Kasper åker kollektivt

Jag har länge tänkt jag skulle miljöträna Kasper genom att åka lite Roslagsbana, buss och så. Ända in till stan har känts lite långt, och kortare bitar faller sig inte naturligt, utan då skulle det bli en specialare bara för Kasper. Alltså har det inte blivit av.
Nu fick jag igår plötsligt ett akut ärende in till stan och hade inte så stort val. Jag skulle vara borta för länge för att kunna lämna honom och att ta bilen skulle bara medföra en massa parkeringsproblem. Alltså, efter lunch tog vi vårt pick och pack och gick till stationen. Jag hade med den röda mjuka hundväskan med en gosefilt och ett hundben som reserv. Han har nästan vuxit ur väskan, men kortare stunder fungerar den fortfarande.
På vägen dit passerade vi en gräsmatta och jag sade "Kissa". Och han kissade! Det är andra gången nu som jag lyckats få honom att kissa på kommando. Mycket praktiskt, med tanke på att nu skulle han inte få någon mer chnas på en stund. Ska fortsätta öva in Bajsa också.
Jag visste att första vagnen var hundfri, så vi hoppade på vagn två. Det är mycket sånt att hålla reda på nu, små skyltar man tidigare aldrig riktigt noterat. Jag bar Kasper uppför de två trappstegen och lät honom sen nosa runt på golvet vid vår sittplats. Jag fick som tur var hela fyrplatsen för mig själv, så han kunde hålla på. Efter en stund lade han sig i den röda väskan och tuggade på benet. Innan vi var framme vid Östra hade han dock tröttnat och tyckte det var roligare att nosa reda på gömda och glömda godisbitar (och annat?) som låg i skrymslena. En gång skällde han till åt någon som passerade, men jag intresserade honom för en godis, och då glömde han bort det hela.
Allt gick alltså bra och väl framme fick han gå själv på perrongen, bli buren i rulltrappan, gå själv i trappan ner under gatan och upp igen till 4:ans hållplats. Vi fick vänta några minuter innan bussen kom, så han kunde nosa runt lite först.
Jag tog honom i famnen upp på bussen och vi satte oss vid utgången. Halvvägs till St Eriksplan kom en dam och satte sig bredvid oss. Hon visade sig ha hund själv, så det var okej att han nosade. Vi steg av utan incidenter och promenerade längs Rörstrandsgatan bort dit vi skulle. Gatan är inte så stor men full av liv och rörelse, och Kasper hade fullt sjå att titta på människor, barnvagnar, cyklar och att nosa på stolpar. Han gick dock mycket fint vid min sida när jag bad honom. Skönt! Vi passerade bara en hund (liten pudel) på nära håll, och trots att han blev intresserad kunde jag dra honom förbi utan större problem. Han vände sig dock om och ville dit.
Den adress jag skulle till har en reception och många anställda. Jag ville undvika problem, så utanför huset stoppade jag ner Kasper i väskan och gick förbi receptionen med en aningens gungande, men tyst, väska. Jag skulle in i labbet där det bara satt två personer, så Kasper fick komma ut och hälsa. Det finns många olämpliga saker i detta rum, så han fick finna sig i att vara bunden hela tiden. Lite gnälligt var det, men att få brotta ned M under liggandes fotosession var trots allt kul.
In i väskan igen för utpassage. Nu var väskan ännu trängre, för jag hade stoppat i en kartong jag skulle ta med hem. Det gick iallafall. Nu höll sig väskan helt stilla. Han var nog trött. Jag bar honom hela vägen bort till 72:ans busshållplats. Där fick han komma ut och sträcka på sig precis innan bussen rullade in. Nu var det lite mer folk, men vi fick sitta ifred långt bak i bussen. Kasper gillade att sitta och titta ut genom fönstret, och att rulla ihop sig i famnen och vila.
På Östra var det en kvart eller så kvar till tåget skulle gå, men det stod redan inne. Jag passade på att låta Kasper själv kliva på vagn 2 i sin egen takt. Han tvekade en stund nere på perrongen men när jag klivit upp bestämde han sig för att den där trappan nog var okej och så tog han sprången in på tåget.
Vi satte oss i andra båset och jag öppnade väskan åt honom. Men den var inget intressant längre. Nu fanns ju ett tåg att undersöka. Snart låg han dock lugn i min famn och försökte sova. Alla stopp med folk som gick på och av väckte honom såklart, men vila lite fick han.
Sammanfattningsvis: en tre timmar lång stadsresa som fungerade riktigt bra. Som matte fick man ju vara väldigt aktiv och påpassande hela tiden, speciellt på inresan, medan hemresan då han var trött var mer avslappnad. Men kanon att veta att det faktiskt fungerar att åla tåg och buss. Nu återstår tunnelbana, men det får bli en annan gång...

Det där med att gå fint vid sidan

Vi var på kurs igen igår. Näst sista gången. Känslan att det är trist att det snart är slut blandas med känslan att det ska bli skönt att slippa stå och frysa på gräsmattan i nollgradigt mörker. Har vi tur hittar kursledaren ett ridhus så vi kan fortsätta i vinter.
Jag fick hjälp igår av kursledaren att hålla Kasper i rätt sidoposition. Hon gick bakom mig och höll i långlina medan han gick och nosade längs min vänstra sida. Jag försökte hela tiden hålla kontakt med honom. Så snart han lyfte huvudet klickade jag och gav godis. Det kändes som att det gick halvskapligt bra. Men då hade jag som sagt en mänsklig svans efter mig...
Idag var vi så ute på lunchen för en liten träningsrunda, och då kunde han plötsligt...
titta upp med tindrande ögon på matte fint gåendes på vänster sida invid benet utan att sniffa på marken och med löst hängande koppel
Jag gav ultramycket godis, som en riktig godismaskin. Vi började övningen på tomten, men när det gick så bra tog vi en extra runda på asfalterad väg, följt av gräsväg, följt av en annan asfalterad väg som han mycket väl vet leder hem igen. På den sistnämnda vägen brukar han dra i kopplet som sjutton. Han hittar ju hem! Nu gick allt jättebra de första två vägarna, och längs den sista svåra vägen hamnade han lite för långt fram, men fortfarande kunde jag gå långa sträckor utan spänt koppel. Hurra!
Håll nu alla tummar för att denna trend håller i sig. Måste nog testa ett nytt kort litet varv snart. Kommentera gärna våra framsteg, för idag är vi glada.

I fullt språng

Det är svårt att fånga en Kasper i farten på bild.

Här har sambon lyckats ta en serie som väl visar litegrann vilken fart det är på honom nuförtiden. Kasper börjar vid 4 månader bli en ganska snabb valp. Han springer oftast inte så långt bort, utan vill hålla koll på oss hela tiden, men när vi är på ett fält blir avstånden genast längre. Vid inkallning kommer han i allmänhet som ett skott, men ibland vänder han en meter innan han når fram, och rusar vidare i en ny riktning.

I skogen är det lättare för oss att gömma oss, och därmed håller han också närmare koll, vänder tillbaka och byter riktning så snart vi gör det.

Vi har egentligen i läxa att öva inkallning, vilket går rätt bra, och fritt följ, vilket inte går alls. Att Kasper skulle följa med vid ens sida när han är lös är för honom en fullt främmande tanke. Hemma i köket är det en annan sak, då är ju matte med godis mycket intressantare än det mesta. Men utomhus... Nä, där finns ju så mycket andra häftigare saker.

Några bilder med Kasper uppflugen på stenar. Han klättrar eller hoppar upp på rätt branta ställen nu. Har man tur hittar man godis däruppe också.

Ensamträning

I förrgår var jag på en träff om hundens mat och hälsa på brukshundsklubben här i Vallentuna. Mycket intressant, så nu känner man trycket att skaffa hem vom (komage) till hunden. Fick bekräftelse på att vaccinationskänningar visst kan visa sig fem dagar efteråt, och hon rekommenderade att vara restriktiv med vaccinationer om man inte ska tävla. Då är de ju obligatoriska. Ytterligare intressant var att föreläsaren har hundpensionat här i trakten, och det kan ju vara bra att ha lite koll på detta ställe ifall det blir aktuellt att lämna Kasper dit nån gång i framtiden.
Igår kväll fick vi äntligen ihop en date med sheltien Enzo med matte igen. När hundarna busat av sig det värsta tränade vi lite hundmöten och att gå fint (Enzo lös, men Kasper i koppel) i närheten av varandra utan att de skulle freaka ut. Gick faktiskt ganska bra, med tanke på att Kasper inte tränat detta så mycket än. Super att ha ett träningsobjekt som vet vad man håller på med. Man kan ju inte begöra att vanliga mötande hundägare ska kunna gissa sig till vad man vill träna...
Sen avslutade vi med en promenad då båda gick tillsammans som om de aldrig gjort annat. Kasper nosar fortfarande rätt mycket, särskilt i början av passet på träningsfältet, men det känns ändå som att vi börja nå någonvart även med det. Enzo är duktigare på det mesta, men är ju också lite äldre. Känns nyttigt för Kasper att få träffa honom.
I morse kände jag att min temporärt lagade tand inte mådde bra, så jag ringde och fick en akuttid på morgonen. Hade inget annat val än att lämna Kasper ensam hemma, så efter att ha hållt igång honom en extra halvtimme och hindrat honom från att somna när han ville, stoppade jag in honom bakom kompostgaller innan jag gick. Han gnällde lite när jag låste dörren. När jag kom tillbaka 45-50 minuter senare har det knäpptyst, ända tills han hörde mig stänga en förrådsdörr. Han hade alltså kunnat koppla av och somna, vilket känns oerhört skönt att veta inför framtida lämnanden.

Geocachehunden Kasper

Kasper har börjat geocacha. (www.geocaching.com) Det är tredje gången han är med nu, och han tycker matte är en fin spårhund som plötsligt hittar en intressant låda mitt ute i skogen. Vi stiger i hans aktning, känns det som.
Har övat mycket i helgen på att han ska hålla upp huvudet när han går i koppel, inte bara sniffa som en tok hela tiden. Igår fick han hela lunchen på nos-upp-träning och idag hela frukosten. Inte finns det mycket svamp i skogen, men idag hittade jag en fin karljohan. Får bli förrätt ikväll. Vi gick på fina mossbelupna hällar och det var synd att vi inte hade med kameran, för det hade kunnat bli riktigt fina Kasperbilder med honom lös på hällarna. Han har blivit riktigt bra på att hoppa runt i stenig terräng, klättra upp på stenar (där ligger det konstigt nog väldigt ofta godis) och annat kul.
Vi mötte flera hundar och kom i närheten av en häst som blev ledd, och alla dessa intressanta saker klarade han fint att bara titta på utan att börja slita som en tokig. Igår var det dessutom joggare, idag en moped. Känns riktigt bra. Han skulle nog inte klara det lös än, men vi har kommit en bit på väg.

Kasper är 16 veckor

Det har bara smugit fram. Det där med rumsrenheten. När jag tänker tillbaka har Kasper faktiskt varit helt rumsren i två veckor nu. Dessförinnan hade vi ett par veckor där det nästan fungerade, med bara nån enstaka olycka nån gång ibland. Dessutom klarar han sig från en sista kissning vid 23 till nästa morgon vid 7 (eller tom senare på helgen).
Vi var på valpkurs igen häromkvällen. Han är inte alls lika hoppig mot de andra hundarna längre, vi kunde till och med gå fram och mötas, stanna med sitt, växla några ord med den andra föraren, och sedan gå vidare. Kanon! Det hade jag aldrig trott. Svårare bara att träna detta i hemmiljö, eftersom de hundägare man eventuellt möter inte har samma förinställning om vad vi ska göra, hur vi ska bete oss. Men kanske kan vi träna lite med Enzo igen någon kväll.
Det är verkligen svåra träningsförutsättningar på valpkursen - allt kallare och mörkare. Och en hel timme håller det på, märker att Kasper är bra mycket mindre motiverad på slutet. I onsdags var det nollgradigt när vi körde hem. Han har nu täcket på utan problem, men det har blivit lite kort så baken sticker ut, ser kul ut. Men den får allt duga ett tag till, värmer ju ändå.
Clara har skrivit en jättebra status för sin tax Doris på sin blogg (http://www.terrortax.net/?p=299). Ungefär så här ser motsvarande status ut för Kasper just nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint. Jag kan backa ett par meter, vänta kanske en halv minut, sen gå tillbaka och klicka.
Utomhus: Är gräset någorlunda torrt och varmt kan han lägga sig ned, men ligger inte kvar. Har jag med fällen ut kan han ligga kvar några sekunder, dock ej säkert.
Tandvisning
Har inte jobbat något med detta, endast borstat tänderna vid något tillfälle. Ska börja öva lite.
Linförighet
Inomhus: Kasper går superfint vid min vänstra sida och har kontakt. Jag kan svänga runt i åttor och cirklar i köket och han hänger med. Oftast även om han ser en leksak liggande bredvid, eller matskålen, men ibland tappar han koncentrationen då. Han stannar även fint.
Utomhus: Problem. Han går med nosen i marken nästan hela tiden, svårt att motivera honom. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder har jag lyckats få honom att gå nästan lika fint som i köket, men det handlar mer om någon undantag än regel. Husse föreslog att vi till helgen ska ta hela hans dagsranson och fördela på nos-upp-träning för att göra honom mer motiverad.
Läggande
Har inte börjat öva detta, först måste han gå fint vid sidan ute.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter mycket bra, kanske 90 %. Vid besök på brukshundskulbben plan häromdagen fanns det dock så himla mycket intressanta dofter att han inte kom in meddetsamma alla gånger. Om jag då vände mig om och gick/sprang kom han efter efter en liten stund. Så jag är väldigt nöjd med honom i detta. Ska givetvis övas mer.
Ställande
Inomhus: Kan kan kommandot Stanna, men jag har inte börjat med att låta honom få stå och vänta ännu.
Utomhus: Även här måste vi få ordning på att gå fint ute först, men de gånger jag övat i koppel fungerar det bra att stanna.
Apport
Har inte börjat öva detta aktivt, men kastar vi iväg en leksak springer han glatt och hämtar den och kommer tillbaka för att få leka mer. Att däremot lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. För det mesta kan vi byta med godis eller en ny leksak.
Hopp över hinder
Sara provade på valpkursen sist att hoppa med Kasper i koppel över ett mycket lågt hinder (kanske 1 dm). Det tyckte båda var jättekul.

I morse tränade vi ensamhet. Sara gick först, sen gick jag upp på övervåningen, sen gick sambon. När huset var tomt (ja, inte riktigt, men det visste inte Kasper) satt han och gnällde fem minuter. Sen blev det allt glesare mellan gnällen, och efter ytterligare två-tre minuter hade de tystnat helt. Jag väntade ytterligare kanske tio minuter innan jag gick ned. Köket var tomt. Han hade gått ned till källaren. Tror han låg och vilade/sov där, för helt tyst var det. Så fort han hörde mig göra en kaffe i köket kom han dock svansandes.
Idag ska vi åka och få andra rabiessprutan, hoppas han inte blir alltför olycklig.

Kasper är femton veckor

Igår fyllde Kasper 15 veckor. Han väger nu 4,8 kg, en ansenlig ökning - när jag vägde honom första gången 22 augusti vägde han 2,8 kg. Två kilo på en och en halv månad, alltså.
Måste berätta lite om Kaspers träning. Vi går ju valpkurs med blandat resultat. Förutsättningarna är inte de bästa: klockan sju på kvällen är det både mörkt och kallt nu. Och sen finns det tre hundar till som intresserar högeligen. Men det är ju liksom meningen.
Hemma, när vi tränar inomhus, är han en lysande stjärna: sitt, ligg, gå på vänster sida med ögonkontakt, följa pinne (s.k. target). Släppa den boll eller leksak han kommer dragande med är han inte så bra på ännu, men det släpper nog snart.
Utomhus i koppel är han en helt annan hund med tre lägen:

• på valpkursen har de mest sett den studsige Kasper, han som är en guttaperkaboll i kubik (antagligen för att han är i den miljön med så mycket intryck);
• sen har vi den tjurige, tvärvägrande Kasper som inte alls vill gå hemifrån (börjar försvinna, kanske är en mognadsfråga);
• till sist den ivrigt nosande, koppeldragande hunden som inte lyssnar på något och inte bryr sig om lockande godis. Detta är något vi måste ta itu med och träna mer på.

När vi däremot tar med honom ut i skogen och låter honom gå lös är han återigen exemplarisk. Vi har tränat en hel del med att gömma oss så han får börja leta, eller att vi byter riktning när han ilat för långt i förväg på stigen. Detta har lärt honom att hålla koll på oss och nu är han sällan mer än fem meter bort, stannar och tittar, vänder tillbaka och kommer glatt som en pil vid inrop för lite godis och kel.
Påhittig är han också. Häromdagen satt jag nere i källaren och han var misstänkt lugn och tyst i köket. Då hade han lyckats hoppa upp och få ned min jacka med hundgodis i högerfickan. När jag kom upp för att kolla på honom var plastpåsen totalt söndersmulad och allt godis uppätet. De båda bajspåsarna i samma ficka var helt dissade.
Han verkar tack och lov inte ha fått några men av plastpåsen, merparten låg kvar på golvet.