Markeringar på Strawberry Fields

Fick med mig Rolf igen ut till Strawberry Fields för lite markeringsträning. Just markeringar är ju lite svårt att träna själv, så jag är glad för assistansen.
Det blev tre markeringsområden: först ett svårt, med lång distans, över lilla diket (där han fastnade på söket sist) och ut på nästa äng; sen ett kortare där vi stod i skogen medan Rolf stod på ängen och kastade i det närmaste osynligt; till sist ett där vi stod på ängen och Rolf i skogen, först nästan osynligt, sen lite lättare.

Område 1
Rolfs första kast var väldigt flackt, så Lakrits hade väldigt liten chans att se hur den föll. Han lyckades inte heller få in den, men gjorde ett gott försök förbi diket, men sökte nog lite kort. Till slut kallade jag in honom igen. Jag bad Rolf plocka upp den igen, men han hittade den inte, så den fick ligga tills vidare.

Nästa kast gick jag lite närmare, allt annat lika, och bad Rolf kasta lite högre. Nu närmast spikade Lakrits den. Mycket bra, fortfarande ganska lång distans.

Tredje kastet blev också lite flackt, men den kom in efter en stunds sökande. Vi avslutade det området med att gå nästan fram till diket, och så skickade jag Lakrits på ett rent sök efter den första dummien. Nu spikade han den!

Område 2
Det blev tre kast här, och det gick allt bättre för Lakrits att ta in dem. Eftersom de var i princip dolda hade han bara ett kort synminne från när dummien var som högst i sin kastbana och därefter en tyst duns när den föll ner i det höga gräset. Han hade alltså nästan uteslutande sin hörsel och nos att gå på. Då blir det givetvis en del sökande när han anser sig ha kommit in i rätt område. Jag tycker att jag gjorde detta lite effektivare för varje kast, och är nöjd med resultatet.

Område 3
Det sista området blev lättast. Lite medvetet från min sida, eftersom han blir allt tröttare efterhand och då kan behöva få lite enklare för att lyckas. Jag ville dessutom avsluta med att få en känsla för hur han stod i ett nkl-upplägg av markeringskasten. De tidigare områdena var klart mer avancerade än så. Det är ju lättare att få en hund att söka sig in i skogen, än ut ur den (som område 2).
Däremot föll de första apporterna mycket dolt, och någon nästan spikade han medan andra fick han leta en del efter. Alla kom in. Sen bad jag Rolf flytta sig lite så vi fick en lite synligare linje, och nu tror jag vi körde ungefär på nkl-nivå.
Den första apporten studsade på nån stam eller sten och hördes tydligt. Kanske studsade den snett iväg, för den blev ändå lite knepig att ta in och tog en liten stund. Nästa kast gick längre bort men var synligare från vårt håll och den tog han i princip med vändande post.
Så det känns ganska bra med markeringarna nu också. Han arbetar bra hela tiden med stor koncentration, även om vissa markeringar tar en stund att få in.
Nu blir det paus till genrepet på torsdag.