har detta täcke och är supernöjda, så vi provade även det till Kasper. Nu fanns inte rätt storlek inne, täcket finns i mängder av storlekar med 2 cm inkrementeringar.

Provar täcket utanför butiken med biträdande expedit. Man ser tydligt det alltför stora halshålet på bilden.

Men butikschefen – här en anledning till att jag gillar Teba – var ärlig nog att säga att hon inte tyckte att täckmodellen, oavsett storlek, passade Kasper. Blir det lagom långt bakåt (det finns ett hål där svansen ska petas igenom, särskilt glada svansar som Kaspers behöver föras igenom där) så blev hålet vid huvudet alltför stort. Det hade jag själv inte tänkt på, men när hon påpekade det såg jag det ju. Och modellen går inte att snöra åt vid halsen. Lite felkonstruerat, alltså. Så nu är ju frågan vilket annat täcke jag ska köpa. Har kikat lite på Obtrack på webben, nån som har någon erfarenhet av det? Täcket ska användas till framför allt vila mellan arbetspass, efter cykling, medan vi väntar på spårning osv. Kanske promenader om det är riktigt ruskväder, men mer stilla än rörelse iallfall.

Bilder från Danmark

Vi fick träffa sex små gulliga valpar, cirka 3,5 vecka gamla.

En ovanlig helvit, men den verkar ha lite pigment, så några ljusbruna flckar blir det nog så småningom.

Valparna börjar bli aktiva och självständiga.

Men ibland ska man till mjölkbaren, förstås.

Kasper fick träffa Kolle, en tik på 18 månader.

De hade jättekul i den stora trädgården.

De är oerhört lika, nästan samma bruna färg. Ser alla vem som är vem?

Just det. Även om Kasper är kastrerad är ju en löptik lite intressant i doften...

Busat? Vi? Mullvad? Vad snackar ni om ... Vi är helt oskyldiga ...

Två fina charmtroll, när de busat av sig lite.

Viltspårning

Lade ett viltspår vid halv tolv. Det var då solsken och ca 24 grader, ingen nämnvärd vind.
Jag bestämde mig för att lägga ett ganska kort spår, både med tanke på värmen och att det var ett tag sen han spårade nu, så jag valde att göra det vi behöver öva mest på: två harlyckor och sedan skankslut. Terrängen var ganska risig, mest ganska torr grönmossa och mot slutet lite sankmark. Vid ett tillfälle korsade jag en stor stig som jag sedan tvingades gå över på tillbakavägen, så jag lade på minnet att hjälpa Kasper lite där att komma rätt, så han inte skulle ta mitt gångspår.

Vi gick spåret vid fem, dvs. en liggetid på 5,5 timmar. Vädret var fortfarande ungefär detsamma, även om jag hoppats att det skulle hinna svalna något.

Kasper var mycket ivrig när han fattade vad vi skulle göra, och gick på spåret direkt. Första harlyckan gick åt vänster och på grund av terrängen hade jag varit tvungen att gå lite snett på tillbakavägen, så den var inte idealiskt lagd. Kasper ringade runt lite och gick ut i harlyckan, men tog sedan upp rätt spår efter en liten stund.
Nästa harlycka låg efter vi korsat stigen och var lagd rakt fram, med spårfortsättningen åt vänster. Där gick han ner och vände, sen ville han gena lite genom sumpmarken. Jag såg på den gyttjiga marken att det inte var där jag gått, så jag hejdade honom. Kanske lite klantigt, för istället började han ringa runt som sjutton. Sen hade jag snitslat lite snålt på slutet så jag blev lite osäker exakt var jag gått, men Kasper var ivrig och grejade biffen. Han såg och var framme vid spårslutet långt innan jag fattat att han hittat rätt. ;)
Så här i efterhand tror jag han gått på spårslutet snabbare om jag inte hejdat honom vid det gyttjiga partiet. Får ta de varma goretexskorna nästa gång istället för vanliga gympa så jag kan hänga med i hans framfart. :D
Summa summarum är iallafall att han kan sina saker, och jag har goda förhoppningar om att det ska gå bra på öppet spår framöver. Planerna ser ut så här:

• Träna med Bitte och labben Sunnie i Tullingeskogen i början av augusti
• Gå rörligt prov öppen klass 8 augusti i Roslagen för samma domare som sist
• Gå fast prov öppen klass i Nävekvarn 6 september (hoppas jag, är anmäld iallafall till SSRK)

Det viktiga är ju att det fasta provet går bra, för de går inte av stapeln så ofta. Håll tummar och tassar! Rörliga prov kan man alltid göra om, de är lättare att få till.

Grattis, förresten, till Benson som numera kan titulera sig viltspårchampion!

Kan berätta att det finns mycket fler mygg i skogen i år än förra året, att blåbären känns lite vattniga och att jag även idag hittade lite kantareller (den här gången hade jag dock rygga med hopvikbar svampkorg i). Jag såg dem inte när jag lade spåret, men nu fanns de där precis vid tredje snitseln. Lät snitseln hänga och plockade både den och svamparna på tillbakavägen. Lite gott tillskott till lördagsmiddagen...

Kris i skogen!

Ja, vad tror ni? Att Kasper försvunnit igen? Lös var han ju, så det är en möjlighet. Men, nej. Ormbett då? Nej, inte fullt så krisartat.

Men jag hittade ett gäng kantareller på det mest oväntade ställe på vår skogspromenad – och hade inget att ta dem i! Snacka kris. Så vad göra?

Jag satte Kasper ned och hällde ut allt hundgodis jag hade i godispåsen. Rätt mycket godis var det, för jag hade just fyllt på innan vi gick ut. Så fick han sig ett rejält närsök medan jag plockade kantareller och lade i hundgodispåsen (har sköljt dem efteråt, så det är nog ok). När Kasper sökt klart sitt godis kom han och vi tränade lite kantarellsök. Han markerade i och för sig bara kantareller jag redan sett, men han kom ändå ihåg vår träning från förra sommaren. Kul!
Nu hade jag ju ingen belöning att bjuda på längre, mer än en repleksak som inte var så kul just nu, så hans intresse falnade efter en stund. Får absolut ge mig ut i skogen igen med både köttbullar och svampkorg...

I brevlådan...

I brevlådan hittade jag viltspårsprotokollet från den 16 maj. Så här står det:
Väder och terräng:
Vind: lätt. Temp: +15 gr. Mossmark, öppen mark, kuperat, barrskog, lövskog.
Provförlopp:
Hunden började utmärkt, fick en liten ringning. Sträcka 3 klarades mycket bra, därefter felfri till viltdelen.
Spårtid: 17 min.

Vi är alltså hemma igen. Usch, vad mycket post som ligger och pockar på uppmärksamhet när man bara vill njuta av trädgården och det fina vädret efter så lång tid i bilen.

Luxemburg, Tyskland och Danmark

Vi gjorde bara ett kortare uppehåll i Luxemburg, lagom för att Kasper skulle få pinka in detta revir som sitt och vi få njuta av varsin kopp kaffe på fashionabelt hotell vid stortorget. Kasper låg fint under bordet.
I Tyskland hade vi sett ut Münster som lämplig övernattningsstad. En gammal universitetsstad som bombats sönder och samman under kriget och sen byggts upp igen i gammal stil. Mycket cykelvänlig var den, så vi cyklade 8 km i Kaspertakt. När han så trött dunkat i säng gick vi ut på restaurang utan hund för en gångs skull. Vi hamnade på en italiensk krog som var fullsmockad med folk och en servering som var urlusig. Vi hade ju inte så mycket annat för oss, så det var inte hela världen. Min stek var iallafall mycket bra, bättre än köttet i Frankrike, måste jag tillstå. Rolfs pasta var lite väl stabbig. Ölet var givetvis av högsta klass, jag drack en weissbier. Vi avslutade på en ölbar i närheten av Pinkus-bryggeriet och drack en mycket bra pils.
Hotellet låg i närheten och var av lite finare slag. Hund kostade 6 € extra. Därför hade jag höga förväntningar på hotellfrukosten och de infriades - en riktigt bra buffet med äggstanning och allt. Före frukost cyklade vi en halvmilalång parkrunda runt innerstan med Kasper så han skulle sova gott i bilen sen.
Det var en hel del vägarbeten på Autobahn, både runt Bremen och runt Hamburg. Vi hann ändå med färjan 14.15 och landade på Jennis gårdsplan runt halv fem. Vi hade nämligen fått veterinärhjälp av Jenni, uppfödare av dansk-svensk gårdshund, som råkade bo - turligt för oss - nära motorvägen mellan Rödby och Köpenhamn. Veterinären stängde fem, så vi kastade oss direkt i hennes bil och for iväg för stämplingsgodkännande av att jag gav Kasper en godisbit i form av avmaskningsmedel. När han så slukat den och vi fått papperen ifyllda och betalat 253 DKK för detta åkte vi tillbaka till Jenni och beundrade hennes småvalpar på 3,5 veckor. Ursöta, så klart!
Kasper fick leka med löptiken Kolle och vi blev bjudna på mycket god middag i den soliga och vackra trädgården. Tack snälla Jenni för allt!
Vi körde vidare över bron till Sverige och ankom min bror strax efter åtta. Lek med fyraåringen Linnéa och intensivt luktande efter katter fick avsluta Kaspers dag.

Farväl Frankrike

Jag vet knappt vad som hänt sen sist. Jo, vi har fått ändan ur och gjort en massa saker så här i elfte timmen. Vi gick till exempel på spektakel – en polska som sjöng Edit Piaff-sånger så att publiken automatiskt sjöng med. Vi satt mitt i och bara gapade. Aldrig att svenskar kan sjunga med i Taube eller Vreeswijk på samma sätt.
Sen har vi besökt ytterligare en kalkgrotta. I denna har man också huggit ut stenbitar till katedraler och liknande sedan medeltiden. Sedan användes grottan till champinjonodling under en period, men nu har man övergått till ett kooperativ av crémant-produktion. Bourgognsk champagne, alltså, fast så får man ju inte kalla det. Och tillverkningen var bra mycket mer automatiserad jämfört med det vi upplevde vid vårt besök i caven hos Möet et Chandon 2002, där man vred runt flaskorna för hand.
Men efter sedvanlig dégustation inhandlades några flaskor helt ok bubbelvatten.
Idag har vi börjat vår hemresa. Vi gjorde en omväg till Dijon. Jag tyckte att man inte kunde ha vistats sex veckor i Bourgogne utan att ha besökt dess huvudstad. Fyra senapsburkar och en lunch senare konstaterade vi att Dijon inte var något märkvärdigt. Istället for vi vidare till Ronchamp, känt för det Le Corbousier-designade kapellet. Det låg högt uppe på en kulle med vacker utsikt och var i all sin brutala modernism en imponerande skapelse.
När vi så småningom började leta hotell fick vi för oss att vi skulle hitta något mysigt längs la Moselle, på samma sätt som det finns mängder av charmiga pensioner längs tyska Mosel eller Rhen. Icke. Till sist hittade vi ett prisvärt Etap-hotell i utkanten av Nancy där hund kostar 3€ extra. Helt okej. På den närbelägna restaurangen La Boucherie blev R attackerad av en geting som flög in i kavajärmen och stack honom. Han hade sinnesnärvaro nog att inte skrika rakt ut (det hade jag gjort!).
Imorgon lär vi tyvärr lämna detta härliga land för den här gången och fara via Luxemburg in i Tyskland, ölernas och korvarnas land.

Lite bilddags igen

Lite lösgående djur på kvarngården Moulin de Vanneau.

Min konversationsdam och jag på spångad promenad i litet träsk.

Bilen inne på reparation – tre nya hjulmuttrar från Renault blev resultatet.

Jijy, 15 år.

Min nya franska frisyr.

Bestsellersbokhyllan inne på Fnac i Bourges: Stieg Larsson på både första och andra plats, följt av en lättviktsamerikanare. Vad har det blivit av fransmännen som alltid varit så måna om det egna?

Den stora imponerande katedralen i Bourges.

Kasprar får inte gå in i katedraler, så vi turades om.

Skönt att vila i skuggan, det var en varm dag.

Ett av få slott som inte ligger djupt begravet innanför höga häckar och murar. Litet och privatägt, nära Cosne sur Loire.

Restauranghund

Igår var vi på restaurang - totalt fyra hundar. Dels den lösa schäfer som bor på restaurangen, sen Kasper, och så två andra besökande hundar. Allt förflöt lugnt. Kasper börjar bli restaurangvan.

Värdparets hund heter Jijy och är femton år gammal. Det märks, hon har nog inte så långt kvar. De har opererat henne tre gånger, men nu ska hon få avsluta sina dagar i lugn och ro, säger de.

Min konversationstants labrador Auguste fick abrupt åka iväg på operation i början av förra veckan. Han spydde på natten och darrade våldsamt. Efter att fruktlöst ha konsulterat den lokala veterinären åkte hon in till Paris med honom, och när de öppnat upp visade det sig vara en äppelstor cysta strax under magsäcken, godartard, som tur var. Nu mår han mycket bättre och har ett långt ärr på magen.

Bättre nu

Tack, Enzo, för omtanken!
Han har legat inne och vilat hela dagen. Vi åkte själva ut en stund på eftermiddagen till en intressant stenbrottsgrotta där man tagit skulptursten till fina skulpturer, statyer och katedraler, känd i hela Frankrike. Svalt och skönt var där också, ute är det 32 gr. När vi kom hem igen så nästan sprang Kasper fram och hälsade. Jag bar ner honom nerför den branta trappan, och nu har han fått vara ute. Han är lite stel, men går klart bättre än tidigare. Ibland nästan joggar han! Så det är nog en sträckning, imorgon är han nog kurant igen. Får ta några bärpass till i denna trappa, som inte är att leka med.
Håller just på att laga lapin, kanin, efter ett recept på förpackningen. Tärningar av bacon, smålök, champinjoner – och så en rejäl skvätt vitt vin och lite kryddor.
Kul att tillaga nåt riktigt franskt, hoppas det blir så bra som den lapin man brukar få på restaurang.

Ont?

Idag är Kasper inte i form. Han haltar lite lätt på vänster bak. När jag känner på honom säger han inget och vill inte peta undan mig, och det tolkar jag som att det inte gör så jätteont. Men gå vill han inte.
Husse bar ner honom till gräsmattan, men där stod han bara, utan att ens passa på och kissa. Sen gick han till portalen och ville upp igen. Nu ligger han i fåtöljen.
Han är spänstig i skinnet, har ännu inte tempat honom.
Jag undrar om han är allmänt avslagen av vädret (varmt nu) eller om han sträckt sig lite. För några dagar sedan plockade jag en fästing från strax under svansen, hoppas den inte har med saken att göra...
Jag får ha koll på honom och se hur det utvecklas...