Farväl Frankrike

Jag vet knappt vad som hänt sen sist. Jo, vi har fått ändan ur och gjort en massa saker så här i elfte timmen. Vi gick till exempel på spektakel – en polska som sjöng Edit Piaff-sånger så att publiken automatiskt sjöng med. Vi satt mitt i och bara gapade. Aldrig att svenskar kan sjunga med i Taube eller Vreeswijk på samma sätt.
Sen har vi besökt ytterligare en kalkgrotta. I denna har man också huggit ut stenbitar till katedraler och liknande sedan medeltiden. Sedan användes grottan till champinjonodling under en period, men nu har man övergått till ett kooperativ av crémant-produktion. Bourgognsk champagne, alltså, fast så får man ju inte kalla det. Och tillverkningen var bra mycket mer automatiserad jämfört med det vi upplevde vid vårt besök i caven hos Möet et Chandon 2002, där man vred runt flaskorna för hand.
Men efter sedvanlig dégustation inhandlades några flaskor helt ok bubbelvatten.
Idag har vi börjat vår hemresa. Vi gjorde en omväg till Dijon. Jag tyckte att man inte kunde ha vistats sex veckor i Bourgogne utan att ha besökt dess huvudstad. Fyra senapsburkar och en lunch senare konstaterade vi att Dijon inte var något märkvärdigt. Istället for vi vidare till Ronchamp, känt för det Le Corbousier-designade kapellet. Det låg högt uppe på en kulle med vacker utsikt och var i all sin brutala modernism en imponerande skapelse.
När vi så småningom började leta hotell fick vi för oss att vi skulle hitta något mysigt längs la Moselle, på samma sätt som det finns mängder av charmiga pensioner längs tyska Mosel eller Rhen. Icke. Till sist hittade vi ett prisvärt Etap-hotell i utkanten av Nancy där hund kostar 3€ extra. Helt okej. På den närbelägna restaurangen La Boucherie blev R attackerad av en geting som flög in i kavajärmen och stack honom. Han hade sinnesnärvaro nog att inte skrika rakt ut (det hade jag gjort!).
Imorgon lär vi tyvärr lämna detta härliga land för den här gången och fara via Luxemburg in i Tyskland, ölernas och korvarnas land.