Glömde ju tisdagens praktik på förmiddagen. Lika bra att det får ett eget inlägg.
Då jobbade vi i par för att helt enkelt räkna på frekvensen.
Kasper fick jobba ihop med sheltien Elvis, 1 år. Hur söt som helst. :)
Vi skulle välja ett beteende som vi hade ganska bra flyt på, så jag valde trampa på musmatta.
Vi fick 12 repetitioner/minut på det, och han fastande i vanlig ordning med nosen i något vid något tillfälle.
Någon gång gjorde han en snurr, och jag klickade när tassen kom på musmattan. Grethe var skarpsynt nog att observera det, så sen tipsade hon om att ha en medhjälpare som tog upp/lade ut mattan mellan varje repetition för att Kasper verkligen skulle veta vad han skulle göra. Gör man så tar det ju längre tid mellan varje repetition, men vi fick till 9 rep/min.
Till sist gjorde vi en musmatteövning till med mattan liggande fast på marken. Jag försökte tänka på belöningsplacering så nosen var riktad mot mattan inför ny repetition. Under tiden störde Birgitta och Elvis med sin närvaro, men det bekom inte Kasper särskilt. Det blev 12 rep/min på den med. Den är jag särskilt nöjd med, för hundstörning brukar vara svårt för Kasper annars.
Tumregeln för tramp på musmatta är 11–16, så vi ligger med knapp nöd innanför marginalen.
torsdag 3 juni 2010
onsdag 2 juni 2010
Klickertränarkurs 4(8)
På tisdagen kom vi in på flyt och hur man mäter flyt. Flyt har man när beteendet är automatiserat, när det utförs med fart och precision. Flyt kan mätas i antal rep/min, latenstid eller pålitlighet i %.
Ett beteende är INTE flytande om det
Några tumregelmått:
14–17 rep/min
98 % pålitlighet
max 1 sek latenstid
Beteende Flytmått
Sitt framför förare 14–19 rep/min
Ligg framför förare 12–16 rep/min
Sitt/Stå/Ligg under baklänges marsch 10–15 rep/min
Utgångsställning 11–16 rep/min
Gripa apport från backen 11–16 rep/min
Nos på targetstick 13–18 rep/min
Trampa på musmatta 11–16 rep/min
På eftermiddagen gick vi över till strategisk förstärkning:
Förutom Grethe kollade både Birgitta och Cilla stundvis på detta, och denna goda hjälp gjorde att vi fick ett genombrott. Nu kunde jag först starta med honom stående och få en rörelse med bibehållen ögonkontakt, sedan en knapp sittning och rörelse med bibehållen ögonkontakt. Det gällde att han inte fick sätta sig ordentligt och ”rota sig fast”.
Det var lite kul – innan vi fick detta genombrott var det faktiskt så att jag kunde ta ett steg med vänsterfoten från utgångsställning (fortfarande med tyngdpunkten på höger ben) och Kaspers huvud gick omedelbart från att titta på mig till att nosa ner åt vänster. Jag backade tillbaka benet, hans huvud åkte upp, jag tog fram benet, huvudet åkte nedåt vänster. Vi skulle faktiskt ha kunnat använt detta moment i nån freestyleövning, så synkat var det. Ungefär som att gå fram och tillbaka mellan två något olika bilder. Det visar hur väl inövat detta beteende är – ända sedan valpstadiet säkert.
Nu kom vi så långt att jag hade kanske två–tre steg med ögonkontakt, sedan blev det språngmarsch till den kastade långtaxen. Godisarna hade tagit slut, och det var nog lika bra det, för springa till taxen var jättekul så här i slutet på en jobbig dag. Han fick ur sig en hel del spring i benen på det sättet.
Detta var det absolut konstruktivaste hittills, och jag hoppas det kommer att ge oss en minskad andel nosande i framtiden.
Idag har det bara blivit cykeltur, ingen egentlig träning, och imorgon blir det Skoby hundhotell. Men snart ska jag sätta igång med denna träning igen.
Ett beteende är INTE flytande om det
- tar för lång tid mellan varje upprepning
- är lång latenstid på signalen
- inte är ett exakt beteende
- inte är ett pålitligt beteende
Några tumregelmått:
14–17 rep/min
98 % pålitlighet
max 1 sek latenstid
På eftermiddagen gick vi över till strategisk förstärkning:
- belöna för position (dubbelförstärkning)
- rätt position inför nästa repetition
- riktningsförväntan
- lättare kunna lägga till ny del i kedjan för långa moment
Förutom Grethe kollade både Birgitta och Cilla stundvis på detta, och denna goda hjälp gjorde att vi fick ett genombrott. Nu kunde jag först starta med honom stående och få en rörelse med bibehållen ögonkontakt, sedan en knapp sittning och rörelse med bibehållen ögonkontakt. Det gällde att han inte fick sätta sig ordentligt och ”rota sig fast”.
Det var lite kul – innan vi fick detta genombrott var det faktiskt så att jag kunde ta ett steg med vänsterfoten från utgångsställning (fortfarande med tyngdpunkten på höger ben) och Kaspers huvud gick omedelbart från att titta på mig till att nosa ner åt vänster. Jag backade tillbaka benet, hans huvud åkte upp, jag tog fram benet, huvudet åkte nedåt vänster. Vi skulle faktiskt ha kunnat använt detta moment i nån freestyleövning, så synkat var det. Ungefär som att gå fram och tillbaka mellan två något olika bilder. Det visar hur väl inövat detta beteende är – ända sedan valpstadiet säkert.
Nu kom vi så långt att jag hade kanske två–tre steg med ögonkontakt, sedan blev det språngmarsch till den kastade långtaxen. Godisarna hade tagit slut, och det var nog lika bra det, för springa till taxen var jättekul så här i slutet på en jobbig dag. Han fick ur sig en hel del spring i benen på det sättet.
Detta var det absolut konstruktivaste hittills, och jag hoppas det kommer att ge oss en minskad andel nosande i framtiden.
Idag har det bara blivit cykeltur, ingen egentlig träning, och imorgon blir det Skoby hundhotell. Men snart ska jag sätta igång med denna träning igen.
Klickertränarkurs 3(8)
Igår och i förrgår var det dags för andra fjärdedelen av klickertränarkursen. Den här gången hade vi bara en kursledare, Grethe, för Ulrika var upptagen med annat.
Vi inledde måndagsförmiddagen med att visa upp alla de beteenden vi haft i läxa. För Kasper och mig gick det bra, även om det ibland blev lite långa väntetider med nån fläck som skulle nosas på osv. Jag är också expert på att få upp flera av hans småskurna godisar och sen tappa nån på backen, varpå han givetvis måste nosa rätt på den. Men han var pigg och med mig på övningarna, så det kändes bra.
Vi började prata om belöningsplaceringar. När jag belönar för musmattetarget kan jag med godiset leda honom runt så han står med nosen rätt för nästa tramp. På så sätt kan vi underlätta för hunden att få en bra frekvens på beteendena.
Jag visade fri backning på gräsmattan men berättade att han inte gärna backar intill något. När vi försökt det drar han sig gärna snett ut, typ klockan tio. Fick då tipset att sätta en externbelöning lite till vänster bakåt om väggen finns på höger sida.
Han bjöd många frivilliga Hoppstå, inte så förvånande. Tipsen där var att vara snabb med klickern när alla fyra tassarna är i backen, och att komma vidare genom att själv gå och ställa mig vid sidan av honom när vi kört ett antal lyckade repetitioner framifrån.
Några saker vi inte börjat med som får bli tips inför framtiden:
Ekipaget backar intill vägg
Ta något steg fram så att hunden står.
Backa något steg så att hunden följer med och också backar bakåt.
Klicka för bara något enstaka steg.
Snurra runt föraren
Det här gjorde vi lite förra gången, men har sedan lagt ner den övningen. Status då var att vi kom från utgångsposition bakåt och runt till baksidan av mitt högerben. Sedan vänder han upp och går framåt istället.
Tipset där är belöningsplacering. När Kasper är klockan 5, belöna med vänster hand vid nosen. Belöningen ska alltså inte komma från höger, det får hunden att vända. Får testa det där vid tillfälle, men det har ingen hög prio just nu.
Titta upp
Någon tipsade om ett sätt att få hunden att titta upp på föraren med dyrkan i blick: gå med godis i munnen och spotta ut det. Det hade gett hennes hund en förväntan att det ska komma en ny godis och ledde till full uppåtblick.
Jag testade det ett par gånger, men trots fullträff där godiset hamnade i huvudet på honom fattade han inte alls varifrån godiset kom. Jag pratade senare med en annan som gjort samma sak med sin hund med framgång, och hon hade börjat nere på hundens nivå, först gett godis direkt från mun, sedan spottat på någon dm avstånd och så ökat det till ståhöjd. Detta ska jag definitivt testa mer.
På eftermiddagen pratade vi om kriterier, pålitlighet, antal lyckade repetitioner.
Postit
Vi körde praktisk träning med postit-lappar och jag märkte att ju mer engagerad Kasper blev i övningen desto större risk blev det att han ville hugga tag i lappen. Jag fick gå tillbaka och köra postit i handen omväxlande med på väggen, och dra ner frekvensen lite så han fick vila aningen mellan varje repetition. Lite lugn mellan varje gav bättre resultat, märkte jag hemma på köksgolvet morgonen därpå.
Postit-lappar kan med fördel användas till dirigeringsövningar, meddelade Grethe. Om man sätter upp en postit åt höger och en åt vänster, skickar hunden till höger, den nuddar och kommer tillbaka för att få belöningen, så kan man belöningsplacera så att hunden automatiskt är vänd åt vänster för nästa skick. Då får man automatiskt in en handrörelse åt rätt håll som en handdirigering. Sedan klickar man strax innan nuddet, för det är ju i detta fall riktningen som är det önskvärda, inte nosdunket.
Mer om tisdagen följer i senare bloggpost, måste arbeta nu.
Vi inledde måndagsförmiddagen med att visa upp alla de beteenden vi haft i läxa. För Kasper och mig gick det bra, även om det ibland blev lite långa väntetider med nån fläck som skulle nosas på osv. Jag är också expert på att få upp flera av hans småskurna godisar och sen tappa nån på backen, varpå han givetvis måste nosa rätt på den. Men han var pigg och med mig på övningarna, så det kändes bra.
Vi började prata om belöningsplaceringar. När jag belönar för musmattetarget kan jag med godiset leda honom runt så han står med nosen rätt för nästa tramp. På så sätt kan vi underlätta för hunden att få en bra frekvens på beteendena.
Jag visade fri backning på gräsmattan men berättade att han inte gärna backar intill något. När vi försökt det drar han sig gärna snett ut, typ klockan tio. Fick då tipset att sätta en externbelöning lite till vänster bakåt om väggen finns på höger sida.
Han bjöd många frivilliga Hoppstå, inte så förvånande. Tipsen där var att vara snabb med klickern när alla fyra tassarna är i backen, och att komma vidare genom att själv gå och ställa mig vid sidan av honom när vi kört ett antal lyckade repetitioner framifrån.
Några saker vi inte börjat med som får bli tips inför framtiden:
Ekipaget backar intill vägg
Ta något steg fram så att hunden står.
Backa något steg så att hunden följer med och också backar bakåt.
Klicka för bara något enstaka steg.
Snurra runt föraren
Det här gjorde vi lite förra gången, men har sedan lagt ner den övningen. Status då var att vi kom från utgångsposition bakåt och runt till baksidan av mitt högerben. Sedan vänder han upp och går framåt istället.
Tipset där är belöningsplacering. När Kasper är klockan 5, belöna med vänster hand vid nosen. Belöningen ska alltså inte komma från höger, det får hunden att vända. Får testa det där vid tillfälle, men det har ingen hög prio just nu.
Titta upp
Någon tipsade om ett sätt att få hunden att titta upp på föraren med dyrkan i blick: gå med godis i munnen och spotta ut det. Det hade gett hennes hund en förväntan att det ska komma en ny godis och ledde till full uppåtblick.
Jag testade det ett par gånger, men trots fullträff där godiset hamnade i huvudet på honom fattade han inte alls varifrån godiset kom. Jag pratade senare med en annan som gjort samma sak med sin hund med framgång, och hon hade börjat nere på hundens nivå, först gett godis direkt från mun, sedan spottat på någon dm avstånd och så ökat det till ståhöjd. Detta ska jag definitivt testa mer.
På eftermiddagen pratade vi om kriterier, pålitlighet, antal lyckade repetitioner.
Postit
Vi körde praktisk träning med postit-lappar och jag märkte att ju mer engagerad Kasper blev i övningen desto större risk blev det att han ville hugga tag i lappen. Jag fick gå tillbaka och köra postit i handen omväxlande med på väggen, och dra ner frekvensen lite så han fick vila aningen mellan varje repetition. Lite lugn mellan varje gav bättre resultat, märkte jag hemma på köksgolvet morgonen därpå.
Postit-lappar kan med fördel användas till dirigeringsövningar, meddelade Grethe. Om man sätter upp en postit åt höger och en åt vänster, skickar hunden till höger, den nuddar och kommer tillbaka för att få belöningen, så kan man belöningsplacera så att hunden automatiskt är vänd åt vänster för nästa skick. Då får man automatiskt in en handrörelse åt rätt håll som en handdirigering. Sedan klickar man strax innan nuddet, för det är ju i detta fall riktningen som är det önskvärda, inte nosdunket.
Mer om tisdagen följer i senare bloggpost, måste arbeta nu.
tisdag 1 juni 2010
Åsa med familj har kikat på valparna
Hon har tagit jättefina bilder.
På torsdag åker jag dit och klämmer lite på dem också.
På torsdag åker jag dit och klämmer lite på dem också.
söndag 30 maj 2010
Bilder från Rimbo
Har inte hunnit meka med dem, men här kommer iallafall lite bilder från dagen.
Alla VaBK:are utom Anette kom med på den här bilden (okänd till vänster): Lili, jag, Inger, Agneta och Carola.
En stilstudie på vårt ekipage.
Kontakt!
Sitt och gå runt hunden.
Ibland har vi onosig hund och slakt fint koppel ...
... och ibland inte.
Här har han börjat spana in belöningsryggan.
Så här såg banan ut:
Framförmappen och ny superbelöning
Jag testade Kaspers framförmapp i morse. Det står klart vad vi tränat den sista tiden:
Superbelöningen, då:
Igår kväll satt vi och tittade på en bluerayfilm. Husse hade för första gången i Kaspers (snart) treåriga liv köpt en påse chip, med smaken sour cream and onion.
Vips var Kasper framme med en leksak hos husse.
”Kan jag få byta den här mot ett chips, husse?”
Snart kom det största och finaste benet och byttes mot ett chips. Och ännu en leksak. Och en till.
Det tog inte lång stund förrän vi hade en hel hög på bordet. Kasper rensade runt på husets alla golv i jakten på bytesobjekt mot de åtråvärda chipsen.
Nu är ju varken salt eller lök nåt man egentligen ska ge hundar, men några enstaka är säkert ingen fara.
Det kan ju vara bra att ha en superbelöning i bakfickan som är lite enklare att få tag i än älgkött...
Tror dock inte att ens chips med sour cream and onion-smak kan få gunstig herrn att upphöra med nosandet.
- Hoppstå
- Backa
- Snurra runt
- Ligg
- Stå
Superbelöningen, då:
Igår kväll satt vi och tittade på en bluerayfilm. Husse hade för första gången i Kaspers (snart) treåriga liv köpt en påse chip, med smaken sour cream and onion.
Vips var Kasper framme med en leksak hos husse.
”Kan jag få byta den här mot ett chips, husse?”
Snart kom det största och finaste benet och byttes mot ett chips. Och ännu en leksak. Och en till.
Det tog inte lång stund förrän vi hade en hel hög på bordet. Kasper rensade runt på husets alla golv i jakten på bytesobjekt mot de åtråvärda chipsen.
Nu är ju varken salt eller lök nåt man egentligen ska ge hundar, men några enstaka är säkert ingen fara.
Det kan ju vara bra att ha en superbelöning i bakfickan som är lite enklare att få tag i än älgkött...
Tror dock inte att ens chips med sour cream and onion-smak kan få gunstig herrn att upphöra med nosandet.
Rallytävlingen i Rimbo - resultat
Solen sken och det var lagom varmt. Jag hade med ett par skyltar som vi tränade på lite före start. Jag hade en blandning av köttbullar och älgkött som jag lade i stolsryggan i Kaspers åsyn och ställde några meter efter målgång. Husse var med och fotade lite innan han tog cykeln och hojade hem, cirka fem mil. Jag tog över kameran och fotograferandet efter det att vi gått banan som nr 11. Så, efter alla dessa förberedelser, hur gick det då?
Vi gjorde precis så gott vi kunde. Jag gjorde inga förarfel, men hade en dammsugande hund från start till mål. Normalt brukar det bättra sig en bit in i banan, då han plötsligt får upp uppmärksamheten på vad vi håller på med. Så inte denna gång.
När de skulle meddela resultaten och dela ut priser började de underifrån, dvs. de som inte klarat sig på nybörjarnivå och hade fått sämst poäng räknades upp först. Jag höll andan varje gång ett nytt namn lästes upp. Det var ganska många underkända ekipage. Så var det dags för sista resultatet innan de kom in på den godkända listan: Eva och Kasper. Skit! Vi hamnade alltså precis på fel sida gränsen den här gången.
Vi fick totalt 16 poängavdrag på nosande, 2 på sent utförande av övning (han stod länge och nosade och jag fick inte med mig honom), 2 på sträckt koppel (på grund av nosandet), 2 × 3 poängs avdrag på bristande samarbete (nosandet) och 3 poäng på mindre förarfel (skylt 10, vet faktiskt inte vad det är, måste kolla det). Dessutom fick vi 6 poängs avdrag för helheten.
Den räknekunnige inser att vi fick 65 poäng, dvs. 5 poäng under godkänt.
Domaren Liss-Britt Elegårds kommentar: Mycket nosande är det, försök öka farten.
Det var konstruktiv kritik. Jag brukar nog gå snabbare än jag gjorde idag, men domaren skrämde mig lite före start genom att betona att hon verkligen ville se löst hängande koppel i en vid båge. Därför gick jag nog omedvetet långsammare, för att inte få sträckt koppel. Lyckades ju ganska bra, men så här i efterhand undrar jag om inte något mer fel på sträckt koppel hade varit att föredra: då hade Kasper observerats på att nu går vi bana och här ska inte nosas! Jag tror hon har en poäng i det, ska verkligen försöka anamma detta till nästa gång. För nu känns det ju ändå som om vi har häng på ett godkänt.
Vi gjorde precis så gott vi kunde. Jag gjorde inga förarfel, men hade en dammsugande hund från start till mål. Normalt brukar det bättra sig en bit in i banan, då han plötsligt får upp uppmärksamheten på vad vi håller på med. Så inte denna gång.
När de skulle meddela resultaten och dela ut priser började de underifrån, dvs. de som inte klarat sig på nybörjarnivå och hade fått sämst poäng räknades upp först. Jag höll andan varje gång ett nytt namn lästes upp. Det var ganska många underkända ekipage. Så var det dags för sista resultatet innan de kom in på den godkända listan: Eva och Kasper. Skit! Vi hamnade alltså precis på fel sida gränsen den här gången.
Vi fick totalt 16 poängavdrag på nosande, 2 på sent utförande av övning (han stod länge och nosade och jag fick inte med mig honom), 2 på sträckt koppel (på grund av nosandet), 2 × 3 poängs avdrag på bristande samarbete (nosandet) och 3 poäng på mindre förarfel (skylt 10, vet faktiskt inte vad det är, måste kolla det). Dessutom fick vi 6 poängs avdrag för helheten.
Den räknekunnige inser att vi fick 65 poäng, dvs. 5 poäng under godkänt.
Domaren Liss-Britt Elegårds kommentar: Mycket nosande är det, försök öka farten.
Det var konstruktiv kritik. Jag brukar nog gå snabbare än jag gjorde idag, men domaren skrämde mig lite före start genom att betona att hon verkligen ville se löst hängande koppel i en vid båge. Därför gick jag nog omedvetet långsammare, för att inte få sträckt koppel. Lyckades ju ganska bra, men så här i efterhand undrar jag om inte något mer fel på sträckt koppel hade varit att föredra: då hade Kasper observerats på att nu går vi bana och här ska inte nosas! Jag tror hon har en poäng i det, ska verkligen försöka anamma detta till nästa gång. För nu känns det ju ändå som om vi har häng på ett godkänt.
lördag 29 maj 2010
Swedish Game Fair på Tullgarn
Åkte och kikade lite på Swedish Game Fair på Tullgarn idag.
Hittade Katarina och Ellis vid deras första ruta. Katarina hade redan gått men Ellis och hennes parkamrat lyckades jag fota.
Sen gick jag en shoppingsväng och när jag kom tillbaka var de försvunna. Hörde av Åsa att Katarina brutit, men Ellis vet jag inte. Det var mycket jaktgrejer, det ena kikarsiktet längre än det andra. Det hindrade mej inte från att hitta lite prylar att fylla ryggsäcken med.
Det regnade rätt rejält mellan varven, men jag lyckades fota lite miljöbilder ändå.
Shoppingresultat:
Labbe som testas på en rullande vildsvinsapparat.
Hittade Katarina och Ellis vid deras första ruta. Katarina hade redan gått men Ellis och hennes parkamrat lyckades jag fota.
Parkamratens hund.
In för avlämning.
Startdags för Ellis och Extra.
Tjoho, här kommer första dummyn.
Lätt oskarp närbild av Extra.
Extra hoppade över balarna fint på utvägen, men sprang runt på tillbakavägen.
Sen gick jag en shoppingsväng och när jag kom tillbaka var de försvunna. Hörde av Åsa att Katarina brutit, men Ellis vet jag inte. Det var mycket jaktgrejer, det ena kikarsiktet längre än det andra. Det hindrade mej inte från att hitta lite prylar att fylla ryggsäcken med.
Det regnade rätt rejält mellan varven, men jag lyckades fota lite miljöbilder ändå.
Shoppingresultat:
- Jacka Sandfield, tunt och lätt regn- och vindtätt material som andas, avtagbar luva och ärmar, ficka bak
- Stövlar Genzo Trapper Extreme, breda skaft, bred läst, lätta, verkar varma till skillnad från vanliga gummistövlar (nu ingick ett par knästrumpor plus skötselmedel för att hålla neoprengummit mjukt och fint)
- Två smådummies till Lakrits: Mystique Dummy Markering och Mystique Dummy Pocket
- Ett mjukisdjur till Lakrits: and med naturtroget pip
- Lite hundgodis till Kasper
- Fyra korvar från Vaggeryds chark för 100 kr, valde 2 vildsvin, 1 hjort, 1 brännvin
- En Forbondekorv från Björks i Färila
fredag 28 maj 2010
Nya valpbilder
Valparna blir allt livligare. De ljudtränas och får vistas ute.
Sötnos har lagt beslag på sko.
Här kikar Nacken fram lite försiktigt.
Huvudet med något syskon.
Huvudet tar täten ...
torsdag 27 maj 2010
Rallyträning inför söndagen
Med regnmolnen mörkt hotfulla i horisonten anlände vi till klubben. Efter att ha fixat lite pappersexercis plockade jag fram lite skylthållare och byggde en kort rallybana. Det var bara ett fåtal personer där, och alla snackade, ingen tränade. Så Kasper och jag körde banan två varv och jag passade på att träna belöning med kokt älgkött i stolsryggan.
Jodå, vissat hade han bra fokus mot den ryggan!
Lite småmissar som vi tränade lite extra. Och så lade han sig en gång på Sitt. Suck. Tycker vi tränar det mycket, men det sitter ändå inte hundra.
Nu har jag plockat med mig lite skyltar så vi ska kunna ha en ”framhoppningsbana” på söndag. Jag gissar nämligen att det kan gå lite enklare om Kasper vet på förhand vad det är vi ska göra, så det inte blir någon överraskning när vi står på startlinjen.
Satt sen och snackade lite med ett par klubbkompisar och fick det suveräna tipset att lägga kompostgaller över nysått gräs. Lotta, precis som jag, har en grävglad hund. Och fyller man igen och sår nytt kan man ge sig sjutton på att det blir upprivet inom kort. Kompostgaller har de flesta hundar respekt för, och med ett sånt liggande på marken har deras hund tagit en lov runt och gräset har kunnat växa upp ifred. Det där ska jag allt testa nu när jag ändå kommer att vara hemma med valp i sommar, och har tid och vattna och så.
Jodå, vissat hade han bra fokus mot den ryggan!
Lite småmissar som vi tränade lite extra. Och så lade han sig en gång på Sitt. Suck. Tycker vi tränar det mycket, men det sitter ändå inte hundra.
Nu har jag plockat med mig lite skyltar så vi ska kunna ha en ”framhoppningsbana” på söndag. Jag gissar nämligen att det kan gå lite enklare om Kasper vet på förhand vad det är vi ska göra, så det inte blir någon överraskning när vi står på startlinjen.
Satt sen och snackade lite med ett par klubbkompisar och fick det suveräna tipset att lägga kompostgaller över nysått gräs. Lotta, precis som jag, har en grävglad hund. Och fyller man igen och sår nytt kan man ge sig sjutton på att det blir upprivet inom kort. Kompostgaller har de flesta hundar respekt för, och med ett sånt liggande på marken har deras hund tagit en lov runt och gräset har kunnat växa upp ifred. Det där ska jag allt testa nu när jag ändå kommer att vara hemma med valp i sommar, och har tid och vattna och så.
onsdag 26 maj 2010
Småsläktingar
Kasper har blivit farbror. Hans bror Bardur och tiken Embla har fått fyra valpar i Danmark. Grattis, Jenni!
Vad stort det känns, att den lille plutten har blivit så stor att hans kullsyskon börjar alstra valpar.
Nu är dessutom syrran Binkis på gång att valpa vilken dag som helst. Då blir han morbror till på köpet. Jösses.
Vad stort det känns, att den lille plutten har blivit så stor att hans kullsyskon börjar alstra valpar.
Nu är dessutom syrran Binkis på gång att valpa vilken dag som helst. Då blir han morbror till på köpet. Jösses.
PM till valpkursen
Alla redan damp det ner ett PM till valpkursen. Ser att bortsett från min klubbkompis som ska gå med som observatör är det ännu bara två till på sändlistan. Jag har svårt att tänka mig att en sådan kvalitetskurs kommer att gå av stapeln med så få deltagare. Men man anmäler sig normalt först kanske när man sitter där med valpen i famnen och undrar – hjälp, vad ska jag ta mig till med det här beteendet? Och så börjar man leta kurs med andan i halsen.
Jag är iallafall glad att jag såg kursen redan nu, för om jag börjat leta den 16 juni så hade den säkert redan varit fullbokad.
Jag är iallafall glad att jag såg kursen redan nu, för om jag börjat leta den 16 juni så hade den säkert redan varit fullbokad.
tisdag 25 maj 2010
Lakrits är officiell
Råkade surfa in på Hunddata idag och fick se att Lakrits blivit registrerad nu:
Och imorgon fyller de fem veckor. De börjar ju bli riktigt stora...
Varningens ord, valpkurs och utställning
Ett ganska ordagrant återgivande av telefonsamtal nyligen med min mamma:
Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe?
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.
*Skratt.*
Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.
Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.
Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe?
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.
*Skratt.*
Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.
Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.
måndag 24 maj 2010
Cykling, hundpromenad och älgkött
Idag var våren tillbaka efter först en högsommardag i lördags och sedan en åskig höstdag igår. Alltså tog jag chansen och cyklade med Kasper mitt på dagen, drygt 4 km blev det.
På eftermiddagen träffade vi Enzo för första gången på länge och gläder oss åt att han blivit mycket piggare med nya medicineringen mot sin brist på sköldkörtelhormon.
Sen ringde Agneta H och hade hittat lite älgkött i frysen åt mig. Eller egentligen åt Kasper. Så då blev jag ju tvungen att åka på rallyträningen också, fast jag egentligen tänkt skippa den idag. Tack snälla, nu ska det kokas gottgott till tävlingen.
Vi körde banan tre gånger. Första gången gick det uruselt. Han nosade, han hade totalt glömt hur man gjorde Fronten, han ville ångloksdra bort till belöningsskålen. Nästa gång gick det aningen, men inte mycket, bättre. Tredje gången gick det halvskapligt.
Måste komma ihåg här hemma att träna på att lägga gröna belöningsskålen i min stolsrygga, för den glömmer jag ju alltid att ta med mig till träningen.
På eftermiddagen träffade vi Enzo för första gången på länge och gläder oss åt att han blivit mycket piggare med nya medicineringen mot sin brist på sköldkörtelhormon.
Sen ringde Agneta H och hade hittat lite älgkött i frysen åt mig. Eller egentligen åt Kasper. Så då blev jag ju tvungen att åka på rallyträningen också, fast jag egentligen tänkt skippa den idag. Tack snälla, nu ska det kokas gottgott till tävlingen.
Vi körde banan tre gånger. Första gången gick det uruselt. Han nosade, han hade totalt glömt hur man gjorde Fronten, han ville ångloksdra bort till belöningsskålen. Nästa gång gick det aningen, men inte mycket, bättre. Tredje gången gick det halvskapligt.
Måste komma ihåg här hemma att träna på att lägga gröna belöningsskålen i min stolsrygga, för den glömmer jag ju alltid att ta med mig till träningen.
Nya bilder på valparna
Kennelmamman har hunnit med att lägga upp lite färska bilder på småvalparna. Några smakprov, fler finns på kennelns webb:
Ryggen och Nacken (hanar) och Rumpan (tik) leker med en kartong. De har fått komma ut i stora världen köket nu.
Nacken kikar på när Vänster och en annan gömmer sig under järnkaminen.
Söt tröttis.
söndag 23 maj 2010
Kasper – lite nya bilder
Den senaste tiden har jag emellanåt testat hur Kasper reagerar om jag ropar på Lakrits. I början kom han larvande ett par gånger, men när jag förklarat att det var fel och gått tillbaka med honom utan belöning insåg han rätt snart att det var fel ord att lystra till.
I förmiddags gjorde jag om samma grej. Jag lade honom och gick kanske 30 m bort. Skuttade lite, pep lite med långa taxen, ropade Lakrits och till och med ropade Kasper. Han låg stadigt som en stock. På Kom kom han däremot kutande som en liten gris, ivrig att få sätta tänderna i den älskade taxen som matte hade bakom ryggen.
Det känns skönt, nu börjar jag bli rätt säker på att han kan skilja på Lakrits och Kasper, trots att båda namnen uttalas med ett kort a-ljud som första vokal.
Igår passade vi på i solen att ha fotosession på gräsmattan. Några bilder där jag för en gångs skull är bakom kameran:
I förmiddags gjorde jag om samma grej. Jag lade honom och gick kanske 30 m bort. Skuttade lite, pep lite med långa taxen, ropade Lakrits och till och med ropade Kasper. Han låg stadigt som en stock. På Kom kom han däremot kutande som en liten gris, ivrig att få sätta tänderna i den älskade taxen som matte hade bakom ryggen.
Det känns skönt, nu börjar jag bli rätt säker på att han kan skilja på Lakrits och Kasper, trots att båda namnen uttalas med ett kort a-ljud som första vokal.
Igår passade vi på i solen att ha fotosession på gräsmattan. Några bilder där jag för en gångs skull är bakom kameran:
Ligger fint med stort fokus.
Sitter med lika stort fokus.
Lite lek och bus.
Tjena husse, ska vi leka?
High five!
Värsta brottningsmatchen.
Får man smyga efter katt nu ...?
lördag 22 maj 2010
Rallytävlingen i Rimbo
Idag fick jag PM:et till rallytävlingen den 30 maj i Norrtälje lokala kennelklubb utanför Rimbo. Lite decent starttid för en gångs skull, man ska anmäla sig mellan halv tolv och tolv, första start 12.30. Jag fick startnummer 11.
En del nosning är nog oundvikligt, särskilt som 10 hundar redan passerat när det är vår tur. Men man kan ju hoppas att vi klarar oss ifrån rena dumfel den här gången.
Agnetas dundergodis var kokt älgkött. Hur enkelt är det att fixa fram så där på stört? Suck.
En del nosning är nog oundvikligt, särskilt som 10 hundar redan passerat när det är vår tur. Men man kan ju hoppas att vi klarar oss ifrån rena dumfel den här gången.
Agnetas dundergodis var kokt älgkött. Hur enkelt är det att fixa fram så där på stört? Suck.
fredag 21 maj 2010
Kaspers mamma död
Läste tyvärr den tråkiga nyheten i Kaspers kennelblogg att hans mamma Sunna plötsligt dog igår, 6 år gammal.
Här en bild från när hon tog hand om den kull Kasper kommer från. Det är Kasper som ligger som den lilla morsgrisen närmast mamma Sunna.
De var så lika i ansiktet, hon och Kasper. Bortsett från bläsen då. Tänker mycket på er på kenneln.
Här en bild från när hon tog hand om den kull Kasper kommer från. Det är Kasper som ligger som den lilla morsgrisen närmast mamma Sunna.
Rally i solen igen
Igår kväll var det rally på öppna träningen, och riktigt skaplig uppslutning. Vi byggde två banor, en normal och en låååång, och fick därmed med praktiskt taget alla skyltar som förekommer i nybörjarklass.
Kasper startade som nummer fyra på den bana jag byggt, och jag inledde med att bara köra några starter. När han gick fint och inte nosade utan hade fokus på mig bröt och belönade jag. Vi gjorde så ett par gånger och sedan gick vi banan. Det gick hur bra som helst, förutom på en skylt där jag klantade mig så att Carola skrek. :) Jag missade att vid Läggande under gång ska man stanna till hos hunden (typ utgångsställning, fötterna ihop) innan man går vidare för att visa att det är föraren som styr. Detta är ytterligare en regel jag missat, trodde att man skulle vidare direkt när hunden lagt sig. Tur att vi gick igenom den skylten! Annars gick det så bra under första rundan att jag borde avbrutit redan där.
Men jag var ju nyfiken på den andra, långa, banan. Den var såklart bra lagd av Anette, men ack vad nosig Kasper var där. Det var en himmelsvid skillnad mot bana ett. Nu fanns ju löptiken Thella på plan, men jag undrar om det bara var det. Jag var helt utpumpad efter att ha försökt hålla Kaspers fokus på mig. Utan någon jätteframgång.
Efter fikapaus gick jag den första banan en gång till, men nu nosade han även där. Sen fick jag något extra godisgott av Agneta H i utbyte mot de köttbullar hon fick av mig i måndags, och jösses vad intresserad Kasper blev av dem. Jag lade dem i hans belöningsskål och gick bara ett fåtal skyltar på långbanan. Nu var det minsann fokus på herrn! Jag måste allt kolla med henne vad det var för krutgodis hon tillhandahöll, bättre än vanliga köttbullar var det iallafall.
En annan sak vi behöver träna är att när det är Öka takten-skylt före målgång (rätt vanlig kombo) så får inte Kasper springa fortare än mig för att godisskålen drar på andra sidan mållinjen. Nu glömde jag ryggan hemma igår, hade annars tänkt träna på att avsluta i den. Men ställa godisskål på marken och öva på att jogga mot, från och runt den kan man ju göra här hemma på gräsmattan.
Kasper startade som nummer fyra på den bana jag byggt, och jag inledde med att bara köra några starter. När han gick fint och inte nosade utan hade fokus på mig bröt och belönade jag. Vi gjorde så ett par gånger och sedan gick vi banan. Det gick hur bra som helst, förutom på en skylt där jag klantade mig så att Carola skrek. :) Jag missade att vid Läggande under gång ska man stanna till hos hunden (typ utgångsställning, fötterna ihop) innan man går vidare för att visa att det är föraren som styr. Detta är ytterligare en regel jag missat, trodde att man skulle vidare direkt när hunden lagt sig. Tur att vi gick igenom den skylten! Annars gick det så bra under första rundan att jag borde avbrutit redan där.
Men jag var ju nyfiken på den andra, långa, banan. Den var såklart bra lagd av Anette, men ack vad nosig Kasper var där. Det var en himmelsvid skillnad mot bana ett. Nu fanns ju löptiken Thella på plan, men jag undrar om det bara var det. Jag var helt utpumpad efter att ha försökt hålla Kaspers fokus på mig. Utan någon jätteframgång.
Efter fikapaus gick jag den första banan en gång till, men nu nosade han även där. Sen fick jag något extra godisgott av Agneta H i utbyte mot de köttbullar hon fick av mig i måndags, och jösses vad intresserad Kasper blev av dem. Jag lade dem i hans belöningsskål och gick bara ett fåtal skyltar på långbanan. Nu var det minsann fokus på herrn! Jag måste allt kolla med henne vad det var för krutgodis hon tillhandahöll, bättre än vanliga köttbullar var det iallafall.
En annan sak vi behöver träna är att när det är Öka takten-skylt före målgång (rätt vanlig kombo) så får inte Kasper springa fortare än mig för att godisskålen drar på andra sidan mållinjen. Nu glömde jag ryggan hemma igår, hade annars tänkt träna på att avsluta i den. Men ställa godisskål på marken och öva på att jogga mot, från och runt den kan man ju göra här hemma på gräsmattan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)